Alla äro vi Noas barn!

Judar och araber är Abrahams barn. Judar är i genetiskt släktskap med palestinier, syrier och libaneser, men således genetiskt mycket nära de vandrande brödrafolken romerna, kurderna och serberna – som alla i sin tur är närbesläktade med de ariska, eller urindoeuropeiska, folken.

Serberna och kroaterna hävdar sitt keltiska och ariska ursprung (kelt, -isk av hebreiskans gault som betyder “i förskingring” och aryani från sanskrit som betyder “förnäm”). Samma rätt till den keltisk-ariska kulturen hävdar även albanerna, tyskarna, svenskarna, engelsmännen, irländarna, skottarna – liksom perserna, dagens iranier.

Det vore missvisande att påstå att bara judarna skulle vara ett utvalt folk, liksom det vore fel att endast klassificera romerna som “resande folk”.

Serberna är Noas sons Jafets ättlingar, liksom goterna (jfr. gault), kurderna och romerna. “Sverige är urhemmet för Jafets ättlingar, vilka inflyttat hit kort efter syndafloden”, skriver Olof Rudbeck d.ä. (1630-1702). I Atlantican, som är ett mästerligt verk i fyra volymer, skriver Rudbeck att Sverige kom att befolkas av ättlingar till Noas son Jafet kort efter syndafloden och att många av de europeiska folken i själva verket härstammade från detta folk, som han identifierade med goterna.

Rudbeck var en utpräglad slavofil. Hans forskning stödjer mina teorier om att svenskar och serber har oanade band sinsemellan, att romerna och judarna inte kom till Skandinavien på 1500-talet utan mycket tidigare. Men flera otryckta arbeten lades i aska i den stora stadsbranden i Uppsala 1702. En slump, eller konspiration?

Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *