Den haltande sjukvården

“Skånska sjukvården är inte i kris. Det är falsarier, hävdade regionrådet Michael Sandin (M) i budgetdebatten i Region Skåne.” (“Debatt om skånsk sjukvård”, Sydsvenskan, Tisdag 27 november 2012)

Visst är sjukvården i kris. Det har den varit länge; åtminstone från 2006 när jag började skriva om cancervårdens brister.

När jag som nära anhörig uttryckte frustration, skam och sorg över vården i svenska media fick jag både ris och ros från olika håll. Ros kom från de som varit med om det. Mothugg kom från de oförstående som menade att allting var frid och fröjd, att skam skulle gå åt den som skrev om bristerna. Det vill säga mig och likasinnade.

Jag står fortfarande för det jag skrev då. Varje ord är noga vägt.

Året därpå, 2007, skrev jag följande:

“Det finns utrymme för mycket kritik av den svenska cancersjukvårdens bristande verksamhet. Det ska tiden förtälja, om inte idag så imorgon eller i övermorgon! Att påstå att: ”det inte finns stöd för kritik av vården” är fisförnämt från HSAN:s* (Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd) sida. Menar HSAN att den svenska sjukvården är idealisk, utan några som helst problem? För det är den ju inte alls. Det visar alla de LEX MARIA-brott som görs dagligen i Sverige och patienter som hinner avlida innan de får rätt behandling. Samma sak hände med min far: hans cancerbehandling uteblev! Varför?” (“Cancerfondsrapporten 2007 — “Orättvisor påverkar cancerpatienters chans att överleva””), Ljubomir T. Dević, Blaskan #5 2007)

*Socialstyrelsen har tagit över HSAN:s roll

Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *