Category: Svenska idrotten

“Fansen gillar inte Đoković, eftersom han är serbisk”

Novak Đoković senaste åren den dominerande aktören, har brutit ett flertal rekord, men det var inte nog med att publiken i många turneringar älskade det sätt som de upplevt Roger Federer eller Rafael Nadal.

En av de mest slående exemplen är finalen i US Open i New York när Đoković vann den tionde Grand Slamtiteln, men den amerikanska allmänheten listan stod inför Federer. Publiken på “Arthur Ashe” ofta passerat alla gränser för god smak, så frågan om varför Đoković inte är så populär bland fansen.

Specialized tennis portal “Tennis World USA” erbjuds flera svar, inklusive till Novak kommer från Serbien, som västvärlden har en dålig bild utav.

Skrivet av första noterade de positiva skäl till varför de ska heja på Đoković.

1. Hans livshistoria. Đoković överlevde kriget, han brukade slå bollar in i en vägg som är perforerad med kulor. Nole s tonåren inte var stor. Allt som hittills uppnåtts på grund av hans talang och stark vilja att lyckas.

2. Vänlighet. Đoković är en trevlig kille, många människor känner honom genom imitation, inte bara för sin tennis talang. Efter imitation Sharapova och Nadal, var han inbjuden av många TV-stationer runt om i världen, där det beskrivs som en showman som också vet hur man spelar tennis. Men nu är det annorlunda. När han tillfrågades 2014 för att imitera Nadal, sade han att imitation skada andra.

3. Familj. Đoković är ett exempel på detta. Han är gift med Jelena Ristić, hans longtime flickvän. Han har nu en son, och det är ännu starkare.

4. Livet out of bounds. Đoković var också en vinnare i detta område. Han stöds av UNICEF och utbildning av sina yngre landsmän genom sin stiftelse. Leva ett hälsosamt liv, talar många språk, engelska, italienska, lite franska, förstås … Nästan alla serbiska fans kan prata med honom på hans modersmål.

Dock kvarstår frågan om varför fansen i väst inte gillar Đoković.

Författarna listar fem skäl.

1. Nole är den spelare som bröt dominansen av Nadal och Federer. Många trodde att endast Roger inte kunde slå Rafa Nadal kan slå Federer. De var inte precis glada när deras “historiske fiende” Nole vann. Under perioden mellan 2005 och 2010, har tennisfans som stöds Rafa och Roger, som de gjorde och sponsorer.

2. Đoković kämpar ofta mot publiken. Mest slående var turneringarna i Madrid 2013 och US Open 2015. Du kanske märker att detta är ett specialfall när du spelar mot Nadal och Federer.

3. Đoković är serbisk. Det är ett löjligt skäl, men hans hemland kan vara en av anledningarna till att förklarar varför det inte finns så många supportrar som förtjänar att ha. Serbien har alltid haft ett rykte i Väst som ett upproriskt och våldsamt land.

4. Stilen tennis spel som inte är så “originell”. Människor som vet mycket om tennis vet att det är nästan omöjligt att spela som Novak. Hans bollar har fart, djup och många fördelar … Men han är inte spelar Nadal “banan” shot eller Federer “sabr”.

5. I början av sin karriär. Under 2007 och 2008, har Đoković har beskrivits som “kaxig” och “överskattad”. Dessutom har många människor inte glömma att Federer i Monte Carlo blåste Đoković boxning sitter hans tränare.

Slutligen frågar författaren sig om tennisvärlden väntar på Federers och Nadals pension till Đoković ökade antalet sina fans.

Men inte ett ord om Novak Đokovićs bragder i svenska massmedier, medier som lever sitt eget liv i en bubbla distanserade från verkligheten. I svenska mediers ögon tycks det blott vara Roger Federer som vinner tennismatcher. Oavsett om han vinner eller förlorar matcher är han konstant den store hjälten i svenska nyhetsuppslag. Det är skrattretande så in i Norden, men förklarar till viss del hur det svenska mediesystemet är uppbyggt!

Federer dyker upp med jämna mellanrum som ett oväntat kort och en joker i den svenska TV-rutan. På samma gång som han är med i alla svenska nyhetsuppslag och tennissammanhang nämns han allt mindre i världssammanhang, och det till fördel för hans serbiska rivaler Novak Đoković och Nenad Zimonjić. Detta rimmar inte med verkligheten.

Hur kommer det sig då att Roger Federer ideligen framställs som vinnare och alla hans värdiga motståndare som förlorare? Han är långt ifrån världsbäst idag och inte heller oövervinnerlig likt en Gud inom tennisidrotten, såsom svenska medier försöker få oss enträget att tro. Detta bekräftas bland annat av Zimonjićs seger över Federer.

Man kan rättmätigt fråga sig vem som manipulerar med den svenska idrotten och det svenska folket. I vems intresse ligger det att förringa och underminera de mer kvalificerade idrottsmännens bragder framför andra, mindre förtjänta?

Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Novak Đoković – tidernas främste tennisspelare!

“Based on the most objective criteria we have at our disposal, Novak Đoković is the world’s best tennis player. (…) For all I know, it could mean that Novak Đoković is our overlord and we all have to learn Serbian by New Year’s Day or expect deportation to Canada.” (“Novak Đoković Needs Win at US Open to Reassert Status as World’s Best Player”, Tyler Conway (Featured Columnist) on September 2, 2013)

Kolumnister världen över hyllar i sköna epitet det serbiska tennisundret Novak Đoković, förutom i Sverige där hans professionella insatser marginaliseras och minimaliseras. Varje gång han vinner en tävling eller gör en PR-/ välgörenhetskampanj är det i stället hans motståndare, Roger Federer, Andy Murray m.fl., som drar till sig publiciteten och föräras i den svenska tv-rutan. Media borde uppmärksamma vinnarna i större omfattning – och inte tvärt om.

“Så snart Roger Federer gjorde sitt varumärke genom att falla på knä i tårar efter segern över Robin Söderling i Franska Open 2009, hade tennisbroderskapet redan utropat honom till den störste tennisspelaren någonsin. Är det motiverat, eller är det i själva verket ett typiskt försök av media att göra allt till att få det att verka bättre än det egentligen är?” (“Roger Federer is not the greatest tennis player of all time”, Debatewise)

Den 17-faldige Grand Slam-segraren Roger Federer har under 2013 rasat från andra till sjundeplats på rankningen. Nu vill han “ta sig tillbaka till toppen – med hjälp av Stefan Edberg. (…) Tidernas främste spelare har efter det kunnat välja och vraka bland anbud från coacher som erbjudit sina tjänster men istället valde han att själv söka upp Stefan Edberg.” (“Federer tar hjälp av Edberg”, SVD/ Sport, Onsdag 18 december 2013)

Svenska idrottsmedia är ovanligt nostalgiska när de blickar tillbaka till Federers många Grand Slam-segrar genom åren i stället för att blicka framåt. Att han är “17-faldig Grand Slam-segrare” är naturligtvis en bragd och viktigt att nämna i tv, radio och press, men att han likväl dalat de senaste åren ska likaså nämnas mer än bara i förbifarten.

Đoković är otvetydigt samtidens och framtidens mega tenniskapacitet. Likt en kallhamrad gladiator har han vunnit stora som små segrar vart än han kommit. Till sin stora hjälp har Novak Đoković oväntat hyrt tennislegenden Boris Becker som hans huvudtränare under 2013/ 14; därav Federers reciproka drag att inhysa Edberg till hjälp. 2014 blir sålunda ett viktigt och avgörande år för den serbiska stjärnan!

Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Zlatan Ibrahimović i jantelagens våndor

“När jag kommer ut i Europa jämför de mig med Messi och Ronaldo. När jag kommer hem jämför de mig med en damspelare. Ska jag behöva skämmas för att vara en svensk fotbollsspelare? (…) I stället för att hylla Anders Svensson, för vilken fantastisk karriär han har haft och respektera honom för den prestationen han har gjort som slagit landskampsrekordet, har man varit helt respektlösa och bara satt en skugga över hans karriär, för det han har gjort.” (“Zlatans attack efter debatten om bilpriset”, Expressen, 2013-12-25)

“Där någon från damerna har sagt det här om jantelagen, att de ska få samma som oss. På vilken nivå är vi? (…) Med all respekt för det damerna gör, de har gjort det fantastiskt bra, men du kan inte jämföra herrfotboll med damfotboll. Lägg ner det där, det är inte ens roligt. Det är ett dåligt skämt som inte ens går hem i Rosengård.” (“Zlatans attack efter debatten om bilpriset”, Expressen, 2013-12-25)

Det Zlatan Ibrahimović i grund och botten försöker säga är att svenskar rent generellt har svårt för att erkänna vilka svagheter och styrkor de har, och här handlar det inte bara om idrottsmän och kvinnor. Han menar indirekt att man som svensk inte får sticka upp och tro att man är bättre eller förmer än andra på något sätt och kopplar resonemanget till jantelagen. Rent konkret handlar det om landslagsfotbollsspelaren Anders Svensson, som åstadkommit något positivt för Sverige och som inte erkänns och hyllas – för att svenska folket (läs: jantelagen) missunnar honom den äran.

“Han slog ett rekord (Thomas) Ravelli hade, han var stolt och alla var glada för hans skull. Sedan la bara media en svart skugga över allt det. Han är mer känd för att ha fått en bil än för att ha slagit rekordet. Jag tycker nästan synd om Anders, säger Ibrahimović som under 13 år spelat landslagsfotboll med Anders Svensson.” (“Zlatans attack efter debatten om bilpriset”, Expressen, 2013-12-25)

Zlatan Ibrahimovićs svar på tal i SPORT-Expressen har skapat en storm av oproportionerliga mått i de svenska sociala medierna; bland annat på twitter diskuteras febrilt hans uttalanden. “Svenska landslaget i herrfotboll måste omedelbart inleda ett värdegrundsarbete för spelare och ledning. Just nu skadar de fotbollen.”, skriver Ldb Malmös tränare Jonas Eidevall (”Reaktioner på twitter efter Zlatans uttalande”, Expressen, 2013-12-25)

Men det handlar inte om huruvida Zlatan har en skev värdegrundsuppfattning eller inte utan snarare om likriktningens konsekvenser, svenskars självbild i allmänhet och de olika självförvållade problem som de därtill konfronteras med, som bottnar i att de oftast har ett dåligt förhållningssätt till sig själva och omvärlden. Förr eller senare leder denna likriktningens förvrängda självbild till en instabil självkänsla, självmedvetenhet, självblindhet och mindervärdeskomplex som i sin tur åsamkar ett pannationellt jantelagstrauma av aldrig skådat like!

Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Varför en staty till Zlatans ära?

””Nu är det pay-back time!”. Så skriver en Malmöbo i ett mejl till gatukontoret. Det han menar är att det är dags för staden att resa en staty till fotbollsspelaren Zlatan Ibrahimovićs ära i Malmö. Hyllningen bör utföras i brons och gärna i Rosengård eller på Möllevångstorget, önskar mejlskrivaren.” (Sydsvenskan, Fredag 2 oktober 2009)

Det är inte ett kontroversiellt förslag. Det är klart att Zlatan ska stå som staty i vår stad. Man behöver inte missunna andras framgångar och lycka utan tvärtom glädjas och hylla. Man behöver inte heller ha ett längre perspektiv på att sätta upp statyer. Varför ska allting vara likriktat och varför ska alla fotbollsspelare i vårt land ha samma spelstil?

Alla kan inte vara likadana på plan. Det är inte husbyggen och bygglov vi diskuterar – utan fotboll. Zlatan kör sin självsäkra imponerande stil, och det spelsättet har gjort honom till en fotbollsklassiker i stil med Pelé och Maradona.

Det är utomordentligt trevligt att vi får en brytning i vardagstristessen med en Zlatan-staty i brons, eller varför inte i guld. Zlatans namn säger allt, med det menas helt enkelt: en guldklimp!

Vad som talar för att det blir en staty till Zlatan Ibrahimovićs ära i Malmö är att:

-Zlatan är en internationellt erkänd världsstjärna och en samhällsikon.

-Real Madrids målvakt Iker Cassilas fick en staty i sin hemstad Navalacruz bara några år efter att ha startat sin kometkarriär som a-proffs i Real Madrid. Varför skulle inte Zlatan kunna få en staty, som är jämngammal med Cassilas!?

-Byggkostnaden för Swedbank Stadion uppgick till 695 miljoner kr. Detta är väl ett sanslöst slöseri med pengar om något? Zlatans staty skulle bara kosta en bråkdel av den här summan!

-Det går inte att jämföra politiker och tjänstemän med idrottsmän. En politiker går i pension vid 65-års åldern med feta avgångsvederlag och fallskärmar för miljoner, en fotbollsspelare blir utsliten och kasserad redan vid 30-35.

Det är många som undrar varför Zlatan inte gjort lika bra ifrån sig i det svenska fotbollslandslaget. Men det är ju inte så konstigt! Han får inte lika stor lön, uppmärksamhet och uppskattning här som utomlands – såsom exempelvis i italienska Internazionale, Milan och spanska Barca.

I Barcelona har han spelarna Xavi och Messi bakom sig bland övriga duktiga spelare, som håller absolut världsklass. Det finns idag emellertid ingen i det svenska landslaget som når upp till samma höjder. Men vem vet, det kanske kommer nya friska förändringsvindar om ett par decennier!?

Det svenska landslaget har således stagnerat, precis som flera andra svenska klubbar och företag såsom Volvo, Ericsson och Vattenfall. Ett nytänkande är en förutsättning för all hållbar utveckling, även om det skulle innebära utländskt inflytande. En isolationistisk politik skadar mer än vad den gör nytta.

Ta till exempel Spyker Cars och Saab Automobile som hade det mycket bättre bland holländska och ryska delägare, även om samarbetet gav stora miljonförluster. Moder Sverige lämnade sitt lilla barn bland vassen i sjön allt för att blidka andra. Saab glömmer aldrig detta svek!

Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Bronsskulptur av Zlatan i Malmö!?

”Swedbank Stadion är en fotbollsstadion. En modern, bekväm, spektakulär arena för fantastiska fotbollsupplevelser. Men också mycket mer än så. En komplett konferensanläggning. Ett arkitektoniskt landmärke. En plats för möten mellan idrott, kultur och näringsliv. Och dessutom en historia om hur en till synes ouppnåelig dröm ändå blev verklighet, tack vare många människors envisa arbete.” (Källa: Swedbank Stadion)

Den nya arenan stod färdig för allsvensk fotboll 2009-04-13. Byggkostnad: 695 miljoner SEK. 2009-09-21 hedrades, som grädde på tårtan, några av Malmös största idrottsmän och idrottskvinnor genom tiderna. Då invigdes de första minnesplattorna på Idrottens Walk of Fame på Stadiontorget.

Men till vilken nytta och för vem är Malmös nya mötesplatser? Pengarna hade kunnat användas istället till att upprusta skolan. Och var finns Zlatan Ibrahimović i bilden?

Zlatan är nästintill helgonförklarad i Holland, Italien, Spanien, Serbien bland övriga fotbollsnationer i Europa samt bredare. Han är en ikon, en hjälte som, i all anspråkslöshet, har uppfyllt mångas drömmar – däribland svenskarnas.

Zlatan med flera aktörer står bakom en ny fotbollsplan, som ska uppföras i stadsdelen Bergsjön i nordöstra Göteborg, liknande den som han för två år sedan tillsammans med ett känt sportmärke uppförde i stadsdelen Rosengård i Malmö. Men det är varken stadsdelarna eller kommunerna som står för kostnaderna utan externa aktörer. Zlatan själv la pengar på fotbollsplanen i Malmö! Han har således åstadkommit mycket för vårt Malmö och Sveriges anseende utåt. Nu är det ”pay-back time”! Det är dags att resa en staty till hans ära, förslagsvis i Rosengård eller på Möllevångstorget.

2009-09-07 blev Astrid Lindgrens sagofigurer Emil och Ida från Lönneberga statyer i Rosengård. Bostadsbolaget MKB anlitade ”konstnären Björn Carnemalm, tidigare engagerad i Rosengårdsprojektet Zlatans leende, för att utforma konstverket. Resultatet har blivit två barn i naturlig storlek och en 15 meter hög flaggstång, allt gjutet i brons.” (”Emil staty i Rosengård”, HD, 2009-09-07) Här hade en bronsskulptur av Zlatan Ibrahimović förgyllt tillvaron än mer!

Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

———————————————————————————————

SWEDISH PEOPLE: TO SUPPORT MY IDEA AND CONCEPT OF A STATUE OF ZLATAN IBRAHIMOVIĆ