Ingen är längre immun – för mediedrevet!

Illuministerna och Bilderberggruppen håller världen i ett järngrepp. Det som inte passar in i deras världsbeskrivning attackeras och tystas. Mediedrevet är i full gång – på största allvar.

Mediedreven blossar upp som svampar på beställning kring olika obekväma författare, tankesmedjefolk, artister, skådespelare, religionsutövare, kungahus, politiker och makthavare. Den massmediala fokuseringen är oftast mycket aggressiv, skev, politisk och profiterande samt ger som resultat många skandaler och avhopp. I praktiken är ingen längre immun för mediedrevet, varken folk, nationer eller enskilda individer.

Men ingen ska dömas på förhand – framför allt inte av lekmän och medier. Blott en domstol eller ett erkännande kan fastställa vem som har gjort sig skyldig till lagbrott. Man är oskyldig tills motsatsen bevisats, som är en grundstomme i ett demokratiskt rättssamhälle!

Den återstående efterlyste av den Internationella krigsförbrytartribunalen i Haag är Goran Hadžić, ex-ledaren för Republika Srpska Krajina. Han samarbetade, före krigsutbrottet i Kroatien, med de kroatiska myndigheterna i strävan efter att finna en fredlig lösning, enligt den före detta kroatiske inrikesministern Josip Boljkovac, som blev utbytt i juli 1991. (”Boljkovac: Goran Hadžić bio je mirotvorac, surađivao je 1991.”, Vecernji.hr, 30.05.2011.)

”Han engagerade sig i att hitta en fredlig lösning, och i det senare fallet var han på den sida av det politiska blocket som inte önskade sig ett krig.”, sade Boljkovac, som tar upp det här även i sin bok Sanningen måste komma fram: ”Detta är sanningen och den måste vi alla konfronteras med. Jag går inte in på varför Goran Hadžić senare stödde sig på Miloševićs regim och på befallning begick illdåd. För detta måste han svara inför domstol, men det är således sant att han arbetade för fred 1991, och inte krig, och det i samarbete med de kroatiska myndigheterna”, framhävde Boljkovac.

Den före detta bosnienserbiske överbefälhavaren Ratko Mladić sitter i Haagtribunalens häkte. Han står anklagad för bland annat folkmord i Bosnien 1992-95, inklusive massakern på 8 000 muslimska män och pojkar i Srebrenica samt belägringen av Sarajevo.

Naturligtvis ska krigsförbrytare som Ratko Mladić, Radovan Karadžić, ledare för bosnienserberna och för den serbiska utbrytarregionen Republika Srpska under kriget i Bosnien, Goran Hadžić med flera andra likasinnade svara för sina illgärningar – allt i proportion till det de gjort sig skyldiga till.

Men intill byn Božanovići låg den nu övergivna bosniska byn Golubičani. Mladić har flera förtjänster för att ingen rörde muslimerna från Golubičani. Han är i mångas ögon en krigsförbrytare, men således i flera andras en folkhjälte – som i den här byn, där många har att tacka honom för att han räddade människor från döden. Före krigsutbrottet lär han ha kommit till Golubičani och hotat med att ”inga hårstrån fick fattas någon”.

Varje offer är en tragedi och mänsklig förlust oavsett kön, ursprung eller religion – och oavsett om det handlar om åtta eller åttatusen. Den insiktsfulle frågar sig naturligtvis varför Ratko Mladić inte greps före Srebrenicamassakern, om han utgjorde en fara för folken i regionen. Han kontrollerade inte heller paramilitära styrkor. Värre är det med Kroatiens och Serbiens före detta politiska ledare, Franjo Tuđman och Slobodan Milošević, som styckade upp Bosniens karta och igångsatte de blodiga brödrakrigen under 1990-talet.

I alla krig finns två sidor, så även på Balkan. Om Europas barn och barnbarn kommer att sova tryggare och om det blir som det var före kriget, att alla ska kunna leva sida vid sida i största respekt för varandra, får Haagtribunalen komma med en slutgiltig och rättvis dom.

När även Republika Srpskas president Milorad Dodik säger att “detta är ännu ett steg i förverkligande av Daytons fredsavtal“, borde vinden nu äntligen vända för serberna. Men det kommer att ställas fler utpressande krav på Serbien. Serbiens dåvarande president, Boris Tadić, grep de två huvudansvariga för Bosnienkriget och samtidigt inledde förhandlingar om ett självständigt Kosovo. “Det är knappast någon tvekan om vad han vill på sikt, men vägen dit kräver säkerligen en hel del av taktiska överväganden och politisk fingertoppskänsla. Det är ännu för tidigt att säga att vägen mot EU ligger öppen för Serbien.“ (UNT.se, “Gripandet en viktig signal“, Fredag 27 maj 2011)

Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *