drac Ljubomir T. Dević – Bokhuset Dević/Кућа књига Девић

TEMA: Den svenska skolan

Skolans värld har fått ännu ett begrepp: ”superlärare”.

“Superlärare” ska stötta skolor för att nå bättre resultat. “Superlärare” är de särskilt kvalificerade lärare som under tre år ska stödja sina kollegor på tio skolor med elever i årskurs 6–9 runt om i landet i så kallade “utanförskapsområden”. “Skälet till satsningen är, enligt regeringen, att många skolor trots stora ansträngningar har kunskapsresultat som ofta är mycket bristfälliga i skolor vilka ligger i stadsdelar med utbrett utanförskap. Många elever når inte målen och kommer heller inte in på gymnasiet.” (DN.se, 28 oktober 2012)

Tidigare pratades det en hel del om behöriga och obehöriga lärare, kompetenta och inkompetenta ledare, kvalificerad och okvalificerad skolpersonal. När man väl har söndertuggat lärarlegitimationens vara eller inte vara samt uttömt arsenalen vill man införskaffa nytt och bättre krut. Men det är inte krutet det är fel på utan geväret – som symboliserar systemet.

Det svenska skolsystemet är i hög grad byråkratiskt, ineffektivt och uppdelat i vi-och-de lag, vilket avspeglar sig i resten av vårt samhälle. Men Sverige behöver inga så kallade “superlärare”, för flertalet av lärarna är redan superduktiga. Att skicka en elitstyrka för att hjälpa lärare i nöd är kanske en god önskeidé, men där borde man stanna i tankarna.

Att däremot låta lärare auskultera hos varandra på en skola för att lära av varandra är någonting som redan försiggår runt om i landets skolor. Men att skicka en patrull som ska dirigera vad en “misslyckad” lärare ska göra för att med olika medel och till varje pris trissa upp skolresultaten är både utpekande, kränkande och förnedrande för lärarna.

I stället för att dramatisera och sensationsgöra skolan vore det klokare att lyfta administrativa uppgifter från lärare.

Lärarna belastas med allt mer sidoarbete såsom vikariehantering, CSN-rapportering, bokföring, uträkning av betyg på nationella prov, kopiering, schemaändringar (hitta sal), beställningar av böcker och annat kursmaterial, registrera kompetens, rapportering i Hrut (t.ex. vick, övertid, reseräkning, sjukanmälan), gruppregistrering, vaktning av elever vid skrivningar och prövningar, och så vidare.

Men lärarna behöver således mer tid för att skapa rutiner i själva undervisningen för att kunna tillämpa det nya betygssystemet och de nya kursplanemålen, digitalisering av undervisningsmaterial, ökad kommunikation med elever som följd av digitalisering, utökat ämnesövergripande samarbete behöver mer avsatt tid.

Att lägga fokus på “superlärare” ger en snedvriden bild av skolan. Fokuset borde snarare läggas på hur man kan få bukt med byråkratiseringen av skolan. När man blir av med detta ok kommer skolresultaten att förbättras per automatik och då kommer inga “superlärare” heller att behövas.

Bered mer tid åt lärarna och låt dem få göra sitt hantverksarbete. Skolverket och regeringen borde sluta med alla hittepåregler och lagar och i stället låta skolan få vara sig själv. Så länge skolan får andas och tänka själv kommer den att överleva, allting annat är överflödigt att säga.

“Dum spiro, spero!” (Så länge jag andas, finns jag till.) Så även borde detta klassiska ordspråk gälla för skolan!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Tema: Himlafenomen

Värmland träffades av en “meteorit” under tisdagskvällen den 11 december 2012. Det blev ett kraftigt blått ljussken efter nedslaget. En exploderande meteorit kan ha orsakat himlafenomenet, men det är långt ifrån den enda teorin. Astronomerna och himlaforskarna är således inte samstämmiga här.

Ett blåskimrande ljus slog ned någonstans i Värmland med en påföljande kraftig smäll. Möjligen kan det ha varit en större klump från meteorsvärmen Geminiderna som passerade nära jorden under torsdagskvällen den 13 december och natten mot fredagen den 14 december 2012.

Ett orangefärgat klot med destination mot jorden landade till slut med ett kraftigt dån. Ett kraftigt blåskimrande ljus syntes som spår efter det. Ett flertal vittnen har hört av sig till polisen, men de svenska myndigheterna lägger locket på som så många gånger tidigare när det gäller himlaobservationer.

Men vad var det egentligen som lyste upp Värmland den där tisdagskvällen? Värmlänningarna påstår att de aldrig har sett något liknande och mystiskt förut. Det kan ha varit ett meteoritnedfall eller en komet av något slag, för det lyste starkt likt en vitblå boll med rödorange färg på svansen. Men det kan likväl ha varit så enkelt som ett späckat stjärnfall på den mörka vinterhimlen.

Vad det än var så kommer det inte att offentliggöras för allmänheten. Amatörastronomen Mats Yderstig i Torsby “gissar att himlafenomenet orsakats av en meteorit med en storlek på runt en halv meter som kommit in mot jorden i hög hastighet och exploderat högt upp i atmosfären (…).” (“Meteorit kan ha orsakat himlafenomenet”, nwt.se, Onsdag 12 december 2012)

Men kan meteoriten ha varit en “ren tillfällighet”, som Mats Yderstig menar om fenomenet under tisdagskvällen den 11 december? Polska astronomer är av en annan mening. I polska medier kan man läsa om att det här nedfallet i stället handlar om en 4 km bred asteroid, som var riktigt nära att slå till mot jorden. Hur kommer det sig att ingenting av det här sipprar ut i svenska medier? Måste man verkligen gå och läsa andra nyhetsbyråers rapportering, och då främst de i öst, för att få värdefull inblick och öppenhjärtig information om saker och ting?

Skillnaden mellan en meteorit och en asteroid är ofantligt stor. Skadeverkningarna efter en asteroid vore förödande inte bara för Värmland utan för hela vår civilisation. Asteroiderna närmar sig jorden för varje gång. Nästa gång kanske kraschen sker på riktigt, men då lär det inte finnas någon som kan nedteckna det för våra efterkommande.

Ryska himlaforskare spår att en asteroid ska träffa jorden 2030. Enligt amerikanska NASA hotar en 400 m lång asteroid att ramma jorden – fredagen den 13 2029. “Risken för att asteroiden kommer att träffa jorden är enligt NASA en på 45.” (“Jättelik asteroid hotar träffa jorden”, Aftonbladet, 2004-12-25)

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

ANALYS —

Många svenskar känner inte till att Ryssland och Serbien har starka kulturhistoriska och religiösa band med Syrien. Men varför skulle man, när inget av detta lyfts fram i dagens massmedia? Att ryssar, serber, assyrier och syrianer står i nära släktskap är en kryptisk gåta för många västerlänningar och de oinvigda att deschiffrera och förstå.

“Rysslands inställning till Syrien brukar förklaras med att Syrien är viktigt för Moskva. Syrien är ju beläget i Mellanösterns strategiska hjärta, och Moskvas förbindelser med släkten Assad går 40 år tillbaka i tiden.” (”Avsky för revolution bakom Rysslands stöd till Syrien”, DN.se, 2012-02-25)

“Värdet av handeln mellan Serbien och Syrien uppgick till 33 miljoner dollar 2008.” (”Robna razmena Srbije i Sirije 33 miliona dolara”, www.politika.rs, 03/06/2009)

Det slaviska stödet till Syrien är komplext. Under alla omständigheter är det ett relevant ämne att ta upp. Syrien var en gång en del av det assyriska riket (det forna Mesopotamien). Syrien är uppkallat efter Assyrien, och Assyrien i sin tur efter Asur. Asur är även omnämnd som Serbo Makeridov.

Alawiterna har alltid varit lojala och haft bra band till Ryssland, också under sämre tider. Men nu flyr de Syrien i allt större skala och har med åren blivit en minoritet i sitt eget land. Situationen var dock den omvända tidigare. Liknelsen kan göras med Kosovo och Metohija, där serberna från att ha varit i ledande majoritet hamnat i en minoritetssituation liksom dess sköna kulturskatter i albanska händer. Likaså kommer alawiternas kultur och historia att utraderas och tillfalla någon annan om de förlorar makten i landet.

Enligt den serbiske historikern Jovan I. Deretić var Nino Belovs imperium ett världsrike som räknade minst hälften av det moderna Europa, delar av Asien och delar av Afrika. Eftersom riket föll samman med tiden förnyades det av Serbo Makeridov 1325 f.Kr.; han omnämns som Asur i Gamla Testamentet. För att hedra sin föregångare Nino byggde han den berömda staden Nineve. Serbos stat var även den ett globalt imperium som sträckte sig, precis som Ninos, över tre kontinenter. Serbo Makeridovs ättlingar härskade under flera århundraden över Assyrien, som i själva verket hette Surbien. Assyrien eller Surbien blev sålunda uppkallat efter Asur, eller rättare sagt Serbo Makeridov.

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

“The Serbs committed many of the war’s worst crimes, but were not at all alone, and it is not right, or useful, for them to carry the sole responsibility. Convicting only Serbs simply doesn’t make sense in terms of justice, in terms of reality, or in terms of politics.”

David Harland, executive director of the Center for Humanitarian Dialogue

________________________________________________________________

(Källa: “Selective Justice for the Balkans”, The New York Times/The Opinion Pages, December 7, 2012)

TEMA: Vampyrism

Serbien är vampyrernas boning. De första dokument som kom till om vampyrer hittades inte i Transsylvanien, som man skulle kunna tro, utan i Serbien med omnejd. Till exempel i tsar Stefan Dušans (1308–1355) dekret från 1342 förbjöds präster att delta i uppgrävningen och bränningen av kroppar av de personer som misstänktes för att vara vampyrer.

De mest kända vampyrerna i Serbien, varav vissa av dem fått världsberömmelse, är Arnaut Pavle, Petar Blagojević och Sava Savanović. Petar Blagojević (ty. Peter Plogojowitz; från Veliko Gradište, död 1724) blev vampyr före Sava Savanović och på det sättet kom han in i annalerna som den första vampyren i Serbiens historia. Om honom, till skillnad från Savanović, finns litterära bevis – den österrikiska pressen vidareförmedlade rapporten från 1725 i vilken diskuteras rätt allvarligt om att det finns vampyrer i Serbien. (“Ko je bio prvi pravi srpski vampir”, RTS, subota, 08. decembar 2012.)

Debatten kring serbiska vampyrer har ofta hamnat utanför världshistoriens skeenden. De utmanövrerades av den irländske författaren Bram Stokers Dracula. Serbisk-valakiske fursten Vlad Țepeș tog åt sig all ära. Men Țepeș var inte en vampyr, inte heller har han något samband med vampyrer. Vampyrlegenden har legat i det dolda ända tills den dag Sava Savanovićs mjölkvarn kollapsade i Zarožje.

Rapporten om den här händelsen var bland de första dokumenterade vittnanden om vampyrbekännelser i östra Europa. Det publicerades av Wienerisches Diarium, en Wientidning, idag mer känd som Die Wiener Zeitung.

Den österrikiske tjänstemannen Frombalds rapport publicerades i Wiens tidning Wienerisches Diarium. “Bekräftelse av förekomsten av vampyrer” är bevarad i den österrikiska statens arkiv.

Hur ska man då försvara sig mot vampyrer? Det finns några folkliga sätt att värna sig. Forskaren Tatjana Stojanović, som disputerat i ämnet, säger följande:

“Hagtorn och slån är mycket effektiva. Dessutom kan vanliga magiska formler, till exempel svordomar, vara till nytta. Träffar man en vampyr ska man förbanna hans vänstra knä, skicka honom till berg eller in i vattnet och önska honom att se hagtorn. Helgade föremål och vigvatten hjälper också. Men man blir aldrig av med vampyren förrän han helt förstörs. Hur kan man göra det? Vampyrens barn kan bekämpa sin far. Folk tror på att vampyren kan återvända hem och bo med sin hustru, hjälpa henne och göra henne gravid. Dessutom kan människor, som föddes på lördag, som i Serbien är de dödas dag, tillintetgöra vampyrer: de ska hitta vampyrens kista och slå en påle av hagtorn igenom den.”

Det faktum att vampyrer finns i västra Serbien är faktiskt dokumenterat: österrikiska och ungerska tjänstemän var tillräckligt noggranna för att protokollföra vampyrernas alla illdåd. Etnografen och historikern Vesna Marjanović tillägger:

“Vampyren från Zarožje heter Sava Savanović, medan en annan vampyr Petar Blagojević i början av 1700-talet bodde i byn Kisiljevo i landets nordöstra del. Det var just då som österrikiska myndigheter, som utredde mystiska mord i landet, började använda ordet “vampyr”. Deras protokoll publicerades, och det serbiska ordet lånades in av västeuropeiska språk.”

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

__________________________________________________________

Ryssland är en regelbunden måltavla för europeisk kritik av dess brott mot mänskliga rättigheter. Nu reagerar Moskva i sin rapport om situationen för de mänskliga rättigheterna i Europeiska unionen (EU), i vilken konstateras att EU har för mycket rasism, polismissbruk och nynazism.

Rysk rapport skyller EU-länderna för orättvisor bland vilka finns kränkningar av privatlivet, polismissbruk, bristande jämställdhet, hot mot pressfriheten, men även rykten om hemliga fängelser på deras territorier, som påstås drivas av amerikanska CIA.

“Allt ovanstående är i uppenbar strid med EU:s påståenden om att det skulle vara ett praktföredöme, och ofta “ultimata domaren” när det gäller mänskliga rättigheter och demokratiska friheter”, står vidare i rapporten.” (“Moskva: EU krši ljudska prava”, RTS, petak 07. decembar 2012.)

Ryssland anklagar Tyskland för dess avsaknad av mänskliga rättigheter samt ovilja mot beredande av adekvat TV-utrymme för den inhemska oppositionen.

Frankrike anklagas för att bryta mot de mänskliga rättigheterna vad gäller behandlingen av romer, polismissbruk gentemot invandrare och överfulla smutsiga fängelser. (“Moskva: EU krši ljudska prava”, RTS, petak 07. decembar 2012.)

Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

TEMA: Lärarutbildning i relation till partipolitiska behov

I artikeln “Lärarutbildning – bygge i förfall?” (Lärarnas Nyheter, 2012-11-15) fastställs att lärarstudenter kommer allt sämre rustade till högskolan.

Där konstateras att “dagens lärarstudenter, jämfört med såväl tidigare år som andra utbildningar, har lägre gymnasiebetyg, sämre resultat på högskoleprovet, sämre kognitiv förmåga, sämre ledaregenskaper, i större utsträckning rekryteras från lägre socialgrupper med mindre kulturellt kapital och från familjer med annat modersmål än svenska”.

Men det är inte lärarutbildningen och studenterna som är ett problem. Utbildningen håller tvärt om toppkvalitet internationellt sett och flera studenter, speciellt bland de formellt obehöriga, är överkvalificerade. Problemet är snarare partipolitiskt. Det finns de politiker och regeringar som vill exploatera sjukvården och skolan. Vi har för många förståsigpåare och lekmän som vill uppfinna hjul år efter år. Men varför denna eviga nydaningspolitik? I vems intresse ligger denna självförstörelsebedrift?

Det finns ett serbiskt ordspråk som säger: “Där två leker, finns inte plats för en tredje.” Och det är precis vad det handlar om. Vi har för många politiska och ekonomiska intressenter som nästlat in sig i skolpolitikens värld, precis som inom sjukvårdens.

Låt utbildningsanordnarna själva få avgöra vilka kurser de vill satsa på. Och likadant i sjukvården: låt läkarna få vara läkare och inte politikers poltroner. De har sina utvärderingar och enkätundersökningar som de baserar sina beslut på. Varför ska allting gå via lekmannamässiga politiker? Och varför ska staten vara toppstyrd så in i norden? Det är ingen garanti att saker och ting håller måttet bara för att de går via högre instanser.

Att dagens lärarstudenter skulle ha lägre gymnasiebetyg är irrelevant ur kunskapsperspektiv. De kanske har högre grundskolebetyg i stället eller andra meriterande kompetenser. Det ena bör inte utesluta det andra.

Vad exakt är det som säger att individer som klarar högskoleprovet blir bättre lärare? Högskoleprovet är gravt missvisande och orättvist, då det fuskas för fullt och orden läcker ut på nätet.

Vad har kognitiv förmåga med skicklighet att göra? Albert Einstein hade lågt IQ, men räknas ändå som ett av världens största genier. Individer med utvecklad kognitiv förmåga blir av med den med åren, i synnerhet om de utsätts för negativ stress under en längre tid, vilket i sin tur kan leda till minnesluckor, emotionella problem och nedsatt kognitiv förmåga.

Ledaregenskaper är ingenting man kan förvärva eller plugga sig till. Det är någonting man formas till under lärlings-, gesäll- och mästarstadierna.

Och vad är det som säger att lärare från lägre socialgrupper med mindre kulturellt kapital och från familjer med annat modersmål än svenska blir sämre lärare? Det är snarare tvärt om, att dessa ger ett större kulturellt kapitalvärde och är genuina guldkalvar för det svenska samhället.

Lärare från tvåspråkiga miljöer borde således ses som en tillgång och inte som en börda och belastning för systemet!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Frikännandet av de kroatiska generalerna Ante Gotovina och Mladen Markač är en moralisk och politisk dödsstöt för Haagtribunalens framtida existens. Att döma ut ett straff på 24 års fängelse i första vändan för att sedan i nästa makulera till ett fullt frikännande gör tribunalen sålunda otillförlitlig.

Generalerna Gotovina och Markač är dock inte de enda krigsförbrytare som går fria. De är i sällskap med bosnisk-muslimske Naser Orić, albanske Ramush Haradinaj och bosnisk-kroatiske Dražen Erdemović. Den sistnämnde, som likviderat över 1200 personer, fick bara 3,5 år och lever nu under falsk identitet.

“Processen mot Haradinaj genomfördes under skandalösa förhållanden, meddelar det ryska utrikesdepartementet och tillägger att det är “första gången i det internationella rättsväsendets historia som domstolsvittnen öppet utsätts för påtryckningar och hot, samt även ofta blir fysiskt eliminerade.”” (“Moskva: Skandalozno suđenje Haradinaju”, RTS, subota 01. decembar 2012.)

Haagdomstolen är skapad för en enda anledning – att rättsförfölja serber och utse dem till syndabockar, allt för att statuera ett exempel. Domstolen är således inrättad för att fungera som en propagandistisk apparat samt vara USA:s och västvärldens förlängda arm.

Det finns således ingen anledning längre att respektera Internationella domstolen som en rättsinstitution. En domstol som agerar så uppenbart partiskt och godtyckligt som domstolen i Haag, förtjänar inte sitt namn. Denna typ av skeva och godtyckliga domar gör att människor tappar förtroende för så kallade krigsförbrytartribunaler.

“Men ska trovärdigheten för krigsförbrytartribunaler upprätthållas så kan det inte vara så att västvärldens ledare på något sätt är immuna samtidigt som tuffare regler gäller för resten av världens ledargarnityr. Rättsäkerheten kräver att det är brottet som avgör vem som åtalas. Inte vem personen är.” (”Gäller lagen även för George W Bush?”, Wolfgang Hansson, Fredag 2 december 2011, Aftonbladet Blogg)

Allting måste ställas i rätt proportion. I alla krig finns minst två stridande parter, så även under Balkankriget på 1990-talet. Med all respekt för Srebrenicamassakerns offer, men vi måste på samma gång hålla minnet levande av Jasenovac med flera andra koncentrationsläger som lätt faller i allmänhetens glömska. Problemet med Jasenovac är dock mer komplicerat, djupare och bredare, vilket inte får vara ett svepskäl för att tiga till tystnad kring dess offer som räknas i hundratusental.

“SOME SIX HUNDRED THOUSAND PEOPLE WERE MURDERED AT JASENOVAC, mostly Serbs, Jews, Gypsies, and opponents of the ustaša regime. The number of Jewish victims was between twenty and twenty-five thousand, most of whom were murdered there up to August 1942, when deportation of the Croatian Jews to Auschwitz for extermination began.” (ENCYCLOPEDIA OF THE HOLOCAUST, Vol. 2, page 739, entry: “Jasenovac”)

Haagtribunalen har misslyckats fatalt på flera punkter, bland annat att skapa ett rättsligt balanserat och opartiskt forum samt bereda plats för en hållbar fred, försoning och förbrödring. Domstolsutslagen är farsaktiga, ensidiga och kontraproduktiva. Där är ett otal vittnesmål om vittnen som blivit slagna, trakasserade och hotade under arresten i Haag. Svenska media tiger här. Tack vare rysk och serbisk press, TV och radio blir man uppdaterad om läget, om än fragmentariskt.

Balkananalytiker, rapportörer och observatörer som inte följer mainstream stämplas som “proserbiska” och hånas av både Haagtribunalen och media, däribland författaren Diana Johnstones bok “Dårarnas korståg” (Fool´s Crusade, 2004), Carla del Pontes bok “Jakten: Jag och krigsförbrytarna” (The Hunt: Me and the War Criminals, 2008) och Europarådets specialsändebud Dick Martys rapport (2010) om påstådd handel med mänskliga organ.

Audiatur et altera pars! (=Må även andra sidan höras)

Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

TEMA: Missförhållanden inom sjukvården

“Skånska sjukvården är inte i kris. Det är falsarier, hävdade regionrådet Michael Sandin (M) i budgetdebatten i Region Skåne.” (“Debatt om skånsk sjukvård”, Sydsvenskan, Tisdag 27 november 2012)

Visst är sjukvården i kris! Det har den varit länge, åtminstone från 2006 när jag började skriva om cancervårdens brister.

När jag som nära anhörig uttryckte frustration, skam och sorg över vården i svenska massmedier fick jag både ris och ros från olika håll. Ros kom från de som varit med om det. Mothugg kom från de oförstående som menade att allt var frid och fröjd, att skam skulle gå åt den som skrev om bristerna. Det vill säga mig och likasinnade.

Jag står fortfarande för det jag skrev då. Varje ord är noga vägt.

Året därpå, 2007, skrev jag följande:

“Det finns utrymme för mycket kritik av den svenska cancersjukvårdens bristande verksamhet. Det ska tiden förtälja, om inte idag så imorgon eller i övermorgon! Att påstå att: ”det inte finns stöd för kritik av vården” är fisförnämt från HSAN:s* (Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd) sida. Menar HSAN att den svenska sjukvården är idealisk, utan några som helst problem? För det är den ju inte alls. Det visar alla de LEX MARIA-brott som görs dagligen i Sverige och patienter som hinner avlida innan de får rätt behandling. Samma sak hände med min far: hans cancerbehandling uteblev! Varför?” (“Cancerfondsrapporten 2007 — “Orättvisor påverkar cancerpatienters chans att överleva””), Ljubomir T. Dević, Blaskan #5 2007)

*Socialstyrelsen har tagit över HSAN:s roll!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

TEMA: Alaska

Rikedomen i USA är först och främst indianernas. Den en gång stolta ursprungsbefolkningen är förödmjukad till den grad att den funnit sig i att leva som hundar i reservat. Idag exploaterar samma USA all världens nationer bara för att upprätthålla sin egen standard.

Till och med har en del amerikanska politiker sagt att Sibirien förfogar över stora naturtillgångar och att Ryssland borde dela med sig av dessa till andra. Vilken oförskämdhet! Ryssland varken erövrar eller plundrar. Det bara värnar sitt eget folk och sina gränser mot yttre hot.

Det ryktas om att den dåvarande amerikanske presidenten George W. Bush vid ett möte frågade sin kollega Vladimir Putin om han var villig att sälja en bit av Ryssland till Amerika. Bush trodde naivt att köpslaget skulle gå igenom lika smidigt som med guldkalven Alaska. Men där fick han en tvärnit.

Det är inte så många som vet att Alaskas rättmätiga namn är Aljaska. Det var tidigare en del av det ryska tsarriket, men såldes bort den 30 mars 1867 för blott 7,2 miljoner gulddollar. Alaska är således en väldig reservoar av naturtillgångar. Detta visste den dåvarande amerikanske utrikesministern William H. Seward. Han skrev på ett avtal å USA:s vägnar med Ryssland om köpet av Alaska, som senare visade sig vara ett av historiens bästa fastighetsköp.

Ryska historiker är dock oense här. En del menar att Amerika fick arrendera Alaska på 100 år och andra att det var en betalning för en gammal skuld.

En sak är dock säker: Alaska är idag USA:s 49:e delstat, allt annat är perifert!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

TEMA: Haagtribunalen

Objektiviteten och opartiskheten vid Internationella brottmålsdomstolen i Haag (ICTY) ifrågasätts efter frikännandet av kroatiska generaler, meddelade Rysslands utrikesdepartement.

ICTY:s dom om frikännande av de kroatiska generalerna Ante Gotovina och Mladen Markač “sätter åter i fråga så kallade objektiviteten och opartiskheten hos Internationella domstolen för brott begångna i det forna Jugoslavien”, sades i uttalandet från det officiella Moskva. (“Moskva sumnja u Tribunal”, RTS, subota 17. novembar 2012.)

Ryssland beklagar med ett konstaterande att tribunalen “inte har lyckats bli det internationella rättsväsendets genuint opartiska instans med likabehandling av alla parter i konfliktens Jugoslavien”. (“Moskva sumnja u Tribunal”, RTS, subota 17. novembar 2012.)

“Från rapporter i media att döma, har domen orsakat förvåning även hos tidigare åklagaren Carla del Ponte, som på sin tid lämnade ett betydande “bidrag” till inrättandet av en ensidig antiserbisk politik i Internationella domstolen för brott begångna i det forna Jugoslavien.” (“Moskva sumnja u Tribunal”, RTS, subota 17. novembar 2012.)

“Att skepsis råder över beslutet bekräftar även det faktum att två utav fem domare vägrade stödja det”, enligt det ryska utrikesministeriet. (“Moskva sumnja u Tribunal”, RTS, subota 17. novembar 2012.)

I uttalandet sägs att Ryssland bekräftar sin starka ställning till förmån för Haagtribunalens upphörande, som anges genom resolution 1966 i FN:s säkerhetsråd från 2010.

Broderliga Ryssland med sankt Görans emblem i den ryska flaggan har alltid varit, både i goda och kärva tider, en sann vän av Serbien och det serbiska folket. Ryssland och Serbien behöver således inte EU. De behöver varandra på gott och ont – och det mer än någonsin.

Ett evinnerligt tack till moder Ryssland för allt nedlagt arbete för Serbien och serbiska länder, även om landet självt ofta blivit attackerat genom historien av samma personer och stater som härjat på Balkan.

Vad gäller Haagtribunalen är det inte bara de som ifrågasätter dess arbete. Lennart Palm, professor i historia vid Göteborgs Universitet, menar följande:

“Dessa domstolar har dock, som ICTY för f d Jugoslavien och den för Kampuchea, på goda grunder ifrågasatts. Den första bland annat för att den inte åtalar Nato för den krigsförbrytelse det innebar att utan FN:s godkännande anfalla Jugoslavien 1999, den andra för att den bara får behandla perioden efter 16/4 1975, det vill säga tiden efter USA:s illegala bombningar som enligt CIA krävde 600 000 kambodjaners liv. Det blir stormakterna i FN:s säkerhetsråd, vilka utan stöd i FN-stadgan tillsatte ICTY, som bestämmer vad som är folkmord. Deras egna brott lagförs aldrig.”

Har Haagtribunalen spelat på sin sista sträng, eller?

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

________________________________________________________________

Skriv till herr Theodore Meron, som är ordförande vid Internationella brottmålsdomstolen i Haag (ICTY), och våga säga Din mening!

TEMA: En skola för alla

Studiemotiverade elever, tydliga regler, disciplin och låg personalomsättning är några faktorer bakom Bergaskolans goda resultat. 97 procent av eleverna här lämnar grundskolan med godkända betyg, enligt Vårt Malmö. (2012-10-25)

Svenska skolelever kommer dock efter i kunskapsligan, enligt OECD:s statistik. En bidragande orsak är “kunskapssegregationen”. (www.mah.se)

Bergaskolan i Limhamn tycks emellertid ha ett vinnande koncept till kunskapsframgång. Men även elever till ekonomiskt utsatta hem och hem som inte prioriterar skolan måste få inkluderas i dess hållbara utveckling. De skolor som förbättrar sina resultat genom att utestänga strulande elever har misslyckats med sitt uppdrag.

Mer ordningsregler och höjd kravribba leder inte automatiskt till bättre skolresultat. Däremot är tydlighet alltid gångbart, både vad gäller organisation och pedagogiskt ledarskap. Där inbegrips ett kontinuerligt arbete med kursmålen och betygskriterierna.

Samtal är ett ypperligt redskap i undervisningen, men tar tid med tanke på klassernas storlek. Det får det göra. Det handlar inte om att “lägga beslag på tiden” utan hur man ska använda den rätt.

Ett samarbete lärare och elever emellan räcker inte. Det krävs också en samverkan med andra samhällsaktörer, myndigheter och inrättningar. Det har visat sig fördelaktigt att man är två utbildade pedagoger i varje klass för att få en optimal inlärning.

Tvärtemot vad Bergaskolans rektorer påstår, är det mer än nödvändigt att släppa in fler agerande i klassrummet. Klassrummet är inte den enda “fristaden för undervisning” utan snarare ett flerstämmigt (O. Dysthe, 1996), där det kan förekomma naturliga inslag i vardagen som till exempel föreläsningar av författare, företrädare för ABF, Röda korset, Svenska kyrkan och andra frikyrkor. Alla dessa sociokulturella nätverk är en viktig länk och en bidragande faktor till ett gynnsammare undervisningsklimat.

Alla skolor har sina ordnings- och trivselregler. Men de är till för ökad trivsel och inte för betygens skull. Man kan inhämta kunskap på olika sätt och från olika håll, även utomhus. Det måste inte nödvändigtvis bara vara i skolans värld där man lär sig att läsa och skriva. Många av dagens elever använder exempelvis allt mer sina mobiltelefoner och iPads som ett tekniskt hjälpmedel i samband med informationssökning och ordletning.

Vad som händer med undervisningen när de motiverade eleverna försvinner från skolan är en fråga som Anders Jakobsson, professor i utbildningsvetenskap vid Malmö högskola, studerat och som baserar sig på de larmrapporter som Lärarnas riksförbund och Skolverket lagt fram. (www.mah.se)

Vad som sker när studieovana och omotiverade elever sållas bort är det få som ägnat en tanke åt!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

“Närmare femtio gravlyktor är sönderslagna och på de två ljusbärarna i minneslunden har glaset krossats. Natten till torsdagen utsattes kyrkogården i Arlöv för en omfattande vandalisering.” (“Arlövs kyrkogård vandaliserad”, Sydsvenskan/ Omkretsen, 14 maj 2008)

Natten till torsdagen den 8/5-2008, det vill säga två dagar efter sankt Görans dag, kom min döde far i drömmarna och varskodde mig. Jag minns hur han vred på huvudet, suckade och var arg. Han satt på vakt på en stol utanför huset, innanför vår husgrind. Polisen gjorde en järnring och riktade sina vapen in mot byggnaden. I drömmarnas värld stod jag lite avskild bakom fönstrets persienner och beskådade alla poliserna utanför.

Det konstiga med den här drömmen är att den kom tillbaka i repris med kort intervall. Det var exakt samma dröm som uppenbarade sig två gånger för mig: bilden av min far sittandes på stolen utanför och poliserna omkring.

När jag vaknade nästa dag visste jag med ens att någonting inte stod rätt till med min bortgångne far. Han brukar inte uppenbara sig för mig utan anledning. Det finns alltid ett skäl till varför. Och det fanns det den här natten när han kom till mig.

Jag berättade drömmen för min fru, som även hon blev orolig. Jag sa att det nog var bäst att jag åkte in till kyrkogården för att ta reda på vad som försiggick. Någonting var i görningen, eller så hade det redan skett – det var inget snack om saken.

Jag åkte till Arlövs kyrkogård. Jag var orolig hela tiden, även när jag kom dit. Det var tunga steg jag tog. Men innan jag ens hann till gravplatsen stannade jag till vid grinden till kyrkogården. Där stod med stora bokstäver att kyrkogården hade skändats och utsatts för en omfattande vandalisering under natten. Mina drömmar hade sannerligen besannats. Jag rös i hela kroppen och var som förstenad under några sekunder.

Det låg glassplitter överallt i min omgivning. Och visst stämde det att många gravlyktor var sönderslagna, jag skulle vilja hävda uppemot sjuttio, även den som stod intill min fars grav. Till och med fotot på min avlidne far var nött och repat.

Men familjebanden och blodet är starkare än alla stormar på haven. Ingen orkanvind i världen kan få oss avskilda, mig och min far. Banden håller oss således förenade genom alla svårigheter både i livet och bortom livet – i himmelriket, den outforskade världen. Min döde far står upprätt i alla lägen, även efter en sådan omänsklig gravskändning. Det ska gudarna veta!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Jag minns så väl det vackert blommande körsbärsträdet med stor krona mitt i Arlöv. Alla liksom gladdes åt det, både små och stora barn – ja till och med föräldrarna och pensionärerna.

Man mötte ideligen glada människoleenden i husportarna och källargångarna. Alla blev som förbytta och fröjdefulla när de tittade ut genom de inglasade balkongerna och köksfönstrena och såg detta himmelskt färggranna och magiska träd. Det var en fantastisk syn och en ljuvlig doft av mogna röda körsbär. Och alla ville ju så klart dofta på körsbärsträdet, provsmaka bären och ta bilder på det som ett minne för livet.

“All glädje är kortvarig!”, brukade våra förfäder säga. Så även historien med det här körsbärsträdet är kort.

Fastighetsägaren, som var en bitter och missunnsam man, fick nys om att barnen plockade körsbär i bostadsområdet. Det var strängt förbjudet att göra så.

Barnen brydde sig inte. De var ju barn och ville bara leka. De plockade än mer. Och en äldre kvinna som satt vid parkbänken och vaktade sina barnbarn provsmakade själv. Det syntes att hon stormtrivdes och njöt av varje tugga. Barnbarnen gjorde henne sällskap, en efter en, och med ens var hela familjen i gång med att plocka och äta körsbär.

Fastighetsägaren blev tomatröd i ansiktet. Och det var ett tecken på att han var förbannad. Efter ett par dagars frustration och irritation bestämde han sig för att göra någonting drastiskt åt saken. Han skulle sätta stopp för de trilska barn som gång på gång sprang och klämde på körsbären och smutsade ned allt i sin omgivning med körsbärssaft: parkbänken, stolarna intill, stigarna och gångarna.

Fastighetsägaren kom efter en stund med en manuell såg. Han lyfte fram den demonstrativt, så att alla såg, och sågade ned trädet i ett stadigt svep. Det en gång så sköna körsbärsträdet, som har sitt ursprung i exotiska Japan och Kina, fanns inte längre bland de levande.

Fastighetsägaren gjorde ett tvärt slut på trädets korta liv. Och med det försvann även glada miner.

Ack, arma träd. Må svart mylla vara Dig lätt!

Men sedan kom den japanska trädgården i bruk. Idésprutan till den var ingen annan än självaste fastighetsägaren och styrelsen. Trädgården skulle skapa en fridfull stämning och harmoni i området efter traditionellt japanskt boenderecept.

Men inte ens 1000 trädgårdar skulle räcka för att stilla sorgen efter det vackra körsbärsträdets bortgång. Dess själ kommer att leva kvar i barnens och de vuxnas hjärtan!

Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

TEMA: Organiserad brottslighet

Den organiserade brottsligheten i Sverige idag består av ”etablerade sammanslutningar under begreppet “gäng” och andra sammanslutningar med organisation och struktur som kan kategoriseras som just svensk maffia”. (Wikipedia)

Svenska forskare varnar för en ny våg av ryska maffiagrupper som vill etablera sig i Sverige. Walter Kegö som är en av författarna till rapporten Russian Speaking Organized Crime Groups in the EU hävdar att det rör sig om riktigt grovt kriminella med en stark ställning i den undre världen. (Walter Kegö and Alexandru Molcean. Russian Speaking Organized Crime Groups in the EU, STOCKHOLM PAPER, March 2011)

”Jämfört med i många andra EU-länder är de ryskspråkiga kriminella grupperingarna små i Sverige. Men enligt rapporten från Institutet för säkerhets- och utvecklingspolitik kan det förändras. Walter Kegö varnar för att Sverige kan vara på väg att bli ett viktigare mål. (…) – De är väldigt intelligenta och duktiga på att utnyttja naiviteten i Sverige, de utnyttjar systemen och ser till att få del av samhällets resurser. De möjligheterna har man inte i många andra länder.” (”Forskare varnar för “rysk maffia””, DN.se, 2011-04-13)

Maffian från forna Sovjetunionen (Ryssland, Vitryssland, m.fl. länder) och Balkan (Serbien, Montenegro, Albanien, bland övriga) framställs som skräckexempel på framtida hot mot Sverige. Men detta är skev information precis som den om förestående turistinvandring från Serbien med omnejd.

Den ”ryska maffian” är underlägsen andra maffialiknande konstellationer i både inhemska och internationella sammanhang. Kegö lyfter fram ett klassiskt antiryskt scenario, som hämtat från kalla krigets dagar. Den ryska björnen utmålas som smått fumlig och bortkommen i jakt efter den svenska honungen. För det första finns det inte så mycket honung att hämta i Sverige och även om det nu skulle finnas, så är den många gånger konstgjord och preparerad med tillsatser för smakens och konsistensens skull. Det är naturligtvis en liknelse, där honungen symboliserar den svenska välfärden. Och så även med välfärden är inte allt guld som glimmar!

Den haltande sjukvården och skolan är nära kollapsstadiet. Arbetslösheten är fingerad, den verkliga siffran är långt större än den som skönmålas i medierna. Svenskarna har blivit friskare och mer arbetsföra, enligt Statistiska Centralbyråns statistik. Men i själva verket tvingas sjuka och orkeslösa att arbeta eller gå på långvarigt socialbidrag. Försäkringskassan har sina egna läkare som friskförklarar de flesta individer – däribland cancerpatienter, handikappade och rullstolsbundna. Allt fler barn och ungdomar mår psykiskt dåligt. Balkonghoppare och åderskärare har blivit ett sorts mode och en trend i Sverige.

Det finns ett gammalt ordspråk som klingar väl här: ”Ett äktenskap är som honung, längst upp på ytan finns all sötma, men under den ligger allt det beska.” Med detta vill sägas att i stället för att försköna, glorifiera, skylla ifrån sig och hitta syndabockar vore det bättre om vårt avlånga land blickade innanför sina egna gränser och hjälpte alla fattiga, hemlösa, hjälplösa, orkeslösa, arbetslösa, rättslösa, lösdrivare, våldsdrabbade, krigsdrabbade och barnfamiljer i nöd.

Vad tjänar Sverige på att komma i konflikt med sin granne i öst? Frågan är av vikt, för häri ligger roten till all problematik. För att bygga ut och modernisera den svenska krigsmakten, däribland Jas Gripen-planet, behövs både partipolitiskt och svenska allmänhetens stöd. Därför gör man billiga tricks med kalla krigets retorik allt för att rusta upp landet militärt innan tiden sinar iväg.

Sverige tjänar således ingenting på att trilskas, envisas, trotsas och eggas. Gustav Vasas son Johan III vecklade in sig i ett meningslöst krig med Ryssland som inte ledde någonstans. Inte heller kommer Walter Kegös och Alexandru Molceans kontroversiella rapport att få något större juridiskt och utrikespolitiskt stöd!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

ANALYS —

Uppmärksamheten i media blev stor när det visade sig att en nämndeman som suttit i tingsrätten och dömt i Södertäljemålet varit jävig, med tanke på att han också suttit i polisnämnden och fått information om det så kallade ”Södertäljenätverket”.

”Men nämndemannen som är anledningen till att hela rättegången måste tas om i tingsrätten är inte ensam om att ha suttit på två stolar. En genomgång som TT gjort visar att hela sex av ledamöterna och suppleanterna i polisnämnden i Södertälje också har suttit som nämndemän i rätten: en i hovrätten och fem i tingsrätten (…) Även flera personer i polisnämnden i Malmö sitter på dubbla stolar. Två ordinarie ledamöter, en moderat och en folkpartist, är samtidigt nämndemän i Malmö tingsrätt. Tre ersättare i polisnämnden, två moderater och en socialdemokrat, är också nämndemän.” (”Fler nämndemän i polisnämnden”, Skånskan, Fredag 12 oktober 2012)

För att undvika att liknande jävsmisstankar i framtiden skapar problem kommer Anja Sonesson (m), ordförande i polisnämnden i Malmö att ta upp frågan om ”dubbla stolar” på kommande nämndmöte. ”Nämndemännen ska inte närvara när nämnden tar upp polisutredningar, och i framtiden ska nämndemän inte alls kunna väljas in i polisnämnden, menar hon.” (”Fler nämndemän i polisnämnden”, Skånskan, Fredag 12 oktober 2012)

Men att sitta på flera stolar är inte ett typiskt tingsrättsligt eller polisiärt förfarande. Det är varken någonting nytt eller ovanligt. Det är snarare en svensk kutym och vana att ha många järn i elden. Ett otal lärare, för att nämna en yrkesgrupp, har flera bisysslor i sin vardag. Det finns de som sitter parallellt i kyrkofullmäktige, stadsfullmäktige, ideella välgörenhetsorganisationer, ekonomiska föreningar, aktiebolag och konsultfirmor och innehar dubbla eller ibland tredubbla löner.

Den bästa lösningen mot arbetslösheten är inte att sänka lönerna och minska arbetsdagen och tiden för de som vill jobba. Det mest effektiva vapnet är sålunda att förbjuda dubbla löner för de som jobbar mer än vad de ska. Det räcker mer än väl att försörja sig på EN hygglig lön. Vad är det för livssyn ur etiska, moraliska och ekonomiska aspekter att låta en del få glufsa i sig hur många skyhöga löner som helst och samtidigt sätta käppar i hjulet för andra?

Det är ingen som helst rättvisa, men på samma gång är det en praxis och en verklighet i det svenska samhället. De som har ett jobb idag har inte bara ett uppdrag att ta itu med utan flera andra på löpande band. Och utslitningsskadorna som kommer som ett resultat av detta ska den arma svenska befolkningen stå för.

Nej, stoppa upptrissade löner! Det är naturligtvis en självklarhet att man ska kunna försörja sig själv och sin familj, men att övergå till överdrift och sitta på dubbla eller tredubbla stolar är både en skymf och en belastning för svenska skattebetalare!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

TEMA: Invandrings-, visum- och asylpolitik

London räds ”Balkanvågen”. Frågan är om också Sverige gör det.

London planerar att återintroducera visumkrav för både bulgarer och rumäner som en säkerhetsåtgärd. I England råder en upptrissad rädsla för att en stor inströmning av östeuropéer ska komma nästa år i samband med att man lyfter restriktionerna för deras anställningar, rapporterar bulgariska nyhetsbyrån Standard. (RTS, ponedeljak, 8. oktobra 2012.)

Det styrande konservativa partiet i Storbritannien arbetar för denna radikala åtgärd. Partikamrater till premiärminister David Cameron funderar på hur man bäst kan förebygga en ”massiv inströmning” av arbetstagare från Östeuropa, enligt nyhetsbyrån Standard.

På samma gång går Sverige och Migrationsverket ut och skriver upp siffrorna för asylsökande nästa år. Anledningen till detta krafttag uppges vara ökningen av asylsökande från västra Balkan.

”Av de tio största ursprungsländer för asylsökande i Sverige i år är Serbien på fjärde, Bosnien på sjätte och Albanien på åttonde plats (…) Enligt verket tillhör de serbiska sökande ofta minoritetsgrupper som har ett tufft liv men som enligt reglerna inte har rätt till svensk asyl.” (”Många från Balkan luras söka asyl”, Sydsvenska Dagbladet, Måndag 8 oktober 2012)

2013 ”kan antalet asylsökande komma att gå upp till omkring 50 000, den högsta nivån sedan Bosnienkriget för 20 år sedan”. (”Asylsökande kan bli 50 000 nästa år”, Sydsvenska Dagbladet, Måndag 8 oktober 2012)

Antalet asylsökande till Sverige har ökat kraftigt under 2012. Men detta beror inte främst på Balkan utan snarare på inbördeskriget i Syrien, som många människor flyr ifrån. ”Många är också från Afghanistan och Somalia, men framför allt är det Syrien som ökar”, säger Caroline Henjered, som är verksamhetschef på Migrationsverket. (”Antalet asylsökande fortsätter att öka kraftigt”, Sveriges Radio, Nyheter/ Ekot, Lördag 6 oktober 2012)

Verkligheten är den att situationen förvärrats drastiskt i Mellanöstern. Turkiet och Syrien har hamnat i gränsstrider. Den upptrappade konflikten mellan Israel och Iran gjuter olja på vågorna. Migrationsverket har således fått insideruppgifter om ett nära förestående krig och tar därför tillfället i akt att i media informera om kommande uppskrivningar av asylärenden – från Balkan. I och med detta uteblir fokus på Mellanösternproblematiken.

Den svenska allmänheten prackas på med skev information om förestående turistinvandring från Serbien med omnejd, när det snarare handlar om flyktingar från Mellanöstern. Det är taktiskt rävspel och förljugen politik på högsta nivå. Sveriges regering är informerad sedan tidigare av utländska underrättelsetjänster om närstående attacker på syriska och iranska infrastrukturer. De räknar således med hundratusentals flyktingar som ett resultat av det kommande kriget i Mellanöstern. Och Sverige, så blåögt som det är, ska bereda plats för alla dessa människor.

I grund och botten rör det sig om pengar. Sverige får miljarder från FN och EU för att hålla igång flyktingslussarna. Det är bra att Sverige och Migrationsverket intresserar sig för flyktingfrågor och mänskliga rättigheter, men det vore bättre att se sig om i sitt eget hus först innan man går ut och nästlar in sig i än större fadäsaktiga utrikespolitiska hastverksprojekt.

Det som bekymrar är den allt mer utbredda oärligheten i massmedierna. Svenskarna får en manipulativ och snedvriden bild utav romers och andra Balkanbors så kallade inströmning till Sverige. I realiteten rör det sig om inbiten fundamentalism i Mellanöstern, som de facto resulterar i ökade asylärenden i både Sverige och Storbritannien!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Foto/ http://www.royalfamily.org/hm-king-alexander-i-of-yugoslavia/

I franska Marseille, den 9 oktober 1934, dödades kung Alexander I Karađorđević av Jugoslavien, tillsammans med den franske utrikesministern Louis Barthou.

De dödande skotten mot kungen avlossades av Vlado Georgijev Kerin, känd som Chernozemski, en medlem av den makedonska revolutionära terrororganisationen VMRO (Internal Macedonian Revolutionary Organization), som själv dödades omedelbart efter mordet. Det finns information om att Ustasja och VMRO samarbetade kring mordet, vars mål var att separera Kroatien och Makedonien från kungariket Jugoslavien, och att vissa utländska makter var direkt inblandade i mordet, främst Mussolinis Fascistitalien, som hade territoriella anspråk på Jugoslavien.

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Mordet på kung Alexander I Karađorđević samt hans begravning.

________________________________________________________________

Läs Ljubomir T Devićs 60-poängsuppsats i franska om attentatet i Marseille här nedan! 

Le Roi Alexandre Ier

[Romanska institutionen vid Lunds universitet, FRA 203, 41-60 points. Civilisation.

Décembre 2000. Directeur de mémoire: Daniel de Jallad]

ANALYS —

2019 blev slutet på en era, där 2020 tar vid. 2020 blir ett brytningsår att komma ihåg då det är början på en ny världsordningsera (jfr. eng. New World Order).

Enligt flera astrologer blir 2020 ett intensivt och viktigt brytningsår, särskilt för de kardinala tecknen Väduren, Stenbocken, Kräftan och Vågen. Mars kommer att vara retrograd Vädret kvadrat Saturnus, så en hel del förändringar i livet utlöses av kriser och tryck, behovet av att övervinna utmaningar och tryck från utsidan.

Men vi kommer säkert att ta på detta med initiativ (Väduren) och till och med initiera dessa, de kommer inte att gå ner som offer, utan göra dynamiska förändringar för att fixa problem och ta Cardinal nya riktningar. Dessa enorma förändringar kommer att ske i deras fysiska kropp/ hälsa, karriär, partnerskap och/ eller familj.

Stora överraskningar men mer om kärleken / pengarna och det känslomässiga livet kommer för de muterbara tecknen också (Tvillingarna, Skytten, mindre för Jungfru och Fiskarna) eftersom Venus kommer att återgraderas i Tvillingarna medan de karmiska noderna, Rahu och Ketu flyttar in Tvillingarna och Skytten.

Ödesmöten och relationer, plötslig förändring av hjärta eller preferenser (jfr. polskiftet; eng. pole shift) och värderingar, viktiga människor som kommer in och lämnar sina liv.

Medan de fasta tecknen gör sig redo för Saturnus transitering till Vattumannen där det kommer att börja lära sina lektioner av tålamod, hårt arbete, ödmjukhet, konservativ och försiktig inställning, disciplin och struktur.

Och för att möta allting i december 2020 ansluter sig Jupiter till Saturnus i Vattumannen och markerar början på en ny 240-årig cykel som kommer att förändra från grunden samhället och de härskande strukturerna samt eliten i världen. Vattumannens gryningsålder kommer verkligen att komma.

Under de senaste 240 åren har Jupiter och Saturnus, planeterna som avgör vem som reglerar världen och vilka politiska och finansiella tider vi lever i, gått samman i jordens tecken.

Det mänskliga livets inre värde kommer att bli det primära. En mer humanistisk och jämlik era är att vänta framöver, där de förnuftiga människors (Vattumannen) röst kommer att vara den verkliga makten, och inte de som har pengar och resurser såsom det har varit under de senaste 240 åren.

Den nya energikällan kommer att bli vågteknik, kvantteknologi och luftens kraft. Tecknet för Vattumannen är två vågor, men de representerar inte vatten, de representerar osynliga vågor, som hjärnvågor, internet, kosmiska vågor, och så vidare.

En verklig, länge efterlängtad, demokrati kommer med tiden att regera på vår jord med förnuftigare män och kvinnor på piedestalen. Åtminstone kommer vi att leva för att se denna process börja hända.

Den majestätiska konjunktionen mellan Jupiter och Saturnus i lufttecken, som startar i slutet av nästa år, kommer att inleda en tid där vi kommer att behärska mänskliga relationer (lufttecken är alla mänskliga tecken) och bättre behandla varandra.

Jordens majestätiska konjunktioner under de senaste 240 åren hjälpte oss att behärska de fysiska lagarna på jorden. Och dess fysiska resurser (faktiskt överanvända dem).
Men se hur efter 2020 kommer allt fokus och genombrott vara på kvantfysikens lagar och fysik, som ter sig som magi för oss, och behärska universums osynliga vågor och energier.

Efter Jupiter/Saturnus-konjunktionen i Vattumannen kommer vi att börja på ett allmänt sätt använda flygande enheter (Vattumannen) som ett transportmedel. Petroleum och gas från jorden kommer inte längre att vara den energi vi använder oss utav, som det har varit under de 240 år långa jordens tecken majestätiska Jupiter och Saturnus-konjunktioner.

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

VILKEN MAKT HAR MEDIA ÖVER MÄNNISKOR?

UNDANHÅLLER MEDIA OSS FRÅN SANNINGEN?

TEMA: Siffrors och tals innebörd och mening

Påverkar siffrorna och talen våra namn, efternamn och liv? Påverkar de vårt handlande och tänkande? Är vi beroende av siffror och tal? Är siffror och tal heliga? Vad symboliserar talen? Frågorna är således många och komplexa… Tro det eller ej har siffror och tal en oerhört viktig mening och innebörd i våra liv. Om de dessutom tolkas på rätt sätt kan de ge oss de rätta svaren för en lång livsresa. Vi har följande numerologiska värden för varje bokstav i det serbiska alfabetet:

1 = Aa, Ff, Nn, Vv

2 = Bb, Gg, Njnj, Zz

3 = Cc, Hh, Oo, Žž

4 = Čč, Ii, Pp

5 = Ćć, Jj, Rr, Ww

6 = Dd , Kk, Ss, Xx

7 = Dždž, Ll, Šš, Yy

8 = Đđ, Ljlj, Tt, Qq

9 = Ee, Mm, Uu

Som man kan se anges värdena på varje bokstav. Man måste också veta att numerologiska värden på 10 eller mer alltid reduceras till ett ensiffrigt tal. Till exempel ger ett namn värdet 168. Man lägger upp det talet så här:
168 = 1 + 6 + 8 = 15
Men 15 är också ett tvåsiffrigt tal, så det bör då förenklas enligt följande:
15 = 1 + 5 = 6
Alltså, när ett visst namn ger en summa av 168, har det de numerologiska egenskaperna för siffran 6.

SIFFRORNAS BETYDELSE:

1: De här individerna är själviska och ser på hela världen ur sitt eget perspektiv. Egenintresset hos dessa har naturligtvis både positiva och negativa aspekter.
Ettorna visar uppriktighet. De vet vad de letar efter i livet och på grund av deras ambition och uthållighet får de det vanligtvis. Framför ettornas intressen går alla andra och / eller andra intressen i bakgrunden. Ettorna är bra arrangörer, starka individer, dock tål de inte skugglivet, de har alla egenskaper som goda ledare och stora ledare ska ha, de är benägna (vilket är en fara för dem och miljön) att firas och bli offer för sin egen personlighetskult och låtsas vara diktatorer och tyranner. De måste vara medvetna om alla brister som följer med starka karaktärer. Därför bör styrkan i deras personlighet och ambition utvecklas till dygder, och inte brister, såsom själviskhet, girighet, intolerans och tyranni.

2: Det är ett tal som står för kvinnlighet, med egenskaper som ofta män besitter såsom vänlighet, takt, godmjukhet, milt temperament, förälskelse, tendens till ett harmoniskt familjeliv, och så vidare. Men tvillingarna är emellertid varken svaga, blötdjur eller för skonsamma. På grund av denna hållning är tvillingar ofta professionella soldater, poliser eller piloter. Sådana män tenderar att sträva efter underordnade, men viktiga, positioner. Parens personlighet drar tillbaka sin karaktär innebär att han eller hon har det bättre som följare än som ledare. Par vill ofta och orimligt göra intrycket att de inte är egotistiska och därför drar sig ofta tillbaka i bakgrunden, även om de förtjänar att vara i frontlinjerna. Tvåors rädsla kan utvecklas till enastående gränser. Sådana personer har ett falskt rykte bakom sig för att vara benägna att sprida lögner och syssla med bedrägerier.

3: Treorna är snabbtänkande, smidiga, populära, älskade, ofta perfekta individer. De är oändligt flexibla, snälla, glada och välmenande. De strävar efter att arbeta perfekt inom alla verksamhetsområden, är lojala och aldrig uttråkade i sin vardag. Mycket ofta väljer de yrken relaterade till skådespel, TV, utbildning, kommersiella verksamheter.
Treorna har förmågan att underhålla andra och ibland kan det förvandlas till tråkiga självprat. En sympatisk person blir allt för upptagen av billig popularitet. Talang för handeln och reklamen förvandlas ofta till en övertygande fuskteknik.

4: Fyrorna har ihållande flit och noggrannhet, arbete, ordning och beslutsamhet för att få alla saker på plats. Fyrorna har alla egenskaperna hos stjärntecknet Stenbocken. Genom livet fortskrider de med stor beslutsamhet som resulterar i ekonomisk framgång och känslomässig lycka. Den långsamhet som man brottas med genom livet är ofta föraktlig för andra, särskilt de unga, men det är denna långsamhet och beslutsamhet som oftast resulterar i framgång.

5: Detta är pentagrammets tal och pentagrammet är följaktligen en femuddig stjärna (även kallad “Salomos sigill”) som traditionellt är bundet av otydliga drag hos ockultister, mystiker och magiker. Detta är anledningen till att de fem personligheterna tenderar att vara mystiska, mystiska och oförklarliga. De är fascinerade av ovanliga trosuppfattningar, religiösa, filosofiska eller till och med politiska. De lockas till glans och kitsch, särskilt inom det konstnärliga området. Det är därför de tycker om njutning av experimentell musik och nya riktningar för visuellt uttryck, men också inom områdena vetenskap, alternativ medicin, parapsykologi, yoga och buddhism. De älskar allt ovanligt från konstiga platser och konstiga människor till gåtfulla krafter. I allt som är ovanligt vill de vara de första, och det är detta som skiljer dem från den vanliga miljön. Därför är femmorna extremt intressanta människor, livliga, intelligenta, äventyrliga och alltid redo att lyssna på andras åsikter, hur ovanliga de än är.

6: Sexor påminner om fyrorna, men är inte så flegmatiska. Sexor är mer framgångsrika i familjelivet, professionellt arbete och kärlek än de hänsynslösa femmorna eller den glittrande trojkan. Framgångar i sexornas liv uppnås nästan alltid mycket lätt. De känner sig bäst när de är på platser som de känner väl till och är omgivna av människor som de känner väl. Sexor föredrar gamla vänner snarare än nya. De värdesätter mer komfort än äventyr, klassiker än experiment. De vet att de älskar, de är snälla, pålitliga, lojala och ärliga. Ibland är de dock benägna till fantasier.

7: Talet representerar mystiska krafter och mystik. Veckorna vädjar till det ockulta och njuter av ett ovanligt rikt inre liv, fantasifullt och insiktsfullt. Deras preferens för filosofiska och mystiska läror kan bli ett livslångt engagemang. De vill tränga in i djupet av sin egen varelse och förklara det oförklarade. På grund av detta är de ofta upptagna med dessa ämnen som verkar konstiga för familj och vänner. Det är också en av de negativa aspekterna av veckan. Andra gillar tillbakadragande och känslighet. Veckor som detta har ett starkt sinne och lämplighet för stor kreativitet, som de tyvärr knappt lyckas formulera så att andra kan förstå det. Veckor går vanligtvis före tiden!

8: Talet står för materiella framgångar och misslyckanden. Åttors personlighet kännetecknas av att de alltid är bekymrade över den ekonomiska framtiden. De samlar inte lätt materiella varor och rikedomar som andra numerologiska tecken, och även när de kommer till välstånd måste de ständigt bevisa sig själva och kämpa för att behålla det de har fått! Åttor är flitiga arbetare. Ingenting kommer lätt och enkelt till dem, och deras liv är en ständig kamp. På grund av detta är de aldrig avslappnade och sorglösa. De är alltid på jakt och tänker på nästa steg och är upptagna av det. Miljön de befinner sig i är ofta vilseledande, vilket gör att åttorna är obekväma och ovänliga individer. Åttorna vet att deras omgivningar ser ganska dystra ut, så ibland är de således fulla av bitterhet, råhet och sarkasm.

9: Talet representerar framgångar i det materiella och känslomässiga livet. Individer med siffran nio får vanligtvis allt de vill ha i livet. De är hårda, benägna att genomleva snabba spänningar och förälskelser och kysser mycket lättare än andra numerologiska typer. Niorna vill oftast dominera och störa även när de inte hör hemma. När detta drag är mycket betonat uttrycks en nias önskan om att hjälpa någon på ett tråkigt och ofta oönskat sätt. Detta är också de största negativa egenskaperna hos niorna. Niorna är trots allt populära på grund av den grundläggande funktionen att de ständigt är redo att hjälpa vem som helst och att de inte söker någon gentjänst tillbaka.

De mest använda numerologiska analyserna avser beräkningen av ödestalet, det andliga talet, det karmiska talet och livsändamålets tal.

Ödestalet eller personliga talet hänvisar till de talanger och potentialer som en individ har och kan utvecklas under en livstid. Detta nummer hänvisar till vad personen strävar efter, den ideala versionen av hen. Detta nummer erhålls genom att lägga ihop alla bokstäver i för- och efternamnet. Använd numeriska värdetabellen ovan för att summera bokstäverna!

Det andliga talet eller hjärtenumret hänvisar till det intresse- eller livsriktningsfält som en person behöver gå in på för att påbörja sin andliga utveckling och uppleva fullföljande och helhet. Det erhålls genom att lägga ihop vokaler i personens namn och efternamn.

Det karmiska talet är ett tal som hänvisar till personens rädsla, livsläxor och hemliga fantasier. Det är en individs undermedvetande och vissa numerologer menar att detta nummer också gäller de egenskaper som en person har haft i ett tidigare liv. Det erhålls genom att addera konsonanterna i för- och efternamnet.

Livsändamålets tal eller livsvägens tal avser att man ska förstå livet och dess utmaningar som en individ står inför. På serbiska kallas detta tal personligt tal eller teckennummer och erhålls genom att summera personens födelsesiffror, varefter det erhållna talet reduceras till enstaka siffror.

Avslutningsvis kan man tillägga att numerologin är ursprungligen en alkemistisk-esoterisk lära om siffrornas och talens betydelse och deras inverkan på oss människor och vår omgivning. Siffrorna anses ha magiska och religiösa innebörder och har använts av både kristna, muslimska och judiska härskare och regenter för att införskaffa mer ingående kunskaper om olika företeelser och skeenden i världen.

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

_________________________________

Källa: Serbisk numerologi. Anpassad översättning: Lj.T. Dević.

ANALYS —

Ryska kyrkan stödjer insamlingen av underskrifter för en folkomröstning i Ryssland, Vitryssland och Ukraina för “återförening”, med detta underförstått att “även andra stater kan ansluta sig till konfederationen”.

Från Sankt Nikolaus-kyrkan i Moskva hörs böner till Gud om att han ska “frambringa framgång i återföreningen av de slaviska bröderna”.

Detta var början, med stöd av Moskvapatriarkatet, till insamling av underskrifter för att upprätthålla en “allfolklig folkomröstning” i Ryssland, Vitryssland och Ukraina för “återförening”, med detta underförstått att “även andra stater kan ansluta sig till konfederationen”.

En begäran om en folkomröstning öppnades för undertecknande “till engagerade medborgare”, samt även till organisationer och samhällsföreningar. Uppdelningen av de tre folken var “mot deras vilja” och bromsade utvecklingen och välbefinnandet.

I Moskva påminns man om att den ryska statens och kyrkans myndigheter flera gånger under de gångna åren påpekat att de beklagat sig över kollapsen av Sovjetunionen.

Patriarken Kirill uttalade sig för mindre än ett år sedan, att upplösningen av staten är en “katastrof”. Även president Vladimir Putin anser att kollapsen av Sovjetunionen är “århundradets största geopolitiska katastrof”. (RTS, četvrtak, 27. septembar 2012.)

Putins idé om den Eurasiska federationen eller konfederationen restes på stommarna av de gamla rysk-kejserliga projekten. Likaså gör sig Stalins visioner på efterkrigsvärlden åter aktuella i sammanhanget. I den Eurasiska federationen skulle ingå Ryssland, Vitryssland, Ukraina, Kazakhstan, Kirgizistan, Tadzjikistan och Uzbekistan. Med tiden skulle även Armenien och eventuellt också Serbien, Republika Srpska, bland övriga balkanstater, ansluta sig till förbundet.

För att slippa förebrå regimen i Moskva för att arbeta på ett återupplivande av den gamla centraliserade strukturen i framtiden, skulle den nya multinationella formationen i stället ha sina huvudkontor i Sankt Petersburg, Minsk, Almaty (Astana) och Belgrad.

En modell för de sydslaviska brödraländerna Serbien, Kroatien och Slovenien att ta efter? Balkan har förvisso redan provat på en hel del unionslösningar. En av de bättre fungerande internationellt sett var det gamla Kungariket Jugoslavien, som bildades den 1 december 1918 under namnet Serbernas, kroaternas och slovenernas kungarike (SHS). Den unionen åtnjöt stor respekt och aktning och påminner en hel del om den här föreslagna rysk-vitrysk-ukrainska konfederationen.

Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

ANALYS —

För några år sedan kom jag i samtal med en känd författare i Malmö. Vi diskuterade världskrisen och hamnade på begreppet ”antisemitism”.

Under de senaste åren har vi sett en allt mer utpräglad antisemitism ute i världen, inte minst i flera europeiska länder såsom Storbritannien, Nederländerna, Belgien och Frankrike. Svaret på detta från henne var: ”Och sionism, det de gör nu är ovärdigt!”

Vad menade hon egentligen med det? Vi vet ju att olika diskrimineringsrapporter, organisationer för rättvisa och fred, rättsforskare, medier med flera aktörer nämner väldigt lite, eller rättare sagt ingenting alls, om sionism.

Hon ville väl dra alla över samma kam, för vid sidan om den islamistiska fundamentalismen finns ett otal andra fundamentalismer som kan visa sig samhällsfarligt – såsom feministiska, sexistiska, sektistiska, neokonservatistiska, scientologiska, protestantiska, katolska, judisk-ortodoxa bland övriga. Alla ytterligheter är negativa och de går stick i stäv med det svenska samhällets traditionella värderingar.

Ordföranden för det franska högerpartiet Front National (FN), Marine Le Pen, föreslår att man på offentliga platser ska förbjuda både muslimska slöjor och judiska kippor. Med detta vill hon likställa alla fundamentalismer. Frankrikes president François Hollande och andra tjänstemän har fördömt Le Pens uttalanden och kallar henne själv för en ”fundamentalist”.

På samma gång har vi religions- och yttrandefrihet i Sverige, som i många andra västeuropeiska länder. Yttrandefrihet är emellertid ingen självklarhet utan måste ha en gräns. Den betyder inte att man får kränka, nedvärdera och förminska andra och deras åsikter. Muslimer ska följaktligen inte behöva svälja förolämpningar mot Muhammed och islam, precis som kristna inte ska behöva svälja hädelser mot Jesus Kristus och kristendomen. Utöver religion, politik, åsikts- och yttrandefrihet och demokrati handlar det sålunda om fria människors egna livsval och privata sfärer.

Man ska överhuvudtaget inte behöva svälja okvädningsord, för det blir ett problem när man väl börjat finna sig i saker och ting. I praktiken innebär det att man indoktrineras att följa mainstream och tycka och tänka som majoriteten. Detta går tvärtemot filosofen René Descartes sats Cogito ergo sum (=Jag tänker, alltså finns jag till) och det sunda förnuftets vikt i samhälleliga frågor.

Det är inte heller fråga om att sätta munkavle på religionskritiker samt förbjuda kulturpolitiska satirer, karikatyrer och nidfilmer. Men dagens satiriker och mediefolk är inte intresserade av djupgranskande konst och journalistik utan säljande sensationsrubriker, provokation, förtal, intriger och demoraliseringar.

Därför blir satirikernas och mediernas arbeten många gånger ett oprofessionellt och oanalytiskt hastverk med diffusa samhällspolitiska inslag och begrepp. Detta smittar av sig bland allmänheten, som i sin tur börjar manipulera andra. Det blir en sorts farlig dominoeffekt med hejdlös kraft.

Under alla omständigheter ska man visa hänsyn och respekt för varandra och varandras livsåskådningar, seder och bruk. Låt alla få tro på det de vill, vare sig det är profeter, andar, vidskepelser, naturfenomen, ormar, kor, getter, lotteri eller vitlök!

Ingenting annat i samhället är så heligt, men utskällt, som vitlöken. Man ska varken behöva skämmas eller ta glåpord för att man luktar vitlök. Den har använts sedan urminnes tider och är till syvende och sist en privatsak, som med många andra saker i livet!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

TEMA: Iran–Israel proxy-konflikten

Amerikanerna har skickat till Persiska viken tre hangarfartyg (av klassen “Nimitz”), flera kryssare, jagare och andra fartyg, medan Storbritanniens kungliga marinflotta det dyraste och pråligaste fartyget (till ett värde av 1 miljard pund, av typen 45).

Manövrarna börjar i en tid då Israel och Iran är allt närmare ett krig än en fredlig lösning av tvisten där Irans kärnprogram Teherans stöd för Hizbollah och Hamas, samt ett antal andra bakom kulisserna verksamheten.

Väst är övertygad om att Teheran skulle blockera Ormuzsundet om Israel inledde flyganfall mot iranska kärnanläggningar, som i sin tur skulle leda till att 18 miljoner fat olja/ dag förblev instängt i Persiska viken. Denna ansamling av bärare, kryssare, ubåtar och andra militära styrkor är ett demonstrationståg för Israel samt en uvertyr till en nära förestående attack mot Iran. Att detta militära maskineri skulle användas för de påstådda militära övningarna är lite naivt att tro.

Israel kommer inom sinom tid att attackera Irans kärntekniska anläggningar, någon gång under oktober månad. Blott det faktum att amerikanska hangarfartyg deltar i de så kallade militära övningarna är ett tecken på krigsförberedelser.

Och när även det judiska nyåret Shana Tova Umetuka börjar, då blir det mer än lägligt för en konflikt – eller rättare sagt ett storskaligt krig av bibliska mått. Men må det inte ske för Guds skull och för våra medmänniskors skull. — “Den som lever får dock se!”

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

TEMA: Kina och omvärlden

Det tysta kriget mot Kina har börjat. Året är 2012. Det ekonomiskt starka Kina går för snabbt fram i utvecklingen och USA och EU hinner inte med. Nu gör de allt de kan för att sätta krokben och käppar i hjulet på Kina.

Den gamla östriden mellan Japan och Kina har åter eskalerat. Schismen gäller den lilla ögruppen Senkaku/ Diaoyu. Japan har köpt upp de kinesiska öarna från en privat markägare. Kina motsätter sig Japans ensidiga beslut att ta över kontrollen över öarna. Men med USA:s tysta välsignelse kan Japan gå hur långt som helst. Nu växer också de antijapanska protesterna i Kina med omnejd. Detta är en ytterst allvarlig situation och kan frammana ett nästintill oöverskådligt scenario, det vill säga krig, och påminner rätt mycket om den japansk-ryska konflikten gällande en långsmal ögrupp som Ryssland kallar Kurilerna och som sträcker sig från norra Japan till den ryska halvön Kamtjatka.

Kina hotar med sanktioner mot det katastrofdrabbade Japan, vilka i sin tur kommer att än mer försvaga landets ekonomiska ställning under de kommande 20 åren. Japans detaljhandelsföretag har redan stängt flera av sina stormarknader och närbutiker i Kina till följd av de antijapanska protesterna. Flera japanska bilföretag ställer likaså in produktionen i Kina på grund av ökonflikten.

Men man kan undra till vilken nytta. Den här upptrappningen tjänar ingen på och kommer att vända sig som en boomerang mot japanerna själva. Kärnkraftsolyckorna i Japan har redan förstört en omfattande del av den japanska infrastrukturen och ekonomin. Om de kinesiska sanktionerna skrider till verket blir det som en tickande självförgörande bomb – mot Japan självt!

USA är således direkt inblandat i den här iscensatta konflikten – som så många gånger tidigare. Efter andra världskriget knöts ett nära samarbetsavtal mellan USA och Japan, som i praktiken innebär att USA är förpliktigat att försvara Japan i väpnade konflikter – närhelst det behövs!

Och naturligtvis har även Rysslands förstärkta ekonomiska relationer till Kina ett politiskt samband. “Putin föreslår att driva fram övergången till beräkningar i nationella valutor vid ömsesidiga handels- och investeringsoperationer. Presidenten påräknar att Ryssland ska bygga energianläggningar inklusive kärnkraftverk i Kina. Dessutom ämnar Ryssland börja leverera gas till Kina i stora volymer.” (”Putin hoppas på Kina”, Rysslands röst, 05.06.2012)

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Den här ack så pinsamma situationen utspelade sig i skånska Arlöv någon gång i mitten på 1990-talet.

Det var en omfattande ombyggnad av lägenheterna på Vintergatan/Bokgatan. Det saknades uppsatta dörrar och skyltar. Och de många ingångar som fanns in till lägenheterna var övertäckta med stora plasthöljen för att skydda mot damm.

Jag skulle till Serbiska föreningens lokaler på andra våningen, men upptäckte inte att jag gick åt fel håll i byggnaden. Jag gick rakt in i ett duschrum. Prasslande vatten hördes från en duschkran.

Plötsligt ljöd ett skriande skrik och ett dån genom hela byggnaden:

– Aaaaaaaaaaaa!!!!

Den unga, spritt nakna kvinnan som stod i duschen skrek till av rädsla. Och även jag utbrast i skrik, till hennes höga toner.

Jag blev så rädd att jag nästan kissade på mig.

Kvinnan slutade skrika efter ett kort tag. Hon iakttog mig med stora runda ögon, men sa ingenting. Hon var knäpp tyst. Hon var som fasttejpad om munnen. Och mina ögon tittade på henne. Hon blev allt mer lugn och förstod nu att jag var lika rädd som hon och att jag hade gått vilse, det vill säga kommit in genom fel dörröppning.

Jag ursäktade mig tusen gånger om och förklarade att det inte var min mening att hoppa in i duschen med henne, utan att jag i stället var på väg till föreningen för att titta på nyheterna på satellit-tv.

Jag ursäktade mig en sista gång och lovade att jag skulle titta efter lite bättre nästa gång jag gick in dit.

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

TEMA: Möten med illusioner

Det finns många individer som lever i illusioner och sina drömvärldar. De tror att livet ser ut på ett visst sätt, men är på ett helt annat i verkligheten. De har höga förväntningar på livet och dess möjligheter (och omöjligheter), men blir oftast besvikna och frustrerade. Illuminatifolk och massmedierna bland övriga aktörer har till stor del bidragit till människors minst sagt skeva livsuppfattningar och värderingar.

Man bör ha båda fötterna på jorden, vara realistisk och inte tro på allt man ser och hör. Allt är inte sant, för folk vill luras och manipulera sin omgivning och andra så fort tillfälle ges. Därför ska man ha båda ögonen öppna och vara uppmärksam på det som sker runt omkring och i ens närhet.

Möten med illusioner kan hända på olika sätt och i olika livssituationer. Det finns till exempel sömngångare och så kallade stalkers som går på kvällar och nätter, samt ofta även dagtid. Och det är svårt att veta vem som sover och vem som är vaken på ett diskotek eller köpcentrum.

Andra människor är rädda för spöken och andar där hemma eller ute och får mardrömmar om desamma under natten. För att hitta rätt väg ut måste man vara ytterst viljestark och tro på sig själv. Om man är stark klarar man det mesta i livet – också spöken, vidskepelser, villfarelser, hägringar och andra illusioner, men särskilt tron på Herren Jesus Kristus är A och O för att man ska bli frälst. Bibeln säger i Romarbrevet 10:9: “Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad.”

Räddast av alla är de allra största och bäst betalda skådespelarna och artisterna inom olika filmbolag i Kalifornien med omnejd som får betala ett högt pris för sitt engagemang. De förföljs, utpressas, skingras och dödas på löpande band av Illuminati, mörkrets och skuggornas härskare. Men det finns ett serbiskt uttryck som säger: “Ko s đavolom tikve sadi, o glavu mu se razbijaju” – som fritt och ledigt översatt betyder att “den som odlar pumpor med djävulen får dem på huvudet därefter”!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

The Great Seal of the United States, first used publicly in 1782, is used to authenticate documents issued by the U.S. federal government.

TEMA: Missförhållanden inom cancervården

Forskarna har länge varit “på spåret av cancerns gåta”, men än idag har de inget botemedel. Jag minns stora nyhetsrubriker i svenska media och pressen för 5-10 år sedan som utlovade att det inom en snar framtid skulle komma kapslar som kunde förlänga våra liv med uppemot 200-300 år.

Men när man ser runt i sin omgivning kan man lätt konstatera att allt fler svenskar drabbas av olika typer av cancersjukdomar. Och majoriteten av dem får ingen behandling alls, utan lämnas för att dö på löpande band. Många svenska organisationer anordnar stödgalor till förmån för exempelvis Barncancerfonden. Men man kan undra vart alla cancerpengar går, var de utlovade superkapslarna för längre livslängd är och hur långt egentligen cancerforskningen har kommit.

Runt om i landet drabbas nära anhöriga, ens vänner och arbetskollegor av cancern. I stället för att gå till botten med sjukdomen utlovar man bromsmediciner och cellgifter till patienterna. Cellgiftsbehandlingarna uteblir hos många med tanke på att de är dyra, tidskrävande och komplicerade att genomföra i praktiken. Man måste med andra ord “snacka sig till” en vårdplats och allomfattande behandling. Stackars de människor som saknar ord och utbildning, för de tiger sig igenom hela sjukdomsstadiet troget in i döden!

Cancerpatienterna får således fel kost. Naturligtvis är det svårt att bota cancersjukdomar med uteslutande rätt kost, men om man kan förlänga livet med en dag, vecka eller månad är det ett mirakel i sig. Att få inta lämplig kost borde vara en självklar rättighet för alla patienter!

Har man cancer ska man undvika kolhydrater – det vill säga inget socker, bröd, pasta överhuvudtaget. Dessa elementära kostråd borde sjukvårdspersonalen ute på onkologerna känna till. Nej, matvanor är ingen privatsak, framför allt när det handlar om sjukvård. Det är en offentlig sak och en rättighet, när det handlar om liv. Om någon borde läkarna och sjukhuspersonalen kunna ge kostråd samt känna till vilka matvanor som är lämpliga för cancerpatienterna. Det är en skam att de får fortsätta och arbeta utan fortbildning och utbildning! “Bra matvanor är en av de viktigaste faktorerna för att må bra, både nu och i framtiden.” (Kostråd/ Livsmedelsverket)

“Sanningen är den att cancerforskningen gjort förvånansvärt små framsteg – det handlar mest om att vi blivit bättre på att hålla de cancersjuka vid liv med vidriga cellgifter och andra bromsmediciner och/ eller genom att operera bort angripna organ. Jag har sett allt för många nära vänner och anhöriga vandra denna smärtsamma Via Dolorosa med ständiga livskvalitetssänkande behandlingar för att hålla dem vid liv. Jag har ofta frågat mig om inte dagens cancervård mest förlänger plågan?” (”Cancerforskningen måste befrias från industriintressen”, Lars Bern, newsmill.se, 2012-08-16)

Missförhållanden i vården kan tyvärr fortgå hur länge som helst på grund av en inrotad tystnadskultur. Och de som skriver om ämnet blir ofta själva utsatta och utpekade. Så är, tyvärr, även fallet i svensk sjukvård av idag! “En artikel i Lancet Oncology tar upp de svårigheter som drabbar amerikanska läkare som anmäler missförhållanden i vården.” (“Visselblåsare utsatta i vården”, Dagens Medicin, 7 juli 2011)

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

ANALYS —

Vart är Putins Ryssland på väg?

Rysslands president Vladimir Putin är det bästa Ryssland har – och någonsin kommer att ha. Han vill sitt folks väl. Alla tidigare ryska presidenter var bortfallna, antiryska, gudlösa och försupna individer. Det är första gången i modern historia som Ryssland har en intelligent, bestämd och fokuserad ledare som högaktar den rysk-ortodoxa kyrkan, den ryska statens författning, nationalsång och flagga.

Ryssland är således på rätt väg! Hellre ett starkt och ädelt Ryssland som kan stå emot västanvindarnas nya världsordningspolitik framför ett underkuvat och hunsat. Vi minns alla så väl den försupne och smått förvirrade Boris Jeltsin hur han famlade sig runt i tv-rutan; bland annat höll han på att ramla omkull i den svenska riksdagen. Han var en mumsbit för reportrar och TV-kommentatorer. Men nu saknar världen en underhållande pajas, som ska förströ dem med antiryska inslag.

Ryssland är allting annat än ädelt i den svenska tv-rutan. Hur många gånger har vi inte fått serverat program som ironiserat, raljerat, svartmålat och charlataniserat det ryska folket. I stället för att lyfta fram gedigna ryska inslag återger man en skev bild av den ryska religionen, kulturen, historien, språket och andra delar av den ryska själen.

Ryssland är världens nionde största ekonomi, men detta räcker inte för att garantera välfärden för alla ryssar. Ryssland måste arbeta mer för att reformera den ryska ekonomin och infrastrukturen. Man kan undra varför det tog 18 år för Ryssland att bli medlem i världshandelsorganisationen WTO. Men nu är det äntligen med – och det tack vare Putin!

Putin har lovat att han under sin förnyade mandatperiod inte bara ska modernisera ekonomin, utan även den ryska marinflottan och flygplanen. Ryssland bygger pipelines för fullt, där rysk gas ska flöda och försörja Europas befolkning – däribland Skandinavien och Balkan. Ryssland är likt en betryggande och älskad modershand som ger sin själ och kropp till sina trotsiga och otacksamma barn.

Ryska forskare spår att det inom en 50-årsperiod kommer att råda istid i hela Europa. Det är därför mer än nödvändigt att Europa börjar samarbeta med Ryssland och inte motarbetar och isolerar det. Ryssland har god vilja, kunskap och teknologi att erbjuda Europa – men framför allt ofantliga naturresurser. Vad har Väst att komma med förutom vapenskrammel (såsom mot Syrien och Iran), iscensatta valutaspekulationer och bankkriser?

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

TEMA: Mänskliga rättigheter

Må vara att mänskliga rättigheter och yttrandefrihet är en viktig del av vad EU och den demokratiska världen står för och arbetar för, men för den skull är det än viktigare att man inte lägger näsan i blöt i andra länders inre angelägenheter.

Det har blivit en sorts inflation i begreppet “mänskliga rättigheter”. Alla förståsigpåare vill använda begreppsuttrycket i alla sammanhang.

Exempelvis artisten Madonna gjorde ett propagandistiskt inslag med så kallade Rosa bandet i samband med en spelning i S:t Petersburg, varefter hon fick rejält mothugg från den rysk-ortodoxa kyrkan och president Putin. Vem är Madonna som ska yttra sig om sexualitet, androgynitet och religion i Ryssland? Hon kan göra det privat och på hemmaplan, men det anstår inte henne att missionera i andra länder och sprida dolda religiösa och politiska budskap! På samma sluga sätt kom hon i kläm med den franska partiledaren Marine Le Pen (Front national), när hon projicerade bilder av henne tillsammans med svastikor.

Lady Gaga ville på liknande sätt, som sin föregångare, skapa missämja i Indonesien genom att försöka genomföra en spektakulär show som skulle reta upp muslimer i Indonesien och kristna grupper i Filippinerna.

Reklambyrån Studio Total “bombade” Vitryssland med nallebjörnar (och det med Sveriges ambassads tysta välsignelse!?). Tack vare den svenska nallebjörnskuppen i vitryskt luftrum har den bidragit till den pågående diplomatiska krisen mellan Sverige och Vitryssland samt anspänt relationerna i Östersjöområdet – för många decennier framöver. Till vilken nytta? Bland annat ökar nu Vitryssland antalet patrullflygningar och landets luftvärnsförband har övat i Ryssland. (Sydsvenska Dagbladet, “Vitryssland trappar upp försvar”, 15 augusti 2012)

Wikileaks grundare Julian Assange förföljs av massmedia och det svenska rättsväsendet. Om det inte vore för Ecuadors goda vilja att erbjuda honom asyl hade han säkerligen fått en ojust rättegång i Sverige. Assange avslöjade tusentals hemliga politiska dokument om förljugna ledares förehavanden. Om någon är det han som är en sann rättskämpe och hjälte – likt Sankt Göran, Don Quijote och Che Guevarra. Han om någon borde veta vad som menas med mänskliga rättigheter. Han står dock i vägen för The New Order (=den nya världsordningen) och är bannlyst överallt, medan Madonna och Lady Gaga går hemliga sällskaps ärenden och har öppna dörrar i media och press!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

“On ment sur les Grecs aujourd’hui, on mentira sur vous demain…” (Michel Collon)

“QUE VEUT INVESTIG’ACTION ?

Investig’Action, c’est le collectif qui anime le site michelcollon.info. Notre newsletter vous propose chaque semaine des articles venus du monde entier, des vidéos à contre-courant et aussi des test – médias vous aidant à décoder l’info. La voix de ceux qu’on n’entend pas dans les médias traditionnels. La voix des sans-voix. Vous êtes très nombreux à nous lire chaque jour et à nous exprimer votre satisfaction.

Ce collectif réalise aussi des livres comme Israël, parlons-en ! Les 7 péchés d’Hugo Chavez, La Stratégie du chaos (Impérialisme et islam)… et des films documentaires comme Bruxelles – Caracas, Les Damnés du Kosovo, et bientôt un film sur l’Afrique… Soucieux d’aller à la rencontre des gens, nous participons à de nombreux débats, animons un forum et organisons également des séminaires de formation.

Le droit de savoir

Notre but ? Mettre en pratique ce que revendiquait l’écrivain Jean-Paul Sartre : « On croit que la liberté d’information, le droit à la liberté de la presse, c’est un droit du journaliste. Mais pas du tout, c’est un droit du lecteur du journal. C’est-à-dire que ce sont les gens qui ont le droit d’être informés. Ce sont les gens qui travaillent dans une entreprise, dans un chantier, dans un bureau qui ont le droit de savoir ce qu’il se passe et d’en tirer les conséquences. »

Le droit de savoir ce qui se passe est indispensable pour que les citoyens puissent comprendre, débattre et s’engager. Guerres, occupations, injustices, questions de société : chacun de nous a le droit de connaître les faits, les acteurs, les intérêts cachés, les stratégies secrètes… (…)”

__________________________________________________________________

(Källa: http://www.michelcollon.info/Que-veut-Investig-Action.html)

Det finns många människor som är ensamma i Sverige. Internet, Facebook, Skype, Viber och Messenger är bra verktyg som man kan använda för att träffa nya individer och möta nya idéer.

Varför träffas? Det finns de som vill chatta för att de är ensamma och behöver sällskap eller kärlek. Andra är nyfikna och vill utforska lite och veta om andras liv.

Man kan också släktforska på internet och hitta gamla och oanade släktingar. Eller varför inte bara träna svenska språket?

Det som är bra med internet och Facebook är att det är billigt och bra. Det är smidigare att hitta en partner på internet än på diskoteket. Man får mer information om en person och man kan välja lättare.

Det som är mindre bra med internet är att det finns de som luras och missbrukar. En del säger fel saker om sig själva och det är moraliskt fel.

Vi tycker att internet är en perfekt plats och arena för att mötas på, men man måste använda det på rätt sätt och framför allt – alltid vara 100 procent uppmärksam.

Ljubomir T. Dević, sfi-lärare och sfi-d kvällsgruppen
på Komvux Malmö Södervärn

“Eugene Polley, mannen som uppfann fjärrkontrollen till tv-apparaterna har avlidit. Han uppfann sin så kallade Flash-Matic 1955, vilket de kommande åren var en lyxprodukt. 1997 mottog han och en annan ingenjör, Robert Adler, en Emmy för sin uppfinning, uppger BBC News. Eugene Polley dog på ett sjukhus i Chicago, 96 år gammal.” (“Fjärrkontrollens fader är död”, Sveriges Nyheter, 23 Maj 2012 IN- & UTRIKESNYHETER)

Självklart var det inte den amerikanske “uppfinnaren” Eugene Polley som uppfann fjärrkontrollen, utan i stället den serbiske fysikern Nikola Tesla. Eugene vidareutvecklade Teslas uppfinning som han senare patenterade i sitt eget namn. Detta är ett praktexempel på egenmäktigt förfarande. Men Eugene är inte den ende bilderburgare som prålat med Teslas fjädrar. Så bland annat även italienaren Guigelmo Marconi tog åt sig på felaktiga grunder äran för att ha uppfunnit radion. Det är historiska oförrätter mot Tesla och de är av oproportionella mått räknat.

Tesla hade många olika patent och ritningar som visade hur man kunde kontrollera maskiner med hjälp av radiosignaler. Teslas patent beskriver den första anordningen som kan styras med hjälp utav radiovågor. Han var likaså först med att presentera världens första radiostyrda farkost.

Teslas många innovativa uppfinningar (fjärrstyrning, radar, röntgen, m.m.) visar att de var unika i sitt slag och långt före sin tid.

Nikola Tesla kom i en rättstvist med Marconi gällande patentet på trådlös radio. Efter Marconis död slogs det emellertid fast att det var Nikola Tesla som uppfann radion. Marconi arbetade som assistent hos Nikola Tesla och stal under den tiden 17 olika patent tillhörande Tesla. Radio var ett av dem och trådlös telegraf ett annat! (Källa: ”The Guglielmo Marconi Case: Who is the True Inventor of Radio?”. Ham Radio India; ”INTERESTING FACTS ABOUT NIKOLA TESLA”. 21st Century Books.)

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

ANALYS —

Förr i tiden var det nästintill tabubelagt att prata om sin lön på arbetsplatsen. Idag är det en dagligvara. Det är med andra ord ingenting man skäms över. Det har absolut blivit kutym.

Jag minns när jag försökte lyfta lönefrågan i personalrummet i början av 1990-talet. Jag fick alltid ett rejält mothugg från lärarkollegorna. Det var inte ”kutym” och ”lämpligt” att prata om löner på arbetsplatsen. Det gjorde man bakom slutna dörrar med sin arbetsgivare och fackliga företrädare, och ingen annan. När man ändå försökte göra en jämförelse med andra yrkeskategorier, hur bra de hade det jämfört med oss, fick man alltid svaret att ”man skulle nöja sig med den lön man hade”.

Men jag tycker inte att man ska nöja sig med saker och ting i livet utan man kan alltid göra en progression och utveckling, stor som liten, vare sig man har arbetar-, invandrar-, övre medelklass- eller rikemansbakgrund. Visst ska man vara enkel och from av sig under alla omständigheter, men vi får inte glömma att vi på samma gång lever i Sverige – ett högindustrialiserat land med en av världens högsta levnadsstandard. Vi har således tillgång till rent vatten, gröna skogar och älvar, utbildning och fortbildning, sjukvård (dock haltande), hög livslängd, låg barnadödlighet, yttrande- och religionsfrihet.

Det som emellertid är mindre bra med kontrasternas land Sverige är att det finns allt fler svenskar som lever under existensminimum. Hemlösa, sprutnarkomaner, balkonghoppare, arbetslösa, tungt kriminellt belastade med flera samhällskategorier börjar bli en vanlig bild i många svenska städer och byar. Allt fler upplever att de har ett lågt livsvärde. Många väljer i all frustration att flytta utomlands för att finna livsglädje. Aldrig har så många flyttat ut som idag!

Nej, vi måste vara tydligare i vårt sätt att vara. Det är dags att slå nävarna i bordet! Vi får inte bara tacka och buga för det vi får serverat på våra tallrikar. Det ska löna sig att arbeta. Vi bedriver allt mer tid på våra arbetsplatser med otillfredsställande löner, arbetsvillkor och miljö. Arbetsgivarna exploaterar sina anställda till ett maximum. Man har som anställd allt mindre att säga till om, det är att följa strömmen eller att dra sig undan för makthavarnas begär.

Vi har även ett mörkertal i sjukskrivningarna. Allt fler upplever förslitningsskador och det råder alarmerande symptom på stressreaktioner, det vill säga olika symptom och sjukdomar som kan kopplas till stress: trötthet, olust att stiga upp och gå till arbetet, sämre nattsömn med mera.

För att de anställda ska känna uppskattning, empati och solidaritet med arbetsplatsen ska det till högre löner för alla. De där 10 000 kronorna som lärarfackförbunden kräver i löneförhöjning är ingen utopi, utan snarare en realitet. För att den svenska skolan ska behålla sina skickliga pedagoger och sin kunskap, är det mer än nödvändigt att vi premierar dem för deras arbete. Om ingenting görs inom en snar framtid kommer lärarna snart att gå under och bli en raritet och fossiliserade objekt på museerna runt om i landet!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Ljubomir är en man med många bollar i luften, men han är också ganska hemlighetsfull. Vilket av alla hans projekt skulle han vilja jobba med på heltid? Med den frågan skickade Ellen Nilsson vidare stafettpinnen till Ljubomir T. Dević i förra numret av Bladet.

– Jag vill gärna utveckla mitt sjätte sinne. Kanske som spåman, svarar Ljubomir.

Med åren blir man mer hemlighetsfull, menar Ljubomir.

– Det har med mognad att göra och naturens inverkan på människan. Naturens krafter är något jag grubblar mycket över. Naturen, och inte minst månen, påverkar oss i stor grad. Jag kan inte sova när det är fullmåne, så då pratar jag med den i stället. När jag är ute i skog och mark kramar jag träden och pratar med naturen.

Han har blivit insatt i hur naturens kretslopp fungerar och hur det påverkar oss från äldre människor i sin närhet.

– Äldre människor sitter på ett berg av kunskap. Man ska rådgöra med äldre så ofta man kan. Min mormor är en mycket vis kvinna och hon har lärt mig mycket. Jag har tagit till mig olika intryck sedan barndomen och försökt leva efter de råden.

Ljubomir tyder också framtiden i kaffesump.

– Helst turkiskt kaffe, man spår bäst i det. På så sätt såg jag att jag skulle få en dotter.

Föräldrarna kommer från Montenegro, men Ljubomir föddes i Västra Skrävlinge och flyttade med familjen till Arlöv i sexårsåldern. Tillbaka till Malmö kom han efter giftermål bland annat för att vidareutveckla sina studier från LU, där han förvärvat en fil.kand.-examen i franska, engelska och ryska.

– Jag har alltid gillat språk. Och kontakten det skapar med människor är fantastisk.

Som pojke var han annorlunda och ovanlig.

– Jag hade väldigt välstrukna kläder och var lillgammal och klok till sättet. Precis som jag ofta fått höra om min egen son. Lillgammal och klok. Jag har samma känsla idag.

Det okända intresserar honom.

– Ja, världen utanför det vi ser. Jag tror på Gud, men något i naturen är kanske ännu starkare. Min pappa sa att han var spåman. Och det har gått vidare till mig, liksom intresset för det religiösa och naturen. Äldre människor har gett mig många tankar om detta.

Ljubomir gillar att skriva och har alltid skrivit mycket. Nyligen skrev han en bok tillsammans med kollegan Lili Johansson.

– Det är en bok om rädslor som heter ”Rädsla – en styrande produkt”. Vi har ungefär samma idéer och för ett år sedan började vi spåna på boken. Jag har bland annat skrivit om rädsla för Mayakalendern och andra profetior. Boken finns att beställa på www.vulkan.se.

Hälsa är ett annat av Ljubomirs intressen.

– Jag har med åren lärt känna en äldre agronom som lärt mig mycket om läkeörter som vi varit ute och plockat tillsammans. Jag värnar mycket om hälsofrågor och är därför engagerad i Miljörådet och som skyddsombud på skolan.

Ljubomir är väldigt omtänksam mot sina medmänniskor, men betonar vikten av att inte låta sig köras över.

– Det blev kalabalik när jag skulle gifta mig. Jag lyssnade på alla andra utom på mig själv.

Mamma ville att jag skulle gifta mig med en svenska, och jag blev förvånad över att hon var så enkelspårig. Pappa, däremot, tyckte att alla var godtagbara. Men ibland måste man bestämma själv, så det gjorde jag.

Hans fru heter Margareta och de träffades på Östra kyrkogården på Alla helgons dag.

– Hon var där med sin mormor. Jag tyckte att hon var mycket vacker och gick fram och pratade med henne. Frågade om hon kunde tänka sig att hålla kontakten. Det var rena Grabben i graven bredvid, säger Ljubomir med ett leende. Min fru och jag har samma livssyn, men hon är mer realistisk. Men vi är båda intresserade av astrologi och våra tecken passar bra ihop.

Ljubomir undervisar nu på grundläggande nivå i svenska och engelska. Tidigare arbetade han på Sfi.

– Den stora skillnaden mellan Sfi och Gruv är stämpelklockan. Jag tycker om att undervisa på Gruv, men det är inte lättare där, som en del tror. Det är mycket för- och efterarbete som tar stor tid.

Kontakten med människor är det bästa med läraryrket, menar Ljubomir.

– Men att undervisa är också att lära sig själv på samma gång. Jag har lärt mig mycket och fått nytt sätt att tänka. Att vara lärare ger perspektiv på tillvaron.

Som barn visste han att han skulle in i den akademiska världen.

– Jag ville bli professor och blev därför retad av de andra ungarna. ”Dröm vidare!”, sa de.

Intresset för religion har alltid funnits med.

– Religiösa frågor intresserar mig och jag har kontakt med olika organisationer, bland annat den serbisk-ortodoxa församlingen, judiska församlingen och romska kulturföreningen. Jag känner samhörighet, eftersom mina förfäder också vandrade runt mycket rent geografiskt. Min mor betalade med sin fars bästa byxor för att kunna bli spådd av romer i Montenegro. ”Du kommer att flytta långt!”, fick hon veta. Veckan efter flyttade hon till Sverige.

Alla Ljubomirs intressen gör att det blir många sena nätter på helgerna. Släktforskning är ett annat ämne som engagerar.

– Jag har kommit till 1200-talet i släktträdet. Min far kunde räkna upp sju led och förfäderna består främst av vojvode (=hertig, furste el. härförare), präster och spåmän.

Positiva tankar är oerhört viktiga för Ljubomir.

– Särskilt i vårt klimat. Det gäller att göra goda gärningar varje dag och inte vara missunnsam. En god gärning är som en boomerang – man får tillbaka den! Om jag vinner på lotto kommer jag att dela med mig. Behåller man allt kan det föra olycka med sig. Man måste dela med sig här i livet – av allt! Pengar är bara en liten del av den filosofin.

Siffror och färgers inverkan på människor är ett annat ämne som ligger Ljubomir varmt om hjärtat. Symboliska händelser och fenomen är också viktiga.

– Drömmar betyder mycket och jag drömmer ofta sanndrömmar. Så det är inte så konstigt att jag är så konstig, när så mycket händer omkring mig, skrattar Ljubomir. Hela livet har det varit så. Först drabbas man … Sedan lär man sig hur man ska hantera det. Men jag är stark – min färg är Styrkans färg, säger Ljubomir.

KORTFRÅGOR

Favoritfärg: stark grön

Favoritmat: kåldolmar (eg. allting med kål!)

Favoritdryck: ingefärste

Favoritband/artist: Capella

Favoritresmål: Los Angeles

Drömjobb: professor

Det visste ni inte om mig!: jag har grundläggande kunskaper i Tai Chi

Ljubomir skickar stafettpinnen vidare till:

Ja, egentligen vill jag skicka över stafettpinnen till hela lärarkåren på Komvux Malmö Södervärn samtidigt, men det går ju inte. Jag måste göra ett val och väljer då Lili Johansson. Vi har utvecklat ett närmare samarbete. Jag har lärt känna henne på flera olika sätt, också på fritiden, men skulle ändå vilja veta lite mer ingående om vad hon sysslar med utöver läraryrket.

______________________________________________________________

(Källa: Ta Bladet från Munnen, Komvux Malmö Södervärn, Årgång 6, Nr 32, Mars 2012.)

drac Ljubomir T. Dević Kosarić-Lijović Vajmeš-Kastriota

TEMA: Människoleverne

Vi gör det ofta svårt för oss själva att leva i samexistens med andra kulturer och religioner. Vi hittar flera olika anledningar till att ta kål på varandra, men i grund och botten handlar allting om missförstånd och okunskap.

Man borde försöka utgå mer från sig själv. Att trivas i sitt eget sällskap, men även i sällskap med andra, och att ha tillgång till goda relationer över gränser är av stor vikt. För att finna ensamheten behöver man vara sams och vän med sig själv. Har man inte tillgång till säkerhet och trygghet är det stor risk att man blir kontrollfreakaktig, destruktiv och missunnsam i sina förbindelser med andra livsfränder. Risken är också överhängande att man gör sig själv illa. Det svåra är att urskilja vad som är bra eller mindre bra. Man kommer dock långt med att lita på den egna magkänslan och intuitionen.

Men det största hotet mot mänskligheten är varken sociala olikheter, naturkatastrofer, miljöförstöring, atombomben eller islam, utan människans allt mer tilltagande onyktra och missunnsamma leverne. Hur många människor har inte dött i förtid på grund av felaktiga kostvanor och ohälsosam livsstil, men också de av ren avund och ondska!

En del förståsigpåare menar att religioner borde förbjudas att utövas, eftersom de skapar missämja och intolerans mellan människor. Men religioner behövs, precis som kulturer, seder, bruk, kärlek och arbete. Utan en mångfald av nyanser i livet skulle mänskligheten vara allt för monoton och likartad, likt ett betongarmerat tjeckiskt kontorskomplex eller en tyskkonstruerad underhållsfri motorväg!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

KÖP HÄR

Rädsla – en styrande produkt (2012)

Boken hyllar det politiskt inkorrekta och uppmuntrar till vidare diskussion och kritiskt tänkande. Författarna uppmanar oss att ifrågasätta sanningshalten i de sanningar som serveras, söka information på egen hand, att tänka själva och våga stå för vad vi tycker. De presenterar sina iakttagelser och tankar för att på något sätt göra sin egen röst hörd och mana oss att inte svälja allt vi hör okritiskt, att inte svepas med av racet, utan stanna upp, känna efter, tänka efter.

Rädsla som drivkraft fungerar när man behöver handskas med en farlig situation, men att drivas av rädsla i allt man gör är förödande både för en själv och för andra. Kan man t ex fatta bra beslut med rädsla som motor. Vad händer med oss när rädslan dominerar? Vem tjänar på att vi är rädda?

Författarna lämnar sitt bidrag till debatten genom att ta upp ämnen som återkommer i vardagen, när kravet på politisk korrekthet läggs åt sidan, ämnen som inte får något utrymme i det allmänna medieflödet eller ens räknas. En underliggande fråga blir: Vem bestämmer vad som är rätt, relevant och viktigt?

Det är lätt att känna sig liten och maktlös i dagens samhälle – vad kan man egentligen göra, är det ens någon idé att försöka?

De orädda som bryter mot lag och norm – är det kanske de som driver utvecklingen vidare?

I dessa tider, när personer som påtalar oegentligheter kallas whistleblowers och blir isolerade, utstötta p.g.a. kollektivets rädsla för förlust – förlust av jobb, inkomst, trygghet och status – kan man undra när civilkurage gick ur tiden. Det som var förbundet med personlig heder och trovärdighet, verkar numera vara enbart en imagefråga, en fråga om att dupera massorna.

Margareta Marklén

________________________________________________________________

Alla köp går via bokförlaget Vulkan.
http://www.vulkanmedia.se/
© Lili Johansson och Ljubomir T. Dević
Det går att beställa direkt genom författarnas bloggsidor
till Vulkan genom att klicka under boken: KÖP HÄR

________________________________________________________________

ANALYS —

Greklandskrisen beror på många olika faktorer, minst på de som mainstreamingen försöker få oss att tro.

Allt är inte idealiskt och perfekt bara för att det härstammar från Grekland. Även grekerna måste rannsaka sig själva. Greklands stora ekonomiska kris beror inte på att greker är lata och improduktiva utan snarare på den globala ekonomiska världskrisen som USA och dess allierade frammanat genom sina dyra krigföringar i Afghanistan och Irak. George W. Bush gjorde USA nästintill bankrutt genom sitt slöseri av kapital av gigantiska belopp för militärt bruk.

Varför grekerna och Grekland drabbas ideligen av olika kriser har sina förklaringar. Det är ett faktum att grekerna bosatte sig på Peloponnesoshalvön långt efter pelasgernas ankomst. De första grekerna erövrade de pelasgiska öarna efter den stora jordbävningen som jämnade den pelasgiska civilisationen med marken. Pelasgiska namn ersattes med grekiska. Pelasgiska minnesmärken blev grekiska och pelasgisk konst och pelasgiska språket blev över en natt infiltrerat av den grekiska. Pelasgiska gudar och gudinnor blev grekiska och stora historiska bragder som borde tillskrivas pelasgerna tillskrevs grekerna av rent godtycke. Oraklet i Delfi är pelasgiskt och inte grekiskt påfund. Det riktiga namnet på Grekland är följaktligen inte Hellas utan Pelas(giska riket). Pelas/ Pales lär ha språkhistoriska kopplingar till dagens palestinier, som i sin tur hävdar sitt ursprung från Kos i Grekland.

Den dagen grekerna inser att de gjort en stor oförrätt mot det antika pelasgiska folket och tillrättalägger historien kan de räkna med en ny guldåldersperiod för dem. Om de inte tar sitt sunda förnuft tillfånga kommer profetiornas förbannelser att plåga landet och dess folk än mer under flera århundraden framöver!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Om USA och Väst skulle invadera Syrien och Iran skulle de begå ett fatalt misstag – av bibliska proportioner.

I för sig skulle de få kontroll över alla olje- och gasledningar från Kaspiska havet till Europa – genom det såkallade transkaspiska Nabucco-projektet, som hade täckt stora delar av Europas framtida energibehov och i sin tur helt avlägsnat ryssarnas dominans från EU:s samhällspolitiska arena. Men kontentan av det hela skulle ändå vara mest förödande för Israel med omnejd, som med all rätt fruktar för sin framtida existens.

Detta försåtliga scenario skulle de facto tillintetgöra den växande ryska ekonomin för många decennier framöver, som då skulle hamna på 1990-talets nivåer. Även gasförsörjningen till Kinas industri skulle strypas med tiden och kineserna förödmjukas med allehanda västerländska trakasserier och hot. Naturligtvis även Nordkorea med omnejd skulle drabbas till det sämre i stor utsträckning.

Därför är Ryssland en viktig, men obekväm, maktfaktor i världen. Trojkan Ryssland, Kina och Nordkorea är således förpliktigade att försvara Syriens och Irans oberoenden. USA och dess allierade känner till detta obstakel, därför fördröjer de flygbombningarna och attackerna.

Världen har hamnat i en politisk återvändsgränd. Minsta lilla felnavigering kan utlösa ett tredje världskrig – med kärnvapen som huvudsubstans. Varken Ryssland, Iran eller Nordkorea önskar dock detta krig. Vem som gång på gång gjuter olja på elden samt skapar kaos i Mellanöstern är mer än tydligt för de insiktsfulla, men tydligen inte lika självklart för de oinvigda!

Ljubomir T. Dević, fil. kand.,

medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Det råder stor betygsinflation från gymnasiet. Flera privata skolor har som självändamål att eleverna ska ha höga betyg. Läroanstalterna sänker i sin tur kraven på förkunskaperna. Man sänker ribban för att behålla eleverna, men också för att det är en helt annan kategori av elever som går på högskolan och universitetet idag jämfört med för 20 år sedan.

Med tanke på att alltfler lärarstuderande har bristande kunskaper i kärnämnena och svenska språket krävs att man inför extra stödundervisning och lärarresurser redan på ett tidigt stadium.

Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén säger att ”det ska vara svårt att bli lärare”, men där håller vi inte riktigt med henne. Varför ska man konstla till saker och ting? Istället för att bereda vägen för många olika lärarkategorier, att oavsett religiös, etnisk eller kulturell bakgrund kunna få unna sig en utbildning och en examen, sätter man käppar i hjulen för folk.

Det handlar snarare om att lyfta fram de goda exemplen i skolan istället för att syssla med skumraskaffärer, såsom försvårande för elever och avrådning. Vem är vi att avråda folk från vidare studier? Inom juridikens värld skulle man kalla det “egenmäktigt förfarande”. Lärarna kommer själva till insikt förr eller senare. Det blir de tvungna till. Det behövs således ingen institution som ska scanna och analysera våra hjärnor in i minsta detalj. Eleverna är de bästa bedömarna och avrådarna, de känner lätt igen vilken lärare som är professionell, yrkesskicklig, kompetent, engagerad och entusiasmerad.

Att värdera arbetet i klassrummet är emellertid av större vikt, både för läraren och eleven. Men det är också viktigt att bereda plats och tid för pedagogerna att bedriva forskning på arbetstid. Likaså måste det finnas en systematisk möjlighet till kompetensutveckling för alla – oavsett om man är tim-, tillsvidare- eller visstidsanställd.

Det viktigaste med läraryrket är trots allt att man trivs i sin roll som lärare. Gör man inte det hjälper inga dyra utbildningar och fortbildningar.

Har man tillgodogjort sig en utbildning så har man gjort det för all framtid. Så som det är idag missunnar vi människor som går framåt, utbildar och fortbildar sig med dyra kreditlån och pengainvesteringar – allt för ingenting! Efter 40 år som lärare idiotförklarar vi den gediget kompetenta lärarkåren och vänder den ryggen!

Ljubomir T. Dević, skyddsombud LR

Gruv-/ Sfi-lärare Komvux Malmö Södervärn

Ann Gullberg, specialpedagog, Hyllingeskola i Åstorps kommun, medlem i Lf

Rysslands och Kinas veto är det enda absolut rätta och sätter därmed käppar i hjulet för USA:s och dess allierades planerade storskaliga krig mot Syrien och Iran under våren 2012.

EU, liksom FN, har ett moraliskt ansvar att öka trycket på USA och andra krigshetsare för att förhindra att eventuella brott mot mänskligheten fortgår. Rysslands och Kinas veto förhindrar de facto inte Säkerhetsrådets arbete med att upprätthålla internationell fred och säkerhet. Alla är dock överens om att situationen i Mellanöstern med omnejd är mer än alarmerande.

”Frankrikes FN-ambassadör Gérard Araud sade att det ”var en mörk dag för detta råd, en mörk dag för Syrien och en mörk dag för demokratin”. I München i Tyskland konstaterade samtidigt USA:s utrikesminister Hillary Clinton att det ”inte hade varit möjligt att överbrygga motsättningarna med Ryssland”. (…) – Den som blockerar denna resolution bär också ansvar för de fasor som nu äger rum i Syrien, sade hon med tydlig adress till Ryssland.” (”Kina och Ryssland säger nej”, Sydsvenskan, Lördag 4 februari 2012)

Det är samma aggressiva krigshetsning som tidigare i Khadaffis Libyen. Libyen var Afrikas rikaste land med den högsta utbildningsnivån i regionen. Nu är landet jämnat med marken. Som vi alla vet brukar USA alltför ofta lägga veto på freden, som hindrar FN-resolutioner mot exempelvis Gaza-bombningarna. USA och dess likasinnade har ett stort ansvar för det våld som begåtts och begås mot oskyldiga civila. Likaså Ryssland och Kina har ett åtagande att inte låta sig dras med i USA:s, Storbritanniens och Frankrikes propagandistiska krigshetsretorik. Det ligger i hög grad på FN:s ansvarighet att upprätthålla staters suveränitet och inte avsätta regimledare efter någons pipa. Afghanistan, Irak, Serbien och Libyen är mönsterexempel, där de verkliga dödstalen av civila efter Natos massiva flygbombningar aldrig kommer att tillkännages för allmänheten.

Sverige tillverkar och säljer klusterbomber till tredje världen. Vårt land stödjer ett förbud, men vill ha ett undantag för sin egen Bombkapsel 90. Dessa dubbelmoraliska värden vill Sverige och EU stå bakom. Det är en skam – eller rättare sagt ”demonkrati” av värsta sorten!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

TEMA: EU och omvärlden

EU lägger sin näsa i blöt i obekväma länders inre angelägenheter runt om i världen i stället för att först se sig om i sitt eget hus. EU är inte bara en rikemansklubb utan även en diskriminerande organisation som inte ser till sina medlemsländers bästa.

Länder som Rumänien, Bulgarien, Tjeckien och Slovakien låter sig finnas i att hunsas runt som hundar. De är de facto andra klassens medborgare. Om dessa småländer hunsas runt hur kommer det då att bli med de övriga som står vid tröskeln? EU:s ekonomi är dessutom i stor gungning. När euron faller kommer alla medlemsländer att följa med som dominobrickor. CIA förutspådde EU:s fall. Vi är där nu!

För att således dölja det allt mer utbredda missnöjet bland dess medlemsländer riktar man i stället uppmärksamheten mot olika håll, som en hungrig jägare som vill få med något villebråd hem till familjen – vilket villebråd det må än vara bara för att fredja sig själv och familjen!

“EU bløder op over for Burma”

“EU strammer grebet om Syrien”

“EU lukker snart for iransk olie”

(DR Tekst-TV, man 23 jan 2012)

“EU kritiserar etiopisk dom”

(Dagens PS – 2011-12-23)

“EU kritiserar regimen i Azerbajdzjan”

(www.europaportalen.se, 19 apr 2011)

“EU kritiserar Israel”

(www.tv4.se, 2 mar 2008)

“EU kritiserar attacken mot Camp Ashraf”

(www.fffi.se/, söndag, 10 april 2011)

“EU kritiserar Kuba”

(Flamman, 18 juni 2003)

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

TEMA: Den svenska avundsjukan

Vi har en uråldrig svensk icke-acceptans, intolerans och mindervärdeskomplex gentemot inhemska och utländska inflytanden.

Herulerna, även kallade erilar, återvandrade till Skandinavien från Balkan på 500-talet för att delge sitt skriftspråk, sin tro och skeppsbyggarkonst, men drevs tillbaka av brödrafolket danerna. Historien upprepar sig. Idag är det islam som reaktionära krafter vill stävja. Men det är inte islam i sig som är det största hotet mot den svenska välfärden. Det är snarare vår girighet, inskränkthet och missunnsamhet som kommer att förgöra oss i slutändan. Inte en minsta strimma av sunt förnuft, medkänsla eller förståelse har vi för våra medmänniskor i nöd och behov.

Svenska universitet och högskolor får inte längre någon bidragsersättning från staten för studenter utanför EU. Därför tar lärosätena ut chockavgifter för utländska studenter som vill studera i landet. När Danmark nu inför avgifter även för svenska studenter som inte ingår i utbytesavtal rasar den svenska allmänheten. ”Samarbetet mellan universiteten i Öresundsområdet har kraftigt försämrats. Nya avgifter ställer till det. – Man måste vara rik för att studera på andra sidan Öresund, säger Lunds universitets rektor Per Eriksson.” (”Rasar över danska avgifter”, Sydsvenska Dagbladet, Onsdag 28 december 2011) Har man hört på maken!

Paralleller kan dras till Sydöstasien, Thailand och då främst Bangkok med omnejd, där svenska män inte lever ett rättskaffens liv, vilket slår tillbaka mot dem själva genom att många där blir lurade att köpa dyra hus och lägenheter utan köpekontrakt. Svenskar misskrediteras i Danmark, Finland, Grekland med övärlden, Österrike, Tyskland, Italien, Frankrike med flera andra europeiska länder. Vi tycks inte längre vara välkomna någonstans – ja, inte ens i Afrika och Etiopien.

Är det ett sådant utfrysningsklimat vi vill ha, där vi ska skämmas för att vara svenskar utomlands? Vi ser ner på andras kompetenser, slår oss om bröstet och tror oss veta allting. Men Sverige är inte världsbäst i allt. Sony-Ericsson samarbetet sprack på grund av svensk ovilja till nytänkande och förändring. Sveriges regering lät sålunda Saab gå i graven för att förhindra Rysslands och Kinas framtida dominerande ställning i Skandinavien. Ett menligt och samhällsekonomiskt självförgörande drag.

Man försökte på samma sätt motarbeta den rysk-tyska gasledningen genom Östersjön, trots att den i stor utsträckning skulle gynna de militära och geopolitisk-strategiska intressena i regionen. Samma sak gäller för Nord Stream 2-gasledningen, som även den planerats att dras mellan Tyskland och Ryssland.

Låt oss i stället bana vår väg mot ett mer upplyst medvetande och hörsamma Apokalypsens och Mayakalenderns många profetior, vara rationella och inte bli offer för den svenska avundsjukans och missunnsamhetens självförgörande krafter. Vi måste med andra ord omvärdera våra grundlösa värderingar och ståndpunkter gentemot allting och alla!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

_______________________________________________________________

MER OM SAMMA TEMA/

• Den kungliga svenska avundsjukan; https://www.smartare-liv.se/artiklar.php?visa=den-kungliga-svenska-avundsjukan

Jag var på en mystisk resa i Los Angeles, El Monte, under juli månad 2011. Det var den vågligaste och spontanaste resan jag någonsin gjort i hela mitt liv.

Jag offrade alla mina besparingar och hela familjen bara för att göra den här långa och oförutsägbara resan till ett dunkelt och outforskat område. Det var således inte ett lätt beslut för mig att ta, för jag visste inte hur värden skulle ställa sig till mitt besök. Naturligtvis hade jag informerat honom i god tid om mitt antågande, men det var inte ett helhjärtat bemötande jag fick i luren när jag ringde upp honom dagarna innan för att berätta att jag skulle åka till Kalifornien.

Jag hade många förhoppningar om att även möta min mors släktingar i Los Angeles. De bor bara ett kvarter ifrån i förorten Rosemead. Men de visade inte något som helst intresse. De varken ringde eller besökte mig under tiden jag var där, fastän jag hade meddelat dem skriftligen om min Amerikavisit.

-Du kommer väldigt olämpligt! Jag har dragit ut tänderna och det har blödit rikligt från dem i flera dagars tid. Jag tar en hel del medicin och känner mig groggy av dem. Det är verkligen opassande att du kommer just nu. Och sedan det här hemska varma vädret som är så outhärdligt. Jag måste ha fläkten igång hela tiden och det är inte alls billigt.

-Hur har Du egentligen tänkt Dig? Hur många dagar ska Du stanna?

-I 25 dagar.

-I 25 dagar!, utbrast Veljko. Jag förstår verkligen inte hur Du har tänkt Dig. Var ska Du sova? Här är smutsigt och jag har ingen som kan städa.

Jag erbjöd Veljko att hjälpa honom med att avsluta olika bokprojekt.

-Hur ska vi göra det, när vi inte har tillgång till en dator?

Men Veljko lyste upp som en glödlampa. Han verkade tycka om mitt förslag, så han fixade en dator redan nästa dag. Hans brorson George hade lånat ut den till oss för att vi skulle kunna skrida till verket.

Nu överöste Veljko mig med många av hans textmanus. Han ville så gärna ha ut ett album med alla hans 101 oljemålningar. Vid sidan om målningarna skulle det gå parallellt en text på engelska. Jag arbetade dag och natt för att uppfylla Veljkos dröm – att få ut albumet i tid.

Det var långa och intensiva dagar jag tillbringade framför datorn. Och den hemska fläkten fläktade på i hela rummet. Mina ben var uppsvullna, som cementerade. Men Veljko bjöd mig på serbiskt örtbrännvin, såkallat Pelinkovac. Det värmde i hela kroppen. Han bjöd mig också på äkta serbiskt kaffe från Montenegro. Det var en skön kontrast till den hemska fläkten.

Men Veljko nöjde sig inte med bara albumet. Han ville också få ut en diktsamling i tid. Jag arbetade nu parallellt både med albumet och diktsamlingen. Han var inte så nöjd med texterna som föregående lektorer arbetat med. Det poppade upp många stavfel och ibland helt felaktiga översättningar. Det märktes hur irriterad Veljko blev efterhand som tiden fortlöpte. Och bilderna som bild- och layoutansvarige hade ansvarat för var alldeles för mörka och bleka.

Veljko utbrast av frustration:

-Vilken oduglig armé jag har. Med alla de här “krigarna” kommer jag inte långt. Arma mig, människa! Gud, varför har Du förbannat mig så?

Dagarna gick på löpande band och helt plötsligt var det dags för mig att lämna El Monte, Los Angeles och Veljko. De två-tre sista dagarna var känslosamma och det syntes att Veljko var ledsen över att jag skulle lämna honom. Ingen annan tidigare hade ställt upp och servat honom som jag och ingen bättre lektor skulle han finna. Han ursäktade sig om han hade varit för sträng eller om han hade uttalat obekväma ord. Han har alltid varit sådan till sättet, och nu i hans åttionde år var det för sent att ändra på saker och ting. Jag förklarade att även min döde far hade varit lika kort till stubinen, men att jag med åren vant mig vid detta.

Jag fick en bok i present av Veljko. Eftersom jag sysslar med släktforskning ville han skänka mig boken om broderskapet Tomićs ursprung. Det är en gammal häftad bok, som för mig är guld värd. Ingen bättre gåva hade jag kunnat få av denne man. Men Veljkos tacksamhet hade inga gränser. Innan han gick och la sig kvällen innan hemresan sa han att jag kunde ta med böcker hem till Sverige. Och det var inga vilka böcker som helst – utan Veljkos egna romaner som han författat med största sensitivitet och intellektuell skärpa!

Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Broder Ignatius, alias Dragan Šćepanović, verksam som diakon i klosterkyrkan Morača i norra Montenegro, skickade i slutet av december månad 1996 en oförglömlig jul- och nyårshälsning till sina släktingar, läs: familjen Dević, som vid den tidpunkten bodde i sydskånska Arlöv.

Han valde ett vackert vykort med reproduktion av den helige profeten Elias i klosterkyrkan Morača. Men det konstiga här var att inte bara hälsningen på kortet utan även mottagarens adress var handskrivet uteslutande med kyrilliska bokstäver. Det förblir således ett olöst mysterium hur ett vykort, som nästintill liknar “hieroglyfer” sett ur en svensks ögon, kunde komma fram från ett fjärran Montenegro till runornas Skandinavien.

Familjen Dević förvarar idag vykortet på en framträdande plats i huset, och många gånger, när de kastar en blick på det, återupplivar de fina minnen av hemlandet. De pratar med glädje med sina gäster om sin stora tacksamhet för de svenska brevbärarna och deras stora påhittighet, när de en kall januaridag bidrog till att kortet äntligen hittade hem till familjens brevlåda.

Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

ANALYS —

Ryssland är en folkvald demokrati med en folkvald regering. Ryssland är således en väl fungerande rättsstat samt en viktig hörnpelare för fred, stabilitet och utveckling i alla världens hörn.

Men det behövs, i samma omfattning som i Sverige, nya och uppdaterade lagar och bestämmelser för att stärka och trygga den allmänna rättssäkerheten. Där brister det idag. Detta har både Rysslands president Dmitrij Medvedev samt den ryske premiärministern Vladimir Putin påtalat flera gånger i de ryska medierna.

När den politiska oppositionen, som för det mesta fungerar som utländska makters förlängda arm, förlorar valen organiserar de demonstrationer och försöker genom våld manipulera och annullera valresultaten. Detta scenario håller på att bli ett långtråkigt och ständigt upprepande inslag i världen. Hur länge till ska man behöva lyssna på skräddarsydda paroller som “Syrien utan Assad”, “Iran utan Ahmadinejad” och “Ryssland utan Putin”? De ryska demonstrationerna uppbackades av USA:s utrikesminister Hillary Clinton – precis som de iranska med flera.

Vad är det för dumheter och uppiskningar man propagandiserar i svenska och västerländska medier? Vilken annalkande “rysk revolution”? Det var inte så länge sedan som den ryska befolkningen befriades av ex-presidenterna Michail Gorbatjovs och Boris Jeltsins antiryska politik och ok. Det ekonomiskt växande Ryssland kommer aldrig mer att “falla på knä” för utländska maktintressen.

Oppositionen som demonstrerar på de ryska gatorna är i minoritet och marginell. Putin och Medvedev kommer inte att gå med på att låta hemliga amerikanska och brittiska agenter infiltrera och sönderhacka Ryssland, det största landet i världen. Det Enade Ryssland och dess anhängare är i majoritet och dominerar den ryska politiken. Väst måste acceptera detta faktum och Rysslands vägval.

USA hade ett presidentval vid årsskiftet 2000-2001, då George W. Bush valdes på felaktiga grunder. Röstsammanräkningarna (man räknade alla elektroniska röster för hand!) efter det valet var mer än kaosartade och regisserade. Om någon, så var det just Bush som kom på presidenttronen på grund av utpräglat valfusk! “2000 nominerades han som republikanernas presidentkandidat och vann över demokraten Al Gore i det synnerligen jämna och omdiskuterade valet samma år. Han omvaldes som president 2004 med en större marginal då han besegrade senatorn John Kerry.” (Wikipedia)

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Böcker har alltid fascinerat och haft någonting magiskt och förtrollande över sig – allt från deras begynnelse.

Man brukar säga att “boken är ens bästa vän”. Men inte bara det att böckerna är lojala mot sina läsare utan de även ger många råd och svar på livets alla gåtor och mysterier. Som med allting i livet har även böcker mindre bra sidor: de kan vilseleda och skapa oro, ångest, besvikelse, irritation och missämja bland läsarna och boklånarna.

En äldre man, vid namn Bora, från Niš i Serbien bodde på Dalaplan mitt i Malmö. Han var en passionerad bokälskare i rättans mening. Han samlade på alla gamla och nya boktitlar han kunde finna inom allt från agronomi, medicin, hälsa, förhistoria och parapsykologi till religion, mysticism och ockultism.

Bora var en principfast och trotsig man. Om man stämde en träff med honom fick man minsann hålla tiden. Kom man för sent öppnade han inte dörren eller så gick han ut på ett “ärende”. Om man mötte honom på väg ut ur lägenheten ville han aldrig gå tillbaka hem. “Det stred mot hans principer att gå tillbaka, när han väl hade gett sig iväg därifrån”, kunde han svara envist.

Bora hade således få vänner och de han hade delade samma intressen med honom – nämligen passionen för naturen och medicinalväxter, men framför allt kärleken till de magiska böckerna och deras förtrollande värld.

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Heliga Petka Paraskeva (serb. Sveta Petka Paraskeva) uppenbarade sig för mig i en syn under morgonnatten dagarna före jag och min fru skulle bege oss till serbisk-ortodoxa kyrkan Kyrillos och Methodios i Malmö, den 27 oktober 2011 på den Heliga Petkas dag. Aldrig tidigare hade jag drömt något liknande. Inte bara det att jag upplevde drömmen som intensiv och verklig, drömmen också bar på ett krypterat budskap till mig och min familj. Därför vill jag föreviga denna text åt eftervärlden.

Drömmen var förlagd till vårt kök. Jag gick ner för trätrapporna och kom till tröskeln av köket. Där stannade jag till och till min stora förundran såg jag ett kraftigt ljussken över spisplattorna. Det var som en gyllene krans med ett hål i mitten. En stark domnande energi strålade över hela köket. Det var någonting magiskt över det hela. Först trodde jag, emellertid, att det var en stor brand på gång eller en förstadie till en explosion. Men det var det inte alls. Jag hade mina blickar hela tiden på spisplattorna. Plattorna var väldigt varma, och om jag minns rätt vred jag tillbaka den ena spisknappen för att säkerställa.

När jag därefter vände mina blickar från spisen såg jag en skepnad klädd i mörk dräkt till höger om mig. Jag såg inte dess ögon och ansikte, det var dunkelt, men färgen på dräkten uppmärksammade jag däremot. Den var starkt mörkbrun, en aning mot mörkröd nyans.

I samma ögonblick vaknade jag och där slutade min fantastiska dröm.

Men hur kom det sig att jag begav mig till kyrkan dagen efter tillsammans med min fru? Vi åkte dit för att visa vår aktning och vördnad för Heliga Petka. Hon visade sin gudomliga närvaro genom sitt uppenbarande i vårt hus.

Jag släktforskar på min fritid. Att sätta samman min fars snåriga släktträd är tidskrävande och ett dilemma, men efter uppemot 20 år av släktforskning har jag funnit en hel del intressanta pusselbitar och ledtrådar i letandet. Ett av dem är Heliga Petka. Bara dagar före den 27 oktober 2011 hittade jag intressanta uppgifter på nätet som förtäljer att mina förfäder vördade flera helgon jämsides med Sankt Göran, däribland Heliga Petka, beroende på vilka trakter och landsgränser de befunnit sig i (Transsylvanien, Moldavien, Epirus). Den 6 maj 1605 besegrades turkarna av drobnjakerna i Bukovica i dagens Montenegro. De närbesläktade familjerna Vulović, Đurđić, Kosorić, Cerović och Tomić gick således över till att fira sankt Göran som deras gemensamma skyddspatron och till minne av den 6 maj 1605.

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

ANALYS —

Kulturmedvetandet i Sverige är lågt jämfört med övriga världen. Dagligen fråntas vi kulturella förmåner och rättigheter.

Kulturtidskriften 2008 är ett exempel. Inför detta år kommer vissa rutiner förändras. Det ekonomiska stödet från Kulturrådet har minskat från 400 000 kronor till 200 000. Kulturrådet har motiverat sänkningen med att tidskrifterna bör ta ett visst eget ekonomiskt ansvar. Produktionen av senaste katalogen kostar ungefär 380 000 kronor. För att kunna förverkliga densamma behöver man intäkter på cirka 180 000. Därför har ansvarig utgivare Sveriges TidskriftsVerkstäder beslutat att det ska kosta 500 kronor att vara med oberoende av de ekonomiska förutsättningar tidskriftsägaren har.

Många postkontor världen över erbjuder tjänsten ”Imprimé/ Printed matter/ Trycksaker” för sina kunder, men inte här i Sverige. ”Imprimé/ Printed matter” är en öppen försändelse som kan innehålla böcker, nyhetstidningar, tidskrifter, liksom tryckta kataloger, broschyrer, prospekt, reklamannonser, prislistor, flygtabeller, förteckningar, ljudband/ skivor, kalendrar, journaler, statistiska berättelser samt dylika tryckta föremål, och servicen tillkom för att stimulera kulturföreningars och institutioners arbeten.

Och så har vi den svenska posttjänsten ”B-Föreningsbrev”, som förbryllar mer än vad den gör nytta. Som en av Malmös aktivare föreningar, trots storleken, har vi bittra erfarenheter från kontakter med myndigheter såsom Posten AB. Många gånger blir våra föreningsbrevsförsändelser ifrågasatta. Vår klubb har tilldelats organisationsnummer samt verkar som en ”ideell, allmännyttig förening” (och det utan statsbidrag). Varifrån då denna misstro? Postkontoren i Malmö agerar poliser. Våra försändelser har med verksamheten att göra.

Det är mer än bara ”protokoll, kallelser, årsberättelser, medlemsblad och brev för att värva nya medlemmar”, som en kulturförening som vår sysslar med. Vi sätter i fokus kulturhistoria, språket/ skriften och media. Föreningspennor, t-tröjor med tryck, vykort, magnetkalendrar, ljudband, skivor med mera gör att vi kan knyta kontakter. Enligt Postens snäva resonemang borde man inte alls syssla med ideellt arbete. Nej, avskaffa diskriminerande B-Föreningsbrev stämpeln och öka i stället kulturmedvetandet bland svenska folket!?

drac Ljubomir T. Dević, ordf. och ansv. utgivare
Kuća knjiga Dević/ Bokhuset Dević
Pravo na reč/ Rätt att orda

Vad hände sedan? Ironiskt nog upphörde Posten “med tjänsten föreningsbrev från och med 1 januari 2015. Föreningsbrevsfrimärken gäller efter 1 januari som motsvarande frimärken för Ekonomibrev. Det finns ingen bortre gräns för att använda frimärken som varit avsedda för Föreningsbrev”. (Källa: SFF.nu.)

___________________________________________________

Artikeln är även publicerad i:

Invandraren, Torsdag 5 juli 2007;

Blaskan #7 2007 (Nummer 59, Måndag 2 juli 2007).

KULTURANALYS —

Det svenska kulturlivet är fattigt och utarmat, vilket smittar av sig på andra områden. Utbudet blir allt sämre och skåningarna och svenskarna tvingas åka till Köpenhamn, Hamburg, Helsingfors och andra omkringliggande orter för att konsumera kultur.

Anslagen blir allt lägre och det för att främja kulturlivets ”egna livskraft”. Kulturen framställs ”som en mottagare av bidrag och stöd. Alldeles för sällan betonas den egna livskraften och kulturskapandets väldiga potential. Det är dags för ett annat perspektiv, ett paradigmskifte i svensk kulturpolitik.” (”97 krav på en ny kulturpolitik” – Moderaterna i Skåne, 2008-05-05)

Men självfinansierande kulturverksamheter leder till ett isolerat och ostimulerande kulturliv samtidigt som staten vill ha en gräddfil. Andra europeiska länder lägger en-två procent av sin bruttonationalprodukt för kulturändamål, men inte Sverige. ”I Nederländerna satsas 800 miljoner kronor om året på internationellt kulturutbyte. I Sverige har Kulturrådet tio miljoner kronor till sitt förfogande. Vi spelar i helt olika divisioner. Belgien och Frankrike investerar stort i interkultur och inte bara med sina forna kolonier. Storbritannien har nyligen lanserat en omfattande internationell strategi och Finland tar hem både pengar och inflytande från Bryssel varje fredag eftermiddag.” (”Våga satsa på kulturen i Sverige”, SvD.se, 2009-06-23)

Sverige har alla förutsättningar att bli vägledande inom hållbar kultur och interkulturalism, men då är det nödvändigt att vi satsar helhjärtat och inte går på sparlågor! ”En del invandrarföreningar är äldre än flertalet idag aktiva svenska föreningar. Det norska samfundet i Stockholm bildades i slutet av 1800-talet och har hunnit passera 100-års jubileet. Även i Borås bildades 1900 Tyska verkmästareföreningen, som senare bytte namn till Tyska föreningen och finns ännu idag. Likaså den italienska föreningen i Nacka som bildades 1905 och vars främsta uppgift då var av social karaktär.” (Immigrant-institutet)

Sverige har således en förvrängd kulturpolitik. I stället för att exempelvis stärka och främja Östersjösamarbetet, svenska och invandrarföreningar, uppfinnare och innovatörer investerar man miljarder i dunkla projekt lobbade av utländska intresseorganisationer med finansmannen George Soros och den inofficiella klubben Bilderberggruppen i spetsen. Dessa sistnämnda påverkar världens utveckling i fel riktning. I stället för att verka för fred, samförstånd och kulturella utbyten mellan regioner och folk framprovocerar de krig och finanskriser på löpande band!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

ANALYS —

Begreppen assimilation och integration är åter på agendan. Många språkforskare, politiker och samhällsdebattörer försöker flitigt utreda dessa.

Assimilation eller assimilering handlar om att invandrare så fort som möjligt ska ge upp sin kulturidentitet och på så sätt bli så lika övriga medborgare i landet som möjligt, när det gäller arbete, boende, språk, seder och bruk. Deras efterkommande ska inte lära sig modersmålet, utan i stället fokusera sig på svenska. Assimilation betyder i praktiken att minoritetsgrupperna inordnas i majoritetskulturen, många gånger ofrivilligt. Det här tvångsmässiga förfarandet har tyvärr allt för ofta implementerats i germanskt och skandinaviskt bruk. Exempelvis kan nämnas assimileringsprocesserna som drabbade hårt vender, samer och romer. Danska judar flydde till Sverige och Skåne under andra världskriget för att på så sätt undgå dansk assimilering. Sorberna i Tyskland (som idag är cirka 50-60 000) har nästintill utplånats, indianerna i Nordamerika, aboriginerna i Australien och Nya Zeeland likaså.

Den svenska historiesymbolen Tre Kronor har gått ur tiden. Det är dags att omstöpa den till Två Kronor i stället med tanke på att venderna har fråntagits sin rättmätiga krona (dvs. minoritetsstatus).

Caroli kyrka i Malmö byggdes på 1880-talet. Få människor vet, att det tidigare på platsen fanns en tysk kyrka från 1693 och som tillkom för stadens stora tyska befolkning. Gudstjänsterna hölls då på tyska; idag är Caroli kyrka en ekumenisk kyrka där olika trossamfund håller mässa på svenska. Samma assimilationspolitik lär muslimska, ortodoxa, judiska med flera trossamfund i Malmö gå till mötes!?

Stora familjegravar var vanliga förr i Sverige. Idag splittras familjer och deras döda anhöriga begravs lite varstans i olika stadsdelar på grund av ”platsbrist”. Efter 25 år i graven är det dags för grävmaskinerna att uppluckra jorden. Detta är ett vanhelgande av de döda!

Det är värt att dö för Sverige, men inte att dö i det!?

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Källa: www.wikileaks.org

A N A L Y S —

Webbsajten Wikileaks arbete är nödvändigt för yttrandefrihetens vara eller icke vara. Wikileaks skapar optimism i världens alla hörn och är en sann ”Guds gåva” från himmelen!

Där är egentligen ingenting nytt som framkommit för de som är insiktsfulla och klarsynta, för så länge vi har förljugna politiker som konstrar och dribblar med sanningen kan vi inte hysa någon större tilltro till dem. Ordspråket “Är man bra på att ljuga ska man bli politiker” är inte trycksvärtan värt. Och det handlar inte om “konspirationsteorier”, som en del journalister och mediefolk vill ha det till, utan snarare om en smutskastningskampanj mot Wikileaks grundare Julian Assange och likasinnade medarbetare.

Det är emellertid inte bara CIA som har “ett finger med i spelet” utan även den inofficiella Bilderberggruppen med dess manipulativa massmedier. Ja, till och med Sveriges utrikesminister Carl Bildt (M) hör hit, som “har anklagat Ecuador för att leva i en ‘fantasivärld’ med Julian Assanges asylbidrag”. (“Wikileaks: Swedish minister says Ecuador living in ‘fantasy world'”, www.telegraph.co.uk, 17 August 2012)

Man kan undra var alla Europas ståtliga drakordnar och sällskap är nu, som ska skydda rättvisors talesmän ute i världen från annalkande orättvisor och fabricerade lögner. Sankt Göran och draken är en legend inom den kristna kyrkan, där Sankt Göran enligt sägen räddade fromma människor från hotfulla drakar. Julian Assange torde vara en ny Sankt Göran, eller?

