Category: Bilderberggruppen och massmedia

ANALYS —

Massmedierna i väst, däribland de svenska, undergräver sig själva till vanvett. Att de inte har skam och empati för de döda! “De mortuis nil nisi bene” – Om de döda inget annat än gott. (Latinskt ordspråk)

Saddam Hussein (1937-2006) är sedan länge död och tillhör numera historien, men trots detta nämns hans namn ofta i negativa sammanhang, nästan dagligen. Historieböcker skrivs, som bekant, av segrarna, och de tolkningar de presenterar måste betraktas med viss skepsis.

Många av mina kollegor och elever som kommer från Irak vittnar om att livet under Saddams tid, trots allt, var bättre. Landet var då enat, ekonomiskt stabilt och internationellt oberoende. De påstår att tryggheten och välfärden i viss mån var större, något som jag inte kan ifrågasätta då jag inte har deras erfarenheter.

Det är sant att Hussein styrde som en diktator och hade många människoliv på sitt samvete, däribland kurder och politiska motståndare. Men vi får inte förminska att han även hade sympatisörer och att hans regering bidrog till en viss ordning och stabilitet i Irak, något som förtjänar att nämnas. Samtidigt kan vi fråga oss om dagens ledare, som Joe Biden, George Bush, Bill Clinton, och Barack Obama, är utan skuld när det gäller politiska misstag och mänskliga tragedier.

Västerländska medier, inklusive de svenska, tenderar att måla en alltför förenklad bild av världen, där komplexa situationer reduceras till en svartvit skildring. Trots att sanningen ofta är betydligt mer nyanserad fortsätter många att fastna i det ensidiga narrativet. Det är därför viktigt att vi alla strävar efter att se bortom medias beskrivningar och förstå den större bilden!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

ANALYS —

Serbiens president Aleksandar Vučićs många fredsinitiativ och dialogansträngningar på Balkan har inte nämnvärt uppskattats av västmedierna. Inte ett enda upplyftande ord om detta. När han emellertid höll på att mista sitt huvud vid minnesceremonin i Srebrenica, bastunerade massmedierna ut om detta attentatsförsök på honom. Vad hade han där att göra? kommenterade journalisterna och reportrarna i väst. Vilken ironisk förnedring!

Så länge filmskaparen Emir Kusturica var en lojal jugoslav och måttlig bosnier var han en ofta repriserad personlighet i svenska massmedier. Under Balkankriget gjorde han emellertid “proserbiska” uttalanden som kostade honom skjortan. Allt sedan dess är Kusturica persona non grata i tv-rutan. Tack vare medierna har han degraderats och omstöpts från en briljant regissör och filmskapare till en medioker serbisk četnikanhängare. På samma gång åtnjuter Kusturica stor respekt bland italienska och ryska filmskapare. Varför denna svenska censur?

Den brittiske fysikern och matematikern Isaac Newton (1642-1727) trodde sig veta svaret på gravitationskraftens alla gåtor. Men han hade dessvärre helt fel i sina ståndpunkter och teorier. Om hans teser är vetenskapligt beprövade och tillitsfulla, hur kommer det sig då att vi sålunda fortfarande inte vet vad tyngdkraft är, och än mindre att den är transcendental samt påverkar alla kroppars rörelser både i mikro- och makrokosmoserna? Gravitationen som den serbiske fysikern Nikola Tesla (1856-1943) myntade först av alla samverkar med planeterna, liksom solen och jorden håller månen i sin bana. Samma lagar gäller i praktiken i mikrokosmosens värld.

Newton kände sålunda inte till gravitationens mysterier, utan den kunskap han förvärvat inhämtade han från Michel Nostredame, som redan på sin tid visste hur man räknar ut himlavalvets enigmor. Det var inte heller Newton som myntade begreppen mikro- och makrokosmos, som i stället kom till senare under Petar II Petrović-Njegošs regenttid 1830-1851. Denne sistnämnde, som verkade som serbisk biskop och härskare över Montenegro, lämnade efter sig flera mastodontverk samt skapade historia i all världens hörn. För svenska folket och svenska medier blev han dessvärre helt okänd. Varför denna historiska diskrepans?

Mihajlo Idvorski Pupin (1858-1935) var en serbisk fysiker, kemist och elektrotekniker. Han var verksam vid Columbia University från 1890 och uppfann pupinspolen, som användes i telefonkablar för långdistanskommunikation. Användandet av en pupinspole kallades för pupinisering (att pupinisera). Pupin låg även bakom många andra uppfinningar, och hann därtill registrera 34 patent. Han fick Pulitzerpriset för sin självbiografi From Immigrant to Inventor (Från invandrare till uppfinnare) 1924. (Wikipedia) Hur många svenska skolungdomar känner då till Mihajlo Pupins uppfinningar och verk? Inte en kotte. Varför är Pupin censurerad i svenska massmedier?

Mileva Marić (1875-1948) var gift med fysikern Albert Einstein. Då Einstein var grav dyslektiker, fick hon göra alla matematiska uträkningar – något som hon gjorde välvilligt och av stor kärlek för sin make. Men Mileva fick dessvärre inte den uppskattning och credit hon förtjänade, varken av Einstein själv, patriarkatet, etablissemanget eller massmedierna i väst. Jag vågar påstå att det är den första kvinnomisshandeln och diskrimineringen som skett i västs moderna historia utan straffrättsliga påföljder och ME TOO-kampanjernas stöd.

Novak Đoković är en av världens, om inte världens, bästa tennisspelare som vunnit många matcher på löpande band. I svenska massmedier omnämns han dock knappt, så lite att till och med pensionerade tennisspelare, såsom McEnroe, Willander och Borg, får mer utrymme. De enda gånger media belyser och bjuder på utrymme är när det går dåligt för Đoković. Blott då är det stora rubriker med menliga glåpord om honom!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

ANALYS —

Serbien och serbisk kultur är upprinnelsen till Europas existens idag. Utan Serbiens kunskap och tekniskt kunnande skulle Europas folk fortfarande vara på stenåldersnivå.

I stället för att värdera högre och premiera Serbiens sociokulturella bidrag till den europeiska civilisationens välfärd, sätter man käppar i landets ekonomi och uppbyggnad av infrastrukturen. Varför denna evinnerliga rädsla för serberna och historiska bortstötning av desamma? De serbiska herulerna, även kallade erilar, stöttes bort av danerna för att de var kulturellt överlägsnare. Historien upprepar sig idag.

Redan på den tiden fruktade man serbernas språk, skrift och troslära. Hur många har exempelvis hört talas om vediska eller vendiska runor? Inte en kotte. Varför är det så svårt att smälta att ryssarna är etruskernas avkomlingar, liksom serberna är det? Ryssland har fått sitt namn från serberna och inte från något Roslagen. Det gamla namnet för Serbien är sålunda Raška/ Rasjka, vilket i sin tur härrör från Rasscia/ Rassia – dvs. Ryssland. Svenska medier undanröjer all kännedom om serber och ryssar för allmänheten. Varför? Vad har de att dölja för oss?

Serbisk-ortodoxa kyrkan är den största ortodoxa kyrkan i Sverige, men trots det motarbetas den av svenska massmedier och myndigheter som om den vore en terroristorganisation! Hur kommer det sig att alla andra trosinriktningar får en större medial uppmärksamhet, ett hjärtligare och mycket bättre bemötande och utrymme än den serbiska? Varför denna skeva bild av Serbien och serbisk tro? Det samma skulle kunna sägas om Ryssland och den rysk-ortodoxa kyrkan.

Serbien producerar anrika författare, krönikörer, novellister, diktare, skriftställare och litteraturskapare på löpande band, vars litterära verk översätts till en mängd olika språk – däribland japanska, kinesiska och ryska. I den svenska kulturvärlden, förmedlad av inhemska massmedier, råder serbisk författartorka. Varför är det så? Med tanke på att svenska författare säljer som smör i Serbien borde det finnas en sorts litterär reciprocitet här, eller har jag fel? Det finns inga som helst konkreta belägg på att svenska författare skulle vara bättre än serbiska och ryska, snarare är det tvärt om skulle jag vilja påstå.

Serbisk musik – vare sig det handlar om folklore, rock eller dansmusik – är vida känd på Balkan, så populär att den lyssnas allt från Slovenien och Kroatien (här dock under censurerade former och neddragna persienner) i väster till Bosnien, Montenegro och Makedonien i öster. Serbisk musik lyssnas också utanför Balkan och då främst i centrala och östra Europa, såsom Tjeckien, Slovakien, Ungern, Rumänien, Bulgarien, Grekland, Albanien och Ukraina. Alla de har gehör för serbisk musik, men i Sverige och i svenska massmedier stängs dörrarna igen så fort anspelet av serbiska melodier hörs. Varför denna musikaliskt diskriminerande uteslutning i Skandinavien, med tanke på att svensk musik faktiskt är vida omtyckt på Balkan? Var är det sunda förnuftets reciprocitet?

Svenska vinentusiaster åker till Vojvodina i Serbien och lär sig vinkonstens hemligheter där. När de väl kommer tillbaka till Sverige presenterar de den nya kunskapen i medierna som sin egen. Vilken svensk chauvinism och egoism!

Ordet ’vampyr’, liksom Draculas ursprung, är serbiskt. Om vampyrernas ursprung går sålunda att läsa i trovärdiga encyklopedier runt om i världen. Där står entydigt att vampyrerna är serbiska, men trots det kämpar massmedierna i väst att utmåla vampyrerna som något helt annat och oförklarligt, som mer okända varelser, dunkla och opåvisade ting. Vampyrerna får nya nationalitetsnamn i moderna lexikon och allt som påvisar serbisk härkomst gallras ut från bibliotekshyllorna och blir inte längre sökbart. Detta är om något censurering och förvanskning av språk- och kulturhistorien.

Svenska folket är således helt ovetandes om, tack vare bilderbergska medier, att Serbien har minst två ökända vampyrer att stoltsera med kulturhistoriskt, Sava Savanović och Petar Blagojević. Trots detta är det bara ”vampyrgreven” Dracula som man känner till. Men han var varken vampyr, varulv eller någon greve – utan blott en serbisk fursteprins. Läs min bok Furste Dracula – de drakoniska drobnjakernas herre (Vulkan, 2015) för att förstå!

Bata Živojinović är en av världens mest omtalade skådespelare. Han har gjort många filmer, de mest kända är partisan- och krigsfilmerna. Framför allt i Kina har han blivit en ikon. Kineserna åker vallresor till Serbien för att hedra honom. I Sverige och svensk tv är Živojinović emellertid lika okänd som tallkottarna i skogen. Varför denna bojkott?

När svenska massmedier citerar amerikanska militära språkrör försöker de alltid avpersonifiera dem, för den anrika västerländska integritetens skull, men när serbiska och ryska generaler uttalar sig får de groteska epitetsnamn, blir föremål för svartmålning och raljeranden och personifieras med självaste djävulens missfoster. Vari ligger då skillnaden mellan den amerikanska och den ryska integriteten? Varför värderas den serbiska integriteten mindre än den svenska?

Serbien ses av väst som Lillryssland och ett ryskt bihang på Balkan. Därför ligger det inte heller i västlänningars intresse att Serbien ska breda ut sig för mycket, utan snarare att det ska stagnera i helvetet. Det är samma revanschistiska politik som nazisterna och svartskjortorna bedrev med Vatikanens tysta välsignelse då som kroatiska Ustašarörelsens idag. Men problemet är att serberna inte kan vara några nybyggare, utan snarare fornbyggare på Balkanhalvön, vare sig vi önskar det eller inte, och äger därmed den absoluta rätten till stadsnycklarna. Denna historiska rätt är också bevisat genom DNA-forskningen, som påvisar att serberna är det äldsta folket i Europa, vilket naturligtvis är en evig törn i västländernas politiska ledares och massmediers ögon, som inget hellre skulle vilja än att exploatera och breda ut sig längs Adriatiska havet på serbers bekostnad.

När Sovjetunionen kollapsade under Gorbatjovs tid lyste alla Sveriges tv-kameror mot Kremls murar. Då dög Gorbatjov. När den Ryska Federationens ex-president Jeltsin skämde ut sig inför hela det ryska folket i svenska tv-rutor, bland annat då han föll stupfull i riksdagen, då gick det för sig att ha kamerorna på on-läge och ha kilometerlånga artiklar om “det tafatta” Rysslands ovissa framtid.

Nej! Det är en illusion att vi har neutrala och oberoende medier i Sverige. Tvärt om är alla de både regeringsstyrda, i och med att de erhåller miljonbelopp i statsbidrag, och utlandsstyrda av USA, Nato och EU med en aggressivt liberal-chauvinistisk blueprint-agenda. Alla de kontrolleras av Bilderberggruppen och de 15 familjerna, däribland Wallenberg- och Rotschildfamiljerna, finansmagnaterna George sr/ jr Soros, World Economic Forum (WEF), med flera andra lobby-aktörer!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

TEMA: Medicinevetenskap

Serbiska läkare: Hur vi utförde en historisk transplantation … På Akademiska barnkliniken Street i Belgrad utfördes den första livmoderstransplantationen i Serbien. I operationen deltog fyrtio läkare och annan personal, rapporterar TV B92.

Serbien har nyligen utfört sin första livmoderstransplantation för enäggstvillingar i världen, och vid detta tillfälle gästerna emissions pekfingret var läkare som var inblandade i driften – dr. Milan Milenković från Göteborgs universitet Clinic och dr. Miroslav Djordjević universitets barnklinik.

Operationen genomfördes vid University Barnkliniken den 26 mars 2017, som också var den första livmodertransplantation som genomfördes i Serbien.

Operationen genomfördes av ett stort team av läkare från Tirsa, med hjälp av ett stort antal sjuksköterskor och annan personal, och deltog i hela projektet är ett stort antal läkare från hela världen, som leddes av experten professor Mats Brännström från Sverige.

Patienten, som är syster och mor till tre barn, donerade sin livmoder.

“Detta är faktiskt i slutet av den första delen av vårt projekt vi planerar för mer än två år. Våra universitetsenheter i Belgrad Medical School och sjukhuset Sahlgrenska i Göteborg. Det handlar om två serbiska kvinnor, enäggstvillingar, som var goda kandidater och att vi representerar ett slags garanti för att förfarandet kan vara mycket lättare att genomföra än en sådana transplantationer, vilket är en av de svåraste organtransplantationer, kräver.

Hela poängen med den här historien är att enäggstvillingar på grund av genetiska likheter ingen immunosuppressiv behandling, inte alla dessa komplikationer förekommer kod så allvarlig att terapin skulle kunna äventyra andra miljömyndigheter”, enligt dr. Miroslav Djordjević till B92.

Kan personer som inte är relaterade genom blod eller tvillingar vara en del av denna process?

“Naturligtvis är vi i Sverige genomfördes nio sådana operationer i världen: fem mödrar gav livmoder av hans döttrar, i två fall de var systrar, en kvinna var en vän till familjen, och en rättspraxis gav livmodern sin sonhustru Det är HLA. vävnadstypning, om de uppfyller minst två av de tre villkoren kan göras transplantationen mellan människor som inte är identiska och tvåäggstvillingar. Eller mer benägna att lägga sig om två personer i familjebanden.”

Hur är processen för befruktningen?

“Vad laget från Göteborgs gjort och vad han upplevde verkligen mycket är att det är fullständigt testat och två systrar genomförts in vitro fertilisering implantation i livmodern som vi hoppas kommer att accepteras och kunna bära ett barn. Det är bara viktigt att notera att i idealiska förhållanden vid ett tillfälle immunosuppressiv avbryts behandlingen för att skydda människor från dess negativa effekter.

En patient, som hade livmoderhalscancer vid 26-års ålder, även efter den andra kejsarsnitt bort livmoder som hon fått från sin mor, för att eliminera risken för långvarig användning av immunosuppressiv behandling.”

Visar statistiken att barn som erhållits på detta sätt föds friska, men för tidigt?

“Statistik för nu finns det väldigt lite, men det är viktigt att notera att i kvinnor som bär risken för tidig födsel leder till högt blodtryck. Även befruktning bär risken för högt blodtryck, vilket ökar den äldre livmodern. Av denna anledning om 35:e eller 36:e graviditetsveckan är det ett kejsarsnitt som kvinnor som inte känner transplanterade livmodern flyttar frukt. Nerv, tyvärr är det inte möjligt att transplantera, så att de inte kan känna när arbetskraften börjar. Därmed förlossningen med kejsarsnitt utförs vanligtvis.”

Vad som återstår, när de lämnar gäster från Sverige, läkare och chef för transplantationskirurgi vid Harvard, och tre läkare från Israel? Kommer du att fortsätta utbildningen inom detta område?

“Det skulle vara bra att fortsätta att utvecklas i denna riktning för att utveckla det som finns på den kliniska globala nivå alla dessa 20-30 år, eftersom det finns många medborgare som lider av en av dessa syndrom. Vetenskapen har inga gränser, vilket innebär att nu behöver du inte att vara nära honom, men att genom olika projekt, skapa kontakter, etcetera, fortsätta att utveckla initiativ på global nivå.” (B92, Petak ​​31.03.2017.)

Naturligtvis ligger det inte i de Bilderbergägda massmediernas intresse att serbiska mödrar ska genomgå framgångsrika livmoderoperationer på löpande band. Illvilliga bilderbergare skulle snarare vilja se och glädjas åt serbers totala eliminering som folk och nation!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

___________________________________________

Mer om samma tema:

• https://www.blic.rs/vesti/drustvo/srpski-doktor-pomera-granice-u-beogradu-je-radio-nesvakidasnju-transplantaciju/5hyq73l
• https://www.blic.rs/vesti/drustvo/srpski-doktor-koji-je-prvi-u-svetu-presadio-matericu-medu-jednojajcanim-bliznakinjama/b2ml3dy
• https://www.euronews.rs/srbija/drustvo/9685/podvig-srpskog-lekara-zeni-koja-je-bolovala-od-leukemije-presadeni-jajnici-zamrznuti-jos-kada-je-imala-14-godina-sada-je-majka-dvoje-dece/vest
• https://www.politika.rs/sr/clanak/377382/Jedinstvena-transplantacija-materice-obavljena-u-Beogradu

Serbiska och svenska läkare utförde en historisk transplantation i Belgrad – men medierna i Sverige lade traditionsenligt locket på! (Källa: B92.)

Frankrikes presidentkandidat Marine Le Pen ogiltigförklarar erkännandet av Kosovo! Detta är en orättvisa mot serberna! (Kurir/ Politika, 20.03.2017.)

Enligt serberna gjorde en enorm orättvisa nittiotalet och Europa är skyldigt att rätta till denna orättvisa, sade Le Pen.

Marine Le Pen, den franska presidentkandidaten och ledare för Nationella fronten, sade att det kommer att avbryta erkännandet av Kosovos självständighet när han blir president i Frankrike, den franska medier publicerade!

Vid ett valmöte i Paris sade att Kosovo “och Christian heliga serbiska mark som är den sista barriären till skapandet av en ny islamisk stat i Europa.”

– Mot serberna gjordes en enorm orättvisa på nittiotalet och Europa är skyldigt att tillrättaställa denna orättvisa, sade Le Pen.

Recall, Marine le Pen högerpolitiker som har arbetat aktivt på lobbyverksamhet för serbiska intressen när det gäller Kosovo och Metohija, Republiken Srpska och Serbiska republiken Krajina, och därmed också erhållit en enorm respekt från det serbiska folket i Serbien och diasporan!

Inom kort!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

ANALYS —

Dawit Isaak är ofta på löpsedlarna runt om i Sverige, där han hyllas som en svensk-eritreansk demokratikämpe som står upp för de mänskliga rättigheterna i Eritrea. Att han emellertid är skyldig som stryk är medierna inte intresserade av att höra. Det är bara deras utopiska sanning som gäller – och därmed basta.

Dawit Isaak kom till Sverige som flykting från Eritreakriget 1987. Efter kriget återvände Isaak till Asmara, där han blev delägare i och arbetade som journalist på landets första oberoende “demokratiska” tidskrift Setit.

Men i september 2001 arresterades Isaak och en rad olika andra journalister av den eritreanska regeringen, för att de i Setit skrivit om en grupp politiker i regeringen, den så kallade 15-gruppen, som krävde demokratiska reformer i landet.

Samtidigt kan man tycka att han får skylla sig själv, när han på eget bevåg åker till Eritrea och kritiserar dess regering i en tidskrift – och sålunda blir fängslad för det. Naturligtvis kände han till riskerna, det är inget naivt barn det handlar om, och nu får han avtjäna sitt långa straff. Mer än så är det inte.

Dawit, som själv försatt sig i situationen, ber nu Sverige att bistå honom med alla medel för att ta honom ut ur landet. Men ska vi nu också hjälpa varenda svensk medborgare som hamnar i fängelse utomlands att komma ut, eller? Det finns faktiskt ett otal svenska medborgare som sitter fast av olika anledningar i fängelserna på Balkan, i Filippinerna, Thailand, Vietnam, USA. Varför tiger Sveriges regering och utrikesdepartement om detta?

Varför arbetar man inte för att också få hit dessa – och inte blott utvalda personer efter kön och färg såsom Dawit, Schibbye med flera mediehjältar? “Men nu kan vi visa att tystnaden var en del i UD:s strategi.” (…) och att UD styrde “mediebilden av etiopiensvenskarna.” (“Så styrde UD mediebilden av etiopiensvenskarna och kritik mot flum i TV4-soffa”, P1/ Medierna, sverigesradio.se, Lördag 12 januari 2013)

Den kosovoserbiske ledaren, tillika ordförande för det Serbiska Demokratiska Partiet (SDP), Oliver Ivanović är ett mycket bra kontraexempel för att visa hur de svenska massmedierna systematiskt väljer och vrakar i sin skeva rapportering. Denne Ivanović tycks vara helt främmande för mediefolken, men är för den skull inte ringaktad och förbisedd i serbiska och ryska medier. Inte ett fragment av ord får den svenska allmänheten veta om hans katastrofala tillstånd i de unkna fängelsehålorna i det högt maffiakriminaliserade utbrytarlandet Kosovo.

Och när jag skriver till Heidi Avellan, politisk chefredaktör och chef för ledarredaktionen på Sydsvenska Dagbladet, och frågar varför de inte rapporterar också om serbiska lidanden och offer, får jag ett bitvis kryptiskt och raljerande svar tillbaka: “Du har nog missuppfattat detta.”

Europa borde skämmas, och Sverige med det! SDP-ledaren Oliver Ivanović har suttit oskyldig i fängelse i drygt tre års tid. Under de 1 097 dagarna bakom galler och bom har lag och rättvisa våldtagits gång på gång.

Den fängslade Ivanović dömdes under tiden till hela nio års fängelse i ett mål som hanteras av den EU-inrättade domstolen, Eulex, i första instans – trots att ingen av de 81 vittnena pålagt honom skulden för krigsförbrytelser. Han greps således av EU:s rättsdelegation för Kosovo, Eulex, misstänkt för krigsbrott och “anklagas för brott begångna 1999 och 2000 mot albanska offer”, enligt hans advokat som inte gav några fler detaljer. (“EVROPO, STIDI SE: Oliver Ivanović tri godine nevin u zatvoru! Punih 1.097 dana traje silovanje zakona i pravde!”, Informer, 27.01.2017.)

När Oliver greps i staden Kosovska Mitrovica var hans son Bogdan Ivanović mindre än tre år. Bogdan är nu hela sex år och har sålunda tillbringat halva sitt liv utan far. Oliver får dock träffa honom en timme i veckan. (“EVROPO, STIDI SE: Oliver Ivanović tri godine nevin u zatvoru! Punih 1.097 dana traje silovanje zakona i pravde!”, Informer, 27.01.2017.)

Oliver går nu igenom ett helvete, men han ger inte upp. Föreställ er på samma gång en situation där en svensk pojke vars far kidnappats erhåller ynka 60 minuter i veckan för fadersumgänge. Det skulle skapa stora rubriker och ett ramaskri i svenska medier – och mediedrevet skulle inte avta på länge.

En dag i förvar för en oskyldig man är oerhört svårt att förstå eller utstå, men inte som Olivers 1097 dagar bakom lås och bom för påstådda krigsförbrytelser mot albanerna. Kosovoserberna går således igenom dagliga prövningar i det nationellt djupt splittrade utbrytarlandet. Det är att välja mellan två alternativ: att se sitt nederlag i vitögat eller att slåss för överlevnad ända till slutet. På samma sätt som svenskarna kämpar för Dawit Isaak slåss serberna för Ivanović. Rättvisa kommer att skipas!

Detta är en synnerligen politisk dom iscensatt av EU och Nato, men Oliver har fungerat som en balans för allt som händer och vad som kommer att hända i Kosovo. I tre års tid lider han och serberna med honom i Kosovo och Metohija av oket från åratal av förtryck från Eulex och många andra orättvisor varje dag. Jag hoppas av hela mitt hjärta att rättvisan kommer att segra igen och att det fortfarande finns goda och samvetsgranna människor som dömer enligt lag och samvete.

Detta är diktaturens exempellösa rättsvåld och västs illvilliga ansikte utåt – men inte så länge till. Västs medier, däribland svenska, borde skämmas över hundratals serber som lämnats för att ruttna i Eulex och Haags terrorfängelser. Varför ställer inte Europas regeringar och dess institutioner ultimatum till dessa fanatiker? Varför tiger de? Är de måhända i maskopi?

I våra svenska radio- och tv-kanaler och i dagliga pressen nämns Oliver Ivanovićs namn överhuvudtaget inte. Där är ingen som vill lobba aktivt för honom, och minst av alla magnaten George Soros (Schwartz) med flera likasinnade. Vi gör sålunda inte ett dugg för att omnämna hans lidande eller för att få ut honom från kosovoalbanska fängelser. Men tyvärr är han varken den förste eller den siste som förråtts av omvärlden, däribland Serbien självt!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

___________________________________________________________

FAKTA OM RÄTTEGÅNGSPROCESSEN – TRE ÅR AV RÄTTSTORTYR OCH ORÄTTVISA

* Oliver Ivanović greps i Kosovska Mitrovica den 27 januari 2014

* Dömdes i januari 2016 till nio års fängelse av Eulex domstol i första instans

* Gjorde sig skyldig till påstådda krigsförbrytelser mot albanerna i södra Mitrovica

* 81 vittnen hörda, Olivers relation till brotten har dock inte fastställts

* Överklagade domen i april 2016

* I den andra instansen gavs ingen tidsfrist för beslutet

TEMA: Aleppo i juletid utan massmedial bevakning

Ryska soldater distribuerar varm mat och julklappar till syriska barn i Aleppo. De svenska massmedierna håller emellertid tyst om detta. I stället insinuerar västmedierna, däribland de svenska, att “Ryssland begår ‘massakrer’ i Syrien.”

Denna välgörenhetskampanj kommer aldrig ses i Saudiarabien, där både julfirande och kristendom är förbjudet, och än mindre i hycklande svenska massmedier.

Obama driver ut 35 ryska diplomater från amerikansk mark, samt anklagar dem för att vara “underrättelseagenter” utan några bevis. Washingtons russofobi har urartat till en helt ny nivå. Obama slog också till med nya sanktioner mot Ryssland för påstådda “cyberattacker”, ett riktigt menligt drag från ett land som spionerat på 193 länder.

Asma al-Assad, som är Syriens första dam och president Bashar al-Assads fru, är känd för att vara en stor välgörenhetsgörare. Hon och hennes man besökte bland annat föräldralösa barn i Our Lady of Saidnaya Patriarchal Monastery, ett kloster tillhörande den grekisk-ortodoxa kyrkan i Antiochia beläget i Saidnaya utanför Damaskus. Inget heller om detta unika besök i västmedierna.

Dock inget i de traditionella medierna om att: “Rysslands militärpolis distribuerar varm mat, bröd och te till fördrivna barn i östra Aleppo och inrättar mobila sjukhus för att ge dem sjukvård.” Ryssland ger skydd och mat, över 35 ton varma måltider, medicin och varma kläder till fördrivna syriska barn, kvinnor och äldre i östra Aleppo. Men de traditionellt antiryska massmedierna vill få oss att tro att Ryssland i stället dödar civila.

Varför håller de bilderburgägda medierna inne med information om de ryska soldaternas goda gärningar, om den ryska distributionen av mat och julklappar till syriska barn i Aleppo? Varför denna skeva bild och snedvridning av nyheter när Ryssland och ryssar är i fråga?

