Stefan Löfven (S) snackar skit! Inte något av det han säger är sant!
Vi har således hamnat i en prekär situation, där förövaren dikterar alla aspekter av offrets liv – både personliga, kulturella, politiska och religiösa. Detta kallas för reell fascistoid politik!
Jag högaktar socialdemokraterna som parti med tanke på att jag själv fostrats in i strukturer och i deras anda allt sedan barnsben. Exempelvis var ett av mina första lärarjobb på ABF-Burlöv, där jag undervisade, sporadiskt, mellan 1992 och 2000. Men socialdemokratins utveckling allt sedan dess är minst sagt förödande för vårt samhälle. Vart är S-partiet på väg? Vem finansierar dess uppenbara demonteringspolitik?
Det är väl inte Rysslands uppgift att förklara och presentera bevisen och motbevisen utan snarare Storbritanniens sak att leverera desamma!? Juridiskt sett är det advokaternas ansvar för att förklara bevisen och bevisläget, och vid behov höra experterna bakom dem – också Rysslands. Tänk om jag skulle börja anklaga folk för det ena och det andra utan några som helst bevis – hur skulle det då se ut? Tror faktiskt att jag förr eller senare skulle hamna i fängelse eller på dårhus. Varför inte göra på samma sätt och bura in livslångt de här jävla, psykopatiska bilderburgarna som förgör mänskligheten, och med den hederliga, anständiga människors liv!
drac Ljubomir T. Dević, fil. kand., medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
Sveriges f.d. utrikesminister Margot Wallström (S) manipulerar och blåljuger svenska folket rakt upp i ansiktet.
Till TT sade Wallström att: “Ryssland ska avstå från att hota oss, på det ena eller andra sättet.” Och hon fortsätter i samma antiryska, moralistiskt propagandistiska tongång: “Vi väljer självständigt vår utrikes- och säkerhetspolitik. Vår linje är klar sedan lång tid tillbaka, och den här regeringen har varit väldigt tydlig sedan vi tog makten att vi är militärt alliansfria” (…) “Vi fortsätter att välja vår egen väg, ta självständiga beslut och samarbeta så som vi gör – inklusive med Nato. Vi behåller vår militära alliansfrihet och vi tänker rusta upp vårt försvar.” (SVT-Text – TT, Torsdag 1 juni 2017)
Wallström har helt fel inställning och attityd gentemot moder Ryssland. Med sitt klumpigt provocerande retoriska sätt kommer hon inte långt. Tror hon verkligen att Vladimir Putin kommer lägga större fokus vid hennes uttalanden! Han har nog viktigare saker för sig än att slå hål på ogrundade svenska rykten.
Det är snarare Sverige som ska sluta upp med att hota Ryssland, på alla tänkbara sätt. Sverige lider av ett obotligt mindervärdeskomplex och på grund av detta kroniska sjukdomstillstånd kan det inte ta sig ut ur sin självförgörandespiral. Det är fel på allt och alla och sitt psykosomatiska vredesutbrott projicerar man på de svagaste och frommaste individerna i samhället och världen.
Ryssland väljer självständigt sin utrikes- och säkerhetspolitik, precis som Sverige kan och bör göra, utan några som helst yttre manipulationer. Rysslands linje är klar sedan många år tillbaka, och Vladimir Putins regering har varit väldigt tydlig allt sedan Putin tog makten. Putins Ryssland fortsätter att välja sin egen politiska nisch och väg, ta självständiga beslut och samarbeta så som det alltid gjort – inklusive med dess allierade. Ryssland behåller sin militära dominans och Putin tänker än mer rusta upp och modernisera sitt försvar!
drac Ljubomir T. Dević, fil. kand., medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
“Nu börjar Sveriges utrikesarbete mot det ‘nya’ USA (…) Amerika har sagt sitt och har valt Trump till president och då kommer Sverige naturligtvis att söka samarbete (…).” (“Wallström: Oförsonlig ton från Trump”, Sydsvenska Dagbladet/ Världen, 20 januari 2017)
Genom att fälla dessa ord visar Sveriges utrikesminister Margot Wallström (S) hur flagrant okunnig hon egentligen är när det handlar om världspolitik. När det gäller utrikespolitik måste man alltid vara ett steg, om inte tio, före och ha insiktsfullheten och lyhördheten med sig.
Menar Wallström verkligen att hennes departement inte förväntat sig att Donald Trump ska vinna det amerikanska presidentvalet, trots alla inhemska (om jag kan räknas bland dem) och utrikes prognoser till hans fördel? Vad har hon sysslat med hittills, så att hon är så totalt ovetande om amerikansk politik?
Men så blir det när man odlar renodlade kontakter med en ohållbar administration utan att ta hänsyn till fakta och yttre faktorer. “Som man bäddar får man ligga”, säger våra äldre skolade. Sverige har sålunda hamnat i klaveret genom att knyta alla rådande band till Clinton- och Obamaadministrationerna som till syvende och sist finansieras utav de katolsk-jesuitiska brödraskapen – däribland magnaten George Soros (Schwartz).
Man har gjort sig ovän med många stormakter ute i vida världen som ger sitt fulla stöd till Trumpadministrationen, däribland Israel och USA självt. Och om det är så att Sveriges utrikesarbete börjar “nu”, så önskar jag Margot Wallström lycka till. Sverige har sagt sitt – och därmed också förlorat en viktig partner i väst!
drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
Jag fick en mejlfråga från en undrande kollega, som undervisar i samhällskunskap, om statsminister Stefan Löfvens besök i Serbien i mitten av augusti 2016. Hen var förvånad över att hen inte visste någonting om detta unika besök. Andra kollegor som hen konsulterat hade förvisso sett en notis om det i tidningen, men mer än så framgick inte. Hen föreslog härvid att jag skulle skriva en insändare till pressen och påtala om denna miss…
Efter mer än 40 år var Sveriges statsminister åter på besök i Belgrad. Stefan Löfven (S), som anlände till Serbien under måndagen 15 augusti 2016, är den förste statsminister som besökt Belgrad på mer än fyra decennier. (B92 – Tanjug, Nedelja, 14.08.2016.) Olof Palme (1927-1986) var den senaste svenske statsminister som besökte Belgrad, vilket ägde rum i mars 1975.
Löfven var på ett bilateralt besök i Serbien, som inte var en del av en bredare regional turné. Dagen därpå, under tisdagsförmiddagen, diskuterade han med sin värd, premiärminister Aleksandar Vučić (SNS). Ett stort ämne blev Serbiens europeiska integration och framför allt det ekonomiska samarbetet de två länderna emellan.
Aleksandar Vučić besökte Sverige i februari 2015, då han från det Serbisk-svenska företagsforumet efterlyste potentiella investerare bland Sveriges lokala företag, då Serbien behöver deras erfarenhet och stöd för stärkande av ekonomins konkurrenskraft samt förbättring av företagsklimatet.
Vid detta tillfälle skrevs ett samförståndsavtal på, med vilket en ram är satt för samarbete och gemensamma aktiviteter för att främja kvinnligt företagande, entreprenörskap inom branschen för grön teknik och energi för att utveckla en hållbar industriell produktion, stärka den privata sektorn, särskilt inom handeln, liksom att stödja utvecklingen av skiljedomslösningar inom näringslivstvister.
Från 2014 till slutet av mars 2016 strömmade direktinvesteringar in från Sverige till Serbien till ett belopp av 36,9 miljoner euro, och redan i april 2016 la även svenska Ikea en hörnsten för sitt första möbelhus och därmed verkställde man också planer för att investera 70 miljoner euro och därigenom sysselsätta 300 personer. I Serbien är mer än 70 bolag registrerade med svenskt kapital. (B92 – Tanjug, Nedelja, 14. Avgust 2016.)
I mars 2014 grundades The Serbian Swedish Business Council (SSBC), med huvudkontor i Stockholm, med målet att skapa ett nätverk av affärsfolk från Sverige-Serbien, att ha ett mer effektivt utbyte av information och en mer framgångsrik marknadsföring av Serbien i svenskt näringsliv och media.
När det gäller den europeiska integrationen av Serbien stöder Sverige, som det mest befolkade bland de nordiska länderna och det tredje till ytan största landet i EU, sedan början av förra decenniet avsevärt anslutningsprocessen till EU – och det inte deklarativt utan i form av konkreta projekt.
Det är tal om projekt som syftar till att förbättra området inom demokratisk samhällsstyrning, mänskliga rättigheter och jämställdhet, samt bevarande av miljöskydd och hållbar utveckling. Fram till 2015 nådde svenskt bistånd till Serbien, enligt officiella siffror, drygt nio miljoner euro. (B92 – Tanjug, Nedelja, 14. Avgust 2016.)
Men det mest ironiska och destruktiva i ironins medievärld är att när Stefan Löfven dessa dagar besöker Saudiarabien, slår media på stort och strålkastarna med största möjliga effekt: “För första gången sedan 1990-talet besöker en svensk statsminister diktaturen Saudiarabien. Och det efter en diplomatisk kris så sent som förra året. (…)” (“Besvärlig balansgång för Löfven”, Sydsvenska Dagbladet, Lördag 22 oktober 2016)
Löfvens Saudibesök exponeras och repriseras i flera omgångar, både i tv, radio och press. Det är således stora sensationsrubriker hit och dit, som det svenska näringslivet med Bilderberggruppen i spetsen betalar multum för.
Detta om något visar hur flagrant media bryter mot sina egna bolagsordningar genom konstanta förunnanden och beskäranden efter eget tycke och smak!
Ljubomir T. Dević, fil. kand., medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
Sveriges utrikesminister, Margot Wallström (S), anser att det är “oacceptabelt att bomba civilpersoner, barn och sjukhus”. Visst. Det är helt i sin ordning.
Men var var Wallström och den dåvarande svenska regeringen när USA och de Nato-allierade 1999 urskiljningslöst bombade, med svenska Bofors-bomber (!), TV-huset och Kinesiska ambassaden i Belgrad, civiltåget vid Grdelica i södra Serbien, civilpersoner, barn, skolor och ja, till och med sjukhus, som enligt internationell lag ska vara ett fredat område?
Varför tiger svenska politiker och massmedier om serbiska offer och krigsskador medan de lyfter fram andras? Är inte serbiska och ryska offer, liksom sjukhusen och andra vårdinrättningar, minst lika värda som de västerländska, muslimska eller judiska, eller är Wallström och svenska medier av samma empatilösa och psykopatiska uppfattning som Madeleine Albright, USA:s f.d. utrikesminister i Clintonadministrationen?
I en intervju i det amerikanska tv-programmet 60 Minutes (CBS News, May 12, 1996) försvarade Anna Lindh-pristagaren (!?) Albright massmordet på irakiska barn. “Vi har hört att en halv miljon barn har dött. Det är alltså mer barn än som dog i Hiroshima. Tycker ni att det är värt priset?” frågade journalisten. “Jag tycker att det är ett svårt val, men priset — vi tycker att det är ett pris som är värt att betala”, svarade Madeleine Albright. Vilken falskhet och dubbelmoral väst står för! drac Ljubomir T. Dević, fil. kand., medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
Madeleine Albright – CBS News 60 Minutes, May 12, 1996.
Idag är Västerlandets befolkningar, däribland Sverige, skickligt manipulerade och programmerade av massmedier, politiker, religion, allehanda myndigheter och auktoriteter… praktiskt taget hela dess system. Programmering sker således genom indoktrinering av tankar, teorier, slutsatser, övertygelser… med stöd från den djupa statens skuggväktare och Illuminati. Ett godkännande av dessa tankar, teorier, slutsatser och övertygelser som ens egna är de facto tron på desamma.
Varför ser människor inte lögnen eller varför inte se sanningen? Jo, eftersom lögnen genom tron på en lögn i en sanning, och därför sanningen i en lögn. Idag människor tror att sanningen en lögn sanningen en lögn, en lögn eftersom om jag hittar sanningen, då sanningen blir en lögn för mig. Men det viktigaste är hur lögnen blev sanning? Tron på en lögn! Vill du ligga utan tron på en lögn skulle kunna vara sant? Jag skulle inte.
Så idag, tror mänskligheten i en myriad av lögner: att han gå i krig kamp för fred, är frihet slaveri, hur och varför slaveri är frihet, är det lycka innehav av vissa saker som älskar är smärta, som lösningar, fienden, lycka, frihet, kärlek bortom oss och inte i oss, som religion kunskap, makt. Hur är maktlösa mot systemet … etc. Allt restriktivt, allt det negativa resultatet av tron på en lögn.
Religionen är inte kunskap. Kunskap behövs inte tro, eftersom sann kunskap är sant.
Övertygelse, tro är som en mur mellan oss och de oändliga möjligheter. När det sägs att vi lever i en låda, och vi tror att den här rutan på insidan av rutan enda verkligheten, faktiskt talar om tro, tro. Certifikaten dessa föreställningar som håller oss i rutan, som består av en låda, de är ett hinder för att titta på, gå ut, eftersom vi tror att ur lådan (tro, tro) inte existerar. Så lätt är det att tro gränsen begränsad krets (box) övertygelser.
Människor fungerar inte, inte, inte säga saker som du vet redan att de tror att de vet, eftersom vi talar vad vi vet, skulle det vara tyst. Hur är religion? Upprepning. Vad gör de medier, upprepas de gör politikerna kvarstår, de gör religion … upprepa, upprepa, upprepa … tills vi ingjuter i sinnet, och deras tankar, idéer, teorier accepterar inte som sin egen, eller inte tror på dem och accepterar dem som sanning.
Varför människor tror att arbetet den 11 september Bin Laden? Dagens man tro som kunskap eller översättas när tror inte strävan efter kunskap, sanning, för vad man ska leta efter något som du tror att du redan vet, har det.
Religionen har alltid fokuserat på yttre, utanför oss, vilket innebär att vi är på väg bort från sann lycka, frihet, kunskap, sanning och kärlek, för sann lycka, frihet, kunskap, sanning, kärlek inom oss, inte utanför oss.
Kraften i manipulatorer, men också det största hotet mot oss själva. För att bryta detta system av exploatering och slaveri, behöver man bara börja tänka med sitt eget huvud, att ifrågasätta och inte blint acceptera allt som är placerat genom de olika medierna, eller bara dem han har anklagats myndigheter. Det är dags att börja leta myndighet i sanningen, och sanningen är inte i myndighet. Vi är människor, får motorn av staten, men också får, lydiga att bespokorno uppfylla alla bud, idéer eller vad det nu månde kunde vara eller betyda.
Problemet ligger som alltid bortom oss, men i oss, och så länge som vi ser utanför oss själva problemet, kommer saker och ting vara som de är, så länge vi söker problemet själva, och vi kommer att söka lösningar utanför oss själva, då andra, i en bättre, smartare ledare, systemet … etc. Man ljuger för oss om förändringens tider, på samma sätt som vi blev vilseledda under kommunismens kollaps.
Kraften i alla dessa kraftfulla människor, antingen världen eller staten, folket. Nationen trubbiga tro och hopp på en bättre framtid, tro och hopp i någon, mördare, kriminella, manipulatorer, …. som kommer att förändra världen till det bättre. Vi är således deras herrar och makt, men också de som kan förstöra denna makt, eller ta tillbaka densamma ur händerna på politiker, religion, utbildning, hälsa, … i våra egna händer. De vet om detta och det är därför som man vill minska befolkningen i världen; vi är deras makt och inom en snar framtid även det största hotet.
Vi är systemet och kraften hos de som kör systemet. Då är det också naturligt att ta den kraften i egna händer och göra vår värld till en bättre plats att leva i. Men vi har inte tid för några artigheter, vi måste skrida till verket direkt. Det största hotet mot Sverige är dock Sverige självt, ty svåra utmaningar väntar dess folk bakom hörnet!
drac Ljubomir T. Dević, fil. kand., medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
Professionella myndigheter tror många gånger att de är Guds allsmäktiga sändebud och att allt de beslutar om är hugget i sten. Allt för ofta har det i stället visat sig att deras hastverksbeslut grundat sig på bristfälligheter och rena felaktigheter.
Livsmedelsverket är en sådan statlig institution som går ut med en information till allmänheten den ena dagen för att dagen därpå dra in densamma. Detta är skrattretande att det får försiggå så här vareviga år – till skattebetalarnas stora förtret! Hur är det egentligen med kunskaperna och kompetenserna hos de anställda på Livsmedelsverket, som gärna vill se sig som samhällets enda och allena språkrör för svenskars matvanor.
Nu är det dessutom tal om att det ska inrättas ett statligt verk som ska granska och kontrollera svenskars sexvanor. Vem ger dem rätten att snoka i vår vardag? Vem granskar då politikers och de statliga tjänstemännens sexseder? Om någon, borde deras sextraditioner utrönas mer och fortlöpande, för de sitter och gnider sig på fler än två stolar samtidigt.
CSN ser sig som en professionell myndighet, men den ena handläggaren vet inte vad den andra gör och regelverken tolkas godtyckligt, enligt min erfarenhet som komvuxlärare. Posten har gjort ett otal ansiktslyftningar på skattebetalarnas bekostnad allt för att retuschera bort sin dåliga image, men i stället fått bestående ärr för livet. Landets skolor håller på att förfalla samtidigt som de brottas med undermåliga skolresultat och rekryteringen av behöriga lärare. Vem har satt kniven i strupen på den svenska skolan? Försvarshögskolans språkrör är också de besserwissrar som försöker ge sken av att de representerar en professionell myndighet. Men när det kommer till kritan och är dags för lumpen rensar de selektivt bland andra generationens invandrare vid värnpliktens början.
De så kallade professionella myndigheterna lyssnar således med döva öron vars ombud saknar någon som helst empati för och förankring till den inhemska befolkningens behov. Attityden av avsaknad av förståelse visade sig med all tydlighet i SVT Opinion, Torsdag 22 september 2016, där Niklas Orrenius berättade om sin bok ”Skotten i Köpenhamn”, vars titel syftar på morden efter den kontroversielle Lars Vilks föreläsning på ett yttrandefrihetsseminarium i Danmark. Journalisten Elisabet Höglund kritiserade Vilks konstnärliga utsvävningar och tecknande som mångt om mycket gått över gränsen, som enligt henne ”leder till konfrontation och att människor dödas”, men framför allt att ”det är självförvållat”. Hon fick medhåll från Masoud Kamali, professor i socialt arbete vid Mittuniversitetet och vid Centrum för multietnisk forskning vid Uppsala universitet.
Jihadistvåldet och hotet från militanta islamister är överdrivet i svenska medier, hävdar Kamali; debatten borde i stället “handla om utanförskap och arbetslöshet”. Att Försvarshögskolan och Säpo pekar ut jihadismen som den största faran för Sverige köper inte Kamali. ”Yttrandefriheten kom till för att försvara de svaga, inte att slå på dem”, kontrar han och tillägger: ”Det Lars Vilks med flera har gjort är att förstärka antimuslimismen och gjort Sverige otryggare för oss. Vissa personer förstärker hatet, de är hatets väktare, det ger näring till terroristerna.”
Kamali är således en meriterad forskare inom diskriminerings- och mångfaldsfrågor samt känd för sin ytterst professionella integrationsutredning beställt av Regeringen om makt, integration och strukturell diskriminering. När Peder Hyllengren, terrorismforskare vid Försvarshögskolan, tilltalar ovan nämnde borde han tänka på att göra det med största lyhördhet och respekt och inte snäsa och fräsa av sig som om hans meddebattant vore en outbildad människa från gatan. Jag vet inte hur det är på Försvarshögskolan, men åtminstone på Komvux är det så att lärarkåren inte motarbetar varandra utan i stället söker samförstånd, de samarbetar i teamwork samt drar nytta av detta.
Ja, till och med Regeringens egna utredare Gunnar Alexandersson, forskare och ekonomie doktor från Handelshögskolan, söker samförstånd. Hur står det egentligen till med det svenska järnvägssystemet, och vad kan man göra åt problemen?
Från och med 2012 är järnvägstrafiken helt avreglerad, det vill säga att full konkurrens råder på spåren. Men frågan om utredningen inte borde ha gjorts innan detta sista steg tycker Gunnar Alexandersson är hypotetisk: “Den här utredningen ska ge kunskap om vad som har hänt och hur vi ska gå vidare. Resultatet kan också vara viktigt för andra länder, med tanke på förslaget till EU:s fjärde järnvägspaket, som åtminstone delvis innebär en modell liknande den vi har i Sverige.”
Utredarens förhoppning är trots allt att resultatet kan leda till ett järnvägspolitiskt samförstånd mellan politikerna: “Jag säger inte att det är lätt, eller kanske ens möjligt, men det är min ambition. Därför är det också viktigt för mig att vara öppen och ta in all information om hur det fungerar, eller inte fungerar, och att göra det från alla inblandade parter (…).” (”Utredare söker samförstånd”, Sekotidningen/ Reportage, Fredag 14 juni 2013)
drac Ljubomir T. Dević, fil. kand., medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
“Sverige har fått information om ett ökat hot från Ryssland. Hotet är topphemligt och bidrog till att Gotland i veckan återmilitariserades.” (“Nytt hot mot Sverige hölls hemligt”, DN/ Sverige, Söndag 18 september 2016)
Sveriges Försvarsmakt och massmedier har satt i system att systematiskt anklaga Ryssland för närflygningar och kränkningar av svenskt territorium – och det utan några som helst handfasta bevis. Det är sorgligt och beklämmande att ett renommerat land som Sverige sjunkit så lågt i mångas ögon. Dess befolkning indoktrineras dagligen att tro saker och ting om vår granne i Öst, men mycket av det de inhämtat är rena rama fantasier och fabricerade historier.
Den gemene Svensson räds den ryska björnen, det ligger i blodet. Svensken tror att kommunismen fortfarande härjar i Ryssland, att ryssar är ociviliserade människor likt onda barbarer, ultrabolsjeviker och lenjinister. Inhemska medier bär sålunda den största skulden till att dagens ungdomar, vuxna och äldre människor bildat sig en sådan skev uppfattning om världsbilden. Massmedia har ingjutit ett livslångt hat och en obotlig missunnsamhet i den svenska själen i stället för tro, hopp och kärlek.
Talesmän för ryska Försvarsdepartementet går ut med sitt namn och efternamn när de dementerar eller bekräftar uppgifter för medier, som sig bör. Västs talesmän har däremot inte samma stamina och djärvhet, utan de brukar i stället gömma sig bakom pseudonymer och antagna namn som fega kloakråttor. Men ändå är det just dessa som alltid exponeras i teve. Hur än vassa argumenten är sopas de undan mattan för att lämna plats för halvsanningar, trekvartssanningar, lögner och påhopp. Det som säljer sig bra idag är att kunna ljuga, raljera, ironisera, förtala, baktala, misskreditera och trivialisera i media. Att vara rumsren och klockren är ingenting för de fula fiskarna att anamma, eller?
drac Ljubomir T. Dević, fil. kand., medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
Sveriges utrikesdepartement har inga kommentarer till Barešićs staty, utan hoppas i stället på “goda relationer mellan Serbien och Kroatien”. (Beta | 02.08.2016.)
Sveriges utrikesdepartement ville inte kommentera avtäckningen av en kontroversiell staty i Kroatien till emigranten Miro Barešićs ära, som (läs och häpna!) tidigare dömts och avtjänat ett mångårigt fängelsestraff i Sverige för mordet på den före detta Jugoslavien-ambassadören Vladimir Rolović.
“Vi har ingen kommentar till detta förutom att säga att vi hoppas att Kroatien och Serbien fortsätter utveckla ömsesidigt goda relationer”, svarade det svenska utrikesdepartementet till den serbiska nyhetsbyrån Beta efter begäran om kommentarer kring avtäckningen av Barešićs staty i hemstaden Pakoštane och kroatiska regeringsmedlemmars närvaro vid densamma.
Vid ceremonin deltog således ett antal celebriteter från det kroatiska politiska livet – däribland ministrar från den avgående kroatiska regeringen, “teknisk” kulturminister Zlatko Hasanbegović och minister för kroatiska krigsveteraner Tomo Medved.
Förbundsrepubliken Serbien-Montenegro lade fram en officiell protestnota till Zagreb i samband med den högtidliga avtäckningen av Barešićs staty den 31 juli 2016, vilket dock snabbt förkastades av den kroatiska ambassaden i Belgrad.
Miro Barešić likviderades den 31 juli 1991 i Benkovac under oklara omständigheter. Han hade just återvänt till Kroatien från emigrationen, där han var medlem av ultraextrema pro-Ustaša grupper.
Sveriges påtagliga tystnad kring Ustaša-fascisternas terror och illdåd är en form av krigsbrott och kommer inte att gå ostraffat. Förr eller senare kommer den svenska regeringen att ställas till svars inför domstol för dess flagranta passivitetslugn och stora skymf mot Jugoslaviens renommerade ambassadör, serbmontenegrinen Vladimir Rolović (1916-1971), som kallsinnigt blev skjuten i munnen efter lynchningen på Jugoslaviens Stockholmsambassad den 7 april 1971.
Sverige som gör anspråk på demokratin måste sålunda välja sida och för en gångs skull i historien tala om för Världssamfundet, och inte minst för sin egen befolkning, om dess politik är att stödja fascister, svartskjortor och terrorister eller antifascister. Sveriges politik har aldrig varit rumsren. Inhemska rasbiologiska experiment och tvångssteriliseringar på samiska och romska kvinnor mellan åren 1934 och 2013 vittnar om detta.
Det är hög tid att vara ärlig mot sig själv och lyfta fram alla korten på bordet. Antingen är man fascist eller antifascist – något mellanting finns inte. De som svänger kappan efter vinden är de största krigsförbrytarna – och för dessa visar Gud ingen nåd! Eller som Ivica Dačić från serbiska SPS säger: “Hitler är en krigsförbrytare för Tyskland, men Kroatien prålar med NDH!” (“Dačić: Hitler je za Nemačku zločinac, a Hrvatska se ponosi NDH”, Blic, 02.08.2016.)
drac Ljubomir T. Dević, fil. kand., medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
Två serbiska ambassadtjänstemän som kidnappats dödades i samband med att USA:s militär flygbombat mål tillhörande den extrema jihadgruppen Islamiska staten (IS) i Libyen.
Svenska medier rapporterade om händelsen i en första omgång, både i radio, press och tv, och med detta är allt i sin ordning. Det ska de ha en eloge för, men ska inte denna nyhet också vidareutvecklas? Så gör man i flera andra nyhetssammanhang; man granskar och följer upp saker och ting från scratch samt viktiga och mindre viktiga nyheter, både inrikes- och utrikes-, får nyhetsslingor i under- och överkant på nyhetssändningarna.
I det här fallet har både uppdateringarna och slingorna uteblivit. Hade det emellertid handlat om skolskjutningar eller primära val i USA skulle medierna i Sverige översköljas av rubriker därifrån, men nu när det handlar om serbiska offer är det ingen som bryr sig. Men hur länge till ska den här skymfen mot serber fortgå? Att man inte skäms! Svenska medier och svenska politiker tiger sig till döds. På serbiska skulle man ironiskt säga: “Ћуте као пизде/ Ćute kao pizde!”, vilket på svenska kan översättas med: “De tiger som vaginor!”
Vučić uppmanade Pentagon att ge bevis för att Jovica och Slađana inte dödats av explosionen. “Pentagons hållning att den serbiska ambassaden inte dödades i bombningarna kommer att utgöra en del av den globala kampen mellan stormakterna, om vi Pentagon underlåter att lämna bevis för att deras påståenden är sanna”, meddelade premiärministern Aleksandar Vučić.
Vučić sade att han kunde tala om andra teorier som vi har endast resultaten av obduktionen libyska experter, men att efter resultaten av obduktionen av våra läkare inte längre är möjlig.
“När odbuktionen genomfört våra läkare, har vi inga tvivel om att dessa människor dödats. När man har 12 sår på kroppen samtidigt som erhållits entydigt från explosionen, då de (Pentagon) måste visa oss några bevis för oss i någon annan historia” – svarade Vučić på journalisters frågor om Pentagons uttalande. (“VUČIĆ PENTAGONU: Dajte dokaze da Jovica i Slađana nisu stradali od eksplozije!”, Tanjug/ Informer, 25.02.2016.)
Stefanović: “Pentagon att presentera bevis för att det var inblandat i mordet på Serbiens diplomater!”
Vid slutet av journalister till Pentagon hävdar att kroppen av Jovica Stepić och Slađana Stanković var i sämre skick ha dödats i explosionen, Vučić sade att han inte vet hur amerikaner vet hur tillståndet i kroppen, men att det såg illa ut, och att de dessförinnan inte hade blåmärken.
– Det är uppenbart att skadorna inträffade samtidigt, men de ger några satellitbilder, låt oss demonstrera och tillhandahålla bevis på någonting – sade Vučić.
FARVÄL FRÅN Slađana och Jovica: “Serbien söker förklaring – det sanna lidande vårt folk måste fastställas!”
– Alltså, jag tror att attityden hos Pentagon att de serbiska ambassadtjänstemännen inte dödades i bombningen av anläggningen islamiska staten i Libyen, är en del av en global uppgörelse mellan stormakterna som Serbien inte vill delta i – sade Vučić.
Han tillade att de inte kan komma tillbaka till livet Stanković, inte Stepić som är olika berättelser ytterligare förolämpning mot dem båda, och för alla medborgare i Serbien.
Pentagon erkänner inte mordet på Jovica och Slađana: “Vi är inte ansvariga för serbiska medborgares död i Libyen!”
– Jag var trevligare som de säger – “ursäkta serber och familjer Stepić och Stanković ”, men det är nu – sade Vučić. (“VUČIĆ PENTAGONU: Dajte dokaze da Jovica i Slađana nisu stradali od eksplozije!”, Tanjug/ Informer, 25.02.2016.)
Pentagon ifrågasatte 2016-02-24 påståendet att de två kidnappade anställda vid Serbiens ambassad i Libyen dödats i en flygräd av amerikanska styrkor på att bygga en islamisk stat i landet.
drac Ljubomir T. Dević, fil. kand., medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
Efter mer än två århundraden av fred i Sverige hörs allt fler åsikter i samhället om att detta skandinaviska land borde förbereda sig för krig mot en potentiellt seriös motståndare, skriver brittiska medier.
Anders Brännström, tidigare generalmajor inom Försvarsmakten, sade att krig kan drabba Sverige under flera år, enligt dokument som läckt ut till allmänheten, rapporterar den brittiska tidningen Express.
“Säkerhetssituationen vi har för närvarande leder mig till slutsatsen att tro att vi under de närmaste åren kan vara i krig”, sade han. Armén, som det anförs i dokumenten, gör långsiktiga planer för en eventuell konflikt mellan åren 2016 och 2020 och ska vara redo också för den största fienden. (“ŠOKANTNO! PROCURELI TAJNI DOKUMENTI: Švedska se sprema za rat!”, Kurir, 28.01.2016.)
Vidare sade han att “alla i armén och alla de som stöder oss” borde enas för att möta en potentiell motståndare. Det är första gången i nyare historia som en hög militärtjänsteman säger att Sverige är på randen av krig, enligt den brittiska tidningen.
Försvarsutskottets ordförande Allan Widman instämde att Sverige upplever “en större aggression från Ryssland”, eftersom det inte är medlem i Nato. Han påpekade också att konflikten med Ryssland även kan utvecklas på grund av ekonomin. – Min bedömning är att situationen är så allvarlig att även Sverige, som har mer än 200 år av fred bakom sig, mentalt måste förbereda sig på möjligheten av en väpnad konflikt, en konflikt genom vårt deltagande, sade han. (“ŠOKANTNO! PROCURELI TAJNI DOKUMENTI: Švedska se sprema za rat!”, Kurir, 28.01.2016.)
Den brittiska tidningen påminner om att Ryssland flera gånger har testat de skandinaviska ländernas försvar genom att skicka stridsflyg nära deras gränser. Sveriges försvarsminister Micael Bydén påpekar dock att det i dagsläget inte finns några militära hot mot Sverige och att landet har en vältränad armé. (“ŠOKANTNO! PROCURELI TAJNI DOKUMENTI: Švedska se sprema za rat!”, Kurir, 28.01.2016.)
Men mot vem skulle denna kamp utkämpas? Det svensk-utopiska kriget skulle blott vara i 24 timmar. Sverige har varken rätt utbildat manskap, funktionsduglig militär, rätt typ av vapen och terräng eller skäliga soldatlöner som skulle garantera en seger, täcka och övervaka landets gränser under obestämd tid. Och i vems intresse skulle det ligga att slåss och dö mot en motståndare som i flera avseenden är mycket bättre rustad och ur militärpolitisk synpunkt oövervinnerlig?
Det är sålunda en ren absurditet och naivitet att Sverige skulle mäkta att stå emot Rysslands militära kapprustningskapacitet och en än större godnattsaga att tro att Nato per automatik skulle stödja Carl Bildts och likasinnades fåtöljkamp om svunna tiders svenska kolonialism, där man med hjälp av vapenmakt tog de naturtillgångar man behövde.
Det började med en billig hjärntvättspropaganda, sett ur ett barns scenario, där Ryssland angriper hela världen och de försvarar sig heroiskt gemensamt. Se upp för dessa kampanjer, för de har ingenting att göra med verkligheten. Det enda de dock kan leda till är allmänt krig, utan någon verklig anledning.
Det råder en hysteriskt tragikomisk antirysk känsla bland amerikanska vasaller i Europa. Men i stället för att oroa sig för ett imaginärt ryskt hot borde Sverige lägga fokus på migranternas invasiva våldförande ute i Europa på kvinnor och barn, såsom de i tyska Köln!
drac Ljubomir T. Dević, fil. kand., medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
”Tusen människor om dagen söker asyl i Sverige. Vad händer om flyktingströmmen fortsätter i samma takt? – Den frågan ger mig en klump i magen, säger Åsa Lindberg, regionchef på Migrationsverket. (…) – Vårt system är inte byggt för den här mängden.” (”Det är nu samhället prövas”, Sydsvenska Dagbladet, Söndag 4 oktober 2015)
Annelie Larsson, chef för sociala resursförvaltningen med ansvar för alla minderåriga föräldralösa flyktingar som kommer till Malmö stad, hävdar i sin tur att: ”Det här kan bli bra till slut. Om bara alla hjälps åt och delar på ansvaret.”
Menar Lindberg och Larsson underförstått att svenska skattebetalare ska hjälpas åt och dela på ansvarsbördan? Naturligtvis anser de detta, då “(…) det gäller ‘att lägga över’ viktiga samhällsangelägenheter på medborgerliga initiativ och medborgerligt ansvar för mottagande och integration av flyktingar.” (Språkliga tjänster för invandrare i Sverige, Norge, Danmark och Finland, TemaNord 1997:596) Men där går de bet. Det här är varken en traditionell Rosa Bandet-hjälpinsamlingskampanj eller ett gemensamt medborgaransvar som ska vila som ett ok på allmänhetens axlar, utan i stället en högt prioriterad fråga för regeringen att bordlägga själva.
Som mångårig lärare på Komvux kan jag säga att det inte kom som en chock precis. Vi har sålunda fått signaler om det redan på ett tidigt stadium från Skolverket, att prognoserna skulle komma att skrivas upp för kommande åren. Och även om det gjorde det, visar det endast hur våra politiker förbisett att det förr eller senare skulle komma ett betydligt större tryck på Sfi-utbildningar och med det ett behov av en kortare väg till yrkesutbildning för människor med utländsk bakgrund.
Vi alla kommer ihåg Migrationsverkets prognoser till Regeringen för 2012/13: “Migrationsverket räknar med 51 000–64 000 asylsökande nästa år, beroende på utvecklingen. Enligt det scenario som verket ser som mest sannolikt, blir antalet 54 000. Det är en kraftig höjning (…)” jämfört med 2012. Och då kommenterade Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson det här med följande ord: ”Vi har ett snabbt växande antal som behöver boende och en bra start på sitt nya liv i någon av Sveriges kommuner. Här måste alla berörda aktörer kraftsamla för att möta behoven.” Denne Danielsson säger samma saker idag fast i en annan förpackning, vilket bara visar att Migrationsverket inte gör sitt uppdrag till fullo.
Om Sveriges regering blint ska förlita sig på att gemene Svensson ska lösa saker och ting åt statens räkning, då är vi på hal is. Folk är inte så naiva att de går på Migrationsverkets geschäftsnack om allehanda prognoser. Vill de att folk ska lösa problemen åt dem, då får de också hyra folk och deras kompetens samt betala för det arbetet. Vi bor inte i Afrika eller Mellanöstern (intet ont ord menat här!) utan i ett högindustrialiserat land i Väst med alla förmåner, privilegier och skyldigheter som hör till – och då är det inte heller för mycket begärt att betala alla de välvilliga svenskar som önskar bidra på olika sätt till flyktingarna vid Medelhavet, eller var de än nu månde vara.
Att registrera och ta fingeravtryck av de sökande samt hålla dåligt underbyggda samtal med migranter på centralstationer och på parkeringsplatser, såsom den på Jägersro, innan de bussas iväg uppåt i landet håller varken internationella mått eller är bra PR för det svenska välståndssamhället. Antingen ger Regeringen Migrationsverket större befogenheter och mer ekonomiskt stöd för att stävja flyktingkatastrofen i landet eller så får de packa sina bråten och lämna uppdragen!
Det får vara nog med svensk inkompetens. Det är under all kritik att regeringstjänstemän och andra myndighetsföreträdare uppehåller andras stolar och platser samtidigt som den svenska befolkningen förväntas allt mer bidra till kortsiktiga välvillighetskampanjer med surt förvärvade pengar, vilket inte räcker och täcker på långa vägar och blott blir en våt droppe i havet till skattebetalarnas stora förtret!
drac Ljubomir T. Dević, fil. kand., medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys vid Lunds universitet, hycklar i sitt uppdrag som fredsforskare och raljerar hämningslöst i svenska medier och då exempelvis i Dagens Nyheter: “(…) De upprepade ryska officiella hotelserna understryker detta: dagens Ryssland drar sig inte för att hota sina grannar när dessa vill skydda sig själva. Det finns alltså inget neutralt trovärdighetskapital kvar att förvalta, bara en med tiden ökande risk förknippad med en politisk linje som kanske skulle ha varit ändamålsenlig i en annan värld, men inte i den som vi nu har att förhålla oss till och i värsta fall försöka överleva i.” (“Ansök om Nato-anslutning tillsammans med Finland”, DN/ Debatt, Söndag 13 september 2015)
Som framgår av utdraget ovan kan man med fasthet och stringens notera att Wilhelm Agrell är en nyckfull och kompromisslös förespråkare av ett svenskt Nato-medlemskap, att Sverige ‘självbedrar’ sig självt när det vill “ligga lågt i Nato-frågan” och att det inte finns “ens teoretiska möjligheter att stå utanför en väpnad konflikt i närområdet”. Sverige måste således ‘skyndsamt’ “ansöka om Nato-medlemskap och det måste göras tillsammans med Finland”, är hans slutsats.
Men europeisk säkerhetsgemenskap innebär inte att EU-länder som önskar värna om sin nationellt-traditionella integritet, neutralitet och alliansfrihet ska frångå desamma och de facto bli Nato-medlemmar. Problemet i sig är att Sverige saknar ekonomiska resurser för att upprätthålla sin militär och sina militära utgifter – och med det inkluderat ett decimerat svenskt intresse för militärtjänstgöring. Med andra ord vill vårt land söka “säkerhet kollektivt” allt för att andra Nato-länder ska betala kakan.
För att svensk neutralitet ska återfå sin fullständiga trovärdighet behöver Sverige återknyta de svensk-ryska banden närmare på olika plan och helhjärtat – och inte som nu att vara en nickedocka och en militär avskräckningsförmåga åt väst.
Krim har historiskt sett alltid varit en del av Ryssland och ‘Lillryssland’. Det är därför en utopi att tro att den europeiska säkerhetsordningen skulle ha något som helst samband med Krims återgång till moder Ryssland. Det går således inte heller att skapa ett trovärdigt “enhetligt och förutsägbart säkerhetssystem i det nordisk-baltiska området” utan Rysslands aktiva medverkan. Hur skulle det se ut om man byggde ett halv-fristående hus med två ingångar på gemensam tomt och förbjöd grannfamiljen att nyttja densamma? Den konstgjorda sammanhållningen skulle om något vara “en gråzon” och på förhand vara misslyckad, precis som Östersjösamarbetet vore utan ryskt deltagande.
Agrell menar att vi idag hamnat i ett oroväckande “säkerhetsdilemma” och att det “inte finns något att vinna på att fördröja ett beslut”. Men där har han helt fel. Det finns visst saker och ting att tjäna om man följer Guds 10 budord och “vänder den andra kinden till”. Ryssland är vår stora granne i öst och i och med detta i vår nära angränsande närhet. Man måste blidka sina grannar och fränder på olika sätt för att grannskapet ska fortleva och bestå och inte hoppas illvilligt att “grannens ko ska avlida”. Det är sålunda inte “självbedrägeri” att blicka framåt utan snarare bakåt.
Om någon är det väl USA och EU som på löpande band officiellt hotar och sanktionerar obekväma länders ledare! Dagens Ryssland drar sig dock inte för att säga ifrån på skarpen om orättvisor ute i världen, men har inget intresse av att hota grannar eller starta krig. Sverige har all rätt att skydda sig självt och värna om sina egenintressen, men att oavbrutet syssla med signalspaning mot Putins Ryssland och dess ekonomisk-politiska sfärer bådar inte gott för framtida samarbete i Östersjöregionen. Ryssland är en odelbar del av Östersjöområdet även om Sverige på alla sätt försöker minimera och underblåsa dess geostrategiska och politiska roll.
Agrell skriver vidare att det inte finns något “neutralt trovärdighetskapital kvar att förvalta”. Antingen spelar han dum eller så är han okunnig om att Sverige aldrig varit ett neutralt och alliansfritt land, utan i stället i all hemlighet samverkat och förlitat sig blint på USA:s och Natos militära understöd. Hitlers nazistyrkor som under andra världskriget fick fri lejd genom Sverige talar för sig självt.
Sverige måste ta på sig ansvaret för dess självförvållade politiska kris med omvärlden och tona ned sin extremt antiryska utrikespolitiska hållning. Ett sådant flagrant beteende är varken korrekt eller lämpligt och kommer med tiden att gjuta än mer misstro, fruktan och förrädiskt gift på de svensk-ryska banden!
drac Ljubomir T. Dević, fil. kand., medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
Inrikesminister Anders Ygeman (S) säger till TT att situationen i Malmö är “oacceptabel” och att gärningsmännen bakom sprängningarna måste gripas för att utvecklingen ska kunna vändas.
“Vi har haft tio femton år av stigande arbetslöshet, växande klyftor, sjunkande skolresultat — det är klart att det färgar av sig på samhällsutvecklingen och därmed även på brottsligheten.” (“Detta är inte ett tillfälle för partipolitiskt käbbel. Samling behövs mot våldsdåden.”, SDS/ Aktuella frågor, 26 juli 2015; “Polismästaren: ‘Jäkligt bekymmersamt'”, SDS – TT, 26 juli 2015)
Men det är långt ifrån hela sanningen. Jag har i min litenhet skrivit om ämnet i fråga tidigare, närmare precist 2009, men då var det inte en kotte som brydde sig. Emellertid, så fort det drabbar hela kollektivet på skinnet, i det här fallet malmöborna själva, ja då problematiseras frågan i all oändlighet – på gränsen till det surrealistiska och makabra.
I Blaskan #9, 2009, kunde folk med intresse för mitt skrivande läsa följande:
“Avskaffa förmynderiet och förbudsmentaliteten, det är ingen ursvensk tradition! Den svenska skolan liknar alltmer ”a gated school” – en inrättning som ligger inom ramen för ”a gated community”, dvs. ett amerikaniserat världsfrämmande utanförskapsboende. Det är emellertid inte stalldjur vi ska uppföda utan barn och ungdomar som behöver ett andrum och ledig tid för att leka och utveckla det konstnärliga sinnet och inte som nu gödas bakom lås och bom med snabbmat på skolmenyn såsom hamburgare, korvar och pulversoppa. Sverige föder parasiter och kriminella redan från starten i och med det här moderna fängelseliknande förvaret!?
Om skolan hade fått se lite annorlundare ut än den idag, alltefter många kloka pedagogers visioner, exempelvis Lev Vygotskij, Tom Tiller, Olga Dysthe med flera, då kanske vi också hade haft ett spontanare lärandeklimat och förhoppningsvis också kvar de nedbrända skolorna Killebäcksskolan i Södra Sandby, Lomboloskolan i Kiruna, Förskolan Maryhill i Malmö och Hovsjöskolan i Södertälje!?” (“Sverige föder kriminella!?”, Blaskan #9, 2009)
Stefan Sintéus, polismästare i Malmö säger att: “Polisen håller på att försöka kartlägga varför sprängningarna sker på så många olika platser, och underättelsetjänsten arbetar “på högvarv” med att försöka få fram motiv och kopplingar”. Andreas Schönström (S), som är kommunalråd i Malmö med ansvar för trygghet och säkerhet, hävdar i sin tur att kommunledningen “arbetar tillsammans med skola, socialtjänst och polisen för att identifiera och stödja unga personer som befinner sig i riskzonen för att dras in i kriminella miljöer”. (“Detta är inte ett tillfälle för partipolitiskt käbbel. Samling behövs mot våldsdåden.”, SDS/ Aktuella frågor, 26 juli 2015; “Polismästaren: ‘Jäkligt bekymmersamt'”, SDS – TT, 26 juli 2015)
Schönström konkluderar med att raljera friskt: “Samling behövs mot de våldsdåd som hotar tryggheten i Malmö (…) Alla som älskar Malmö har ett gemensamt ansvar att hålla ihop och göra allt för att få stopp på våldsdåden.”
Jag älskar mitt Malmö, min födelsestad, mer än många andra – men var var Andreas Schönström, Anders Ygeman och Malmö stad 2009 när jag bland de första varnade om konsekvenserna av ett ohållbart parasitsamhälle? Om Stefan Sintéus, Anders Ygeman, Katrin Stjernfeldt Jammeh med flera tjänstemän och politiker hade hörsammat mitt skrivande i tid och gett det kredibilitet i svenska medier samt bredare, hade vi inte varit där vi är idag.
Det handlar inte om att vinna “partipolitiska poänger” utan snarare om att man som enkel medborgare inte får något stöd – varken på riks- eller individnivå. Det svenska samhället lever verklighetsfrämmande på sina självgoda och självskrivna lagar och regler samt har med åren blivit allt mer politiskt färgat av amerikanismens och likriktningens skeva politik. Endast det “rumsrena” och “allmänt vedertagna” får dryftas och bevakas – allt annat är illavarslande “konspirationsteorier” (från ryskt och serbiskt håll) som med alla medel måste stoppas och bannlysas i svenska sociala medier och nätverk.
Så länge vi lever i ett totalitärt liknande samhällssystem, där blott EU- och HBTQ-vänner, Gudsförnekare och illvilliga russofober har plats, blir vår gemensamma framtid allt annat än demokratisk och rumsren!
drac Ljubomir T. Dević, fil. kand., medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
“Den svenska försvarsdoktrinen bygger på att Sverige måste söka hjälp vid anfall. Men hur detta rent praktiskt ska implementeras råder politiska meningsskiljaktigheter kring. En del partier tackar således nej till Nato-medlemskap, medan andra välkomnar det helhjärtat i olika former.”
Den svenska försvarsdoktrinen bygger på att Sverige måste söka hjälp vid anfall. Men hur detta rent praktiskt ska implementeras råder politiska meningsskiljaktigheter kring. En del partier tackar således nej till Nato-medlemskap, medan andra välkomnar det helhjärtat i olika former. Men jag undrar vad det är för halvmesyr till nation när dess betjänter springer som skållade råttor genom svängdörrarna till Nato i syfte att försäkra sig om militär hjälp? Var finns den svenska självkänslan och integriteten?
drac Ljubomir T. Dević, fil. kand., medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
Den ryske ambassadören i Sverige, Viktor Tatarincev, sade att Ryssland skulle “vidta motåtgärder om Sverige bestämde sig för att gå med i Nato.”
Tatarancev anklagade västerländska medier för “aggressiv propaganda” och betonade att “Sverige inte är ett mål för den ryska militären”. Tillfrågad av journalister om Rysslands ställningstagande skulle vara identiskt samma om Sverige gick med i Nato, svarade ambassadören att om det händer, “kommer Sverige drabbas av konsekvenserna”. (Kurir, 20.06.2015.)
“Vladimir Putin betonade att specifik feedback för att vara säker, och det har att avgöra om det är militären i naturen, och om det kommer att kräva rotation av ryska missiler till Stockholm. Varje land som ansluter sig till Nato-alliansen måste vara medvetet om de risker som draget innebär” – poängterade Tatarancev.
I den senaste allmänna opinionsundersökningen önskar 31 procent av svenskarna gå med i Nato, vilket är nästan dubbelt så mycket som 2012, då endast 17 procent av invånarna hoppades på ett medlemskap i alliansen. (Kurir, 20.06.2015.)
Rysslands ambassadör summerade sin utläggning med bedömningen att Nato fortfarande kommer behöva vänta med Sveriges inträde – som “förblir utanför räckhåll”! Sverige borde sålunda efter denna vedertagna vetskap upphöra med sitt arroganta beteende gentemot Ryssland och satsa på ett samarbete i stället. Ju tidigare Sverige tar detta normaliseringssteg i rätt riktning med sin granne i öst, desto ljusare blir vardagen för gemene Svensson och den svenska nationen i sin helhet!
drac Ljubomir T. Dević, fil. kand., medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
“Det behövs tydligare regler för svensk vapenexport. Men de som hoppas på entydiga regler lär bli besvikna.” (Sydsvenska Dagbladet/ Opinion, “Inte så lättstoppat”, Fredag 8 maj 2015)
I huvudledaren “Inte så lättstoppat” lägger sig Sydsvenskans ledarredaktion platt kring regler för vapenexporten. I stället för att sätta ned foten och ifrågasätta Sveriges allt aggressivare krigsmaterielexport till länder i krig, diktaturer och länder som kränker mänskliga rättigheter lägger man energi på att rättfärdiga vapenföretagens skumraskaffärer.
Sydsvenskan har gjort ett markant felstamp och ställt sig de facto på krigshökarnas sida. I stället för att bidra till världsfredens symbios och hållbara utveckling raljerar och insinuerar man friskt samt minimaliserar och ifrågasätter fredsorganisationers, såsom Svenska freds- och skiljedomsföreningens, betydelse i världen.
Men vem är Sydsvenskans ledarredaktion och dess politiska chefredaktör Heidi Avellan som ska mästra andra? Har de gått en militärekonomisk utbildning för att de överhuvudtaget ska kunna bilda sig en uppfattning i ämnet i fråga? Att framhäva något så imbecillt och ohållbart som att: “Den svenska försvarsindustrin är viktig för ekonomin, ger jobb åt omkring 20 000 människor och gav 8 miljarder kronor i exportintäkter under 2014”, är ytterst ogenomtänkt, “häpnadsväckande” och “helt otroligt” – precis som Svenska freds ordförande Anna Ek säger. (Sydsvenska Dagbladet/ Opinion, “Inte så lättstoppat”, Fredag 8 maj 2015)
Nej, Heidi och kompani! Vi kan lika gärna skrota den svenska vapenindustrin, för den ger varken något nämnvärt klirr i statskassan eller väderbeständiga och kvalitativa krigsmateriel. Tvärt om har vapenleveranserna brottats och kantats av en rad olika såpaaffärer och leveransproblem. Den svenska krigsindustrin är således dömd att misslyckas. Alfred Nobels upptäckt av krutet var en genialisk upptäckt, men den kom att missbrukas och användas politiskt.
Tanken var sålunda inte att Nobels krut skulle användas i granatmattor och klusterbomber för att decimera befolkningarna på jorden, såsom det skedde under Balkankrigen, den arabiska våren i Nordafrika, i Mellanöstern, Afrika bland övriga länder och kontinenter. Trenden är mer än tydlig: svenska krigsmateriel och bomber säljs på löpande band ute i världen för att döda och lemlästa människor med – och det till Sydsvenskans absoluta gillande.
Sydsvenskans ledarredaktion tycks inte vara intresserad av att skapa världsfred i dess rätta bemärkelse utan i stället önskar man öppna bakdörrarna på glänt, där man smusslar med formuleringarna i regelverket samt bereder vägen för nya infallsvinklar och “undantagsfall där Sverige av säkerhetspolitiska skäl kan ha anledning att förse även en odemokratisk stat med krigsmateriel. En bakdörr kan därför behövas.” (Sydsvenska Dagbladet/ Opinion, “Inte så lättstoppat”, Fredag 8 maj 2015)
drac Ljubomir T. Dević, fil. kand., medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
Försvarsministrarna från Sverige, Norge, Finland, Danmark och Island har pekat på Östersjön och norra delarna inspelade ökad militär och underrättelseverksamhet och att de är “ryska armén orsakar längs gränserna”. (“NORDIJSKE ZEMLJE: Rusija je najveća pretnja po bezbednost Evrope”, Kurir/ Planeta – Tanjug, 10.04.2015.)
De nordiska länderna kallade idag Ryssland det största hotet mot säkerheten i Europa och enades om att intensifiera samarbetet på försvarsområdet och större solidaritet med de baltiska staterna.
Försvarsministrarna från Sverige, Norge, Finland, Danmark och Island är i ett gemensamt uttalande cirkulerade norska tidningen “Aftenposten” pekade på norra Europa måste vara beredda på eventuella kriser eller incidenter orsakade av Ryssland, rapporterar Reuters. (“NORDIJSKE ZEMLJE: Rusija je najveća pretnja po bezbednost Evrope”, Kurir/ Planeta – Tanjug, 10.04.2015.)
“Ryska ledarna har visat att de är villiga att genomföra i praktiken och effektiv användning av militära medel för att uppnå sina politiska mål, även om det innebär att bryta mot principerna i internationell rätt”, lyder uttalandet, vars autenticitet bekräftades av det norska försvarsministeriet.
“På Östersjön och våra nordliga områden registreras ökade militära och underrättelseverksamhet. Den ryska militären utmanar oss längs våra gränser, och Östersjön har varit ett par fall av brott mot gränsen”, betonade de nordiska ländernas ministrar. Ett gemensamt tillkännagivande under de närmaste dagarna kommer att publiceras som redaktionell cirkulerade tidningar alla nordiska länder. Finska, som gränsar till Ryssland, och Sverige är inte medlemmar i Nato, men intensivare samarbete med alliansen.
Detta gemensamma uttalandet är så klart en av de hårdaste svaret på åtgärder från Ryssland, som för ett år sedan fogat Krim halvön, vilket ledde till en ökning av spänningarna i Europa: “De ryska drag utgör en stor utmaning för säkerheten i Europa. Rysk propaganda och maktspelet bidrar siktning osämja mellan länder samt inom organisationer som Nato och EU”, varnade ministrar från de nordiska länderna. (“NORDIJSKE ZEMLJE: Rusija je najveća pretnja po bezbednost Evrope”, Kurir/ Planeta – Tanjug, 10.04.2015.)
drac Ljubomir T. Dević, fil. kand., medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
Det finns flera anledningar till varför människorna i väst är obotligt rädda för den ryska björnen. Att västs ådror fryser till is på grund av att Rysslands starke president, Vladimir Vladimirovitj Putin, är en före detta KGB-agent som flyger plan och kör bil, sysslar med judo och har motorcykelgängets “Nattvargarnas” ledare som nära vän är bara ett axplock.
Putin är säkerligen en av de viktigaste ledarna i modern rysk historia, vilket är till stor del ansvarig för den status som hans land har i världen idag. Men före honom, var Ryssland ett av de största, farligaste och rikaste länderna i världen. Förutom att vara en permanent medlem i FN:s säkerhetsråd, grundare av gemenskapen i Oberoende staters samvälde (OSS), säkerhetsalliansen CSTO och Shanghai Cooperation Organization, en av grundarna av ekonomisk organisation Briks är Ryssland i första hand en självständig militär och ekonomisk jätte, som är regelbundet “skamfläck” de ledande länderna i Väst.
Eftersom den rättsliga efterträdaren till det forna Sovjetunionen, Rysslands största territoriella land i världen (17 125 187 km²). Det sträcker sig över vidsträckta östra Europa och Asien, som täcker nästan dubbelt territorium de länder som är de viktigaste konkurrenterna på den “tron världsmakt ”, som Kina och USA.
Förutom den stora territorium Ryssland är ett land rikt på naturresurser, särskilt olja och gas, som är dess främsta export energi. Endast Sibirien, till den enorma vidden av vildmark och naturresurser, energi och råvaror kan “mata” hela världen. Men Sibirien har ännu att behärska och det kommer att vara bra, om inte avsett utmaning Ryssland på 21-talet.
När allt detta läggs och den kommande “marsch till Arktis, ” Rysslands rikedomar kommer bara att öka. Och det här är bara ett av de fakta som många stater i väst verkar nervös, eftersom det innebär att det i framtiden, vilket är i stort sett meddelar stora knappa resurser, de allt mer beroende av Ryssland. Dagens kris i Östeuropa, problemen kring byggandet av South Stream och oljepriserna störta är bara försök av vissa faktorer i Väst till “otänkbara” “förhindra framtida!
Ryssland är “farligt”, inte för att det går runt om i världen och införa “sina värderingar” till andra, utan för att när du är den största, fetaste, folk i allmänhet vill ha vad du har, och kommer att göra allt detta ska ske. En nuvarande position i västvärlden mot Ryssland säger allt.
Låt oss komma ihåg den senaste tidens diplomatiska “förfallit” USA:s förre utrikesminister Madeleine Albright, när hon sade att hon var “orättvist att Ryssland har så mycket utrymme och så många naturresurser medan andra länder i detta mycket saknas. I de områden i Sibirien och ryska Fjärran Östern, skulle det finnas platser och för många andra. ” Men den nuvarande Rysslands president Vladimir Putin på dessa och liknande “kommentarer” alltid passa bildligt, men mycket tydligt: ”Tacka gode Gud, att Ryssland inte är Irak!”
Men Albright var inte ensam om det. Även den berömde amerikanske statsvetaren av polskt ursprung Zbigniew Brzezinski, på vars teorier fortfarande bygger hela läran om USA:s utrikespolitik, sade en gång att “det inte räcker att bara slå ner på kommunismen och upplösningen av Sovjetunionen, eftersom den som har kontroll över den eurasiska plattan (” Hartland “) kommer att styra hela världen “, eftersom framtiden tillhör resurserna, inte krigen!
Till stor olycka Brzezinski och hela västvärlden, den största delen av “Heartland är” bara ligger i territoriet i det forna Sovjetunionen, dvs. Ryssland och OSS, samt framtida eurasiska unionen. Så det är ingen överraskning tid och energi att Putin investerar i att slutföra den planerade alliansen och Unionen. Eftersom dessa siffror i väst, ofta ockuperade eller höga politiska kontoret eller fungera som expertrådgivare från västerländska regeringar, Ryssland och vill förutse “jugoslaviska scenariot” i paketet med “arabiska våren”.
De vet att när den planerade utbyggnaden av den nya eurasiska unionen är klar kommer det att omfatta mer än 60 procent av världens gasleveranser och nästan 50 procent av oljereserver. Mineraltillgångar i den nya unionen kommer att bli den överlägset största av alla stater och allianser i världen, samt skogs- och flodresurser. Dessa är stora områden av orörd natur med täta skogar och olika arter av djur samt dricksvatten som redan anses “den dyraste livsmedels framtiden”.
Bumper hemland Ryssland idag är en stor och moderniserat den ryska armén, som från år till år, nå och överträffa de standarder som har gjorts innan armén av Sovjetunionen motståndaren med vem det var inte ett skämt.
Under ledning av president Putin, var de väpnade styrkorna i Ryssland utsätts för de största reformerna under de senaste 200 åren. Som sådan, där sedan 1992, då de var alla väpnade styrkor i f.d. Sovjetunionen på territoriet i den ryska socialistiska republiken placeras under kontroll av den nya ryska federationen.
När det kommer till de anhöriga till de väpnade styrkorna, bör den ryska armén få den senaste utrustning och vapen. Aviation, som alltid har varit på toppen av världen, har redan producerat flygplan av den femte generationen “stealth” egenskaper (T-50 Pak FA). Även under “Victory Parade 2015” kommer att presenteras och den senaste generationen av ryska stridsvagnar som heter “Armata”.
Och när det kommer till rymdteknik, har ryska ingenjörer alltid representerade toppen av världen. Den nya raketen för överföring av gods “Angar” har redan prövats med framgång under juli 2014 då han trädde i drift Ryssland kommer att vara i stånd att lansera alla typer av satelliter från sitt territorium, vilket kommer att få garanterad oberoende tillgång till rymden.
Slutligen finns det ryska kärnanläggningar, vars modernisering är också på god väg. Det senaste tillskottet till dessa krafter är interkontinentala missiler “Bulva”, som redan två gånger framgångsrikt lanserats från ryska atomubåtar.
Det är mer än uppenbart att den som ville styra “Heartland” eller åtminstone försöker tillämpa den praxis som “inneslutning” av rysk politisk och ekonomisk expansion, måste man komma ihåg att den “ryska björnen” beväpnade till tänderna, med ett starkt ledarskap och vilja genom historien, men förhindrades av liknande försök många erövrare! drac Ljubomir T. Dević, fil. kand., medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
Statsminister Stefan Löfven väljer att inte åka till Moskva för att delta i firandet av 70-årsdagen av andra världskrigets slut. “Orsaken är Rysslands agerande i Ukraina.” (http://www.svd.se/nyheter/inrikes/lofven-avstar-fran-ryskt-firande_4463023.svd)
Listan över deltagare, i synnerhet frånvarande, vid militärparaden i Moskva den 9 maj, vittnar om graden av försämringen av relationerna mellan Ryssland och väst, som för mindre än ett år sedan var tillsammans på stränderna i Normandie för att markera 70-årsdagen av de allierade styrkornas landning under andra världskriget.
Kreml kan räkna med Kinas president Xi Jinping och Nordkoreas ledare Kim Jong-Un, för vilken det blir det första officiella besöket i utlandet. Bland gästerna väntas också Greklands premiärminister Alexis Tsipras, Tjeckiens president Miloš Zeman, liksom tjänstemän från Indien, Sydafrika, Mongoliet, Vietnam, Kuba och Serbien.
Men Frankrikes president François Hollande och Storbritanniens premiärminister David Cameron gjorde det känt att de inte kommer att komma till ceremonin. Inte heller kommer USA:s president Barack Obama att närvara. Tysklands förbundskansler Angela Merkel avvisade också inbjudan, men uttryckte diplomatiskt att hon skulle komma till Moskva en dag senare i syfte att nedlägga en krans. Polen kommer att organisera sitt eget firande.
Av totalt 68 inbjudna världsledare, har blott 26 hittills svarat på inbjudan. “Västerländska ledares ankomst till militärparaden i Moskva den 9 maj skulle betyda ett erkännande av Kremls politik genom minnet av kriget”, sade den politiska analytikern Lilja Shevtsova till Agence France-Presse (AFP), rapporterar serbiska B92. (“Zapad bojkotuje Putina i paradu”, Tanjug – Politika/ Svet, 24.03.2015.)
Under andra världskriget, eller Stora fosterländska kriget, som det kallades i forna Sovjetunionen, dog 27 miljoner sovjetiska medborgare och segern i detta krig är en stor stolthet för Ryssland. Frågan om segern under andra världskriget är emellertid fortfarande en mycket känslig fråga för ryssarna. I januari utbröt en diplomatisk incident vid firandet av befrielsen av det nazistiska koncentrationslägret Auschwitz, varmed den polske utrikesministern lät förstå att lägrets befriare var mestadels ukrainare, och inte medlemmar av Röda armén.
Även om Rysslands president Vladimir Putin inte själv närvarade vid ceremonin i Polen sade han vid denna tidpunkt att detta var ett försök att minimera Rysslands roll under andra världskriget, som syftar till att “underminera Rysslands makt och moraliska auktoritet”. Kreml å sin sida minimerar ledarnas “frånvaro” den 9 maj, hävdandes att de flesta länder “inser Sovjetunionens betydande roll till nazismens fall.” (“Zapad bojkotuje Putina i paradu”, Tanjug – Politika/ Svet, 24.03.2015.)
Ryssland, som varje år med pompa och ståt firar den dagen, meddelade i år att ceremonin kommer att bli än mer högtidligare. Cirka 2,5 miljoner ännu levande veteraner kommer att erhålla medaljer, medan militärparader kommer att organiseras över hela landet i de flesta forna sovjetrepubliker.
Utanför Kreml där soldater paraderar från 10 länder kommer de ryska soldaterna bära sovjetiska uniformer från andra världskriget. Därefter kommer den allra senaste militära utrustning i den ryska armén att visas upp, som i hög grad moderniserats under senare år.
Västerländska tjänstemäns felsteg irriterar dock många i Ryssland, vilka anser att det är respektlöst. “De (västerlänningar) tror att de kommer straffa Ryssland genom att förneka 27 miljoner sovjeters död”, bedömde Vladimir Jevsejev, föreståndare vid Centrat för politiska studier i Moskva. “Att Barack Obama inte kommer att komma är hans problem. Världen är inte beroende av hans välvilja”, sade Jevsejev i ett uttalande till AFP. (“Zapad bojkotuje Putina i paradu”, Tanjug – Politika/ Svet, 24.03.2015.) Putin borde sålunda svara med samma gamla mynt och avböja att närvara vid firandet av D-dagen och slaget vid Normandie.
Sveriges statsminister, Stefan Löfven (S), har meddelat via sin pressekreterare att han inte tänker närvara vid Rysslands 70-årsfirande av andra världskrigets slut. (“Löfven avstår från ryskt firande”, SVD.se, Söndag 5 april 2015) Det är Löfvens problem, men genom sitt okloka ställningstagande och ovärdiga kampanj ställer han sig de facto på Nazi-kollaboratörernas och fascisternas sida. Hans politiska drag har skadat sin politiska identitet och kommer således lämna djupa ärr efter sig i de svensk-ryska relationerna, som inte kommer att läkas på oöverskådlig tid.
Löfven och kompani måste förstå att de statsmän i EU och väst som skymfar och minimerar Moskvas militärparad på Segerdagen den 9 maj och uteblir från densamma kommer för alltid att betraktas som utbölingar och persona non grata i Ryssland, för att inte nämna alla de miljontals svenskar av slavisk/ vendisk börd som kommer att vända Löfven och socialdemokraterna ryggen vid nästa valtillfälle!
drac Ljubomir T. Dević, fil. kand., medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
Den inhumana svenska djurpolitiken för onda aningar till 1930-talets mitt med tvångssteriliseringar och hämningslösa experiment på människor och djur.
Harar och kaniner var symboler för fruktsamhet, ett hälsosamt och livgivande liv under hedniska och förkristna vårfestfiranden i Skandinavien, men nu betraktas dessa gudomliga djur som ovälkomna samhällsfarliga skadedjur. På vems initiativ kan man undra.
Medan harar, kaniner, vargar, björnar och andra tam- och vilddjur lever i bästa symbios med naturen på många andra platser runt om i världen, vantrivs de till det yttersta i vårt avlånga Sverige. Varför? Här påstås djurartsbeståndet vara så stort att de utgör ett existentiellt hot mot samhället och dess ekosystem. Sålunda har man på högsta nivå satt igång en förintelsekampanj mot dessa djur, som mer eller mindre ska utrota dem för gott från svenskkartan och vardagens tillvaro.
Men vari ligger denna virtuella iscensatta fruktan för tam- och rovdjuren? Vem manipulerar med det svenska djurartsbeståndet? Vargarna och björnarna är heliga djur i många gamla och anrika kulturer, men här portas de, schikaneras och lemlästas med den förevändning att de kan sluka boskapen och otryggöra livet för många. Detta är imbecillt att tro och rena rama geschäft!
Om samerna och tornedalssvenskarna har kunnat leva sida vid sida med vilddjuren allt sedan mänsklighetens tillblivelse, kan vi det också. Vem är vi förståsigpåare som ska sätta oss över Naturens Lagar? I naturen råder blott naturens gång – allt annat är periferiskt i sammanhanget!
drac Ljubomir T. Dević, fil. kand., medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
Sveriges Rysslandspolitik är mångt om mycket felaktig. Moder Ryssland är vår stora granne och vad vi än tänker om ryssarna är de i vår nära absoluta omkrets. Vi måste med andra ord lära oss att leva i respektfull symbios med varandra.
Precis som staten Israel har även Ryssland rätt att se över sitt lands säkerhet, territoriella integritet och existens mot eventuella framtida kärnvapenhot, och det kommer följaktligen aldrig att gå med på att brittisk-amerikanska missilrobotar placeras i nära angränsande territorier. Det handlar om liv och död för Ryssland.
Whistleblowern (Visselblåsaren) Edward Snowden visade för inte så länge sedan att svenska underrättelsetjänster samarbetar med USA för att erhålla och dela information om ryska ledare. Det är sålunda av intresse för Sveriges befolkning att känna till och ifrågasätta den svenska signalspaningen som görs på beställning utifrån, FRA:s samarbete med brittiska motsvarigheten Government Communications Headquarters (GCHQ) och med NSA.
Vi måste vara självkritiska och självrannsakande i stället för självgoda och inskränkta samt sätta under debatt tidigare regeringars skumraskaffärer. Inte förrän på 1970-talet medgav Sveriges regering att man ägnade sig åt signalspaning. 1952 sköt Sovjet ned ett svenskt DC 3-flygplan som en repressalie för att det ett otal gånger kränkt sovjetiskt farvatten.
Har man gett sig in i katt-och-råtta-leken får man ta konsekvenserna. Har man dessutom rent mjöl i påsen har man ingenting att frukta. USA:s och Rysslands signalspaningar mot Sverige utgör inget större hot. Dessa görs i stor skala även mot andra länder av flera olika anledningar och är ingenting nytt. Ryssland gör det som en överlevnadsstrategi och för att värna sig mot Natos allt mer flagranta och provokativa hållning gentemot dess intressesfärer.
Men det som är markant tydligt och av vikt är att den svenska befolkningen är totalt desinformerad och oinsatt i Sveriges bedrivande av omfattande underrättelsesamarbete med västliga stormakter riktat mot grannen i öst. SvD:s Mikael Holmström avslöjade detta redan 2011 i sin roman Den dolda alliansen – Sveriges hemliga Nato-förbindelser.
drac Ljubomir T. Dević, fil. kand., medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
Måndagen den 29 september 2014 är en historisk dag och vändpunktens dag. Världen har all anledning att pusta ut och fira.
Den här dagen går till historieböckerna då Sveriges utrikesminister Carl Bildt (M) med svansen mellan benen kastade in handduken och tackade för sig och när Kina gick förbi USA och därmed blev världens största ekonomi. Det finns all hopp om framtidens politiska utveckling.
Men enligt Bildt “står vi alldeles uppenbart inför ett öppet revisionistiskt, tydligt auktoritärt och uttalat antivästligt Ryssland i dag och i morgon (…) Vi måste fullt ut se sanningen som den är: Vi har kommit in i en påtagligt farligare tid, sade Bildt (…)” (“Avgående Bildt: Världen nu farligare”, SVD Nyheter, Måndag 29 september 2014)
Nej, Carl Bildt! Världen blir inte “farligare” efter Din avgång utan tvärt om mindre farlig med Ditt uttåg ur världspolitiken. Svenska folket väntar och det är bara att ta steget ut ur samtiden!
Ryssland har alltid stått på fredens och de förtrycktas sida inte minst vad gäller Kosovokriget och Syrienkonflikten. SSSR:s totala förluster av bibliska mått under Великая Отечественная Война (Velikaja Otechestvennaja Vojna) = Stora Fosterlandskriget (som andra världskriget kallas i Ryssland) uppgick till 26 600 000 människor. Av dessa var 8,7 miljoner soldater och totalt mobiliserades 29,5 miljoner människor under hela krigsförloppet. (“Dan sećanja i tuge”, RTS, Sreda, 22. jun 2011.)
Att sålunda likna Ryssland och Putin vid Nazityskland och Hitler (“Portad i Moskva”, Aftonbladet, 2008-10-01) är magstarkt och rent chauvinistiskt. Bildt har otroliga vyer. Hur är det möjligt att överhuvudtaget jämföra nazismen med regimen i det forna Sovjetunionen. Ett sådant synsätt kan jag inte förstå. Nazismen hade som huvudprogram att eliminera raser, och med den ideologin likviderades judar, romer och slaver i Europa, och slaverna som en underordnad ras var endast avsedda för arbetskraft. Endast tyskarna förklarades som en överordnad ras som ska styra världen.
Programmet innebar i praktiken inrättande av ett livsrum för tyskar i Östeuropa, d.v.s. i ex-Sovjetunionen, och därför attackerades SSSR. SSSR hade således inget program för befolkningens ojämställdhet, förtryck av andra folk och folkslag, och än mindre ett program för förstörelse eller erövring av andras territorier till förmån för dess eget folk. Så dessa politiskt sett motsatta regimer kan och bör inte jämföras med varandra!
Det är sålunda Vladimir Putin vi ska tacka för att USA inte fick igenom fler krig, såsom det storkrig mot Syrien man hade hoppats på, men som uteblev, under hösten 2013.
I och med USA:s och EU:s revanschistiska sanktionspolitik gentemot Ryssland och med allt hätskare antiryska tongångar i Bryssel och Washington står vi sålunda inför ett hotande kärnvapenkrig framprovocerat av Nato och EU.
“Efter en fredligare period är det nu “vapnens makt som dikterar i det omedelbara europeiska närområdet”, sade Bildt och syftade på såväl Ryssland som Mellanöstern och Nordafrika – med en extremism som har band in i våra samhällen.” (“Avgående Bildt: Världen nu farligare”, SVD/ Nyheter, Måndag 29 september 2014)
Menar Bildt att alla de helvetiska korstågskrig som Bill Clinton, familjen Bush och Barack Obama startat runt om i världen skett under “en fredligare period” och att Ukrainakrisen tillkommit som ett resultat av “vapnens makt som dikterar”? Nej, det är geschäft! Det är snarare så att krisen i Ukraina fabricerats av väst för att hejda den ryska ekonomins framväxt samt undvika en annalkande deflationskollaps för västvärldens finanssystem.
Den amerikanske Rysslandsexperten Stephen Cohen, professor emeritus i Rysslandsstudier vid New Yorks universitet och vid Princetonuniversitetet, sade i en intervju i Democracy Now, från den 13 maj 2014, att “Putin sökte inte Ukrainakrisen”.
Cohen betonade härvid att Putin vill trappa ned och stabilisera situationen i Ukraina: “Han anser att den främsta orsaken till destabiliseringen är att Kiev skickar väpnade styrkor till östra Ukraina och skjuter på civila. Han kräver att USA sätter stopp för det. Han tror att om bara det stoppas, så är det relativt enkelt att komma fram till förhandlingar för att avmilitarisera konflikten.” (“Putin sökte inte Ukrainakrisen”, www.larouche.se, Fredag 16 maj, 2014)
drac Ljubomir T. Dević, fil. kand., medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
Carl Bildt (m) som Sveriges f.d. utrikesminister borde lägga vikt på vad som är av intresse och nytta för Sverige och svenska medborgare och inte på vad som är av vinning för honom själv. Att vara ex-utrikesminister är inte ett svepskäl för att missbruka sin särställning och tala om för andra länder hur de ska handhava med sina inre angelägenheter.
Bildt står för kontroversernas kontrovers: “Ryssland måste respektera Ukrainas suveränitet och territoriella integritet och inte bryta mot internationell rätt!” Varför denna cynism? Hur var det då med ex-Jugoslavien, Libyen, Irak, Syrien? Alla de var erkända stater, men det var ingen som opponerade sig, förutom Ryssland och Kina, när deras suveränitet kränktes!
Enligt den före detta tyske förbundskanslern Gerhard Schröder “bär EU skulden för uppdelningen av Ukraina”, något som också jag påpekade i ett tidigt skede.
“EU har bidragit till uppdelningen av Ukraina genom sitt ställningstagande, att associeringsavtalet med EU-blocket är oförenligt med avtalet om tullunion mellan Kiev och Moskva.”, sade Gerhard Schröder. (VESTI-online, 06.03.2014.)
Tjeckiens president Miloš Zeman gav sitt fulla stöd till sin ryske kollega president Vladimir Putin och jämförde situationen på Krim med den södra serbiska provinsen: “Om västländerna inte hade lagt beslag på serbiska Kosovo, skulle de inte ha några problem på Krim idag!” (Informer)
Zeman kommenterade Ukrainakrisen och förklarade att västvärlden nu har stora problem på grund av sina tidigare felsteg:
“Detta är det prejudikat, som vi har i Kosovo. Ja, om det inte var det skulle denna kris ha varit mycket mindre.”, konstaterade den tjeckiske presidenten, och tillade att: “Den främsta orsaken till allt detta var det beslut som den sovjetiske ledaren Nikita Chrusjtjov tog när han gav bort Krim till Ukraina.” (Informer)
Schröder kritiserade också Nato, och sade härvid att: “Alliansen har inget politiskt syfte och dess agerande idag bidrar inte precis till att stärka förtroendet, utan snarare att skapa en växande oro.” (VESTI-online, 06.03.2014.)
Metoderna för att lösa krisen i Ukraina “bör vara diplomatiska”, menade Schröder. Den före detta tyske förbundskanslern uttalade sig kategoriskt emot att försöka isolera Ryssland och avstå från G8-mötet i Sotji. “På grund av krisens omständigheter skulle alla åtgärder som fråntog möjligheten att föra en diskussion vara fel”, sade Schröder. (VESTI-online, 06.03.2014.)
Men det är inte bara Zeman och Schröder som ger sitt stöd till Putin. Även den berömde italienske journalisten Giulietto Chiesa går till attack genom att förklara att: “Västerländska medier är vilseledande och skapar en falsk bild av ryssarna på Krim, vilket i sin tur kan ge en förvrängd information om utvecklingen i Ukraina och skapa en felaktig attityd i allmänhet.”
Giulietto Chiesa polemiserade vidare: “I väst finns ingen informationsfrihet. Amerikanska diktat dominerar världsmedia. Det finns bara en åsikt. Detta är inget annat än censur!”
Han anförde exemplet, att de italienska medierna inte hade rapporterat om nyheten om telefonsamtalet med USA:s biträdande utrikesminister för Europa- och Euroasienfrågor, Victoria Nuland, när hon talade om investeringar på fem miljarder dollar i Ukraina.
Enligt honom förmedlades inte heller nyheten om samtalet mellan Estlands utrikesminister Urmas Paet och EU:s utrikespolitiske talesperson Catherine Ashton under vilket diskuterades händelserna i Kiev.
“Journalister är okunniga och spelar på andras okunskap. I Italien, till exempel, suggererade de att Ryssland hade gått in i Ukraina”, framhävde Chiesa.
Han sade att de ryska åtgärderna kan betecknas som “defensiva” och inte “offensiva”, och tillade: “Ryssland var tvunget att svara. Naturligtvis har Ryssland sina egna intressen i Ukraina, liksom USA och Europa har ett intresse. Revolten i Ukraina föregicks av långa och grundliga amerikanska förberedelser. Detta är det enda sättet man kan tolka Nulands ord på om investeringar i Ukraina.”
Giulietto Chiesa har länge arbetat i Moskva som korrespondent. Han bevittnade upplösningen av det forna Sovjetunionen och framväxten av ett nytt, demokratiskt Ryssland. Under 2004 valdes han in som suppleant i Europaparlamentet, där han ledde ett växande antal kommittéer, däribland de som ansvarar för förbindelserna mellan EU och Ryssland och forna Sovjetrepubliker. För närvarande är han ledamot i styrelsen “Forum för den nya politiken” och ledare för en “alternativ” politisk rörelse. (VESTI-online, 08.03.2014.)
Putin får även oväntat medhåll från israeliska geopolitisk-militära experter. “Ryssland får inte kapitulera inför amerikanerna, även om det skulle vara till priset av ett tredje världskrig”, skriver Yaacov Kedmi, som är en meriterad israelisk geopolitiker, militärpolitisk expert samt f.d. chef för underrättelsestrukturen “Nativ” (officiellt: Lishkat Hakesher eller The Liaison Bureau).
Ryssland kommer att hjälpa befolkningen i den sydöstra delen av Ukraina att skapa sina egna politiska och militära strukturer i syfte att ta bort de som, enligt Ryssland, är illegitima – eftersom de med våld tagit makten i Kiev.
I oktober 1962 stod supermakterna USA och Sovjetunionen på randen till kärnvapenkrig efter att Sovjet placerat kärnvapenbaser på Kuba. Och den ryska ledningen måste återigen idag se över den säkerhetspolitiska och militära hotbilden mot sitt land.
“Hur skulle vi i Israel reagera om till exempel al-Qaida eller Iran skulle ingå ett rättsligt bindande avtal med Jordanien och upprätta luftförsvarssystem med supermoderna PV-robotar och raketramper i det landet?”, frågar sig Yaacov Kedmi.
Det är en livsviktig fråga för Ryssland; därför kommer Moskva inte att böja sig för hoten, och inte heller kommer sanktioner att hjälpa. Dessutom är det föga troligt att Ryssland skulle nå en överenskommelse med väst, eftersom det redan tidigare funnits ett avtal om upplösning av Warszawapakten, som Gorbatjov försökte fastställa, liksom överenskommelsen om Libyen, såsom det senaste avtalet med Janukovitj – som blott varade i en halvtimme.
Kan ytterligare genomträngning av den ryska armén i det kontinentala Ukraina leda till ett fullskaligt krig mellan de två länderna? “För att besvara den frågan, måste man först förstå vilka de allmänpolitiska intressena är för Ryssland”, skriver Kedmi. Och han tillägger:
“I Ukraina kom en särskild politisk grupp till makten, som är mycket mer extremt inställd mot Ryssland och ryssar än Janukovitj och Tymosjenko…
I Ryssland minns man väl att den förra regeringen inte bara strävade efter EU-medlemskap, utan också inträde i Nato. Och Ukrainas deltagande i Nato skulle vara dödligt farligt för Ryssland, eftersom Natos militärbaser på Ukrainas territorium skulle omstöpa hela det ryska missilförsvaret till en hög med metall och därmed även äventyra existensen av medeldistansrobotar och alla andra viktiga centra i landet. Det innebär att Ryssland de facto skulle bli försvarslöst.” (Fakti)
Med utgångspunkt från detta, har Ryssland beslutat att inte låta Ukraina gå med i Nato samt bringa det under en regering som aldrig kommer att vidta åtgärder som hotar Rysslands säkerhet.
I detta avseende anser Ryssland med rätta att det vore absurt att dela Ukraina, och därför åtar sig att verka för dess integritet. Ryssland önskar att hela Ukraina – in i minsta millimeter, ända bort till sin västra gräns – blir ett land.
“Ett regeringsskifte i Ukraina bör ske genom dess medborgares egna fria vilja. Därför kommer Ryssland inte att gå in med sin egen armé, förutom om situationen skulle vara helt utom kontroll…
Den ryska militärmakten skulle kunna (vilket är logiskt) överta kontrollen över kärnkraftverken, för att förhindra oegentligheter, eftersom konsekvenserna av eventuella attacker mot kärnkraftverken skulle kunna bli värre än i Tjernobyl”, anser Yaacov Kedmi.
Om det uppstod en direkt konflikt vore det förnuftigt att inta en del centrala flygplatser, för att förhindra att stödleveranser når de som Ryssland anser vara dess fiender.
Ryssland försöker nu befästa, både organisatoriskt och militärt, de krafter i Ukraina som motsätter sig den nuvarande regeringen i Kiev och som är redo att byta ut den.
Om det lyckas i regeringsövergången med fredliga medel, blir det inga problem. Men om detta inte sker, kommer det att behöva användas våld. Men med kraften av ukrainska medborgare, och inte den ryska armén.
“När det gäller eventuella konflikter mellan den ryska och ukrainska armén, måste jag säga att den ukrainska armén inte existerar helt enkelt. Det finns inget sådant begrepp; den ukrainska armén har sedan länge avväpnats och plundrats. Det finns dock människor som bär den ukrainska arméns uniform – sannolikt kommer en del av dessa att försöka förhindra att den ryska armén tar över strategiska anläggningar i Ukraina. Men det kommer inte att ha någon betydelse”, påstår Yaacov Kedmi. (Fakti)
Det är föga sannolikt att Ryssland kommer att gå till undertecknande av ett avtal som inte ens är värt papperet det är skrivet på.
För att ta ett exempel: I Egypten, den 3 juli 2013, avlägsnades president Muhammad Mursi. USA förklarade att det var en militärkupp och ålade den nya regeringen i Egypten med ekonomiska och militära sanktioner.
“Det som hände i Ukraina kan under inga omständigheter jämföras med händelserna i Kairo. Men Egyptens regering är illegitim och amerikanerna tillämpar sanktioner. Och vad som iscensattes i Kiev, på Majdantorget, utfördes efter samma måttstock i Kairo”, enligt Yaacov Kedmi. (Fakti)
Allt detta känner Sveriges f.d. utrikesminister Carl Bildt till – men ändå blåljuger han i tv-rutan som så många gånger förr. Inte bara att han talar med kluven tunga utan också för han en talan, likt en landsfader, å alla svenskars vägnar. Vem är Bildt som ska tala om för omvärlden vilka “värderingar” som gäller i vårt land?
Bildt, Dina politisk-ekonomiska vinstintressen och stereotypiska värderingar kan Du behålla för Dig själv, men kom inte här och säg vad omvärlden ska göra. Du missbrukar Ditt ämbete på ett osedvanligt oprofessionellt sätt och gör Dig till åtlöje/ clown varstans Du landar. Därför… å det vänligaste, stig åt sidan – ut ur samtiden!
drac Ljubomir T. Dević, fil. kand., medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
Konstitutionsutskottet (KU) presenterade 2013-06-04 sin granskning av regeringen, där den så kallade Saudiaffären har stått i fokus.
Kritik riktades mot Försvarsdepartementets hantering av turerna kring vapenfabriken. Enligt KU har Försvarsdepartementet “skjutit ifrån sig frågan om den fortsatta händelseutvecklingen i kontakten mellan FOI och de saudiska motparterna”. Vidare skriver KU att turerna lett till “skada för rikets internationella relationer”. (“KU kritiserar Försvarsdepartementet”, SVT Text/ Inrikes, Tisdag 04 juni 2013)
Vem försöker skada Sveriges utrikesrelationer och försvar? Vad är svenskarna så rädda för? Sverige har sålunda ingenting att frukta i öst. Ryssland har inga anspråk på Skandinavien. Men om neutraliteten endast tjänar som en täckmantel för Sverige, medan det erbjuder Nato-länderna sina tjänster, då ska det i hög grad vara oroat.
Enligt tidningen Svenska Dagbladet hade Ryssland förvarnat om en stor luftstridsövning med över 70 flygplan i påskveckan 2013. (SVD) Varifrån då denna ogenomtänkta provokation från en del svenska politiker?
Ryssland och Sverige är broderliga länder. Alla de historiska band och spår av ryssbyar, ryska kyrkor och vendiska runor runtom landet vittnar om detta. Ryssland och öst har således haft gedigna historisk-kulturella band med Skandinavien sedan urminnes tider. Men detta är föga känt bland den svenska befolkningen idag på grund av den politiskt utstuderade nedmonteringen av den slavisk-vendiska kulturens och de slaviska språkens framtid i Sverige med omnejd.
Ryssland och ryssarna konfronteras i allt större utbredning med den nya världsordningens politik (Syrienkonflikten, Irans urananrikning, HBT-rörelsen, etc.). Därför är de alltid en begärlig måltavla, detsamma gäller för serberna och Serbien!
drac Ljubomir T. Dević, fil. kand., medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
Lyssnare som ringer in till Sveriges Radios program “Ring P1” får åsikter, politisk hemvist, religionstillhörighet, ålder och eventuella sjukdomar registrerade i en “telefondatabas” i hemlighet. (Sveriges Nyheter, Fredag 21 december 2012)
Men det är långt ifrån bara “Ring P1” som för olagliga register. Nu visar ”nya” uppgifter att även andra svenska institutioner och myndigheter gör det. Rikspolisstyrelsen registrerar enskilda personers etnicitet och religion i sitt centrala kriminalunderrättelseregister (KUR), visar en granskning av Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden. (”Polisen har olagliga register”, SvD Nyheter, 2012-12-27)
Under 1940- och 50-talen registrerades mest kommunister. Mot slutet av 1960-talet fanns över 100 000 kommunister och kommunistsympatisörer registrerade. Den dåvarande svenske statsministern Tage Erlander hade ett motto om åsiktsregistreringen: ”Det är bättre att registrera tio för många än en för lite”. (“100 000 fanns i Säpos register”, SvD Nyheter, 18 december 2002)
Åsiktsregistreringen i Sverige påminner en hel del om den under Sovjetunionen. Skillnaden är hårfin. I det gamla Sovjet gjorde maktapparaten detta under öppna former. De som motarbetade sovjetledarna visste vart de skulle hamna: i Sibirien. Den svenska åsiktsregistreringen är mer dold på ytan, men väldigt aktiv underifrån. Båda sätten är mer än förkastliga eftersom registreringarna i båda fallen bidrar till större kontrollerande tankeövervakning av den inhemska befolkningen samt påskyndar mänsklighetens fördumningsprocess!
drac Ljubomir T. Dević, fil. kand., medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
“Snart finns vargar fast etablerade i södra Sverige, enligt en viltexpert. Andra är tveksamma. Men hösten 2012 har vargar synts och attackerat tamdjur i söder i större utsträckning än tidigare.” (“Vargen kommer – till Sydsverige”, Expressen, Söndag 23 december 2012)
Man pratar i allmänt nedlåtande termer om vargar som om det vore etablerade kriminella och brottslingar. Men vad har vargarna gjort för felsteg? Är det månde deras fel att de är hungriga och att de finns till? Vad är det för ett cyniskt tänkande politikerna har om dessa djuren?
I Öst och Syd vördas vargar med stor respekt, precis som man gjorde under Romarriket med tvillingbröderna Romulus och Remus som ammades av en varginna.
Det finns ett påstått folkligt motstånd mot tanken på en så kallad “vargetablering” i landet, som i stället förespråkar att vargarna ska skjutas med jämna mellanrum.
Men EU motsätter sig den svenska vargjakten. I ett brev till miljöminister Lena Ek är EU:s miljökommissionär Janez Potočnik starkt kritisk mot denna. Enligt miljökommissionären lyckas man inte i den så kallade skötselplanen förklara hur vargstammen ska nå gynnsam bevarandestatus. Därför vill Potočnik att det nuvarande jaktförbudet behålls. (Sveriges Nyheter, Fredag 21 december 2012)
För inte så länge sedan påstod våra politiker och så kallade “viltexperter” att det svenska vargbeståndet höll på att dö ut. De jämrade och beklagade sig över att om man inte importerade friska vargar skulle de inhemska försvinna inom en snar framtid.
Helt plötsligt tycks det som om Sverige har vargar i överflöd, att de kan skjutas på löpande band närhelst lusten faller på. Nej, vi behöver inte göra oss av med vargarna utan tvärtom behövs de alla för vårt hållbara ekosystem. Vargar har levt i symbios med naturen och människan i århundraden. Låt traditionen leva!
Det är tänkt att den svenska vargstammen ska förstärkas med ryska vargar. Det är kanske just här som skon klämmer. Har våra svenska politiker sjunkit så lågt, att de fruktar en ryssinvasion med stöd av de ryska vargarna? Om så är fallet, borde de läggas in på mentalsjukhus hela högen. Vi behöver således inte dumdristigt imbecilla politiker och än mindre en fördumning av den svenska vargpolitiken!
drac Ljubomir T. Dević, fil. kand., medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
Källa: TV4 TEXT, mån 06 Apr 2015. Foto: Bokhuset Dević.