Det är dock föga troligt att Assange får en rättvis rättegång utan manipulation i Sverige med tanke på hur många banala domstolsbeslut som verkställs dagligen. Folk som kör med helljus mitt på dagen blir bötfällda medan andra som skjuter, kränker, inkräktar, förolämpar och bussar hundar på oskyldiga individer går fria i det evinnerliga. Vilken värld är vi på väg mot, en förljugen eller en ärlig och rumsren?

Man kan till syvende och sist blott hoppas på att Wikileaksaffären får ett lyckligt slut och att det härvid inrättas en opartisk sanningskommission för utdömande av straff – allt annat vore en skam och skymf mot demokratin!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

TEMA: Hållbar utveckling, skola

I september 2010 åkte sex representanter för Lärarutbildningen vid Malmö högskola till Kina på ett tre veckor långt studiebesök med egna fältstudier inom projektet Den globala resan. Syftet var interkulturellt lärande, att främja lärande för hållbar utveckling i ett globalt perspektiv och att etablera ett långsiktigt samarbete med Lärarutbildningen i Yunnan i Sydvästra Kina. (“Lärarutbildningen besöker Kina med Den globala skolan”, www.mah.se, 2010-03-29)

Det är bra att Lärarutbildningen besöker Kina med Den globala skolan och att pedagoger från olika skolor är med i projektet, men vad görs på nära hemmaplan? Det görs väldigt lite, eller ingenting alls, kring miljöarbetet på skolorna runtom i landet.

Varje svensk skola skulle må bra av att man hissade den gröna flaggan. Det skulle ge en god stämning och atmosfär. Skolornas miljöarbete har en positiv inverkan på såväl elevernas som lärarnas möjligheter till demokratiskt inflytande samt en större miljömedvetenhet. Därför borde svenska skolor genomsyras i större grad av ett hållbart miljötänkande. Tänk om det på väggarna runtom i salarna och klassrummen hängde elevarbeten om miljömärkning, återvinning och källsortering och engagerade elever som satt med i miljörådet för hållbar utveckling.

På många skolor saknas således ett starkt miljöengagemang, med bland annat miljöråd och en handlingsplan för miljöarbetet. Många av skolans personal kan exempelvis bli bättre på att sopsortera, återanvända och att stänga av elapparater och lampor. En ökad medvetenhet om skolans inne- och utemiljö kan påverka vår framtid!

Genom Grön Flagg kan skolor förbättra och fördjupa sitt miljöarbete. Man kan exempelvis skapa en egen skolträdgård med kompost och odlingslådor. Men det behöver arbetas fram miljömål inom temat närmiljö, mål som på olika sätt kan utveckla skolträdgården till ett naturligt inslag i elevernas hållbara lärande och vardag!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

OPINION —

Las, lagen om anställningsskydd, må ha svagheter, men vad skulle det leda till om de borgerliga partierna genomförde en radikal nedmontering av skyddet för anställda? Ljubomir T. Dević, skyddsombud för Lärarnas riksförbund, menar att Las behöver förbättras – men absolut inte avskaffas.

”Folkpartiets ledning vill avskaffa turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd, Las. Kompetens och inte anställningstid bör vara avgörande, slår partistyrelsen fast inför landsmötet och väntar sig debatt.” Det skriver Sydsvenskan.se (6/10-11). ”Den stela lagen om anställningsskydd samt höga ingångslöner stänger dörren till arbetsmarknaden för många ungdomar,

vilket gör det omöjligt att skaffa sig den arbetslivserfarenhet som behövs för att kunna gå vidare till mer avancerade arbetsuppgifter”, skriver centerpartisterna Magnus Andersson och Per Ankersjö på Svd.se/opinion (6/5 2011).

Men det är väl snarare så att Las behövs, för allas del? Utan Las får vi ett mer rättslöst samhälle, där ingen behöver ta ansvar. Arbetsgivare kan med andra ord, på godtyckliga och subjektiva grunder, anställa och avskeda arbetstagare på löpande band. Är vi på väg mot ett danskt arbetsscenario?

Det är föga okänt att EU-kommissionen ifrågasätter allt mer de svenska reglerna för visstidsanställning enligt Las. Det är sant att Las har många brister som borde åtgärdas, men det behövs inget totalt avskaffande av densamma. Sveriges regering har således ett ansvar och bör ändra uppfattning vad gäller skyddet för landets timvikarier och visstidsanställda. I stället för att rekrytera och anställa låter arbetsgivarna de anställda gå på otrygga visstidskontrakt termin efter termin.

Timvikarier och visstidsanställda är således den grupp av arbetstagare som felaktigt drabbas av regeringens försämringar i arbetslöshetsförsäkringen. De riskerar många gånger att få sämre löneutveckling jämfört med tillsvidareanställda. De har lägre sjuk- och arbetslöshetsersättning, pensioner samt sämre arbetsmiljö.

Visstidsanställda har fått sin a-kassa drastiskt försämrad i och med regeringens sparpaket och tuffare regler. Visstidsanställda väljer också allt oftare att inte gå med i ett fackförbund, vilket de facto innebär att de får svårare att hävda sina rättigheter mot arbetsgivaren!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

___________________________________________________

Artikeln är även publicerad i:

Fria Tidningen, Söndag 16 oktober 2011;

Göteborgs Fria, Söndag 16 oktober 2011.

ANALYS —

Svenska företagsinvesteringar utomlands väcker oro och skapar problem inte bara på hemmaplan utan även bredare runt om i världen. Inhemska normbrytande företagsledare och vanliga “Svensson” på gatan oroar sig med all rätta att utlandsinvesteringar ska ersätta investeringar hemma och att arbeten forslas ut på löpande band.

Svenska företagsledare skryter om hur bra utlandsinvesteringar gagnar vårt land och företagen. Socialdemokraten och finansministern Gunnar Sträng (1906-1992) kläckte orden: “Det som är bra för Volvo är bra för Sverige.” Bilindustrin utgör således landets industriella ryggrad och utan den stagnerar den svenska välfärden. Både Volvo- och Saabfabrikerna är viktiga beståndsdelar av den svenska industrin såsom för ekonomin som helhet. Därför är det mer än olyckligt att den svenska regeringen valt att aktivt motarbeta en positiv lösning för Saabaffären.

Den ryske finansmannen Vladimir Antonov (läs: Ryssland) hindrades således att köpa in sig i Saab. På grund av en ogrundad russofobi utsätter sig både Sverige och Saab för en utrikespolitisk fars av aldrig skådat like. “I ett pressmeddelande, som kommentar till utspelen, skriver Vladimir Antonov nu att turerna bekräftar bilden av att regeringen aktivt motarbetat honom som finansiär i Saab. Det har, enligt Antonov, skadat Saab och han undersöker därför möjligheterna att ta ‘juridiska åtgärder’ mot EIB, svenska regeringen och olika enskilda personer inom regeringen – Anders Borg, Maud Olofsson och Fredrik Reinfeldt.” (GP.se, Onsdag 7 september 2011)

Det som är än mer bekymmersamt är att svenska företag strular till det ordentligt på utlandsplan. Ibland kan man få för sig att de gör det med vilje och berått mod – allt för att skapa kaos – för att senare återkomma och återställa det till en högre kostnad och ränta.

Helstatliga Svenska Vattenfall AB är ett förträffligt exempel att lyfta fram här. De bryter brunkol (!) i Horno (sorb./ vend. Rogow) i östra Tyskland. Inte bara att de utvinner en förlegad energiform, de också river gamla sorbiska byar och nedsmutsar sorbernas naturområden och landmarker. Kolkraftverken i Ruhr-området är stängda för länge sedan. Tyskland tänkte miljömässigt och avvecklade det hela, men sedan kom de svenska miljöbovarna och ställde till det!

Telefonaktiebolaget L M Ericsson är ett svenskt telekommunikationsföretag med internationell inriktning. Sedan 2001 äger Ericsson tillsammans med Sony mobiltelefontillverkaren Sony Ericsson. (Wikipedia) I oktober 2011 meddelades dock att Sony avser att förvärva Ericssons andel i bolaget, dvs. att köpa ut det helt. Man kan undra varför. Ericsson har egentligen bara varit till bekymmer för japanerna, som önskar en ny och uppdaterad innovationsteknik framför en förlegad och statisk. Att ligga som en värphöna över sin teknik och inte vilja bidra till nytänkande och modernisering är en dumdristig och självförgörande handling. Detta isolationistiska tänkande genomsyrar hela det svenska företagandet. Därför kommer aldrig det svenska och asiatiska tänkandet att gå på samma frekvens och högvarv.

Sedan har vi Jas Gripen-planen, som knappt något land önskar köpa. Sydafrika har dock köpt 28 Gripen-plan medan Ungern har hyrt 14 plan, som köps loss 2016, och Tjeckien 14. (“Fakta om Saabs Gripen-affärer”, Onsdag 30 november 2011) Och nu senast Schweiz: “Schweiz vill köpa 22 Gripen-plan av försvarskoncernen Saab och väljer Jas framför franska Rafale och det sameuropeiska planet Eurofighter. Men flera stora politiska partier i Schweiz är emot det planerade köpet och kommer att försöka stoppa det.” (“Gripenköpet kan stoppas”, SVT Text, Torsdag 01 dec 2011)

“Sverige kan göra en insats i Burma och ge demokratin och friheten en skjuts i rätt riktning. Det säger biståndsminister Gunilla Carlsson till TT. På söndagen flög hon till Burma för överläggningar, både med regimen och med frihetsikonen och fredspristagaren Aung San Suu Kyi. Sverige hoppas att regimen nu tar rätt steg i rätt riktning, säger Carlsson som efter Burma träffar USA:s utrikesminister Hillary Clinton inför hennes Burmabesök i månadsskiftet.” (SvD.se, Söndag 27 november 2011)

Att det svenska delegationsbesöket i Burma inträffade samtidigt med det amerikanska är ingen slump. Både USA och Sverige har täta kontakter med det hemliga sällskapet Bilderberggruppen, som har en betydande (läs: negativ) inverkan på världspolitiken. Detta är bara ett av många exempel på hur svenska och amerikanska intressen går tu i hand, i all tysthet och med det naiva svenska folkets stora ovetskap om dess förehavanden!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

SAOL. (Foto: Bokhuset Dević)

ANALYS —

Svenska Akademiens ordlista (SAOL) ska inte vara en kulturhistorisk källa, utan ”en rättskrivningsordlista över samtidsspråket”.

Har ni hört på maken? Vilken rätt har SAOL:s redaktion att eliminera tusentals ord från de tidigare upplagorna? Vem granskar dagens ordboks- och ordlisteutgivningar? Samma fråga bör ställas om de svenska biblarna och psalmböckerna; jämför äldre upplagor av GT–NT (1917 års kyrkobibel vars översättning granskats av Sveriges konung Gustav V) med nyare bibelutgåvor!

När det gäller livsviktiga frågor som ordlistor och bibelöversättningar, vårt gemensamma kulturarv, borde vi emellertid vara mera endräktiga, och inte lägga ner pengar på undermåliga hastverksarbeten.

Svenska Akademiens ständige sekreterare, Horace Engdahl, hävdar i SAOL:s förord, att ”svenskan är ett mycket ordrikt språk”. Varför så medelmåttig, bäste Horace? Svenskan är ett av världens absolut ordrikaste språk! Att många kasus, sköna ord och epitet under oförklarliga omständigheter försvunnit ur svenskt språkbruk är dock en stor kulturlingvistisk förlust.

Inte sedan 1950 års upplaga har så många nya ord införts i SAOL, som nu omfattar cirka 125 000 uppslagsord. Cirka 10 500 nya ord har tagits in och runt 5 500 ord undanröjts — vilket väl måste kallas för språklemlästning av värsta sorten?

Historiska ord och bevingade uttryck såsom kimbrer (cimbrer), teutoner, vandaler, vender, Vendland, ”Vendes konung”, ”Serbonian bog” etc. bortgallras från ordböcker och ordlistor samt ersätts med moderna obegripliga ordkonstellationer, talspråksuttryck och slangord. Några nya svenska ord som upptagits i SAOL är: bonusbarn, guzz, keff, pucko, sabb och suv.

… Gud bevare oss! Historien upprepas gång på gång. Och det kommer den att göra länge till ända till den dag, då vi börjar värdesätta den lite mera.
Språket ändrar form som en föränderlig flod. Men vårt språk får inte svämma över i en sådan rekordfart, att vår gemensamma historia lemlästas, urholkas och urvattnas till den grad, att vi blir historielösa och rotlösa individer!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

___________________________________________________

Artikeln är även publicerad eller återgiven i:

• ETC, Måndag, 29 maj 2006, och
• ASLA-Information nr 33:2, 2007.

TEMA: Fördumningspolitik

I Sverige kan man få böter för att ha parkeringsljus i stället för halvljus. Men poliser får säga rasistiska saker och bussa hundar mot folk utan att bli straffade. I trafiken strävar vi efter en nollvision över döda, medan cancersjuka dör på löpande band. Var finns balansen?

En kvinna blev stoppad i en polisrazzia i Lomma den 16 februari 2009. Hon fick betala 500 kronor för att ha kört med fel belysning. Detta är ett rent spektakel.

Det handlar inte om att försvara personer som begått trafiköverträdelser; det är klart att man ska betala om man gjort fel. Men det råder en orättvis obalans. Det tycks bara vara en sida som betalar – de som redan har det dåligt ställt. Det är hederliga svenskar och utlänningar, många av dem pensionärer, som ska betala för andras impulsbeslut och missgärningar. Man pratar om jämställdhet och mångfald och på samma gång beter man sig så här oetiskt åt.

Att samhällsförmyndarna inte har empati! Robin Hood som tog från de rika och gav åt de fattiga gjorde överträdelser, men han besatt innerst inne ett gott hjärta. På vilka moraliska principer grundar sig förmynderiets gärningar?

Ovannämnda kvinna körde med parkeringsljus i stället för halvljus mitt på dagen. Det är inget allvarligt brott begånget, enligt min och mångas mening. Österrike är det första land som har avskaffat lagen om halvljuset. Det infördes 2006 och togs bort den 1 januari 2008. Anledningen var att olyckorna på sårbara trafikanter ökade.

Det finns grövre lagbrott som får fortgå utan några som helst rättsliga påföljder och som man i stället borde fokusera kring: polistjänstemän som fäller rasistiska kommentarer och bussar hundar mot ungdomar och vuxna på Rosengård, polis som är allt för slapphänt mot hel- och dimljusåkare samt diskriminerande entreprenörer, företagare och politiker. Det verkar som om vissa samhällsskikt är mer tabubelagda än andra. De är som en ”helig ko” som inte på något sätt får ifrågasättas och kritiseras, trots upprepade artiklar och reportage i media som stödjer detta.

Sedan måste man tillägga här att det inte är polisen som stiftar lagarna utan politikerna. Så egentligen borde man rikta sin kritik till högre instanser, men detta rättfärdigar inte det hela.

I Sverige förs årlig statistik över hur många svenskar som dör i trafiken och Vägverket strävar efter ”nollvision”. Den här nollvisionen tycks inte finnas ute på våra sjukhus, där svenska cancerpatienter dör på löpande band utan behandling.

Visst, det är invecklat att diagnostisera olika typer av tumörer och andra elakartade sjukdomar. Men det är ändå skrattretande att det ska ta så lång tid. Ska det till lekmän, om jag kan räknas till dem, för att reagera på detta sjukhusförfarande? Medan våra cancerläkare och läkarspecialister arbetar ut sig, går många arbetslösa läkare och gör ingenting. Varför denna stora ineffektivitet inom den svenska sjukvården?

Våra pensionärer som varit med om att bygga upp Sverige låter sig förnedras till den grad att de inte längre har tillit och kraft att gå till läkare. Denna evinnerliga väntan för att komma till operationsbordet är onödig. Många patienter dör på våra sjukhus runt om i landet, medan våra Bror-Duktig-politiker svamlar och lovar allt mellan himmel och jord. Snart hinner väl u-länderna i Afrika ikapp oss med rättsväsendet och sjukhustekniken – eller!?

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Foto: Bokhuset Dević © Söndag ‎23 ‎oktober ‎2016.

___________________________________________________

Artikeln ovan är även publicerad i:
– Fria Tidningen, Måndag 12 oktober 2009.

Läs mer om samma tema:
– Dokument: Lägesrapport svensk kriminalvård och svenskt rättsväsende, Rfhl Oberoende, april 4, 2016.

ANALYS —

Judar och araber är Abrahams barn. Judar är i genetiskt släktskap med palestinier, syrier och libaneser, men således genetiskt mycket nära de vandrande brödrafolken romerna, kurderna och serberna – som alla i sin tur är närbesläktade med de ariska, eller urindoeuropeiska, folken.

Serberna och kroaterna hävdar sitt keltiska och ariska ursprung (kelt, -isk av hebreiskans gault som betyder “i förskingring” och aryani från sanskrit som betyder “förnäm”). Samma rätt till den keltisk-ariska kulturen hävdar även albanerna, tyskarna, svenskarna, engelsmännen, irländarna, skottarna – liksom perserna, dagens iranier.

Det vore missvisande att påstå att bara judarna skulle vara ett utvalt folk, liksom det vore fel att endast klassificera romerna som “resande folk”.

Serberna är Noas sons Jafets ättlingar, liksom goterna (jfr. gault), kurderna och romerna. “Sverige är urhemmet för Jafets ättlingar, vilka inflyttat hit kort efter syndafloden”, skriver Olof Rudbeck d.ä. (1630-1702). I Atlantican, som är ett mästerligt verk i fyra volymer, skriver Rudbeck att Sverige kom att befolkas av ättlingar till Noas son Jafet kort efter syndafloden och att många av de europeiska folken i själva verket härstammade från detta folk, som han identifierade med goterna.

Rudbeck var en utpräglad slavofil. Hans forskning stödjer mina teorier om att svenskar och serber har oanade band sinsemellan, att romerna och judarna inte kom till Skandinavien på 1500-talet utan mycket tidigare. Men flera otryckta arbeten lades i aska i den stora stadsbranden i Uppsala 1702. En slump, eller konspiration?

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Det var en helt vanlig, eller rättare sagt ovanlig, dag och fredag. Grabben och jag var ute och handlade i det gamla Wesells, nuvarande Coop-Forum, i Malmö.

När vi kom in i affären gick vi först till bokavdelningen. Bland alla Zlatan-böcker och ljudböcker hittade vi en liten magisk och exotisk jordglob. Pojken min blev oerhört glad för globen och önskade en likadan i julklapp. Det skulle han visst få, lovade jag honom. Men historien slutar inte här…

Jag sa, bara för att roa grabben min, att nu skulle vi se vart pappa önskade åka igen på semester. Jag snurrade jordgloben tre gånger med händerna för ögonen. Jag satte ner ett finger på måfå på den. Det land, eller stad, som fingret pekade på skulle jag åka till igen.

När jag tog bort händerna från ögonen såg jag till min stora förtjusning att tummen låg precis under L o s A n g e l e s på kartan. Om det var en slump eller en ren tillfällighet kan man spekulera i, men faktum är att jag för exakt fyra månader sedan var på besök just i Los Angeles-området.

Det märkliga häri är även datumkombinationen 25. Jag kom tillbaka från resan den 25 juli, och fredagen den 25 november inträffade den här jordglobssituationen.

Jag var under hela juli månad i El Monte, Los Angeles, på en så kallad arbetsresa och hjälpte min gode vän konstnären och poeten Veljko P. Bojić med att avsluta två piedestalverk, ett album i exklusiva fotografier och text samt en diktsamling. Vi arbetade intensivt hela juli, ända fram till sena kvällar, bara för att bli klara, men mycket återstod ändå att göra.

Jag tolkar det som att Veljkos ande nu kallar på mig, att jag ska komma tillbaka och hjälpa honom med att avsluta hans livsprojekt. Det var emellertid en uppoffring att lämna hela min familj och ge mig iväg ut på en dyr, lång och oberäknelig resa tvärs över Atlanten till södra Kalifornien.

Men livet är märkligt ur olika aspekter. Ju äldre man blir desto mer övertygad blir man att livet har en mening och ett uppdrag, som vi jordbor ska fullfölja. Ju förr vi blir varse om detta desto lättare blir det att leva med det.

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Reaktion på artikeln: “Serbiens suveränitet måste ge vika” av Ove Bring, SVD/ Brännpunkt, fredag 22 februari 2008.

Är det månde dags också för Skåne att samla sina krafter och följa Kosovo och Metohijas exempel? För kunde Kosovo lösriva sig från Moder Serbien, så kan väl också Storskåne (Skåne, Halland, Småland och Blekinge) göra samma sak med Moder Sverige?

Idag har vi åtminstone 24 regioner runt om i Europa som ivrigt väntar på att proklamera sina självständigheter, för att dra några exempel: Skottland, Nordirland, sorbiska länder i Tyskland, Korsika, Sardinien, Baskien, Katalonien, Toscana (Etrurien), den turkiska republiken på norra Cypern och Turkiets kurdiska områden. Flera av dem har mer rätt till självständighet än Kosovo och Metohijas autonoma område. Abkhasien och Sydossetien i Eurasien, till exempel, väntar likaså otåligt på den stora oberoendedagen från Georgien.

Venderna i södra Sverige och norra, nordöstra Tyskland har länge underkuvats, tvångsassimilerats och fråntagits alla mänskliga rättigheter. Det är dags att ändra på denna stora oförrätt och orättvisa, samla alla vendiska avkomlingar och likasinnade samt skapa ett vendiskt nationellt råd inom Storskånes ramar.

Det vendiska rådet skulle förslagsvis arbeta efter följande tre huvudpunkter:

i. Skånes Självständighetspartis Förbundsprogram: ”1. Självständigt Skåne 1 januari 2011 — Skånes Självständighetsparti (förkortat SSP) kommer efter grundliga studier i bl.a. Estland, Island och Tjeckien i början av 2008 lägga fram ett detaljerat förslag angående Skånes utropande till självständig stat. Den skånska självständigheten baseras på, att skåningarna har andra ståndpunkter än svenskarna. Skånsk folkomröstning om förslaget hålls hösten 2009. Efter folkomröstningen vidtar förhandlingar mellan regionstyrelsen och regeringen avslutade senast 1 augusti 2010. Valet i september 2010 blir till vad skåningarna kallar det skånska parlamentet men som 1/11–31/12 fortfarande fungerar som regionfullmäktige. Däri förklaras nyårskvällen 31 december 2010 Skåne självständigt från och med den 1 januari år 2011. Därefter blir Skåne en förebild för Sverige.”

ii. upprätthålla och intensifiera de kulturella och historiska banden med sorbisk-vendiska Lausitz, Polen, Ryssland, Balkan och bredare.

iii. arbeta för ett erkännande av vendernas rättmätiga krona, det vill säga minoritetsstatus både i Svea Rike och Skåne, samt bereda plats åt vendiska (sorbiska) språkets särposition i ett framtida Storskåneland.

Skål — На здоровье (Na zdorovie)!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

ANALYS —

Kostnaderna för avgiftsbelagd gatuparkering och felparkering i Malmö höjdes från och med den första mars 2010. Syftet är att öka utnyttjandet av parkeringshusen samt att minska antalet felparkeringar i Malmö. Den högsta parkeringsavgiften är fastställd till 20 kronor per timme och den högsta felparkeringsavgiften blir 1000 kronor. (Källa: Malmö stad)

Men Malmö stads hantering av trafik- och parkeringsproblemet är dumdristigt och amatörmässigt. Det är dags att våra skattepengar främjar en långsiktigt hållbar utveckling! Nyttjandet av parkeringshusen minskar allt mer med tanke på den stora plundring och vandalisering bilfordonen utsätts för dagligen. Det nästintill ödetomma parkeringshuset vid Adlerfelts väg är ett lysande praktexempel på detta. Felparkeringarna i Malmö ökar drastiskt och skälen till dessa är otaliga. På samma gång finns det knappt någon gata längre där man fritt kan parkera sin bil.

På samma gång har vi stora varuhuskedjor som breder ut sig på längden och tvären. Det är oacceptabelt att man måste köra runt i flera minuter, 1-2 km varje dag, för att hitta en ledig parkeringsruta. Många malmöbor är dessutom stressade på väg till jobbet och ser sig således inte för i trafiken. De både kvaddar och får sina bilar kvaddade på grund av huvudlös trafikplanering. För att inte nämna de besvärande slowmotionaktiga asfaltarbetena, med trögflytande trafik som resultat, och väghindren, som fördärvar både kropp och kaross.

Miljöförvaltningen i Malmö genomför luftmätningar regelbundet. ”Syftet är att dokumentera luftkvaliteten i området och ge underlag för att bedöma effekterna av luftföroreningarna. Resultaten ska sedan användas i det fortsatta luftvårdsarbetet.” (Källa: Malmö stad) Att bygga fler öppna och gratis parkeringsplatser, i stället för trånga och dyra parkeringshus, över hela Malmö stad vore ett smidigare sätt att få ner både stressen, miljöföroreningarna och därmed också trafik- och parkeringsproblematiken.

Inkompetenta tjänstemän upptar andras platser, förtrycker sina nästa, tar ränta, ockrar och roffar åt sig. Men oss har de glömt! (Jfr. m.: Hesekiel 22:13)

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

I september 2022 är det exakt sjutton år sedan Radosav Mandić kom till Sverige. Hela hans familj är kvar i Kragujevac, Serbien. Han själv läste Sfi (Svenska för invandrare) på Komvux Södervärn i Malmö.

Vi träffades på en kvällsundervisning 2010-02-22. Som genom en ödets tillfällighet kom jag att vara hans lärarvikarie då. Eftersom jag blev fascinerad av den här herrn, tog jag således tillfället i akt att småprata lite med honom efter lektionspasset.

Vi kom överens om att vi skulle träffas till en kopp kaffe och prata av oss. Och detta gjorde vi också under påskaftonen 2010-04-04. Under vår gemytliga pratstund kom en rad olika sammanträffanden upp. Det visade sig att vi härstammar från samma anfader och att vi har ett genetiskt släktskap med den världsberömde serbiske fysikern Nikola Teslas (1856-1943) moder Nikolina, som kommer från den gamla drobnjakiska prästfamiljen Mandić. Vi har en gemensam passion för Nikola Tesla och hans många uppfinningar vad rör fysik, radio- och elektroteknik samt även ett brinnande intresse för radiestesi, pendelns rörelser, astralresor och evighetsmaskinen (lat. perpetuum mobile).

Mandić har kommit på hur man får mer energi än man ger. Han menar att han skulle kunna visa det på plats. Han har en idé om hur man kan göra elektromotorer starkare (=den mekaniska kraften), det vill säga att de själva kan sätta sig i rörelse och samtidigt producera överskottsenergi vid behov. Det extra överskottet skulle vi kunna använda till att sätta en annan elektromotor i rörelse och på det sättet kunna driva en bil med bara det elöverskott som vi får. Överskottet skulle också kunna användas till andra energityper. Och då skulle vi få elenergi på alla platser allt efter våra behov. Vi kommer följaktligen inte att behöva mer kol-, kärn- och vattenkraft. Elektricitet finns överallt runtom oss. På det viset kommer vi att ha väldigt billig energi i vår närmiljö.

Mandić är på förhand tacksam för ett eventuellt kommande samarbete med alla intresserade parter. Han vänder sig till alla välvilliga människor som vill stödja hans projektuppfinning, som förhoppningsvis ska bidra till att minska nedsmutsningen av vår miljö. Det gemensamma målet är sålunda att värna om miljön både idag och i framtiden. Eftersom han saknar egna resurser för att presentera och patentera uppfinningen går Kulturskaparklubben Bokhuset Devićs medlemmar in och sponsrar honom. Han skulle emellertid önska att man införskaffade en tolk åt honom i samband med visningen eftersom hans svenskkunskaper är bristfälliga. För att visa upp den här projektuppfinningen behövs även närvaro av en maskin- och elektroingenjör. För att inte bortse från Mandićs utbildning, så är han utbildad inom bilelektronik och mekanik. Han har 30 års arbetslivserfarenhet av elproduktion.

Uppfinningen har visats bara en gång tidigare av Nikola Tesla – och det var på Thomas Edisons företag. Nikola Tesla är således den störste uppfinnaren i modern tid, men förärades för den sakens skull dock aldrig med Nobelpriset i fysik. Priset tillföll i stället italienaren Guglielmo Marconi 1909.

Radosav Mandić lovar att han genom sin uppvisning ska förvissa oss om att han kan få hastigheten att bli densamma, fast med större energi. Vi förlorar inte hastighet med andra ord. Jag hoppas han får utrymme att visa upp sin unika begåvning. Han går i Nikola Teslas fotspår. Hans projektuppfinning kan bygga fantastiska broar i vårt närområde samt bredare på Balkan. Hans alternativa teknik borde följaktligen ha större publicitet i inhemska och serbiska media. Det talas en hel del om Agenda 21 och hållbar utveckling i Östersjöregionen. Här är han ett exemplariskt föredöme att ta efter!

För ytterligare info, kontakta:
Radosav Mandić
Hårds väg 50, Lgh 1502
213 65 Malmö
Tel.: 070-4010657

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA,
f.d. Sfi/ Gruv-lärare på Komvux Malmö Södervärn

Radosav Mandić med familj. Foto: Bokhuset Dević © april 2010

TEMA: Nedskärningar inom sjukvården

”En 33-årig man fick vänta i 20 timmar på Ystads lasarett på en hjärnröntgen som sedan avslöjade en cysta i hjärnan.

– Det är fruktansvärt och varken får eller ska hända, säger Christer Wahlfrid, chefläkare på Ystads lasarett.” (”Dog efter sen hjärnröntgen”, Sydsvenskan.se, Torsdag 10 november 2011)

Svenska medborgare som söker akut vård hos landets sjukhusinrättningar för olika svåra åkommor (såsom gallstens- och migränanfall, hjärtproblem, prostataförstoring, överfungerande sköldkörtel, cancer) blir ofta inte förstådda och bemötta på rätt sätt eller vägledda till vidare adekvat professionell hjälp. Många sjukhuspatienter blir därtill kartlagda och kallade allt för sent. Varför ska väntan till akutmottagningar och röntgenundersökningar ta ut på tiden? Och ska slumpen, eller språket, avgöra om man får remiss till en specialistläkare eller röntgen?

De näst intill utbrända läkarna, distriktssköterskorna och undersköterskorna, med utan minsta lilla gnista av arbetsglädje och vänlighet i tonen, gör många gånger halvmesyrer till arbete. Patienterna lämnas ofta i sticket och får åka hem utan konkreta svar eller provtagningar. De livsviktiga besluten om röntgenundersökning och magnetscanning (MRI) dröjer i all oändlighet. Sjukdomsbilden hinner således byta form tills man hamnat hos rätt läkare – det vill säga, man kan dö!

Sjukhusen anställer ordningsvakter och installerar dyr bevakningsutrustning. Detta bara visar än mer i praktiken hur utbrett missnöjet är bland patienter och vårdtagare. En anmälan till Socialstyrelsen (tidigare även till HSAN), men även i vissa fall enligt Lex Maria respektive Lex Sarah, kan göras. Men det är emellertid få som vågar sticka ut och anmäla; speciellt bland de unga och nybyggarna råder stor okunnighet om deras rätt till utnyttjande av anmälningsrättigheten.

Men den ohållbara utvecklingen inom sjukvården har nått smärtgränsen – för länge sedan. Redan 2006 skrev och påtalade jag exempelvis om hur illa cancerpatienterna behandlades i den svenska sjukvården och att den kan skilja sig från stad till stad, region till region, län till län. Det är inte mycket som har förändrats sedan dess. Det räcker inte med att säga att det är fruktansvärt och att saker och ting inte får hända för att dagen därpå lägga locket på. De sjukhusansvariga tiger om bristerna ute på sjukhusen. Att tiga är således ett brott!

”Det är rent obegripligt hur nedskärningar av vården kan få fortgå, år efter år, trots att Socialstyrelsen redovisar att landet har för få vårdplatser i förhållande till behoven. Överbeläggningar på de flesta sjukhus leder till större risk för patienterna och dessutom en ohållbar arbetsmiljö för personalen.” (”Sjukvården i fokus”, ST.nu, Torsdag 15 september 2011)

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

ANALYS —

Efter 70 år överger brittiska soldater sina militärbaser i Tyskland. Krigsepoken startade 1945 och avslutas i slutet av 2020.

Det brittiska försvarsdepartementet har tillkännagivit planer på att slutföra en brittisk militär närvaro i Tyskland, som började efter andra världskriget. I och med tillbakadragandet av brittiska trupper från baser i hela Tyskland avslutas den 70 år långa perioden, meddelar departementet – enligt den brittiska dagstidningen The Guardian.

Den första gruppen på cirka 1 800 brittiska soldater lämnar baserna i Tyskland och åker hem nästa år. Fram till slutet av 2015 kommer ytterligare 8 200 trupper att åka med dem och de resterande 10 000 före slutet av 2020.

“The Guardian motiverar kontingentens hemvändande med behovet av att minska kostnaderna för försvarsdepartementet, på grund av att man fördelat miljarder pund årligen till de militära styrkorna i Tyskland. Tidningen konstaterar att den brittiska kontingenten i Tyskland är den största utanför landets (Storbritanniens) gränser och att den tillsammans med familjer, antalet soldater och officerare uppnår 43 000.” (RTS.rs, Četvrtak 10. novembar 2011.)

Efter andra världskriget blev brittiska soldater stationerade i Tyskland inom ramen för en armékår och tre divisioner. Huvuddelen av armén är nu stationerad i provinserna Nordrhein-Westfalen och Niedersachsen. Man uppskattar att närvaron av den brittiska armén stimulerar den tyska ekonomin med drygt 1,5 miljarder €/ år.

Man kan dock undra varför de brittiska ockupationssoldaterna uppehöll sig så länge i Tyskland och inte begav sig hem från tysk mark samtidigt med ryssarna? Trupptillbakadragandet skulle sålunda ha ägt rum mycket tidigare, långt före den ryska hemmarschen, då Storbritannien och dess allierade gärna propagerar fred, tolerans och demokrati för andra länder – i synnerhet för de i öst!

Men de viktigaste frågorna av alla kvarstår: När kommer även USA att lämna sina militära flygvapenbaser i Tyskland, såsom Ramstein Air Base i förbundslandet Rheinland-Pfalz i södra Tyskland? Var finns den västerländska etiken, filosofin och sedlighetskänslan?

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Jag träffade en person på Konsum.
Det var någon som jag aldrig hade sett förut.

Den här någon var en vacker kvinna.
Hon hade någonting speciellt som jag tyckte om.

Det här någonting var hennes vackra ögon.
Det var något speciellt med henne.

x2

drac Ljubomir T. Dević Kosarić-Lijović Vajmeš-Kastriota

ANALYS —

Kelterna efterlämnade många spår i Skandinavien. Vi tycks vilja sopa igen dessa. Varför är vi så okunniga om vår forna historia? I skolan fick vi lära oss om Gustav Vasa och om de mytomspunna ”svenska” vikingarna, men ingenting konkret kom ut av det. ”Nya” rön visar att det även funnits keltiska, slaviska vikingar.

Den historia jag förvärvat i svenska skolan stämmer inte med andra länders. Den historia man lär exempelvis i Polen, Ryssland, Serbien, Slovenien går inte parallellt med den skandinavisk-germanska. Varför ett sådant svenskt ointresse gentemot andra länders, i synnerhet öststatsländernas, historieskrivning? Vi borde i stället lära av varandra! Medan våra slaviska bröder i öst håller på att återfå sitt kristna medvetande återgår vi nordbor till hedendomen.

Vilka var då kimbrerna och teutonerna? Somliga historieforskare menar att de var kelter. Kelterna i sin tur torde ha starka släktband med venderna. Var låg Vendland? Vart har de svensk-skånska venderna (vandalerna) och den vendiska kulturen tagit vägen? Vi vet att venderna (även kallade sorber/lusizer och förfäder till serberna) stod i livlig beröring med de skandinaviska folken. Dels var de båda parterna av krigisk natur (ömsesidiga vikingatåg), dels hade de rika handelsförbindelser.

Vi har hydronymer och toponymer som vittnar om kelters och venders närvaro i södra Skandinavien: Vandel, Vendsyssel, Jutland, Limfjorden, Limhamn, Ven, Vranarp (jfr. serb. vrana=kråka), Vanstad, Anklam, Ingelstad. Anklam och Ingelstadt finns dessutom också i nordöstra Tyskland, vid Sassnitz och Elbefloden! För att inte tala om Östersjön, som tidigare hette ”Vendiska havet” (Vendsjön). Epitetet ”Vendes konung” ingick i den svenska kungatiteln sedan ca 1540 till 1973. Oscar II (1829-1907) var den siste svenske kung som kröntes. Varför upphörde kröning av svenska monarker i egenskap av ”Sveriges, Götes och Vendes” konungar?

Kimbrerna, teutonerna, vandalerna och venderna torde alla vara slaviska stammar. Bland annat Cimbrishamn (Simrishamn) och Krim har fått sina namn efter kimbrerna. Tysk/tydske/Deutsch/Dutch hör ihop med teutoner och ett otal namn som har van-/vand-/vend-/wend- i förleden förknippas med vender.

Prekmuriska språket var vandalernas språk – om detta vittnar latinsk-ungerska dokument fram till Berlinkongressen: “In the 16th, 18th and 19th century, it was believed, according to the Slovenes in the Prekmurje, Somogy and Vas, that they were descendants of the Vandals. In the Hungarian, Latin and other documents, the Prekmurian language (dialect of the Hungarian Slovenes and the Prekmurje) is termed Vandalic language.” (“Vandalic language”; http://en.wikipedia.org/wiki/Vandalic_language)

Vi har dispyter kring Skånes ursprung, huruvida det är skånskt, danskt eller svenskt. Inte ett ord nämns om teutonerna, som var urinvånare i södra Skandinavien och norra Tyskland.

Den slaviska kulturen och de slaviska språken måste ha en rättvis framtid i Norden. Vi får inte tillåta att våra efterkommande serveras samma förljugna historieskrivning som vi fått göra!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

ANALYS —

Filip II Karan(ović), 382-336 f.Kr., kung av Landskapet Makedonien och far till Alexander den Store, förde en aggressiv politik och erövrade många platser. Han var intresserad av Centralasien och smidde planer på att invadera Persien, men också att återerövra de broderliga lyciska städerna Patara, Olympos, Pinara, Tios, Xanthos och Myra längs Mindre Asiens kust (nuvarande Turkiet), men han mördades innan hans megapolitiska planer förverkligades.

En av Filips mest kända citat var: ”Söndra och härska” (senare översatt till latin: Divide et impera). Filip som gick i sina förfäders fotspår inspirerades av de mytomspunna hjältarna och härförarna Nino Belov (verksam någon gång runt 2000-talet f.Kr.; omnämns som Nebrod i den Heliga skriften) och Serbo Makeridov (aktiv runt 1325 f.Kr.; omtalas som Asur i GT).

Filips son Alexander som efterträdde honom lyckades ta sig ända fram till Afghanistan och Persien (dagens Iran) och han fullföljde faderns imperialistiska erövringsdrömmar: han återerövrade de lyciska städerna och framför allt — han lade hela det väldiga Perserriket i spillror.

När man diskuterar dagens (det nya millenniets) imperialism, som är förbunden med kapitalismens expansion, är det USA man i första hand tänker på — USA som våldets världsmakt och världens polis.

I det gamla Sovjetunionen med flera satellitstater var ”imperialistsvin” ett vanligt skällsord, för att inte tala om Lenins marxistiska imperialismteori. Många slaver: ryssar, polacker, serber har spytt och spyr än idag galla över imperialismen och dess lakejer, ovetandes om att den här härskarideologin skapades av dem själva för flera tusen år sedan!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

TEMA: Regionala konflikter

På många sätt är klosterriket Kosovo-Metohija för serberna vad kung Salomons Israel och Jerusalem är för judarna. Parallellerna mellan dessa två regionala konflikter är skrämmande snarlika.

I båda fallen hade en region med forntida kristen-judiska rötter invaderats av ottomanska styrkor under medeltiden. I båda fallen gick kristen-judiska styrkor till krig för att återerövra sina forna hemländer. I båda fallen motverkar FN, genom Nato-alliansen, de kristen-judiska strävandena efter ett eget land.

Nato, USA och EU har egenhändigt tagit på sig auktoritet och militär jurisdiktion att tvinga igenom sin vilja på de balkanska länderna – och då främst den suveräna nationen Serbien.

Nato och dess allierade expanderar således sitt militära inflytande på Balkanhalvön, trots många balkanstaters ogillande. Likaså gör Ryssland det i allt större skala, fast med Serbiens och flera andra balkanstaters indirekta stöd.

FN gjorde väldigt lite för att hindra Nato från att ensidigt angripa dåvarande Förbundsrepubliken Jugoslavien (äv. Serbien-Montenegro). Den 24 mars 1999 angrep Nato Serbien och Kosovo-Metohija med bomb- och attackflygplan, utan FN:s mandat och i strid mot FN-stadgan och Nato-fördraget. Bombningarna, ledda av USA, kom att vara i hela 78 dagar. Nato utövade således sina militära operationer med FN:s tysta välsignelse!

“Kriget i Jugoslavien är ett tecken på en ny utveckling i internationella relationer, genom vilket det internationella samfundet använder våld för att införa internationella avtal.” (Palestinska myndighetens kabinettssekreterare Ahmed Abdel Rahman till reportrar 1999)

Ett annat tydligare tecken på att vi är på väg mot en ny världsordning är Natos allt mer aggressiva flygbombningskampanjer allt från Balkan, Afghanistan och Irak till Mellanöstern- och Nordafrikakonflikterna – allt efter Bibelns många profetior.

Medan Ariel Sharon var Israels utrikesminister (1998-99) uttryckte han stor oro för att väst skulle internationalisera och ingripa mot Israel och Jerusalem såsom det gjorde i Förbundsrepubliken Jugoslavien och Kosovo-Metohija.

Många EU-länder stödjer idén om en självständig palestinsk stat; USA och dess likasinnade önskar däremot förhala processen. Palestinierna å sin sida kräver att östra Jerusalem ska vara dess odelbara huvudstad samt att Israel retirerar till “1967 års gränser”.

Världssamfundet kräver således en internationalisering av Jerusalemfrågan, men i den slutliga uppgörelsen kommer varken Israel eller Palestina att ges makt över Jerusalem. Precis som krisen i Kosovo, där varken serber eller albaner i slutändan kommer att segra. Jerusalem kommer att bli indragen i ett internationellt krig, där FN och Nato kommer att bli den styrande stormakten.

Palestinska myndighetens kabinettssekreterare Ahmed Abdel Rahman sade 1999 att: “Vi måste göra klart att det som händer i Jugoslavien måste tjäna som en läxa till Israel att dra sig tillbaka från sin nuvarande politik innan något liknande händer med det som nu sker i Jugoslavien.” (…) “Vi kommer be det internationella samfundet att ingripa för att få slut på Israels ockupation av palestinsk mark och utvisa bosättarna från den.”

Vad kommer att hända om Israel står i vägen för den nya världsordningen, och för en PLO-stat med östra Jerusalem som huvudstad? Washington kommer förr eller senare att inta samma hårda hållning mot staten Israel som man tog mot Serbien och Kosovo-Metohija.

Kosovo var bara början. Nato har allt sedan dess etablerat en stor militär offensiv mot talibanerna i Afghanistan och Pakistan samt mot Muammar Khadaffis styrkor i Libyen. Natos vidare frammarsch är av oberäkneliga proportioner.

Vi ser skapandet av den länge profeterade konflikten mellan jordens nationer och Jesus Kristus själv. Bibeln beskriver tydligt det kommande slaget vid Harmagedon. (Uppenbarelseboken 19:19.) “Och jag såg vilddjuret och jordens kungar och deras härar samlade till strid mot honom som satt på hästen och mot hans armé.”

Jesus Kristus kommer, enligt bibeltolkarna, att återvända för att försvara Jerusalem, när denna enorma internationella militära aggression sker.

Joel 3:02 beskriver insamlingen av arméer: “Jag kommer också att samla alla hednafolk och föra dem ned till Josafats dal, [som går genom Jerusalem] och kommer att vädja till dem där för mitt folk och mitt arv Israel, som de har förskingrat dem bland hedningarna och utskiftat mitt land.”

Bombningarna av Serbien, Afghanistan, Irak och Libyen var tidiga stadier av det krig som snart vänder FN:s och Natos uppmärksamhet och blickar mot det heliga Jerusalem – innan den slutliga uppgörelsen vid Harmagedon.

Dessutom profeterade Hesekiel att Gud skulle sätta en krok i Rysslands käken och dra in stormakten i den här striden också.

Före kriget i Kosovo existerade Nato-alliansen endast för att försvara det gamla Östeuropa mot den så kallade “ryska aggressionen”. Men Nato har breddat på sin intressesfär till att även omfatta upprättandet av en ny världsordning – däribland en palestinsk stat.

Ryssland och Latinamerika har visat ett ovanligt starkt stöd för deklarationen om en palestinsk stat; Ryssland står därmed fast vid det forna Sovjetunionens erkännande av en palestinsk stat 1988.

I mars 2009 kom den konservative Benjamin Netanyahu tillbaka i Israels politik. Hans politik sätter emellertid dagliga käppar i hjulen i fredsprocessarbetet i Mellanöstern, vilket gjuter än mer olja på elden.

Allianser med och åtaganden till den palestinska myndigheten tycks vara den kroken i Rysslands käken (Hesekiel 38:4) som kommer att dra ner dem i slaget vid Harmagedon, ett sista krig före jordens absoluta undergång.

Ryska sändebudet Viktor Tjernomyrdin förhandlade med Nato för att få ett slut på Nato-Serbien konflikten. Ryssland kommer så även att gå in och förhandla i stundande frammanade Nato-Jerusalem krisen.

2008 flyttade Ryssland söderut in i ex-sovjetiska delstaten Georgien, och samlade sina trupper i dess provinser Sydossetien och Abchazien, allt för att inrätta en permanent militär närvaro där. En del bibelforskare menade vid den tidpunkten att Ryssland var igång med att iscensätta slaget vid Harmagedon.

G20- och IMF-mötena anordnas med jämna mellanrum, där det reses starka uppmaningar till en ny global valuta – enligt de insatta en föregångare till “djävulens tecken”. Ovannämnda händelser passar perfekt till de bibliska varningar som går tillbaka flera tusen år – eller är det bara illusioner och konspirationsteorier som västmedierna vill ha det till?

I vilket fall som helst kommer världens medierubriker under de kommande månaderna, speciellt de under 2012/ 2013, att bli mer bibliska och mytomspunna än något vi skådat tidigare. “Den som lever, får se!”

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

______________________________________________________

*Vid utarbetandet av den här artikeln har bl.a. följande källa använts:

Online-artikel, “Is Ezekiel’s War Armageddon?”

“Morgonstund ger guld i mund” brukar våra äldre säga – och det ligger faktiskt någonting sant i det.

I Arlöv bodde en mycket argsint man. Han var mestadels otrevlig och hälsade nästan aldrig på folk. De han hälsade på ibland var av samma skrot och järn som han. Han mumlade och grubblade på saker för sig själv. Ibland for orden ut som eldar ur hans mun. Osmakliga glåpord kunde höras på kilometers avstånd:

-Rota inte i containrarna för jävelen! Det är förbjudet att röra grejerna där inne. Jag ska ringa till polisen. Hör ni det? Jävla pack! Försvinn härifrån, och det illa kvickt!

Varje morgon var mannen ute på gården för att se sig om. Han kånkade alltid på någonting och många saker som han hittade där ute släpade han med sig hem. Han gick varje dag ner till källaren och slängde sopor. Men när han kom ut från soprummen hade han fler saker med sig än han tagit med sig. Det kändes som om han arbetade i källaren, för han var alltid där.

När barn och ungdomar kom cyklande eller väsnades i källaren kunde han ryta till. Då for stora eldar ur hans mun. Och osmakliga glåpord:

-Ut mer er härifrån! Jävla pack! Jag ska ringa till polisen om ni inte sticker härifrån. Hör ni det?

Det var inga barn, och gamla för den delen, som tyckte om den där mannen med sliskigt hår, fula runda glasögon och en illaluktande gulbrun rock som fladdrade med vinden. Han var så otrevlig och alltid arg som ett bi. Han förpestade grannområdet. Stämningen var som hämtad från en dålig skräckfilm. Miljön var inte på långa vägar grön och skön utan tvärtom trist och grå som en svart och vit bild.

Men en dag kovände det hela. Solen kom och vädret blev varmare. Fåglarna kvittrade och blommorna blommade så in i norden.

-Aj, för jävelen! Aj! Hjälp! Kan någon hjälpa mig? Snälla, hjälp mig!

Mannen låg, av alla ställen på jorden, i en av containrarna där ute på gården och kunde inte komma ut. Ett ben hade nästintill krossats av containerdörrarna. Det blödde överallt. Hans sliskiga hår var ännu sliskigare och hans halvsöndriga glasögon låg någonstans där inne i containern bland allt bråte.

Ambulansen kom för att hämta mannen. Alla barn och ungdomar samlades runt ambulansen. Och alla föräldrar och pensionärer för den delen. Alla var så nyfikna på vem som låg på sjukbädden. Jo, det var den där argsinte mannen i rock. Men, inga eldar for ur hans mun längre. Allting var knäpp tyst runtom honom.

Nästa dag kom den där, tystlåtne, mannen tillbaka från sjukhuset. Han kom med taxi. Den snälle och hjälpsamme taxiföraren hjälpte mannen ut ur bilen och satte honom i handikappstolen. Sedan rullade mannen hem – för gott!

Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

ANALYS–

Sverige har en kompetent och engagerad lärarkår med bland annat flera aktiva forskare och specialpedagoger som tar ansvar för skolan och eleverna. De har med andra ord den kunskap och de färdigheter som motsvarar skolans behov.

Men de begränsade kopplingarna mellan lärarnas yrkesutveckling, lärarutbildning och skolans behov är ett hinder och måste samordnas bättre. Det ska således till gemensamma riktlinjer, strategier, handlingsplaner och resurser för att utveckla och förbättra den svenska skolan. Lärarutbildningen har dock fått en tydligare struktur och högre kvalitet på många områden.

”Maria Stockhaus, ordförande i SKL:s utbildningsberedning menar att det, vid sidan av en vassare lärarutbildning, behövs kompetensutveckling som ligger närmare klassrum och att arbetsgivaren har ett ansvar för att ge lärarna tid att planera och förbereda tillsammans. Maria Stockhaus lyfter också fram behovet av att stärka rektorernas coachande roll (…) Om den svenska skolan ska förbättras måste vi börja med det som händer i klassrummet, i det avgörande mötet mellan elev och lärare.” (”Elever i fokus för skola i världsklass”, www.skl.se)

En långsiktig hållbar skola är Sveriges nyckel till kunskap, hälsa och välfärd. Det handlar således om att skapa olika dimensioner av hållbar utveckling i skolan såsom det är i ekojordbruket, kommunikations- och fabriksvärlden samt bredare i samhället. Utbildningsministrarna i Östersjöområdet har dessutom kommit överens om ett Agenda 21-handlingsprogram om utbildning vars mål är hållbar utveckling i regionen. Men det kräver ett kraftfullt och enigt ledarskap både på det lokala och globala planet.

Man måste se på undervisningsyrket i dess stora helhet och försöka förbättra dess kvalitet samt höja statusen och konkurrenskraften på arbetsmarknaden. Det gäller även att se till att förbättra lärarnas personliga och individuella utveckling och skolans psykosociala arbetsmiljöer, att ha en målinriktad skola med fokus på att locka till sig samt hålla kvar lärare och pedagoger – och inte som idag att nedgradera lärarnas status och sålla bort dem.

Vem tar då ansvar för lärarna? Lärare upplever problem med hög arbetsbelastning, stress och undermålig arbetsmiljö, där man inte kan uppnå effektiv undervisning och arbetstillfredsställelse. Arbetsgivarna har ett ansvar och en skyldighet att garantera en tillfredsställande arbetsmiljö, samt att lugn och trygghet ska råda i skolan. Arbetsgivare gör allt för ofta förhastade beslut och ger inte skolledarna en chans att hinna hålla meningsfulla utvecklings- och lönesamtal med lärarna. Lönesamtalen förs oftast i en monologisk atmosfär och upplevs mer som ett besked än ett samtal.

”Svensk skola brottas med stora problem. Det är dock helt fel att skuldbelägga lärarna för detta”, anser Metta Fjelkner – f.d. ordförande i Lärarnas Riksförbund (LR).

”Lärare har ett av Sveriges viktigaste yrken, men alldeles för dåligt betalt. Det är fel!” (Lärarförbundet, LF)

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

BREVKRÖNIKA —

Det finns många likheter, men också en hel del olikheter, mellan Malmö (Sverige) och Los Angeles (USA). Båda städerna är multikulturella städer. En stor andel av städernas befolkningar utgörs av invandrade människor, som lever sina egna parallella liv – i Los Angeles mestadels av centralamerikanskt och asiatiskt ursprung och i Malmö av balkansk, arabisk, persisk och övrig skandinavisk härkomst bland övriga nationaliteter.

Östra Los Angeles bebos främst av latinamerikaner. Kineserna, och avkomlingar från äldre immigranter som arbetade på järnvägarna, slog sig ned i kvarteret Down Town. En ny immigrationsvåg från fjärran östern, av kineser, vietnameser och kambodjaner, svämmar över som en flod över andra förortsstäder, och då framför allt Monterrey Park, Alhambra och Temple City. De rikaste immigranterna valde Arcadia, där de började bygga herrgårdar i utpräglad europeisk neoklassicistisk stil. Många av dem är flitiga och framgångsrika ledare av olika lokala amerikanska bank- och företagsbranscher, bland övriga branscher.

I jämförelse med Los Angeles är inte utbudet av aktiviteter så stort i Malmö, men däremot finns det drygt 150 olika språk representerade i staden. Ett välkänt svenskt ordspråk säger: ”Har du sett Malmö har du sett världen!” Man skulle nog kunna säga nästan samma sak om Los Angeles.

Bedövande helikopter- och flygplansljud i samklang med buller från bilar och lastbilar på de gigantiska motorvägarna, där uppemot en halv miljon bilar trafikerar huvudleden, bedövar Los Angelesbornas tillvaron. Bilmagedon (eng. Carmageddon)-fenomenet, som alluderar till Harmagedons sista dagar och Bibeln, är ett aktuellt samtalsämne i alla mediesammanhang. Medierna är inte kapabla att skapa egna originella ord, uttryck och liknelser, så därför gräver de ur Bibeln för att beskriva avstängningen av den tyngst trafikerade motorvägen i landet.

Smoggen ligger periodvis som ett väldigt töcken över Kaliforniens metropol. De olika nyhetsprogrammens meteorologer följer regelbundet väderleksförhållandena och hjälper befolkningen att planera för lämpliga tider för långa promenader eller joggingturer. De frustrerande vägarbetena i Malmö slår av på trafikgenomströmningen och förorsakar kaotiska situationer i den svenska infrastrukturen, speciellt under sommartid, någonting som påminner rätt mycket om de i USA. Och så har vi de opålitliga svenska väderprognoserna som aldrig prognostiserar rätt och i samma omfattning som de amerikanska.

Tv-tittarna i USA sitter som magneter vid sina tv-apparater och följer väderprognoser dag ut och in, men även flera rättegångsfall (som kidnappning, mord, våldtäkt, telefonhacking och muta av polis) bland övriga Casey Anthony-, Jaycee Dugard-, Brandon McInerney- och Rupert Murdoch-fallen, som i stor utsträckning engagerat och paralyserat hela den amerikanska befolkningen, något i stil med O.J. Simpson-fallet. Bara i Los Angeles-distriktet finns tusentals ouppklarade våldtäktsfall. Skjutningarna och våldsspiralen i Malmö eskalerar. Den svenska polisen samarbetar med den danska gränstullen för att stävja våldet och brotten.

Det amerikanska presidentvalet äger rum i november vart fjärde år. USA:s president Barack Obama och andra politiska ledare syns allt oftare i tv-rutan. Obamas ”Twitter town hall” är den första i sitt slag och en uppskattad arena, där det amerikanska folket kan ställa frågor. Man fick nyligen in uppemot 170 000 frågor och svar med fokus på inhemska ämnen (bl.a. arbetslöshet och sjukvård). Men Obama-administrationen har misslyckats med att hitta nya arbeten åt de arbetslösa. Det var ett av de viktigaste vallöftena Barack Obama gav, men levererade inget konkret. Också i Sverige närmar sig riksdagsvalet.

Dagliga hot från olika terrorgrupper och nätverk runt om i världen lurar i bakgrunden. USA:s regering står emellertid upprätt och på sin vakt och varnar om nya attacker. Flygplatserna runt om i landet har varnats om Al Qaidas nya terrorteknik – kirurgiska implantat med sprängmaterial i människokroppar. Nya säkerhetsåtgärder och krafttag planeras att vidtas, som en ytterligare försiktighetsåtgärd, från USA:s sida. Yemenbaserade förgreningen av Al Qaida sammankopplas med ett antal bombsammansvärjningar, där osynliga explosiva ämnen lätt har framställts och dolts, under främmande makters stora inflytande. Nya ”åtgärder kan ombefatta en samverkan med passagerarna, som ett komplement i användningen av andra screeningmetoder.” (Nicholas Kimball, Transportation Security Administration, Los Angeles Times, Thursday, July 7, 2011)

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

LETTER CHRONICLE —

There are many similarities, but also a quantity of differences, between the cities of Malmoe (southern Sweden) and Los Angeles (the U.S.). Both towns are multicultural cities. A large amount of the cities’ populations are made up by immigrated peoples, who live their own parallel lives – in Los Angeles mostly of Central American and Asian origins and in Malmoe of Balkan, Arabic, Persian and other Scandinavian ancestry among other nationalities.

East L.A. is mainly dwelled by the Latinos. The Chinese, and the descendants of old immigrants who worked on the railroads, have settled down in the quarter of Down Town. A new wave of immigration from the Far East, of Chinese, Vietnamese and Cambodians, splashes like a flood on other suburban cities, notably Monterrey Park, Alhambra and Temple City. The richest immigrants chose Arcadia to build mansions with notably European neoclassical style. Many of them are diligent and successful leaders of different local branches of American banks and enterprises, among other branches.

In comparison to Los Angeles, the range of activities in Malmoe is not that great, but on the other hand, there are just over 150 different languages represented in the city. A well-known Swedish proverb says: “If you have seen Malmoe you have seen the world!” You could say pretty the same thing about L.A..

Anesthetic sounds of helicopters and airplanes in the constellation of loud noises from cars and trucks on the gigantic freeways, where nearly half a million of cars are circulating on the main road, are anesthetizing the private lives of the citizens of Los Angeles. The phenomenon of Carmageddon, alluding to the Final Days of Armageddon and the Bible, is an actual topic in all media coherency. The media are not capable to create their own original words, expressions and metaphors, so therefore they are digging from the Bible to describe the shutdown of the heaviest traveled freeway in the country.

The smog lies down from time to time like a huge fog above the metropolis of California. The meteorologists of different TV-news programs follow regularly the conditions of weather and help the population to plan for appropriate seasons of long promenades or jogging tours. In Malmoe the frustrating construction works on the roads slow down the circulation of traffic and cause chaotic situations in the Swedish infrastructure, especially during summer time, something pretty similar to those in the U.S.. And then we have the untrustworthy Swedish weather forecasts that never prognosticate well and to the same extent as the American ones.

The U.S. TV-viewers sit like magnets next to their TV-sets and follow weather forecasts day after day, but also several court cases (like kidnapping, murder, rape, phone hacking and bribery of police officials) among others Casey Anthony, Jaycee Dugard, Brandon McInerney and Rupert Murdoch cases, that in a large scale have engaged and paralyzed the whole American population something similar to the O.J. Simpson’s case. There are thousands of unsolved rape cases only in the County of Los Angeles. In Malmoe, the shootings are escalating. The Swedish police cooperate with the Danish border-patrol to keep the violence and crimes under control.

The American presidential elections will take place in November next year. The President of the U.S., Barack Obama, and other leaders of the political parties appear more often on television. Obama’s ”Twitter town hall” is the first of its kind and an appreciated political arena, where the American people can ask questions. They got newly nearly 170 000 questions and answers with focus on domestic topics (for instance unemployment and health care). But the Obama-administration has failed to find new jobs to the unemployed. That was one of the most important election promises Barack Obama gave, but delivered nothing substantially. Also in Sweden the general elections are on their way in 2014.

Daily threats from different terrorist groups and networks all over the world sneak in the background. The American government stands, however, upright and alert and warns about new attacks. The airports all over the country have been warned about Al Qaeda’s new terrorist technique – surgically implanted explosives in the human body. New security measures and actions are planned, as a precaution, from the U.S. part. The Yemen-based branch of Al Qaeda has been linked to a number of bomb plots, where non-detectable explosives have been easily made and hidden, under the large influence of foreign powers. New “measures may include interaction with passengers, in addition to the use of other screening methods.” (Nicholas Kimball, Transportation Security Administration, Los Angeles Times, Thursday, July 7, 2011)

drac Ljubomir T. Dević, Bachelor of Arts,
member of the Scanian association of writers and
ASLA (Association suédoise de linguistique appliquée)

Författaren Danilo Marićs nya bok “VELJKO BOJIĆ – en förtigen konstnär” går att beställa via e-post: DaniloMaric@aol.com

_________________________________________________________

LÄNKAR/

City of El Monte

http://www.ci.el-monte.ca.us/

Official city site with description of local agencies and officials.

El Monte/South El Monte Chamber of Commerce

http://www.emsem.com/

General information about the El Monte / South El Monte Chamber of Comerce.

Danilo Marić, writer

http://www.angelfire.com/la3/dm/

http://www.gacko.net/danilo_maric.htm

ANALYS —

Illuministerna och Bilderberggruppen håller världen i ett järngrepp. Det som inte passar in i deras världsbeskrivning attackeras och tystas. Mediedrevet är i full gång – på största allvar.

Mediedreven blossar upp som svampar på beställning kring olika obekväma författare, tankesmedjefolk, artister, skådespelare, religionsutövare, kungahus, politiker och makthavare. Den massmediala fokuseringen är oftast mycket aggressiv, skev, politisk och profiterande samt ger som resultat många skandaler och avhopp. I praktiken är ingen längre immun för mediedrevet, varken folk, nationer eller enskilda individer.

Men ingen ska dömas på förhand – framför allt inte av lekmän och medier. Blott en domstol eller ett erkännande kan fastställa vem som har gjort sig skyldig till lagbrott. Man är oskyldig tills motsatsen bevisats, som är en grundstomme i ett demokratiskt rättssamhälle!

Den återstående efterlyste av den Internationella krigsförbrytartribunalen i Haag är Goran Hadžić, ex-ledaren för Republika Srpska Krajina. Han samarbetade, före krigsutbrottet i Kroatien, med de kroatiska myndigheterna i strävan efter att finna en fredlig lösning, enligt den före detta kroatiske inrikesministern Josip Boljkovac, som blev utbytt i juli 1991. (”Boljkovac: Goran Hadžić bio je mirotvorac, surađivao je 1991.”, Vecernji.hr, 30.05.2011.)

”Han engagerade sig i att hitta en fredlig lösning, och i det senare fallet var han på den sida av det politiska blocket som inte önskade sig ett krig.”, sade Boljkovac, som tar upp det här även i sin bok Sanningen måste komma fram: ”Detta är sanningen och den måste vi alla konfronteras med. Jag går inte in på varför Goran Hadžić senare stödde sig på Miloševićs regim och på befallning begick illdåd. För detta måste han svara inför domstol, men det är således sant att han arbetade för fred 1991, och inte krig, och det i samarbete med de kroatiska myndigheterna”, framhävde Boljkovac.

Den före detta bosnienserbiske överbefälhavaren Ratko Mladić sitter i Haagtribunalens häkte. Han står anklagad för bland annat folkmord i Bosnien 1992-95, inklusive massakern på 8 000 muslimska män och pojkar i Srebrenica samt belägringen av Sarajevo.

Naturligtvis ska krigsförbrytare som Ratko Mladić, Radovan Karadžić, ledare för bosnienserberna och för den serbiska utbrytarregionen Republika Srpska under kriget i Bosnien, Goran Hadžić med flera andra likasinnade svara för sina illgärningar – allt i proportion till det de gjort sig skyldiga till.

Men intill byn Božanovići låg den nu övergivna bosniska byn Golubičani. Mladić har flera förtjänster för att ingen rörde muslimerna från Golubičani. Han är i mångas ögon en krigsförbrytare, men således i flera andras en folkhjälte – som i den här byn, där många har att tacka honom för att han räddade människor från döden. Före krigsutbrottet lär han ha kommit till Golubičani och hotat med att ”inga hårstrån fick fattas någon”.

Varje offer är en tragedi och mänsklig förlust oavsett kön, ursprung eller religion – och oavsett om det handlar om åtta eller åttatusen. Den insiktsfulle frågar sig naturligtvis varför Ratko Mladić inte greps före Srebrenicamassakern, om han utgjorde en fara för folken i regionen. Han kontrollerade inte heller paramilitära styrkor. Värre är det med Kroatiens och Serbiens före detta politiska ledare, Franjo Tuđman och Slobodan Milošević, som styckade upp Bosniens karta och igångsatte de blodiga brödrakrigen under 1990-talet.

I alla krig finns två sidor, så även på Balkan. Om Europas barn och barnbarn kommer att sova tryggare och om det blir som det var före kriget, att alla ska kunna leva sida vid sida i största respekt för varandra, får Haagtribunalen komma med en slutgiltig och rättvis dom.

När även Republika Srpskas president Milorad Dodik säger att “detta är ännu ett steg i förverkligande av Daytons fredsavtal“, borde vinden nu äntligen vända för serberna. Men det kommer att ställas fler utpressande krav på Serbien. Serbiens dåvarande president, Boris Tadić, grep de två huvudansvariga för Bosnienkriget och samtidigt inledde förhandlingar om ett självständigt Kosovo. “Det är knappast någon tvekan om vad han vill på sikt, men vägen dit kräver säkerligen en hel del av taktiska överväganden och politisk fingertoppskänsla. Det är ännu för tidigt att säga att vägen mot EU ligger öppen för Serbien.“ (UNT.se, “Gripandet en viktig signal“, Fredag 27 maj 2011)

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

i. Den svenska historiesymbolen Tre Kronor har gått ur tiden. Det är dags att döpa om den till Två Kronor i stället, med tanke på att venderna har fråntagits sin rättmätiga krona, det vill säga minoritetsstatusen.

ii. Det är värt att dö för Sverige, men inte att dö i det!?

iii. Vilken värld är vi på väg mot, en förljugen eller en ärlig och rumsren?

iv. Avskaffa förmynderiet och förbudsmentaliteten, det är ingen ursvensk tradition!

v. Det svenska fattigmansfolket vägrar vara ett experimentellt objekt, överutnyttjat och sedan kasserat!

vi. Bort med soffliggarna och bered platserna åt oss mer engagerade samhällsmedborgare!

vii. Man kan undra var alla Europas ståtliga drakordnar och sällskap är nu, som ska skydda rättvisors talesmän ute i världen från annalkande orättvisor och fabricerade lögner.

viii. Julian Assange torde vara en ny Sankt Göran, eller?

ix. Vi lever i en sorts ”fortbildningsbubbla”, men alla bubblor spricker och så även den här!

x. Nej, fram för mer outbildade lärare. De behövs – för barnens skull och för att de ger nya perspektiv på skolan!

xi. Att gå till överdrift och kräva lärarlegitimation, nivågradering och kategorisering av lärare är geschäft.

xii. Varför ska obehöriga lärare utbildas, när många av dem är överkvalificerade?

xiii. Det handlar inte om att obehöriga lärare uppehåller andras tjänster, utan om undervärdering och diskriminering av de obehöriga.

xiv. Nej, våga satsa på de svenska lärarnas framtid! Ferietjänsterna, som roffats från lärarna, måste tillfalla dem igen. Utan ferieavtalet med tillhörande egen förtroendetid, lovdagar och sommarlov hämmas lärarnas engagemang, motivation och inspiration.

xv. Om ingenting görs inom en snar framtid, kommer lärarna snart att gå under och bli en raritet och fossiliserade objekt på museerna runt om i landet.

xvi. Svårigheterna finns i att vi mestadels inte är några bra lyssnare. Men så fort det handlar om oss själva och våra egna problem, då är vi enträgna om att bli hörda och bönhörda.

xvii. Vi jordbor måste vara tacksamma inför Gud för vår existens. Men vi tar allting för givet och överskrider i allting.

xviii. Gud allena kan verkställa dödsdomar!

xix. Vi konfronteras med upplysta läkare och enfaldiga stormaktsledare som förpestar vår tillvaro.

xx. I trafiken strävar vi efter en nollvision över döda, medan cancersjuka dör på löpande band. Var finns balansen?

xxi. Men förnuftets och rättfärdighetens män vill inte klandra och förebrå, utan i stället skapa rättfärdighet och bestående fred.

xxii. Vem som gång på gång gjuter olja på elden samt skapar kaos i Mellanöstern är mer än tydligt för de insiktsfulla, men tydligen inte lika självklart för de oinvigda!

xxiii. (…) Men en sak förändras aldrig, och det är insiktsfullheten som kommer med modersmjölken!

xxiv. Språket sägs vara “nyckeln till framgång”, men utan dörr och nyckelhål får man ingen inblick i den praktiska erfarenheten.

xxv. Ett samarbete ska man aldrig säga nej till, utan tvärt om omfamna det med varma hjärtliga famnar. (Citatet myntat 2015-09-10)

xxvi. Man bör ha en helhetssyn på elevers lärande- och utvecklingsprocesser och inte se dem som potentiella kunder. (Citatet myntat 2016-06-10)

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Många människors dröm är att vinna stora pengar på lotteri eller tips och inte behöva arbeta resten av livet.

Jag brukar också ofta fantisera och drömma, precis som min bortgångne far Tomislav Lj. Dević gjorde, om att vinna riktigt stora pengar. Tyvärr har drömmarna aldrig besannats för oss – i alla fall inte hittills – men så har det inte alltid varit.

Min förfader Ilija II S. Kosarić-Lijović var av adlig börd och således ofantligt rik med dåtidens mått räknat. Högmodiga serbiska landsfränder och missunnsamma ottomanska skatteindrivare sneglade avundsjukt på honom och hans familj. Han var således en evig törn i ögat på alla bittra människor i omnejden. Enligt kyrkböckerna ägde han “100 hästar och nötkreatur samt 600 får”. Men han halshöggs 1705 av den ottomanske härföraren Mahmud-paša Selmanović och all egendom beslagtogs.

Allt från den dagen lever vår familj ett minimiliv. Livet är märkligt på många sätt. Men man ska inte ge sig utan stå på sig, göra goda gärningar, varje dag, samt drömma vidare – för sin familjs och sina barns skull. Men en vacker dag ska den gråa uppochnedvända tavlan komma till sitt rätta gyllene jag.

Om jag vann 150 miljoner kronor på lotteri, hade jag först och främst velat köpa någonting unikt för mig och min familj. Jag skulle ha ett stort funktionellt hus med sjötomt och skog där jag och min familj kunde trivas och må bra. Jag hade också velat hjälpa mina syskon och släktingar, så att även de och deras familjer fick det bra.

Självklart hade jag försökt hjälpa fattiga barn. I exempelvis Serbien och Montenegro finns det väldigt många barn som har det svårt och är fattiga och jag vet att pengar kan vara till stor hjälp för dem. Jag hade inte kunnat hjälpa alla, men varje person är viktig och att bara få kunna hjälpa någon hade gjort mig oerhört lycklig och lugn i själen.

Jag är en person som älskar att resa jorden runt och se världen från nära håll, men det är dyrt vilket gör att jag inte alltid kan ta mig till de platser som jag skulle vilja besöka. Jag hade under alla omständigheter velat passa på att åka och besöka släkt och vänner nere på Balkan. Avsaknad av tid och pengar, men också på grund av den utdragna pandemin, har gjort att vi inte kunnat göra det tidigare. Indien, Mongoliet, Japan och Tibet är exotiska länder som jag absolut skulle kunna tänka mig att resa till någon gång under min livstid, eftersom jag har hört så många positiva saker om dem.

Om jag hade vunnit så pass mycket pengar, hade jag nog inte velat spara dem på ett bankkonto utan i stället investera i olika projekt. Jag vet att livet är kort och jag hade nog velat njuta av det så mycket jag kan!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Jag föddes den 4 augusti 1970 i Västra Skrävlinge i Malmö. Vår familj bodde ett tag på Persborg och sedan flyttade vi till Sjöblads väg. När jag var sex och ett halvt år flyttade vi till kranskommunen Burlöv och byn Arlöv.

Som liten brukade jag ofta leka med mina svenska kamrater även om språket brast, fastän dessa inte alltid var snälla och ärliga mot mig. Det kändes som om jag var den ende “blatten” i klassen, för jag kunde ofta känna mig annorlunda, missförstådd och utanför. Men när jag tänker efter nu i efterhand fanns det faktiskt fler svenskar av utländsk härkomst i klassen och inte bara jag, men de var dock inte i så stor omfattning och utpräglat utländska.

Jag umgicks för det mesta med två vänner och klasskamrater – en svensk-afrikansk och en dansk-judisk – men också med en glad tjeck och en stackars landsman från Belgrad, som ofta blev mobbad på mellanstadiet.

Mina föräldrar pratade inte ett ord svenska hemma, vilket var ett stort problem och hämmade min språkutveckling i svenska. Jag fick klara mig själv med alla jobbiga läxor på egen hand. Fast viss hjälp med matteläxorna fick jag nog ändå, om jag tänker efter ordentligt.

Det tog mig femton år för att få ett flyt och perfekt uttal i svenska språket. Vägen dit har således inte på långa vägar varit lätt. Jag gick i två år hos en speciallärare i svenska på lågstadiet på Humlemadskolan. Jag gick också hos en duktig talpedagog på S:t Petri skola i Malmö – och det efter eget önskemål.

Idag talar och skriver jag sju språk: svenska, serbiska, ryska, franska, engelska, latin och grekiska, och har inga som helst sociokulturella problem med mina vänner. Jag förstår dem och de mig. Det är förvisso alltid svårt i början, men allting går att lära sig – språket, kulturen, traditionerna, sederna och bruken, om man så bara vill. Är man intresserad av det mesta i livet lär man sig fort. Är man inte intresserad lär man sig aldrig någonting!

Omgivningen har en stor påverkan på ens personliga utveckling. Att jag har blivit den jag är idag kan jag till stor del tacka mina insiktsfulla föräldrar för som var enträgna med att jag skulle gå och utbilda mig i skolan. Utbildning var nyckeln till framgång i det nya landet, utan den skulle det inte bli någonting utav oss barn. Men också att jag från barnsben skulle lära mig att reflektera över mitt lärande och alldagliga händelser blev allt tydligare.

Min mor Dana sa ofta att: “Mina barn, ni har språket med er men håller tyst och jag som trevar mig fram med sporadiska ord på svenska måste prata för alla. Jag hörsammade mor och från den dagen tog jag till orda. Jag insåg tidigt att jag föddes som vuxen och sågs som en vuxen redan från starten. Och det är bara vi som kan bygga vår framtid. Den blir som vi gör den till. Jag glömmer aldrig min mors kloka ord härvid: “Vi föds själva och dör själva!”

Min envishet och motsträvighet är min inre styrka och den har jag fått från båda föräldrarna. Mitt sunda förnuft och praktiska livskunskap har jag förvärvat från båda föräldrarna. Min insiktsfullhet likaså. På min fars [Tomislav] sida i rakt nedstigande led har det funnits många fromma präster och prästfruar, hertigar och dragoner, men också siare och spåmän, som bidragit till det sakrala och ockulta. Men när halshuggningseran av alla serbiska drobnjaker i början av 1700-talet tog vid förändrades tillvaron för många. Mina förfäder tog till vapen och alla de reste sina svärd “för det ärorika korset och den gyllene friheten” – något i stil med sankt Göran och draken.

Jag läser ofta barnsagor för mina älskade barn och motivet i dessa är just drakar av olika slag. Redan från barnsben vill jag lära dem från vilka stolta hertigar och dragoner vår familj härstammar, men också att respektera och visa aktning för andra kulturer, seder och bruk – alltefter Bibelns gudfruktiga ord: “Du ska älska din medmänniska som dig själv.” (Matteus 22:36-39) och “Som du vill att andra ska vara mot dig, så ska du vara mot dem.” (Matt. 7:12)

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

ANALYS —

Lärarna och pedagogerna sitter inlåsta som fåglar bakom burar och bedriver ändlösa rättningsarbeten, många individuella utvecklingssamtal med elever och deltagare samt möten och informationsträffar – allt oftare under stämpelklockans övervakning.

Lärarna tillbringar allt mer tid i skolan samtidigt som allt fler arbetsuppgifter prackas på dem under arbetstid. Det administrativa arbetet måste minska och lönerna höjas för att eleverna och lärarna ska garanteras en hållbar skola. Men små löneförhöjningar räcker inte på det långa loppet. Löneöversyner sker nu runtom i landets kommuner. Fackförbunden måste ta tillfället i akt och göra något åt problemen. Men oftast får man höra i förhandlingarna om att det inte finns några pengar övers. De svenska lärarlönerna ligger i bottenklass, till exempel med de slovenska. Det vi eftersträvar är emellertid ett lönelyft på 10 000 kronor, så att vi kommer i samma goda löneutveckling som de danska och finska.

För att ta itu med skolans problem måste lärarna respekteras och rådfrågas mer. De arbetar dagligen med sina elever och deltagare och vet således bäst vad som krävs för att nå en positiv skolutveckling. Som det är idag frågas de inte om någonting, varken om förändringar av olika arbetssätt eller införande av nya läroplaner. Skolverket kritiserar kommunerna för att de inte följer upp eleverna bättre, framför allt de som avbryter sina studier men också funktionshindrade som hinner gå ut skolan innan de får tillgång till kompensatoriska hjälpmedel. Detta är ett direkt resultat av kommunernas passivitet och stora avsaknad av samarbete med lärarna.

En skola med stämpelklocka är en skola i tillbakagång. Semesteravtalet i sin nuvarande form är diskriminerande, integritetshämmande och framför allt betungande för många lärare. Semestertjänsterna lämpar sig bättre för industrin och fabrikerna, men absolut inte i den svenska skolan där det behövs mer tid för reflektion och psykisk och fysisk återhämtning.

Idag hastar lärare med saker och ting och tar med sig jobbet hem, allt för att hinna med och få ett flyt. I praktiken självförgör de sig i den onda spiralens återvändsgränd. Har man väl börjat ge efter kan man inte stoppa trenden. Nej, våga satsa på de svenska lärarnas framtid! Ferietjänsterna, som roffats från lärarna, måste tillfalla dem igen. Utan ferieavtalet med tillhörande egen förtroendetid, lovdagar och sommarlov hämmas lärarnas engagemang, motivation och inspiration.

Lärarna och pedagogerna har väl förankrade kunskaper och kompetenser. Vad de behöver är emellertid mer hörsamhet, ett ”större” andningsrum samt bättre arbetsvillkor. Allt fler studenter hoppar av lärarutbildningarna runtom i landet, för att lärarlönerna ligger under genomsnittet i Europa. Är det ett sådant utbildningsklimat vi vill ha i Sverige, eller?

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

ANALYS —

EU-kommissionen ifrågasätter allt mer de svenska reglerna för visstidsanställning i LAS (Lagen om anställningsskydd). Sveriges regering har ett ansvar och måste ändra uppfattning vad gäller skyddet för skolans timvikarier och visstidsanställda. I stället för att rekrytera och anställa låter arbetsgivarna de anställda gå på otrygga visstidskontrakt termin efter termin.

”Det finns över 700 000 visstidsanställda i Sverige, varav en majoritet är kvinnor (…) Många har snurrat runt på olika typer av visstidsanställningar under mycket lång tid – till och med hos en och samma arbetsgivare utan att komma i åtnjutande av det anställningsskydd som enligt svensk och europeisk lagstiftning ska vara huvudregel på arbetsmarknaden.” (Debatt: ”Stärk skyddet för visstidsanställda”, lag-avtal.se, 27 februari 2009)

Arbetsgivarna måste således tänka om och tillsvidareanställa fler lärare med timvikariat, korttids- eller visstidsanställningar. De är en tillgång för skolorna och många av dem är dessutom överkvalificerade till tjänsterna. Välmeriterade författare, poeter, journalister, tolkar, översättare, modersmålslärare, språkforskare, präster med flera yrkesgrupper gör ett extraordinärt arbete på skolorna. Det handlar i grund och botten om undervärdering och diskriminering av dessa grupper liksom mot de formellt obehöriga.

Timvikarier och visstidsanställda lärare riskerar många gånger att få sämre löneutveckling jämfört med andra tillsvidareanställda lärare. De har lägre sjuk- och arbetslöshetsersättning, pensioner och sämre arbetsmiljö. Timvikarier och visstidsanställda är således den grupp av arbetstagare som felaktigt drabbats av regeringens försämringar i arbetslöshetsförsäkringen. Visstidsanställda har fått sin a-kassa drastiskt försämrad i och med regeringens sparpaket och tuffare regler. Visstidsanställda väljer också allt oftare att inte gå med i ett fackförbund, vilket de facto innebär att de får svårare att hävda sina rättigheter mot arbetsgivaren.

Nej, fram för en mångfald av olika lärarkategorier. De behövs ― för elevernas och deltagarnas skull och för att de ger nya perspektiv på skolan! Nyutexaminerade arbetslösa lärare är oftast kräsna och söker välbetalda heltidsarbeten på dagtid. Det finns ett otal deltidsjobb om fem-sex timmar i veckan, som de avböjer att ta. Där hoppar skolans egna timvikarier in och räddar dagarna och kvällarna för många.

Det blir ett lagbrott när anställningsformen strider mot LAS eller om de visstidsanställda erhåller sämre löner och villkor än de tillsvidareanställda. Fackförbunden måste med andra ord bli mycket bättre på att gå i bräschen för de visstidsanställda, underlätta för dem att bli medlemmar samt stärka deras ställning i arbetslivet. Men den svenska anställningsskyddslagen ger inte det skydd som EG-rätten föreskriver.

Sveriges regering har ett ansvar att se till att EG-rätten upprätthålls på den svenska arbetsmarknaden. Lagen måste göras om så att skolans timvikarier och visstidsanställda får ett bättre heltäckande skydd. Lärarfackförbunden LF och LR och deras fackliga representanter måste samarbeta mer ingående och försöka driva igenom lokala kollektivavtal, allt för att få en mer hållbar, rättvisare och tryggare skola för alla utan strukturell diskriminering och utanförskap!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

T U L L V Ä S E N

Det finns en hel del serbiska bussföretag runt om i Skandinavien som kör sina landsmän och andra resenärer till det soliga Serbien.

Bussresan från Sverige till den serbiska huvudstaden Belgrad borde gå rätt smidigt, tycker man. Det finns inte så många gränsposteringar kvar ute i Europa idag, bland annat gränsen mellan Tyskland och Österrike står helt vidöppen. Emellanåt går de österrikiska gränspoliserna in i de svensk-serbiska bussarna och kontrollerar passen. Några större problem stöter man inte på förrän vid österrikisk-ungerska eller slovakisk-ungerska gränsövergångarna. Det är vid ungerska gränsövergångar till Serbien som alla trakasserier börjar – det är här som allt omöjligt blir möjligt och allt möjligt blir omöjligt.

Bussresenärer från bland annat Sverige tvingas betala svart 5-10 euro per person vid inresa och lika mycket vid utresa för att passera ungerska gränsen ”utan problem”. Om man inte betalar tillräckligt tar det drygt två timmar för de ungerska tulltjänstemännen att gå igenom alla passen på en buss vid inresa, och lika lång tid tar det vid utresa från Ungern vid ungersk-serbiska gränsen.

Vad är det för tiggarfasoner? Det är olidligt för alla medresande men framför allt för alla de pensionärer och barn som åker med, vilka också hör till de frekventa bussresenärerna. Vilken förnedring och likgiltighet från de ungerska tullarna gentemot sina serbiska grannar! Ungrarna borde ha bättre saker för sig än att fördriva tiden på detta sätt. Det är beklämmande att ett land som Ungern, Nato- och EU-medlem kan bete sig så skamligt mot bussresenärer!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

_____________________________________________________

Inlägget har också publicerats i:

• Sydsvenska Dagbladet/ Ordet, ”Bussresenärer förnedras vid ungerska gränsövergångar”, Ljubomir Dević, Söndag 6 januari 2002;
• Pravo na reč/ Rätt att orda, ”Bussresenärer förnedras vid ungerska gränsövergångar”, Nr 15, Årg IV, augusti 2003;
• Dijaspora/ Diaspora, ”Bussresenärer från Sverige förnedras vid ungerska gränsövergångar i Jugoslavien”, Ljubomir Dević. Nr 5-6, 2001.

ANALYS —

USA:s spionorgan CIA har sänt in hemliga agenter i Libyen. De står i kontakt med landets rebeller och samlar in uppgifter inför flyganfall på Muammar Khadaffis trupper och militära tillgångar, skriver tidningen New York Times (NYT). Även brittiska specialstyrkor och hemliga MI6-agenter är verksamma inne i landet, säger nuvarande och tidigare tjänstemän i London till NYT. (Helsingborgs Dagblad, 2011-03-31)

CIA och MI6 försöker således få fram uppgifter om förflyttning av regeringens trupper och etablera kontakter med rebellerna, vars ammunition håller på att ta slut. Det förväntas bli en blodig kamp om de libyska städerna Ajdabiya och Tripoli, och ett långt krig. Trots ihärdiga löften från Obamaadministrationen om att de amerikanska styrkorna inte ska beträda Libyens mark har de de facto redan gjort det under flera veckors tid. Information om Obamas tysta krig publicerades först av BBC News, om att en grupp CIA- och M16-agenter planerade en hemlig militär operation mot Khadaffis styrkor. Men det är fler parter och intressen inblandade i kriget mot Muammar Khadaffi.

De brittiska arkeologerna som gör utgrävningar i Libyen sponsras av Sällskapet för libyska studier (ett brittiskt institut). Utgrävningsteamet har hämtats från ett antal brittiska akademiska institutioner, som arbetar med att stödja libyska fornminnescentret Libyan Antiquities Service samt medlemmar från Leptismuseet. Under flera års tid har således ett utvalt team av arkeologer genomfört nya utgrävningar i Nordafrika och det på en plats, där en av de mest spännande romerska städerna, Leptis Magna, legat – närmare precist i regionen Tripolitanien i Libyen. Tripolitanien är en historisk benämning på nordvästra Libyen. Tripolitanien härrör från den ursprungligen feniciska stadsgruppen Leptis Magna–Sabratha–Oea (dagens Tripoli). Regionen blev i slutet av 200-talet en egen provins med namnet Tripolitana. Den erövrades dock av vandalerna på 400-talet, men föll för araberna på 600-talet.

Kriget i Nordafrika handlar också om olja och andra naturtillgångar. Oljeexporten från östra Libyen, som oppositionen kontrollerar, ska återupptas. ””Vi har slutit ett avtal med Qatar, och våra oljeleveranser börjar om mindre än en vecka”, sade Ali Tarhouni, rebelledare med ansvar för ekonomi och oljeexport i Benghazi.” (TT, 2011-03-27) Den här situationen påminner om den i exempelvis Afghanistan och Irak. ”Nyupptäckta mineralfyndigheter i Afghanistan värderas till omkring en biljon (tusen miljarder) dollar, vilket motsvarar närmare åtta biljoner svenska kronor. Det är i en artikel i New York Times (…) som upptäckten presenteras. Fyndigheten ska vara långt större än någon man tidigare upptäckt och dess beräknade värde skulle kunna förändra den afghanska ekonomin i grunden.” (SVT.se/rapport, 2010-06-14)

Muammar Khadaffi vill inte sälja sitt land för en handfull dollar, liksom Iraks Saddam Hussein och Serbiens Slobodan Milošević motsatte sig det. Irakiska och serbiska företag köps idag upp av västvärlden (USA, EU) till vrakpriser. Viktiga industrier som kan ge stora pengar övergår i utländska händer. Exempelvis kan nämnas: oljefabrikerna i Irak och textil-, tobaks- och råvaruindustrierna i Serbien.

På samma sätt vill imperialisterna åt opiumplantagerna i Afghanistan, oljetillgångarna och mineralerna i Iran samt outnyttjade råvaror i Nordkorea och Vitryssland. För att uppnå dessa mål är de i stånd att utplåna all världens obekväma ledare och politiker i allt från Balkan, Ryssland och Afrika till Central- och Sydamerika, Mellanöstern!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

TEMA: Balkans arv

”Mexikansk forskare hade rätt”

Tidigt på hösten 1985 kom det en delegation från Mexiko till Jugoslavien. Denna delegation, med mexikanen Roberto Salinas Price i spetsen, lokaliserade floden Neretvas mynning (i Hercegovina) som det gamla Trojas boning.

Denna sensationella upptäckt ledde till en het diskussion i serbiska och utländska media, om huruvida den här delegationens besök var av charlatansk karaktär eller om dess avsikter var seriösa.

Roberto Salinas Price kan inte ha misstagit sig, enligt min mening. Det finns faktiskt handgripliga bevis för att det under hellenistisk-romersk tid existerade en stad som hette Ilija, efter den Heliga bergkullen med samma namn (Sveti Ilija).

Det motsvarar Ilios (grekiska), som är stadens verkliga namn hos Homeros. Troja är egentligen benämningen på landskapet där det låg.

Överensstämmer inte

Genom att studera Homeros skildring av Trojas läge i Iliaden (Iliaden och Odyséen kom till strax före 700 f Kr) räknade den tyske amatörarkeologen Heinrich Schliemann (1822-1890) ut, att stadens ruiner måste finnas i Hissarlik-kullen i nordvästra Turkiet.

Det Troja som Schliemann “återupptäckte” överensstämmer inte helt med Homeros Troja. Det homeriska Troja tycks ha legat vid Neretvas mynning, och från den heliga bergkullen på halvön Pelješac (Dalmatien) kunde man beskåda det trojanska landskapet tvärs över sundet.

Den här nya upptäckten är viktig, för den styrker teorin om att serberna skulle vara ett av världens absolut äldsta folk.

Helena var Jelena

Gudinnan Pallas Athena skulle inte längre vara en grekisk gudinna, utan serbisk (geografiskt sett hercegovinsk), Helena skulle vara Jelena, och så vidare.

Det är inte många som vet att det serbiska språket är helt identiskt med sanskrit och bengali och har ett urgammalt samband.

Många lånord som man har i serbiskan idag och som man tror kommer från turkiskan, kommer i själva verket från sanskrit.

Serbiskans problem med det bysantinska arvet kom betydligt senare.

Den nu bortgångna serbiska historikern Olga Luković-Pjanovićs bok “Serberna… det äldsta folket”, som publicerades 1990 i Belgrad, framkallade stor publicitet i serbiska media och stimulerade historieforskningen och litteraturen i hög grad.

Talrika stater

I enlighet med flera teorier skingrade sig de gamla serberna eller sorberna från sitt ursprungliga land, Indien, tusentals år före Kristus och upprättade sina länder från Mesopotamien till Nordafrika, från Kina till Uralbergen, och från Kaspiska havet till Sibirien (antingen Sirbirien eller Sirbidien, Serbien).

Under påföljande migrationer etablerade de gamla sorberna talrika stater över hela centrala, östra och sydöstra Europa.

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

___________________________________________________

Källa: “Troja låg i Jugoslavien”, Ljubomir Dević, Arbetet/ Min Mening, Söndag 24 september 2000, Malmö.

ANALYS —

USA och Storbritannien frammanar naturkatastrofer och revolutioner på löpande band samtidigt som de spelar världens frälsare och beskyddare.

Den serbiske fysikern och uppfinnaren Nikola Tesla (1856-1943) vänder sig förmodligen nu i graven, när han ser hur hans uppfinningar missbrukas allt mer. Nikola Tesla uppfann radion och radiostyrningen. Nobelprisäran gick i stället felaktigt till italienaren Guglielmo Marconi. ”Tesla är en stor uppfinnare som ligger bakom allt från växelströmsgeneratorer till röntgenkällor, vakuumrör och högspänningsutrustning men han står ofta i det fördolda på grund av sin stora motvilja mot priser och företagsdrift.” (Mikael Höök, UHDSG, 2007-11-03)

Jordbävningarna i Haiti 2010 och Japan 2011 samt Libyens inbördeskrig är bara början på vad som komma skall. Man behöver inte vara speciellt begåvad och insiktsfull för att förstå att skeendena och förfarandena har ett nära samband.

En serbisk webbtidskrift vid namn Njuz skriver att Serbiens delegation fått preliminärt reseförbud med anledning av misstankar om att den frammanat naturkatastrofer i de länder den besökt. (www.njuz.net, Lördag 12 mars 2011) Artikeln är naturligtvis ett påhitt, men i bakgrunden florerar ett kusligt allvar.

I skuggan av kärnkraftsolyckorna i Japan bombar och terroriserar väst och Nato Libyen och dess befolkning. Nato påstår sig vilja skydda civilbefolkningen, men det är ett spel för gallerierna. Natos talesmän ger sken av att de värnar om civilrätten, demokratin och freden i Europa samt bredare. I själva verket framkallar de naturkatastrofer och revolutioner. Var fanns de när Srebrenica i Bosnien genomlevde en massaker, där mer än 8000 bosnienmuslimska män och pojkar dödades, och när över 250000 serber flydde från Kroatiens blixtkrig och etniska rensning? Libyen valdes in i FN:s råd för mänskliga rättigheter i maj 2010. Nu fördömer världen Libyens ledare Muammar Khadaffi och utesluter hans land från rådet. Var finns logiken och empatin?

Under Irakkriget dog över 4000 spädbarn varje månad som ett direkt resultat av de angloamerikanska sanktionerna 1990-2003. USA:s tidigare utrikesminister Madeleine Albright blev frågad om det här: ”Detta är ett mycket svårt val, men vi tycker att priset är värt det”, svarade hon.

Muammar Khadaffi är långt ifrån ett helgon. Samma sak gäller för västs nuvarande och äldre ledare. Nicolas Sarkozy påstås vara schizofren och mytomanisk, Tony Blair en hypokondrisk katolsk konvertit och George W. Bush sektmedlem i det hemliga sällskapet ”Skull and Bones”.

Sverige spelar demokrati- och fredskämpe ute i världen samtidigt som den svenska försvarsmakten erbjuder sig att skicka åtta Jas Gripen-plan för att ”hjälpa till” med flygförbudszonen över Libyen (Ekot, Fredag 18 mars 2011). Utrikesminister Carl Bildt kallar det ”alldeles utmärkt”, att franska flygattacker slagit ut ett antal av Khaddafis stridsfordon i östra Libyen. ”Min förhoppning är nu att dessa operationer har en sådan inledande styrka att de på ett avgörande sätt förändrar den politiska situationen i landet. Och i det avseendet tror jag att de närmaste dygnen är de viktigaste.” (TT – Sydsvenskan, Lördag 19 mars 2011) I stället för att mana till lugn och besinning tänder Bildt en ny brasa i infernot.

USA, Storbritannien och Frankrike vill till varje pris undanröja Muammar Khadaffi. Genom att avlägsna honom från den politiska arenan stoppas också den gigantiska vapenaffären med ryssarna: ”FN:s sanktioner mot Libyen slår hårt mot den ryska vapenexporten. Ryssland kan förlora mångmiljardbelopp på grund av uteblivna vapenleveranser till Libyen.” (Ekot, Tisdag 1 mars 2011)

Västmakterna och deras allierade sätter således dagliga krokben och käppar i hjulen för Rysslands, Kinas, Irans, Brasiliens, Venezuelas, Libyens, Zimbabwes, Serbiens med flera andra obekväma länders framfarter. Men det finns ett ordspråk som säger: ”Den som gräver en grop åt andra faller ofta själv däri!”

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

ANALYS —

“Nu flyr utomeuropeiska toppstudenter svenska universitet och högskolor. Orsakerna är höga studieavgifter, anmälningsavgifter och brist på stipendier (…) – Konsekvensen med färre internationella studenter är att det inte blir samma mångfald på campus. Sedan är det ju så att vi får ersättning för varje student och det påverkar ekonomin vilket i sin tur gör att utbildningar kan bli neddragna, säger Eva Bäck, chef för studerandeavdelningen.” (“Utländska studenter flyr Sverige”, DN.se, 2011-02-18)

Svenska universitet och högskolor får inte längre någon bidragsersättning från staten för studenter utanför EU. Därför tar lärosätena ut chockavgifter för utländska studenter som vill studera i landet. De frapperande höga studie- och anmälningsavgifterna har således lett till att många studenter valt bort Sverige framför andra attraktiva utrikes läroinrättningar. Exempelvis Storbritanniens, Tysklands, Hollands, USA:s och Kinas läroanstalter lockar allt fler, där avgifterna ligger långt mycket lägre.

Det är absurt att Sveriges regering inte ser vikten av ett internationellt starkare och bredare högskole- och universitetssamarbete med tanke på att det finns en reell utländsk efterfrågan på de meriterande svenska utbildningarna. Utländska och utomeuropeiska studenter ses som en belastning för svenska skattebetalare och det svenska välfärdssystemet i stället för att ses som en tillgång för pedagogisk variation, stimulans och mångfald. Studenterna är med andra ord sanna kulturattachéer och ambassadörer som skapar ett globalt nätverk av relationer och samarbete länder och kontinenter emellan. Konsekvensen av statens kortsiktiga sparande, framför ett långsiktigt satsande, blir följaktligen att vi får en utarmad och enkelspårig lärandemiljö framför ett rikt och varierat skolklimat.

“Den svenska regeringen lägger i ännu en växel i kampen om snuset. Socialminister Göran Hägglund (KD) kräver i ett svar till EU om tobaksdirektivet att förbudet att sälja snus i EU upphävs, rapporterar Svenska Dagbladet. Hägglund skriver att snus är ‘betydligt mindre skadligt än cigaretter’ och att snusförbudet i EU därför ‘inte är logiskt’.” (“Regeringen tar strid för snuset”, DN.se, 2011-02-20)

Vår regering kör sålunda skolvärlden till botten samtidigt som de är måna om att sälja vapen till utvecklingsländer, stödja tobaks- och snusförsäljningen samt bidra till svenska företags (Vattenfall, Astra Zeneca, m.fl.) miljöbrott ute i världen. De har gjort, som många gånger tidigare, ett ödesdigert val som blir förödande för det svenska samhället. Man kan undra var begreppet ”hållbar utveckling” är och om Sverige verkligen är det mönsterland som det vill ge sken av utåt – eller?

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

___________________________________________________

Artikeln är även publicerad i: Ystads Allehanda, Tisdag 22 mars 2011.

ANALYS —

Utrikesminister Carl Bildt (m) är oftast ovanligt hård i sin tal- och skrivretorik gentemot våra östliga grannars förehavanden, i synnerhet vad gäller Vitryssland och dess principfaste president Aleksander Lukasjenko. Bildt flänger runt som en hunsad hund och kastar ut impulsiva repliker och svidande kommentarer åt alla håll. Han skäller, fast han borde först se sig om i sin egen koja!

”Carl Bildt och tre utrikesministerkollegor har i jul formulerat den hårdaste EU-kritiken hittills efter valet i Vitryssland. Den diktatoriske president Aleksander Lukasjenko beskrivs redan i rubriken i en debattartikel i The International Herald Tribune (IHT) som ”förloraren”. ”Europa får inte stå tyst” efter ”charad”-valet för en vecka sedan, skriver Bildt, Polens Radek Sikorski, Tjeckiens Karel Schwarzenberg och Tysklands Guido Westerwelle.” (TT, 2010-12-25)

Men inte ett enda engagerande ord från Carl Bildt om krigen i Irak och Afghanistan, Wikileaks avslöjanden om korrupta ledares och näringslivets skumraskaffärer eller om svenska Vattenfalls skövlingar av sorbiska byar i östra Tyskland. Lundin Oil/ Lundin Petroleum har, precis som Vattenfall genom sina olagliga utvinningar av brunkol på ockuperad mark, gjort sig skyldigt till miljö- och folkrättsbrott bland annat i krigets Sudan, diktaturens Eritrea och konflikthärdens Etiopien.

”Man kan ha olika synpunkter på investeringar i diktaturer. Många pekar på risken för att investeringar i sådana länder direkt eller indirekt innebär ett stöd till regimen och dess makt, och till enskilda mer eller mind­re korrupta politiker. Andra trycker mer på att dessa länder är i stort behov av investerare, av utländskt kapital, av modern teknik och att investeringar därmed bidrar till ländernas ekonomiska utveckling. Till saken hör givetvis att investeringar i sådana här svåra länder kan innebära stora politiska risker.” (”Lundin: Diktatorernas bäste vän”, VA.se, 2008-09-19)

Lundin Oil/ Lundin Petroleum har licensandelar samt ett otal påskrivna kontrakt för prospektering och produktion av olja och gas i många av Östafrikas oroligaste länder, som är ett ytterst kontroversiellt engagemang. Om olje- och gasföretaget är ”diktatorernas bäste vän” frågar sig naturligtvis den insiktsfulle varför Vitrysslands Lukasjenko inte får räknas hit. Hans bestämdhet och principfasthet att inte sälja ut sitt lands naturtillgångar lämpar sig nog inte för Lundin Oil/ Lundin Petroleums blodsbesudlade prospekteringspolitik.

Vilken trovärdighet kan Sverige och det svenska näringslivet ha så länge vi har förljugna ministrar och statsråd? ”Vilka åtgärder är regeringen beredd att vidta för att säkerställa att Lundin Oil/ Lundin Petroleum uppfyller sina skyldigheter enligt fredsavtalet och betalar en skälig gottgörelse till offren och efterlevande till offren för kriget i området för Block 5A i Sudan?” (”Frågan som Bildt vägrar svara på”, SVD.se, 17 december 2010)

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

ANALYS —

Politiker talar idag gärna om demokrati, frihet och humanism, men det är inte så självklart för alla vad som menas med detta.

Vi insiktsfulla humanister, som lägger stor vikt vid människans värdighet och rättigheter, känner oss sårade när humanismen gång på gång kränks ute i världen.

Natos mord på FN och dess övergrepp på folkrätten är det ingen som lägger märke till. Vid sitt 50-årsfirande bombade Nato så kallade militära mål i Förbundsrepubliken Jugoslavien (FRJ). Till exempel efter fem veckors intensiva bombningar hade man lyckats jämna 150 skolor med marken — det är vad Nato betecknar som militärt mål.

Väst (läs USA) kan inte acceptera att självständiga länder såsom Serbien, Irak, Iran, Libyen, Kuba, Venezuela med flera klarar sig bättre utan dess hjälpande hand. Man kan inte precis påstå att anslutning till före detta östpakten var påtvingad och dagens anslutning till västpakten är frivillig.

Sanktionerna mot FRJ gjorde att Slobodan Miloševićs motståndare tappade i opinionsundersökningarna och förlorade mycket riktigt valet mot Milošević. Att han blev kvar vid makten kunde alltså inte vara det egentliga skälet att föra krig mot FRJ. Om Milošević var en diktator varför ökade stödet för honom i takt med Nato-bombningarna, frågar sig naturligtvis den kritiskt tänkande humanisten? Dessutom var han demokratiskt vald. Samma paralleller kan dras om Irak och Saddam Hussein.

Det är lätt att vara idealist, när man inte själv behöver offra något. Om serbiska Kosovo och Metohija, där kosovoalbanerna utgör 90 procent av befolkningen, ska ha rätt till självstyre, måste också Bushadministrationen helt släppa delstaten Texas (där uppemot 50 procent är etniska mexikaner), England Nordirland och Skottland, Turkiet Kurdistan, Spanien Baskien, Frankrike Korsika, Kanada Québec, Danmark Grönland och Färöarna, bland övriga.

Balkankonflikten är en tragedi av enorma proportioner, men orsakerna till konflikterna, problemen och konsekvenserna är inte ensidiga. Grymheter utförda av olika individer och politiska grupper och utövandet av ”etnisk rensning” måste förkastas, stoppas och vändas om. Men världen måste göra en skillnad mellan de pågående symptomerna och konsekvenserna av Balkan-problemet och dess underliggande orsaker. Lilla Serbien har framställts i media som ett hot mot Europa. Under tiden på andra håll i världen pågår mer intensiva och våldsamma konflikter, som har pågått i flera år och med många fler dödsoffer, förstörelser och kränkningar av mänskliga rättigheter som fullständigt har ignorerats.

Som i fallet med sanktionerna mot Iran, tycks internationella reaktioner vara födda ur frustration och behovet att göra någonting. Det har sagts till serberna att de är ”mest skyldiga” till Balkan-konflikten, men de har fått 100 procent av straffet från väst. Straffet för straffets skull, för att USA och väst känner sig frustrerade, är ingen grund för en bra politik. Det kommer inte att leda till någon långvarig fred i regionen.

Folkrätten har drabbats av en allvarlig skada som kommer att ta lång tid att läka!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

ANALYS —

Med massmedia som fördumningsvapen försöker Aftonbladet, Norrbottens-Kuriren, Svenska Dagbladet med flera inhemska tidningar att återuppliva den gamla rysskräcken.

I en ledare i N-K onsdagen den 15 november: ”Rysk ö ett nytt hot” hävdar man att en rysk gasledning skulle bli en spionledning. Spionerar gör nog både väst och öst med eller utan gasledningar. Att ett reguljärt anfall mot Sverige skulle ske från en plattform i Östersjön är väl också föga troligt.

Hotet kommer inte uteslutande från öster. Så här i efterhand vet vi, att Nato planerade att även bomba norra Sverige med kärnvapen vid en eventuell konflikt med det forna Sovjetunionen.

I stället för de inbillade hot våra politiker med massmedias hjälp försöker påföra oss bör vi vända blickarna mot det reella hot som föreligger. Vi står på randen till ett kärnvapenkrig, framtriggat av olje- och vapenindustrierna ― dvs. Bilderberggruppen.

Inför anfallet mot Iran har USA överfört tonvis med så kallade mini-nuces till Israel. Mini-nuces är små atombomber med en halv Hiroshimabombs styrka.

Planerna att anfalla Irak, Afghanistan, Libanon, Iran och Nordkorea fanns redan på Bushs skrivbord den dagen de neokonservativa stal makten. Med kuslig exakthet styrs världen efter: ”The Project for the New American Century”. En av grundarna till denna tankesmedja är Richard Perle. Några av de övriga är: Dick Cheney, Donald Rumsfeld, Paul Wolfowitz.

Israel har en liknande agenda: ”A New Strategy for Securing the Realm”, som är ett dokument från 1996. Där förordar författarna bland annat brott mot den pågående fredsprocessen.

Några av upphovsmännen till denna skrift är: Douglas Feith, nu tredjeman i försvarsdepartementet i Bushadministrationen, David Wurmser på utrikesdepartementet och så Richard Perle igen, som nu leder Pentagons: ”Defense Policy Board”.

Många av dessa herrar har kopplingar till vapen och oljeindustrier och deltar i Bilderberggruppens möten. Bilderberggruppens syfte är att påverka politiker, en maktfaktor där folket inte har insyn. Vår statsminister Fredrik Reinfeldt deltog i det senaste mötet i Ottawa, Canada, 8-11 juni 2006.

Astrid Boman

Ljubomir T. Dević

Øresundsbron i bakgrunden. Foto: Ljubomir T. Dević och Bokhuset Dević, oktober 2004.

Tema: Mångfald

När man gick i skolan fick man lära sig att broar och bryggor förenar människor, varhelst de kommer ifrån. Men har alla broar en enande funktion?

Folk har alltid dragit sig till floder och vattendrag. Vid floderna, bälten, sunden och kanalerna byggs det många broar; de har blivit lite av ett mode. Broar är nödvändiga. De har flera viktiga funktioner i vårt samhälle: de förenar landsdelar och människor, de är praktiska för transport. I ett urbaniserat samhälle håller broarna infrastrukturen i schack.

Men på samma gång i andra delar av världen rivs broar, både gamla och nya, för att de stått för falsk ”broderskap och enighet”. Flera sådana exempel finner vi bland annat på Balkan; för att inte tala om alla de broar som kollapsade under Natos bombningar av Serbien och Förbundsrepubliken Jugoslavien.

Øresundsbrons funktion är att ena Sverige och Skåne med Danmark och övriga Europa. Som ett resultat av detta har vi fått en uppgång i inflyttningen av danskspråkiga hit. Samtidigt beviljas allt färre flyktingar uppehållstillstånd. Svenska utlänningsförordningar börjar således likna allt mer de danska restriktiva lagarna. Tidigare kritiserade vi Danmark för hur människor med utländsk bakgrund behandlas, men hur gör vi själva då? Vårt land var som bekant första land snabbt på plats att införa gränskontroll inom Schengen på många år.

“(…) Sverige är långt ifrån det fantastiska land vi tror. Det är Danmark, känt för åtstramningar för flyktingar och ”smyckeslag”, som skapat möjligheter (…) storebror Sverige rosar sig själv och sin politik, medan lillebror Danmark kritiseras, när det faktiskt är Danmark som klarar sig bäst när det gäller att välkomna människor till utbildning och arbetsmarknad, oavsett språk och etnicitet.” (“Läsartext: Danmark, inte Sverige, har gett mig och andra invandrare chansen”, Sydsvenskan/ Åsikter, Torsdag 25 augusti 2016)

Med bron har också kriminaliteten i Øresundsregionen ökat lavinartat och till stor del läggs skulden till detta förfarande på den allt större invandringen. Lite märkligt, när vi har allt fler avslag på asylärenden och ett restriktivare polisiärt samarbete. Realiteten är den att vi har en tillväxt i invandringen till Skåne vad gäller dansktalande — men inte vad gäller flyktingar.

När man bygger broar får man räkna med olika följder. Då får man också stå ut med dem, med tanke på att broar är byggda med goda avsikter och att de sammanför människor av olika religioner, kultur, seder och bruk. Det måste väl ändå vara tanken!?

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

ANALYS —

När man läser nyhetsrubrikerna i media är det allt för ofta Mexiko som omnämns.

Våldsbrottsspiralen har ökat något markant i landet. ”Våldsspiralen riskerar rättssäkerhet och stabilitet i Mexiko där korruption, rädsla och ond bråd död är följt i spåren av kartellernas ökade makt. De kontrollerar människohandel, utpressning och den lukrativa drogsmugglingen till USA. Men även allt mer vissa myndigheter och nyhetsbevakning. I gränsstaden Ciudad Juarez nära El Paso i Texas har över 5 000 människor dött i knarkkriget, även den stora regiontidningen El Diario har drabbats.” (Drugnews/SL, 2010-09-21)

Situationen är outhärdlig med hot och våld för många mexikaner, som drömmer om ett drägligare liv utanför Mexikos gränser. Men allt är inte fröjd och ljusa skogar på den andra sidan om gränsen. USA brottas med den illegala flyktingvågen från grannlandet, som allt mer tär på de diplomatiska banden länderna emellan. ”I USA uppskattas det finnas minst 12 miljoner illegala immigranter. Därför ska nu en tredjedel av landets över 300 mil långa gräns mot Mexiko förses med en barriär. Exempelvis den före detta republikanske presidentkandidaten Mike Huckabee vill att hela gränsen ska vara ”stängd” år 2010.” (”USA bygger omstridd mur mot Mexiko”, Sydsvenskan.se, Torsdag 6 mars 2008)

Men hur har då mayalandet Mexiko hamnat i en Moment 22-situation? Gudarna vet svaret. Mayakalendern har dock en stor roll i landets dåtida, nutida och framtida utveckling. Bara landet självt kan bryta frustrationsspiralen och vända sin befolknings självdestruktiva handlingar och pessimism till en hållbar framtidstillit.

Mayakalendern beskriver kanske inte jordens (Mexikos) undergång, utan snarare påtalar hur planeten kan bevaras trots alla föreliggande hot om dess existens – något i stil med profeten Habackuks, Nostradamus och bröderna Tarabićs förutsägelser. Världshändelserna har således ett symboliskt syfte och värde och ska sättas i ett större sammanhang: Kosovos utbrytande, Greklands finanskollaps, Japans kärnkraftsolycka, ihärdiga naturkatastrofer, pandemier, med mera.

Vi behöver inte ett nytt Pandoras ask-scenario. Vi måste emellertid visa större aktning för mayakalendern och mayafolkets gedigna uppfattningar om astronomisk kunskap och vetenskap, liksom med Hopifolket i Nordamerika och deras föreställningar kring tid och rum, med tanke på många religioners och profetiors nära förhållande till dem!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Minska på lärarnas allt mer betungande administrativa och sociala arbete, föreslår Ljubomir T. Dević, f.d. lärare på Komvux Malmö Södervärn.

En arbetsgrupp inom moderaterna önskar längre undervisningstid både på högstadiet och i gymnasiet. ”Bakgrunden är att svenska högstadieelever i dag får mycket mindre undervisning än elever i andra europeiska länder, erfar Rapport. Svenska ungdomar sitter i skolbänken 741 timmar per år, jämfört med hela 922 timmar som är genomsnittet i EU, enligt riksdagens utredningstjänst.” (”Moderaterna vill ha längre skoldagar”, SVT Text, Fred. 14 nov. 2008)

Förslaget är konstruktivt, men leder inte till någon hållbar utveckling på längre sikt. Skolan i övriga Europa är annorlunda utformad och därför också omöjlig att ta efter. Vi vill efterlikna det finska och det nederländska skolsystemet, där det allt mer utspelas våldshandlingar i skolans värld. Vi följer slaviskt Bolognaavtalet och Salamancadeklarationen, men vi förbiser det övriga Europas goda skolutveckling. Exempelvis Norges, som har ett överflöd av mästerliga pedagoger såsom August Bolstad, Tom Tiller, Liv Gjems, Danmarks, Polens, Rysslands, Serbiens, Frankrikes och Irlands skolsystem fungerar bättre; varför tar vi inte efter dem i större utsträckning?

För att vi ska hänga med skolutvecklingen i Europa bör vi vara mer framåttänkande och flexibla i vårt sätt att tänka. Att leka sig till lärandet och bereda större plats för elevernas personliga mognad och utveckling (till exempel genom schemalagda teaterspel) är minst lika viktigt som att förlänga skoldagarna och förkorta sommarlovet. Men det är likaså av vikt att minska på lärarnas administrativa och sociala arbete.

Den svenska skolan håller sålunda på att utvecklas till ett migrationsverk. Vi undervisar allt mindre bland annat för att många sociala hälsoproblem bland våra invandrarelever tär på undervisningen. Dessa har sämre hälsa än många infödda svenskar. Detta kan bero på sjukdomar och avsaknad av förebyggande vård.

Franska och ryska lärare undervisar länge, men de går också direkt hem efter undervisningen. Allt det administrativa arbetet läggs i stället på skolsekreterarna och assistenterna. Våra assistenter gör ett fantastiskt arbete ute på skolorna, men lever många gånger i en parallell värld. Det är kanske dags att även de får hoppa in i pedagogikens värld och kan avlasta oss lärare än mera!?

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

ANALYS —

Skolvärlden befinner sig i ett förändringstillstånd. Den är en stor och komplex arbetsplats som kräver tvärvetenskapligt och ämnesöverskridande arbete, kommunikation och dialog.

Skollagen är en av de mest omfattande lagarna i Sverige och har av förståeliga skäl inte moderniserats sedan 1985 (SFS 1985:1100). Sedan kom f.d. utbildningsminister Jan Björklund med sitt vallöfte från valet 2006 om införande av yrkeslegitimation för lärare och förskollärare, vilket senare också infördes från den 1 juli 2012. För att få fast anställning som lärare eller förskollärare i Sverige idag krävs sålunda en lärarlegitimation/ förskollärarlegitimation. Denna legitimation visade sig emellertid senare vara ett ohållbart projekt, vilken än mer sått split mellan lärare.

Bo Ahrenfelts bok Förändring som tillstånd (Lund: Studentlitteratur, 2001) är något av en tråkig doktorsavhandling, men dock en bok jag varmt rekommenderar i alla skolsammanhang. Den är applicerbar till det verkliga livet och förklarar alla de problem och situationer som vi konfronteras med dagligen på arbetsplatsen.

Samarbete och kommunikation är en nödvändighet ute på våra skolor. Vi lärare och ledare måste dock vara tydligare i våra handlingar. Men vi har fått ett tuffare arbetsklimat, där allt mer uppdrag lastas på oss. Vi är mer eller mindre ”utbrända” många av oss. Svårigheterna finns i att vi mestadels inte är några bra lyssnare. Men så fort det handlar om oss själva och våra egna problem, då är vi enträgna om att bli hörda och bönhörda. Vi drar således inte alltid åt samma håll. Men i ett läge är vi faktiskt lika – ALLA vill lära ut, men INGEN vill lära sig. Jag följer den gyllene regeln: ”Var mot andra så som du vill att de ska vara mot dig!” Och jag brukar komma långt med det.

Det investeras alltför lite i modernisering och digitalisering av våra klassrum och arbetsrum, vilket avsevärt skulle underlätta det dagliga arbetet i undervisningen och planeringen. Men det gäller att ledningen inte är konflikträdd och kan ta itu med konkreta problem.

”Och förändringar försätter oss ständigt i helt nya situationer. Chefen behöver inte vara inkompetent men hans rädsla för att vara det driver honom att stoppa utvecklingen.” (Ahrenfelt, s. 250) Men det är svårt och tar tid att få igenom förändringar, speciellt om det handlar om nya idéer eller ny teknik. På en del Komvux-skolor i landet tjafsas det om webbplattformen ”It´s learning” och dess fördelar och nackdelar. Många vill inte använda den här tekniken och menar att vanlig e-post korrespondens räcker mer än väl.

”Förändringsledning innebär att kontinuerligt ifrågasätta sitt eget tänkande, sina egna regler, sin egen verklighetsbeskrivning och sitt eget problemlösande (…) Vi måste, med andra ord, påverka och förändra tankemönster hos både chefer och medarbetare för att kunna använda oss av det öppna systemets styrka och stora överlevnadskraft. Det är en stor och utmanande uppgift. Kunskapsmassan inom detta område ligger utanför teknik, national- och företagsekonomi. Vi hittar den däremot inom den humanistiska skolans väggar, inom psykiatri, psykoterapi, humanistisk psykologi, sociologi och pedagogik.” (Ahrenfelt, s. 140)

Vi lärare bör inte stirra oss blinda på skolledningen utan i stället verka för att bli bättre på att bidra med saker och ting, för att få en hållbar förändring i Sfi-arbetslaget samt bredare. ”Problembollen” rullar i och med denna formulering vidare till våra arbetslag. Och kanske är det så att vi är så pass vuxna, att vi själva måste komma till en positiv förändring. Vi måste stå på oss, bli starkare individer och mera kreativa. Och då stärks vår ledning automatiskt, när vi har ett gemytligare klimat i arbetslagen. Jag får medhåll här av Bo Ahrenfelt: ”När man går från ett slutet till ett öppet system blir samordning och integrering viktiga verktyg i organisationen (…) För att bevara systemet intakt krävs att den inre strukturen är stark vilket i sin tur betyder att de inre processerna är starka, kreativa och problemlösande. Alla delar, både ledning som arbetslag och individ, måste ständigt stärkas.” (Ahrenfelt, s. 110-111)

Jag skulle även vilja ta upp lärarnas individualism i samband med en annan läsvärd bok som heter Skolförbättring i praktiken (Lund: Studentlitteratur, 2003) av Ulf Blossing. Man brukar säga att ”lärarna är ett släkte för sig”. Vi ska inte generalisera, men många äldre lärare har svårt för nya förändringar på skolan. De har arbetat på ett visst sätt under 30-40 år och det har fungerat bra. Det är ingen som har kontrollerat dem tidigare, de har haft fria tyglar. På både gott och ont. De nya lärarna som kommer efter dem är inte felfria de heller. På många skolor har man fått en hel del nyutexaminerade lärare. De tycks vilja ha allting serverat på ett silverfat redan från första dagen. Jag minns när jag började jobba som lärare 1989. Jag startade med endast en kopp. Det var bara att hoppa in och leva sig in i lärarrollen. Det var ingen tanke om jag kunde undervisa eller inte, om jag skulle göra bort mig eller om jag passade till yrket. Det var inte heller någon som frågade mig om jag var behörig, jag var en del av gänget.

Jag brukar säga att allting har sina ljusa sidor. Även om vår utbildningsminister Jan Björklund överdriver en hel del, så ger jag honom faktiskt rätt i vissa lägen. Exempelvis har många folkskollärare arbetat bakom lykta dörrar och skött ”sitt eget”. Nu helt plötsligt har draperierna dragits ned och vi får en inblick i deras arbete. Vi ser att många har varit allt för godtyckliga vad gäller bland annat rättning av nationella prov och examination i Sfi-undervisningen. Många av dem har ringa, eller inga alls, kunskaper i begreppen ADHD och dyslexi. Allt för många elever och deltagare har passerat Komvux utan grundläggande kunskaper i svenska språket och stöd av kompensatoriska hjälpmedel.

Det har således uppstått en sorts tävling och avundsjuka bland lärarna, nu ska helt plötsligt alla ut och fortbilda sig. Vi lever i en sorts ”fortbildningsbubbla”, men alla bubblor spricker så även den här! Visst, fortbildning och utveckling behövs annars stagnerar skolan i sin utveckling. Om ledningarna vore mer engagerande i förändringsfrågorna, mindre frånvarande och kunde få med sig all pedagogisk personal, skulle våra inrättningar må mycket bättre i det långa loppet.

Lärare och pedagoger måste således bli mycket bättre på att samarbeta och ha en större insyn i varandras arbeten. Utan kollektivt arbete, samarbete och tydliga mål finns ingen progression — varken bland eleverna och deltagarna eller lärarna och ledarna.

”När förhållanden är ogenomskådbara blir de komplicerade, svåra och motsägelsefulla. Alla har inte förmånen att ha tillgång till en arbetsorganisation som präglas av en professionell kultur, däremot kan alla börja bygga professionella relationer till varandra och skapa nätverk. Här kan samtal formas som skådar igenom — och här kan lärande samtal komma till stånd.” (Blossing, s. 151) ”Så behöver exempelvis visionära ledare ges utrymme i arbetets inledning för att ladda personalen med engagemang. Pådrivande ledare behövs när man ska övergå från att samtala med varandra om det nya till att göra det nya tillsammans.” (Blossing, s. 81-82) ”Av de olika skolkulturerna är det den samarbetande kulturen som verkar mest främjande på skolans självförnyande förmåga.” (Blossing, s. 70)

drac Ljubomir T. Dević, Sfi-lärare,
Komvux Malmö Södervärn

TEMA: Brister i sjukvården

Det talas allt för lite i media kring bristerna i den svenska sjukvården och äldrevården. Samtidigt görs allt fler Lex Maria och Lex Sarah-anmälningar runt om i landet!

Våra cancerpatienter dör på löpande band för att de inte får rätt diagnos och behandling i tid. Det tas alldeles för många onödiga prover innan de läggs in på sjukhus. Det kan ta upp till sex månader för svenska landstingsläkare att fastställa levercancer, vilket man dock skulle kunna ta reda på långt tidigare genom privat ultraljudsundersökning i stället för konventionell datortomografi, som både är kostsammare och svårare att få bokning till.

Visst, det är invecklat att diagnostisera olika typer av tumörer. Men det är ändå skrattretande, att det ska ta så lång tid. Ska det till lekmän, om jag kan räknas till dem, för att reagera på detta sjukhusförfarande? Medan våra cancerläkare och läkarspecialister utarbetar sig, går många arbetslösa doktorer och gör ingenting. Varför denna stora ineffektivitet inom den svenska sjukvården?

Våra pensionärer som har varit med om att bygga upp Sverige förnedras till den grad att de inte längre har tillit och kraft att gå till läkare. Denna evinnerliga väntan för att komma till operationsbordet är onödig. Många patienter dör på våra sjukhus runt om i landet, medan våra Bror-Duktig-politiker svamlar och lovar allt mellan himmel och jord i valtider.

Snart hinner väl u-länderna ikapp oss även med sjukhustekniken!?

Nej, fram för mer tydlighet och konkreta sjukvårdsresonemang i media som berör hela den svenska befolkningen!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

TEMA: Vanvård i stället för sjukvård

Vi utsätts för farlig strålning och lightprodukter dagligen. Vi måste fråga oss om cancern nu är på frammarsch i Sverige!?

Länder i utveckling börjar gå om Sverige vad gäller sjukvårdsstandarden. Mycket pengar har gått till spillo det här valåret. Det är många cancerpatienter som hade kunnat få bättre vård för dessa. Bilden är mörk för sjukhuspatienterna och det är fel att de hamnat där de är idag.

Det börjar allt mer visa sig att det begås åtskilliga Lex Maria och Lex Sarah-förfaranden runt om i Sverige. Vad sysslar våra läkare med? För någon behandling erbjuder de ju inte. Med tanke på vilka moderna metoder och läkemedel det finns att ta till idag, som kan förlänga livet för cancerpatienterna, är onkologernas tillmötesgående allt för amatörmässiga och hastverksaktiga. Eller är det månde pengabrist som fått cancerklinikerna att tappa glöden?

1/3 av cancerklinikerna i Sverige har mer än 10 veckors väntetid från upptäckt till behandling. Cancerpatienter kallas till onkologerna för ett otal kompletterande datortomografiundersökningar. Cytostatikabehandlingarna kommer i rätt sent skede. Flera patienter kedjeröker och är mycket nedgångna både psykiskt och fysiskt. Många drabbas av blodproppar efter intag av starka värktabletter, som är en onödig komplikation. Att man bara vågar låta dem gå utan hjälp och vägledning, vilka ofta har vaga kunskaper om sitt sjukdomstillstånd såsom hjärtsvikt och tumörsjukdomar!

De cancerdrabbade och deras anhöriga får dåligt gehör hos läkarna och borde få mer att säga till om. Ett exempel är leverprovtagningar som görs på löpande band och som kan sprida tumörer än mera.

Hur kan läkare påstå att vissa svulster är obotliga och dra sig för att erbjuda hjälp? De är inga gudar att förutsäga sjukdomsförlopp utan att ens ha provat med behandling! Många patienter tycks många gånger bara få terapisamtal och meningslösa datortomografiundersökningar. Ska man behöva gå hos parallella sjukhusinrättningar för att få kompletterande information om sin sjukdom?

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

MEDBORGARFÖRSLAG —

”’Nu är det pay-back time!’. Så skriver en Malmöbo i ett mejl till gatukontoret. Det han menar är att det är dags för staden att resa en staty till fotbollsspelaren Zlatan Ibrahimovićs ära i Malmö. Hyllningen bör utföras i brons och gärna i Rosengård eller på Möllevångstorget, önskar mejlskrivaren.” (Sydsvenskan, Fredag 2 oktober 2009)

Det är inte ett kontroversiellt förslag. Det är klart att Zlatan ska stå som staty i vår stad. Man behöver inte missunna andras framgångar och lycka utan tvärtom glädjas och hylla. Man behöver inte heller ha ett längre perspektiv på att sätta upp statyer. Varför ska allting vara likriktat och varför ska alla fotbollsspelare i vårt land ha samma spelstil?

Alla kan inte vara likadana på plan. Det är inte husbyggen och bygglov vi diskuterar – utan fotboll. Zlatan kör sin självsäkra imponerande stil, och det spelsättet har gjort honom till en fotbollsklassiker i stil med Pelé och Maradona.

Det är utomordentligt trevligt att vi får en brytning i vardagstristessen med en Zlatan-staty i brons, eller varför inte i guld. Zlatans namn säger allt, med det menas helt enkelt: en guldklimp!

Vad som talar för att det blir en staty till Zlatan Ibrahimovićs ära i Malmö är att:

-Zlatan är en internationellt erkänd världsstjärna och en samhällsikon.

-Real Madrids målvakt Iker Casillas fick en staty i sin hemstad Navalacruz bara några år efter att ha startat sin kometkarriär som a-proffs i Real Madrid. Varför skulle inte Zlatan kunna få en staty, som är jämngammal med Casillas!?

-Byggkostnaden för Swedbank Stadion uppgick till 695 miljoner kr. Detta är väl ett sanslöst slöseri med pengar om något? Zlatans staty skulle bara kosta en bråkdel av den här summan!

-Det går inte att jämföra politiker och tjänstemän med idrottsmän. En politiker går i pension vid 65-års åldern med feta avgångsvederlag och fallskärmar för miljoner, en fotbollsspelare blir utsliten och kasserad redan vid 30-35.

Det är många som undrar varför Zlatan inte gjort lika bra ifrån sig i det svenska fotbollslandslaget. Men det är ju inte så konstigt! Han får inte lika stor lön, uppmärksamhet och uppskattning här som utomlands – såsom exempelvis i italienska Internazionale, Milan och spanska Barça.

I Barcelona har han spelarna Xavi och Messi bakom sig bland övriga duktiga spelare som håller absolut världsklass. Det finns idag emellertid ingen i det svenska landslaget som når upp till samma höjder. Men vem vet, det kanske kommer nya friska förändringsvindar om ett par decennier!?

Det svenska landslaget har således stagnerat, precis som flera andra svenska klubbar och företag såsom Volvo, Ericsson och Vattenfall. Ett nytänkande är en förutsättning för all hållbar utveckling, även om det skulle innebära utländskt inflytande. En isolationistisk politik skadar mer än vad den gör nytta.

Ta till exempel Spyker Cars och Saab Automobile som hade det mycket bättre bland holländska och ryska delägare, även om samarbetet gav stora miljonförluster. Moder Sverige lämnade sitt lilla barn bland vassen i sjön allt för att blidka andra. Saab glömmer aldrig detta svek!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

IDÉKONCEPT —

”Swedbank Stadion är en fotbollsstadion. En modern, bekväm, spektakulär arena för fantastiska fotbollsupplevelser. Men också mycket mer än så. En komplett konferensanläggning. Ett arkitektoniskt landmärke. En plats för möten mellan idrott, kultur och näringsliv. Och dessutom en historia om hur en till synes ouppnåelig dröm ändå blev verklighet, tack vare många människors envisa arbete.” (Källa: Swedbank Stadion)

Den nya arenan stod färdig för allsvensk fotboll 2009-04-13. Byggkostnad: 695 miljoner SEK. 2009-09-21 hedrades, som grädde på tårtan, några av Malmös största idrottsmän och idrottskvinnor genom tiderna. Då invigdes de första minnesplattorna på Idrottens Walk of Fame på Stadiontorget.

Men till vilken nytta och för vem är Malmös nya mötesplatser? Pengarna hade kunnat användas i stället till att upprusta skolan. Och var finns Zlatan Ibrahimović i bilden?

Zlatan är nästintill helgonförklarad i Holland, Italien, Spanien, Serbien bland övriga fotbollsnationer i Europa samt bredare. Han är en ikon, en hjälte som, i all anspråkslöshet, har uppfyllt mångas drömmar – däribland svenskarnas.

Zlatan med flera aktörer står bakom en ny fotbollsplan, som ska uppföras i stadsdelen Bergsjön i nordöstra Göteborg, liknande den som han för två år sedan tillsammans med ett känt sportmärke uppförde i stadsdelen Rosengård i Malmö. Men det är varken stadsdelarna eller kommunerna som står för kostnaderna utan externa aktörer. Zlatan själv la pengar på fotbollsplanen i Malmö! Han har således åstadkommit mycket för vårt Malmö och Sveriges anseende utåt. Nu är det ”pay-back time”! Det är dags att resa en staty till hans ära, förslagsvis i Rosengård eller på Möllevångstorget.

2009-09-07 blev Astrid Lindgrens sagofigurer Emil och Ida från Lönneberga statyer i Rosengård. Bostadsbolaget MKB anlitade ”konstnären Björn Carnemalm, tidigare engagerad i Rosengårdsprojektet Zlatans leende, för att utforma konstverket. Resultatet har blivit två barn i naturlig storlek och en 15 meter hög flaggstång, allt gjutet i brons.” (”Emil staty i Rosengård”, HD, 2009-09-07) Här hade en bronsskulptur av Zlatan Ibrahimović förgyllt tillvaron än mer!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

P.S. Mitt medborgarförslag, tillika idékoncept, om att resa en bronsskulptur av Zlatan i Malmö framlades till svenska medier och Gatukontoret i Malmö redan 2009-09-22!

———————————————————————————————

SWEDISH PEOPLE: TO SUPPORT MY IDEA AND CONCEPT OF A STATUE OF ZLATAN IBRAHIMOVIĆ

Det finns gott om hopp för Kosovo och Metohija, skriver Ljubomir T. Dević, som dömer ut Bosnienmedlarna Carl Bildts och Richard Holbrookes pessimistiska bild av situationen på Balkan.

Den 10 december 2007 “gick tidsfristen ut” för Kosovo och Metohija och något hopp om en fredlig lösning “tycks inte finnas i sikte”. FN:s sändebud Martti Ahtisaaris förslag om dess framtid var partiskt och gick därmed inte igenom i FN. Det nedröstades inte för att Ryssland la in sitt veto, utan just för att det missgynnade den ena parten i konflikten. Kosovoalbanerna har dock meddelat att de ensidigt kommer att utropa självständighet, något som kommer att erkännas av USA och väst – men inte av Ryssland.

Före detta Bosnienmedlarna Carl Bildt och Richard Holbrooke ger en skev bild av situationen på Balkan. Bildt menar att: “Det hade varit bra om EU hade kunnat få med Ryssland på en resolution i FN om Kosovos framtid. Men det går inte. Alternativet för EU, att inte göra något, är värre.” (Corren.se, 10/12-2007). “Inte ens i Mellanöstern kan du hitta människor som hatar varandra lika mycket som dessa”, säger Holbrooke om Kosovo och Metohija (DN, 10/12-2007).
Å vems vägnar talar dessa herrar? Vems marionetter är de? Bildt och Holbrooke är verkligen dumdristiga, om de menar allvar med sina uttalanden.

Kosovo och Metohija kan åter bli en hejdlös konflikthärd, men vi får inte tillåta att historien upprepar sig och att imbecilla politiker leder vår värld till förfall. Länder (läs USA och EU) bör inte gå utanför FN:s ramar med tanke på att sådana förhastade beslut ofta saknar förankring och legitimitet. Det är riskabelt att förbigå Ryssland, det kan försämra relationerna mellan öst och väst.

Det finns gott om hopp för Kosovo och Metohija. Serbiens politiker har framlagt en hel del positiva lösningar. Man har erbjudit kosovoalbanerna mycket mer än autonomi, men något mindre än självständighet. Vilket annat land i världen hade varit så tillmötesgående och generöst? På den serbiska sidan görs många uppoffringar och dagliga ansträngningar för att lösa konflikten, men inget av detta får man veta i media.

Ett lysande exempel på att det görs någonting konkret är arkitekten och författaren Vojislav Dević från Novi Sad, Serbien. Han har gjort flera genomarbetade projektritningar, bland annat till det framtida sakrala komplexet, “The temple of all-christian meeting and reconciliation St. John the baptist” (S:t Johannes döparens tempel för allkristliga möten och försoningar).
Och nu det senaste ekumeniska projektet: Serbalbanopolis-Albanoserbpolis, eller helt enkelt Peacetown. Den potentiella platsen för uppbyggandet av “fredens stad” skulle ligga någonstans på gränsen mellan Albanien och Serbien. Somliga kan tycka att Dević är naiv som går ut med detta kontroversiella initiativ. Kanske är han det men han har en god vilja till försoning, vilket den andra sidan saknar.
Hans projekt borde få större publicitet därför att:

a) Många albaner framhäver sitt nära släktskap med vasojevićstammarna i Montenegro. Det finns många slående likheter dem emellan, bland annat det ensträngade stråkinstrumentet “gusle” och vendettan. Vasojevićstammarna i sin tur (exempelvis Serbiens före detta president Slobodan Milošević tillhörde samma stam) är tillsammans med drobnjakerna (exempelvis före detta Republika Srpskas president Radovan Karadžić är drobnjak) renodlade serbiska stammar. Albaner förkastar den serbiska överhöghetspolitiken, men tycks böja sig för den montenegrinska. Lite märkligt förfarande med tanke på att Montenegro räknas som Serbiens Sparta (precis som relationen mellan Cypern och Grekland) samt att det mestadels upptas av serbiska folkstammar.

b) Den mexikanske historikern och arkeologen Roberto Salinas Price hävdar bestämt att albanerna “bär på ett slaviskt (serbiskt) ursprung”.

c) Både albaner och serber hävdar sitt illyriska ursprung. Båda anser dessutom att romaniserade valacker är i släktskap med dem. Det finns i sin tur en gammal legend hos de serbiska valackerna som förtäljer att de härstammar från två bröder, en var ljushyad och den andre mörk. Stommen i den serbiska nationen upptas således av de ljusa vasojevićstammarna och de mörka drobnjakerna.

Man ska bygga broar i stället för att rasera dem. Det är lätt att riva, men ack så svårt att bygga upp allt igen. Leve brödraländerna Albanien och Serbien-Montenegro i stort samförstånd!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

______________________________________________________________

Artikeln har tidigare även publicerats i:

• https://www.fria.nu/artikel/20770
• https://www.stockholmsfria.se/artikel/20770