Vi var tre syskon i familjen, tre bröder, och mor hade oftast inte tid för alla tre. Hon och far arbetade långa pass och skift på Sockerbolaget i Arlöv. När far kom hem, hade mor redan gått till jobbet. Och vice versa. Dagar och veckor in och ut, hela året om.
Som äldst var jag alltid den som kom i sista hand, bland annat med strykningen av skjortor och kläder. Därför gick jag ofta i gammaldags och lite utsvängda gabardinbyxor med fickor framtill på mellanstadiet i grundskolan. De utsvängda byxorna som matchade med mina strykta bomullsskjortor var alltid välstrukna – av sig själva så att säga, och belastningen tursamt nog mindre för mor där hemma.
Gabardinbyxorna är blott historia för många ungdomar idag, det vill säga de är kastade för länge sedan. Men det finns folk som fortfarande använder dem som vintage eller retro. Om man ser tillbaka gjorde de utsvängda byxorna ändå stor nytta där hemma under en period av mitt komplexa barndomsliv.
drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
