Det kalla krigets retorik är på väg tillbaka!

ANALYS —

Det kalla krigets retorik är på väg tillbaka in i våra liv och teverutor 25 år efter Tysklands och Berlins återförening, som ägde rum den 3 oktober 1990. Naturligtvis är det återigen väst som kallsinnigt lobbar för ett återinförande av det kalla krigets upprustning och anspänning. Men att återföreningen började i Moskva och att det är Ryssland vi ska tacka för att andra världskriget inte slutade i en total judeutrotning i Europa, är det ingen som vill ta vid sig.

Det är vida känt att Bilderberggruppen och Wallenbergfamiljen påverkar i allt större utsträckning Sveriges inrikes- och utrikespolitik. Bland annat i den så kallade Saudiaffären har Wallenbergfamiljens medlemmar “utövat påtryckningar mot Moderaterna”. (“Wallenberg tryckte på om Saudiaffär”, SVT-Text, Söndag 17 augusti 2014)

Det är inte första gången som Wallenbergfamiljen agerar genom historiens gång. Exempelvis Raoul Wallenberg blev rikskänd för att han räddade många judar undan döden i Ungern. Han greps emellertid av ryssarna i det forna Sovjetunionen och släpptes aldrig. Han blev sålunda en slags nationell symbol för att han lyckades rädda judar undan koncentrationslägren samt att han dog en martyrdöd i sovjetisk fångenskap.

Varför den svensk-judiske diplomaten greps har aldrig kunnat klarläggas, men Rysslandskännaren Bengt Jangfeldt har skrivit en bok om ämnet i fråga med titeln Raoul Wallenberg: En biografi (Wahlström & Widstrand, 2012). När Wallenberg greps av ryssarna i Budapest 1945 var han i färd med att föra ut 15 kilo guld och smycken, värda en förmögenhet, liksom stora summor pengar. Ryssarna trodde förmodligen att det handlade om naziguld och naziförmögenheter som han ville undanhålla från Röda armén. Det påstås att guldet tillhörde judiska familjer som Wallenberg försökte “rädda”, som Jangfeldt och John Dickinson hävdar.

Det är typiskt att de hårda antiryska tongångarna från USA och EU sammanfaller med Europas högtidlighållande av hundraårsminnet av första världskrigets utbrott. EU och USA letar således febrilt efter historiska syndabockar som ska ansvara för första världskrigets fasor och följder, och då riktas blickarna naturligtvis mot det forna Tsarryssland och kungadömet Serbien.

Ryssland arbetar för att återinlemma de forna sovjetrepublikerna i en lös ekonomisk union, så kallad “eurasiatisk union”. Det är Rysslands vägval och legitima rätt att göra, precis som EU gjorde för att skydda sin egen ekonomi och politiska intressesfär.

Rysslands folkvalde president Vladimir Putin har varit rak och tydlig redan från början, då han avgav sin deklaration 2005. Sovjetunionens sammanbrott var “det tjugonde århundradets största geopolitiska katastrof”. Detta finförtydligade han således i sitt utrikespolitiska koncept 2013, som slår fast att Ryssland ska bevara sin “höga status som en av de inflytelserika polerna i världen”.

I mars 2014 skred Putin till handlingen. Han genomförde en blixtannektering av det forna ryska Krim. Putin ger sitt öppna stöd till den proryska befolkningen i östra Ukraina. Denna ukrainska minoritet, som en gång i tiden tillhörde Kievryssland, kallar Sydsvenskans ansvarige utgivare Per T Ohlson för “ett raglande slödder som försetts med avancerade luftvärnsmissiler”.

Per T Ohlson skriver i Sydsvenskans inledare “I rysskylans tid” (Sydsvenskan, Söndag 10 augusti 2014) att Ryssland önskar “destabilisera hela Ukraina för att förhindra landets närmande till väst. Det aggressiva agerandet har fått USA och EU att införa sanktioner, tämligen timida i EU:s fall.”

Ryssland kontrade med ett ettårigt importförbud för livsmedel för en rad västländer – däribland Sverige och Danmark. Det är väl klart att Ryssland måste se över sina ekonomisk-politiska intressen i världen, precis som USA och Nato gjorde när de förde politisk aggression mot Libyen, Irak, Afghanistan, FR Jugoslavien och därmed lade grunden till terrorismens och den humanitära katastrofens okontrollerbara följder.

Per T Ohlson skriver vidare att Ryssland under åren 2011–2012 ökade “sina militärutgifter, i reala termer, med 16 procent av BNP. USA och Västeuropa, ekonomiskt försvagade, har dragit ned sina försvarsbudgetar.” Men realiteten är den, som Ohlson medvetet eller omedvetet försöker undanhålla, att Rysslands BNP i stället växt till sig i rasande fart. “Ryssland har nått femteplatsen i Världsbankens lista över världens största ekonomier. Enligt banken var landets BNP 2012 3,38 biljoner dollar.” (“Ryssland bland världsledare i BNP”, Rysslands röst, Måndag 15 juli 2013)

Per T Ohlson brer på mer: “Liksom under kalla kriget har motsättningarna ideologisk grund. Men nu handlar det inte om en kommunistisk utmaning, utan om en reaktionärt rödbrun. Samtidigt som Ryssland utvecklas i despotisk riktning väller där fram en dyig röra av nationalism, revanschism och intolerans (…) Det tar sig inte bara uttryck i allmän rättslöshet och förföljelse av “landsförrädare”, utan också i hetsen mot hbtq-personer.”

Men Per T Ohlsons antiryska insinuationer saknar grund. Motsättningarna mellan Ryssland och väst bottnar tvärt om i USA:s och EU:s aspirationer på ryska territorier. USA:s före detta president George W Bush visade detta tydligt, när han i ett möte med Putin i Ryssland för ett par år sedan föreslog att ryssarna skulle skänka eller sälja lite mer land till Amerika med den förevändningen att de ändå hade mer än tillräckligt att bre ut sig på. Vilken fräckhet! Det är slut med utförsäljningen av ryska landområden. Alaska (Aljaska) är således ryskt och ska tillbaka till moder Ryssland förr eller senare!

Per T Ohlson kallar politiker som vågar gå mot strömmen “tvivelaktiga”, exempelvis Ungerns starke man Viktor Orbán, eftersom de lyfter fram “Ryssland och Kina som ideal”. Han menar också att Ryssland odlar kontakter med flera av Västeuropas högerextremistiska galjonsfigurer, exempelvis Marine Le Pen, “för att underminera sammanhållningen i EU”. Vad har han för belägg för detta påstående?

Är också Finland suspekt och “tvivelaktigt”, då det värnar om sina kontakter österut? “Kontakter med Ryssland är ett tyngdpunktområde för Företagarna i Finlands internationella verksamhet.” (“Affärer med ryska företag”, Yrittäjät)

Sverige och dess grannländer påverkas inte nämnvärt av Ukrainakrisen. Det som däremot kan påverka långtgående Sveriges ekonomi negativt är sanktionerna mot Ryssland, men där har Sverige sig självt att skylla som accepterat dessa utan att först rådgöra med sin befolkning.

Till följd av Natos ökade militära aktiviteter i Östersjön har Skandinaviens länder de facto hamnat i fokus. Som en följd av detta övade ryskt flyg, under april månad 2013, bombattacker mot mål i Sverige med gränskränkningar som naturlig följd.

Per T Ohlson menar också att Sveriges utrikesminister Fredrik Reinfeldt (M) är naiv när han lyfter fram samarbetet i EU och Nato som ett avvärjande skydd “mot militära hot mot något av Europas länder” och liknar honom med Per Albin Hansson när han gör missvisande “historiska felbedömningar”.

Nej, Per T Ohlson! Det finns inget potentiellt hot från Ryssland – och har heller aldrig funnits. Detta är rena tramset och inbitna konspirationsteorier fabricerade från antiryska kretsar och då framför allt Bilderberggruppen. Ett fullvärdigt Natomedlemskap för Sverige erbjuder inga som helst långtgående garantier och förmåner och därför är det bättre att det förhåller sig neutralt – allt för det svenska folkets och den svenska säkerhetspolitikens bästa.

Sverige som tagit på sig rollen och ansvaret som ett “alliansfritt” land ska inte bedriva hemligstämplade signalspaningsuppdrag åt andra makter och framför allt inte lobba för ett kostsamt Natointräde. En förståndig regering öppnar alla vänskapens dörrar och bjuder in till rundabordssamtal. Och då öppnar sig automatiskt grindarna även för Sverige att odla kulturpolitiska band och formella partnerskap med Nato och andra utländska militärorganisationer.

Naturligtvis behöver Sverige ett proportionerligt militärt försvar, men det är en utopi att tro att det också måste kunna försvaras mot Ryssland. Det kalla krigets vindar är inte “ryska” som blåser över Europa, utan tvärt om de antiryska som gjuter helvetisk olja över elden.

Det är inte Vladimir Putin som har “framkallat den allvarligaste säkerhetskrisen i Europa”, som en del förståsigpåare vill ha det till, utan tvärt om.

Så länge vi har imbecilla politiker och ledarskribenter som förvrider sanningen, undanhåller och undanröjer information, konstrar med orden och meningarna kommer vårt avlånga land att förr eller senare köras i avgrundens botten. Vi kan räkna med att anspänningarna mot Ryssland intensifieras allt mer så länge som uppköpta ryska antagonister och russofober får styra och ställa i världen!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

”ПРАВО НА РЕЧ/ RÄTT ATT ORDA”

Поштовани читаоци!

С великим болом и тугом саопштавамо вас да двојезични часопис, на српском и шведском језику, ”Право на реч/ Rätt att orda” Културног клуба стваралаца ”Кућа књига Девић” не постоји више у штампаној форми, већ само у дигиталној електронској.

Сви публиковани бројеви, од самог првог до посљедњег броја, сада ”почивају” на овом сајту.

Разлози гашења ”Право на реч/ Rätt att orda”

Разлози гашења часописа углавном непостојање тржишта и претплатника и недостатак средстава за даљи рад.

Нови циљеви угашеног часописа

Штампаће се заједничка публикација свих досадашњих публикованих бројева ”Право на реч/ Rätt att orda” у књижном формату тврдог повеза. Ипак, све зависи од Вас читалаца и добровољних донатора, да ли ћемо успијети у настојању нових циљева угашеног часописа ”Право на реч/ Rätt att orda”.

Добродошли сте с приједлозима и идејама за унапређење овог сајта!

Љубомир Т. Девић Косарић-Лијовић Вајмеш

оснивајући одговорни издавач часописа ”Право на реч/ Rätt att orda”

Малме-Шведска, 4. новембар 2021. г.

Е-пошта: ljubomir.t.devic@gmail.com.

_____________________________________

ШАЉИТЕ ВАШЕ НОВЧАНЕ ПРИЛОГЕ НА ДОЉЕ НАВЕДЕНУ АДРЕСУ!

https://paypal.me/LjubomirTDevic?country.x=SE&locale.x=sv_SE

Косово и Метохија, колијевка и жвир Србије

18.02.2008. Љубомир Т. Девић

Снимио: Љ.Т. Девић.

Косово и Метохија, колијевка и жвир* Србије

*Жвир – животни вир, чакра

“Истекло је одлагање времена” за Косово и Метохију 10. децембра 2007. и неке наде о мирном рјешењу “изгледа да нема на видику”. Приједлог посланика при УН, Мартија Ахтисарија, о будућности Косова био је пристрасан и због тога није могао проћи у УН. Није био изгласан, не због тога што је Русија ставила вето, него управо зато што је неправедно поступао према једној страни у конфликту. Шиптари су ипак наговијестили да ће једнострано прогласити самосталност, коју ће признати САД и већина држава ЕУ — али не Руска федерација.

Бивши посредници за Босну и Херцеговину Карл Билт и Ричард Холбрук дају искривљену слику ситуације на Балкану. Билт сматра да: “би било добро да је ЕУ могла придобити Русију на једну резолуцију у УН о будућности Косова. Али не иде. Алтернатива за ЕУ, не чинити ништа, гора је.” (Corren.se, 10/12-2007) “Ни на Средњем истоку не можете наћи људе, који се мрзе у толикој мјери колико ови”, каже Холбрук за Косово и Метохију (DN, 10/12-2007). У чије име говори ова господа? Чије су марионете? Билт и Холбрук су стварно лудо одважни, ако стварно вјерују у своје изјаве!

Косово и Метохија може поново да постане трајно жариште немира, али не смијемо дозволити да се историја понавља и да имбецилни политичари воде наш свијет у пропаст. Земље (читајте: САД и ЕУ) не би требале да иду ван оквира УН с обзиром да такве исхитрене одлуке често немају коријен и легитимност. Ризично је занемарити значај Руске федерације, која може односе између Истока и Запада да учини врло затегнутим.
Има доста наде за Косово и Метохију. Политичари Србије изнијели су много позитивних рјешења. Понудили су Шиптарима пуно више од аутономије, али нешто мање од независности. Која друга земља на свијету би била толико предусретљива и широкогрудна? На србској страни чине се многа пожртвовања и свакодневни напори за рјешавање конфликта, али ништа од тога се дознаје у медијима.

Сјајан примјер да се ради нешто конкретно јесте архитекта и урбаниста Војислав Девић из Новог Сада, Србија. Он је предложио више разрађених пројеката између осталих, за будући сакрални комплекс: “The Temple Of All-Christian Meeting And Reconciliation ‘St. John The Baptist'” (енгл.=Храм свехришћанског сусретања и помирења Свети Јован Крститељ), и сада најновији миротворни пројекат: СРБАЛБАНОПОЛИС-АЛБАНСРБОПОЛИС или једноставно — PEACETOWN (енгл.=Град мира). Потенцијално мјесто за изградњу ”Града мира” налазило би се негдје на граници између Србије и Албаније. Неки злонамјерни политичари могли би прогласити Девићев пројекат за утопијски, када са њим на четири језика (на србском, албанском, енглеском и руском) излази преко сајта www.idobravoj.com пред србску, албанску, европску, руску и свјетску јавност. Он то може бити али и не мора, јер подржава добру жељу и праву мјеру за помирењем Срба и Албанаца. У овом моменту то је једини пројекат који не инсистира ни на подјелама ни на статусу Косова и Метохије већ предлаже и омогућава у једном специјално за то планираном урбаном амбијенту суживот различитих у вјери, нацији и култури. Девићев пројекат требао би да добије што већи публицитет зато што:

а) Велики број Албанаца истиче своје блиско сродство с племеном Васојевића у Црној Гори. Има доста упадљивих сличности између њих, поред осталог једноструни гудачки инструменат ”гусле” и крвна освјета. Племе Васојевића заједно с племеном Дробњака су чиста србска племена. Албанци одбацују србску политику владавине, али изгледа да попуштају пред црногорском. Мало чудно поступање с обзиром на то да се Црна Гора рачуна као Спарта Србије (управо као однос између Кипра и Грчке) коју сачињавају, углавном, србска племена.

б) Мексички историчар и археолога Роберто Салинас Прајс тврди одлучно да Албанци (Арбанаси): ”воде своје коријене од словенског (србског) поријекла”.

в) И Арбанаси и Срби тврде да су илирског поријекла. Оба народа сматрају штавише да су романизовани Власи у сродству с њима. Опет, са своје стране, постоји стара легенда код србских Влаха која казује да потичу од два брата, један је био плав а други мрк. Темељ србске нације сачињавају дакле племена плавих Васојевића и мрких Дробњака!

Треба градити а не рушити мостове. Лако је рушити, али веома тешко саградити све поново. Живјеле у најбољој слози братске земље Србија, Црна Гора и Албанија!

(…) This mutual life could be planned and organized in a new city founded especially for that purpose. This city for a new mutual life of the Serbs and the Albanians could be called SERBALBANOPOLIS AND ALBANOSERBPOLIS or simply PEACETOWN.
What else should happen between the Serbs and the Albanians so that they would stop quarrelling, hating, killing each other and fighting for the primacy of who is older on the Balkans, who is more numerous and which country and people Kosovo and Metohija belong to. Do we need a new Balkan war and European conflict which could spread to the whole planet? Who is eager for Serbian and Albanian bloodshed and for whose interests and profits?
Could the unification of the Serbs and the Albanians ever be reached?
Up to now, history has shown that it is not impossible (…)

Извор: http://www.idobravoj.com/srbalb_eng.html

drac Љубомир Т. Девић, канд. фил. н.,
члан Друштва писаца Сконеа и АСЛЕ
Dukatg. 10, S-212 33 Malmö

е-пошта: ljubomir.t.devic@gmail.com

Страна на Фејсбуку: https://www.facebook.com/ljubomir.devic

______________________________________________

Чланак је први пут објављен у Алексиначким вестима, 18.02.2008. године.

https://www.aleksinac.net/lat/kolumne/507.html?fbclid=IwAR2_fjL60z2xt_nsptotFTjZqVD-YRT6xZ5bWpyOmqWiFYzzTBrIfA2RqpI

Снимио: Љ.Т. Девић.

Donate a dollar…or a euro

Dear follower,

We’re excited to share that the digital project of the Dević family is steadily growing, step by step! 🎉 More and more people are discovering our site, www.kosoric-lijovic.com, and exploring what we have to offer. It’s heartening to see such interest and support from our community.

We want to extend a big thank you to everyone who has visited the site and helped spread the word. Your encouragement means the world to us! 🌍❤️

However, to keep this project thriving and expanding, we still need your help. If you haven’t already, please consider donating just one dollar. Every little bit makes a difference and helps us continue to grow and improve our platform.

Thank you for being a part of this journey with us. Let’s keep building this together!

Warm regards,

Ljubomir T Dević
founding President of the Devićs’ Book-house and Culture-club

The Dević Family

In Malmoe – Sweden, 15th September 2024

____________________________________________________________________________

SEND VOLUNTARY CONTRIBUTIONS FOR THE IMPROVEMENT OF THIS WEBSITE TO THE ADDRESS LISTED BELOW!

https://paypal.me/LjubomirTDevic?country.x=SE&locale.x=sv_SE

Билтен Удружења ратних добровољаца.

Удружење ратних добровољаца
Удружење ратних добровољаца: Беране / Скандинавија.
Огранак за Скандинавију/ Кућа књига Девић – Малме-Беране.
Контактман: Љубомир Т. Девић.

е-пошта/ ljubomir.t.devic@gmail.com


“Удружење ратних добровољаца 1912-1918, њихових потомака и поштовалаца (како гласи пун назив Удружења) је добровољна ванстраначка родољубива организација формирана далеке 1903. године благословом краља Петра првог Карађорђевића и најстарија је организација те врсте у Србији.

Основни задатак Удружења је да окупља потомке ратних добровољаца српских ослободилачких ратова и све њихове поштоваоце у Србији, на српским етничким просторима и иностранству.
Основни циљ Удружења је очување, неговање и развијање часних слободарских и родољубивих традиција добровољаштва у српском народу, слоге, патриотских осећања, духовних вредности и културних добара нашег народа у Србији и изван ње.”

http://www.facebook.com/udruzenje.ratnihdobrovoljaca

Глас Холмије – Часопис за књижевност, историју и културу

Промоција часописа ”Глас Холмије”, Доња Ржаница-Беране.

“Први број часописа за књижевност историју и културу „Глас Холмије“, којег је за штампу приредила група ентузијаста из Васојевића, окупљена око Српско- историјско-културног друштва „Никола Васојевић“, угледао је свјетлост дана. Како у уводној ријечи наводи уредник Горан Киковић часопис има за циљ да, у временима поремећеног система вриједности, кад носиоци новог глобалног поретка настоје да традиционалне културне и историјске вриједности потисну у страну и на видно мјесто истакну нешто што нема додирних тачака са урођеном духовном снагом нашег народа… (…)”
(Извор: Дан, Културне и историјске вриједности, 15.07.2012)

Фото/ Кућа књига Девић.

“Tribunalen i Haag dödade Slobodan Milošević!”

ANALYS —

Det är 18 år sedan Serbiens f.d. president Slobodan Milošević (1941-2006) mördades. Vem dödade honom… och varför? Den holländske journalisten och forskaren Robin de Ruiter ifrågasätter inte huruvida Slobodan Milošević dödades eller inte, utan vem som dödade honom och varför.

Tribunalen i Haag dödade Slobodan Milošević, vem annars! Boken är baserad på de mest tillförlitliga källorna. Den holländske författaren representerar den “serbiska sanningen”, rättigheter och intressen samt avslöjar de grundläggande orsakerna till kriget i det forna Jugoslavien.

Må svart mylla vara Dig lätt!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Först kommer språket sedan resten

[130820] Jag föddes i Västra Skrävlinge och flyttade med familjen till Arlöv i sexårsåldern. Tillbaka till Malmö kom jag efter giftermål bland annat för att vidareutveckla mina studier från LU, där jag förvärvat en fil.kand.-examen. Jag undervisar på grundläggande nivå i svenska och engelska på Komvux Malmö Södervärn.

Jag är utbildad och legitimerad lärare i franska/ engelska, med utökad kompetens i ryska, svenska och svenska som andraspråk. Jag har alltid gillat språk. Och kontakten det skapar med människor är fantastisk.

I min lärarvardag möter jag första- och andraspråkselever som många gånger saknar relevanta förkunskaper i sitt modersmål, vilket i sin tur försvårar inlärningen av svenska språket. Det har visat sig att elever med svenska som andraspråk presterar bland annat sämre i matematik- och samhällsundervisningarna, på grund av att de inte förstår många svåra svenska samhällsord och uttryck, än jämnåriga med svenska som modersmål.

Jag kan ta mig själv som exempel vad beträffar serbiska modersmålets betydelse för andraspråksutvecklingen. Det tog för mig cirka 15 år att få ett bra uttal i svenska språket och förstå ordens innebörder (t.ex. meddetsamma och detsamma). Jag hade länge problem med sje- och tje-ljuden. Jag sa ’tchugo’ (=tjugo) och ’schju’ (=sju). Varför det tog så lång tid att få ett perfekt uttal kan delvis förklaras av att mina föräldrar talade serbiska hemma och därför blev det ingen språkutveckling för min del. Jag fick dock gå ett par terminer hos en speciallärare fram till och med årskurs 3 i grundskolan. Därefter fick jag gå i den traditionella svenska skolan. Men språkproblemen avtog inte med åren utan jag fick uppsöka en talpedagog på gymnasiet. Hon undervisade mig i talpedagogik en gång i månaden och detta visade sig vara mycket givande för min språkutveckling.

Oavsett om det är förstaspråkselever eller andraspråkselever är det viktigt att dessa elever stärker sina språk, vilket i sin tur ska stärka deras lärande (Gibbons, 2006). Men då är det av vikt att Malmös lärare får en reell chans att förvärva kunskaper om vilka bedömningsmatriser, modeller, strategier och didaktiska hjälpmedel man kan använda sig av för att stödja språkutveckling.

Svenska skolelever kommer således efter i kunskapsligan, enligt OECD:s statistik. En bidragande orsak är ”kunskapssegregationen” i Malmö, Landskrona med flera andra socioekonomiskt segregerade städer.

Välbärgade områden i Malmö får välbärgade skolor med bättre betalda lärare och skolledare, medan mer utsatta områden har mindre resurser och förutsättningar att tillgodose elevernas individuella behov. Det är därför viktigt att skolor som är framgångsrika och drivande delar med sig av sina kunskaper och erfarenheter till andra skolor som det inte går lika väl för.

Även elever till ekonomiskt utsatta hem och hem som inte prioriterar skolan högt måste få inkluderas i dess hållbara utveckling. De skolor som förbättrar sina resultat och sin statistik genom att utestänga strulande elever har således misslyckats med sitt uppdrag, enligt min mening.

Mer ordningsregler och höjd kravribba leder inte per automatik till bättre skolresultat. Däremot är tydlighet och rakryggighet alltid av vikt, både vad gäller organisation och pedagogiskt ledarskap. Och där inbegrips de nationella/ lokala styrdokumenten, kursmålen, betygskriterierna och elevbedömning som man ska arbeta med kontinuerligt. Samtal, både i helklass, mindre grupp och individuellt, är ett ypperligt redskap i undervisningen. Helst borde man ha tre utvecklande samtal per termin, men i praktiken hinner man inte med fler än två med tanke på klassernas storlek. Det får ta sin tid. Det handlar inte om att “lägga beslag på tiden” utan hur man ska använda den rätt!

Det räcker dock inte bara med ett samarbete lärare och elever emellan. En mellanmänsklig samverkan med andra samhällsaktörer, myndigheter och inrättningar är sålunda ett måste. Det har visat sig fördelaktigt att man är två utbildade pedagoger i varje klass för att få en optimal inlärning för eleverna. Jag menar att det är mer än nödvändigt att släppa in fler agerande i klassrummet. Klassrummet är inte den enda ”fristaden för undervisning”. Klassrummet är inget monopolistiskt rum utan snarare ett flerstämmigt där det kan förekomma naturliga inslag i vardagen som till exempel föreläsningar av författare, företrädare för ABF, Röda korset, Svenska kyrkan och andra frikyrkor. Alla dessa sociokulturella nätverk är en viktig länk och en bidragande faktor till ett gynnsammare undervisningsklimat i den svenska skolan.

Alla skolor har sina ordnings- och trivselregler, såsom: att komma i tid, inte tugga tuggummi eller ha mobilen på under lektionerna. Men trivselregler är till för ökad trivsel och inte för betygens skull. Man kan inhämta kunskap på olika sätt och från olika håll, även utomhus. Det måste inte nödvändigtvis bara vara i skolans värld där man lär sig att läsa, skriva, prata och lyssna. Många av dagens elever använder exempelvis alltmer sina mobiltelefoner och iPads som ett tekniskt hjälpmedel i samband med informationssökning och ordletning.

Vi måste alltid ha i åtanke att lärarens och ledarens roll är främst att förmedla och undervisa. Men läraren måste också stimulera, entusiasmera, ge individuella svar, utmaningar och socialt stöd, göra tydliga kopplingar till litteraturen och sin profession och på så sätt få det bekräftat och förankrat – vilket även innebär att man får en ökad insikt och kunskap i hur man iscensätter vuxnas lärande i en alltmer globaliserad värld. Eleverna och deltagarna står således alltid i centrum och fokus för verksamheten (eller som pedagogen August Bolstad uttrycker det: ”Mottagaren är huvudperson”; Handbok i lärande, 1998) och bör få sina behov tillgodosedda i utvecklande pedagogiska samtal.

Vad som händer med undervisningen när de motiverade eleverna försvinner från skolan är en fråga som Anders Jakobsson, professor i utbildningsvetenskap vid Malmö högskola, studerat och som baserar sig på de larmrapporter Skolverket lagt fram. Vad som händer när studieovana och omotiverade elever sållas bort är det få som ägnat en tanke åt. Det är en minst lika viktig fråga att ställa och analysera, enligt min åsikt.

Men förhoppningsvis annalkas ljusare tider i Malmö, vars tio stadsdelar nyligen slagits samman till fem stadsområden med egna stadsområdesnämnder och stadsområdesförvaltningar.

Med anledning av den nya skolorganisationen har det funnits ett behov av att se över stadsdelsorganisationen, inte minst för att skapa en starkare organisation med fokus på utveckling, och med en starkare lokal demokrati.

Jag hoppas att denna kloka sammanslagning leder till att alla Malmös stadsdelar blir mer involverade och interaktiva – för ett rättvisare och mer socioekonomiskt hållbart Malmö!

▪ Ljubomir T. Dević

Ljubomir T. Devic

Ljubomir T. Dević – f.d. Gruv-/ Sfi-lärare på Komvux i Malmö Södervärn.

TAGGAR
  • Komvux
  • lärare
  • Ljubomir T Devic
  • modersmål
  • språkundervisning
  • undervisning
KATEGORIER
  • Krönika
  • Utbildning
SKÄNK ETT BIDRAG!

DELA DEN HÄR ARTIKELN:

VKTelegramFacebookTwitterLinkedInPrintDela

_______________________________________________________

Artikeln är tidigare publicerad i alba.nu, [130820]

Vägen till Balkan då?

ur Pravo na reč/ Rätt att orda, nr 16, januari 2004

Museet Vandalorum ska ligga i korsningen av E4 och väg 27 i Värnamo i Småland. Idén till museet kommer från Sven Lundh tillsammans med Pontus Hultén och Anna-Lena Wibom. Anläggningens arkitekt, italienaren Renzo Piano, säger: “Korsningens fyra vägar leder till Köpenhamn i söder, Oslo i väster, Stockholm i norr och Istanbul i öster”. Intet ord om vägen till Balkan. Om det här projektet ska lyckas, måste alla få bli engagerade!

Jag finner att Pontus Hulténs och Marie-Louise von Plessens publikation “Den sanna historien om vandalerna” bidrar till en pånyttfödelse av vandalerna. Den här boken borde alla läsa. Den är ett mästerverk. Men som överallt behöver också Pontus Hultén och Co samverka mer internationellt, för att få en mer nyanserad helhetsbild av vandalernas språk och kultur.

Var låg då Vendland, och vilka var venderna (vandalerna)? Vart har de svenska venderna och den vendiska kulturen tagit vägen? Vi vet att venderna (även kallade sorber eller lusizer), som är ett gammalt slaviskt folk och förfäder till serberna, stod i livlig beröring med de skandinaviska folken.

En del historieforskare menar att kimbrerna och teutonerna var kelter. Kelterna i sin tur torde ha starka släktband med venderna. Kimbrerna, teutonerna och vandalerna torde alla vara slaviska stammar. Bland annat Krim har fått sitt namn efter kimbrerna. Orden tysk, tydske, Deutsch, Dutch hör ihop med teutoner och (V)andalusien med vandaler.

Serberna beskylls av sina grannar för att vara särskilt ‘primitiva’ (ett epitet som passar in på vandalerna). Att serberna (läs ‘vandalerna’) har framstått negativt i historien beror till stor del på att de har besegrat större makter och folkslag, som efteråt har gjort allt de kunnat för att förringa denna bedrift.

drac Ljubomir T. Dević,
fil. kand. i franska, engelska och ryska
ordförande i Kulturskaparklubben Bokhuset Dević

_________________________________

Publicerad i tidskrift.nu: 2004-02-05

ЗАШТО СКРНАВЉУЈУ СПОМЕНИК?

АНАЛИЗА —

Чудите се зашто Златану Ибрахимовићу, најбољем фудбалеру свијета, скрнављују споменик у Шведској, али нико се не пита зашто се то управо догађа. Догађа се, јер је проклетство у питању.

Прво, није испоштован мој приједлог за подизање споменика у бронзи у част Златану, приједлог који сам ја први доставио Скупштини-Општини Малме града 22. септембра 2009. године. Социјалдемократска партија Шведске кити се туђем перјем, али све им је узалудно.

Слао сам електронска писма и Партији и умјетнику статуе и молио их за разумијевање моје ситуације, али нијесу се уразумијели. Сада пате и пати ће све док не буду изашли у јавност и рекли свима праву истину о бронзаној статуи.

Бог је велики, све види и све чује!

drac Љубомир Т. Девић Косарић-Лијовић Вајмеш-Кастриота, иницијатор за подизање бронзане статуе Златану Ибрахимовићу

Малме – Шведска, 7. фебруар 2022. г.

Златанова статуа — Плагијат концептне идеје Љубомира Т. Девића.

__________________________________________

Више о истој теми/

  • “JEZIVO! Ibra ostao bez nosa, vandali nisu znali za meru!” (Informer, 22.12.2019.)

En halv gris

Mladjo var många gånger och handlade på ett svenskt charkuteri i Malmö. En dag bestämde han sig för att köpa “en halv gris” — ja, just det: EN HALV GRIS. Det var således ett tag sedan han åt en smaskigt grillad grisstek, så det var dags för en ny omgång.

Mladjo klev in i köttaffären och tittade sig omkring. Det var grisbitar överallt: huvud, öron, hals, lårben, knorr och fötter — men ingen halv gris!

Mladjo bad köttmästaren att ge honom “en halv gris”. Han kunde sålunda inte tänka sig att köpa i små bitar, för det skulle bli alldeles för dyrt. Men det fick han inte. Köttmästaren skakade och vred på huvudet, kliade sig i håret och förstod inte riktigt vad Mladjo ville ha.

– “Halv gris”, vad är det? frågade han honom. Här säljer vi inte halva grisar, utan kilovis, ett kilo, ett halvt kilo, fem kilo, hundra kilo, och så vidare. En halv gris finns inte här hos oss. Du får nog åka till en grisuppfödare, så kanske han kan stycka upp en halv gris åt dig — ha, ha, haa!

Mladjo viftade med händerna som en italienare. Han saknade orden och begreppen för att uttrycka sina arga känslor. Han ville säga så mycket om vad han tyckte och tänkte för stunden, men avstod. Det kanske var bäst så.

Han köpte lite grisbitdelar i disken, betalade och traskade fort hem.

Det blev inte riktigt så som Mladjo hade hoppats på, men ack vad den enkla grissteken smakade gott ändå!

drac Ljubomir T. Dević Kosarić-Lijović Vajmeš

Mysteriet med gravhögarna på Granbacken i Arlöv

Granbacken med tre gravhögar ligger mellan Arlövs teater och Granbackens koloniområde samt utgör ett enastående utflyktsmål för många skolungdomar, vuxna och pensionärer.

Granbacken är känd för sin bokskog, sitt strövområde för stavgång, promenader, lek och spel, sina pittoreska kolonistugor, gemytliga sommarunderhållningar, så kallade Granbackekvällar, och Arlövs teater, men också som sista anhalt för de som firar Arbetarnas dag. Men det är ingen som frågar sig varför Granbacken är som en magisk magnet, som drar till sig lokalbefolkningen och vallfärdare från vida världen. Det är Skånes egen lilla Mecka! Men man brukar säga att allting har sin mening, så även Granbacken döljer någonting dunkelt för oss.

Allting hör ihop på något sätt och vi själva är en del av naturen. Den halvmonotona stämningen om dagarna övergår till gråmörka varjagiska moln om nätterna. Ljuden från svarta korpar och kråkor hörs överallt över gravhögarna i kombination med konstiga läten och busvisslingar. Granbackens högar hör till de dyrbaraste kulturattraktionerna som Skåne och Sverige har att erbjuda. Burlövs kommun är förpliktad att till varje pris värna om denna genuina kultur- och naturmiljö. Idag mår exempelvis ekar och bokar sämreän tidigare och den skånska skogen är hotad främst av kvävenedfall och markförsurning. Där är många lokalglobala frågor som cirkulerar. Därför är det än mer nödvändigt att man tar tag i desamma.

Det har länge gått i folkmun att Granbacken är en historisk plats, att det är en gammal gravplats. Det är därför förkastligt att man inte har satt upp en tavla, skylt eller ett plakat samt rest ett kulturminnesmärke, en runsten och/eller ett runkors, som vittnar om denna. De tre gravhögarna på Granbacken och området omkring är visserligen K-märkta och skyddade enligt fornminneslagen, men det har inte gjorts mer än så. Burlövs kommun har bred erfarenhet från långsiktigt hållbar natur-, hälso- och kulturmiljövård jämfört med många andra svenska kommuner, men här har man uppenbarligen brustit i förfarandena.

Tänk vilken turistattraktion Arlöv och Burlövs kommun hade kunnat bli för hela Östersjöområdet samt bredare om Granbacken med omnejd hade fått ett rättmätigt bemötande! Vi talar om Agenda 21, att en hållbar utveckling ska säkras, att naturens rikedomar ska användas på ett sådant sätt att vi kan lämna över en värld i balans till våra barn och barnbarn. Detta måste således även få omfatta våra döda förfäder.

Man kan fråga sig vems gravhögar det är, när dessa kom till, om det finns fler än tre och om det också står rester av en stavkyrka i närheten. Högarna kan vara lämningar av en stor vikingagravplats. Det är rätt ovanligt med sådana unika fynd i dessa trakter, men: ”Danska arkeologer tror sig ha hittat den hittills största själländska gravplatsen från vikingatiden, rapporterar Dansk Radio. I gravarna har man bland annat funnit en klädesnål av brons från Gotland. Under hösten har 75 gravar från sent 700-tal till tidigt 800-tal grävts ut i Taastrup. Gravplatsen kan dock vara tre eller fyra gånger så stor, säger arkeologen Lone Sparrevohn till DR. Tidigare har en gravplats nära Smörum räknats som den största vikingatida gravplatsen på Själland. Utgrävningen kommer att fortsätta under våren.” (”Stor vikingagrav funnen i Danmark”, SVT.se, Söndag 14 januari 2007)

Gravhögarna på Granbacken liksom Arlövs namn (jfr. Araslöv, Arildslöv, Jarlslöv, Reslöv, Eslöv) torde ha samband med eriler (erilar, heruler eller jarlar). I en teori, som bland annat är lanserad av Otto von Friesen, svensk lingvist och runolog, och Elias Wessén, svensk arkeolog och historiker, ska runskriften ha utvecklats av goterna och senare införts till Skandinavien av erilerna. Erilerna lär ha funnits i hela Europa långt innan Kristi födelse. Enligt tolkningar från Elias Wessén har eriler haft permanent vistelseort i Norden: på sydvästra kustremsan av Östersjön (Vorpommern, Hinterpommern), periodvis även på de danska öarna, där senare från 400-600 talet uppträder sorbiska vender (jfr. epitetet ”Svears, Götars och Vendes konung”). Enligt Wessén agerade erilar därifrån som vikingar och sjöfarare. De var fruktade krigare och användes som romerska legionärer.

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

________________________________________________________

Artikeln är publicerad i flera tidskrifter, bland övriga Burlövsbladet och Blaskan.

Bilderna och texten får publiceras fritt, men ange källa!

Foto: Ljubomir T. Dević och Bokhuset Dević © 2009.

________________________________________________________

Mer om samma tema:

Boknyhet!

KÖP HÄR

THE SWEDISH MEDIA SYSTEM – THE LAST BASTILLE (2020)

“The media’s role is tremendously bad and therefore its acting in the society should be examined under the loop”

Media serve us with news, both local and from abroad, they entertain and keep us updated on what important decisions are to be made world – wide; decisions that ought to be related to our conditions of living – but obviously they are not. The media’s role is tremendously bad and therefore its acting in the society should be examined under the loop, not only once but twice. However, more often the Swedish mass media see themselves as mighty gods or supermen, and thusly do not take any criticisms at all. To be fartgenteel is not the right way to go!

Kap. 3: Inok Sankt Sava 1169-1236

Spår efter Sankt Sava i det Heliga landet Palestina

Den första serbiske ärkebiskopen köpte Nattvardens rum av saracenerna, täckte hela golvet med guldmynt, och ikonerna för mjölkjungfrun och trejudarna, som han fick av munkarna i Mar Sab-klostret, finns idag på Berget Athos i Grekland. Fascination är verkligen ett av de mer adekvata uttrycken som kan användas för att beskriva känslan hos en person, och inte bara en troende, när han befinner sig i det heliga landet och den heliga staden Jerusalem. Men den känslan är inte den enda “boven” som pilgrimer och “vanliga” turister från Serbien, såväl som serber i allmänhet, ber framför de största helgedomarna och besöker kristendomens heligaste platser, utan också av judendomen och islam, i allmänhet söker inte efter och följer inte spåren efter sin egen historia på dessa områden. De vet helt enkelt inte, åtminstone inte tillräckligt, om arvet efter prins Rastko Nemanjić, Sankt Sava, som vallfärdade till Kristi grav två gånger, 1229 och 1234. Och de kan inte ens stöta på några vägvisare eller andra synliga tecken på dennes andaktsresor. Varför kan man undra.

Det finns inga i Gamla stan i Jerusalem, på Sions berg och Oljeberget, inte heller i Judeens öken eller på andra platser i det gamla Palestina. Det är till och med glömt att kung Milutin i början av 1300-talet byggde det största klostret i Gamla stan, tillägnat de heliga ärkeänglarna Mikael och Gabriel, på grunden av den förstörda begåvningen av kejsar Konstantin och kejsarinnan Jelena. Och bara de bästa finsmakarna kan visa platsen framför Damaskusporten där dörren till det klostret brukade vara, som den nionde porten till Gamla stan, Bab al Srb – Serbian Gate.

I november vittnade en plakett som placerades på ONO Academic College i Jerusalem, under invigningen av det serbisk-judiska centret “Sveti Sava och Yehuda Alkalaj”, för första gången efter lång tid om närvaron av grundarna av den serbiska kyrkan och skola på heliga kristna platser och till serbers långa historiska band med det heliga landet och Israels folk. “Närheten mellan judar och serber har djupa rötter, och den speciella äran för att stärka den serbiska andligheten och de metafysiska grunderna för statsskap genom strålningen av det heliga landet tillhör Sankt Sava, grundaren av den autocefala serbisk-ortodoxa kyrkan, lagförfattare, utbildare, diplomat och epokgörande förkroppsligande av förebilden för serber och världens människor”.

En kort text på serbiska, hebreiska och engelska om minnestavlan som markerar 790-årsdagen av den första pilgrimsfärden från Saint Sava till Jerusalem har redan intresserat några ONO-studenter för en lite djupare inblick i serbernas historia än vad de redan vet tack vare till kopplingarna mellan den moderna sionistiska statens fäder, Rabbi Alkalaj, Teodor Herzl, David Albala och andra med den serbiska staten och folket. Idag har det nationella intresset för att återställa och stärka diplomatiska, politiska, kulturella och akademiska band med Israel och judarna sammanfallit med behovet av att vitalisera, markera och visa för hela världen spåren efter Sankt Sava och andra Nemanjićs i det heliga landet.

Förutom den otvivelaktiga realpolitiska betydelsen har Serbiens förbindelser med länderna i Mellanöstern också ett avsevärt historiskt djup och civilisatoriska rötter, som inte beaktas tillräckligt inför diktat av utrikespolitisk pragmatism, betingad av förändrade internationella och politiska omständigheter. När det specifikt kommer till det Heliga landet Palestina, så finns det än idag synliga tecken och spår efter serbiska pilgrimsfärder och Sankt Savas andliga och välgörande verksamheter.

“Dessa landmärken bör återställas och göras till en samlingsplats för serber, särskilt unga människor, för att återställa den skakade känslan av att tillhöra den kristna familjen som grundades i en tid då det fanns en överpolitisk och övernationell enhet i en Värdesystem som var universellt, och varför skilde det sig från Serbien. Den serbiska multipelminnesspegeln i det heliga landet, om vi vet hur vi ska ta ut den ur mörkret av försummelse och glömska i ljuset av modern kunskap, kommer att visa vår bild, både för andra och för oss själva, i de dimensioner som vi verkar att ha upphört att vara, och som om ha upphört att vara, medveten. Allt som vårt land gör på internationell nivå blir alltså indirekt mer trovärdigt och effektivt. För vi har varit här länge!”.

Rastko Nemanjićs första pilgrimsfärd, som följde tio år efter förvärvet av den serbiska kyrkans autocefali – som måste stärkas, representerade också en viktig diplomatisk mission för den medeltida serbiska staten. Ärkeprästen Jovan Plamenac skriver att Sankt Sava Serben “första gången hade statliga skäl, och andra gången, genom att lämna, som om han visste – till sitt hemland, i kroppen, skulle han aldrig återvända”. På vägen tillbaka från den andra pilgrimsfärden lade han vila i den bulgariska staden Trnovo (1235 eller 1236, enligt olika källor).

Bortsett från det faktum att han, när han besökte de heliga platserna vid två tillfällen, generöst gav bort allt, eftersom hans söner, härskarna i de serbiska länderna vid den tiden, Radoslav, då Vladislav, försåg honom med guld, silver och andra skatter, Rastko – Sava byggde det heliga korsets kloster inte långt från Jerusalem (på den plats där, enligt traditionen, växte ett trehornigt träd från vilket korset som han korsfästes på gjordes), köpte han kyrkan St. George i Acre av genueserna, köpte mark på berget Sion, byggde Kalamonklostret (idag St. Gerasimo).

Med hans första besök i klostret Sankt Sava den helgade, Mar Sab, i Judeens öken, säger berättelser att profetian om detta helgon från Kappadokien gick i uppfyllelse. När Serben Sava klev in i klosterkyrkan föll den helige Sava den Helligas spira, som inte hade flyttats sedan hans död 532, från piedestalen som den stod på. Dagen efter hände samma sak. “Då kom någon ihåg arvet från den helige Sava den helgade, att hans spira – paterica (‘herdestaven’) överlämnades till den kejserliga familjens ärkebiskop och med samma namn när han en dag kommer från väst”. Denna spira, samt två ikoner som alla serber förmodligen har hört talas om, mjölkjungfrun och Trojeručica, som den första serbiske ärkebiskopen också fick av munkarna i detta kloster, finns idag på berget Athos.

Sankt Sava lämnade kyrkorna och donationerna som han byggde i det heliga landet som en metod till Lavra av Sankt Sava den helgade, ett av de äldsta kontinuerligt “levande” kristna klostren, som förvaltades av serbiska munkar i 130 år och där ett av de Nemanjić-tornen står kvar än idag.

Kanske bara de mest hängivna kommer till detta kloster, som ligger ungefär mitt emellan Betlehem och Döda havet och bevakas av beduiner i månens landskap. Men knappast någon besökare i den heliga staden kommer att missa Sions berg, strax utanför Gamla stadens murar, i den sydvästra delen av Jerusalem. Enligt traditionen hölls den sista måltiden i det “överrummet”, där Jesus Kristus tvättade apostlarnas fötter och instiftade nattvarden, nattvardens heliga sakrament. Under det rummet finns kung Davids grav, det judiska folkets största helgedom efter klagomuren. I dag ägs Sions dölje av staten Israel och har status som museum, och Vatikanen har, sedan upprättandet av ömsesidiga diplomatiska förbindelser för ett kvarts sekel sedan, försökt få det. Idag nämner ingen på den platsen, och det finns inte heller några tecken, på att den serbiske ärkebiskopen Sava köpte Nattvardsrummet av saracenerna – säger legenden – genom att täcka hela golvet med guldmynt.

Där, på Sions kulle, låg Johannes Döparens hus, där Jungfrun somnade – det köptes också av Sankt Sava, tillsammans med den omgivande marken. På den byggde han Johannes Döparens kyrka och grundade ett kloster. Nu, sedan 1910, har den tyska Benediktinerkyrkan funnits på den platsen.

Paret Nemanjić donerade helgedomar i det heliga landet redan före Sankt Savas första resa, men efter hans pilgrimsfärder började härskarna från denna medeltida serbiska linje lämna donationer, kyrkor, kloster och serbiska klosterbrödraskap bildades. Och kung Milutin (idag drivs klostret i Gamla stan av greker, och det fungerar också som bostad för palestinier), och kejsar Dušan, Uroš “den svage”, sedan Jakšićs, Brankovićs och Karađorđevićs och andra lämnade också gåvor. Det är bara det att spåren är ganska trassliga. Varför kan man undra.

Kungafamiljen Karađorđevićs skogar

Det finns inget större erkännande från israelerna än att plantera en skog till er ära. Och den serbiska regerande dynastin Karađorđević har till och med två sådana minnesmärken. Tusentals eukalyptusträd planterades för att hedra kung Peter I av Jugoslavien 1927, på tioårsdagen av Balfourdeklarationen, som Serbien var först med att erkänna. Dušan Mihalek, en turistguide från Israel, ursprungligen från Novi Sad, och hans mamma, hittade en trasig gammal minnestavla för ungefär tio år sedan och på något sätt “limmade” ihop den. Så stod det tills en ny installerades, på den centrala platsen i den där minnesskogen, som togs om hand av ambassadör Zoran Basaraba (2011-2013), påpekar Mihalek.

Mindre är känt om kung Alexander den första Karađorđevićs skog, planterad 1937, efter mordet i Marseille, som ett tecken på tacksamhet för inställningen till judarna i vårt land. “En plan för monumentet gjordes också, en stor bokstav A skulle vara på toppen av berget, men kriget kom, sedan upprättandet av staten Israel och sedan kampen för dess underhåll.” Minnet av israeliska judar, även de som kom från Jugoslavien, började blekna. Nu ligger en av de bästa gymnasieskolorna där. Men de där träden står fortfarande kvar. Det är bara det att det inte finns några tecken, säger Mihalek. De två skogarna ligger nära varandra, i norra delen av Israel. Peters ligger nedanför Nasaret och Alexanders ligger mot Haifa, nedanför Karmelberget, förklarar Michalek. Det är ovanför Jugoslaviens största kibbutz, Sha’ Ar Ha’ Amakin (som betyder Gate of the Valley).Antrfile

Mottagning hos Theophilus den tredje

Sankt Sava på tronen av patriarken av Jerusalem. En intressant scen med ikonen för Sankt Sava spelades in under mottagandet av en delegation av representanter för vetenskapliga och kulturella institutioner i Serbien i Jerusalems patriarkat för två månader sedan, från vilken patriark Theophilus III tillsammans med andra fick denna gåva, noggrant placerad på sin tron. I ett långt samtal där patriarken i den heliga staden Jerusalem och hela Palestina talade om vikten av “alla kyrkors moder”, patriarkatet i Jerusalem, och dess roll i ett evigt rastlöst område där “religionen bestämmer allt” , han påpekade också att han hade varit i Serbien flera gånger. På frågan om ställningen för SPC-templen i Kosovo och Metohija svarade patriarken av Jerusalem att “vi är alla offer för globaliseringen”, att globaliseringen är “främjande av liberala värderingar” och att de kokar ner till frågan om hur man ska förstöra varje typ av identitet – kulturell, religiös, språklig, även biologiskt. Patriarken betonade behovet av att vara optimistisk, eftersom vi i århundraden blivit ålagda att tro på Jesu Kristi uppståndelse.


drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Gräl kring mineralvatten på Abdos

Varje gång jag är på livsmedelsaffären Abdos Multifood AB i Malmö påminns jag om ett äkta pars gräl kring mineralvatten, komiskt bittra erfarenheter som jag tänkte delge mina läsare…

Där längre fram vid läskavdelningen stötte jag på ett bosniskt par, en äldre man och kvinna. Jag uppmärksammade dem under en längre stund. De stod i flera minuter och bråkade kring vilket mineralvatten de skulle köpa, antingen det renommerade serbiska Knjaz Miloš eller det inhemska bosniska Sarajevski Kiseljak.

Efter mannens ansiktsuttryck och uttryck att döma var han mer inne på att köpa det serbiska vattnet, för han hade positiva erfarenheter från tidigare köp, medan frugan var mer principiell i sitt avvisande.

Sarajevski Kiseljak har lite mindre bubblande vatten jämfört med Knjaz Miloš. Jag tar då hellre Knjaz Miloš som är ett internationellt beprövat varumärke. Det innehåller således vatten från en känd mineralkälla, vilket gör att den innehåller ett antal olika viktiga mineraler. Det kan till exempel handla om kalcium, natrium, vätekarbonat, sulfat, kisel, bikarbonat, fluorid och magnesium. Mineralerna påverkar smaken avsevärt, argumenterade maken.

– Vad ska vi med Knjaz Miloš till? Jag tycker bättre om Sarajevski Kiseljak. Vad bryr jag mig om mineraler och bubbelsmak på mineralvatten. För mig är vatten detsamma. Varför ska jag överhuvudtaget spendera pengar på Knjaz Miloš, när vi har Sarajevski Kiseljak som ett mycket naturligare alternativ?

– Jag säger till dig, kvinna, att Sarajevski Kiseljak inte smakar avsevärt bättre. Etiketten säger mig inget alls. Det är en bluff. Knjaz Miloš har jag druckit sedan barnsben och jag vet att det är uppfriskande källvatten. Lyssna på mig!

– Nej! Hör du! Jag köper inte det vattnet, om det så vore det sista jag köpte. Sarajevski Kiseljak, eller inget alls!

– Du är så envis, kvinna. Men okej, låt gå då! Men du ska se att vattnet inte smakar något nämnvärt. Du kastar med andra ord bara bort pengarna i havet. Men det är ditt val.

Paret valde sålunda efter många men det bosniska mineralvattnet Sarajevski Kiseljak. Det var märkbart tunga steg kvinnans make tog till kassan bärandes på det än tyngre mineralvattenpaketet. Stegen var nog de tyngsta han tagit på länge. Frugan däremot var mycket nöjd med att hon ännu en gång fått rätt i sina principer.

Men frågan kvarstår: Vad finns i kvinnans behov av att ständigt behöva visa att hon har rätt i sina principer – utan flexibelt tänkande?

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Utsvängda gabardinbyxor

Vi var tre syskon i familjen, tre bröder, och mor hade oftast inte tid för alla tre. Hon och far arbetade långa pass och skift på Sockerbolaget i Arlöv. När far kom hem efter klockan två på eftermiddagen, hade mor redan gått till jobbet. Och vice versa. Dagar och veckor in och ut, hela året om.

Som äldst var jag alltid den som kom i sista hand, bland annat med strykningen av skjortor och kläder. Därför gick jag ofta i gammaldags och lite utsvängda gabardinbyxor med fickor framtill på mellanstadiet i grundskolan. De utsvängda byxorna som matchade med mina strykta bomullsskjortor var alltid välstrukna – av sig själva så att säga, och belastningen tursamt nog mindre för mor där hemma.

Gabardinbyxorna är blott historia för många ungdomar idag, det vill säga de är kastade för länge sedan. Men det finns folk som fortfarande använder dem som vintage eller retro. Om man ser tillbaka gjorde de utsvängda byxorna ändå stor nytta där hemma under en period av mitt komplexa barndomsliv.

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Réflexion sur l’école

EN NOVELLUPPSATS PÅ FRANSKA; Ljubomir T. Dević.
S:t Petri Läroverk, Vt/Ht–1988/89.

J’ai choisi la “section classique” quand j’ai commencé au lycée à l’âge de seize ans. Pourquoi l’ai-je choisie? Cette “section classique” de trois ans donne une bonne base aux études universitaires approfondies et à la formation professionnelle.

La filière est surtout basée sur des langues. On a moins de cours de maths. Je n’ai jamais eu de dispositions pour les maths. Dieu m’a fait doué pour les langues… Il m’a donné une capacité linguistique. Dieu a voulu que je devienne un homme versé dans plusieurs langues. J’apprends le latin et le grec. Je m’y intéresse beaucoup. Le latin donne une bonne base aux études d’autres langues, mais aussi un aperçu de la vie de la société romaine.

Nous apprenons la prose greque, et nous recevons de connaissances de l’art grec, de la religion et de la philosophie. La philosophie donne un aperçu des sentiments scientifiques. Lorsque je me suis mis à étudier au lycée, je me sentais très gai. Ma capacité de travail était au maximum. J’adorais les études.
Malheureusement, aujourd’hui, je ne me sens plus gai, je me sens fatigué. J’en ai marre de l’école. Ma capacité de travail a diminué.

Pourquoi en ai-je assez de l’école? C’est à cause de l’été. Je veux sentir l’odeur fraîche de la vie et je veux être libre pour un instant. Je pense que ma capacité de travail va augmenter après cet été ensoleillé, donc le premier septembre, où je commencerai à l’Université, à Lund.

_________________________________

section classique= klassisk variant
une bonne base= en bra grund
un aperçu= en inblick

Ma saison préférée

EN NOVELLUPPSATS PÅ FRANSKA; Ljubomir T. Dević.
S:t Petri Läroverk, Vt/Ht–1988/89.

J’aime bien l’été. Beaucoup de choses se passent dans cette saison courte mais intense. Chaque été, au mois de juin – juillet, je vais en ex-Yougoslavie en voiture avec ma famille. Alors, nous sommes très heureux de revoir nos parents de nouveau qui nous ont attendus si longtemps.

Malheureusement, ma grand-mère, c’est-à-dire la mère de mon père Tomislav, Milka, est morte — elle qui était ma meilleure amie à Ivangrad (Berane d’aujourd’hui); mais cela ne rend pas, du tout, la saison plus désagréable. L’ex-Yougoslavie est pleine d’activités, vous savez. On peut faire de la voile dans la mer Adriatique avec des amis. Alors, le soleil brille avec ses rayons chauds sur la mer. On peut aussi se faire des amis au bord de la mer. Les gens vont à la montagne ou à la campagne. L’air y est si bon. Et pourquoi pas faire des excursions dans le forêt?

Où habite-t-on, alors? Nous habitons, moi et ma chère famille, dans une caravane près des maisons de nos parents à Kolašin et Berane. C’est une bonne idée d’avoir une “roulotte”. Elle est commode, en général. D’autres, par exemple, les Français et les Allemands, louent un pavillon ou vont à l’hôtel.

La France est aussi magnifique en été. Le Midi, c’est-à-dire les sud de la France, est une région touristique. Le soleil, la chaleur et la Méditerranée attirent de nombreux touristes, français et étrangers. Les plages sont belles… On se repose, on prend des bains de soleil et on s’amuse bien. La montagne, ce n’est pas seulement la neige et le ski. L’été en montagne est magnifique. Le bon air et la beauté de la nature attirent les touristes. On habite à l’hôtel ou on loue un chalet.

_____________________________

un pavillon= villa; enfamiljshus
un chalet= alphydda, alpstuga, alphus, chalet

Une surprise bien désagréable

EN NOVELL PÅ FRANSKA; Ljubomir T. Dević.
S:t Petri Läroverk, Vt/Ht–1987/88.

La scène se situe dans la petite ville de Berangrad au Monténégro serbe.
Après avoir été absent de ma chère famille pendant trois mois, je retourne finalement à ma ville natale. Toute ma famille est rassemblée pour m’accueillir: Persida – la mère, Novica le père, Poleksija – la grand-mère, Strahinja et Ognjen – les cousins.

Persida: Te voilà arrivé, mon fils! (Elle m’embrasse.)
Poleksija: Est-ce que le voyage s’est bien passé?
Ljubomir (moi): Mais oui, j’ai visité tous les pays francophones en Afrique, le Mali, le Sénégal, le Niger… etcetera, etcetera… J’ai pu voir beaucoup d’oiseaux, de grands éléphants, des autruches et un grand nombre de papillons.
Maintenant que j’ai eu un congé très agréable, je vais continuer avec mes études.
Strahinja et Ognjen: Il est dommage que tu ne puisses pas les poursuivre. Papa a fait…
Ljubomir (moi): Quoi?
Novica: Voyons, vous deux! Vous savez bien que j’ai promis de lui annoncer la nouvelle moi-même! (Il se gratte la main.)
Ljubomir (moi): De quoi parlez-vous? Vous me croyez fou, quitter le collège parce que vous le voulez!
Persida: Nous avons besoin de toi ici, chez nous. Comment pourra-t-on gagner sa vie autrement?
Ljubomir (moi): Quelle sera la réaction de mon professeur? Je suis l’un des plus forts élèves au collège. Je ne crois pas qu’il soit content d’entendre cela.
Persida et Novica: Nous avons déjà parlé avec lui.
Ljubomir (moi): Oh, vous êtes drôles, tous! Merde! Merde!!!

_______________________________
poursuivre: fullfölja
drôle-s: konstig-a

Kandidatpresentation, SKP – Malmö — 2018



Humilde Liliana Del Carmen De Filippi Montecinos
Är med i partiet sedan 1982/ 83. Lokalvårdare till yrket. Intresserad av att stärka kvinnans roll i samhällspolitiska livet, ungdomsproblematiken, äldres rätt i samhället, jämlikhets- och jämställdhetsfrågor, respekt och tolerans, klassfrågor m.m. Hon var inte med i det kommunistiska partiet i Chile, men sympatiserade med det.


Victor Diaz De Filippi

Är en svensk politiker. F.d. partiordförande för Sveriges Kommunistiska Parti (SKP), nu blott verksam inom partistyrelsen. Victor har de senaste åren varit med i Radio Kommunist minst lika ofta som partikollegan Jan Jönsson.


Ljubomir Tomislav Dević

Är med i partiet sedan 2017. Lärare till yrket. Intresserad av samhällspolitiska frågor såsom skol-, sjukvårds- och utrikespolitik, men också Central-, Öst- och Sydeuropafrågor. Debattör, whistleblower, författare, poet och kulturskapare till vardags.


Fredde Jönsson
Journalist från Arlöv. Är intresserad av politik, IT och media. Far till en dotter.


Håkan Jönsson
Partisekreterare i Sveriges Kommunistiska Parti. Invald i Byggnads Skånes styrelse sedan mars 2016.


Jan Jönsson
Är en svensk kommunistisk politiker och radiopratare i Radio Kommunist. Mellan 2002 och 2006 var han partiledare för Sveriges Kommunistiska Parti (SKP). Har arbetat som lärare och snickare och kandiderade bland annat till Malmö kommunfullmäktige 2006 som en av partiets två toppkandidater.

_____________
Text och bild: Ljubomir T Dević.

(“Löfven: Ryssland hade kunnat förklara giftet”, Sydsvenska Dagbladet/ Världen – TT, Lördag 7 April, 2018)

REAKTION, 7 april 2018

Stefan Löfven (S) snackar skit! Inte något av det han säger är sant!

Vi har således hamnat i en prekär situation, där förövaren dikterar alla aspekter av offrets liv – både personliga, kulturella, politiska och religiösa. Detta kallas för reell fascistoid politik!

Jag högaktar socialdemokraterna som parti med tanke på att jag själv fostrats in i strukturer och i deras anda allt sedan barnsben. Exempelvis var ett av mina första lärarjobb på ABF-Burlöv, där jag undervisade, sporadiskt, mellan 1992 och 2000. Men socialdemokratins utveckling allt sedan dess är minst sagt förödande för vårt samhälle. Vart är S-partiet på väg? Vem finansierar dess uppenbara demonteringspolitik?

Det är väl inte Rysslands uppgift att förklara och presentera bevisen och motbevisen utan snarare Storbritanniens sak att leverera desamma!? Juridiskt sett är det advokaternas ansvar för att förklara bevisen och bevisläget, och vid behov höra experterna bakom dem – också Rysslands. Tänk om jag skulle börja anklaga folk för det ena och det andra utan några som helst bevis – hur skulle det då se ut? Tror faktiskt att jag förr eller senare skulle hamna i fängelse eller på dårhus. Varför inte göra på samma sätt och bura in livslångt de här jävla, psykopatiska bilderburgarna som förgör mänskligheten, och med den hederliga, anständiga människors liv!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

(”Ryssland ska testa robotar i Östersjön”, Sydsvenska Dagbladet – TT, Onsdag 4 April, 2018)

________________________________________________

REAKTION, 4 april 2018

Än sen då? Varför bryr sig Sverige om ryska robottester som ska ske i internationellt farvatten? Det är fritt fram för alla Östersjöländer att skjuta upp sina robotar där, också Sveriges militärmakt kan göra det i mån av intresse.

Vad är det för amatörmässiga militärforskare som arbetar vid FOI? Förstår de inte att Östersjöregionen är en internationell arena och inte en monopolistiskt svensk angelägenhet?

Sverige har skapat sig allt sämre relationer med vår granne i öst, nu får hon stå sitt kast med detta solidariska felsteg! I stället för att testa och utvärdera robotar tillsammans får nu Ryssland äran att göra det självt – vad är problemet? 

Problemet är snarare att Sveriges vapenfabriker och upphandlare inte längre får den internationella genomslagskraft och uppmärksamhet de fått tidigare. Nu får de i stället sitta på reservbänken och betrakta det hela. Inte mer än rätt, kan man tycka!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

”Зборимо истим језиком, истог смо рода, и исте нарави – па ипак нисмо браћа по матери. Зашто?”

Зборимо истим језиком, истог смо рода, и исте нарави – па ипак нисмо браћа по матери. Зашто? Шта нас то даноноћно мучи, удаљава и одваја од мајке једине рођене? Шта смо то згријешили и скривили за живот да нас Бог доживотно казни на три, проклета, народа?

Генетичке анализе потврђују да су Србима најсроднији Хрвати и Румуни. Сва та три несрећна народа вуку поријекло од славних Дачана, који су на Балканском полуострву живјели још у античко доба.

“Генетика је доказала генетску сличност свих народа на овом подручју. Да је било супротно, односно да је на Балкану било масовног досељавања Словена, Бугара и Мађара, тада генетска сличност народа југоисточне Европе не би била могућа”, тврди српски публициста Јован Д. Марјановић, који је аутор књиге “Генетика старе и нове Европе – порекло народа југоисточне Европе” (Вемирц – Нови Сад, 2018.). У књизи износи нову теорију о поријеклу Срба.

Грб Србије.

Марјановић износи чињенице, темељем истраживања генетичких анализа, да су Србима најсроднији Хрвати и Румуни. За своју тврдњу Марјановић наводи заступљеност хаплогрупа и резултате савремених анализа гена. Те анализе показују да близу 70% Срба потиче од аутохтоних античких народа који су у камено доба живјели на Балкану, а преосталих 30% углавном је словенског поријекла.

Марјановић вели како се заборавља да је ”цело” подручје античке Дакије ‘пресељено’ јужно и западно од Дунава. Притом мисли и на ону која је у вријеме Римског царства била романизована и на ону нероманизовану.

Грб Хрватске.

“То је подручје од Барање до Добруџе. Зато готово двије трећине балканских народа имају гене који воде до старосједиоца нашег полуострва. У тој чињеници крије се објашњење велике генетске сличности између Срба, Хрвата и Румуна”, тврди Марјановић.

Грб Румуније.

Публициста види и у језику заједничком, осим у генетици везу наших блиских народа – који је по њему у основи дачански, односно дачанско-илирски, а надоградња језика потиче од словенских народа.

Е, па када је све то тако како г-дин Јован Д. Марјановић пише и научно образложава у својој књизи – зашто се онда не упаметимо једанпут за сва времена и пружимо руку своју за братско узајамно праштање?

Зборимо истим језиком, истог смо рода, и исте нарави – па ипак нисмо браћа по матери. Зашто? Шта нас то даноноћно мучи, удаљава и одваја од мајке једине рођене? Шта смо то згријешили и скривили за живот да нас Бог доживотно казни на три, проклета, народа?

drac Љубомир Т. Девић Косарић-Лијовић Вајмеш-Кастриота

Прича о цинцарским Србима

У село Косарића бијаху племенити Цинцари од давнина. Дођоше из епирске Маћедоније, из Горне Реке и Прилепског краја. То су славни пријеци Ахилове лозе, велики јунаци и стратези, из племена Молошана, а не Цигани “чергаши”, како их назваше и завадише непросвјећени мјештани из сусједних села.

Довукоше се у пивски крај у лијепо уређеним и скупоцјеним кочијама, лијепо обучени и васпитани, са чопором коња, ждријебад, крава и говеди. За Турке ови коњушари и џамбаси бијаху права страва, јер нипочему не сагињаше главе.

Бијаху то веома способни и обдарени људи, учтиви и богати трговци из града Москопоља. Паре иђоше им низ руку. Сви им задивише, а богоми и завидоше. Међу њима бијаху угледнијих коњаника, војвода и војних првака. Од њих издвајаше се марљиви дјечак зријеле памети и зријелих година, који неријетко се сукобљаваше с усијаним сељанима.

Бијаше бистар, стручан и паметан у свему, мада често и пријеке нарави. Коврџаста црна и масна коса падаше му на крагну народне ношње. Његове очи бијаху увијек живахне и немирне, очи му као на сокола, два ока угљено-црна. Име му бијаше надахнуто Илија II Косарић-Лијовић.

Вољеше Цинцари да раде даноноћно, радо слушајући и пјевајући изворне мелодије. Пјеваше од ране зоре, час тужне, час радосне пјесме за свеопшти утјех и берићетну срећу. Цинцарска пјесма уз гусле слушаше се пажљиво и у пјесму се вазда унијеше јуначко срце Цинцара. Никада никоме права пјесма не досадише.

Наши вјечити душмани испљуваше србуље и земље српске, а смијаше се злобно и иронично до суза радосница. Не разумијеше прави дух и мудре ријечи пјесама, али, у недоумици, ипак осјећаше и напокон схватише цијелу суштину.

drac Љубомир Т. Девић Косарић-Лијовић Вајмеш-Кастриота

Ратни коњи војводе Илије II Косарића-Лијовића

Ждријебад и дивљи коњи су били одгојени и трењирани за војничке сврхе. Њихов први власник био је војвода-змај Илија II Косарић-Лијовић, коњички џамбас чији је племенити отац настрадао у Морејском рату од турског зулума. Морејски рат (ита. La guerra di Morea) познат је и као Седми турско-млетачки рат. Овај сукоб одвијао се између 1684-1699. године.

На једној страни видјеле су се живице, стоке, краве и понешто говеди на поораном Косорићком пољу, а с друге стране видјела се потковица Кула Косорића и кућна врата нашега Илије Косарића. Село Косорићи, као и куће осталих Косарића, је било на узвишици поткрај чесме и крај пута према манастиру Подмалинскоме. Испод пута, доњим крајем жуборила је ријека Косорићка, преко које је био подигнут дрвени мостић још из давних времена.

Илија је причао својој прељуби Ангјелији, ћерки познатог кучког војводе Лабуда Дрекаловића, да су му биле и те како драге вјежбе с његовим коњима – а имао их је укупно 100. Заједно су вјежбали, трчали, без обзира на то да ли су путеви били каменити, стрмити, равни, блатњави или суви, ишли по стијеновитим пречицама, шумским долинама, стазама, зеленим ливадама, хладним ријекама, потоцима, горама и селима пивским, окретали се у круг, те на десно те на лијево. Журили су почесто пуним трком, на знак прста Илијиног, ријеч команде, звуци џефердара или повишеног уклетог мача. Вјешти Илија се добро сналазио као искусни јахач и чврсто сједио на седлама својих дивљих коња. Никога се није плашио нити бојао. Ишао је истим корацима попут својих славних прађедова, без много размишљања и филозофирања.

Илијини ати, и на њима бијесни коњаници, спремни у редовима су чекали на наређење за борбу. Коњи су били врло лијепи, као фијакерски коњи кочијаша по Влашкој, Сријему и Банату, црни као џађ и птице гавранице, а понеки од њих бијаху као галеби, бијели и тамносиве боје. Добро су их одгојили Илија и његови послушни коњушари. Мјештани Пиве, Рисна и Оногошта су их гледали љубоморно, а ни Турци у то вријеме немаху љепших коња. Њихов господар, свакако поносан и племенит човјек, необично их је заволио и од самог почетка поступао с њима с највећим поштовањем, пажњом и љубазношћу. Он није употребљавао бич, као многи други крвници, већ само их мазио по леђима. Бринуо се за њих исто толико колико и за себе. Трудио се максимално да им учини коњски живот удобнијим, упркос зими, влази, снијегу и осталим неприликама животним – јер знао је да ће му и те како користити за напорне и мучне послове, борбе и за далеке транспорте, преко Рагуше, Которског залива, Ливањског поља, Дувна, Жумберка и Романије.

Чули су се почесто звуци труба и копита по цијеломе Дробњаку. Илија је са својим коњаницима из земаља Восне и Херцеговине пролазио кроз многе окршаје с рђавим и окрутним Османлијама без рана и тежих повреда, али заузврат је остављао пустош – турске недужне коње прободене копљима српским, измрцварене џелате посјечених глава сабљама јунака, остављени мртви на бојним пољама Косарића, Доње и Горње Буковице и равнога Кчева. Мјештани су били уплашени од непријатељских пушака и крикова умирујућих душа, а нарочито чељади и чобани гледајући многе убијене, храбре људе са обе стране, попадалих са седла коњскијех.

Пало је много коња, а многи од њих без јахача су напуштали редове. Други су турски вазали, јањичари и коњаници протутњали оногошким крајем. Погинуло је исто тако много храбрих Косорића, међу њима осам војвода, директних потомака. Страшна је то била вијест за Европу и за цијело Балканско полуострво. Илија II Косарић-Лијовић бијаше девети, тј. посљедњи, дробњачки војвода — а према ријечима сеоских старјешина и даљњи рођак војводе Илије I Косарића.

Илији је то била сурова и љута свакодневница. Газио је дању и ноћу по земљама српским, натопљеним крвљу чета ратника и сокола; вазда је био под ватром и на челу борбене линије. Иако тешки дани, он је вршио своју дробњачку дужност с љубављу и приврженошћу према своме српскоме роду. Али једну ствар није могао поднијети – и то је нечовјечност и бездушност непријатеља – међу њима и наших изрода, продатих душа.

Без својих пријатеља и заштитника остаде наш Илија на крвавом огњишту. “Сапреше га Дробњац蔤 и кум његов, рекоше мјештани одлучног гласа. Мајка му стара снила да ћему отићи глава “као кула с неба”, ондак га спопаде страх у костима као никада прије. Илија заборави мајчине ријечи и не саслушаше њу, већ се припреми и опреми ата свога да пође код Мехмет-паше Селмановића на пријем и ручак под шатор код Пашине Воде.

Искусни Илија је улијевао људима наду, храброст и осјећај да не може бити убијен. Слијепо су му вјеровали, али не хтједе више сеоско коло породичне среће да се окреће. Ту наш несрећни и предохитриви Илија изгуби росу главу, а исту ноћ га љуба његова освјети јуначки, убивши и посјечивши џелата турског. Послије тога побјеже сирота мајка Ангјелија са близанцима, Страхињом и Огњеном, с најбржим коњем у кршни Шекулар код племенитог војводе Даше Шекуларца. Тамо се преудаде за њега. Понијеше она главе од обоје војсковођа као мучки трофеј и вјечиту успомену на мужа-супарника Илију и на Пашину Воду, ва љето господње 7213. (тј. 1705.).

drac Љубомир Т. Девић Косарић-Лијовић Вајмеш-Кастриота

____________________________________

¤ „(…) Сви хроничари манастира Пиве нису, међутим, увек били у тако срећној прилици да писмено овековече боље моменте ондашњег живота; неки су морали да праве записе о страдањима и недаћама: 1705. на рукописном Псалтиру: „Да се знаде каде погибе војвода Илија, сапреше га Дробњаци и посијече га Мустај-паша и узе му све имаће: 100 коња и говеди и 600 оваца, ва љето 7213″[408] (…)“ (Одломак из књиге: „О војводи Илији II Косарићу-Лијовићу и осталим Вајмешима“, Љубомир Т. Девић)

Фото: Маргарета Девић.

Љубомир Томиславов Девић Косарић-Лијовић Вајмеш-Кастриота, директни потомак војводе Вајмеше, тј. Бранила-Хамзе Кастриотића, и дробњачког војводе-змаја Илије II Косарића-Лијовића.

Saddam Hussein: “Om de döda inget annat än gott”

ANALYS —

Massmedierna i väst, däribland de svenska, undergräver sig själva till vanvett. Att de inte har skam och empati för de döda! “De mortuis nil nisi bene” – Om de döda inget annat än gott. (Latinskt ordspråk)

Saddam Hussein (1937-2006) är sedan länge död och tillhör numera historien, men trots detta nämns hans namn ofta i negativa sammanhang, nästan dagligen. Historieböcker skrivs, som bekant, av segrarna, och de tolkningar de presenterar måste betraktas med viss skepsis.

Många av mina kollegor och elever som kommer från Irak vittnar om att livet under Saddams tid, trots allt, var bättre. Landet var då enat, ekonomiskt stabilt och internationellt oberoende. De påstår att tryggheten och välfärden i viss mån var större, något som jag inte kan ifrågasätta då jag inte har deras erfarenheter.

Det är sant att Hussein styrde som en diktator och hade många människoliv på sitt samvete, däribland kurder och politiska motståndare. Men vi får inte förminska att han även hade sympatisörer och att hans regering bidrog till en viss ordning och stabilitet i Irak, något som förtjänar att nämnas. Samtidigt kan vi fråga oss om dagens ledare, som Joe Biden, George Bush, Bill Clinton, och Barack Obama, är utan skuld när det gäller politiska misstag och mänskliga tragedier.

Västerländska medier, inklusive de svenska, tenderar att måla en alltför förenklad bild av världen, där komplexa situationer reduceras till en svartvit skildring. Trots att sanningen ofta är betydligt mer nyanserad fortsätter många att fastna i det ensidiga narrativet. Det är därför viktigt att vi alla strävar efter att se bortom medias beskrivningar och förstå den större bilden!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Skaungas vikingakrönika

SKAUNGAS VIKINGAKRÖNIKA – Med inslag av fornnordisk mytologi

För drygt 1 000 år sedan, i en tid då det flitigt byggdes träkyrkor, så kallade stavkyrkor, över hela landet och en stor del av vikingabefolkningen hade låtit döpa sig efter den östkristna lärans dogmer, var halvt kristne Harald Blåtand kung av juterna och danerna, Juts och Dans land. Då var hövdingalänen Skaung, Smoljan, Bohus, Valand och Valakinge sammansatta delar av hans stora ädla rike – SKAUNGA. Kung Haralds son Sven Tveskägg var emellertid en törn i ögat både för familjen och riket på grund av meningsskiljaktigheter om religion och tro.

Längs med Skaungs handled och skaungska vidöppna landskap kom ofta tungt lastade seglande skepp som lagt ut till sjöss från Kiev Rus. Byborna kunde från den skaungska kusten ofta betrakta dessa drakliknande tappert träsnidade fartyg och brynjeklädda krigiska östvikingar i ringskjortor med yxor, sköldar, silverhjälm, spjut och höjda svärd i hand. De seglade med tungt lastade långa träskepp med drakliknande huvuden, allehanda byten, rövade skatter, dyrbarheter och gåvor i form av guld- och silvermynt i skinnpåsar, smycken såsom sötvattenspärlor, guldhalsband och ringar, säckar och kistor med svärd och yxor, bärnsten, dryckeshorn, guldskrin, silverfat och bälten, dyrbara kläder i sammet och fårskinn, bärnstensfärgade sidentyger, yllesärkar, exotisk mat i kistor, torkat kött (både svin-, får- och oxkött), torkad fisk, fläsk, kryddor, öltunnor och vin i överflöd och med dem himmelskt sköna sklaviska kvinnor. Bland dem fanns också skeppsfolk och ett otal roddarslavar från Frankland och Anglia, frankernas och anglernas riken. Ingen av dem hade varit västerut, för där gåvo örnen ingen föda.

Vikingarna sjöng stolt sklavisk-rasenska sånger till mjöd och honungsvin berättandes om vad de hade upplevt i främmande länder, om sina bravader och bittra fejder med anglerna, plundringståg och mångt om mycket riskfyllda färder till andra för dem nyupptäckta exotiska länder. De offrade blot till havsguden Poseidon, även kallad Serbon, och solgudinnan Serbonas ära för att få salig fart och vind i segel, men även till åskguden Tor för att inte dra till sig evig förbannelse över sig, få ihållande regn och vinna många strider i västlandet. “Den som griper till svärd och förgriper sig på oss och våra sklaviska broderfolk varstans de voro kommer att dö av vårt svärd!”, hördes stolta röster från vikingahövdingarna i Skaungas län.

Illugerna, även kallade lusitzer eller vender, var ursprungligen från Lausitz i Vendland som låg tvärs över Vendiska havet (även kallat Vendsjön). Dessa var en mäktig krigarätt nära besläktade med jarlaätten, mellan vilka fördes en ständig rivalitetsuppgörelse om den sklaviska tronen och kronan.

Jarlarna åkallade också andra gudar som rådde över sol, regn och måne såsom fruktbarhetsgudinnan Freja och vishetens enögde gud Odin för gudomlig seger i krig. Dessa beskyddade jarlasönerna var än och i vilken riktning de färdades. Jarlarna stod traditionsenligt vid sitt ord och ingöt därav stor respekt bland inhemska befolkningen. Och de var bland de ärofullaste, modigaste, praktfullaste och mäktigaste männen i riket. Som furstar ägde de storgårdar, frukt- och kryddväxtträdgårdar, livsfrämjande vinrankor, videbuskar och träd. Bäckar, vattenkällor, beteshagar och boskap fanns innanför stockmurarna och träbroarna. De ägde också svarta präktiga hingstar, arabiska fullblodshästar, nötkreatur, tunga guldkistor, trälar och tjänstefolk som de hade tagit med från byteshandel på färder längs med vattendragen i västerled.

Jarlasätet var den största gården och jarlarnas boning, där de allra mäktigaste jarlahövdingarna, stormännen och deras familjer höll till. Det låg några stenkast ifrån kungens högborg. Småbönder, fattigmansfolk och tiggare höll till nere vid torvstugorna längs med bördig åkermark, bygderna, strandhällarna. Längst ned vid vattendragen låg fiskehyddor och bodar, men även stora stenblock som erinrade om istidens historia.

Jarlaätten hade härskat i Skaunga i flera hundratals år. Jarlarna var en seg och livsduglig släkt som blev uppemot 100 år gamla, om de inte dog för kniv- och svärdshugg, därav deras stora mentala visdom. Som erfarna krigare och sjöfarare ägde jarlarna många skepp som hade Midgårdsormen och insydda tvehövdade örnar på skeppens segel.  De kom oftast seglande österifrån och många gånger söderifrån. På vägen hem var de med om ett otal plundringar av fiendeskepp, byar och städer längs och uppför flodströmmarna, fjordarna och vikarna i väster. Sidensärk kom från byteshandel från länderna långt i öster och söder.

På sina resor mötte jarlarna avariska ryttare och andra nobla adelsfolk från öster, för vilka de fattade tycke. Jarlarna lärde sig utav dem bortglömd kunskap om solens och månens rörelser samt stjärntydning, hur de kunde styra efter ledstjärnan och andra stjärnor som visade dem vägen. Naturligtvis behövde också jarlarna återhämtning och vila från färderna på Vendiska havet och vidare. Deras skepp stod då i skyddade vikar med höga ekstocksmurar till skydd och med angränsande bysamhällen, såsom de på Bornholm och Ven. På nätterna sov jarlarna som stockar medan kraxande kråkors och korpars ljud hördes i omgivningen.

Jarlarna seglade tillsammans med nordmännen till Nova Škotskas öar och ännu längre till Eireland, där fredligt sinnat östsaxonskt brödrafolk bodde. Ofta förekom dock blodiga strider med illvilligt sluga angler och franker på de skaungska och vendiska haven, där många nordmän fick sätta till livet.

Vikingarna begravde sina döda med dyrbara skatter, matkistor, vapen och kläder i hednisk-ritualiska ceremonier och drack mjöd för att hedra dem. Så även gjorde de i Valhall, Baals och Odens hemvist — liksom i Arlovs boningar, på heliga Granbacken, där de reste 13 mäktiga gravhögar. Och långskeppen som jarlarna hade seglat ut med till sjöss skulle de få åka med också på hemfärden till Hades – Dödsriket, med dem även deras bästa och ståtligaste fjordhästar.

En intressant iakttagelse i mina studier om vikingarnas levnadshistoria är att västerländska, däribland svenska, historiografer har för vana att skriva i nedvärderande epitet om jarlarnas historia, medan jarlarna själva i sina skrönor och krönikor ofta raljerade med “folket i väster”.

Så, då är min tes: Om nu svenska historiker misstänkliggör, förringar och missunsammar jarlarnas bravagder och levnadshistoria, då kanske de rent av inte ska vara en del av den inhemska historieskrivningen! Så då måste vi sålunda fråga oss vems historia jarlarna tillhör. Om inte den inhemska svenska – vems då?

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

_______________________________________________________________

Texten ovan får inte användas i andra sammanhang utan tillåtelse från författaren!

Arlöv

Arlov är efternamn i Serbien som tillhör kategorin av efternamn som slutar på -ev, -ov. Enligt popularitet i Serbien är efternamnet placerat på plats: över 800 .. Några liknande efternamn: Barlov (…)

Vojvodina: 5 = 38%

Belgrad: 3 = 23%

Några mer vanliga namn med efternamnet Arlov:

Daniel Arlov, Martin Arlov, Neda Arlov, Lazar Arlov, Lidija Arlov, Andrej Arlov, Maja Arlov, Anja Arlov, Iva Arlov, Mina Arlov, Vladimir Arlov, Dario Arlov, Ksenija Arlov , Oliver Arlov, Bozidar Arlov, Andrea Arlov,

Källa: http://imenjak.com/prezimena/arlov/

________________________________

 

Arlov

Familjen Arlov, som har bott i Adelaide, Australien i sju år, har sitt ursprung i Kordun. De säger att de hörde att Arlov ursprungligen var från Ryssland och att i deras by av 36 hus var 24 Arlov, men att endast tre familjer var relaterade. Utomlands, utom i Australien finns det i Tyskland, och två släktingar, med familjer, bor i Kanada. Familjen Arlovs skyddshelgon är Sankt Nikolaus som firas den 19 december.

M. Radeka säger att i Karlovac biskopsrådet var det ortodoxa Arlova och Nikoddans ära.

I Kroatien, enligt folkräkningen mitten av förra århundradet (utan uppgifter om etnicitet och religion) Arlöv var i många städer och kommuner: Ada (Virovitica), Borovo Selo (Vukovar), Varazdin, Vojnic (Vojišnica) Vrgin flesta (och i byar Bović, Kozarac, Trstenica, Čemerenica), Gospic, Zagreb, Kutina (Brinjani), Osijek, Petrinja (Lower Mlinoga) och Sisak. Också i Pregrada – Ivanić Destinićki och Šimunci.

ARLOVIĆ registrerades i kommunerna Donji Miholjac (Kreta) och borgmästare (bosnier), en Arlič i Zagreb (inklusive avveckling Dubrava). Arlavi registreras i Beli Manastir (Popovac), Varazdin, Zagreb, Karlovac, skiljeväggar (Osredek). Arlani i Pakrac (Gornji Obrijež och Ploštine), Pregradi (Klanično).

Arl och Arlati i Zagreb (Vrapce) och Rovinj spelades in i Zagreb. Det finns Harlović – i Jastrebaraskom (Petričko Selo), på Korcula (Županje Selo och Zakamenje) och Rijeka.

Som ARLOV och liknande kallades en gång, kunde vi inte avgöra om detta är det sista namnet säkert bosatte sig i Bosnien, och det var ursprungligen ett smeknamn Arlije möjligt och Arles, och det av turkism, adjektiv arabiskt ursprung Harley, med betydelser blyga och från ordet obrazli – välutbildad, och värdig, giltig, ärlig, men också kraftfull.

http://www.vesti-online.com/Riznica/Vesti/68109/Arlov

________________________________

 

Surname Arlov in modern Croatia

Arlov families are Serbs and they are mostly from Glina area. In the past century, relatively most of Croatian residents bearing this family name were born in Glina area and in Zagreb. In Gornja Trstenica in Glina area every fourth inhabitant had the family name Arlov.

Prevalence

About 60 people with faimily name Arlov live in Croatia today, in 40 households. There were 170 of them in the middle of the past century, and their number decreased significantly.

They are located in 6 Croatian counties, in 7 cities and 7 other places, mostly in Gvozd in Glina area (20), Zagreb (15), Glina (10), Gornja Trstenica in Glina area (<10), and in Rijeka (<5).

Outside Croatia

Family name Arlov (including: Harlow , Arlow , Harlov , Haarlow and Haarlov ) is present in 67 countries worldwide. “Arlow ” is used by some 1000 people in South Africa , about 300 in the United States , and some 100 people in Austria. “Haarlov ” is used by few people in the United States. “Harlow ” is used by some 10000 people in the United States , about 1000 in Great Britain , and some 700 people in Canada.

Characteristic first names

Slađana Arlov, Tomislav Arlov, Boja Arlov,Božica Arlov, Rada Arlov, Duško Arlov, ZoranArlov, Snježana Arlov, Damir Arlov, Dušan Arlov,Đuro Arlov, Maca Arlov, Simo Arlov, AleksandraArlov, Milan Arlov, Branka Arlov, Dana Arlov,Tihomir Arlov, Nikola Arlov

https://actacroatica.com/en/surname/Arlov/

drac Ljubomir T. Dević Kosarić-Lijović Vajmeš-Kastriota

Skåneskildring

Skåne är ett landskap och också ett län i södra Sverige. Öster, söder och väster om Skåne finns vattendrag. Skånes kust är 500 km lång. Vattnet väster om Skåne är ett sund. Sundet heter Öresund.

På andra sidan sundet är vårt grannland Danmark. Tidigare var man tvungen att åka båt för att komma till Danmark, men nu finns det en kombinerad väg- och järnvägsbro mellan Malmö och Köpenhamn. Bron heter Öresundsbron. Vattnet öster och söder om Skåne heter Östersjön. Tidigare hette det Vendiska havet (Vendsjön; jfr. Ven). Norr om Skåne ligger brödralandskapen Halland, Småland och Blekinge.

Skåne är ett öppet landskap, där det inte finns så mycket skog och höga berg utan i stället många slätter. Det finns mycket jord- och åkerbruk. Den skånska säden är landets bästa och används framför allt till brödtillverkning. Eftersom det finns mycket jord- och åkerbruk i Skåne, finns det mycket livsmedelsindustri – t.ex. sockerbruk, mejerier, slakterier. Det finns också förpackningsindustri. Skåne är ett landskap som är vida känt för sin traditionellt goda mat.

I Skåne bor 1,34 miljoner invånare (30 sep. 2017; Wikipedia). Skånes största stad heter Malmö. Malmö bildades av den anrika polska adelsfamiljen Grypf (jfr. Gripsholms slott), har därav en grip på dess stadsvapen, och är Sveriges tredje största stad. Malmö är känt för sina vackra parker och sin tre kilometer långa badstrand. Malmö byggdes 1250-1275 och var då mest känd för sitt lantbruk och sillafiske. Under början av 1900-talet var Malmö emellertid en livlig industristad. Här fanns bland annat ett internationellt erkänt skeppsvarv, det så kallade Kockumsvarvet, vars 146 meter höga bockkran för gott nedmonterades 2002 och forslades bort till Sydkorea.

Skånes äldsta stad heter Lund. Där finns en stor domkyrka, som jätten Finn lär vaka över, och även Sveriges största universitet, som grundlades 1666 för att försvenska regionen.

Eftersom Skåne har mycket kust, finns det många hamnstäder såsom Ystad, Trelleborg, Simrishamn, Helsingborg, Landskrona och Malmö. Från några städer kan man förutom bropass åka också färja till andra länder. Från Helsingborg till Danmark (Helsingør), från Malmö och Trelleborg till Tyskland (Rostock, Sassnitz, Travemünde) och från Ystad och Trelleborg till Polen (Świnoujście), etc.

Skåne har tidigare tillhört Danmark. År 1658 blev Skåne svenskt. 10 år senare grundades Lunds universitet som ett led i att försvenska omgivningen och befolkningen.

Skånes äldsta namn är Skaung(a), som senare kom att bli Skaun – Skåne. (jfr. http://www.namesdir.net/f/skaung)

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Malmö vapenbrev, 1437. (Källa: wikimedia.org)

I vems intresse ligger det att Teslas verkstäder och fabriker brinner?

ANALYS —

MED ANLEDNING AV DEN ANLAGDA BRANDEN I TESLAS NYÖPPNADE LOKALER I MALMÖ, 2017-12-14.

Hoppas att alla nu förstår vad jag menar med vikten av Teslas ursprung. Världssamfundet har mycket att tacka den serbiske fysikern Nikola Tesla (1856-1943) för. Utan honom hade vi fortfarande levt utan växelström och under industrialiseringens förlegade ok.

Men det ligger inte i västs intresse att Teslas namn får för mycket publicitet och ära, därav olika typer av menliga sabotageförsök för att förringa hans namn, betydelse och existens. Nikola Tesla dog inte heller en naturlig död, utan CIA:s agenter påstås ha likviderat honom. Mordbranden i Malmö ska ses ur denna aspekt.

Detta påminner mig starkt om den så kallade “hallonskandalen” på ett äldreboende i Ljungby i maj 2015. Något som många nog inte vet är att Serbien är världens största exportör av hallon. Frysta hallon från Serbien var sålunda på rejäl uppgång i Sverige. Svenskarna började köpa hallon i stora mängder, men snabbt därpå kom katastrofen för svensk-serbiskt näringsliv. Till Serbiens stora förtret hade någon illvillig individ planterat dit farliga bakterier som orsakade magsjukdomar med dödlig utgång.

Resultatet av detta blev att man förringade kvaliteten på de serbiska hallonen samt förbjöd import av desamma. Företaget Finnerödja säljer dock fortfarande hallon från västra Serbien, men arbetar under täckmantel och stor sekretess. Det hänger således inga skyltar vid frysboxarna ute i affärerna som erinrar om deras härkomst, och om de nu står kvar är de missvisande i texten.

Nikola Teslas patenterade uppfinningar, liksom hans namn, har på samma sätt ingen framtid i Sverige. Förr eller senare blir de missbrukade eller stulna av andra. Om Tesla hade haft tur med internationella priser hade han fått Nobelpriset för länge sedan. Fysikern Marconi fick i stället all hans ära på felaktiga grunder. Så även med Teslas fabriker i Sverige. Om de överhuvudtaget planerar att expandera i Sverige, ska de göra det under förhöjd sekretess och tomma skyltar.

Eller vad tycker Du själv? I vems intresse ligger det att Teslas verkstäder och fabriker brinner?

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Massmedierna i väst ironiserar, förnedrar, degraderar och skriver glåpord om serbiska bedrifter

ANALYS —

Serbiens president Aleksandar Vučićs många fredsinitiativ och dialogansträngningar på Balkan har inte nämnvärt uppskattats av västmedierna. Inte ett enda upplyftande ord om detta. När han emellertid höll på att mista sitt huvud vid minnesceremonin i Srebrenica, bastunerade massmedierna ut om detta attentatsförsök på honom. Vad hade han där att göra? kommenterade journalisterna och reportrarna i väst. Vilken ironisk förnedring!

Så länge filmskaparen Emir Kusturica var en lojal jugoslav och måttlig bosnier var han en ofta repriserad personlighet i svenska massmedier. Under Balkankriget gjorde han emellertid “proserbiska” uttalanden som kostade honom skjortan. Allt sedan dess är Kusturica persona non grata i tv-rutan. Tack vare medierna har han degraderats och omstöpts från en briljant regissör och filmskapare till en medioker serbisk četnikanhängare. På samma gång åtnjuter Kusturica stor respekt bland italienska och ryska filmskapare. Varför denna svenska censur?

