Problem när man väl börjat finna sig i saker och ting!

För några år sedan kom jag i samtal med en känd författare i Malmö. Vi diskuterade världskrisen och hamnade på begreppet ”antisemitism”.

Under de senaste åren har vi sett en alltmer utpräglad antisemitism ute i världen, inte minst i flera europeiska länder såsom Storbritannien, Nederländerna, Belgien och Frankrike. Svaret på detta från henne var: ”Och sionism, det de gör nu är ovärdigt!”

Vad menade hon egentligen med det? Vi vet ju att olika diskrimineringsrapporter, organisationer för rättvisa och fred, rättsforskare, medier med flera aktörer nämner väldigt lite, eller rättare sagt ingenting alls, om sionism.

Hon ville väl dra alla över samma kam, för vid sidan om den islamistiska fundamentalismen finns ett otal andra fundamentalismer som kan visa sig samhällsfarligt – såsom feministiska, sexistiska, sektistiska, neokonservatistiska, scientologiska, protestantiska, katolska, judisk-ortodoxa bland övriga. Alla ytterligheter är negativa och de går stick i stäv med det svenska samhällets traditionella värderingar.

Ordföranden för det franska högerpartiet Front National (FN), Marine Le Pen, föreslår att man på offentliga platser ska förbjuda både muslimska slöjor och judiska kippor. Med detta vill hon likställa alla fundamentalismer. Frankrikes president François Hollande och andra tjänstemän har fördömt Le Pens uttalanden och kallar henne själv för en ”fundamentalist”.

På samma gång har vi religions- och yttrandefrihet i Sverige, som i många andra västeuropeiska länder. Yttrandefrihet är emellertid ingen självklarhet utan måste ha en gräns. Den betyder inte att man får kränka, nedvärdera och förminska andra och deras åsikter. Muslimer ska följaktligen inte behöva svälja förolämpningar mot Muhammed och islam, precis som kristna inte ska behöva svälja hädelser mot Jesus Kristus och kristendomen. Utöver religion, politik, åsikts- och yttrandefrihet och demokrati handlar det sålunda om fria människors egna livsval och privata sfärer.

Man ska överhuvudtaget inte behöva svälja kvädningsord, för det blir ett problem när man väl börjat finna sig i saker och ting. I praktiken innebär det att man indoktrineras att följa mainstream och tycka och tänka som majoriteten. Detta går tvärtemot filosofen René Descartes sats Cogito ergo sum (=Jag tänker, alltså finns jag till) och det sunda förnuftets vikt i samhälleliga frågor.

Det är inte heller fråga om att sätta munkavle på religionskritiker samt förbjuda kulturpolitiska satirer, karikatyrer och nidfilmer. Men dagens satiriker och mediefolk är inte intresserade av djupgranskande konst och journalistik utan säljande sensationsrubriker, provokation, förtal, intriger och demoraliseringar.

Därför blir satirikernas och mediernas arbeten många gånger ett oprofessionellt och oanalytiskt hastverk med diffusa samhällspolitiska inslag och begrepp. Detta smittar av sig bland allmänheten, som i sin tur börjar manipulera andra. Det blir en sorts farlig dominoeffekt med hejdlös kraft.

Under alla omständigheter ska man visa hänsyn och respekt för varandra och varandras livsåskådningar, seder och bruk. Låt alla få tro på det de vill, vare sig det är profeter, andar, vidskepelser, naturfenomen, ormar, kor, getter, lotteri eller vitlök!

Ingenting annat i samhället är så heligt, men utskällt, som vitlöken. Man ska varken behöva skämmas eller ta glåpord för att man luktar vitlök. Den har använts sedan urminnes tider och är till syvende och sist en privatsak, som med många andra saker i livet!

Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *