Øresundsbron i bakgrunden. Foto: Ljubomir T. Dević och Bokhuset Dević, oktober 2004.
Tema: Mångfald
När man gick i skolan fick man lära sig att broar och bryggor förenar människor, varhelst de kommer ifrån. Men har alla broar en enande funktion?
Folk har alltid dragit sig till floder och vattendrag. Vid floderna, bälten, sunden och kanalerna byggs det många broar; de har blivit lite av ett mode. Broar är nödvändiga. De har flera viktiga funktioner i vårt samhälle: de förenar landsdelar och människor, de är praktiska för transport. I ett urbaniserat samhälle håller broarna infrastrukturen i schack.
Men på samma gång i andra delar av världen rivs broar, både gamla och nya, för att de stått för falsk ”broderskap och enighet”. Flera sådana exempel finner vi bland annat på Balkan; för att inte tala om alla de broar som kollapsade under Natos bombningar av Serbien och Förbundsrepubliken Jugoslavien.
Øresundsbrons funktion är att ena Sverige och Skåne med Danmark och övriga Europa. Som ett resultat av detta har vi fått en uppgång i inflyttningen av danskspråkiga hit. Samtidigt beviljas allt färre flyktingar uppehållstillstånd. Svenska utlänningsförordningar börjar således likna allt mer de danska restriktiva lagarna. Tidigare kritiserade vi Danmark för hur människor med utländsk bakgrund behandlas, men hur gör vi själva då? Vårt land var som bekant första land snabbt på plats att införa gränskontroll inom Schengen på många år.
“(…) Sverige är långt ifrån det fantastiska land vi tror. Det är Danmark, känt för åtstramningar för flyktingar och ”smyckeslag”, som skapat möjligheter (…) storebror Sverige rosar sig själv och sin politik, medan lillebror Danmark kritiseras, när det faktiskt är Danmark som klarar sig bäst när det gäller att välkomna människor till utbildning och arbetsmarknad, oavsett språk och etnicitet.” (“Läsartext: Danmark, inte Sverige, har gett mig och andra invandrare chansen”, Sydsvenskan/ Åsikter, Torsdag 25 augusti 2016)
Med bron har också kriminaliteten i Øresundsregionen ökat lavinartat och till stor del läggs skulden till detta förfarande på den allt större invandringen. Lite märkligt, när vi har allt fler avslag på asylärenden och ett restriktivare polisiärt samarbete. Realiteten är den att vi har en tillväxt i invandringen till Skåne vad gäller dansktalande — men inte vad gäller flyktingar.
När man bygger broar får man räkna med olika följder. Då får man också stå ut med dem, med tanke på att broar är byggda med goda avsikter och att de sammanför människor av olika religioner, kultur, seder och bruk. Det måste väl ändå vara tanken!?
drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