Den brittiske fysikern och matematikern Isaac Newton (1642-1727) trodde sig veta svaret på gravitationskraftens alla gåtor. Men han hade dessvärre helt fel i sina ståndpunkter och teorier. Om hans teser är vetenskapligt beprövade och tillitsfulla, hur kommer det sig då att vi sålunda fortfarande inte vet vad tyngdkraft är, och än mindre att den är transcendental samt påverkar alla kroppars rörelser både i mikro- och makrokosmoserna? Gravitationen som den serbiske fysikern Nikola Tesla (1856-1943) myntade först av alla samverkar med planeterna, liksom solen och jorden håller månen i sin bana. Samma lagar gäller i praktiken i mikrokosmosens värld.

Newton kände sålunda inte till gravitationens mysterier, utan den kunskap han förvärvat inhämtade han från Michel Nostredame, som redan på sin tid visste hur man räknar ut himlavalvets enigmor. Det var inte heller Newton som myntade begreppen mikro- och makrokosmos, som i stället kom till senare under Petar II Petrović-Njegošs regenttid 1830-1851. Denne sistnämnde, som verkade som serbisk biskop och härskare över Montenegro, lämnade efter sig flera mastodontverk samt skapade historia i all världens hörn. För svenska folket och svenska medier blev han dessvärre helt okänd. Varför denna historiska diskrepans?

Mihajlo Idvorski Pupin (1858-1935) var en serbisk fysiker, kemist och elektrotekniker. Han var verksam vid Columbia University från 1890 och uppfann pupinspolen, som användes i telefonkablar för långdistanskommunikation. Användandet av en pupinspole kallades för pupinisering (att pupinisera). Pupin låg även bakom många andra uppfinningar, och hann därtill registrera 34 patent. Han fick Pulitzerpriset för sin självbiografi From Immigrant to Inventor (Från invandrare till uppfinnare) 1924. (Wikipedia) Hur många svenska skolungdomar känner då till Mihajlo Pupins uppfinningar och verk? Inte en kotte. Varför är Pupin censurerad i svenska massmedier?

Mileva Marić (1875-1948) var gift med fysikern Albert Einstein. Då Einstein var grav dyslektiker, fick hon göra alla matematiska uträkningar – något som hon gjorde välvilligt och av stor kärlek för sin make. Men Mileva fick dessvärre inte den uppskattning och credit hon förtjänade, varken av Einstein själv, patriarkatet, etablissemanget eller massmedierna i väst. Jag vågar påstå att det är den första kvinnomisshandeln och diskrimineringen som skett i västs moderna historia utan straffrättsliga påföljder och ME TOO-kampanjernas stöd.

Novak Đoković är en av världens, om inte världens, bästa tennisspelare som vunnit många matcher på löpande band. I svenska massmedier omnämns han dock knappt, så lite att till och med pensionerade tennisspelare, såsom McEnroe, Willander och Borg, får mer utrymme. De enda gånger media belyser och bjuder på utrymme är när det går dåligt för Đoković. Blott då är det stora rubriker med menliga glåpord om honom!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Varför denna skeva bild av Serbien och serbisk tro i svenska massmedier?

ANALYS —

Serbien och serbisk kultur är upprinnelsen till Europas existens idag. Utan Serbiens kunskap och tekniskt kunnande skulle Europas folk fortfarande vara på stenåldersnivå.

I stället för att värdera högre och premiera Serbiens sociokulturella bidrag till den europeiska civilisationens välfärd, sätter man käppar i landets ekonomi och uppbyggnad av infrastrukturen. Varför denna evinnerliga rädsla för serberna och historiska bortstötning av desamma? De serbiska herulerna, även kallade erilar, stöttes bort av danerna för att de var kulturellt överlägsnare. Historien upprepar sig idag.

Redan på den tiden fruktade man serbernas språk, skrift och troslära. Hur många har exempelvis hört talas om vediska eller vendiska runor? Inte en kotte. Varför är det så svårt att smälta att ryssarna är etruskernas avkomlingar, liksom serberna är det? Ryssland har fått sitt namn från serberna och inte från något Roslagen. Det gamla namnet för Serbien är sålunda Raška/ Rasjka, vilket i sin tur härrör från Rasscia/ Rassia – dvs. Ryssland. Svenska medier undanröjer all kännedom om serber och ryssar för allmänheten. Varför? Vad har de att dölja för oss?

Serbisk-ortodoxa kyrkan är den största ortodoxa kyrkan i Sverige, men trots det motarbetas den av svenska massmedier och myndigheter som om den vore en terroristorganisation! Hur kommer det sig att alla andra trosinriktningar får en större medial uppmärksamhet, ett hjärtligare och mycket bättre bemötande och utrymme än den serbiska? Varför denna skeva bild av Serbien och serbisk tro? Det samma skulle kunna sägas om Ryssland och den rysk-ortodoxa kyrkan.

Serbien producerar anrika författare, krönikörer, novellister, diktare, skriftställare och litteraturskapare på löpande band, vars litterära verk översätts till en mängd olika språk – däribland japanska, kinesiska och ryska. I den svenska kulturvärlden, förmedlad av inhemska massmedier, råder serbisk författartorka. Varför är det så? Med tanke på att svenska författare säljer som smör i Serbien borde det finnas en sorts litterär reciprocitet här, eller har jag fel? Det finns inga som helst konkreta belägg på att svenska författare skulle vara bättre än serbiska och ryska, snarare är det tvärt om skulle jag vilja påstå.

Serbisk musik – vare sig det handlar om folklore, rock eller dansmusik – är vida känd på Balkan, så populär att den lyssnas allt från Slovenien och Kroatien (här dock under censurerade former och neddragna persienner) i väster till Bosnien, Montenegro och Makedonien i öster. Serbisk musik lyssnas också utanför Balkan och då främst i centrala och östra Europa, såsom Tjeckien, Slovakien, Ungern, Rumänien, Bulgarien, Grekland, Albanien och Ukraina. Alla de har gehör för serbisk musik, men i Sverige och i svenska massmedier stängs dörrarna igen så fort anspelet av serbiska melodier hörs. Varför denna musikaliskt diskriminerande uteslutning i Skandinavien, med tanke på att svensk musik faktiskt är vida omtyckt på Balkan? Var är det sunda förnuftets reciprocitet?

Svenska vinentusiaster åker till Vojvodina i Serbien och lär sig vinkonstens hemligheter där. När de väl kommer tillbaka till Sverige presenterar de den nya kunskapen i medierna som sin egen. Vilken svensk chauvinism och egoism!

Ordet ’vampyr’, liksom Draculas ursprung, är serbiskt. Om vampyrernas ursprung går sålunda att läsa i trovärdiga encyklopedier runt om i världen. Där står entydigt att vampyrerna är serbiska, men trots det kämpar massmedierna i väst att utmåla vampyrerna som något helt annat och oförklarligt, som mer okända varelser, dunkla och opåvisade ting. Vampyrerna får nya nationalitetsnamn i moderna lexikon och allt som påvisar serbisk härkomst gallras ut från bibliotekshyllorna och blir inte längre sökbart. Detta är om något censurering och förvanskning av språk- och kulturhistorien.

Svenska folket är således helt ovetandes om, tack vare bilderbergska medier, att Serbien har minst två ökända vampyrer att stoltsera med kulturhistoriskt, Sava Savanović och Petar Blagojević. Trots detta är det bara ”vampyrgreven” Dracula som man känner till. Men han var varken vampyr, varulv eller någon greve – utan blott en serbisk fursteprins. Läs min bok Furste Dracula – de drakoniska drobnjakernas herre (Vulkan, 2015) för att förstå!

Bata Živojinović är en av världens mest omtalade skådespelare. Han har gjort många filmer, de mest kända är partisan- och krigsfilmerna. Framför allt i Kina har han blivit en ikon. Kineserna åker vallresor till Serbien för att hedra honom. I Sverige och svensk tv är Živojinović emellertid lika okänd som tallkottarna i skogen. Varför denna bojkott?

När svenska massmedier citerar amerikanska militära språkrör försöker de alltid avpersonifiera dem, för den anrika västerländska integritetens skull, men när serbiska och ryska generaler uttalar sig får de groteska epitetsnamn, blir föremål för svartmålning och raljeranden och personifieras med självaste djävulens missfoster. Vari ligger då skillnaden mellan den amerikanska och den ryska integriteten? Varför värderas den serbiska integriteten mindre än den svenska?

Serbien ses av väst som Lillryssland och ett ryskt bihang på Balkan. Därför ligger det inte heller i västlänningars intresse att Serbien ska breda ut sig för mycket, utan snarare att det ska stagnera i helvetet. Det är samma revanschistiska politik som nazisterna och svartskjortorna bedrev med Vatikanens tysta välsignelse då som kroatiska Ustašarörelsens idag. Men problemet är att serberna inte kan vara några nybyggare, utan snarare fornbyggare på Balkanhalvön, vare sig vi önskar det eller inte, och äger därmed den absoluta rätten till stadsnycklarna. Denna historiska rätt är också bevisat genom DNA-forskningen, som påvisar att serberna är det äldsta folket i Europa, vilket naturligtvis är en evig törn i västländernas politiska ledares och massmediers ögon, som inget hellre skulle vilja än att exploatera och breda ut sig längs Adriatiska havet på serbers bekostnad.

När Sovjetunionen kollapsade under Gorbatjovs tid lyste alla Sveriges tv-kameror mot Kremls murar. Då dög Gorbatjov. När den Ryska Federationens ex-president Jeltsin skämde ut sig inför hela det ryska folket i svenska tv-rutor, bland annat då han föll stupfull i riksdagen, då gick det för sig att ha kamerorna på on-läge och ha kilometerlånga artiklar om “det tafatta” Rysslands ovissa framtid.

Nej! Det är en illusion att vi har neutrala och oberoende medier i Sverige. Tvärt om är alla de både regeringsstyrda, i och med att de erhåller miljonbelopp i statsbidrag, och utlandsstyrda av USA, Nato och EU med en aggressivt liberal-chauvinistisk blueprint-agenda. Alla de kontrolleras av Bilderberggruppen och de 15 familjerna, däribland Wallenberg- och Rotschildfamiljerna, finansmagnaterna George sr/ jr Soros, World Economic Forum (WEF), med flera andra lobby-aktörer!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Boknyhet!


KÖP HÄR

Vladimir Putin – “the Tsar of the East” (2017)

Vladimir Vladimirovich Putin is very special in his way of being and a largely fascinating personality. He is the President of Russia since 2000 and incredibly well-liked and popular. Putin is about to reestablish Russia’s military force, its humiliated pride and honour. Whether we wish it or not, Mother Russia is once again a major power factor to be reckoned with in international world politics. Either you respect Mr Putin or disrespect him, another alternative does not exist. He is the man of one kind.

________________________________________________________________

Alla köp går via bokförlaget Vulkan.
http://www.vulkanmedia.se/
© Ljubomir T. Dević
Det går att beställa direkt genom författarens bloggsida
till Vulkan genom att klicka under boken: KÖP HÄR

________________________________________________________________

Сан уочи великог замрачења сунца

Јутрос (субота 19. август 2017.) ми се приказао сан, који бих желио да подијелим с Вама:

У сну ми се приказао свештеник у црној мантији. Иде макаданским путем поред ријеке, одозго на доле на лијевој страни панорамске слике сна, и то великом брзином као змај. У позадини ријеке огромна шума. Посматрам га из далека. Из чистог немира одлете у ријеку, за трен као птица змајевица. И потопи се свети човјек недужни. У том тренутку се пробудих, жена ми је стигла са вечерњег дежурања.

Браћо и сестре – опрезно! У понедељак 21. августа је велико помрачење сунца. Сљедећег мјесеца, почетком 23. септембра па све до 27. истога мјесеца, биће критично за човјечанство. Помрачење сунца је лош знак за Хришћане.

Цитат из Библије: “Погледајте, долази Божји дан – окрутни дан беса и љутње који ће опустошити Земљу и уништити све грешнике. Сунце ће нестати и Месец неће давати светло”.

drac Љубомир Т. Девић Косарић-Лијовић Вајмеш-Кастриота

______________________________________________

Översättning till svenska:

Dröm inför den stora solförmörkelsen

I morse (lördag 19 augusti 2017) visade sig en dröm för mig som jag skulle vilja delge med Er:

I en dröm visade sig en präst i en svart mantel för mig. Den går på en makadamväg vid floden, uppifrån och ner på vänster sida av en panoramabild av en dröm, i hög hastighet som en drake. I bakgrunden av floden finns en enorm skog. Jag tittar på honom på långt håll. Av ren oro flög han ut i floden, för ett ögonblick som en drakfågel. Och den helige oskyldige mannen drunknade. I det ögonblicket jag vaknade, kom min fru från kvällsskiftet.

Bröder och systrar – var försiktiga! Det blir en stor solförmörkelse måndagen den 21 augusti. Nästa månad, från början av den 23 september till den 27:e samma månad, kommer att vara avgörande för mänskligheten. Solförmörkelsen är ett dåligt tecken för kristna.

Ett citat ur Bibeln: “Se, Guds dag kommer – en grym dag av vrede och ilska som kommer att ödelägga jorden och förgöra alla syndare. Solen kommer att försvinna och månen kommer inte att ge ljus.”

drac Ljubomir T. Dević Kosarić-Lijović Vajmeš-Kastriota

F.d. tysk agent avslöjar vad som hindrar väst från att starta krig med Ryssland: “Nato skulle för länge sedan ha skickat trupper efter Putin om Ryssland inte haft kärnvapen!”

(VIDEO) Nato skulle för länge sedan ha skickat trupper efter Putin om Ryssland inte haft kärnvapen: F.d. tysk agent avslöjar vad som hindrar väst från att starta krig med Ryssland. Väst skulle för länge sedan ha startat ett krig mot Ryssland, om det inte var ett nukleärt land, sade tidigare chefen för underrättelsetjänsten DNR Werner Grossman i en intervju för den tyskspråkiga versionen av Sputnik, Sputnik Tyskland. (“NATO BI ODAVNO POSLAO VOJSKU NA PUTINA DA RUSIJA NEMA NUKLEARNO ORUŽJE: Bivši nemački agent otkriva šta sprečava Zapad da zarati s Rusijom!”, Informer – Sputnjik, 22.06.2017.)

– I vår tid existerar hotet om krig även i Europa, och det är i första hand mot Ryssland. Det finns inga kärnvapen kriget skulle ha börjat, säger Grossman. Han tillade att i väst under de senaste åren visar på mycket starka antiryska tendenser.

Tidigare intelligenschefen anser att försvarspolitik Moskva i den nya situationen är korrekt. Enligt honom har Ryssland principen: “Om du vill ha fred – gör dig redo för krig.” – Om nu en väpnad konflikt började drog han bakom förstörelsen av mänskligheten, eftersom många länder skulle kunna använda kärnvapen utan restriktioner och kontroller, säger experten. (“NATO BI ODAVNO POSLAO VOJSKU NA PUTINA DA RUSIJA NEMA NUKLEARNO ORUŽJE: Bivši nemački agent otkriva šta sprečava Zapad da zarati s Rusijom!”, Informer – Sputnjik, 22.06.2017.)

Enligt honom har de mål och intressen styrande kretsar i västvärlden inte förändrats sedan tiden för det kalla kriget, eftersom den nuvarande politiken är återigen en konflikt med Moskva.

– Deras intressen fortfarande orienterade i öst. Ryssland har inte lyckats vapen från Sovjetunionen, inklusive kärnvapenkrig skulle ha troligen redan börjat, är Grossman övertygad om.

Han stödde också annektering av Krim till Ryssland säger att det inte handlar om annektering: “Krim har alltid varit rysk. De förde den tillbaka till den rättsliga grunden”, sade den förre chefen för underrättelsetjänsten.

Han menade att reaktionen från tyska politiker på denna händelse vittnar om att Berlins intentioner till Moskva förblev densamma som vid tidpunkten för Sovjetunionen.

Grossman påminde också om att Tyskland fortfarande är ledande inom både EU och den europeiska grenen av Nato: “Utplaceringen av trupper i alliansen i de baltiska länderna vid den ryska gränsen, visar tydligt vilken typ av avsikter verkligen ordet – som ingås experten.” (“NATO BI ODAVNO POSLAO VOJSKU NA PUTINA DA RUSIJA NEMA NUKLEARNO ORUŽJE: Bivši nemački agent otkriva šta sprečava Zapad da zarati s Rusijom!”, Informer – Sputnjik, 22.06.2017.)

Problemet för Nato är det faktum att Ryssland är mycket starkare än vid tidpunkten för Jeltsin. Putin förfogar nu kanske över den starkaste armén i världen. Hur kraftfull den västerländska militäralliansen är i praktiken kan man få sig en inblick i genom att studera videoklippen nedan.

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

REKONSTRUKTION

FURSTEDRAKON ILIJA II KOSORIĆ-LIJOVIĆS HERALDISKA ANTAVLA (SLÄKTTRÄD)

Komplett “Genome Sequencing Test”-analys planeras, och startar inom kort.

Illustration!

FURSTEDRAKON ILIJA II KOSORIĆ-LIJOVIĆS HERALDISKA STÄMPEL(RING)

Under utredning.

FURSTEDRAKON ILIJA II KOSORIĆ-LIJOVIĆS HERALDISKA SLÄKTVAPENSKÖLD

Under utredning.

Bild!

FURSTEDRAKON ILIJA II KOSORIĆ-LIJOVIĆS HERALDISKA SVÄRD 1-2

1: – Furstedrakon Ilija II Kosorić-Lijovićs svärd, mästerligt uthamrat och slipat, med ett vackert fäste. Ett långt halvmånesmalt och lätt svärd med två korta tvärpinnar av ek, dessa med en tunn slinga av vackert smidet och broderat silver. Text på turkiska och serbiska ingraverat.

Bild!

2: – Furstedrakon Ilija II Kosorić-Lijovićs svärd, mästerligt uthamrat och slipat, med ett vackert fäste. Ett långt brett och tungt svärd med genuint handfäste av metall och skinn, och dessa med en tjock slinga av vackert smidet och broderat silver. Text på latin och serbiska ingraverat.

Bild!

FURSTEDRAKON ILIJA II KOSORIĆ-LIJOVIĆ (-1705)

ANGJELIJA-JANA KOSORIĆ, FURSTEDRAKON ILIJA II:S GEMÅL, SAMT DOTTER TILL VAIVODE LABUD DREKALOVIĆ

Inom kort!

drac Ljubomir T. Dević Kosarić-Lijović Vajmeš-Kastriota, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Barbariska kungariken

ANALYS —

De barbariska (äv. varvariska/ vardariska) kungarikena norr om det antika Grekland styrdes av serviska fursteprinsar av de Gudafödda.

Folken i Väst levde i stor hungersnöd och misär och deras ögon frestades av det bördiga frodiga Öst. Barbarerna utsattes således för ständiga attacker från de primitivare västländska riken som låg längs deras landgränser. Barbarrikena försvagades med tiden också inbördes av intriger och strider mellan inhemska folkstammar och fejder inom den kungliga furstefamiljen, gudaättlingarna.

De barbariska kungarikenas mäktiga, sammansvurna, fiender ingick planenligt ett lömskt förbund med den katolska kyrkan i Rom, vilket framkallade än mer brödrakrig, blodsutgjutelser och sekellånga politiska kriser på Balkanhalvön.

Inom kort!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Fram för fler kloka gummor!?

ANALYS —

I arbetslöshetens arma tider tar allt fler svenska institutioner, myndigheter och politiska partier fram utbildnings- och behörighetsfrågorna som en propagandafloskel.

De arbetslösa måste: ”Studera, studera och studera!” (Lenins berömda valspråk). De arbetande arbetar för två-tre, arbetsuppgifter som i stället hade kunnat fördelas på andra. Samtidigt valideras utländska utbildningar efter godtycke samt anställs allt mer (obehörig!?) utländsk arbetskraft (byggnadsarbetare, läkare, infödda lärare, präster, m.fl.). Var finns förnuftsmoralen här?

Vi borde prioritera våra egna arbetslösa samhällsindivider och vägleda dem till ett självförsörjande liv. En ny arbetskraftsinvandringsvåg för att trygga den svenska välfärden behövs nog inte, välståndet kan vi gott säkra själva. Yrkesbehörigheten är dessutom inte en garanti för att man är en lämplig yrkesutövare. Exempelvis en legitimerad läkare är säkert en oerhört skicklig yrkesman/ -kvinna, men vilka kunskaper har hen av homeopati? All hälso- och sjukvårdspersonal i Sverige arbetar enligt ”vetenskap och beprövad erfarenhet”, vilket de facto innebär att de inte får använda sig av alternativmedicin. I och med detta går den svenska hälsovården miste om ovärderliga naturmedicinska kunskaper, såsom qi gong (ch’i kung), t’ai chi ch’uan och kinesisk örtbehandling.

Att citron- och ingefärste, pepparmynta, salvia, tomater och vattenmeloner hjälper mot kronisk ledinflammation får man inte veta av reumatologer utan av homeopater och kloka olegitimerade gummor. Jag menar, förr gick våra mödrar ofta ut i skogen med tygpåsar under tidig vår- och sommartid och plockade både det ena och det andra – bland annat späda groblad, så kallade läkeblad, för att dra varet ur sår på skadade. Men det hände också att de skar skåror i björkarna och samlade björksaven i krukor, då björksav blandad med honung var läkande – både när man hade ont i bröstet och värk i lederna. Inte heller det får man lära sig. En kombination av alternativ medicin och traditionell läkarkonst vore alltså det ytterst bästa för vårdtagarna. Så borde också vara fallet med samförståndet mellan formellt outbildade och utbildade yrkesgrupper ― för samhällets bästa!

Nej, fram för mer sunt förnuft och fler kloka gummor! Förr var människorna mycket friskare med hjälp av kloka gummors och gubbars råd, som var ett viktigt hjälpmedel i vardagslivet. Ett exempel på detta är det världsberömda skånska mediet, författarinnan Helga Braconnier (1894-1973). Führern med flera av 1900-talets politiska ledare fascinerades av henne. I Skåne och Sverige tycks hon redan vara bortglömd. Varför?

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Једна у њедрима крила

Босно, бона мила,
рашири своја крила!

Чернаја Горо, ђетићу мила,
рашири своја крила!

Маћедонијо, сестро сакана,
рашири своја крила!

Сјербијо, љепото мила,
рашири своја крила!

Са крстом часним
на грудима својим
и жаром јаким
нас крепко утопли!

Сјербијо, мајко вила,
најоданија нам
за памти вијека била!

(x2)

_________________________________________

English translation:

IN THE WINGS OF THE WOMB

Bosnia, dear bona,
Spread your wings!

Chernaja Gora, dear daughter,
Spread your wings!

Macedonia, sister sakana,
Spread your wings!

Serbia, the beauty of the beauties,
Spread your wings!

With the Holy Cross
On our chests
And with a fierce heat
Heat us softly up!

Serbia, mother of fairy,
Our best and most loyal one
for all centuries to be!

(x2)

drac Љубомир Т. Девић Косарић-Лијовић Вајмеш-Кастриота

Немам пара, немам пара

Немам пара, немам пара,

нити више свог

божанственог дара.

Срце је пуно квара

и свакодневних тешкоћа.

Љубав само вара

и повише замара.

Пукао сам, пукао сам

као права голота!

Сад ми је само преостало

да будем пилота.

Немам пара, немам пара,

нити више свог

божанственог дара.

Срце је пуно квара

и свакодневних тешкоћа.

Љубав само вара

и повише замара.

Пукао сам, пукао сам

као права голота!

Сад ми је само преостало

да будем пилота.

_______________________________________

Svensk översättning:

Jag har inga pengar,

jag har inga pengar,

än mindre av

min gudomliga gåva.

Hjärtat är fullt av fel

och vardagliga svårigheter.

Kärleken bara bedrar

och gör en utmattad.

Jag brast, jag brast

som av blott nakenhet!

Nu återstår bara

att jag ska bli pilot.

Jag har inga pengar,

jag har inga pengar,

än mindre av

min gudomliga gåva.

Hjärtat är fullt av fel

och vardagliga svårigheter.

Kärleken bara bedrar

och gör en utmattad.

Jag brast, jag brast

som av blott nakenhet!

Nu återstår bara

att jag ska bli pilot.

______________________________
Engelsk översättning:

I have no money,

I have no money,

even less of

my Divine gift.

The heart is full of errors

and everyday difficulties.

Love just amazes,

and makes one exhausted.

I burst, I burst

as of mere nakedness!

Now only remains

that I will become a pilot.

I have no money,

I have no money,

even less of

my Divine gift.

The heart is full of errors

and everyday difficulties.

Love just amazes,

and makes one exhausted.

I burst, I burst

as of mere nakedness!

Now only remains

that I will become a pilot.

drac Љубомир Т. Девић Косарић-Лијовић Вајмеш-Кастриота

Cosmonaut Love

My heart is broken.
Feeling sad for the woman
who does not want to win my heart,
and live with me in my castle.

There is a high wall between us.
We are like birds,
locked in a cage.

Birdie comes, birdie goes,
girls come, and girls go.

My heart is broken.
Feeling sad for the woman
who does not want to win my heart,
and live with me in my castle.

There is a high wall between us.
We are like birds,
locked in a cage.

Birdie comes, birdie goes,
girls come, and girls go.

drac Ljubomir T. Dević Kosarić-Lijović Vajmeš-Kastriota

Dević bemöter Wallström

Foto: Lj.T. Dević och Bokhuset Dević © juni 2017

ANALYS —

Sveriges f.d. utrikesminister Margot Wallström (S) manipulerar och blåljuger svenska folket rakt upp i ansiktet.

Till TT sade Wallström att: “Ryssland ska avstå från att hota oss, på det ena eller andra sättet.” Och hon fortsätter i samma antiryska, moralistiskt propagandistiska tongång: “Vi väljer självständigt vår utrikes- och säkerhetspolitik. Vår linje är klar sedan lång tid tillbaka, och den här regeringen har varit väldigt tydlig sedan vi tog makten att vi är militärt alliansfria” (…) “Vi fortsätter att välja vår egen väg, ta självständiga beslut och samarbeta så som vi gör – inklusive med Nato. Vi behåller vår militära alliansfrihet och vi tänker rusta upp vårt försvar.” (SVT-Text – TT, Torsdag 1 juni 2017)

Wallström har helt fel inställning och attityd gentemot moder Ryssland. Med sitt klumpigt provocerande retoriska sätt kommer hon inte långt. Tror hon verkligen att Vladimir Putin kommer lägga större fokus vid hennes uttalanden! Han har nog viktigare saker för sig än att slå hål på ogrundade svenska rykten.

Det är snarare Sverige som ska sluta upp med att hota Ryssland, på alla tänkbara sätt. Sverige lider av ett obotligt mindervärdeskomplex och på grund av detta kroniska sjukdomstillstånd kan det inte ta sig ut ur sin självförgörandespiral. Det är fel på allt och alla och sitt psykosomatiska vredesutbrott projicerar man på de svagaste och frommaste individerna i samhället och världen.

Ryssland väljer självständigt sin utrikes- och säkerhetspolitik, precis som Sverige kan och bör göra, utan några som helst yttre manipulationer. Rysslands linje är klar sedan många år tillbaka, och Vladimir Putins regering har varit väldigt tydlig allt sedan Putin tog makten. Putins Ryssland fortsätter att välja sin egen politiska nisch och väg, ta självständiga beslut och samarbeta så som det alltid gjort – inklusive med dess allierade. Ryssland behåller sin militära dominans och Putin tänker än mer rusta upp och modernisera sitt försvar!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

‘Herodes söner’ — en dokumentär-analytisk filmberättelse om folkmordet på det serbiska folket under den Oberoende staten Kroatiens regim (NDH)

SE DOKUMENTÄRFILMEN OM ETNISKA SERBERS LIDANDEN UNDER DEN OBEROENDE STATEN KROATIENS REGIM 1941-1945!

‘Herodes söner’ är en dokumentär-analytisk filmberättelse om folkmordet på det serbiska folket under den Oberoende staten Kroatiens regim (NDH).

Dokumentärfilmen “Herodes söner”, i serbisk och engelsk version, är en dokumentär och analytisk skildring av folkmordet som begicks mot det serbiska folket i den oberoende staten Kroatien (Nezavisna Država Hrvatska, NDH), under andra världskriget, som under de senaste sju decennierna har varit dolt för omvärlden, under det politiska embargot av jugoslavisk censur.

Dödsläger, uteslutande för barn, fanns inte någon annanstans i världen, till och med inte ens i Nazi-Tyskland, förutom i den Oberoende staten Kroatien. Filmen har fokus på barn som befann sig i denna existentiellt svåra situation.

Filmen tar upp orsakerna till detta grymma brott och avslöjar omfattningen och djupet av det liksom den romersk-katolska kyrkans roll i de oförrätter som begicks. Den identifierar också de som höll denna fruktansvärda hemlighet i årtionden.

Dela gärna denna text med vänner och familj och bjud in dem att göra detsamma, så att sanningen om de begångna illdåden och det serbiska folkets lidanden lyfts fram och kommer till kännedom världen över!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

______________________________________________________________

MER OM SAMMA TEMA/

Serbiska och svenska läkare utförde en historisk transplantation i Belgrad – men medierna i Sverige lade locket på!

TEMA: Medicinevetenskap
Serbiska läkare: Hur vi utförde en historisk transplantation … På Akademiska barnkliniken Street i Belgrad utfördes den första livmoderstransplantationen i Serbien. I operationen deltog fyrtio läkare och annan personal, rapporterar TV B92.

Serbien har nyligen utfört sin första livmoderstransplantation för enäggstvillingar i världen, och vid detta tillfälle gästerna emissions pekfingret var läkare som var inblandade i driften – dr. Milan Milenković från Göteborgs universitet Clinic och dr. Miroslav Djordjević universitets barnklinik.

Operationen genomfördes vid University Barnkliniken den 26 mars 2017, som också var den första livmodertransplantation som genomfördes i Serbien.

Operationen genomfördes av ett stort team av läkare från Tirsa, med hjälp av ett stort antal sjuksköterskor och annan personal, och deltog i hela projektet är ett stort antal läkare från hela världen, som leddes av experten professor Mats Brännström från Sverige.

Patienten, som är syster och mor till tre barn, donerade sin livmoder.

“Detta är faktiskt i slutet av den första delen av vårt projekt vi planerar för mer än två år. Våra universitetsenheter i Belgrad Medical School och sjukhuset Sahlgrenska i Göteborg. Det handlar om två serbiska kvinnor, enäggstvillingar, som var goda kandidater och att vi representerar ett slags garanti för att förfarandet kan vara mycket lättare att genomföra än en sådana transplantationer, vilket är en av de svåraste organtransplantationer, kräver.

Hela poängen med den här historien är att enäggstvillingar på grund av genetiska likheter ingen immunosuppressiv behandling, inte alla dessa komplikationer förekommer kod så allvarlig att terapin skulle kunna äventyra andra miljömyndigheter”, enligt dr. Miroslav Djordjević till B92.

Kan personer som inte är relaterade genom blod eller tvillingar vara en del av denna process?

“Naturligtvis är vi i Sverige genomfördes nio sådana operationer i världen: fem mödrar gav livmoder av hans döttrar, i två fall de var systrar, en kvinna var en vän till familjen, och en rättspraxis gav livmodern sin sonhustru Det är HLA. vävnadstypning, om de uppfyller minst två av de tre villkoren kan göras transplantationen mellan människor som inte är identiska och tvåäggstvillingar. Eller mer benägna att lägga sig om två personer i familjebanden.”

Hur är processen för befruktningen?

“Vad laget från Göteborgs gjort och vad han upplevde verkligen mycket är att det är fullständigt testat och två systrar genomförts in vitro fertilisering implantation i livmodern som vi hoppas kommer att accepteras och kunna bära ett barn. Det är bara viktigt att notera att i idealiska förhållanden vid ett tillfälle immunosuppressiv avbryts behandlingen för att skydda människor från dess negativa effekter.

En patient, som hade livmoderhalscancer vid 26-års ålder, även efter den andra kejsarsnitt bort livmoder som hon fått från sin mor, för att eliminera risken för långvarig användning av immunosuppressiv behandling.”

Visar statistiken att barn som erhållits på detta sätt föds friska, men för tidigt?

“Statistik för nu finns det väldigt lite, men det är viktigt att notera att i kvinnor som bär risken för tidig födsel leder till högt blodtryck. Även befruktning bär risken för högt blodtryck, vilket ökar den äldre livmodern. Av denna anledning om 35:e eller 36:e graviditetsveckan är det ett kejsarsnitt som kvinnor som inte känner transplanterade livmodern flyttar frukt. Nerv, tyvärr är det inte möjligt att transplantera, så att de inte kan känna när arbetskraften börjar. Därmed förlossningen med kejsarsnitt utförs vanligtvis.”

Vad som återstår, när de lämnar gäster från Sverige, läkare och chef för transplantationskirurgi vid Harvard, och tre läkare från Israel? Kommer du att fortsätta utbildningen inom detta område?

“Det skulle vara bra att fortsätta att utvecklas i denna riktning för att utveckla det som finns på den kliniska globala nivå alla dessa 20-30 år, eftersom det finns många medborgare som lider av en av dessa syndrom. Vetenskapen har inga gränser, vilket innebär att nu behöver du inte att vara nära honom, men att genom olika projekt, skapa kontakter, etcetera, fortsätta att utveckla initiativ på global nivå.” (B92, Petak ​​31.03.2017.)

Naturligtvis ligger det inte i de Bilderbergägda massmediernas intresse att serbiska mödrar ska genomgå framgångsrika livmoderoperationer på löpande band. Illvilliga bilderbergare skulle snarare vilja se och glädjas åt serbers totala eliminering som folk och nation!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

___________________________________________

Mer om samma tema:

Serbiska och svenska läkare utförde en historisk transplantation i Belgrad – men medierna i Sverige lade traditionsenligt locket på! (Källa: B92.)

Kroatiske historikern Jakovina: “Om serberna inte hade räddat kroaterna 1918, skulle Kroatien inte ha existerat idag!”

ANALYS —
Den ledande kroatiske historikern dr. Tvrtko Jakovina konstaterar att serberna räddade kroaterna 1918 och att om Kroatien inte hade anslutit sig till det första Jugoslavien, skulle det inte ha existerat idag.

Om Serbien 1915 hade gått med på att ta Slavonien, Bosnien, Hercegovina, Lika och delar av Dalmatien, som det erbjöds, skulle det så kallade kroatiska Zagreb och Zagorje vara en ungersk provins idag, samt resten av den katolska befolkningen från Dalmatien, Slavonien, Lika, Bosnien och Hercegovina det de egentligen är – serbiska katoliker. Detta konstaterade den ledande kroatiske historikern, Tvrtko Jakovina, i programmet “Nedeljom u 2” på kroatisk tv. (Index.hr, 20.10.2014.)

Dr. Tvrtko Jakovina medgav att serberna räddade kroaterna 1918. Han hävdar att om Kroatien inte hade gått in i det första Jugoslavien, skulle det inte existera idag. Jakovina säger att redan 1915 erbjöds serberna att ta Slavonien, Bosnien, Hercegovina, Lika och delar av Dalmatien och bilda en serbisk stat.

– Istrien och andra delar av Dalmatien hade lovats till Italien. Det lilla som blev kvar av Kroatien, den så kallade regionen Kroatien (Zagorje och trakterna runt omkring Zagreb) skulle ha förblivit en del av Ungern – säger Jakovina. (Index.hr, 20.10.2014.)

Om Serbien hade gått med på det då, skulle det så kallade kroatiska Zagreb och Zagorje vara en ungersk provins och blott en kvarleva från det förflutna. Resten av den katolska befolkningen från Dalmatien, Slavonien, Lika, Bosnien och Hercegovina skulle vara det de egentligen är – serbiska katoliker! 

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

______________________________________________________________

MER OM SAMMA TEMA/

HÄR ÄR SVARET till varför svenska medier nobbar Marine Le Pen: “Jag ska ogiltigförklara erkännandet av Kosovo! Detta är en orättvisa mot serberna!”

Frankrikes presidentkandidat Marine Le Pen ogiltigförklarar erkännandet av Kosovo! Detta är en orättvisa mot serberna! (Kurir/ Politika, 20.03.2017.)

Enligt serberna gjorde en enorm orättvisa nittiotalet och Europa är skyldigt att rätta till denna orättvisa, sade Le Pen.

Marine Le Pen, den franska presidentkandidaten och ledare för Nationella fronten, sade att det kommer att avbryta erkännandet av Kosovos självständighet när han blir president i Frankrike, den franska medier publicerade!

Vid ett valmöte i Paris sade att Kosovo “och Christian heliga serbiska mark som är den sista barriären till skapandet av en ny islamisk stat i Europa.”

– Mot serberna gjordes en enorm orättvisa på nittiotalet och Europa är skyldigt att tillrättaställa denna orättvisa, sade Le Pen.

Recall, Marine le Pen högerpolitiker som har arbetat aktivt på lobbyverksamhet för serbiska intressen när det gäller Kosovo och Metohija, Republiken Srpska och Serbiska republiken Krajina, och därmed också erhållit en enorm respekt från det serbiska folket i Serbien och diasporan!

Inom kort!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Miljö och kultur är två odelbara begrepp

Miljö och kultur är två odelbara begrepp.

Miljön finns runt om oss, i varje hörn.

Vi är en del av den.

En ren miljö är viktig för att vi ska må bra och fungera socialt.

Kultur förenar människor, varhelst de kommer ifrån.

Kultur är seder och bruk.

Miljö och kultur är två odelbara begrepp.

Miljön finns runt om oss, i varje hörn.

Vi är en del av den.

En ren miljö är viktig för att vi ska må bra och fungera socialt.

Kultur förenar människor, varhelst de kommer ifrån.

Kultur är seder och bruk.

Miljö och kultur är två odelbara begrepp.

_______________________________________

drac Ljubomir T. Dević Kosarić-Lijović Vajmeš-Kastriota

Nedskrivet 2007-05-08

Ett fädernesland värt att dö för och att dö i

Vem vill leva i ett fädernesland —

utan minne och Historia?

Ty ett land med historiska rötter

är mäktigt stolt och dess framtid ljus att spå.

Ett land utan seder och bruk är utan band,

ty ett land med traditioner är sällsamt.

Ett land utan gästvänlighet är i evig kyla,

ty ett land med gästfrihet är ett himmelskt paradis.

Ett land utan moral och religion är i förfall,

ty ett land med moral och tro är gudfruktigt.

Jag vill inte leva i ett terra incognita

utan i ett terra cognita

ett land värt att dö för och att dö i!

”Om det inte är värt att dö för,

så är det inte värt att leva för.”

_______________________________________

drac Ljubomir T. Dević Kosarić-Lijović Vajmeš-Kastriota

Nedtecknat 2008-06-18

Det var en gång en flicka vid namn Mikka

Det var en gång en flicka

vid namn Mikka

som skulle ut och dricka

lite champagnedricka

med sockerdricka

och sedan sticka

med sin kompis Nikka

till Ludvika.

Men när Mikka och Nikka

kom till Ludvika

sket allting sig

och blev inte som de hade

förväntat sig.

De beslöt att återvända hem,

men hemmet

blev ett ännu större problem.

Nikkas pappa ville slappa

och inte gå efter någons kappa.

Nikkas mamma ville damma,

så då blev gästerna bara till besvär.

Dessa skulle hålla sig borta där ifrån.

Detta var inget skämt eller hån.

Alla som misslydde fick smaka på rån

och husets Kalasjnikovgevär.

Det var en gång en flicka

vid namn Mikka

som skulle ut och dricka

lite champagnedricka

med sockerdricka

och sedan sticka

med sin kompis Nikka

till Ludvika.

Men när Mikka och Nikka

kom till Ludvika

sket allting sig

och blev inte som de hade

förväntat sig.

De beslöt att återvända hem,

men hemmet

blev ett ännu större problem.

Nikkas pappa ville slappa

och inte gå efter någons kappa.

Nikkas mamma ville damma,

så då blev gästerna bara till besvär.

Dessa skulle hålla sig borta där ifrån.

Detta var inget skämt eller hån.

Alla som misslydde fick smaka på rån

och husets Kalasjnikovgevär.

_______________________________________

drac Ljubomir T. Dević Kosarić-Lijović Vajmeš-Kastriota

Jag var en dag på Jump

Jag var en dag på Jump.
Där träffade jag på Trump.

På vägen till mitt hem
stötte jag på en grekcypriot
som rodde en svensk kanot.

Hemma i lädersoffan
satt en tysk SS-pilot.
Han var inget hot,
blott en rolig idiot.

Vilken härlig dag!
Det var faktiskt i dag.

Det var värme och sol
och riktigt cool.
Oh, ja! Detta vill jag ha!

Men sen… kom svensk jul
och det var mindre kul.
Åh, nej, stackars mej!

Rökte i stället arabisk nargile
och fick genast dille
på en afrobrud.

Åh, Gud, vilket bud!
Åh, lyckliga jag, vilken dag!

Jag var en dag på Jump.
Där träffade jag på Trump.

På vägen till mitt hem
stötte jag på en grekcypriot
som rodde en svensk kanot.

Hemma i lädersoffan
satt en tysk SS-pilot.
Han var inget hot,
blott en rolig idiot.

Vilken härlig dag!
Det var faktiskt i dag.

Det var värme och sol
och riktigt cool.
Oh, ja! Detta vill jag ha!

Men sen… kom svensk jul
och det var mindre kul.
Åh, nej, stackars mej!

Rökte i stället arabisk nargile
och fick genast dille
på en afrobrud.

Åh, Gud, vilket bud!
Åh, lyckliga jag, vilken dag!

_______________________________________

drac Ljubomir T. Dević Kosarić-Lijović Vajmeš-Kastriota

SWEDISH PEOPLE: TO SUPPORT MY IDEA AND CONCEPT OF A STATUE OF ZLATAN IBRAHIMOVIĆ

PETITION–

PETITION SIGNATURES CAMPAIGN TO STOP MALMOE’S SOCIAL DEMOCRATS’ AND THE MEDIA’S ABUSE OF LJUBOMIR T. DEVIĆ’S IDEA AND CONCEPT ABOUT A STATUE OF ZLATAN IBRAHIMOVIĆ

It has become a sort of a fad to “flaunt with other people’s feathers” in the non‐historic and non‐creative Sweden. You steal a little here and a little there without thinking about asking for permission. But what if I were to do the same? What an outcry there would be then!
I understand that it is difficult to patent one’s ideas and thoughts. Nikola Tesla, Mihajlo Pupin, Mileva Marić, with several other renowned inventors, physicists and scientists died penniless and without a Nobel Prize in their hands.
They were robbed, to say the least, on their ideas in favour of other self‐indulgent wiseacres.
How much longer will we tolerate this Western insolence and injustice?
The idea, proposal and concept I coined already on 22 September 2009 to raise a statue of Zlatan in Malmoe has been abused to the fullest of Malmoe’s Social Democrats and with them the media.
With other words, these people have stolen my idea and made it their own by presenting it in their light, in the City Council and in the Labour‐controlled media. The latter have thus failed in their journalistic work with the source‐ and fact‐checking.
I intend to go ahead with this case, as I feel greatly blown‐up considering that the artistic / literary works that are produced are protected by the copyright law.
What I can do at the individual level is, legally speaking, to assert rights to the implemented result. Thus it is not the idea that is the bottom line, but the implementation itself.
In sum, if it ever becomes an actuality to erect a statue to honour Zlatan in Malmoe, I will do what is incumbent upon me: to assert the right of the statue of Zlatan. Qui vivra, verra! (= “He who lives, shall see!”)
Thus, I have started a petition campaign on the site of Avaaz, all to assure me that my idea, suggestions and concepts to erect a statue to Zlatan in Malmoe will not be distorted and misused increasingly, moreover ‐ as it actually was done in just over seven years by Malmoe’s Social Democrats and with them the media!
Support my campaign for my idea of ​​a statue of Zlatan Ibrahimović in Malmoe to survive and not to be utilized by other nefarious, shadowy voices!
Your vote is important! Without it, the statue of Zlatan would be in the near future a cheap initiative of the Social Democrats of Malmoe for the well‐being of its citizen classes with vicinity!

Thanks for your understanding!

drac Ljubomir T. Dević Kosarić-Lijović Vajmeš-Kastriota, 
Bachelor of Arts, member of the Scanian society of writers,  
ASLA (Association suédoise de linguistique appliquée)                                  ljubomir.t.devic@gmail.com

 

https://secure.avaaz.org/community_petitions/en/Swedish_people_To_support_my_idea_and_concept_of_a_statue_of_Zlatan_Ibrahimovic/

Dawit Isaak och Oliver Ivanović – vad är den mediala skillnaden?

ANALYS —

Dawit Isaak är ofta på löpsedlarna runt om i Sverige, där han hyllas som en svensk-eritreansk demokratikämpe som står upp för de mänskliga rättigheterna i Eritrea. Att han emellertid är skyldig som stryk är medierna inte intresserade av att höra. Det är bara deras utopiska sanning som gäller – och därmed basta.

Dawit Isaak kom till Sverige som flykting från Eritreakriget 1987. Efter kriget återvände Isaak till Asmara, där han blev delägare i och arbetade som journalist på landets första oberoende “demokratiska” tidskrift Setit.

Men i september 2001 arresterades Isaak och en rad olika andra journalister av den eritreanska regeringen, för att de i Setit skrivit om en grupp politiker i regeringen, den så kallade 15-gruppen, som krävde demokratiska reformer i landet.

Samtidigt kan man tycka att han får skylla sig själv, när han på eget bevåg åker till Eritrea och kritiserar dess regering i en tidskrift – och sålunda blir fängslad för det. Naturligtvis kände han till riskerna, det är inget naivt barn det handlar om, och nu får han avtjäna sitt långa straff. Mer än så är det inte.

Dawit, som själv försatt sig i situationen, ber nu Sverige att bistå honom med alla medel för att ta honom ut ur landet. Men ska vi nu också hjälpa varenda svensk medborgare som hamnar i fängelse utomlands att komma ut, eller? Det finns faktiskt ett otal svenska medborgare som sitter fast av olika anledningar i fängelserna på Balkan, i Filippinerna, Thailand, Vietnam, USA. Varför tiger Sveriges regering och utrikesdepartement om detta?

Varför arbetar man inte för att också få hit dessa – och inte blott utvalda personer efter kön och färg såsom Dawit, Schibbye med flera mediehjältar? “Men nu kan vi visa att tystnaden var en del i UD:s strategi.” (…) och att UD styrde “mediebilden av etiopiensvenskarna.” (“Så styrde UD mediebilden av etiopiensvenskarna och kritik mot flum i TV4-soffa”, P1/ Medierna, sverigesradio.se, Lördag 12 januari 2013)

Den kosovoserbiske ledaren, tillika ordförande för det Serbiska Demokratiska Partiet (SDP), Oliver Ivanović är ett mycket bra kontraexempel för att visa hur de svenska massmedierna systematiskt väljer och vrakar i sin skeva rapportering. Denne Ivanović tycks vara helt främmande för mediefolken, men är för den skull inte ringaktad och förbisedd i serbiska och ryska medier. Inte ett fragment av ord får den svenska allmänheten veta om hans katastrofala tillstånd i de unkna fängelsehålorna i det högt maffiakriminaliserade utbrytarlandet Kosovo.

Och när jag skriver till Heidi Avellan, politisk chefredaktör och chef för ledarredaktionen på Sydsvenska Dagbladet, och frågar varför de inte rapporterar också om serbiska lidanden och offer, får jag ett bitvis kryptiskt och raljerande svar tillbaka: “Du har nog missuppfattat detta.”

Europa borde skämmas, och Sverige med det! SDP-ledaren Oliver Ivanović har suttit oskyldig i fängelse i drygt tre års tid. Under de 1 097 dagarna bakom galler och bom har lag och rättvisa våldtagits gång på gång.

Den fängslade Ivanović dömdes under tiden till hela nio års fängelse i ett mål som hanteras av den EU-inrättade domstolen, Eulex, i första instans – trots att ingen av de 81 vittnena pålagt honom skulden för krigsförbrytelser. Han greps således av EU:s rättsdelegation för Kosovo, Eulex, misstänkt för krigsbrott och “anklagas för brott begångna 1999 och 2000 mot albanska offer”, enligt hans advokat som inte gav några fler detaljer. (“EVROPO, STIDI SE: Oliver Ivanović tri godine nevin u zatvoru! Punih 1.097 dana traje silovanje zakona i pravde!”, Informer, 27.01.2017.)

När Oliver greps i staden Kosovska Mitrovica var hans son Bogdan Ivanović mindre än tre år. Bogdan är nu hela sex år och har sålunda tillbringat halva sitt liv utan far. Oliver får dock träffa honom en timme i veckan. (“EVROPO, STIDI SE: Oliver Ivanović tri godine nevin u zatvoru! Punih 1.097 dana traje silovanje zakona i pravde!”, Informer, 27.01.2017.)

Oliver går nu igenom ett helvete, men han ger inte upp. Föreställ er på samma gång en situation där en svensk pojke vars far kidnappats erhåller ynka 60 minuter i veckan för fadersumgänge. Det skulle skapa stora rubriker och ett ramaskri i svenska medier – och mediedrevet skulle inte avta på länge.

En dag i förvar för en oskyldig man är oerhört svårt att förstå eller utstå, men inte som Olivers 1097 dagar bakom lås och bom för påstådda krigsförbrytelser mot albanerna. Kosovoserberna går således igenom dagliga prövningar i det nationellt djupt splittrade utbrytarlandet. Det är att välja mellan två alternativ: att se sitt nederlag i vitögat eller att slåss för överlevnad ända till slutet. På samma sätt som svenskarna kämpar för Dawit Isaak slåss serberna för Ivanović. Rättvisa kommer att skipas!

Detta är en synnerligen politisk dom iscensatt av EU och Nato, men Oliver har fungerat som en balans för allt som händer och vad som kommer att hända i Kosovo. I tre års tid lider han och serberna med honom i Kosovo och Metohija av oket från åratal av förtryck från Eulex och många andra orättvisor varje dag. Jag hoppas av hela mitt hjärta att rättvisan kommer att segra igen och att det fortfarande finns goda och samvetsgranna människor som dömer enligt lag och samvete.

Detta är diktaturens exempellösa rättsvåld och västs illvilliga ansikte utåt – men inte så länge till. Västs medier, däribland svenska, borde skämmas över hundratals serber som lämnats för att ruttna i Eulex och Haags terrorfängelser. Varför ställer inte Europas regeringar och dess institutioner ultimatum till dessa fanatiker? Varför tiger de? Är de måhända i maskopi?

I våra svenska radio- och tv-kanaler och i dagliga pressen nämns Oliver Ivanovićs namn överhuvudtaget inte. Där är ingen som vill lobba aktivt för honom, och minst av alla magnaten George Soros (Schwartz) med flera likasinnade. Vi gör sålunda inte ett dugg för att omnämna hans lidande eller för att få ut honom från kosovoalbanska fängelser. Men tyvärr är han varken den förste eller den siste som förråtts av omvärlden, däribland Serbien självt!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

___________________________________________________________

FAKTA OM RÄTTEGÅNGSPROCESSEN – TRE ÅR AV RÄTTSTORTYR OCH ORÄTTVISA

* Oliver Ivanović greps i Kosovska Mitrovica den 27 januari 2014

* Dömdes i januari 2016 till nio års fängelse av Eulex domstol i första instans

* Gjorde sig skyldig till påstådda krigsförbrytelser mot albanerna i södra Mitrovica

* 81 vittnen hörda, Olivers relation till brotten har dock inte fastställts

* Överklagade domen i april 2016

* I den andra instansen gavs ingen tidsfrist för beslutet

En sång till Fredens Land

Skulle vilja ha ett bra liv, där krig inte fanns.
Skulle vilja bo hela mitt liv i Fredens Land.

Sida vid sida, hand i hand.

Önskar det blev fred på jorden utan krig.
Utan fred är man inte trygg någonstans.

Hoppas att jordbor kan känna sig hoppfulla
och får behålla bra hälsa hela sitt liv.
Hoppas att hela världen ska leva i harmoni
och bästa samförstånd.

Önskar det blev fred på jorden utan krig.
Utan fred är man inte trygg någonstans.

Fred betyder att få fatta egna beslut
och att vara lycklig.
Fred är inget krig, våld och hot.
Fred är respekt och tomma fängelser.

Önskar det blev fred på jorden utan krig.
Utan fred är man inte trygg någonstans.

Fred är att man kan bestämma själv
och att ta egna beslut.
Fred är avsaknad av konflikter och krig.
Fred är frihet för alla människor.

Önskar det blev fred på jorden utan krig.
Utan fred är man inte trygg någonstans.

Fred är att respektera andra människor
när de agerar, pratar och skriver.
Fred är viktigt att upprätthålla.

Önskar det blev fred på jorden utan krig.
Utan fred är man inte trygg någonstans.

Fred betyder att kvinnor i alla länder är jämställda.
Fred är att man kan vara med sin familj, nära och kära.
Fred är när alla krig tar slut och en ny era tar vid.

Önskar det blev fred på jorden utan krig.
Utan fred är man inte trygg någonstans.

För att få till fred måste människor lära sig
att vara ärliga och lyhörda mot varandra.
Ingen får mörda eller hota någon annan någonstans.

Skulle vilja ha ett bra liv, där krig inte fanns.
Skulle vilja bo hela mitt liv i Fredens Land.

Sida vid sida, hand i hand.

Önskar det blev fred på jorden utan krig.
Utan fred är man inte trygg någonstans.

drac Ljubomir T. Dević Kosarić-Lijović Vajmeš-Kastriota

Livets enigmatiska mysterium

Jag får se en glimt och brottstycke

av framtiden.

Mitt förflutna har varit svårt,

men mycket snart kommer allt

att ordna sig för mig.

Allt blir begripligt för stunden.

Jag ser en snar förändring

i livets enigmatiska mysterium

genom att kanalisera transcendentala

och esoteriska energier.

En gynnsam framtid väntar oss jordbor.

Vi har väntat länge på den.

Jag överlämnar mig till fullo,

min jordiska kropp och själ

till Ljusets Rike och dess vackra bergsskap,

där Guden Serbons ukas och lagar gäller

och där lycka, trygghet och rikedom

finns i överflöd.

Mina drömmar och visioner är mycket starka.

En sådan exakthet är ovanlig att skåda

i modern tid.

Jag ser kärlek och vänskap

spira bland fromma människor.

Runt omkring mig dansar de

i folklorisk ringdans.

Men se upp!

Jag ser svarta Västans moln

närma sig med stora steg.

De står i vägen för solens

välvilliga krafter från Öst.

Mörkret är på väg mot mitt håll.

Skeendena förflyttas i panoramabild

och väldigt snabbt förbi.

Mitt arma folk behöver ta skydd någonstans

för ihärdiga regnskurar och översvämningar.

Jag får en ny uppenbarelse och syn.

Jag ser henne,

en vacker och välvilligt hjälpsam kvinna.

Hon står där lojalt vid min sida.

Men jag måste hålla denna hemlighet

för mig själv

och lämna mina rädslor bakom mig,

för att ingen ska skilja på oss

och våra livslånga kärleksband.

Jag föddes i Lejonets tecken.

Den kosmiska positionen

på himlavalvet är gynnsam.

Sanningen är helt uppenbar,

men än så länge oberäknelig.

Negativa krafter och

kosmiska störningar

från månen och planeten X

skulle mer än allt kunna förstöra

våra lyckliga dagar.

Jag behöver åkalla hjälp från det gudomliga

och gudomliga krafter i himlavalvet,

Heliga Guds moder, vår Fader i Himlen,

Sonen och den Helige anden.

Jag får se en glimt och brottstycke

av framtiden.

Mitt förflutna har varit svårt,

men mycket snart kommer allt

att ordna sig för mig.

Allt blir begripligt för stunden.

drac Ljubomir T. Dević Kosarić-Lijović Vajmeš-Kastriota

“Sverige har sagt sitt – och därmed också förlorat en viktig partner i väst!”

TEMA: Sverige och Trumps administration

“Nu börjar Sveriges utrikesarbete mot det ‘nya’ USA (…) Amerika har sagt sitt och har valt Trump till president och då kommer Sverige naturligtvis att söka samarbete (…).” (“Wallström: Oförsonlig ton från Trump”, Sydsvenska Dagbladet/ Världen, 20 januari 2017)

Genom att fälla dessa ord visar Sveriges utrikesminister Margot Wallström (S) hur flagrant okunnig hon egentligen är när det handlar om världspolitik. När det gäller utrikespolitik måste man alltid vara ett steg, om inte tio, före och ha insiktsfullheten och lyhördheten med sig.

Menar Wallström verkligen att hennes departement inte förväntat sig att Donald Trump ska vinna det amerikanska presidentvalet, trots alla inhemska (om jag kan räknas bland dem) och utrikes prognoser till hans fördel? Vad har hon sysslat med hittills, så att hon är så totalt ovetande om amerikansk politik?

Men så blir det när man odlar renodlade kontakter med en ohållbar administration utan att ta hänsyn till fakta och yttre faktorer. “Som man bäddar får man ligga”, säger våra äldre skolade. Sverige har sålunda hamnat i klaveret genom att knyta alla rådande band till Clinton- och Obamaadministrationerna som till syvende och sist finansieras utav de katolsk-jesuitiska brödraskapen – däribland magnaten George Soros (Schwartz).

Man har gjort sig ovän med många stormakter ute i vida världen som ger sitt fulla stöd till Trumpadministrationen, däribland Israel och USA självt. Och om det är så att Sveriges utrikesarbete börjar “nu”, så önskar jag Margot Wallström lycka till. Sverige har sagt sitt – och därmed också förlorat en viktig partner i väst!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

0 (noll) timmar i tjänstefördelningen för erlagt fackligt arbete på Komvux i Malmö

Som f.d. biträdande skyddsombud för LR erhöll jag 0 (noll) timmar i tjänstefördelningen för erlagt fackligt arbete på Komvux i Malmö.

Det var rätt ofta som jag ombads att rycka in för olika ändamål, såsom det här med vikariat vid samverkan, yttre skyddsronder och möten kring riskanalys för skolans bibliotek. Att blott erbjudas vikarieanskaffning när man är ute på olika fackuppdrag räcker inte.

Det borde sålunda finnas ett mer samordnande och integrerande arbetssätt samt helhetsperspektiv på det fackliga arbetet. Men det är mångt om mycket ett otacksamt uppdrag och ingenting som görs med en klackspark precis.

Under de rådande premisserna tror jag inte att jag kommer kandidera fler gånger till fackliga uppdrag, vilket jag också påtalat för vår distriktsordförande i LR Malmö.

Jag undrar således om skolledningarna och Utbildningsförvaltningen i Malmö stad kommer att vara beredda att lyssna på mina ståndpunkter. Undrar också vad facket kommer att göra åt saken.

Vad tror du själv? Hur ser det fackliga arbetets framtid ut på skolorna?

Ljubomir T. Dević,
legitimerad lärare
franska/ engelska för grundskolans senare år
med utökad kompetens i ryska, svenska och svenska som andraspråk
samt f.d. biträdande skyddsombud LR
Malmö Stad, Komvux Malmö Södervärn

Misskött vikariearbete leder till merarbete för ordinarie lärare

Jag har lite funderingar kring ämnet i fråga… Mina vikarier är hemskt trevliga och jag gillar dem, men tyvärr gör inte en del sitt arbete tillfredsställande.

Med tanke på att min kollega som jag delar gruppen med dessutom inte är behörig att sätta betyg faller ett stort betungande ansvar på mig.

Jag har sålunda indirekt fått rollen av klassansvarig och mentor. Vikarien rättar inte uppsatser, prov och diagnoser som jag ber hen snällt att göra, och inte heller lämnar hen några resultat- och omdömesunderlag eller bemödar sig ens att föra in närvaron i Dexter. Jag måste således föra in all närvaro själv i efterhand både när vikarier vickar för mig och/ eller för min kollega, vilket tar stort utrymme av min planeringstid.

Jag har delegerats timmar som ska avverkas i Studieverkstan som kompensation för när jag är ledig (när min fru jobbar natt). Men i praktiken är jag ändå inte ledig, för jag gör vikariens jobb hemma och det är inte rättvist att hen får betalt för ett arbete som hen inte utfört!

Vad skulle du ha gjort i samma situation?

Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Nolltolerans mot mobbning i skolan

Visionen med nolltolerans och arbetet mot mobbning i de svenska skolorna är viktigt att man upprätthåller i vardagen.

Vi har väldigt bra klimat i alla mina klasser och alla är vänliga mot varandra, som jag kan se och höra. Ingen elev har hittills kommit till mig och klagat på någon.

Men mobbning förekommer likväl bland yngre som äldre. Mobbning får inte förekomma någonstans och jag ser allvarligt på detta.

Saken är den att jag inte vet vad som händer utanför klassrummet på rasterna, för att jag då är med mina kollegor och fikar.

Jag påtalar emellertid alltid vikten av samarbete, att visa hänsyn och respekt gentemot varandra och sina medmänniskor.

Jag som lärare visar lika mycket respekt och uppmärksamhet mot alla mina elever – och de uppskattar detta oerhört.

Nolltolerans mot mobbning ska med andra ord gälla i skolan!

Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Katolsk kardinal anklagar Vatikanen: “Ni har brutalt falsifierat serbisk historia och innebörden av de fyra S:en!”

Den katolske kardinalen Rišard Pantel anklagade den historiska institutionen vid Vatikanen och tyska politiska kretsar för en brutal förfalskning av den serbiska historien i ett försök att förringa betydelsen av ortodoxin.

Denna attack Cardinal publicerades i ett brev till moderkortet i Vatikanen till internationella relationer, rapporterar Sputnik. I brevet står: Skaparna av den serbiska historien smidda inte bara försöker utmana ursprung serber, men alla serbiska heliga helgedomar och den serbiska vapens enbart armar.

För mer än ett sekel krävs ansträngning nordisk-germanska historiska skolan för att övertyga serberna om att de har en tvehövdad örn och ett kors med symboler tagna från Bysans. Denna kampanj har haft så stor framgång att detta bedrägeri sålunda har implementerats i de serbiska historieböckerna.

Katolske kardinalen Rišard Pantel anklagade historiska institutionen Vatikanen och den tyska politiska kretsar för brutala serbiska förfalskning av historia i ett försök att minska vikten av ortodoxin.

Denna attack kardinalen publicerades i ett brev till moderkortet i Vatikanen för internationella relationer.

Brevet står: Skaparna av serbiska historia smidda inte bara försöker utmana ursprung serber, men alla serbiska heliga helgedomar och den serbiska vapens enbart armar.

För mer än ett sekel krävs ansträngning nordisk-germanska historiska skolan för att övertyga oss om att vi har en tvehövdad örn och ett kors med symboler tagna från Bysans.

Denna kampanj har haft så stor framgång att detta bedrägeri och har gått in i serbiska historieböckerna.

Vad menar du egentligen Ocila den serbiska vapenskölden?

Amerikanska forskare Walter Pitman och Ryan Villijam visade att mer än 5 500 år f.Kr. Svarta havet var en insjö cirka 50 meter under den nuvarande nivån.

Detta faktum tyder på att det finns fyra stora floder (Don, Dnepr, Dnestr och Donau) hade en mynning. I ingen annan plats på planeten fyra stora floder inte strömma in i ett så litet område, praktiskt taget på ett ställe.

Efter antik historia, dessa resultat leder till slutsatsen att, vid sammanflödet av dessa floder där en forntida civilisation och staden Atlantis, eftersom det i urminnes tider av Platon i hans skrifter anges att Atlantis sjönk i havet, och det var omgiven av fyra stora floder.

Vid sammanflödet av fyra floder fanns det faktiskt en civilisation. Men det var inte Atlan, för Atlantis är en helt annan och mycket äldre stad.

Anledningen till den blandade Atlantida och jord serber ligger i det faktum att innan denna gamla flod av serbiska flyktingar förde med sig två traditioner: den om staden Atlantis och den andra av hennes krubba med en sammanflödet av fyra floder sväljas vid havet.

Av dem har hört talas om överlämnandet av de egyptiska prästerna, och de gamla grekerna som skrev dem. Serber i dag för delar av dess folk som bor utanför sitt hemland säger att de är i “diasporan”.

Således, att dra sig tillbaka innan han kom jag kan, logiskt, var nationen flytta uppströms dalar fyra floder.

De serber som gick uppströms älvdal av Dnepr och Don, och grundade senare ett land som fortfarande kallas Rashi (Ryssland, uttalas ‘Rassija’).

De serber som var retirerande uppströms längs Dnjestr hittills har behållit namnet på serberna, med hänvisning Lusatian.

Man är av den uppfattningen att dagens Tjeckien, Mähren, kallades Serbien.

(Agencije)

Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Tiggeriförbud, eller inte?

ANALYS —

På frågan om man ska införa tiggeriförbud i Sverige såsom man gjort i de övriga skandinaviska länderna, förutom Finland, är svaret: Nej!

Det är varken upp till oss att dryfta eller besluta. Det är således inte en fråga av jordisk art, utan tvärt om världslig. Hur skulle man själv ha känt sig om man varit nödgad att be om pengar från nära och kära? Jag hade förväntat mig av mina fränder att de förstod mig och ställde upp maximalt. Om inte, så hade jag bett dem fara åt helvete.

När Jesus Kristus säger att han var hungrig och naken menar han att han är ett med de fattiga. Detta står att läsa om i Matteusevangeliet 25, om att han var hungrig, törstig, främling och fick hjälp.

I Jesu uttryck generellt finns inget utrymme för smädelser, hädelser, egenmäktiga hypoteser och spekulationer understödda av politiskt färgade lagar och revolutioner fabricerade av familjen Rothschilds och finansmagnaten George Soros (Schwartz) manipulerade mainstream-regeringar runt om i världen.

Samma sak gäller huruvida man önskar vaccinera sina barn, chippa sig, kartlägga sitt sexliv eller om man tänker ha fler barn tätt eller inte. För att inte också nämna massmediernas drev kring tiggeriförbudets vara eller inte vara.

När man citerar bibeln blir man automatiskt dumförklarad av det politiskt korrekta Sverige, men när man gudlöst spyr galla över allt som ligger kyrkan nära lyfts man fram på piedestalen som om man vore en rosékung!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

_______________________________________________________
Denna artikel är även publicerad i:
Expressen, 28 Aug 2016;
Kvällsposten, 28 Aug 2016.

Detta rapporterar inte massmedierna om: …

TEMA: Aleppo i juletid utan massmedial bevakning

Ryska soldater distribuerar varm mat och julklappar till syriska barn i Aleppo. De svenska massmedierna håller emellertid tyst om detta. I stället insinuerar västmedierna, däribland de svenska, att “Ryssland begår ‘massakrer’ i Syrien.”

Denna välgörenhetskampanj kommer aldrig ses i Saudiarabien, där både julfirande och kristendom är förbjudet, och än mindre i hycklande svenska massmedier.

Obama driver ut 35 ryska diplomater från amerikansk mark, samt anklagar dem för att vara “underrättelseagenter” utan några bevis. Washingtons russofobi har urartat till en helt ny nivå. Obama slog också till med nya sanktioner mot Ryssland för påstådda “cyberattacker”, ett riktigt menligt drag från ett land som spionerat på 193 länder.

Asma al-Assad, som är Syriens första dam och president Bashar al-Assads fru, är känd för att vara en stor välgörenhetsgörare. Hon och hennes man besökte bland annat föräldralösa barn i Our Lady of Saidnaya Patriarchal Monastery, ett kloster tillhörande den grekisk-ortodoxa kyrkan i Antiochia beläget i Saidnaya utanför Damaskus. Inget heller om detta unika besök i västmedierna.

Dock inget i de traditionella medierna om att: “Rysslands militärpolis distribuerar varm mat, bröd och te till fördrivna barn i östra Aleppo och inrättar mobila sjukhus för att ge dem sjukvård.” Ryssland ger skydd och mat, över 35 ton varma måltider, medicin och varma kläder till fördrivna syriska barn, kvinnor och äldre i östra Aleppo. Men de traditionellt antiryska massmedierna vill få oss att tro att Ryssland i stället dödar civila.

Varför håller de bilderburgägda medierna inne med information om de ryska soldaternas goda gärningar, om den ryska distributionen av mat och julklappar till syriska barn i Aleppo? Varför denna skeva bild och snedvridning av nyheter när Ryssland och ryssar är i fråga?

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

_____________________________________________________

Källa: PrintScreen, Sarah Abdallah, Twitter.

OM DETTA PRATAR INTE MEDIA: Se var president Bashar al-Assad var under julhelgen!

TEMA: Juletid i Bashar al-Assads Syrien

På söndag, den syriska gemenskap kristna firade jul. President Bashar al-Assad och hans familj besökte barnhemmet på jul och ortodoxa kloster “Our Lady of Saidnaya” nära Damaskus.

Footage av besöket, som verkade sprida sig genom sociala nätverk, som gjort oss fråga oss: “Varför västerländska medier inte bära denna”. Det är möjligt att de inte vill visa denna sida av den syriska presidenten, i motsats till deras ppredstavljanju Assad att genomföra “diktatur och terror mot oskyldiga befolkningen.”

President Assad och hans hustru tillbringade juldagen på Our Lady of Saidnaya kloster, norr om Damaskus.

Assads besök i klostret är den enda av de ljusa fläckar som nyligen har ägt rum i Syrien. I Aleppo, som var till stor del under terroristerna under de senaste fyra åren, tiotusentals kristna firade semester för första gången sedan 2012, de jihadister kommer.

Inom kort!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Tre gravida kvinnor i samma klass

När man är i klassrummet
och det finns en gravid kvinna,
så är detta inget ovanligt.

Men när det i samma klass
finns tre gravida kvinnor
som är i nästan samma vecka
och månad,
då är detta ett rekord –
och kanske också ett Guds tecken –
som måste nedtecknas
i pergamentrullen.

Jag önskar av hela mitt hjärta
att de här tre gravida kvinnorna,
mina före detta elever,
blir enormt lyckliga i sina liv
och lever lyckliga i alla sina dar
tillsammans med sina nära, kära
familjer och barn.

Mashallah Alhamdulillah!

drac Ljubomir T. Dević Kosarić-Lijović Vajmeš-Kastriota

“Döda serben! (…) Häng serberna i videträd!” – Och med dem ska vi samexistera i EU!?

(VIDEO) I S NJIMA MI TREBA DA BUDEMO U EU! Ubi Srbina, Srbe na vrbe i Za dom spremni grmelo u Splitu! Navijači “Torcide”, pristalice kroatiska fotbollsklubben Hajduk Split, skanderade “Döda serben!”, “Häng serberna i videträd!”, “Vukovar, Vukovar!” och “Redo för Fosterland” på derbyt med Dinamo Zagreb. (Informer.rs, 18.12.2016.)

Och med dem ska vi samexistera i EU! Döda serben, häng serberna i videträd och Redo för grmelo i Split supportrar “Torcida”, anhängare av fotbollsklubben Hajduk Split skanderade “Döda serben!”, “Häng serberna i videträd!”, “Vukovar, Vukovar” och “Redo för Fosterland” under derbyt mot Dinamo Zagreb. (Informer.rs, 18.12.2016.)

Kroatiska medier uppskattar att anhängarna av Hajduk – medlemmar i “Torcida”, beställt av vad de tycker om ett enat de starkaste fotbollsklubbar i Jugoslavien i den gemensamma ligan, men på grundval av den här videon verkar det vara något mer än så! (Informer.rs, 18.12.2016.)

Kroatiska fans är kända för sin betoning på nazistiska och Ustasja simbola.Izmedju annat i juni 2015 fans av representation drog en svastika på fältet innan spelet med Italien i Split, och läktarna är ofta hört Ustashe slogan “Ready”.

De viftade med flaggor kroatiska försvarsmakten (HOS), och har höjt banderoll där det stod “Twinning är inte ett alternativ.” Torcida “mot Jugolige”. Eftersom diskriminerande svängar och samtal till våld hotar Hajduku ny mening, den kroatiska medier. Tidigare i går, utanför lokaler serbiska nationella rådet i Zagreb höll en protest organiserad av Indigenous Kroatiska rättspartiet (AHSP), under vilken den sammansatta ropade Ustasja rop “Redo för Fosterland”.

Protesten hölls på grund av slutförandet av Kroatiens Parlamentets utskott för avskaffande av minnesmärken för avlidna medlemmar av HOS, som läser, “Ready”, har nyligen placerades i Jasenovac, rapporterade kroatiska Jutarnji list. (Informer.rs, 18.12.2016.)

Ustaša bestod av soldater och svartskjortor som hade samma åsikter som Adolf Hitler och Benito Mussolini. Nu frodas samma fascistoida ideologi i det nya EU-landet Kroatien. Och med dem ska vi samexistera i EU!? Må gudarna vara nådiga!

Men var är massmedia i Väst och Sverige när det gäller kroatisk fascism och neonazism? De lyser med sin frånvaro som så många gånger förr.

På samma sätt gjorde de när uppemot 750 000 serber, romer och judar arkebuserades på löpande band i dödslägret Jasenovac under andra världskriget (ingen svensk journalist bemödade sig ens om att skriva om det), det kroatiska blixtkriget “Oluja”:s framfart 1995, där uppemot 250 000 krajinaserber tvingades lämna sina hus och hem och fly till Serbien (serberna ‘fick stå sitt eget kast’, enligt många svenska journalister), och nu senast när kroaterna reste minnesmonumentet över den så kallade ‘kroatiske nationalhjälten’ Miro Barešić. Att denne var en ökänd terrorist som 1971 likviderade den jugoslaviske Sverigeambassadören i Stockholm, Vladimir Rolović, saknar relevans och nyhetsvärde i svensk press. Svensk geschäft!

Att tiga är sålunda ett sorts brott. Om massmedia i Sverige inte inser konsekvenserna av sitt handlande, kan de räkna med att bli uppläxade, tillrättavisade och bemästrade förr eller senare – om så i domstolen!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Hajduk Split – Dinamo Zagreb. Genljud av höga fascistrop: “DÖDA SERBEN! (…) HÄNG SERBERNA I VIDETRÄD! (…) REDO FÖR FOSTERLAND!”

Relationsproblem och stress på skoljobbet

TEMA: Relationsproblem

För min egen del tycker jag att jag har fått ett mycket bättre samarbetsklimat med min arbetsledare det senaste året. Hen har faktiskt börjat lyssna på mig och hen anstränger sig för att göra sitt yttersta för att jag inte ska gå med huvudet i väggen.

Hen har exempelvis vid flera tillfällen frågat mig hur jag mår och hur det går med mina klasser. Om jag går och gror på något måste jag komma och säga det direkt, för hur ska hen annars veta vad jag tänker? Det har sålunda blivit mycket bättre i vårt sätt att vara gentemot varandra; det kan jag inte gå under bordet med.

Men sedan å andra sidan, så var det kanske lite för tidigt att svara på hens fråga om hur det går precis i starten av terminen (5/1). Det är väl klart att allting är frid och fröjd till en början, men sedan kommer allvaret.

Många av våra relationsproblem beror på missförstånd. Våra arbetsledare vill inget annat än väl, det är min innersta tro. Vi har dock alldeles för mycket stress på skolan och det här med larmsystemet stressar något oerhört. Varför slås systemet på så tidigt? Är det tänkt att vi ska göra allt vårt arbete där hemma i stället? Vad är då vitsen med att komma till en arbetsplats, om man ändå inte får uppehålla sig där?

Inloggningarna till elevdatorerna tar för mycket av lektionstiden. Det borde göras tidigare och smidigare redan i samband med inskrivningen. Även vid erhållna inloggningsuppgifter kan det krångla för en del. Vem hjälper eleverna vid datorovana eller teknikkrångel? Det kan väl inte vara lärarnas uppgift?

På grund av 10-veckorskursernas intensitet har flera elevrådsrepresentanter och ombud hoppat av. Detta påverkar elevrådsarbetet negativt. 10-veckorskurserna borde således utvärderas, för att de har skapat en sämre arbetsmiljö både för lärare och elever.

Eleverna ställer höga krav på lärarna och 10-veckorskurserna och hur man än vrider och försöker ställs man inför ett omöjligt uppdrag med uppemot 35 elever/ klass. Om man nu ska hålla i kurserna i fråga borde man kanske göra det själv, för att samarbete tar ibland för mycket av ens egen energi – som man i stället hade kunnat lägga på eleverna!?

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

“Är det självskrivet och hugget i sten att samma lärare ska göra samma betungande saker varje år?”

TEMA: Orättvisa

Det råder ett väldigt orättvist system på Komvux. Det finns inget som helst logiskt tänk, utan det mesta som görs sker på godtyckliga grunder och empatikänslor.

Man tar inte hänsyn till någonting överhuvudtaget. Det är samma lärare som jobbar om kvällarna och somrarna. Det är ingen skillnad alls från tidigare år – bara på papperet. Och det som är oroväckande är att det inte finns några behöriga vikarier att ta till bland de som ska in och jobba. Och då är problemet vem som ska sätta alla de betygen.

Begärde själv sju veckors sommarledighet som semesteranställd, och det för att jag hade en hel del pappadagar att ta ut. Men ledningen behövde folk som skulle jobba under augusti, så då fick jag ta bort en vecka för att det skulle passa.

Samma sak gällde Elevrådet. En kollega skulle ta över efter mig, så blev det bestämt, men sedan ändrades det och jag blev ombedd att ta tag i det igen. Utöver Elevrådsuppdraget hade jag 10 lektionspass om 90 minuter utlagda på schemat – och i praktiken tre klasser att administrera över (varav två som jag delade med en annan kollega).

Studieverkstan är ett annat orättvist uppdrag, där en och samma lärare ska sitta av tiden som har “timmar över” i sitt tjänstgöringsschema. Och hur många pass man blir tilldelad är bara Gud som vet. Det är rena rama budgivningens tongångar! Och vad är det för speciella avtal (på heltid!?) som vissa andra kollegor har som gör att de alltid kan dra sig undan hem efter 12?

Men är det självskrivet och hugget i sten att samma lärare ska göra samma betungande saker varje år? Det är inte så konstigt att en efter en går i väggen och långtidssjukskriver sig! En varningens klocka, eller?

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

F-ade elever på Komvux

TEMA: F-betyg

Med jämna mellanrum (mars/ maj/ oktober) får Komvuxlärarna uppmaningar från sin skolledning om att lämna in en uppskattning på hur många F-elever de har i grupperna. Det gäller 10-veckorskurserna och kvällen.

Det är alltså en uppskattning ledningen är intresserad av att ta del av. De vill ha in en lista på de F-elever som har en möjlighet att klara E-betyg med ett par veckors stöd (och vill försöka). Gäller både grund och gymnasium. Detta gör de således för att kunna garantera innevarande elever plats på de nya kurserna som börjar i mars/ maj/ oktober. Antagningen görs innan betygen skrivs in i Dexter och lärarna behöver rapportera hur många platser som de har i kurserna innan antagningen. “Allt för att antagningen ska bli så bra och korrekt som möjligt.”

De elever som får ett F i betyg på kurser som exempelvis slutar i maj och som bedöms ha en möjlighet att klara kursen på max 4 veckor till ska läraren erbjuda “F-stöd”. Det innebär undervisning på eftermiddag enligt överenskommelse med ansvarig lärare. Individuellt upplägg beroende på elevens behov och förutsättningar. Det är bara läraren som kan anmäla till F-stöd och det är alltid i samförstånd med eleven.

Elevens namn, personnummer, kurs, mejladress och telefonnummer ska uppges, dessutom ett bedömningsunderlag där det framgår vad eleven har klarat och vad som återstår för att nå målen. Därefter organiserar skolan F-stödet i de olika ämnesgrupperna.

Men var tar man all den tiden ifrån för att täcka stöd till F-elever, m.fl. arbetsuppgifter? Finns det lärare som inte har undervisning till sommaren, förutom F-stöd? Där är många praktiska frågor som är viktiga att dryfta innan man ger sig in i kampanjer för att blidka Vägledningscentrum och CSN.

Det krävs således två lärare om det finns elever på både grund och gymnasienivåer. Några elever behöver säkert hjälp att förbättra den muntliga delen och det är orimligt att de kan klara det under bara två veckor. Och sedan har vi elever som behöver resa tillbaka till sina hemländer (t.ex. på grund av sjuka föräldrar eller Ramadan). Det betyder att de bara kan få hjälp i 2 veckor, inte 3.

Men vem är Vägledningscentrum och CSN som ska styra undervisningens upplägg på Komvux? Eleverna stressas till den grad att de tappar all självkänsla och fokus på lärandet genom att i stället lägga all sin vikt på att skrapa ihop ett förtida betyg. Lärarna i sin tur känner sig många gånger överkörda och, mer eller mindre, tvingade att sätta ‘snälle’-betyg – allt för att blidka ledningens och andras (högre instansers) förväntningar! Är detta rätta vägen att tillmötesgå våra elevers behov?

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

“Var finns det kollektiva arbetsmiljötänket idag?”

TEMA: Arbetsmiljö

Allt oftare när jag kommer hem efter en lång och hektisk dag på skolan jämrar jag mig för nära och kära att ingenting fungerat på jobbet. Men vid närmare eftertanke har visst många saker fungerat jättebra.

Det som däremot inte fungerat tillfredsställande är abstrakta ting som ter sig som en farligt slukande energibomb. Att ställa tillbaka stolar och bänkar vid lektionsstart (för säkerheten och ordningens skull), justera och byta ut batterier till salsklockor (för aktualitetens skull), iordningställa och fylla på kopiatorer med papper innan själva kopieringsdags (för min och andra kollegors trevnad), springa och leta efter försvunna nycklar till laptopboxen samt släpa och brottas med stenålderstekniken varje gång man ska använda den (för elevers behov)… är och ska INTE vara en enpartshänvändelse och en daglig monorutin i mitt professionella arbete. Var finns det kollektiva arbetsmiljötänket idag?

Lärarna har sålunda ett kollektivt ansvar för sin arbetsmiljö. Med detta innebär att de måste bli bättre på att göra i ordning efter sig i klassrummet. Jag vet att alla vi brister där!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Sorgen måste få ha sin tid

Om Du känner för det
kan vi ta en kopp kaffe eller te
någonstans när och där det passar.
Säg ifrån och bara till!

Sorgen måste få ha sin tid.
Ta hand om Dig, kära Du!

Livet är märkligt,
ur olika aspekter,
men det enda sanna i tillvaron
är att man måste gå vidare –
och det med stadig rygg och
med båda fötter på jorden.

Sorgen måste få ha sin tid.
Ta hand om Dig, kära Du!

Om Du känner för det
kan vi ta en kopp kaffe eller te
någonstans när och där det passar.
Säg ifrån och bara till!

Sorgen måste få ha sin tid.
Ta hand om Dig, kära Du!

drac Ljubomir T. Dević Kosarić-Lijović Vajmeš-Kastriota

Rektorernas klassrumsbesök för få och dåligt underbyggda för att vara lönegrundande

ANALYS —

Rektorerna gör periodvisa klassrumsbesök för att se hur och hur mycket eleverna tränar de olika förmågorna, men flera utav dem saknar pedagogisk kompetens och erfarenhet för att överhuvudtaget kunna yttra sig i frågan.

Många rektorer är på kontinuerliga uppföljande ledningsmöten samt går på långvarig rektorsutbildning och rektorslyft, vilket i sig är bra för skolverksamheten, men deras märkbara frånvaro som pedagogiska ledare medför att inget förändringsarbete kan äga rum på flera års tid. Någon pedagogisk hjälp/ utveckling, vilket också ingår i rektors uppgift, är ytterst svårt att ge medarbetarna på grund av den rådande situationen. Inom sina projekt på rektorsutbildningen får de i uppdrag att göra klassrumsbesök, vars fokus många gånger läggs mer på själva inlämningsuppgifterna än eleverna.

Rektorerna träffar elever för att prata med dem om hur de uppfattar det som sker i klassrummet i förhållande till vad de behöver lära sig. Tanken är att de tillsammans med lärarna ska kunna använda resultaten för att diskutera hur undervisning kan utformas på bästa möjliga sätt – för att eleverna ska få möjlighet att utveckla de olika förmågorna så långt som möjligt.

Men mycket är således bara tomt prat och när man väl kommer till kritan och stundande samtal om tjänsteplaneringarna, som inte alltid är så lätta att förstå, löne- och medarbetarsamtal resulterar de oftast inte mer än i ett schablonmässigt beskedssamtal – att verksamheten saknar pengar och att man får skatta sig nöjd med en minimal löneutveckling. Komvuxlärarna var sålunda inte en prioriterad lärargrupp, varken i statliga lärarlönelyftet eller Malmö stads inriktning i 2016 års löneöversyn.

Det finns en stor oro kring lärarnas otillfredsställande arbetssituation och allt för många brister vad gäller skolans organisation, men de anställda har inte mycket att sätta emot. Det går inte längre att ha det så. Personalen måste samla sina synpunkter och erfarenheter så att lärarna har samlade, konkreta och tydliga händelser och upplevelser att ta på inför framtida möten med ledningen eller dess överordnade!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Kursutvärderingarna på Komvux slukar lärares tid och energi

TEMA: Utvärdering

Mellan den 4 och den 11 december brukar det vara tid för utvärdering av de kurser som slutar i december.

Komvuxlärarna ska innan dess boka tid i datorstugan. Bokningslistan sätts upp på datorstugans dörr runt den 30 november.

Eleverna måste sålunda ha e-post adress och lösenord till MaApps med sig för att allt detta ska fungera praktiskt. Om de inte har dessa uppgifter ska de gå till datoransvarige i god tid före utvärderingstillfället så hjälper hen dem att ta fram dessa, vilket de oftast dröjer med att göra.

Men det är många klasser som ska göra utvärderingarna, så lärarna måste boka tid så snabbt som möjligt.

Ledningen ber lärarna samordna sig, men så enkelt är det inte. För att genomföra en seriöst hållbar kursutvärdering, och det för två-tre klasser i praktiken, behöver man som lärare både tid och förutsättningar avsatta för att på bästa möjliga sätta utföra detta. Ett snabbkok, bara för utvärderingens skull, är aldrig bra i dessa sammanhang.

Elevers utvärdering av undervisningen är mer än nödvändig och således ingenting som göres på en kvart. För att undervisningen i skolan ska bli ännu bättre är det viktigt att alla elever är med och utvärderar hur undervisningen fungerar.

​Den digitala enkäten används som ett verktyg för elevers utvärdering av undervisningen. Eleverna får svara på frågor om delaktighet, arbetssätt och arbetsformer samt undervisning som leder mot målen.

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Undermålig städning och luftproblem på många skolor

Svenska lärare går dag in och ut och inandas undermålig luft, ofta beståendes av farligt damm- eller mögelkvalster, som kan framkalla allergier och andra typer av överkänslighet – och detta trots nya föreskrifter om organisatorisk och social arbetsmiljö. Som lärare är man många gånger maktlös och skjuten åt sidan och har mycket lite att säga till om den ‘organisatoriska’ arbetsmiljön – som redan på förhand är utdömd.

Den 31 mars 2016 började Arbetsmiljöverkets nya föreskrifter om organisatorisk och social arbetsmiljö att gälla. Man har bytt epitet, från ‘psykosocial’ till ‘organisatorisk’ arbetsmiljö, vilket i praktiken betyder att skolledningen har än mer press på sig att ta ansvar och säkerställa en god arbetsmiljö.

Trots detta går arbetsmiljötänket i samma gamla banor och vanor. Lärare och annan skolpersonal är ofta missnöjda med städningen. Ingen tar ansvar för pensionerade kollegors grejer eller långtidssjukskrivna lärares material, trots att man som lärare meddelat och påpekat att dessa grejer fanns (och finns) på arbetsrummen, vilket sålunda resulterar i att dessa “utrymmen” inte städas och skåp inte lyfts ut. Bollen skjuts i sin tur till vaktmästarna som ska ta hand om det, men det händer oftast inte per automatik.

Och även om man tömt sina skåp och hyllor på alla böcker och pärmar, städas och flyttas inte allt ut – vilket visar att det tydligen inte ens var tänkt att bli avtorkat invändigt. Konsekvensen blir att man, till råge på allt, blir förbannad på sig själv och andra samt hittar syndabockar bland städpersonalen med omnejd.

Om man nu tar ned allt på väggarna, gör man det för att man önskar få väggarna dammade, eller vad det nu är tänkt. Men de planscher och papper som inte tas ned sitter kvar, så antingen tar man ned för mycket eller så brister städningen även på detta område.

Och sedan den här bastukänslan på måndagsmorgnarna, har den samband med att ventilationen stängs av under veckosluten? Vår väggklocka i arbetsrummet är av någon konstig anledning avslagen med jämna mellanrum och visarna brukar då som oftast stå på 6. Kan det vara så att någon stänger av strömmen under fredagseftermiddagen vid 18.00-tiden?

När man frågar ledningen om ventilationen stängs av, svarar de att den ska vara igång hela tiden och alltså inte stängas av. Men här är det någonting som inte stämmer med luftkvaliteten på skolan.

Jag ska inte gå under bordet med att vi har fått det bättre organisatoriskt sett, men fortfarande tär den undermåliga arbetsmiljökvaliteten på de anställda. Lokal- och skyddsombuden har tidigare hotat med att gå till Arbetsmiljöverket om ledningen inte tar tag i problemet.

På grund av tidigare översvämningar fungerar inte ventilationen tillfredsställande. Kablarna är vattenskadade och det kommer att ta flera veckor, om inte månader, tills vi får en fungerande ventilation igen.

Men det viktiga är dock att man påtalar det till skolans skyddsombud och administrativa chefer, för de senare nämnda sköter kontakten med elfirmorna och städet samt håller även i tidsschemat för serviceaktiviteterna.

Rektorerna säger oftast ifrån, men man får nog räkna med att man själv som lärare får stå på sig och ta upp saker och ting som inte fungerar på skolan. Till syvende och sist är det vi som måste berätta vad det är som vi inte är nöjda med på skolan!

Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

__________________________________________________________
ATT GÖRA EN 66A-ANMÄLAN/ Skyddsombudets begäran om föreläggande eller förbud enligt 6 kap. 6 a § arbetsmiljölagen

Arbetsgivare och skyddsombud ska samverka för att skapa en god arbets­miljö. Detta gäller både för lokala och regionala skydds­ombud samt studerande­­­skyddsombud. Det innebär bland annat att om du som skydds­ombud upptäcker brister i arbets­miljön så kan du be arbetsgivaren åtgärda bristerna.

Om du inte vet vilken åtgärd som behövs för att lösa bristerna i arbetsmiljön eller är osäker på omfattningen av bristerna kan du ställa krav på att arbets­­givaren ska genomföra en under­sökning.

Om du inte får svar från arbetsgivaren eller tycker att svaret, helt eller delvis, inte är tillfredsställande ska du göra en anmälan till Arbetsmiljöverket.

KÄLLA: http://www.symf.se/arbetsmiljoe/att-goera-en-66a-anmaelan/

En dröm om planeten X, 19-20/11-2016

Lördagsnatten mot söndagsmorgonen 19-20/11-2016 drömde jag en dröm som var så verklig att jag fick nedteckna den.

I mina syner såg jag till höger om mig två planeter så ljusnande stora och genomskinligt skinande, varav den ena var jorden och den andra ovanför den månen, solen eller planeten X.

Helt abrupt började ovan liggande planeten att byta bana och med stor kraft flytta på sig nedåt sydväst. Den lämnade stora sammanhängande spår efter sig, som bromsspår efter bildäck, i det ljusblå himlavalvet. Planeten rörde sig med stor precision och snabbhet mot vår jord.

Jag blev panikslagen i drömmen och trodde att det nu var Domens dag som kom, och att alla vi skulle utplånas för all tid från jorden.

Men planeten träffade inte jorden utan passerade förbi den, med minsta möjliga marginal, på dess västra sida.

Drömmen kom tillbaka två gånger, utan avbrott i två likadana filmsekvenser.

Samma sak hände i den andra sekvensen, där ovan liggande planeten i ren stillhet styrde mot tellus och passerade förbi med minsta möjliga marginal.

Jag vet inte om jordens magnetfält påverkades av planetens förbipasserande, men tror att det lämnade nämnvärda spår efter sig.

Den som lever får se!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

____________________________________________________

Engelsk översättning av Lj. T. Dević/


A DREAM ABOUT THE PLANET X, 19-20th November 2016

I dreamed during Saturday night to Sunday morning, on 19-20th November 2016, a dream that was so real that I had to record it.

In my vision I saw, to my right, two big brightening and translucently shiny planets, of which one was the Earth and the other one above – the Moon, the Sun or the Planet X.

All of a sudden, the planet began to change course and with great power it moved downwards south-west. It left large contiguous traces, like tracks of tyres, in the light blue sky. The planet was moving with great precision and speed to our planet.

I was panicking in the dream and thought that now was the Judgement Day, and that all of us would be wiped out for all time from the Earth.

But the planet did not hit Earth, but passed by it without stopping, with the smallest possible margin, on its west side.

The dream came back twice, without a break, in two similar cinematics.

The same thing happened in the second sequence, where the overhead planet in pure stillness moved towards Tellus and passed by the smallest possible margin.

I do not know about the Earth’s magnetic field and if it was affected by the planet passing by, but I believe that it left significant traces.

The living must see for themselves!

drac Ljubomir T. Dević, Bachelor of Arts,
member of the Scanian Writers Society and ASLA

Drömsekvens 17/10-2015

Jag drömde en sekvens tidigt på lördagsmorgonen 17/10-2015 som jag vill återberätta:

Jag betraktar Rysslands president Vladimir Putins arbetsrum i svartvita bilder; överallt står överfulla cigarrettaskfat och uppdruckna öl- och spritglas. Putins arbetsnatt tycks ha varit lång och intensiv med många livsviktiga beslut som fattats på löpande band.

I samma veva förflyttas jag lite nätt längre bort i drömmen till en offentlig plats, där jag står i folkmassan och väntar i kön på något; det kan vara en flygplats, en biosalong eller ett affärskomplex.

En man sticker ut från folkmassan och rop hörs: ”Stoppa honom, stoppa honom!” Mannen närmar sig mig och jag ser hans ansikte allt tydligare; han bär glasögon, är kortklippt, ljus och rätt smal, någonstans runt 55+. Säkerhetspersonalen är som oftast frånvarande.

I drömmen hör jag röster om att jag ska ”slå, slå, slå” och jag tar således ett krafttag och förbereder mig för att slå ned den misstänkte mannen. Jag slår ett hårt slag och vaknar till i all hast.

Innan mina drömmar försvinner helt ser jag Putin igen, och han verkar vara skärrad. Men Putins vrede slår tillbaka som en bumerang, 500 barn utnyttjas sexuellt och skulden läggs på mannen. ”Stackars barn! Vad har de gjort för fel?” tänker jag.

Drömmar slår aldrig fel och siffran 500 är högst intressant. Vad händer om 500 dagar? Det är bara Putin som vet!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

____________________________________________________

Engelsk översättning av Lj. T. Dević/


A DREAM SEQUENCE, 17th OCTOBER 2015


I dreamed a sequence on early Saturday morning, on 17th October 2015, that I would like to retell:

I watch the Russian President Vladimir Putin’s workroom in black-and-white images; overflowing ashtrays of cigarettes and drunken beer and liquor glasses are everywhere. Putin’s working night seems to have been long and intense with many vital decisions on the assembly line.

At the same time, I am moving smoothly further away through the dream into a public place, where I stand in the crowd, waiting in line at anything; it could be an airport, a theatre or a business complex.

A man stands out from the crowd and cries are heard: “Stop him, stop him!” The man approaches me and I see his face more clearly; he wears glasses, is cut short, light and slim, somewhere around 55+. Security staff are absent, for the most part.

In the background, in the dream, I hear voices telling me to “beat, beat, beat” and thus I take a vigorous stand and prepare myself to turn down the suspected man. I strike a blow and wake up in a hurry.

Before my dreams disappear completely, I see Putin again and he seems to be upset. But Putin’s anger turns back as a boomerang, 500 children are sexually exploited and the blame is placed on the man. “Poor children! What have they done wrong?”, I thought for myself.

Dreams never hit wrong and the number of 500 is very interesting. What will happen in 500 days? It is only Putin who knows!

drac Ljubomir T. Dević, Bachelor of Arts,
member of the Scanian Writers Society and ASLA

An Illuminated World Order

The Illuminati masters and servants

wish they could make a hypnotic world,

a Global World order

with one Government and

one Illuminated leader.

They want to indoctrinate us – of humankinds,

and to make us think differently,

that the Globe we live on is round,

but no, it isn’t – it’s flat,

that we have one sun

and a lifeless moon.

But, on the contrary,

there are two life-giving suns –

a black one and a white one.

In Chinese it would be:

Yin and Yang.

We surely don’t origin from the apes,

as we are doctrined to believe,

but we are a noble race

from the dragon-like planet X,

whose ancestors and forefathers

came down to Earth

as Falling Angels.

Our World is our mother,

another home we don’t have.

Our Master will soon appear

from the Dead

and bring love and peace

to our homes.

Our life-long enemies

will be brought beyond the firmament

and to eternal dark Hell,

since they haven’t deserved

any better choice or option in life.

Heil Earth!

drac Ljubomir T. Dević Kosarić-Lijović Vajmeš-Kastriota

Medarbetarnas digitala kompetens av vikt

TEMA: Digitalisering / IKT

Utbildningsförvaltningen i Malmö stad har framtagit en handlingsplan för digitalisering. Fr.o.m. sommaren 2016 ska samtliga gymnasieskolor ha en egen handlingsplan för digitaliseringen utifrån förvaltningens handlingsplan. Härvid gjordes en enkät bland lärarna och medarbetarna som syftade till att kartlägga hur och i hur stor utsträckning IKT används på förvaltningens enheter. Svaren är viktiga i Förvaltningens vidare arbete vad gäller planeringen av fortbildningsinsatser.

Visst behöver man använda tekniken i skolan, upprätta handlingsplan och använda denna när situationen kräver så, men det bör ske på sätt som gör att lärandet effektiviseras. (Hattie, 2009) Det handlar sålunda om hur, och inte att, man använder IT i klassrummet och vilket förhållningssätt man har till den, lärandet och själva undervisningen.

Som erfaren lärare använder jag gärna dator, lärplatta eller andra digitala enheter i mitt dagliga arbete. Kommunikationskanaler som jag använder gentemot mina elever kan vara såsom: e-post, Google Drive/ Google+/ Google Sites, bloggar, YouTube bland övriga kanaler.

Men som alla andra medarbetare behöver även jag lära mig mer om exempelvis DigiExam och kalkylprogram (Excel, Google Kalkylblad, Numbers, o.s.v.). Som lärare måste man ha uppdaterade kunskaper i upphovsrätt och vad man ska tänka på vid publicering på nätet (PuL, Creative commons m.m.). Jag själv använder informationssökning på nätet med inriktning på källkritik, faktasökning till en fördjupning eller en konkret och specificerad uppgift i skolan.

Jag har således goda kunskaper i informationssökning och källkritik. Exempelvis använder jag olika typer av faktatexter, lathundar, mallar, matriser, tabeller och djupdykande artiklar som hjälper skolan att prata om källkritik. Jag låter mina elever publicera färdiga uppgifter mot en riktig åhörarpublik, d.v.s. till klass/ skola. Detta kan ske genom gränsöverskridande arbete och samarbete i form av charader, rollspel, dialoger och dramatiseringar av allehanda texter både i klassrum och aula.

Jag använder ofta sociala medier, bloggar, wikis eller dylikt som verktyg i lärsituationen. Sajter, videoklipp och bloggar är ett sätt att synliggöra elevernas lärande och skapa forum där deras texter läses, spelas in, diskuteras och utvecklas. Jag har använt/ använder mig av detta i undervisningen, både i svenskan där elever skrivit insändare och gett feedback på varandras texter, och i engelska där de haft resonerande och argumenterande diskussioner.

I min planering väljer jag digitala lärresurser och verktyg utifrån de förmågor som eleverna ska tränas i. Härvid använder jag IKT-lösningar, som t.ex. delade Drive-dokument och/ eller Digiexam, för att ge formativ feedback till mina elever samt låter dem ge formativ kamratrespons på varandras uppgifter med hjälp av IKT-redskap. I mån av tid och förutsättningar använder jag mig också av nya undervisningsmetoder som nu är möjliga med hjälp av IKT, t.ex. publicistiska arbetssätt, “Flipped classroom” och “STL” (Skriva till lärande).

Genom att dela Drive-dokument med elever kan jag ge dem återkoppling, men också att de själva kan sitta och rätta samt kommentera varandras texter under prestigelösa och tidlösa former – till en kopp kaffe eller te – i och utanför klassrummet. Som lärare måste man emellertid ha uppdaterade kunskaper i hur kompensatoriska IKT-verktyg kan användas för elever i behov av särskilt stöd (t.ex. Claro Read, Stava Rex, Spell Right, Trädet, Inläsningstjänst).

Vid exempelvis argumenterande diskussionsövningar, projekt- och temaarbeten arbetar jag tematiskt med nätetik tillsammans med elever, såväl i samband med t.ex. värdegrundsarbete som i det vardagliga pedagogiska arbetet. Jag räds inte för att ha stimulerande gränsöverskridande arbete och samarbete med kollegor, specialpedagoger, Elevrådet bland övriga aktörer på skolan.

Jag använder digitala ytor för samarbete kollegor emellan via Malmö apps, delar dokument, skapar lektionsmaterial, kommunicerar via forum, lärplattform, intranät eller dylikt. Tillsammans med eleverna använder jag en variation av digitala lärresurser i den vardagliga lärsituationen. Det kan t.ex. vara olika databaser, digitala läromedel, strömmande media, appar, Inläsningstjänst, Lexins språklexikon, SAFIR (blå/ grön), bland övriga resurser.

Vad gäller kollegialt lärande skulle nog de flesta lärarna gärna vilja fortbilda sig kontinuerligt t.ex. via externa nätverk, seminarier, studiebesök och kurser inom området IKT och lärande, men saknar tid för detta ändamål. Samma sak gäller för kontinuerlig fortbildning t.ex. via interna kanaler (IKT-pedagog/ förstelärare, Pedagogisk Inspiration) inom området IKT och lärande.

I mån av tid kan man oftast vända sig till en lärarkollega/ kollegor och få råd eller hjälp rörande IKT-frågor/ användning i undervisningen. Medarbetarnas digitala kompetens är med andra ord av vikt!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Massmedia lobbar för Hillary Clinton och HBTQ. Men vad tycker svenskserberna om de amerikanska presidentkandidaterna Clinton och Trump?

ANALYS —

– “Starkt hbtq-stöd för Clinton i valet” (Sydsvenska Dagbladet/ VÄRLDEN, Måndag 7 november 2016)
– “Olle Lönnaeus: Donald Trump – en svensk mardröm” (Sydsvenska Dagbladet/ SVERIGE, Tisdag 8 november 2016)

Efter ett 100-tal slumpmässiga uppringningar till serbiska hushåll i Sverige har jag fått en något sålunda samlad bild över vad svenskserberna tycker om de amerikanska presidentkandidaterna Hillary Clinton och Donald Trump. I flera fall var min uppringning välkommen och sålunda ett startskott för svenskserberna att börja tänka kring både inrikes- och utrikespolitik.

Här följer vad de anser om Hillary Clinton och Donald Trump…

På grund av kriget i Bosnien, som även bortom gränserna blev ihågkommen som Europas mest förödande konflikt sedan andra världskriget, där, enligt officiella siffror, dödades mer än 100 000 människor och fördrevs nästan 2,2 miljoner, ringde Hillary, enligt egen utsago, sin make och tillika USA:s tidigare president ända från Afrika där hon var på besök 1999, insisterandes på att han skulle bomba Serbien, även om situationen på Balkan inte på något sätt utgjorde ett hot mot Förenta staternas säkerhet.

Natos upphörande av bombningarna av Serbien innebar inte adekvat ett upphävande av Clintonadministrationens – och än mindre fruns – inblandning i den serbiska provinsens förhållanden, utan tvärt om fortsatte det till den grad att Hillary Clinton började uppleva Kosovos status, som hon själv menade, personligen.

Efter uttalandet att Kosovofrågan inte bara en fråga om utrikespolitik, utan också en personlig fråga för henne, hennes familj och supportrar, sina känslor gentemot denna avlägsna del av världen och i den en stat med diskutabel suveränitet, är Hillary kanaliseras i form av flera prijateljstkih möte med ordföranden för det självutnämnda Kosovo medlems~~POS=TRUNC Hashim Thaci, vars roll i spetsen för den albanska terroristorganisationen, och de avgifter som han deltagit i ett antal mord, narkotikahandel, kidnappning och mänskliga organ, tidigare första dam i USA och en potentiell framtida ordförande i samma land, har uppenbarligen ingen personliga åsikt.

Men det bästa argumentet på temat vad Clinton tänker på serb är på lokal nivå “Hillary” i Priština, boutique öppen i hennes ära, och avsikten med ägaren att “hennes stil populärt bland unga professionella kvinnor Pristina”.

Vad gäller Donald Trump Baserat på alla ovanstående, är det svårt att hitta någon som de serber mrskija nationerna, även om frågan var den näst mest populära kandidat för president i USA.

Med undantag av nyheten om Trump berömda uttalande om att serber inte borde ha bombats, som visade sig vara halv sant, eftersom det är platsen för bomberna hade i åtanke något mer praktiskt, såsom de väpnade styrkorna, som inte skulle ha orsakat en stor del av trender och kaos som en bomb, nästan ingen hans uttalanden om oss direkt.

Det som skulle kunna vara av betydelse för svenskserberna, är Trumps officiella opposition till de flesta amerikanska militära åtgärder, och den öppna stöd av Putin (och som är ömsesidigt), du kanske tala till stöd för sina strävanden för harmoniska internationella relationer, och de som tror i den rysk-serbiska vänskap och att vi kunde dra nytta av deras ömsesidiga välvilja.

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Orättvisa i lärarnas tjänstefördelning

TEMA: Orättvisa

Jag hade mitterminskonferens med min arbetsledare 2016-01-26. Samtalet som handlade om min GrnEngX-grupp, Okt-start, 20v., var ”högt i tak”, konstruktivt och givande.

Det jag dock önskade framföra å det vänligaste, vilket jag också klargjorde i ett tidigt skede, var att jag de facto skulle starta upp tre helt nya grupper fr.o.m. mitten av mars månad. Jag hade visserligen redan accepterat detta preliminära beslut men på samma gång tänkte jag att det också är en viktig arbetsmiljö- och jämställdhetsfråga, då det handlar om att bekanta sig med 30+30+30=90 nya elevansikten på extremt kort tid.

Mina klassrum är sålunda oftast överfyllda med drygt 30 på mina listor. På samma gång finns det matte- och samhällslärare som handhar fem-sex elever i övertomma klassrum liksom SVA-kollegor som administrerar över EN grupp/ termin. Förvisso har dessa lärare större behov av att individanpassa elever samt mer kompaktare scheman med fler undervisningspass och intensiva prov- och uppsatsrättningar därtill, men det har egentligen jag också med TRE grupper av skiftande karaktär och därutöver även samordning av Elevrådet. Den absoluta fördelen är att de handskas med samma fem-sex, eller 25-30, elever/ termin. Det är en avgörande skillnad måste jag säga.

Jag har exempelvis uttryckt önskemål om att framöver få fler pass i Studieverkstan, för det tar på krafterna att alltid vara den som ska inleda en rivstart med elever (såsom hantering av inledande testningar, prövningar, förtida betyg, gruppbyten, kursavbrott och utskrivning av elever, dubbel- och återregistreringar, schemakrockar, inloggning på det trådlösa nätverket och annat teknikstrul, blanketter och intyg/ dokument, pågående samtal med kurator/ specialpedagog/ studie- och yrkesvägledare kring frågor i anknytning till studier och elevhälsa, etc.).

Att undervisa, planera, dela grupper, sambedöma och sätta betyg är ju inte riktigt samma som att ”fylla ut scheman” och ”sitta av tiden”. Vad jag förstod ville också lärarfacken (LR, Lf) att de lärare som var motiverade till att jobba med Studieverkstaden skulle göra det – och inte bara för att de hade timmar över på sin tjänstgöring.

Vi ska inte heller behöva samordna ett vikariatsarbete som ska skötas av ledningen och administrationen. Dessutom får vikarien betalt för ett arbete som vi ska göra.

Nej, snälla Gud! Var finns Du? Denna orättvisa i tjänstefördelningen är ytterst beklämmande. Det måste finnas en rotation i systemet, så att lärare inte far illa. Tidigare hade vi arbetsrotation, men här verkar det handla mer om kapacitet och att snacka sig till bättre positioner i arbetstillvaron.

Det får således inte vara så att det alltid blir samma lärare som får betungande uppdrag på skolan. Om det är ett sorts premie- och belöningssystem, så tackar och bugar jag för detta – men då ska det också visa sig i lönekuvertet. Någon sorts rättvisa borde det ändå finnas här!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Samarbete av vikt kring frågor som kan främja elevers tillgodogörande samt fullföljande av studier

ANALYS —

I Skolverkets riktlinjer framgår att vuxenutbildningen ska möta varje elev utifrån hans eller hennes behov och förutsättningar. Detta inkluderar såväl förebyggande arbete som främjande av en god lärmiljö och individuella anpassningar och stöd.

På vår skola har vi ett resursteam som önskar bli mer tillgängliga för ämneslagen, så att vi gemensamt kan bidra till att eleverna kan tillgodogöra sig samt fullfölja sina studier på ett så optimalt sätt som möjligt.

Vi funderar dock över hur vi kan samarbeta kring dessa frågor. Ett sätt kan vara att SYV och kurator kommer till våra ämneslag för att prata om generella elevhälsofrågor, till exempel gemensamt förebyggande arbete och individuellt stöd för elever.

Ett samarbete över gränser är nödvändigt och därför vore det önskvärt att lärarna bjöd in SYV och kurator, men också skolledningen, till uppföljande ämneslagsmöten för vidare diskussion.

Frågor som är av vikt att dryfta är exempelvis: Vilka behov ser du hos flertalet elever och vad skulle resursteamet kunna bidra med här (t.ex. orienteringskurser kring olika frågor, föreläsare, information, annat)?

Flertalet elever behöver mer träning i delmomenten SKRIVA och PRATA. Skrivstödspassen på vår skola som erbjuda två gånger i veckan är uppskattat av eleverna. Kanske fler pass i skrivstöd? Studieverkstan lämpar sig inte så bra för de svagaste eleverna, för de behöver mer kontinuerlig stöttning, punktinsatser, form och struktur!

Resursteamet kan exempelvis bidra med:

– sitt ansvar för exempelvis utbildningen av datorprogrammen Alternativa lärverktyg, för de elever som behöver dessa. Inför dyslexiutredningar göra tester och tillsammans med specialpedagogerna ta fram underlag. Resursteamet hjälper också övriga pedagoger med att skriva pedagogiska kartläggningar och åtgärdsprogram, men också att utröna vilka behov som finns i arbetslagen av information/ diskussion kring olika former av elevproblematik.

Sambedömningsträffar och diskussioner kring olika former av elevproblematik är tidskrävande. Därför är det nödvändigt att tid avsätts med kontinuerliga uppföljningar för ändamålet i fråga! Vilka behov finns av konsultation kring enskilda elever/ grupper av elever med liknande problematik?
W- och X-grupper är betungande, då de många gånger är fullsmockade med deltagare – och det på samma gång med elever med olika handikapp (t.ex. dyslexi, adhd, synfel m.m.).

Elevantalet i W är begränsat till cirka 26 elever, men oftast är de fler än så, vilket per automatik försvårar och stressar upp vårt arbete genom större arbetsbelastning i form av fler gruppändringsanmälningar, kontakter med undervisande kollegor, kuratorer, specialpedagoger samt övrig skolpersonal. Det skulle således vara till vår fördel om Vägledningscentrum gjorde sitt arbete och placerade SVA-eleverna rätt från början, men också att vi fick mer tid för konsultation kring enskilda elever – det vill säga tid som inte dras från vår egen undervisnings- eller planeringstid!

Lärare behöver framför allt ha förutsättningar och mer tid avsatt för att dryfta elevers tillgodogörande och fullföljande av deras studier på ett så optimalt sätt som möjligt!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Behovet av läromedel och kurslitteratur för studerande inom vuxenutbildningen behöver kartläggas

Behovet av läromedel och kurslitteratur för studerande inom vuxenutbildningen, och då framför allt engelska grund/ gy, behöver kartläggas.

Syftet med inventeringen skulle vara att kartlägga målgruppens lärsituation och behov av olika läromedel för olika typer av elever för att uppnå de mål som finns fastställda i de av Skolverket angivna kursplaner. Att lära av varandra är en ypperlig väg att gå!

Från och med läsåret 2011/ 12 kom en ny betygsskala att införas. En betygsskala med sex betygssteg skulle användas när betyg sätts. Betygsstegen gavs beteckningarna A, B, C, D, E och F – där A-E stod för godkända resultat och F för ej godkänt resultat.

Kursplanerna och betygskriterierna har således förändrats både till innehåll och form. Formen tycks dock bli mindre viktig framöver och för att få ett E-betyg krävs inte så mycket av form. Det blir för kravlöst med andra ord!

Enligt Skolverket ska bedömning av elevers kunskaper ”inriktas mot de delar av kunskapskraven som rör det som undervisningen har behandlat. Det betyder att vissa delar av kunskapskraven inte tas med i bedömningen. Inför slutbetyget bedöms elevernas kunskaper mot hela kunskapskravet.” (Skolverket)

Men ska man alltid bedöma mot hela kunskapskravet? Kommer antalet icke godkända elever att öka lavinartat – eller kommer vad som krävs bli tydligare för inte minst eleverna och därmed ge ökad måluppfyllelse?

Lärare måste således arbeta mot en likvärdigare och rättvisare bedömning. Ett svårt uppdrag med många hinder på vägen, och därtill pedagogiska träffar, väntar. Därför vore det kanske inte så dumt om våra rektorer och skolledningar la upp det lite mer pedagogiskt genom att dela upp sina lärare i grupper allt efter undervisningsnivå, så att man kunde maximera sina möjligheter att få ut någonting konkret av varandra när man väl möttes!

Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Sång, litteratur och filmer i klassrummet

I läraruppdraget ingår förutom hantverket också att uppdatera sig och ta del av olika typer av forskningsrapporter och frågor relaterade till exempelvis hur man kan använda sång, litteratur och filmer i klassrummet med kollegialt lärande, liksom skolans värde- och kunskapsuppdrag, i åtanke.

Vad gäller filmer är det viktigt att man berättar för andra kollegor om sina erfarenheter med filmer man har använt i klassen. Searching for Sugar man, Mamma Mia, Billy Elliot med flera filmer är långfilmer som exempelvis nämns i vårt engelska ämneslag. Vi försöker förstå hur man ska använda filmer: vilka frågor man kan ställa till studenter, vilka övningar kan passa, och så vidare.

En kollega berättar att hon har använt falsk/ rätt frågor och att hon har haft problem med texter, eftersom många filmer på streaming bara har svensk text. Det är opassande för hörförståelse. Andra har visat korta filmer från British council eller YouTube. Alla verkar dock vara överens att det bästa skulle vara att hitta filmer som man kan länka till läroboken. Man kan visa filmen i början, diskutera innehållet och vokabulär och sedan läsa text och grammatik i boken. Allting skulle hänga ihop.

Sånger är alltid populärt att använda i klassen, men det är viktigt att fundera på på vilket sätt man ska använda dem i klassen. Alla har någon gång använt sånger i klass. Svårigheterna att arbeta med dessa är att det inte är så lätt att hitta lämpliga sånger som eleverna tycker om. Om eleverna själva väljer sånger, kan texten ibland vara för svårt / med slang och omöjligt att användas för passande grammatik. En lösning kunde vara att låta eleverna i gruppen välja en sång som de ska presentera i klassen.

Litteratur i klassen är nödvändigt, och än mer blir det med implementeringen av de nya kursplanerna under Ht-2016. Det finns olika erfarenheter och synpunkter om vilka lättlästa böcker är bäst att använda: ”The lady in white” används av en kollega med bra resultat: det innehåller bra språk, bra miljöbeskrivning, bildspråk m.m.. Eleverna tyckte om berättelsen och boken kan redovisas i grupper. Kollegan har också skrivit frågor/ realia för eleverna. Det verkar också okej att använda short stories, d.v.s. noveller, i klassen, eftersom de tar upp olika frågor/ situationer som kan vara av intresse till alla elever.

Praktiska frågor bör alltid vara med i samtalet; och då kan man dryfta vilka lättlästa böcker man kan beställa och vilka böcker man önskar använda i klassuppsättningen. Förslag som restes i vårt engelska arbetslag var titlar såsom: ”Land of my childhood” och” The second wife”.

Men för att allt ovan nämnda ska fungera på ett tillfredsställande sätt, är tekniken a och o. Detta är ett problem i sig, för vår skola har haft tidigare vissa problem med elevernas lån (såsom försvunna böcker, svårt att kolla återlämningar av böcker, m.m.). Från höstterminen 2016 ska vi också kunna använda så kallade Teknoteket på vår skola och då hoppas vi att det ska vara lättare att låna/ kolla böckerna.

Angående extramaterial för nya förlagor av olika kurslitteratur blev alla i vårt ämneslag överens att appar är bra. Appar kan användas i förhållande till texter, även om det är svårt att hitta bra diskuterande frågor på appar.

En annan sak som kan vara ett orosmoment är att vi lärare ofta fastnar om praktiska frågor: vilka böcker man ska beställa, hur många, rättigheter och så vidare, och spenderar sålunda lite tid med didaktiska frågor. Vi skulle i stället vilja sätta fokus på varför vi vill använda en sångtext, en bok eller en film och hur vi har arbetat/ tänker arbeta med det i klassrummet!

Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Lärarnas förtroende för skolledningen är många gånger urholkat

ANALYS —

Lärarnas förtroende för skolledningen, bl.a. vad gäller den organisatoriska arbetsmiljön och den orättvisa fördelningen av tjänstgöringstimmar, är många gånger urholkat både ur arbetsmiljömässigt, psykosocialt och rättsmässigt perspektiv.

Något som jag lärde mig vid Lärarutbildningen på Malmö högskola är att man alltid bör utgå från sig själv och ta ansvar för de val man gör, både som lärare och elev. Därför lyfter jag fram egna konkreta exempel och drar paralleller till min egen vardagssituation hur jag dagligen som lärare hunsas runt i mitt yrkesutövande.

Förra terminen, precis som förrförra, arbetade jag mycket mer än vad jag skulle som heltidsanställd; vilket mina närmaste arbetskollegor kan intyga. Men jag har noterat skriftligen exakt hur mycket jag arbetat och kommit fram till samma slutsatser som andra, att det handlar om flera obetalda timmar i veckan och månaden.

Som kvalificerad lärare känner jag mig illa till mods att rivstarta varje termin med nybörjargrupper. Jag har absolut ingenting emot nybörjare, men vad det handlar om i realiteten är att när jag väl har fått struktur på de här komplexa och pedagogiskt krävande grupperna och gemytlig stämning och miljö är det någon annan lärare som ”snor” dem från mig. Jag hoppas åtminstone att de är behöriga och legitimerade, för elevernas och Jan Björklunds skull.

Det är varken rättvist eller pedagogiskt försvarbart, eftersom eleverna blir lidande och får ingen kontinuitet i lärandet. Min erfarenhet är att både elever och lärare varje termin invänder mot fördelningarna och delningarna av grupperna. Jag hänvisar eleverna till ledningen, men flera av dem känner inte att det är lönt. Många av dem hoppar således av och byter skola eller grupp (i mån av plats). Samma sak gäller i princip för lärarna, som en efter en drar sig till andra utbildningsanordningar och skolor. Allt detta hade vi kunnat undvika genom att behålla våra grupper. Vi är följaktligen där för elevernas skull och inte för oss själva!

Det har systematiskt och strukturellt satts i system att förbise de erfarna lärarnas behov av att synas. Men med tanke på att jag också är legitimerad lärare, och flera med mig, och i och med det har större kollektivt ansvar kan jag inte tillåta att bli åsidosatt i mitt yrkesutövande vid varje terminsstart.

Skolledningen tycks allt mer tillmötesgå de oerfarna och formellt obehöriga, men när jag var i samma sits fick jag inget större gehör för detta. Jag fick klara mig på egen hand. Nu när vi har omvänd ordning, arbetar ledningen med ljus och lykta för att hjälpa just dessa att rota sig i systemet.

Jag har i mina lärarönskemål tydligt framlagt mina ståndpunkter både vad gäller att få behålla mina klasser, att få arbeta med utvecklingsarbete och pedagogiska frågor samt att jag inte längre kan tänka mig att jobba kvällar. Ingenting av det här har ledningen tagit till sig. Med tanke på att jag är småbarnsförälder borde min säregna situation få empati vid tjänstefördelningarna.

Tidigare hade jag undervisningsfria fredagar på schemat; nu har även de försvunnit. Utvecklingsdagar och annat förläggs allt oftare på just fredagarna, liksom med medarbetarsamtalen som alltid förläggs utanför min reglerade arbetstid. Jag har fått oproportionerligt för många undervisningstimmar jämfört med andra kollegor; mina timmar bara fylls på smygandes i efterhand och till råge på allt prackas jag på allehanda olika uppdrag som det här med Elevrådet, extra stöd vid ordinarie lektionstids slut och i form av extra skrivkurser och stödpass i Studieverkstan.

Ledningen vill att deras lärare ska arbeta maximalt samtidigt som de ska komma med pedagogiska initiativ och lärarönskemål, men dessa tar man inte hänsyn till alls. Vad är då vitsen med att ha önskemål, om de ändå inte tas på allvar? Och sedan borde alla tjänstefördelningar samverkas först innan de gick ut till lärarna, för då hade man också kunnat påverka saker och ting mycket smidigare på ett tidigare stadium.

Ledningen leder och fördelar. Visst, men fördela arbetsuppgifterna med rättvisa och finkänsla så att lärare inte går med huvudet i väggen en efter en! Det nya samverkansavtalet som Malmö stad skrivit under lägger också större fokus på arbetsmiljö och hälsa och sänder en signal att varje anställd och medarbetare är en viktig kloss i utformningen av den långsiktigt hållbara skolan.

Men många saker har blivit bättre på vår skola, sedan jag satte mig ned för att skriva den här texten. Bland annat har mina arbetsledare blivit mer lyhörda, liksom jag själv, och mer förstående för sina anställdas behov och förutsättningar. En konsult är inkopplad för att hjälpa skolledningen på vår skola komma tillrätta med organisationen. Detta har visat sig vara ovärderligt under processen, exempelvis har våra apt- (arbetsförlagda) möten och äms- (ämneslags) träffar blivit mer strukturerade – och det till en hembakad kaka med vaniljsås och en varm kopp kaffe till. Skål!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Arbetslivet i Sverige – en viktig tid i människans liv

A N A L Y S —

Arbetslivet är en viktig tid i människans liv med tanke på att det är då man utvecklas till ansvarsfull medborgare. Det är visserligen en ytterst lång och påfrestande väg att gå igenom som har stor påverkan på en individs mentala och fysiska hälsa, men som med allt annat i livet har också arbetslivet sina för- och nackdelar.

Arbetslivet är något man får uppleva vid olika åldrar i olika delar av världen. I Sverige måste alla barn gå i grundskolan medan gymnasiet är frivilligt. I andra delar av världen har barn inte denna chans och påbörjar sitt arbetsliv redan i tidig ålder som till exempel i Brasilien där barn får arbeta på kaffe- och rörsockerodlingarna. De får dåligt betalt och använder farliga bekämpningsmedel utan något som helst skydd.

På Balkan kan man under den stekheta solen se fattiga barn gå runt och tigga enstaka dinarer för att hjälpa sina syskon och föräldrar. I Montenegro finns en skröna om att man blir myndighetsförklarad efter 40, då många människor blir kreativa och mer arbetsföra då. Skillnaderna är sålunda väldigt stora om man jämför arbetslivet i Sverige med andra länders.

I Sverige har alla som arbetar oftast en vänligare arbetsmiljö, där man under lugn och ro tillbringar sin tid. Det finns dessutom olika fackförbund som kämpar, eller borde i alla fall kämpa, för arbetarnas rättigheter, dit folk kan vända sig för att få hjälp och stöd. Arbetare i Sverige har många rättigheter, men också skyldigheter.

Man kan till exempel ta lån från en bank om man har ett tillsvidarejobb medan denna möjlighet inte erbjuds till arbetslösa personer, eftersom chansen är stor att detta lån inte betalas tillbaka till banken. Varje månad dras en summa från arbetarnas lön, fast denna får de retroaktivt tillbaka när de har slutat arbeta genom sin pension.

Trots alla dessa fördelar och förmåner kan man än idag finna många nackdelar vad gäller arbetslivet i Sverige. För vissa yrken är arbetstiderna väldigt fysiskt och psykiskt krävande och belastande. Busschaufförer jobbar ibland 12-timmarspass per dag med få och väldigt korta raster, trots att de enligt lag har rätt till fem minuters vila varje timme.

Det finns således stora klyftor mellan inkomsterna och inkomsttagarna. Läkare och ingenjörer får exempelvis högre löner än utbildade lärare som har längre arbetsdagar, tuffare arbetsmiljöer samt utsätts för mer psykosocial stress. Trots lägre löner för en del yrkesgrupper betalar alla i Sverige skatt och arbetsgivaravgifter på samma premisser varje månad. På www.informationsverige.se får man svar på tal varför det är så:

“Det svenska skattesystemet är grunden för den svenska välfärden. Genom skatten kan staten ge alla samma chans till utbildning och ett bra liv i Sverige. En stor del av Sveriges välfärdssystem betalas av skatter. Det är skatter som bekostar till exempel sjukvård, barnomsorg, socialtjänst och äldreomsorg. Men också vägar, kollektivtrafik, flyktingmottagning och det gemensamma miljöarbetet bekostas av skatter.”

Det är naturligtvis bra med skatt, eftersom den går till rätt saker för att vårt avlånga land ska kunna rulla och fungera tillfredsställande, men denna siffra kan påverka inkomsten i stor grad. Efter att skatt och avgifter betalats är det en ganska liten summa pengar som blir över för gemene man – och för att klara av hela månaden med pengar i fickan måste man vara nitiskt sparsam och hushållsam.

Alla medborgare i Sverige har samma rättigheter (ja, åtminstone på papperet), men trots det är det mycket svårare för nyanlända flyktingfamiljer, invandrare och nya svenskar att få ett arbete med riktig lön. Det är även svårare för utomeuropeiska kvinnor med hijab och slöja att få jobb än kvinnor utan huvudbonad.

Alla nackdelar och orättvisor med arbetslivet i Sverige kan kanske försummas om man jämför med andra delar av den outvecklade världen. Det är dock alltid en krävande period som omfattar ansvar, respekt och försiktighet hos individen själv och i omgivningen.

Med mångkulturens inträde kom också industrialiseringen i Sverige att sätta fart i rekordtakt. På 1950- och 1960-talet startade den stora flyktinginvandringen till Sverige. Utländska medborgare påverkade mycket och positivt det svenska samhället, och utan invandring skulle Sverige stanna, skriver Johan Schück i DN. (“Johan Schück: Vi behöver fler i arbete – utan invandring stannar Sverige”, DN.se, 2013-12-13)

Under 1950- och 1960-talet behövde vårt land sålunda en stor arbetskraftsinvandring på grund av sin starka ekonomiska tillväxt. Det var främst invandrare från Finland, Ungern, Jugoslavien, Grekland, Italien och Turkiet och resten var från krigsdrabbade områden. När de kom till Sverige fick de gå en snabbkurs i svenska i tre månader och sedan slussades de vidare och fick direkt arbete på olika arbetsmarknader. Så småningom blev den svenska ekonomin allt bättre på grund av invandrarnas goda insatser.

Den andra punkten var att de kom till Sverige med sina kulturer, matvanor, traditioner, språk och etniska bakgrund, som det svenska samhället påverkades djupt av. Sverige har i många avseenden blivit ett rikare land med invandringen. Se på alla livsmedelsaffärer som säljer mat av bästa kvalitet från hela världen – och det till överkomligare priser än i svenska butiker.

Utländska matvanor och matkultur väckte således en ganska stor uppmärksamhet hos svenska folket, i så stor grad att de idag allt oftare väljer att äta pizza, falafel, kebab, baklava, langos med flera andra exotiska rätter framför andra.

Språket är en av många faktorer som bidragit till att det svenska samhället påverkats i hög grad; exempelvis kan man nämna arabiskans ”jalla jalla” (skynda, skynda) eller ordet ”guss” (tjej) som har turkiska rötter.

Sverige har en mångkulturell samexistens idag, men där återstår en hel del saker att göra på vägen. För att man ska ha ett bättre och tryggare samhälle krävs fler stödjande insatser för att stimulera invandringen och därigenom stärka gemenskapen mellan invandrare, svenskar och andra folkgrupper!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Den spända relationen mellan Ryssland och världssamfundet är fabricerad i västs mediehus

ANALYS —

Den spända relationen mellan Ryssland och världssamfundet är i hög grad fabricerad i västs mediehus, däribland Sveriges, under magnaten George Soros ekonomiska beskyddande vingar. Detta kommer i hög grad till uttryck i massmedia, både i radio, tv och press, men också bredare på nätet och i olika sociala nätverk.

Obamaadministrationens styre, i samarbete med Nato, EU och Bilderberggruppen i Sverige, har en hel armé av internetkrigare och troll som försöker sätta krokben för Ryssland – både i form av propagandaspridning på olika typer av bloggar, kommentarsfält på inhemska och internationella nyhetssajter, och nedsvärtning av rysk kultur, historia och samhälle.

Mediehusen kastar offentligt ljus över Rysslands så kallade ”ljusskygga verksamheter” samtidigt som man förbiser sina egna politiska ledares snedsteg och skandaler.

Det finns sålunda en hel del Internettroll verksamma i Väst som arbetar på skiftgång. Det kan innebära att folk under olika falska identiteter och pseudonymer skriver inlägg på sociala medier, både i inhemska och utländska kommentarsfält, allt för att manipulera debatten, misskreditera Rysslands president Vladimir Putin och på så sätt föra fram Obamaadministrationens och Washingtons euroatlantiska linje (efter de så kallade Brzezinski- och Wolfowitz-doktrinerna).

USA är övertygat om att det är den ryska staten som ligger bakom Internettrollen, men dessa finns inte i Ryssland utan snarare i Väst. Sociala medier hotas på löpande band. Oberoende astronomer, som inte arbetar för Nasa, likvideras i hundratal en efter en. Varför? De usla och diskriminerande arbetsförhållandena mörkläggs. Luffare på gatorna minimaliseras. Dödsstraff i USA ses som en självklarhet, men i Öst som primitivism och stammentalitet. Västs mediehus ger sken av att de är professionella och sysslar med tidningar, internet och media, men i själva verket är det bara skvaller och rappakalja de rapporterar om och inget kärnfullt i sig.

För att dra ett skolexempel: Kommer ni ihåg året 2006? De flesta har glömt bort det, men inte jag och flera insiktsfulla med mig. Då var det mycket skriverier i tidningarna om sex och det varma vädret i media och hur svenska kvinnor skulle göra med benen, huruvida de skulle raka dem eller inte på sommaren. Men inte ett smack fick man läsa om exempelvis Serbiens närmande till Nato och EU, bland övriga viktiga frågor från Balkan som media i Väst ska belysa, vare sig de har utrymme eller inte för det, ‘i god journalistisk anda’!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Genomströmningen av elever ökar på Komvux – ja, då behövs också tid för återhämtning för lärare!

OPINION —

Den nya gemensamma förordningen för vuxenutbildning trädde i kraft den 1 juli 2012. Den ersatte förordningarna för komvux, särvux respektive sfi. Komvux har de facto blivit en skolinrättning utan långa och återhämtande sommarlov. Det är fyra semesterveckor som gäller, precis som på övriga arbetsmarknaden.

Den nya förordningens §25 säger att ”utbildningen ska bedrivas kontinuerligt under året”. Övergången till semestertjänster motiveras av att utbildningen på Komvux numera ska bedrivas kontinuerligt under året. Exakt vad det betyder finns dock inte preciserat i den nya förordningen för vuxenutbildning.

Enligt läroplanen ska flexibilitet alltid eftersträvas när det gäller utbildningen och det kan handla om plats för utbildningens genomförande, tid, studietakt, studieform och sätt att lära. Men samma flexibilitet borde råda för lärarna, när de nu tvingas jobba jour dygnet runt utan återhämtning.

Lärare prackas på med allt fler arbetsuppgifter och påtvingande möten på löpande band. Varför denna toppstyrning från ledningen? Och varför denna misstro gentemot sina arbetstagare? I stället för att bevaka och kontrollera sina arbetstagare vore det bättre om arbetsledare omfördelade arbetsbördan för sina lärare, så de inte bränner ut sig.

Så som det är nu åker en del kollegor snålskjuts på andra lärares bekostnad. Behöriga kollegor får sätta betyg både på sina egna elever och andras, vilket inte visar sig i lönekuvertet. Det kan ju inte heller vara rätt att det ska skilja sig flera tusenlappar i lönen för samma utförda arbete. Var ligger rättviseaspekten och jämlikheten?

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Serbien och Ryssland i felfokusering!

ANALYS —

Serber och ryssar, alla de härstammar från stolta flertusenåriga serbiska och ryska furste- och tsardynastier. Kommunismen uppfanns för att utplåna den stolta slaviska mentaliteten och samariska modersjälen.

Serberna, liksom ryssarna, har orättvist fått utstå Kommunismens följder. Kommunismen har tärt på slaverna, som en elekartad cancersvulst. Kommunismen försökte knäcka Moder Rysslands och Syster Serbiens ryggmärgar och lyckades sålunda förinta miljontals ryssar och serber, närmare precist 27 miljoner ryssar och 1/3 av den serbiska nationen!

Men varken Kommunismen, Marxismen, Lenjinismen eller Bolsjevismen kan vara slaviska uppfinningar, utan mer en judisk-masonisk komplott. ”Av 22 medlemmar i den första kommunistiska regeringen var 17 judar. Förutom det är det viktigt att anmärka, att av 554 högre chefer under den postrevolutionära perioden i Sovjetunionen var 447 av judisk härkomst. Det är uppenbart att revolutionen organiserades till största delen av icke-ryska krafter med hjälp av frimurare runt om i världen. De största offren i den här revolutionen hade det ortodoxa ryska folket tillsammans med sin kyrka”. (Светосавље; http://www.svetosavlje.org/biblioteka/Izazovi/Ecumen/ecumen04.htm.

Varför denna antislaviska konspiration? Det är inte så konstigt att serber och ryssar nu slår tillbaka med handfasthet, då de har surt förvärvade minnen från förr.

Man kan faktiskt hitta inflytande från judendomen i Marxismen. I Västerlandets filosofi och dess samband med den politiska och sociala utvecklingen (originalversionen History of Western Philosophy utkom 1945) hävdar den brittiske filosofen och matematikern Bertrand Russel (1872-1970), att ”Karl Marx (som själv var jude, precis som Lenin och Stalin lär ha varit!?/ mitt inlägg) införlivade den judiska bilden av det historiska förloppet med socialismen” i sitt stora kommunistiska epos ”Das Kapital”.

För det mesta är det negativa saker man får höra och läsa om Serbien och Ryssland i svensk/ nordisk radio, teve och press. Uttryck såsom ”rysskommunister” och ”kommunistfascister” används felaktigt i kultur- och samhällsdebatterna och reportagen. Sovjet- och kommunisttiden är passé. I stället för att blicka framåt återerinras vi dagligen om detta förlegade stadium, som var under förra århundradet.

Vi förvränger och förvrider allt som är slaviskt samt kaotiserar konstant bilden av Serbien och Ryssland, som, vare sig vi vill det eller inte, är en del av vårt Europa — må vara ett annat slags (”Ryssland — ett annat Europa: historia och samhälle under 1000 år”, Sveriges Utbildningsradio AB och SNS Förlag, Birgitta Furuhagen/red., Stockholm 1995).

Långt ifrån alla ryssar är bolsjeviker, kommunister och ultranationalister, liksom med serberna på Balkan. Behövs obegripliga ordkonstellationer för att illustrera Ryssland och rysk kultur?

Ryssland är en demokrati i utveckling, precis som det var före kommunistepoken. Vi tycks ha förträngt de förnäma och ståtliga ryska tusenåriga tsardynastierna, som härskade långt mycket längre än vad kommunisterans politiska ledare gjorde 1917-2000.

De nordiska vikingarna var mest intresserade av resor i öst- och sydled (raskiernas land, Munkön, etc.) och reste (raserade tyvärr också!) många minnesmärken och städer, som vittnar om de historiska kulturbanden: Kiev, Novgorod, Volgograd, med flera städer.

Coca Cola är inte en svensk tradition, ändå matas vi med den dag efter dag. Rysk borsjtjsoppa med piroger åts av många svenskar för 200 år sedan. Idag vet knappt någon vad borsjtj är. Ryska kyrkbyar i Sverige är utdöda, men har funnits en gång i tiden. Deras historia är utraderad precis som med allt annat, som vittnar om vendernas och slavernas kulturella spår i Norden (Ven, Vendiska havet, vendiska runor, m.m.).

Olof Rudbeck d.ä. (1630-1702), Johan Ludvig Runeberg (1804-1877), Alfred Jensen (1859-1921), Johann Wolfgang von Goethe (1749-1832), Rebecca West (1892-1983) med flera var alla de sanna vänner av slaverna! Var finns då dagens slavister och slavofiler?

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

“Sydsvenska Dagbladet, och flera inhemska mediehus med det, bryter flagrant mot dess egen bolagsordning!”

ANALYS —

“Ledare: Nord Stream 2 sprider oro. Från Slite till Vita huset.” (Sydsvenska Dagbladet/ Huvudledare, Söndag 23 oktober 2016)

Sydsvenska Dagbladet är en av de svenska tidningar som tydligast spär på sin antiryska retorikhållning. Det är bara banala, triviala vidrigheter som kastas ut ur dess kanoner. Varför denna avsaknad av okunskap och vilja till förståelse? Jag vågar bestämt hävda att Sydsvenska Dagbladet, och flera inhemska mediehus med det, bryter flagrant mot dess egen bolagsordning!

Nu kanske Per T. Ohlsson, senior krönikör i SDS, och Heidi Avellan, politisk chefredaktör på SDS och HD, får sig en hicka i halsen, men att så oprofessionellt handleda en renommerad nyhetstidning som Sydsvenska Dagbladet år efter år utan minsta strimma av sanning och någon som helst kontroll och verifiering av dess journalistiska arbete är en skandal av värsta sorten! Det är konstigt att folk inte reagerar med fasa på alla blåljugande journalister i större omfattning.

De amerikanska journalisterna Bill Kovach och Tom Rosenstiel fokuserar således kring journalistikens kärnbudskap i boken The elements of journalism (The Elements of Journalism, Revised and Updated 3rd Edition: What Newspeople Should Know and the Public Should Expect 3 Rev Upd Edition).

I sin bok The Elements of Journalism, identifierar Bill Kovach och Tom Rosenstiel de grundläggande principerna och rutinerna inom journalistiken. Dessa 10 element är gemensamma för, vad de kallar, ‘god journalistik’:

1. Journalism’s first obligation is to the truth

2. Its first loyalty is to citizens

3. Its essence is a discipline of verification

4. Its practitioners must maintain an independence from those they cover

5. It must serve as an independent monitor of power

6. It must provide a forum for public criticism and compromise

7. It must strive to keep the significant interesting and relevant

8. It must keep the news comprehensive and proportional

9. Its practitioners must be allowed to exercise their personal conscience

10. Citizens, too, have rights and responsibilities when it comes to the news

Den sista punkten är särskilt av vikt, påpekar Kovach och Rosenstiel. Medborgarnas ansvar är: ”even more so as they become producers and editors themselves” (2014, s. 9). Frågan kvarstår dock om dagens trixande och jonglerande massmedier i Väst lever upp till dessa punkter!?

Inget av punkterna ovan står dock Sydsvenska Dagbladet för och än mindre Heidi Avellan och Per T. Ohlsson. Varför då driva vidare den här neoliberala tidningen som ingen läser förutom ansvarige utgivare själv. Sydsvenska Dagbladet har en hemlig agenda som finansieras av Bonniergruppen; utan dem hade tidningen åkt ut från nyhetsarenan för länge sedan. Det är sålunda rikemansklubbens stöd och USA-lobbade pengar som vidmakthåller tidningen och dess redaktion! Utan denna uppbackning hade Avellan och Ohlsson krattat svenska trädgårdar för länge sedan! — Sanna mina ord!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

_____________________________________________________

Läs mer om samma tema/

– The elements of journalism; https://www.americanpressinstitute.org/journalism-essentials/what-is-journalism/elements-journalism/

Tiggerskan utanför Konsum

Jag sitter och väntar på min fru i bilen utanför Konsum i Malmö. Hon är inne och handlar mat till middagen och tar som vanligt god tid på sig. Det är inte första gången jag tidsfördriver tiden i min SAAB.

Klockan, den bara tickar och tickar och det börjar bli rätt sysslolöst och långtråkigt för mig. Jag tittar till vänster och till höger och betraktar alla gnidigt tråkiga människor som går in och ut från affären. Det är dock solsken ute och fint väder. Fåglarna kvittrar ljuvlig melodi. Åtminstone är där något som håller mig glatt till humöret. Men jag tänker också att jag skulle ha haft mina nyförvärvade solglasögon på mig nu, när det glänser så värst i ögonen, men icke-sa-Nicke. Det är alltid samma visa, för glasögonen ligger där hemma. Men man vänjer sig till slut. “Det man inte har i huvudet, har man i benen”, säger våra äldre.

Utanför entrédörren till Konsum sitter en tiggerska från Östeuropa, förmodligen från Rumänien, med en kaffekopp i handen och ber om pengar. Hon hälsar snällt på alla förbipasserande, och hon ler vänligt på samma gång. Men knappt någon har ork eller tid att säga hej tillbaka. Folk vrider sig i kroppen när de närmar sig kvinnan och hostar till litet hest som om alla de hade tuberkulos. De tittar deprimerat ner mot marken och försöker trolla sig bort från mötet med tiggerskan.

Det verkar inte vara någon som vill skänka en femma eller tia. Ju mer tiden går desto mer övertygad blir jag att denna kvinna inte kommer att kunna köpa ens en limpa bröd för pengarna hon samlat in för dagen. Jag börjar få empati för tiggare; tidigare tyckte jag att de flesta levde på andras bekostnad, men nu insåg jag med egna ögon att de verkligen behöver pengarna för att kunna köpa mat, medicin, kläder och en enkel biljett för hemresan.

Det kommer ut i all hast en välklädd äldre man ur butiken och går mot sin bil. Han tappar livsmedel från sin påse, peu à peu. Närmare precist är det potatisarna som faller ned till marken, litet i taget, en efter en. Vilken osis, men han märker inte detta själv. Mannen verkar helt oberörd, som om det regnar. Det viktigaste är att han handlat mat för drygt en tusenlapp, får sätta sig bekvämt bakåtlutande i sin svindyra bil och köra iväg hem till sin längtande och trängtande fruga.

Jag betraktar ungdomarna som precis slutat skolan och tagit en sväng in till affären för att köpa sig en bulle och en Cola. De uppehåller sig inte så länge där inne och kommer ut efter några minuter. De sätter sig på en närliggande bänk och tar fram sin fika. Det syns att de är törstiga och hungriga, för de sveper Colan på en sekund och bullarna glider ned i magsäcken som en ubåt på en tredjedels sekund. Tiggerskan tittar upp mot dem och hör hur de rapar rappt efter fikat. Mätta och glada stiger de sedan upp från bänken, stampar hårt på pantburkarna med fötterna, så att de blir helt mosade och värdelösa, och beger sig hemåt.

Till slut kommer min fru Margareta rusandes ut från Konsum med alla påsarna i händerna. Hon stannar till hos tiggerskan och ger henne en färsk bulle tillsammans med några bananer, som så många gånger förr. Efter att ha utbytt ett par ord med henne går hon till bakluckan på vår bil och ställer ner påsarna med våra inköp. Jag passar samtidigt på att gå ut ur bilen med plånboken till tiggerskan, öppnar sedan plånboken, tar fram några enkronor och lägger dem i hennes hand. I samma veva böjer jag mig fram mot henne, lägger handen på hennes axel och säger: Živa bila! – vilket på serbiska betyder: “Må Du vara frisk och välbehållen!”

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

“Nemoj se ti žuriti, samo polako!”

Jag var på Netto i Arlöv och skulle panta två flaskor och en burk.

När jag kom till pantmaskinen precis vid entréingången stod där två män och pantade ivrigt. Det hördes på långa vägar att de var från Balkan, dialektalt sett förmodligen från Bosnien. Den ene stod lite nervöst och höll i de svarta sopsäckarna med burkarna i. Den andre tvärs över befallde honom, likt en förman, vad han skulle göra: “Nemoj tako, nego ovako! Nemoj se ti žuriti, samo polako!” Med detta ville kompisen på ren svenska säga: Gör inte så, utan gör så här! (…) Ha inte bråttom, utan sakta bara!

Jag stod och betraktade de här två stackare, men yttrade inte ett enda ord – fast jag förstod och insåg allt. De såg tydligt att jag endast hade två-tre saker att panta, men brydde sig inte för den skull ett jäkla dugg. Det viktigaste för dem var att de skulle få ut sitt kvitto från pantmaskinen. Att någon stod och också ville panta var en av många dolda förbipasserande kaninskitar i deras ögon.

Sedan, när de äntligen blev klara, tog jag två steg till pantmaskinen och la i burken och flaskorna. Det hela tog blott en bråkdels sekund och så var jag färdig och gå till kassan för att utkassera mina pantpengar. Det ironiska här är att landsmännen, som hade så himla bråttom med att kvittera ut pengarna i kassan, gick vilse som i en labyrint bland alla livsmedelsgångar. Tills de hittade rätt ut igen hann jag före med att ställa mig framför dem i kassakön.

Frugan, som betraktade hela händelseförloppet från nära håll, visade gladeligen upp tummen. Men vetefan hur de snopna männen bakom mig tog det hela. Jag tror att de svalt kilovis med torra kinesiska nudlar, för inte ett ord på serbiska sipprade ut längre från deras munnar.

En stor tystnad rådde. Våra äldre skulle säga: “Den som springer efter pengar, springer inte med kärleken i sinnet!”

Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

F.d. folkpartist på W-nivå

Goran Rahbi var medlem i Vänsterpartiet kommunisterna i ett år under 1980-talet. Sedan sadlade han om och blev i stället medlem i Folkpartiet 1993. Han har arbetat som nämndeman i tingsrätten och länsrätten samt även varit ledamot i Husie stadsdelsfullmäktige. Han startade också Liberala invandrarföreningen i Malmö 2005. Det är sålunda många bedrifter och resultat värda att nämna som Rahbi gjort, men som tyvärr inte lämnat några större nämnvärda fotavtryck i det svenska samhället. Med den anledningen kom den här texten till.

Goran kom till min klass på grundläggande W-nivå, motsvarande åk 6 i grundskolan, under början av augusti månad 2016. Han briljerade och raljerade på alla sätt och vis och klasskamraterna avundades allt mer hans muntliga språkfärdighet. Hur kunde han prata så väl? var det många som frågade sig – inkluderat mig själv. Goran berättade att han bott 35 år i Sverige, om sina meriter och kompetenser han förvärvat här och alla bedrifter han gjort, inte minst för Folkpartiet. Men han kände samtidigt en frustration över att han inte tagits på största allvar i egenskap av politiker. Massmedierna har varit drivande i hetskampanjen att smutskasta honom och hans politiska arbete i Malmö.

Medan Rahbi berättar känslofyllt om sitt livs historia och den successivt växande frustrationen över svenskt samhällsliv och lokal politik, märker jag hos mina elever en stigande empati för den nyförvärvade klasskamraten men på samma gång en nedstämdhet och misstro till framtiden. När Goran inte kunde bygga sin borg i det nya landet efter 35 år, hur ska då de andra i klassen göra det efter att de spenderat många år och tid i skolans värld? löd tongångarna som ett eko i klassrummet.

Gorans plats är inte bland nyanlända flyktingar och anslutningsfall på komvux, utan en rättmätigare plats borde i stället vara i riksdagen eller i regionfullmäktige. Han har stampat på en och samma lövkvist i flera års tid, medan hans partikollegor ironiskt nog avancerat med stora steg och blivit politiskt och medialt erkända, både i pressen och på Wikipedias sidor. Om man söker på “Goran Rahbi” på nätet får man blott 134 sökträffar med nedslående faktainformation, medan en av hans kvinnliga svenska kollegor, som jag valt att kalla Q, av liknande rang hamnar på 866 träffar.

Lyckligtvis satt inte Rahbi så värst länge hos mig på W-nivå utan kunde efter ett par veckors arbete med skrivandet och grammatiken avancera uppåt med fullgott betyg. Men frågan kvarstår: Hur kommer det sig att en kompetent, erfaren och renommerad politiker med utländsk bakgrund skickas till komvux och på så låg nybörjarnivå, i stället för arbetsförmedlingen, efter 35 år i Sverige? *

Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA


_____________________________________________

* Goran Rahbi har gett sitt fulla samtycke till att medverka i texten ovan!

Ny era av konspirationsteorier!?

ANALYS —

I och med den forne serbisk-jugoslaviske presidenten Slobodan Miloševićs (1941-2006) bortgång kommer nu i antåg en ny era av spekulationer och konspirationsteorier, såsom efter den 9 oktober 1934, när det politiska mordet ägde rum på kung Alexander I Karađorđević (1888-1934) i franska Marseille.

Vem låg bakom Slobodan Miloševićs död? Var hans briljanta försvar i Haagtribunalen allt för känsligt och provocerande för stormakterna (läs: USA och EU)? Kan man dra paralleller från attentatet 1934 till dagens händelser? Frågorna är otaliga.

Det är ett faktum att Milošević nekades adekvat vård. Han anförtrodde sig åt högre makter, ty serberna och Serbien lämnade honom i sticket. Oberoende av kommande giftkonspirationsteorier måste väl ändå Haagtribunalen, och de korrumperade västmedierna med den, bära det yttersta ansvaret för hans tragiska öde!?

Det är oroväckande att det funnits och fortfarande än idag finns rester från forna diktatorsdynastier (Augusto Pinochet, Imelda Marcos, m.fl.) som besitter alla möjliga resurser, trots deras regimers begångna illdåd på tusentals landsmän. Vem beskyddar dem?

Slobodan Milošević å sin sida var en väl beläst och skolad Harvard-politiker, en av de allra bästa i modern tid. Som sådan stod han på god fot både med CIA och Rotschild-familjen, men kom snart att bli en törn i ögat på världspolitikerna. Miloševićs serbiska stolthet, envishet och kompromissovilja ledde till att Förbundsrepubliken Jugoslavien isolerades allt mer på 1990-talet med påföljande intensiva Natobombningar av landets infrastruktur – däribland broar, motorvägar, sjukhus, skolor och bostadskvarter.

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Stefan Löfvens (S) statsbesök i Serbien tegs bort av svenska massmedia (!?)

From: R.N.
Date: 2016-10-13
Subject: Löfvens statsbesök i Serbien
To: Ljubomir T Devic

 

Hej Ljubomir!


Hur viktigt var mötet för serbiska politiker?

Hur värderas mötet av Serbien – när svenska massmedia tiger?

Skriv en insändare – SDS?

 

Med vänlig hälsning R.

__________________________________________________

ANALYS–

Jag fick en mejlfråga från en undrande kollega, som undervisar i samhällskunskap, om statsminister Stefan Löfvens besök i Serbien i mitten av augusti 2016. Hen var förvånad över att hen inte visste någonting om detta unika besök. Andra kollegor som hen konsulterat hade förvisso sett en notis om det i tidningen, men mer än så framgick inte. Hen föreslog härvid att jag skulle skriva en insändare till pressen och påtala om denna miss…

Efter mer än 40 år var Sveriges statsminister åter på besök i Belgrad. Stefan Löfven (S), som anlände till Serbien under måndagen 15 augusti 2016, är den förste statsminister som besökt Belgrad på mer än fyra decennier. (B92 – Tanjug, Nedelja, 14.08.2016.) Olof Palme (1927-1986) var den senaste svenske statsminister som besökte Belgrad, vilket ägde rum i mars 1975.

Löfven var på ett bilateralt besök i Serbien, som inte var en del av en bredare regional turné. Dagen därpå, under tisdagsförmiddagen, diskuterade han med sin värd, premiärminister Aleksandar Vučić (SNS). Ett stort ämne blev Serbiens europeiska integration och framför allt det ekonomiska samarbetet de två länderna emellan.

Aleksandar Vučić besökte Sverige i februari 2015, då han från det Serbisk-svenska företagsforumet efterlyste potentiella investerare bland Sveriges lokala företag, då Serbien behöver deras erfarenhet och stöd för stärkande av ekonomins konkurrenskraft samt förbättring av företagsklimatet.

Vid detta tillfälle skrevs ett samförståndsavtal på, med vilket en ram är satt för samarbete och gemensamma aktiviteter för att främja kvinnligt företagande, entreprenörskap inom branschen för grön teknik och energi för att utveckla en hållbar industriell produktion, stärka den privata sektorn, särskilt inom handeln, liksom att stödja utvecklingen av skiljedomslösningar inom näringslivstvister.

Från 2014 till slutet av mars 2016 strömmade direktinvesteringar in från Sverige till Serbien till ett belopp av 36,9 miljoner euro, och redan i april 2016 la även svenska Ikea en hörnsten för sitt första möbelhus och därmed verkställde man också planer för att investera 70 miljoner euro och därigenom sysselsätta 300 personer. I Serbien är mer än 70 bolag registrerade med svenskt kapital. (B92 – Tanjug, Nedelja, 14. Avgust 2016.)

I mars 2014 grundades The Serbian Swedish Business Council (SSBC), med huvudkontor i Stockholm, med målet att skapa ett nätverk av affärsfolk från Sverige-Serbien, att ha ett mer effektivt utbyte av information och en mer framgångsrik marknadsföring av Serbien i svenskt näringsliv och media.

När det gäller den europeiska integrationen av Serbien stöder Sverige, som det mest befolkade bland de nordiska länderna och det tredje till ytan största landet i EU, sedan början av förra decenniet avsevärt anslutningsprocessen till EU – och det inte deklarativt utan i form av konkreta projekt.

Det är tal om projekt som syftar till att förbättra området inom demokratisk samhällsstyrning, mänskliga rättigheter och jämställdhet, samt bevarande av miljöskydd och hållbar utveckling. Fram till 2015 nådde svenskt bistånd till Serbien, enligt officiella siffror, drygt nio miljoner euro. (B92 – Tanjug, Nedelja, 14. Avgust 2016.)

Men det mest ironiska och destruktiva i ironins medievärld är att när Stefan Löfven dessa dagar besöker Saudiarabien, slår media på stort och strålkastarna med största möjliga effekt: “För första gången sedan 1990-talet besöker en svensk statsminister diktaturen Saudiarabien. Och det efter en diplomatisk kris så sent som förra året. (…)” (“Besvärlig balansgång för Löfven”, Sydsvenska Dagbladet, Lördag 22 oktober 2016)

Löfvens Saudibesök exponeras och repriseras i flera omgångar, både i tv, radio och press. Det är således stora sensationsrubriker hit och dit, som det svenska näringslivet med Bilderberggruppen i spetsen betalar multum för.

Detta om något visar hur flagrant media bryter mot sina egna bolagsordningar genom konstanta förunnanden och beskäranden efter eget tycke och smak!

Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA