Det magiska körsbärsträdet

Jag minns så väl det vackert blommande körsbärsträdet med stor krona mitt i Arlöv. Alla liksom gladdes åt det, både små och stora barn – ja till och med föräldrarna och pensionärerna.

Man mötte ideligen glada människoleenden i husportarna och källargångarna. Alla blev som förbytta och fröjdefulla när de tittade ut genom de inglasade balkongerna och köksfönstrena och såg detta himmelskt färggranna och magiska träd. Det var en fantastisk syn och en ljuvlig doft av mogna röda körsbär. Och alla ville ju så klart dofta på körsbärsträdet, provsmaka bären och ta bilder på det som ett minne för livet.

“All glädje är kortvarig!”, brukade våra förfäder säga. Så även historien med det här körsbärsträdet är kort.

Fastighetsägaren, som var en bitter och missunnsam man, fick nys om att barnen plockade körsbär i bostadsområdet. Det var strängt förbjudet att göra så.

Barnen brydde sig inte. De var ju barn och ville bara leka. De plockade än mer. Och en äldre kvinna som satt vid parkbänken och vaktade sina barnbarn provsmakade själv. Det syntes att hon stormtrivdes och njöt av varje tugga. Barnbarnen gjorde henne sällskap, en efter en, och med ens var hela familjen i gång med att plocka och äta körsbär.

Fastighetsägaren blev tomatröd i ansiktet. Och det var ett tecken på att han var förbannad. Efter ett par dagars frustration och irritation bestämde han sig för att göra någonting drastiskt åt saken. Han skulle sätta stopp för de trilska barn som gång på gång sprang och klämde på körsbären och smutsade ned allt i sin omgivning med körsbärssaft: parkbänken, stolarna intill, stigarna och gångarna.

Fastighetsägaren kom efter en stund med en manuell såg. Han lyfte fram den demonstrativt, så att alla såg, och sågade ned trädet i ett stadigt svep. Det en gång så sköna körsbärsträdet, som har sitt ursprung i exotiska Japan och Kina, fanns inte längre bland de levande.

Fastighetsägaren gjorde ett tvärt slut på trädets korta liv. Och med det försvann även glada miner.

Ack, arma träd. Må svart mylla vara Dig lätt!

Men sedan kom den japanska trädgården i bruk. Idésprutan till den var ingen annan än självaste fastighetsägaren och styrelsen. Trädgården skulle skapa en fridfull stämning och harmoni i området efter traditionellt japanskt boenderecept.

Men inte ens 1000 trädgårdar skulle räcka för att stilla sorgen efter det vackra körsbärsträdets bortgång. Dess själ kommer att leva kvar i barnens och de vuxnas hjärtan!

Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Leave a Reply

Your email address will not be published.