ur Pravo na reč/ Rätt att orda, nr 16, januari 2004
Museet Vandalorum ska ligga i korsningen av E4 och väg 27 i Värnamo i Småland. Idén till museet kommer från Sven Lundh tillsammans med Pontus Hultén och Anna-Lena Wibom. Anläggningens arkitekt, italienaren Renzo Piano, säger: “Korsningens fyra vägar leder till Köpenhamn i söder, Oslo i väster, Stockholm i norr och Istanbul i öster”. Intet ord om vägen till Balkan. Om det här projektet ska lyckas, måste alla få bli engagerade!
Jag finner att Pontus Hulténs och Marie-Louise von Plessens publikation “Den sanna historien om vandalerna” bidrar till en pånyttfödelse av vandalerna. Den här boken borde alla läsa. Den är ett mästerverk. Men som överallt behöver också Pontus Hultén och Co samverka mer internationellt, för att få en mer nyanserad helhetsbild av vandalernas språk och kultur.
Var låg då Vendland, och vilka var venderna (vandalerna)? Vart har de svenska venderna och den vendiska kulturen tagit vägen? Vi vet att venderna (även kallade sorber eller lusizer), som är ett gammalt slaviskt folk och förfäder till serberna, stod i livlig beröring med de skandinaviska folken.
En del historieforskare menar att kimbrerna och teutonerna var kelter. Kelterna i sin tur torde ha starka släktband med venderna. Kimbrerna, teutonerna och vandalerna torde alla vara slaviska stammar. Bland annat Krim har fått sitt namn efter kimbrerna. Orden tysk, tydske, Deutsch, Dutch hör ihop med teutoner och (V)andalusien med vandaler.
Serberna beskylls av sina grannar för att vara särdeles “primitiva” (epitet som passar in på vandalerna). Att serberna (läs “vandalerna”) framstått negativt i historien, beror till stor del på att de besegrat större makter och folkslag, som efteråt gjort allt vad de kunnat att förringa denna bedrift.
drac Ljubomir T. Dević,
fil. kand. i franska, engelska och ryska
ordförande i Kulturskaparklubben Bokhuset Dević
_________________________________
Publicerad i tidskrift.nu: 2004-02-05