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

_____________________________________________________

Källa: PrintScreen, Sarah Abdallah, Twitter.

TEMA: Juletid i Bashar al-Assads Syrien

På söndag, den syriska gemenskap kristna firade jul. President Bashar al-Assad och hans familj besökte barnhemmet på jul och ortodoxa kloster “Our Lady of Saidnaya” nära Damaskus.

Footage av besöket, som verkade sprida sig genom sociala nätverk, som gjort oss fråga oss: “Varför västerländska medier inte bära denna”. Det är möjligt att de inte vill visa denna sida av den syriska presidenten, i motsats till deras ppredstavljanju Assad att genomföra “diktatur och terror mot oskyldiga befolkningen.”

President Assad och hans hustru tillbringade juldagen på Our Lady of Saidnaya kloster, norr om Damaskus.

Assads besök i klostret är den enda av de ljusa fläckar som nyligen har ägt rum i Syrien. I Aleppo, som var till stor del under terroristerna under de senaste fyra åren, tiotusentals kristna firade semester för första gången sedan 2012, de jihadister kommer.

Inom kort!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

(VIDEO) I S NJIMA MI TREBA DA BUDEMO U EU! Ubi Srbina, Srbe na vrbe i Za dom spremni grmelo u Splitu! Navijači “Torcide”, pristalice kroatiska fotbollsklubben Hajduk Split, skanderade “Döda serben!”, “Häng serberna i videträd!”, “Vukovar, Vukovar!” och “Redo för Fosterland” på derbyt med Dinamo Zagreb. (Informer.rs, 18.12.2016.)

Och med dem ska vi samexistera i EU! Döda serben, häng serberna i videträd och Redo för grmelo i Split supportrar “Torcida”, anhängare av fotbollsklubben Hajduk Split skanderade “Döda serben!”, “Häng serberna i videträd!”, “Vukovar, Vukovar” och “Redo för Fosterland” under derbyt mot Dinamo Zagreb. (Informer.rs, 18.12.2016.)

Kroatiska medier uppskattar att anhängarna av Hajduk – medlemmar i “Torcida”, beställt av vad de tycker om ett enat de starkaste fotbollsklubbar i Jugoslavien i den gemensamma ligan, men på grundval av den här videon verkar det vara något mer än så! (Informer.rs, 18.12.2016.)

Kroatiska fans är kända för sin betoning på nazistiska och Ustasja simbola.Izmedju annat i juni 2015 fans av representation drog en svastika på fältet innan spelet med Italien i Split, och läktarna är ofta hört Ustashe slogan “Ready”.

De viftade med flaggor kroatiska försvarsmakten (HOS), och har höjt banderoll där det stod “Twinning är inte ett alternativ.” Torcida “mot Jugolige”. Eftersom diskriminerande svängar och samtal till våld hotar Hajduku ny mening, den kroatiska medier. Tidigare i går, utanför lokaler serbiska nationella rådet i Zagreb höll en protest organiserad av Indigenous Kroatiska rättspartiet (AHSP), under vilken den sammansatta ropade Ustasja rop “Redo för Fosterland”.

Protesten hölls på grund av slutförandet av Kroatiens Parlamentets utskott för avskaffande av minnesmärken för avlidna medlemmar av HOS, som läser, “Ready”, har nyligen placerades i Jasenovac, rapporterade kroatiska Jutarnji list. (Informer.rs, 18.12.2016.)

Ustaša bestod av soldater och svartskjortor som hade samma åsikter som Adolf Hitler och Benito Mussolini. Nu frodas samma fascistoida ideologi i det nya EU-landet Kroatien. Och med dem ska vi samexistera i EU!? Må gudarna vara nådiga!

Men var är massmedia i Väst och Sverige när det gäller kroatisk fascism och neonazism? De lyser med sin frånvaro som så många gånger förr.

På samma sätt gjorde de när uppemot 750 000 serber, romer och judar arkebuserades på löpande band i dödslägret Jasenovac under andra världskriget (ingen svensk journalist bemödade sig ens om att skriva om det), det kroatiska blixtkriget “Oluja”:s framfart 1995, där uppemot 250 000 krajinaserber tvingades lämna sina hus och hem och fly till Serbien (serberna ‘fick stå sitt eget kast’, enligt många svenska journalister), och nu senast när kroaterna reste minnesmonumentet över den så kallade ‘kroatiske nationalhjälten’ Miro Barešić. Att denne var en ökänd terrorist som 1971 likviderade den jugoslaviske Sverigeambassadören i Stockholm, Vladimir Rolović, saknar relevans och nyhetsvärde i svensk press. Svensk geschäft!

Att tiga är sålunda ett sorts brott. Om massmedia i Sverige inte inser konsekvenserna av sitt handlande, kan de räkna med att bli uppläxade, tillrättavisade och bemästrade förr eller senare – om så i domstolen!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Hajduk Split – Dinamo Zagreb. Genljud av höga fascistrop: “DÖDA SERBEN! (…) HÄNG SERBERNA I VIDETRÄD! (…) REDO FÖR FOSTERLAND!”

ANALYS —

– “Starkt hbtq-stöd för Clinton i valet” (Sydsvenska Dagbladet/ VÄRLDEN, Måndag 7 november 2016)
– “Olle Lönnaeus: Donald Trump – en svensk mardröm” (Sydsvenska Dagbladet/ SVERIGE, Tisdag 8 november 2016)

Efter ett 100-tal slumpmässiga uppringningar till serbiska hushåll i Sverige har jag fått en något sålunda samlad bild över vad svenskserberna tycker om de amerikanska presidentkandidaterna Hillary Clinton och Donald Trump. I flera fall var min uppringning välkommen och sålunda ett startskott för svenskserberna att börja tänka kring både inrikes- och utrikespolitik.

Här följer vad de anser om Hillary Clinton och Donald Trump…

På grund av kriget i Bosnien, som även bortom gränserna blev ihågkommen som Europas mest förödande konflikt sedan andra världskriget, där, enligt officiella siffror, dödades mer än 100 000 människor och fördrevs nästan 2,2 miljoner, ringde Hillary, enligt egen utsago, sin make och tillika USA:s tidigare president ända från Afrika där hon var på besök 1999, insisterandes på att han skulle bomba Serbien, även om situationen på Balkan inte på något sätt utgjorde ett hot mot Förenta staternas säkerhet.

Natos upphörande av bombningarna av Serbien innebar inte adekvat ett upphävande av Clintonadministrationens – och än mindre fruns – inblandning i den serbiska provinsens förhållanden, utan tvärt om fortsatte det till den grad att Hillary Clinton började uppleva Kosovos status, som hon själv menade, personligen.

Efter uttalandet att Kosovofrågan inte bara en fråga om utrikespolitik, utan också en personlig fråga för henne, hennes familj och supportrar, sina känslor gentemot denna avlägsna del av världen och i den en stat med diskutabel suveränitet, är Hillary kanaliseras i form av flera prijateljstkih möte med ordföranden för det självutnämnda Kosovo medlems~~POS=TRUNC Hashim Thaci, vars roll i spetsen för den albanska terroristorganisationen, och de avgifter som han deltagit i ett antal mord, narkotikahandel, kidnappning och mänskliga organ, tidigare första dam i USA och en potentiell framtida ordförande i samma land, har uppenbarligen ingen personliga åsikt.

Men det bästa argumentet på temat vad Clinton tänker på serb är på lokal nivå “Hillary” i Priština, boutique öppen i hennes ära, och avsikten med ägaren att “hennes stil populärt bland unga professionella kvinnor Pristina”.

Vad gäller Donald Trump Baserat på alla ovanstående, är det svårt att hitta någon som de serber mrskija nationerna, även om frågan var den näst mest populära kandidat för president i USA.

Med undantag av nyheten om Trump berömda uttalande om att serber inte borde ha bombats, som visade sig vara halv sant, eftersom det är platsen för bomberna hade i åtanke något mer praktiskt, såsom de väpnade styrkorna, som inte skulle ha orsakat en stor del av trender och kaos som en bomb, nästan ingen hans uttalanden om oss direkt.

Det som skulle kunna vara av betydelse för svenskserberna, är Trumps officiella opposition till de flesta amerikanska militära åtgärder, och den öppna stöd av Putin (och som är ömsesidigt), du kanske tala till stöd för sina strävanden för harmoniska internationella relationer, och de som tror i den rysk-serbiska vänskap och att vi kunde dra nytta av deras ömsesidiga välvilja.

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

ANALYS —

Den spända relationen mellan Ryssland och världssamfundet är i hög grad fabricerad i västs mediehus, däribland Sveriges, under magnaten George Soros ekonomiska beskyddande vingar. Detta kommer i hög grad till uttryck i massmedia, både i radio, tv och press, men också bredare på nätet och i olika sociala nätverk.

Obamaadministrationens styre, i samarbete med Nato, EU och Bilderberggruppen i Sverige, har en hel armé av internetkrigare och troll som försöker sätta krokben för Ryssland – både i form av propagandaspridning på olika typer av bloggar, kommentarsfält på inhemska och internationella nyhetssajter, och nedsvärtning av rysk kultur, historia och samhälle.

Mediehusen kastar offentligt ljus över Rysslands så kallade ”ljusskygga verksamheter” samtidigt som man förbiser sina egna politiska ledares snedsteg och skandaler.

Det finns sålunda en hel del Internettroll verksamma i Väst som arbetar på skiftgång. Det kan innebära att folk under olika falska identiteter och pseudonymer skriver inlägg på sociala medier, både i inhemska och utländska kommentarsfält, allt för att manipulera debatten, misskreditera Rysslands president Vladimir Putin och på så sätt föra fram Obamaadministrationens och Washingtons euroatlantiska linje (efter de så kallade Brzezinski- och Wolfowitz-doktrinerna).

USA är övertygat om att det är den ryska staten som ligger bakom Internettrollen, men dessa finns inte i Ryssland utan snarare i Väst. Sociala medier hotas på löpande band. Oberoende astronomer, som inte arbetar för Nasa, likvideras i hundratal en efter en. Varför? De usla och diskriminerande arbetsförhållandena mörkläggs. Luffare på gatorna minimaliseras. Dödsstraff i USA ses som en självklarhet, men i Öst som primitivism och stammentalitet. Västs mediehus ger sken av att de är professionella och sysslar med tidningar, internet och media, men i själva verket är det bara skvaller och rappakalja de rapporterar om och inget kärnfullt i sig.

För att dra ett skolexempel: Kommer ni ihåg året 2006? De flesta har glömt bort det, men inte jag och flera insiktsfulla med mig. Då var det mycket skriverier i tidningarna om sex och det varma vädret i media och hur svenska kvinnor skulle göra med benen, huruvida de skulle raka dem eller inte på sommaren. Men inte ett smack fick man läsa om exempelvis Serbiens närmande till Nato och EU, bland övriga viktiga frågor från Balkan som media i Väst ska belysa, vare sig de har utrymme eller inte för det, ‘i god journalistisk anda’!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

ANALYS —

Serber och ryssar härstammar från stolta flertusenåriga furste- och tsardynastier. Vi tycks dock ha förträngt de förnäma och ståtliga ryska tsardynastierna som härskade långt mycket längre än kommunisternas politiska ledare under perioden 1917–2000. Ryssland är åter idag en demokrati i utveckling, precis som det var före kommunistepoken.

Serberna, liksom ryssarna, har orättvist fått utstå Kommunismens följder. Kommunismen har tärt på slaverna, som en elekartad cancersvulst. Kommunismen försökte knäcka Moder Rysslands och Syster Serbiens ryggmärgar och lyckades sålunda förinta miljontals ryssar och serber, närmare precist 27 miljoner ryssar och 1/3 av den serbiska nationen!

Men varken Kommunismen, Marxismen, Lenjinismen eller Bolsjevismen kan vara slaviska uppfinningar, utan mer en judisk-masonisk komplott. ”Av 22 medlemmar i den första kommunistiska regeringen var 17 judar. Förutom det är det viktigt att anmärka, att av 554 högre chefer under den postrevolutionära perioden i Sovjetunionen var 447 av judisk härkomst. Det är uppenbart att revolutionen organiserades till största delen av icke-ryska krafter med hjälp av frimurare runt om i världen. De största offren i den här revolutionen hade det ortodoxa ryska folket tillsammans med sin kyrka”. (Светосавље; http://www.svetosavlje.org/biblioteka/Izazovi/Ecumen/ecumen04.htm.

Varför denna antislaviska konspiration? Det är inte så konstigt att serber och ryssar nu slår tillbaka med handfasthet, då de har surt förvärvade minnen från förr.

Man kan faktiskt hitta inflytande från judendomen i Marxismen. I Västerlandets filosofi och dess samband med den politiska och sociala utvecklingen (originalversionen History of Western Philosophy utkom 1945) hävdar den brittiske filosofen och matematikern Bertrand Russel (1872-1970), att ”Karl Marx (som själv var jude, precis som Lenin och Stalin lär ha varit!?/ mitt inlägg) införlivade den judiska bilden av det historiska förloppet med socialismen” i sitt stora kommunistiska epos ”Das Kapital”.

För det mesta är det negativa saker man får höra och läsa om Serbien och Ryssland i svensk/ nordisk radio, teve och press. Uttryck såsom ”rysskommunister” och ”kommunistfascister” används felaktigt i kultur- och samhällsdebatterna och reportagen. Sovjet- och kommunisttiden är passé. I stället för att blicka framåt återerinras vi dagligen om detta förlegade stadium, som var under förra århundradet.

Vi förvränger och förvrider allt som är slaviskt samt kaotiserar konstant bilden av Serbien och Ryssland, som, vare sig vi vill det eller inte, är en del av vårt Europa — må vara ett annat slags (”Ryssland — ett annat Europa: historia och samhälle under 1000 år”, Sveriges Utbildningsradio AB och SNS Förlag, Birgitta Furuhagen/red., Stockholm 1995).

Långt ifrån alla ryssar är bolsjeviker, kommunister och ultranationalister, liksom med serberna på Balkan. Behövs obegripliga ordkonstellationer för att illustrera Ryssland och rysk kultur?

De nordiska vikingarna var mest intresserade av resor i öst- och sydled (raskiernas land, Munkön, etc.) och reste (raserade tyvärr också!) många minnesmärken och städer, som vittnar om de historiska kulturbanden: Kiev, Novgorod, Volgograd, med flera städer.

Coca Cola är inte en svensk tradition, ändå matas vi med den dag efter dag. Rysk borsjtjsoppa med piroger åts av många svenskar för 200 år sedan. Idag vet knappt någon vad borsjtj är. Ryska kyrkbyar i Sverige är utdöda, men har funnits en gång i tiden. Deras historia är utraderad precis som med allt annat, som vittnar om vendernas och slavernas kulturella spår i Norden (Ven, Vendiska havet, vendiska runor, m.m.).

Olof Rudbeck d.ä. (1630-1702), Johan Ludvig Runeberg (1804-1877), Alfred Jensen (1859-1921), Johann Wolfgang von Goethe (1749-1832), Rebecca West (1892-1983) med flera var alla de sanna vänner av slaverna! Var finns då dagens slavister och slavofiler?

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

ANALYS —

“Ledare: Nord Stream 2 sprider oro. Från Slite till Vita huset.” (Sydsvenska Dagbladet/ Huvudledare, Söndag 23 oktober 2016)

Sydsvenska Dagbladet är en av de svenska tidningar som tydligast spär på sin antiryska retorikhållning. Det är bara banala, triviala vidrigheter som kastas ut ur dess kanoner. Varför denna avsaknad av okunskap och vilja till förståelse? Jag vågar bestämt hävda att Sydsvenska Dagbladet, och flera inhemska mediehus med det, bryter flagrant mot dess egen bolagsordning!

Nu kanske Per T. Ohlsson, senior krönikör i SDS, och Heidi Avellan, politisk chefredaktör på SDS och HD, får sig en hicka i halsen, men att så oprofessionellt handleda en renommerad nyhetstidning som Sydsvenska Dagbladet år efter år utan minsta strimma av sanning och någon som helst kontroll och verifiering av dess journalistiska arbete är en skandal av värsta sorten! Det är konstigt att folk inte reagerar med fasa på alla blåljugande journalister i större omfattning.

De amerikanska journalisterna Bill Kovach och Tom Rosenstiel fokuserar således kring journalistikens kärnbudskap i boken The elements of journalism (The Elements of Journalism, Revised and Updated 3rd Edition: What Newspeople Should Know and the Public Should Expect 3 Rev Upd Edition).

I sin bok The Elements of Journalism, identifierar Bill Kovach och Tom Rosenstiel de grundläggande principerna och rutinerna inom journalistiken. Dessa 10 element är gemensamma för, vad de kallar, ‘god journalistik’:

1. Journalism’s first obligation is to the truth

2. Its first loyalty is to citizens

3. Its essence is a discipline of verification

4. Its practitioners must maintain an independence from those they cover

5. It must serve as an independent monitor of power

6. It must provide a forum for public criticism and compromise

7. It must strive to keep the significant interesting and relevant

8. It must keep the news comprehensive and proportional

9. Its practitioners must be allowed to exercise their personal conscience

10. Citizens, too, have rights and responsibilities when it comes to the news

Den sista punkten är särskilt av vikt, påpekar Kovach och Rosenstiel. Medborgarnas ansvar är: ”even more so as they become producers and editors themselves” (2014, s. 9). Frågan kvarstår dock om dagens trixande och jonglerande massmedier i Väst lever upp till dessa punkter!?

Inget av punkterna ovan står dock Sydsvenska Dagbladet för och än mindre Heidi Avellan och Per T. Ohlsson. Varför då driva vidare den här neoliberala tidningen som ingen läser förutom ansvarige utgivare själv. Sydsvenska Dagbladet har en hemlig agenda som finansieras av Bonniergruppen; utan dem hade tidningen åkt ut från nyhetsarenan för länge sedan. Det är sålunda rikemansklubbens stöd och USA-lobbade pengar som vidmakthåller tidningen och dess redaktion! Utan denna uppbackning hade Avellan och Ohlsson krattat svenska trädgårdar för länge sedan! — Sanna mina ord!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

_____________________________________________________

Läs mer om samma tema/

– The elements of journalism; https://www.americanpressinstitute.org/journalism-essentials/what-is-journalism/elements-journalism/

ANALYS–

Svenska massmedier är som förblindade. De ser inte det väsentligaste i varje begrepp utan bara det som passar dem och deras fickor för tillfället. I Sveriges Radio P4 (från 2016-10-18) jämrar sig journalisterna om att folk borde ‘kolla fakta’ för att inte låta sig gripas av masshysterin kring clownerna som satt skräck i världen. Denna rättmätiga appell om faktagranskning gäller i största grad också andra samhällsgrupper, däribland ryssar och serber. Det finns så många skolexempel att illustrera med här.

Hillary Clinton, för att nämna ett tydligt exempel, skönmålas, försvaras, piedestaliseras och saligförklaras som om hon vore en drottning av aldrig skådat like. Hon framställs som “den i särklass starkaste förhandstippade kandidaten, långt framför andra tänkbara kandidater (…)” (“Hillary Clinton vill bli USA:s president”, Expressen.se, Söndag 12 april 2015). Men så värst långt framför Donald Trump är hon inte och hennes dunkla kontakter med Rotchildfamiljen, magnaten George Soros (Schwartz), sionistsällskap med flera andra tvivelaktiga personer och organisationer mörkläggs ihärdigt.

Likaså hennes explosiva och hotfulla attityd gentemot motståndare och oliktänkande samt olämpliga uttalanden om Iran, Ryssland och Serbien har passerat smärtfritt genom västmedierna utan någon som helst kritisk granskning. Hennes tillika kontroversielle make, Bill Clinton och USA:s f.d. president, har även han trampat i klaveret flera gånger om.

Bland annat hade Clinton en relation med sin oemotståndliga sekreterare, Monika Lewinsky, vilket han bestämt dementerade i början. Han startade och slutförde flera krig, bland annat det ‘tysta kriget’ i Irak (vilket öppnade vägen för George W. Bushs blodiga invasion) och kriget på Balkan – där han tillsammans med kollegan Madeleine Albright bombade hejdlöst Serbien och fråntog dess kulturhistoriska vagga Kosovo och Metohija. Han våldtog och våldförde sig mot flera kvinnor i USA dessförinnan Lewinsky, bland övriga sexbravader. Clinton har således många magstarka meriter på sitt CV. Se gärna YouTube-klippet ovan för att bilda Er en egen uppfattning!

Och sådana människor får gå lösa på de röda mattorna i Väst och erhålla utmärkelser från höger och vänster. Hallå, hur står det egentligen till med det massmediala? Jag menar, i stället för att sitta bakom lås och bom glorifieras paret Clinton som om de vore kungliga digniteter – men är långt ifrån sådana. Kung eller drottning, om någon, är Julian Assange som på grundlösa indicier och helt felaktigt utpekats och anklagats av svenska medier och domstolsväsendet för att vara en ‘farlig våldtäktsman’.

Assange är minst sagt ofarlig, det vet vi alla – inberäknat åklagarna, men hans största problem är att han läckt, och läcker fortfarande, hundratusentals hemligstämplade dokument och handlingar som de facto försätter både Sveriges och USA:s nationella enheter och territoriella integriteter i gungning. Han är således en säkerhetsfara för Väst, precis som Edward Snowden, och kommer att betraktas som sådan länge till.

Om någon, är det just Wikileaks som kommer att krossa myten om den ärliga Hillary Clinton! Nya dokument som Wikileaks läckt visar sålunda att hon under en längre tid erhållit pengar från huvudfinansiärerna av Islamiska staten! (”VIKILIKS RAZBIJA MIT O POŠTENOJ HILARI: Klintonova dobijala pare od glavnih finansijera Islamske države!”, Informer — Sputnik, 11.10.2016.)

Om Hillary Clinton trots allt och mot all förmodan skulle vinna och kamma hem presidentvalet i USA den 8 november 2016, är en sak säker. Det skulle definitivt bli ett igångsättande av ett kärnvapenkrig mot Iran och Ryssland, som hon redan på ett tidigt stadium under sina valmöten aviserat om.

Men inte bara det här är Hillary i stånd att göra. Hon var också först ut med att vilja få bort Libyens starke man Muammar Gaddafi, eftersom han valt att finansiera Obama i stället för att ge henne ekonomiskt stöd till hennes presidentkandidatur. USA eliminerade följaktligen också sin allierade Gaddafi, eftersom han ville införa gulddinaren i sitt hemland som avsevärt skulle undergräva den amerikanska dollarn – det vill säga den skulle inte längre vara den starkaste valutan i världen. På den tiden hade Gaddafi i sitt lager hela 150 ton rent guld!

Därtill har Hillary Clintons trogna följeslagare Madeleine Albright, och tillika USA:s f.d. utrikesminister, upprepade gånger antytt avundsjukt om att Ryssland förfogar över ofantligt stora naturresurser och att de är orättvist fördelade. Hillarys och Albrights krig mot Ryssland är sålunda också ett faktum!

“Dessa är de resurser som krävs för den ultimata uppgörelsen med Ryssland och fråntagandet av Sibirien, med alla dess energiresurser och möjligheter (…) att erövra de tillgängliga resurserna från Ryska federationen är Zbigniew Brzezinskis, Madeleine Albrights och andra hökars, vid den amerikanska tankesmedjan Council on Foreign Relations (CFR)/ mitt inlägg, yttersta mål som formulerar USA:s utrikespolitik.” (“KONAČNI CILJ JE OTIMANJE RESURSA KOJE IMA RUSIJA”, Vestinet.rs, Četvrtak, 8. marta 2012.)

Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

TEMA: Plantering av krigsbrott

Massmedierna och politikerna i väst försöker sätta dit Putin för krigsbrott, på samma sätt som man gjorde mot Slobodan Milošević, Radovan Karadžić, Biljana Plavšić, med flera serbiska ledare. Allt handlar dock blott om västerländska vanföreställningar, fabricerade lögner, indicier och ren illvilja. Fram med bevisen, om det nu är så att Putin gjort sig skyldig till brott!

Massmedierna smider planer, precis som västpolitikerna, för att försöka få till en anklagelse mot Vladimir Putin, att få honom utmålad som ‘slaktare’ likt Adolf Hitler och som personligen beordrade krigsbrott. Ni minns väl vad som hände med Slobodan Milošević? Han besudlades och sataniserades till den milda grad under en längre tid i massmedia. Man la ut en internationell arresteringsorder på honom och ett pris på hans serbiska huvud både i tv, radio och press. Han blev sålunda föremål för aggressiv amerikansk utpressning, och till råga på allt eliminerade man honom från den politiska världen under kontroversiella omständigheter genom att förgifta honom i Haagtribunalen. Miloševićs tragiska öde försöker nu media med alla sätt och medel implementera på Vladimir Putin.

Men väst måste förstå en sak: Putin är inte ens i närheten av Milošević. Han kommer aldrig att acceptera den politiska förnedring som Milošević de facto gjorde genom att förråda sitt eget folk. Ju mer press väst och medierna lägger på Putin desto mer går vi mot ett kärnvapenkrigsscenario. Varken Ryssland eller andra fredsälskande länder vill dock ha det kriget, men om man blir illa tvungen att använda okonventionella vapen för att sätta stopp på Natos och västmediernas allt aggressivare hållning kommer man inte att tveka det minsta lilla.

Den första frågan är, som skickade Malaysia Airlines passagerarplan i krigszoner när de är Lufthansa, Air France, Brittisk Airways och alla amerikanska företaget senare flyttade sitt Vione van att krig podrucja. Neka varför malaysier säger att de hittat planet i kriget, och vi ska ta reda på när det oborio. Prorusi i Donbass med har ingenting. Varför inte flyga över Bosnien och Hercegovina är inte ett passagerarplan under kriget? Eftersom jag fick veta att det inte kan garanteras säker flygning. Så någon avsikt skickade planet i en krigszon och knackade honom att anklaga ryssarna. Vi vet alla att detta är inget annat än rena rama cowboyfasoner.

Västs utredare anklagade formellt Rysslands premiärminister Vladimir Putin för att ha störtat det malaysiska planet med 298 passagerare under 2014 i Ukraina, och det utan några som helst bevis. USA har ‘bevis’ för att det malaysiska planet sköts ned av den ukrainska armén, men vill inte publicera dem på skyllas på Ryssland hävdade att när den amerikanska journalisten Robert Parry. Han sade att det är en källa till administration i USA visade att den amerikanska satelliten registreras allt och inspelningarna visar att “Boeing-planet” skjutits ned med systemet “Buk M1” av berusade ukrainska soldater.

– Filmerna kan ses att planet sköts ned av PVO-systemet, och att människorna omkring det var klädda i militäruniformer som liknar ukrainska. Det finns också misstankar om att soldaterna var berusade, eftersom omkring dem se ett gäng ölflaskor – sade Perry, som en gång i tiden arbetade för Associated Press och Newsweek.

Den amerikanske journalisten nämnde att USA och hela väst direkt hade fördömt Ryssland utan några bevis. “Även Moskva uppmanade USA att frigöra inspelningar från dess satelliter, emellertid, har den amerikanska administrationen uppgav att deras tillstånd var inte över Ukraina vid tidpunkten för rivning av flygplanet. Dessutom meddelade USA att de vet att den ryska militärlastbil med “Buk M1″, som besegrade malaysiska plan kom från Ryssland till Ukraina före olyckan och släpptes två dagar senare. Hur kunde de veta om satelliten var inte över ukrainskt territorium” – frågade sig Perry.

De vägrade ta del av ryska radarbilder. Internationella utredare tog således inte hänsyn till de ryska radarbilderna som tydligt visar att pro-ryska aktivister i Ukraina inte hade någonting att göra med störtandet av det malaysiska flygplanet. De vill visa att Putin personligen beordrade bombningen, även om Moskva förnekade all inblandning, och regeringen i Damaskus publicerade inspelningar som visar att konvojen attackerades av terrorister i den islamiska staten.

Men det mest ironiska av allt är att västmedierna struntar blankt i Rysslands militära förluster, framgångar i Palmyra och insatser i Syrien. Det spelar ingen roll hur mycket ryssarna satsar på dess uppbyggnad, för till slut kommer det bli USA som ror hem all ära. Väst kommer att pråla med andras fjädrar precis som man gjorde under andra världskriget, då man ironiserade över Rysslands insatser. Uppemot 27 miljoner ryssar och sovjeter offrade sina liv för världsfreden under andra världskriget, men idag är det inget som ligger till deras fördel – utan snarare till deras nackdel!

rt.com/informer.rs~~V 30. 09. 2016

Som en av de största framgångarna sticker ut frisättningen av den antika staden Palmyra, som den största tragedin portalen står störtandet av det ryska flygplanet över gränsen mellan Syrien och Turkiet.

“Jihadister förstörde många historiska platser i Palmyra, lämnandes efter sig minerade vägar, byggnader och kulturskatter. Ryska och syriska minröjare hittade tusentals minor”, rapporterar RT och tillägger att det turkiska planet uppdelade en rysk Su-24, där döda piloten.

På tal till RT, medierådgivare till president Assad Butain Saban är uttalandet att “Ryssland zaistya kampen mot terrorismen” tills de interna meningsskiljaktigheter med Förenta staterna försvårar arbetet med att upprätta en vapenvila i Syrien.

Under den senaste konflikten mellan Moskva och Washington har Radom departementets talesman John Kerry varnade Ryssland att “ryssarna kommer att bli fler förlorade liv”, men dess intressen angrips om fortsatt våld i Syrien.

En talesman för det ryska försvarsdepartementet sade i sitt svar att Moskva “är fullt beredd att fortsätta dialogen med den amerikanska sidan och fortsätta gemensamma åtgärder i kampen mot terrorister i Syrien”, förmedlade RT.

Dock har Moskva sade att om “bör uteslutas minsta antydan till hot av ryska soldater och medborgare från denna dialog.”

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

 

TEMA: Bilderberggruppen och Syrienkriget

I Aktuellt-sändningen på SVT2 från den 29/9-2016 diskuterades den alarmerande situationen i östra Aleppo i Syrien.

Sveriges f.d. utrikesminister Margot Wallström (S) blev tillfrågad om vad Sverige konkret kan göra för landet. Wallström svarade bland annat att det är viktigt att “backa upp USA” i dess ansträngningar att få till ett fredsavtal. Men hon sa ingenting om när USA och Nato bombade urskiljningslöst länderna i Nordafrika under den så kallade ‘arabiska våren’. Då var det en hel del ‘misstag’ som gjordes, skolor och sjukhus brändes och jämnades med marken och civila människor dödades på löpande band.

Då var det ingen som var intresserad av att lyfta frågan om USA:s flagranta krigsbrott mot Genèvekonventionen eller ens kritisera världssamfundet för dess roll i det hela. Tanken var att USA och Nato skulle fortsätta med sitt infernaliska uppdrag i Syrien och sönderbomba allt. Men då kom Vladimir Putin och satte ned foten en gång för alla: ‘Njet’! Inga fler amerikanska arabiska vårar med IS här!

När sjukhus och skolor bombas i Aleppo riktar sig de västerländska massmediernas mediedrev mot Putins Ryssland och Syriens så kallade ‘diktator’ Bashar-Al-Assaad. Detta påminner om bombningarna av ‘slaktaren’ Slobodan Miloševićs Förbundsrepubliken Jugoslavien. När Nato och dess allierade bombade serbiska civila, däribland kvinnor, barn och äldre med utarmat uran och svensktillverkade splitterbomber, teg medierna i väst som ‘vaginor’.

Och när civila dödades på löpande band och Kroatien drev bort 250 000 serber i blixtkriget ‘Oluja’, ironiserade och raljerade svenska medier. Då var det ingen som förstod det serbiska lidandet, både psykiskt och fysiskt, bland spädbarn, barn och äldre. Medierna lade i stället hela ansvaret på Miloševićs så kallade ‘etniska rensningspolitik’ och menade att serberna ‘fick skylla sig själva för konsekvenserna’. Det här är om något dubbla måttstockar och hyckleri, men naturligtvis är det ingen som vill känna sig vid detta.

Kriget i Syrien har pågått längre än andra världskriget. Sverige har bidragit med 2,2 miljarder kronor i hjälp till Syrien sedan kriget bröt ut, enligt Wallström. Ban Ki-Moon kallade det för ‘ett slakthus’ i FN:s generalförsamling 2016-09-28, men härvid glömmer han att nämna slakthuset i Serbien och 1999 då den kinesiska ambassaden i Belgrad bombades ‘av misstag’ med flera civila dödsoffer som påföljd. Den kinesiska regeringen kallade attacken för en “barbarisk handling” och krävde att det USA-ledda Nato skulle ta på sig ansvaret.

Likaså kunde vi bevittna en Nato-attack på ett civilt tåg den 12 april 1999. Dödståget vid Grdelica i södra Serbien som träffades av fyra projektiler, kan och kommer aldrig att glömmas! Vagnar brann på bron och kroppsdelar låg överallt, ja till och med låg de utspridda på trädgrenarna. Folk skrek och vred på sig i allt kaos som rådde.

USA:s f.d., och tillika första kvinnliga, utrikesminister Madeleine Albright blev 2013 års Anna Lindh-pristagare med motiveringen att hon “inspirerat kvinnor”. I Europa är Madeleine Albright dock mest känd för att öppet ha försvarat USA:s rätt att döda en halv miljon irakiska barn. “Det är ett pris som är värt att betala”, sade Albright i det amerikanska tv-programmet 60 Minutes (CBS News, May 12, 1996). (“‘Värt priset’ att döda en halv miljon barn – nu får hon Anna Lindh-priset”, Friatider.se, 3 september 2013)

Vi ser sålunda hur insyltat Sveriges massmedia och Bilderberggruppen blir allt mer, både samhällspolitiskt och ekonomiskt, i krigföringarna runt om i världen. Som grädde på tårtan premierar man folk som arbetar för nedmonteringen av världsfreden. Det är så det går till – oprofessionellt genomskinligt. Skam på er alla bilderbergare!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

ANALYS —

“Över hundra människor, de flesta civila, har dödats i Aleppo i Syrien sedan Ryssland och Syrien drog igång frekventa flygbombningar över området i torsdags. Västländerna skrädde inte orden under mötet i FN:s säkerhetsråd på söndagen: Det Ryssland gör är inte ett krig mot terrorism, utan barbari, sade USA:s FN-ambassadör Samantha Power.” (“Hundratal döda i helgens bombningar”, Sydsvenska Dagbladet/ VÄRLDEN, Måndag 26 september 2016)

Här har vi ytterligare ett klassiskt exempel där Sydsvenska Dagbladet och andra svenska medier av dess dignitet trixar och jonglerar med nyhetsfakta och världshändelser efter egen smak och godtycklighet. Det finns sålunda inte en strimma av saklighet och utredande journalistik bakom deras nyhetsrapporteringar utan bara floskler och hörsägen. Deras enda mål tycks vara att svartmåla och utpeka olika samhällsgrupper samt sensationsskapa och trivialisera nyheter till ett maximum. På serbiska finns ett ordspråk som skulle passa väl här, och det är: “Rekla kazala”, som väl närmast kan översättas med “skvallra skvaller”.

Som erfaren skribent och journalist borde man i stället alltid problematisera och ifrågasätta saker och ting ur olika aspekter, även det mindre bekväma och lustiga. Jag tycker inte att man ska tillåta nyhetsförmedlare att raljera, spekulera och dra sina egna slutsatser i teverutan. Det kan inte betraktas som deras lagstadgade uppgift eller skyldighet att göra utan snarare är deras uppdrag, kort sagt, att ställa frågor, anteckna och rapportera. Enklare än så kan det inte vara!

Men som det är idag vågar inte svenska journalister arbeta med nyhetsråvarorna på ett djupare plan. Det är som med en bakdeg, den måste knådas rejält och låtas jäsas under natten. Att ständigt skylla på tids- och personalbrist, avsaknad av nyhetsutrymme, nyhetskapacitet eller nyhetsvärde är lika imbecillt att tro som att bara citera på måfå och hoppas på att ens läsare och åhörare ska svälja det per automatik.

Nyheter som har ett starkt nyhetsvärde slopas från rapporteringen på löpande band på grund av att de kommer från ett visst (läs: ryskt) håll, och inte på grund av något annat. Den så kallade publicistiska seden i Sverige är sålunda lika med noll och ett enda stort hån för nationen och dess ansikte utåt.

Vem tror Samantha Power att hon är egentligen, denna diva till individ som tjänstgjorde i president Barack Obamas kabinett och som USA:s ambassadör i FN från 2013 till 2017? Att låta henne fortsätta bestialisera och satanisera Serbien och Ryssland och därtill gå ostraffat förbi, är mediehusens stora feghet och ovilja att konfrontera sig med det obekväma och känsliga i livet. Medierna har icke desto mindre ett ansvar och skyldighet att ta hänsyn till, vilket förr eller senare kommer upp till dager igen.

Och hur kommer det sig att det alltid är nedslående epitet i massmedierna när det är ryssar och serber i fråga (‘BARBARI’, ‘SLAKT’, ‘MASSMORD’), medan när Nato bombar civila och regeringssoldater är det blott ‘MISSTAG’ och ‘FEL’?

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

TEMA: Valprognostisering

Allan Lichtman, professor i historia vid American University i Washington, har under de senaste 30 åren exakt förutspått valresultaten om vem som ska bli USA:s nye president. Han nonchaleras emellertid och citeras knapphändigt av bilderbergägda massmedier idag. Medierna var dock snabba med att gå ut med förhandsprognosticeringen när det handlade om Al Gore 2000 och Barack Obama 2008, då alla valindikationer pekade på att just dessa två skulle ta hem valen. Detta är ett av många ypperliga exemplifieringar, där medierna trixar och jonglerar med fakta samt väljer att exkludera och lyfta fram det som passar dem för dagen.

Naturligtvis är det lätt att förstå varför obekväma valprognoserare som Allan Lichtman inte omnämns av bilderbergägda massmedier. Det ligger helt enkelt inte i deras intresse att lyfta fram Donald Trump som en potentiell vinnare av det amerikanska presidentvalet, trots alla valförutsägelser om just detta. I stället skönmålar man Hillary Clinton i medierna i lyriska epitet framhållandes hennes prekära ställning som den första kvinnliga presidentkandidaten i USA:s historia, men tillika som den liberala kvinna som haft väsentlig betydelse för att flytta fram positionerna för jämställdheten i sitt hemland med omnejd. Detta narrativ vill de inhemska journalisterna så ivrigt berätta om.

Men att Hillary Clinton, som av många slavofiler betraktas som ‘häxa’, är i stånd att starta ett tredje världskrig mot den islamiska världen och Ryssland, är det inte så många som vill känna sig vid. Vladimir Putin beskylls av massmedierna i väst för samröre med den undre världens kriminella nätverk – men intet ord om Clintons hemlighetsmakerier och förehavanden med Rotchildfamiljen, bankirerna och skuggans väktare.

“I slutet av 1990-talet var Clintonregeringen i själva verket inte intresserad av att lösa Kosovoproblemet. De ville lösa sitt eget Natoproblem. Dess Natoproblem var följande: Till vilken nytta är denna militärallians, nu då kommunistblocket, som den skapades för att avskräcka, inte längre existerar? För att bevara Nato var man tvungen att finna ett raison d’être.” (“Nästa Kosovokrig”; www.tffr.org) Men vem säger att Clinton inte skulle hitta på något exceptionellt världshyss, ett nytt infernaliskt krigsscenario av värsta sorten, allt för att avskräcka omvärlden och på så sätt finna sitt raison d’être!

Till syvende och sist kan man undra vad valprognostiseringarna är till för, att prognostisera eller rent av fördumma den inhemska befolkningen än mera!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

____________________________________
Mer att läsa om samma tema:
– The Keys to the White House (Rowman and Littlefield) av Allan Lichtman;
– Ninety Days and Counting (www.centerforpolitics.org) av Alan Abramowitz;
– “Always correct election forecast model predicts Trump win, 51%-48%”, Paul Bedard (@SECRETSBEDARD), WashingtonExaminer.com, 08/12/2016.

Musik- och trumpetfestivalen i Guča är igång igen. Foto: Lj.T. Dević.

TEMA: Återkommande musikevenemang

Det är ett internationellt uppskattat och årligt återkommande musikevenemang under augusti månad i Serbien, fast ingenting som svenska medier tycker är intressant eller uppmärksammar.

Det är helt obegripligt att man bojkottar en sådan renommerad tillställning trots alla svenskar som åker ner dit årligen för att ta del av festyran. Norges, Serbiens och Sveriges flaggor vajar på hög stång på arenan i Guča. Man kan undra för vem dessa vajar?

Inom kort!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

TEMA: Val av FN:s generalsekreterare

Jeremić hamnade på andra plats i den sista omröstningen till posten som FN:s generalsekreterare 2016.

Serbiens tidigare utrikesminister, Vuk Jeremić, har gått in i tredje valomgång för FN:s generalsekreterare, Sputnik inofficiellt från källor i Förenta Nationerna.

Ambassadörer för FN:s säkerhetsråd är andra gången en sluten omröstning om den nya FN:s generalsekreterare, väljer mellan 11 kandidater, däribland Serbien, representerar Vuk Jeremić. Hur Sputnik lärt Jeremić fick åtta positiva röster medlem av FN: s säkerhetsråd, en negativ en mindre än i den första valomgången, medan två medlemmar av FN:s säkerhetsråd avstod.

Serbiska kandidat för hälarna på den förre premiärministern i Portugal Antonio Guterres, som efter den första rundan av röstningen ansågs favorit, men hans resultat i den andra omgången svagare, eftersom han fick 11 positivt eller två nejröst FN:s säkerhetsråd.

Argentinas utrikesminister Suzana Malka är på tredje plats med åtta röster, följt av generaldirektören Unescos Irina Bokova från Bulgarien med sju för och sju emot, och på baksidan av huvudet av Slovakiens utrikesminister Miroslav Lajcak med två positiva röster negativa sex och sju nedlagda.

Vuk Jeremić sade efter den andra omgången att Zavoljane resultatet av omröstningen.

Jeremić val bör bero på dess relationer med väst.

“Jag tror att vi har anledning att vara mycket nöjda med resultatet av dagens omröstning. I den första omgången har vi visat att vi har ett brett stöd av FN:s medlemsstater. Den andra omgången har bekräftat att detta stöd är ganska stabil – baserat på tron ​​att de flesta serbiska lämpad att utföra de viktigaste funktionerna i internationella relationer, och inte ett resultat av taktiska beräkningar. Den viktigaste delen av denna komplicerade process är ännu inte kommit, vi kommer att fortsätta med de omfattande verksamhet”, säger Jeremić.

Från västra Balkan har, förutom Jeremić, efterföljaren Ban Ki-moon nominerad förre utrikesminister Srđan Kerim Makedonien, förre premiärministern Montenegros Igor Lukšić och förre president Slovenien Danilo Turk.

I jakten på denna plats är Irina Bokova, FN:s utvecklingsprogram Administratör Helen Clark i Nya Zeeland, Suzana Malka, Miroslav Lajcak, Portugal Antonio Guterres, tidigare chef för den moldaviska utrikesminister Natalia tyska och tidigare Generalsekreteraren för FN:s ramkonvention om klimatförändringar Christiane Figueres.

Ursprungligen fanns det 12 kandidater, men den förre chefen för Kroatiens utrikesminister Vesna Pusić sjunkit sedan den första valomgången, som hölls den 21 juli, som finns på baksidan. Under tiden, Australien den 29 juli, vägrade att godkänna kandidatur hans förre premiärministern Kevin Ruda.

I den första omgången av omröstningen, enligt inofficiella resultat, under ledning av Guterres, andra plats var en turk, och tredje plats delades av tre kandidater – Jeremić, Bokova i Kerim. Helen Clark var fjärde och femte i Malka. Pusić får då 11 “nedslående röster”, en tre kandidater längst ned på listan var Christian Figueres, Natalija tyska och Igor Lukšić, sade diplomater.

Jeremić kan med stor sannolikhet bli FN:s generalsekreterare.

Resultatet av omröstningen är inte kommuniceras till allmänheten – bara kandidaterna och deras land, informerade om sin egen prestation, medan kandidaterna förväntas respektera det beslut som FN:s säkerhetsråd inte att gå ut med siffror.

Jeremić, på tröskeln till dagens runda rösta för generalsekreteraren, sade han måste vara försiktig med förväntningarna, men uttryckte uppfattningen att “det finns anledning att hoppas att vi kommer att finnas kvar efter den andra omgången av finalisterna för denna mycket viktiga och förmodligen den viktigaste funktionen.”

Jeremić sade att vi har anledning att vara mycket nöjda eftersom vi redan i den första rundan av röstningen för att få nio röster från 15 säkerhetsrådets medlemmar som tror, ​​som han sade att Serbien är anpassad till att generalsekreterarens.

Han är, efter den första valomgången, sade att Serbiens kandidatur som den enda som märkte följdes koncis och transparent plattform.

Men från svenska medier får man ingen information om att Jeremić skulle vara en av toppkandidaterna till det prestigefyllda FN-uppdraget. Medierna förvrider varje ord, allt för att det ska se och låta annorlunda i svenskars ögon och öron. Exempelvis i Sydsvenskan från 2016-08-05 står det: “(…) En av de tolv ursprungliga kandidaterna har redan hoppat av: den tidigare kroatiska utrikesministern Vesna Pusić som fick lägst poäng i första omgången.” (“Portugis leder race mot FN-toppen”, Sydsvenskan/ Världen – TT, Fredag 5 augusti 2016)

Vad är vitsen med att lyfta fram kandidater långt ner från listan, och som dessutom valt att kasta in handduken efter den andra omgången, och på samma gång utelämna andrahandsfavoriten Vuk Jeremić? Vad är det för fascistoid logik?

För det första är Jeremić mer än överkvalificerad för sitt uppdrag med tanke på att han tidigare arbetat som FN:s f.d. biträdande generalsekreterare och därvid fått stor internationell uppmärksamhet för sin skicklighet som världspolitiker. Och för det andra är det faktiskt Östeuropas tur att få en kandidat från sitt läger. Den största konkurrenten som sålunda skulle kunna rubba Jeremićs nominering är Bulgariens kandidat, men denna har ingen erfarenhet och jag skulle bli oerhört förvånad om hon blev vald.

“(…) Enligt fredsforskaren Peter Wallensteen vid Uppsala universitet kan länder som Ryssland och Kina komma att motsätta sig en kandidat som kommer från ett Natoland som Portugal.” (“Portugis leder race mot FN-toppen”, Sydsvenskan/ Världen – TT, Fredag 5 augusti 2016) Det är väl klart att östländerna, däribland Kina och Ryssland, skulle lägga in veto om FN:s nye generalsekreterare inte blev en östeuropé. Vad är meningen med att ha ett geografiskt rotationssystem om det bryts när det inte passar? Det är hög tid för Östeuropa att visa upp sina fullfjädrade fjädrar i FN – och så ska det bli!

Peter Wallensteen verkar inte alls tycka om den här regionala ordningen. Han menar i stället att: “(…) här skulle man kunna bryta mot den och välja den bästa kvinna man kan hitta.” (“Öppnare process när FN väljer ny chef”, Sydsvenskan/ Världen – TT, Tisdag 19 juli 2016) Tror han verkligen att FN är en fotbollsarena där man kan skjuta med bollen hur man vill? Nej, Wallensteen borde lägga ned fredsforskarprojektet. Det han visat med sin stora okunnighet och flagranta förakt för Ryssland och Serbien lämpar sig varken för stallet eller i forum såsom FN – där världens fragila framtid står på spel!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

 

ANALYS —

“En ganska lugn hästvecka som avslutades med en rejäl festhelg. Totalt har 28 brott anmälts på Falsterbo Horse Show.” (“Hästvecka avslutades med rejäl festhelg”, Sydsvenskan, Måndag 11 juli 2016)

Svenska ATG (Aktiebolaget Trav & Galopp) kör med sina hästtävlingar dagligen och tjänar miljontals kronor på naiva svenskars hopp om att vinna stora pengar. Men de som har varit med länge och spelat kan intyga att det hela bara är ett spel för gallerierna. Den största vinnaren är och förblir blott allena dess ägare själv – d.v.s. den svenska staten.

Samma sak gäller för Falsterbo Horse Show. För vem anordnas denna intetsägande tillställning, och det mitt under sommarlovet då de flesta svenskar redan begett sig ut i vida Europa, om inte för just kommunpolitiker som sitter på flera stolar samtidigt. Vilket dåligt napp! Parodiernas parodi är att flera av dessa utrikes semestrande svenskar, både yngre och äldre, hittar vägen till den prisbelönta årliga sommarmusikfestivalen EXIT på Petrovaradinfortet i Novi Sad (så även till andra tillställningar runt om i Serbien, såsom anrika trumpetfestivalen i Guča) i egen regi utan svenska mediers hjälpande hand.

Ett bättre napp hade varit om Sveriges Television (SVT) för en gångs skull hade lämnat prestigen och stoltheten åt sidan och satsat skattepengarna på bättre sätt. Musikfestivalen EXIT ägde rum under fyra dagar och nätter i juli. Det skulle inte ha kostat Sverige så värst mycket mer att visa livesändningar från Novi Sad och Serbien. I stället lade man all vikt på monoton svensk hästshow från Falsterbo by, vilket är rena absurdum. Statliga ATG har tidigare satsat på live-sändningar av internationella och inhemska häst- och travevenemang. SVT hade kunnat göra något liknande med EXIT-festivalen i Serbien.

Som regelbunden skattebetalare och radio- och tv-avgiftsbetalare (från och med den 1 juli 2015 är avgiften 2 216 kronor per år) har jag således mer rätt än andra soffliggare som inte betalar att kritisera utbudet på svensk tv. Fram för ett bredare utbud i medierna samt en mer välnyanserad omvärldsanalys från både väst och öst!

Leve EXIT-festivalen i Novi Sad och Serbien!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

______________________________________________

DAVID GUETTA: “BEST EXIT EVER!”

Already during the second night EXIT Festival was visited by no less than 49,000 visitors, who together with numerous performers made Friday night resonate with this year’s slogan – Magic! The title of first among equals went, as was expected, to the greatest contemporary producer David Guetta, who prepared an audio-visual marvel rarely seen in the world! Exit’s main stage looked like a great big dance machine spinning out mix after mix of the greatest pop and dance hits “Hey Mama (ft. Nicky Minaj)”, “Titanium”, “whose That Chick (ft. Rihanna), “Love Takes Over”, “Without You” and numerous other which echoed throughout the jam-packed main stage! The French hit maker, who traveled straight back to Paris for the final rehearsal before his closing ceremony performance for EURO 2016, but not before he thanked the audience with “Thank you Exit, I enjoyed my stay here before, but I think this year the festival is better than ever! (exitfest.org)

Här kan Du läsa fler recensioner om EXIT-festivalen!

TEMA: Svenska medier och dess antiryska rapportering

Rysshatet frodas genom svenska mediers skeva och antiryska rapportering. Sydsvenska Dagbladet är ett praktexempel för att belysa hur deras ansvariga utgivare, redaktörer och skribenter spyr galla över allt som har koppling till Ryssland och ryssar. Frågan är hur länge till medierna kommer att mäkta med detta chauvinistiska förhållningssätt gentemot vår granne i öst. På 1990-talet var det samma ord och visor, fast då var mediehusens strålkastare riktade mot Serbien och serber.

“Ryssland respekterar inte Ukrainas nationella suveränitet. I sammanhanget är det ointressant att Krims befolkning röstade för att tillhöra Ryssland. Det ändrar heller inget i sak att Krim har historiska band till Ryssland. Annekteringen av Krim var ett folkrättsbrott. Liksom separatismen i östra Ukraina visar den att Ryssland inte respekterar de mindre länderna. För Ryssland är det den starkes rätt som gäller”, kan man läsa i Sydsvenskans huvudledare (“Raka rör och öppna kort. Finland visar vägen.”, Sydsvenska Dagbladet, Fredag 1 juli 2016)

Citatet ovan genomsyras av ett föraktfullt förakt och mindervärdeskomplex. Frågan är vem som respekterar vem idag. När Serbiens nationella suveränitet var i fråga var det inte en kotte i Sydsvenskans redaktion som brydde sig, tvärt om gjorde man sitt yttersta för att permanentgöra och glorifiera Natos illegala annektering av Kosovo och Metohija. I sammanhanget var det irrelevant att det räknas som serbernas kulturhistoriska vagga.

Separatismen med jihadistkopplingar i Serbiens södra provins tog man sålunda med en nypa salt och all skuld lades på Slobodan Miloševićs “serbiska chauvinism och diktaturstyre”. Att emellertid många kosovarer längtar tillbaka till det gamla systemet är varken en utopi eller dystopi utan en paradoxal verklighet, men naturligtvis ingenting som västmedier är intresserade av att lyfta fram. En fördel med att man är flerspråkig och har två hemländer är att man bättre kan bilda sig en uppfattning om faktiska lägen ute i världen – någonting som, tyvärr, dagens lekmannajournalister saknar.

“Ideologiskt ligger detta tankesätt i linje med högerextremism, så har Ryssland också stöttat europeiska högerpopulistiska partier ekonomiskt.” (“Raka rör och öppna kort. Finland visar vägen.”, Sydsvenska Dagbladet, Fredag 1 juli 2016) Om nu Rysslands ideologiska “tankesätt” och politiska hållning ligger i linje med högerextremism, ja då ska allting annat benämnas vid sitt rätta namn. USA:s arroganta Brzezinski- och Wolfowitz-doktriner skapades blott för att underkuva jordens befolkningar med hjälp av frifallande kärnvapenbomber, såsom de över Hiroshima och Nagasaki, samt igångsätta blodiga krig och färgade revolutioner ute i världen.

Sydsvenskans huvudledare summerar med att ställa en öppen fråga till dess läsare: “Hur förhålla sig till en granne som ogenerat nonchalerar folkrätten?” (“Raka rör och öppna kort. Finland visar vägen.”, Sydsvenska Dagbladet, Fredag 1 juli 2016) Denna frågeställning är högst missvisande och borde omformuleras. Svaret på frågan hur man förhåller sig till en granne torde dock vara kristallklar för alla. Det ligger i allas intresse – så även vårt – att ha hållbara vänskapliga band med vår faktiska granne i Östersjöområdet. Grannar kan man inte välja, utan de finns där för all evighet. Så länge Sydsvenskans redaktörer frångår detta faktum kommer rysshatet att frodas än mer!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Velimir “Bata” Živojinović, 1933-2016, var en serbisk skådespelare samt en av det forna Jugoslaviens mest populära aktörer. Men även internationellt slog han igenom genom sina huvudroller i många krigsfilmer som dubbats till flera världsspråk, bland annat engelska, tyska och kinesiska. Exempelvis i Kina är han nästintill helgonförklarad tack vare en av hans mest kända roller i krigsfilmen “Valter brani Sarajevo” (eng. Walter defends Sarajevo).

Svenska medier håller knäpp tyst om Živojinovićs bortgång, trots att han mångt om mycket med åren blivit internationellt erkänd för sina teatraliska filmroller och tolkningar och erhållit ett otal prestigefyllda utmärkelser. Så även bland svenskserberna är han en oförglömlig ikon, vars filmer repriseras på löpande band via parabolantenner.

Texten med titeln “F.d. stor jugoslavisk filmstjärna Bata Živojinović dog i 82-års åldern” publicerades av AP som senare förmedlades av de amerikanska tidningarna “Washington Post”, “New York Times” och den lokala ABC News och Fox, den kanadensiska tidningen “Winnipeg Free press” samt brittiska “Daily mail”.

AP kallar Živojinović i texten “den serbiska teaterns legend” och påminner om att han också var populär i Kina.

Nyheten om dödsfallet av den mest populäre filmstjärnan i det forna Jugoslavien ekade i andra före detta jugoslaviska republiker, enligt rapporter i media. Under sin skådespelarkarriär medverkade Živojinović i ett större antal filmroller än någon annan aktör i det forna Jugoslavien. Mestadels var han en partisan som kämpade mot de tyska ockupanterna under andra världskriget.

AP sade att tack vare hans mest kända film “Walter försvarar Sarajevo” var Bata Živojinović en stjärna i Kina. Den amerikanska nyhetsbyrån påminner om att Živojinović var ​​en av kandidaterna i presidentvalet i Serbien 2002, men blev utslagen i första omgången efter att ha vunnit endast 3,3 procent av rösterna. (“Svetski mediji: Umrla je velika filmska zvezda Bata Živojinović”, b92 – BETA, TANJUG, Ponedeljak, 23.05.2016.)

Må torvan vara honom lätt.

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

_______________________________________________________
Mer om Velimir “Bata” Živojinović:

– https://en.wikipedia.org/wiki/Bata_%C5%BDivojinovi%C4%87
– http://www.balkaninsight.com/en/article/yugoslav-film-legend-bata-zivojinovic-dies-in-belgrade-05-23-2016
– http://www.b92.net/kultura/vesti.php?nav_category=1087&yyyy=2016&mm=05&dd=23&nav_id=1134764
– http://www.b92.net/zivot/vesti.php?yyyy=2016&mm=05&dd=23&nav_id=1134929

SERBISKA HELGEDOMEN I NEW YORK uppslukas i lågor. Var det en olycka eller var branden anlagd?

“Brandmän hävdar att branden i St Sava-kyrkan på Manhattan är av tvivelaktigt ursprung”. (Kurir)

Missnöjd med den version som branden i Katedralen i New York orsakade ljusen, kommer att försöka undersöka medverkan av “Madison Equities” i händelsen.

Östra amerikanska stift den serbiska ortodoxa kyrkan officiellt begära från FBI att utreda branden som bröt ut vid påsk vid Domkyrkan kyrkan St Sava i New York, eftersom de är övertygade om att branden var anlagd, rapporterar Kurir.

Även om den ursprungliga versionen av de amerikanska brandmän visade att branden orsakats odämpat ljus, SPC i Amerika tydligen inte tror på den här versionen.

– New York myndigheter arbetar fortfarande på forskning om orsakerna till brand där vi förlorade vår dyrbara att bygga katedralen. Men det finns många osäkerheter i allt detta. Allt vi är helt övertygad om att branden var anlagd, och nästa dag vi kommer att skicka ett officiellt brev till den amerikanska FBI så de gick med i undersökningen och undersöka orsakerna till branden – inofficiellt det sägs Kurir i en av kyrkorna i östra eparki.

En av prästerna, som ville förbli anonym, sade att det finns spekulationer om att branden planterades av företaget “Madison Equities”, som handlar om byggandet av lyxlägenheter.

– Congregational Church var redan i tvist med dem, och så många att det är möjligt att företaget är involverat i allt. Jag vill inte spekulera, och därför ber vi att FBI genomför en grundlig undersökning – sade han.

Det officiella svaret av den episkopala kyrkan St Sava i New York avböjt att kommentera medverkan av “Madison Equities”.

– Även om vi förlorade byggnaden, har vi vår levande kyrka – våra församlingsmedlemmar och det serbiska samfundet i New York. Med Guds hjälp kommer vi åter kyrkan på samma plats för framtida generationer Serbisk-ortodoxa och alla New York-bor – sade Lidija Nikolić.

Den serbiske patriarken Irinej sade nyligen att “åtminstone möjligt att ljusen var orsaken till branden.” FBI dagar inte svara på frågor Kurir.

Svenska medier arbetar på sparlågeenergi, som alltid när det handlar om serber och Serbien. 2016-05-02 citerade medierna CBS och AP om den kraftiga branden vars lågor slog ut den historiska Sankt Sava-kyrkan från 1850-talet, som ligger i närheten av Madison Square Park, i centrala New York.

Men vad hände sedan? Och vilka låg bakom? Det här frågor av vikt som kräver svar. Lugnet har lagt sig som ett töcken, efter blott några dagar, och det tycks inte som om SVT och andra medier i Sverige är intresserade av att gå vidare med en uppföljning av nyheten. Det är väldigt märkligt med tanke på att det handlar om en ansenlig 160 år gammal kyrka och många New York-bor som har kopplingar till densamma.

Om det i stället hade handlat om en brandattack mot en synagoga eller moské mitt i New York, hade det utlöst ett rena ramaskri i samhället och i svenska massmedier. Jag kan bara föreställa mig vilka lamslående rubriker det skulle skapa både i press och TV. Och för att inte nämna den fabricerade masshysterin som skulle råda i flera veckors tid på alla offentliga platser, allt från skola, sjukhus och flygplats till militära och polisiära objekt. Så patetiskt ironiskt, men sant!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Piloten Vladimir Vodopivec (64) från Belgrad lyckades under tisdagsmorgonen 2016-02-02 att säkert landa ett plan med 74 passagerare och besättning på flygplatsen i Mogadishu i Somalia efter en explosion, där en del av flygplanets högra kroppskant blåst av, enligt serbiska “Blic”. Internationella medier bedömer att autopiloten “inte fungerade”, eftersom händelsen passerade utan offer.

– En halvtimme efter att vi lyfte från flygplatsen i Somalia, på 3 300 meters höjd det var en fruktansvärd explosion. Passagerare började gråta, och jag återvände omedelbart till flygplatsen. Lyckligtvis var ingen allvarligt skadad – berättelsen om Vladimir Vodopivec. (“EKSKLUZIVNO Srpski pilot spasao putnike posle eksplozije u avionu”, Blic, 02.02.2016.)

Vodopivec berättade det för sin vän från Belgrad, och att situationen inte var naiv och visar bilder av skadade flygplan som skrovet, i högerkanten, explosionen blåste ett hål storleken på de tre fönstren.

Del av skrovet på den högra sidan var helt förstörd efter explosionen

Flyg av “Gav flygbolag” med 74 passagerare, varav 70 turkiska medborgare, en nödlandning på flygplatsen bara några minuter efter start från Aden Ade i morse i Mogadishu till flygplatsen i Djibouti, som sänds av somaliska medier.

Somaliska transportministern Ali Ahmed sylt Zhang hävdade att händelsen inte var livshotande, eftersom alla passagerare räddades av planet jordad och att utredningen kommer att avslöja orsaken till explosionen.

Planet efter landning på flygplatsen i Mogadishu

– Vi vill inte föregripa vem som ligger bakom explosionen. För nu vet vi inte om det handlar om ett tekniskt problem eller en självmordsattack. Den största oron var att rädda passagerarna och undvika ett scenario att förbli instängd i ett brinnande plan – sade den somaliske ministern.

Men har media spekulerat i att det fortfarande är en självmordsattack som sprängämnen förs förmodligen några av passagerarna, eftersom det vid denna tidpunkt spåren av det plan som var skadad och medborgare Balkada, by nära Mogadishu sade att de såg en explosion och att den här gången, “himlen faller brända kropp.” Som CNN rapporterade, med hänvisning till källor nära utredningen, förstörde analysen planet visade “explosiv rest” vilket indikerar att ett problem med bomberna.

Liknande tankar upplevde piloten: “Jag tror att det är en bomb, men lyckligtvis inte skadat styrsystemet, så jag kunde gå tillbaka och jag landa på flygplatsen. Detta hade jag aldrig hänt. Vi förlorade kabintrycket. Tack och lov slutade allt väl” – sade Vodopivec till sin vän direkt efter händelsen. (“EKSKLUZIVNO Srpski pilot spasao putnike posle eksplozije u avionu”, Blic, 02.02.2016.)

Vodopivec föddes i Belgrad, är en erfaren pilot som arbetat i JAT och “Montenegro Airlines”, och under de senaste åren som flyger i Afrika, efter att ha anställda i “Det gav Erlanjsu”. Snart säger hans vän, att gå i pension.

Piloten, skriver brittiska medier, utfört en fantastisk bedrift att han lyckats att under sådana förhållanden vända planet runt och landa säkert på flygplatsen. Flygplanet välkomnades av räddningspersonal. Räddningsmanskapet blev dock chockade när de såg ett stort hål på den högra sidan av flygplanskroppen, strax bakom R2 dörren.

Tjänstemän på flygplatsen betonade att alla passagerare och besättningsmedlemmar överlevt händelsen, men att minst tre passagerare skadats. Passagerarna ombeds också om vad som hade hänt.

“Det gav flygbolag” är ett somaliskt företag med huvudkontor i den tullfria zonen i Dubai, och erbjuder spel på Afrikas horn och Mellanöstern. Officiell kommentar från bolaget än. (“EKSKLUZIVNO Srpski pilot spasao putnike posle eksplozije u avionu”, Blic, 02.02.2016.)

Det här är således en viktig utrikesnyhet som borde ha fått större genomslagskraft i det svenska medieflödet än blott ett formellt fragmentariskt rapporterande. Och inte heller är det första gången som våra inhemska medier väljer att filtrera bort serbiska nyheter av dignitet, vare sig det handlar om Nikola Tesla (fysik), Vlade Divac (basket), Novak Đoković (tennis), Emir Kusturica (film), Matija Bećković (litteratur) eller Milla Jovovich (mode). Men så länge västmedierna går andras ärenden, manipulerar, raljerar, konspirerar, censurerar och väljer bort det som inte gynnar dem kan det inte mynna ut i något positivt – utan tvärt om i avund och missunnsamhet som till syvende och sist kommer att förgöra det till synes oförstörbara!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

________________________________________________________

TYPEXEMPEL/

– TT/ Sydsvenska Dagbladet om flygplansexplosionen, Onsdag 3 februari 2016

– The Daily Telegraph om flygplansexplosionen, 03 Feb 2016

ANALYS —

“Frihetsgudinnan i New York hade en förebild i form av ett skulpturprojekt där en arabisk kvinna i slöja avbildades, enligt forskare.” (“Frihetsgudinnan — en arabisk kvinna”, Svenska Dagbladet/Kultur och TT, Onsdag 2 December 2015)

Inom kort!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

TEMA: Heidi Avellan och antirysk propaganda

”Det vore inte bara sjaskigt, utan direkt skadligt för hela Europa. Principen som måste gälla – för fred och vanlig anständighet – är att ingen bara kan ta grannens territorium.” (”Propaganda, PR och Putin.”, Heidi Avellan, Sydsvenska Dagbladet, Fredag 27 november 2015)

Heidi Avellan, politisk chefredaktör på Sydsvenska Dagbladet, är en av många oseriösa hastverksjournalister och opinionsbildare i Sverige som skapar myter – speciellt om folken i öst. Hon spelar korrespondent och Rysslandsinsatt, men i själva verket förstår hon sig inte ett dugg på den ryska själen och ryssar. Hon är sannerligen känslomässigt okunnig och en opåläst finlandssvenska.

Innan man kastar sig in i en politisk diskussion eller ett skrivande borde man läsa många böcker, även den andra sidans, och anstränga sig för att försöka belysa ett lands historia, kultur och värderingar utifrån olika aspekter med största objektivitet och allsidighet. Det går sålunda inte att köra ihopsnickrade finsk-svenska värderingssätt och på samma gång tro sig förstå Rysslands maktposition i Europa ur ett bredare samhällsperspektiv. För det enda som kan härröra från ett monopolistiskt belysande är ett indoktrinerat mindervärdeskomplex, en inbiten misstro och ironiserande sarkasm gentemot ryssar. Detta har vi fått se prov på tidigare i svenska massmedier, bland annat genom ett systematiskt förlöjligande och hånande av moder Ryssland genom ‘Vintergatan’-serierna och musikvideon ‘Tingeling Goes Russia’.

EU och Väst använder dubbla måttstockar för Ryssland och Serbien, något som Avellan förbiser. Serbiens kulturhistoriska vagga Kosovo och Metohija bröt sig loss från moderstaten i februari 2008, och det under Natos uran- och DIME-bomber (eng. Dense Inert Metal Explosive) samt västs tysta välsignelse. Alla lagar, förordningar och FN-beslut frångicks nonchalant då, men nu när Ryssland gör på samma sätt och återerövrar Krim inom sina beskyddande vingar – ja, då protesterar världssamfundets lakejer nitiskt.

En tysk kollega till mig undrade klokt varför världen dömer ut Rysslands “annektering” av Krimhalvön, vars ryska befolkning alltid har varit i övervägande majoritet. Demokratiska val ägde således rum på Krim och man röstade för en återanslutning till moder Ryssland. Vari ligger problemet? Världssamfundet accepterade Tysklands återförening 1989, men motsätter sig andra länders strävanden. Väst använder sig sålunda av de dubbla standardernas politik genom att godkänna och sanktionera i ett fall och inte i ett annat. Världssamfundets dubbelmoral är ytterst motbjudande. När Nato stal helig mark från Serbien teg Avellan och likasinnade; då var hon inte en lika talför princip- och paragrafyttrare utan ställde sig platt för imperialisternas ”söndra och härska”-politik.

”Planen verkar vara att flytta världens fokus till krigets Syrien och göra Kreml till en del av lösningen. Så kan sanktionerna mot Ryssland hävas utan att världen protesterar. Och Ukraina lämnas åt sitt öde.” (”Propaganda, PR och Putin.”, Heidi Avellan, Sydsvenska Dagbladet, Fredag 27 november 2015)

När USA:s före detta president Bill Clinton flyttade världens fokus till krigets Kosovo (för att dölja en kärleksaffär) och gjorde Belgrad till en del av lösningen, så att sanktionerna kunde hävas, lämnades den serbiska provinsen åt sitt öde. Var var Avellan då för att opponera eller yttra sig emot i frågan?

Den ryska propagandan fungerar för att den står stadigt och upprätt vid sitt rätta namn – i alla väder. Tyvärr har emellertid det svenska och västerländska demagogiska maskineriet insvept sig i det hemlighetsfulla genom olika myter och konstellationer. Man hycklar, raljerar och ironiserar – allt för att dölja sin egen okunskap, inkompetens och mindervärdeskomplex!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

TEMA: Diktaturstyre på Balkan

”Milo Djukanović har stått i centrum för makten i den forna jugoslaviska republiken sedan början av 1990-talet. Hans center-vänsterkoalition vann valen 2012, och han är nu inne på sin tredje mandatperiod som premiärminister.” (”Tusentals kräver presidents avgång”, Sydsvenska Dagbladet och TT, Söndag 25 oktober 2015)

Så här rapporterar Sydsvenska Dagbladet om de allt mer eskalerande protesterna i Montenegros huvudstad Podgorica. Oroligheterna har försiggått i flera veckors tid, men detta har inte lyckats fånga de svenska massmediernas intresse. Det är inte förrän dessa dagar som västmediernas strålkastare börjat vändas mot diktaturstyret i Montenegro. Varför denna mediala fördröjning?

Som aktiv nyhetsläsare vill man gärna ta del av bakgrundshistoriken till olika nyhetsrapporteringar ur olika aspekter. I det här fallet har den minst sagt uteblivit med stängda dörrar. Varför?

Đukanović blev premiärminister i Montenegro i 29-års åldern. I år blev han 53 år och sitter fortfarande på samma position. Han har således varit vid makten i hela 24 år. Det är förvisso mer än Petar Petrović-Njegošs regentperiod, men fortfarande mindre än den Helige Petar av Cetinje och furste Nikola (som var vid makten i 57 år). Varför tiger medierna i väst kring dessa vedertagna fakta? Eller är det månde okunskap som de besitter?

Sedan 1991 satt Đukanović i två mandatperioder som Montenegros president, med undantag av ett och ett halvt år då han var utanför regeringen. Och medan han inte innehade en officiell ställning var det ändå vida känt vem som var “herre på täppan”. Hans första sysslomål var premiärministerposten. Momir Bulatović, president av Montenegro 1990–1998, fick in honom i politiken, som dessförinnan var hans assistent vid Fakultetet för ekonomi i Podgorica.

“I Europa har också Lukasjenko i Vitryssland varit vid makten i 21 år, men han är persona non grata i EU. Đukanović å andra sidan är en önskvärd partner för Bryssel. Han talar inte ett enda ord på engelska och inte heller är han händig med datorer, men med alla stora aktörer har han haft lätt för att hitta ett gemensamt språk.” (“VLADAR Milo na tronu 24 godine”, Blic.rs, 22.10.2015.) Hur kommer det sig att det är så?

Ja, det är inte jag som ska komma med svaren på ovannämnda frågor – utan svenska medier och deras hantlangare, som dessutom får betalt för det, som de facto avsiktligen utelämnar synnerligen relevant information till allmänheten som så många gånger tidigare!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

A N A L Y S —

“Serbien bussar nu flyktingar till gränsen mot Kroatien i stället.

— Så länge Budapest—Belgrad-axeln tynger Kroatien med flyktingar förblir jag övertygad om att de sysselsätter sig med saker bakom vår rygg, säger Kroatiens premiärminister Zoran Milanović.

Kroatien har meddelat att landet inte kan hantera det stora antalet flyktingar.” (”Kroatien stoppar serber vid gränsen”, TT och SDS, Torsdag 24 september 2015)

Här har vi ett förträffligt exempel på hur svenska bilderburgägda medier är kontradiktoriska, hur de trixar och konstlar med nyhetsrapporteringen. De tycks ha som policy och praxis att alltid utelämna det som inte passar dem och krydda till extra mycket där det tjänar deras egenintressen.

Men om man säger A får man också säga B! Varför skriver inte Tidningarnas Telegrambyrå (TT), att medan Serbien svettats och brottats heroiskt med kolonner av migranter under fyra månaders tid har svenska turister semestrat och svalkat sina fötter i Adriatiska havet? Detta är viktigt att nämna, då man ser hur den svenska beredskapen fungerar i ett nötskal. Serbien har visat prov på självständighet, ståndaktighet och god välvilja. Det är inte skyldigt att hjälpa flyktingar, men har tagit på sig rollen av ett ytterst mottagarvänligt land – något i stil med Angela Merkels Tyskland. Serbien har således uttömt all sin arsenal, sina krafter och resurser på att stödja och hjälpa migranterna på vägen till säkrare länder i väst – och det utan några som helst EU-stödda bidrag. Därför kan man inte heller ställa krav på Serbien på samma sätt som på andra flyktingmottagande EU-länder. Serbien är inget avstjälpningsland åt EU!

Kroatiens premiärminister Zoran Milanović har hamnat i rejält blåsväder och därmed självprovocerande kommit i konflikt med alla sina Balkangrannar. Han talar om ‘ondskans axel’, dvs. Serbien, Ungern och det kroatiska högerextrema partiet HDZ, som “konspirerar mot hans regering”. I svenska medier nämns inget om HDZ och man lägger i stället fokus på Serbiens och Ungerns hantering av migranter.

Kroatien är ensamt ansvarigt för sitt imbecillt chauvinistiska beteende och för brott mot alla relevanta konventioner. Att först förbjuda nästintill all lastbilstrafik att passera från Serbien till att senare även inkludera personbilar med serbiska registreringsskyltar och pass in i Kroatien är ett ytterst märkligt regeringsbeslut, som med största kraftfullhet borde åtföljas av lämpliga sanktioner och fördömanden från världssamfundet.

Men EU har efter detta beordrat att “man ska genomföra en brådskande undersökning på grund av stängningen av Kroatiens gränser eftersom våra grannar brutit mot SAA”, meddelade Federica Mogherini. Efter svidande kritik från bland annat EU-kommissionären Johannes Hahn helomvände Zoran Milanović svansen och öppnade gränsövergången till Serbien. Men frågan kvarstår varför utrikesminister Margot Wallström (S) teg sig igenom hela gränsövergångsproblematiken. Om det däremot hade varit Serbien som stängt gränsen mot Kroatien, hade både Margot Wallström, Cecilia Wikström (Fp) och Carl Bildt (M) fördömt händelseutvecklingen i skarpaste ordalag.

Om svenska telegrafbyråer och övriga medier, däribland TT, Sydsvenska Dagbladet med flera, väljer att ställa sig på neofascisters och chauvinisters sida är man således delaktig i samt anhängare av deras politik. Då får man förr eller senare också räkna med att ta konsekvenser och stå till svars för gjorda val. Samma sak gäller svenska mediers godtyckliga och skeva rapporteringar från Balkan. Varför tiger Granskningsnämnden när det är serber i fråga? Att motarbeta, tiga och undanröja fakta är också ett flagrant brott!

Hur vet TT att ”Serbien bussar” flyktingar till Kroatien? Har man tagit del av migrantlistor på plats där nere för att kunna göra ett sådant rättvist uttalande, eller är det bara ryktesspridningar? Så mycket det är känt för allmänheten har det dock inte gjorts några som helst förteckningslistor på migranter från Syrien, Afghanistan och Irak som passerat Makedonien, Kroatien eller Ungern, utan i stället har regeringarna i dessa länder sett mellan fingrarna och behandlat flyktingarna som boskap. Det är minst sagt en vidrig neofascistisk politik och ett utpräglat brott mot mänskligheten att religions- och nationsklassificera flyktingar, tilldela nummer, spruta tårgas och vattenkanoner på desamma, sparka, döda, hota, förnedra och inhägna dem bakom galler.

Serbien i sin tur har gjort mer än gott ifrån sig vad gäller hanteringen av flyktingar och även fått omvärldens bekräftelse på sin humana migrantpolitik, både från politiker, organisationer och institutioner ute i Europa med omnejd – med undantag av besserwisseraktiga Sverige. Men det tycks som om det blott är här som politiker och mediefolk har så svårt att medge när det går bra för andra. Har de någonting emot slaver överlag? Man kan ställa sig den rättmätiga frågan i vems intresse det ligger att konstant utmåla serber och ryssar som dåliga människor, samtidigt som krigsivrare och annat slödder får uppta allt större utrymme i radio, press och TV.

Det behövs med andra ord ett helomsvängande nytänkande i vårt land vad gäller massmediers bevakning av nyheter samt pågående konflikter i världen. Det är magstarka ord, men det tål att sägas, höras och upprepas: Bojkotta det chauvinistiskt raljerande, trixande och konspirerande mediesystemet i Sverige!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

 

Bastille-cover-with-bleed-5mm-and-cropmarks-3-mm

Svensk omvärldsuppfattning projicerad genom TV-rutan. © Inna Saleem och Bokhuset Dević, 2015.

_______________________________________________________________

Läs Ljubomir T. Devićs bok på samma tema, ‘The Swedish media system – the last Bastille’! Bokens ISBN-nummer är 978-91-637-7860-5 och kan beställas via Vulkan – www.vulkan.se.

ANALYS —

Ansvaret för att lösa migrationskrisen i Europa ligger främst hos grundarna av Europeiska unionen, men mediernas kritik för katastroftillståndet överförs nästan uteslutande på EU-aspiranten Serbien – vilket varken är moraliskt rätt eller rimligt. Detta förfarande kommer inte bli hållbart i längden, eftersom situationen snart blir helt utom kontroll.

“Om någon i Europa tänker på allvar om säkerhet och trygghet, men också överlevnaden av kontinenten, är det dags att äntligen säga vad som kommer att hända och att genomföra alla EU:s medlemsstater”, säger Serbiens president Tomislav Nikolić, rapporterar nyhetsbyrån Tanjug.

Grannlandet kastade tårgas på människorna i vårt territorium, men om de börjar, och lindas, det kan orsaka dåliga relationer med dessa länder.

“Oberoende av det faktum att dessa inte är våra medborgare, är de på vårt territorium”

det är uppenbart att föreföll själviskhet bland vissa medlemsländer som är “förmodligen uppmuntras”.

Serbiska folket är inte själviskt och så mycket som han kan får utstå, sade Nikolić.

“Så länge som det var för oss, och kommer att vara för invandrare som tvingas tillbringa mer tid i Serbien än vad de hade planerat och än normalt”.

Nikolić sa att det är absurt att dessa normer respekteras mer av land som inte är medlem i EU, men medlemmarna som är “utom kontroll” och inte får några råd, instruktioner eller tillrättavisning från Bryssel.

Hos oss pekade Nikolić bistå icke-statliga organisationer, internationella organisationer och alla av dem, säger han, klädd i kostym, vilket tyder på att det finns hjälp, och inte bära vapen.

“Vissa grannar beväpna sig mot människor som av olika anledningar lämnar sitt land, och en av dem är naturligtvis krig” Nikolić och tillade att “kan bara föreställa mig om en ny stat införs krig, hur många människor skulle kunna söka frälsning i EU.

“Vi visste inte om de kommer att kunna passera eller inte, och Serbien öppnade allt det. Det fungerar inte ingen i lag och ordning, vi redan arbetar på en känsla av att vi drar från våra förfäder, vi är gästvänliga människor”, sade Nikolić.

Han sa också att det serbiska folket gick igenom samma prövning och hade inget stöd från någon “och sedan även från Serbien.”

“Den som flyttade till Serbien har inte haft ett adekvat och tillräckligt stöd och det är på något sätt försonings för synder som vi hade gentemot sina folk och jag är glad att vi kan göra det”, sa presidenten.

“Europa är ett stort test för att visa om det var bara en grip resurser och territorium eller att tänka på alla på jorden som människor”, sade Nikolić.

På frågan om han var nöjd med reaktionen av våra institutioner, men även beteendet hos grannar, som stängt gränsen, Nikolić sade att han var nöjd med svaret, men det är inte moraliskt, mänskliga naturen är inte vad de gör grannländerna, som bör överväga om det kan ta oss.

Att påstå att meddelandet om en man lätt kan förstöra relationerna mellan stater, Nikolić sade han noterade att företrädare för andra länder, som han sade, lätt att nå för argumentet att invadera Serbien “på grund av småsaker, eller utan anledning.”

“Lämna kommentarer om vi bestämmer tillsammans ger statsministern och jag, eftersom det blir en gemensam ståndpunkt i Serbien. Det skulle vara lätt att spilla parole, och att ta ansvar efter att regeringen, som skulle behöva korrigera diplomatiska förbindelser”, menade Nikolić.

Den serbiske presidenten tillade att frågan om huruvida EU är redo att skjuta på människor som skulle krossa staketet på jakt efter ett bättre liv.

Och sedan kan man ställa sig frågan varför det är ett sådant problem för Kroatien att hjälpa flyktingar.

Serbien samarbetar välvilligt med alla i fråga om flyktingkrisen, det är sålunda berett att fortsätta och stödja, men jag kan inte förstå varför det är ett så stort problem för Kroatien att ge nödvändig hjälp och bistånd till flyktingarna.

“Vi samarbetar med alla, men vet ni att i vårt land dessa människor går omkring 600 kilometer och bo mycket längre än de andra i Kroatien som har detta problem två dagar, och vi har fått fyra månader”, sade den serbiske premiärministern Aleksandar Vučić i Washington under sitt tredagarsbesök där.

Serbien är berett att fortsätta att samarbeta och är redo för att emottaga flyktingar.

“Vi var redo, vi har mottagningscentrum, vi vet hur man handskas med dessa människor. Vi är inte alltför mycket av ett problem. Alla dessa flyktingar har passerat genom vårt land. Och vi har dem på ett trevligt sätt emot och kommer att fortsätta att göra”, sade Vučić.

Han tillade att han inte förstår vad problemet är “alla andra runt omkring.”

“Speciellt de som har en rutt 35 kilometer, och stänga vägar till Serbien. Inte för att förstå vad det handlar om. Vi kanske inte vet hur man ska gnälla, gråta, be om pengar, kanske någon annan skulle vara bättre för mig att arbeta. Jag vet verkligen inte vad det handlar om”, sade premiärministern.

“Vår uppgift är att undersöka flyktingarna, för att hjälpa vad vi kan mata, erbjuder logi. Vad är det som är så hemskt?”, pläderade Vučić.

Kroatiens president, Kolinda Grabar Kitarović, efterlyser hårdare kontroll av gränserna, eftersom hon menar att under den första dagen av okontrollerad in allt för många flyktingar i landet.

Statschefen anser att gränsen inte fungerar korrekt och har hävdat att den är övertygad om att den sista natten i Kroatien, som tillade hon, “visade ett mänskligt ansikte”.

Hon poängterade att hon inte ville se scener i Kroatien som tidigare “kunde betraktas i Makedonien, Serbien eller Ungern”.

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

——– Horgoš: Immigranter stormar den ungerska gränspolisens fästningsvallar. ——–

ANALYS —

Vårt akutteam från Kanjiža, efter interventionen och hjälpa invandrare, stormade in röken av tårgas. Flyktingar uppmärksammas och väntade på doktorn med det så länge efterfrågade vattnet.

“Serbien, Serbien!” hördes hela dagen från halsen av tusentals migranter vid gränsövergången Horgoš! Trött, vått och slagen, bara glädje som de hade när de såg serbisk polis och ambulans. För det enda sättet de visade tacksamhet högt skanderade “Serbien, Serbien”!

När de tjugo medlemmar av den serbiska polisen kom runt 17.30 på Horgoš 2, flyktingar var medlemmar av den serbiska polisen hälsade med applåder, och många närmade att kyssa dem. Serbisk polis övertalade flyktingarna att söka skydd bort från gränsen, i syfte att undvika skador.

En annan scen var för pamećenje. Vårt akutteam från Kanjiža, efter interventionen och hjälpa invandrare, stormade in röken av tårgas. Flyktingar uppmärksammas och väntade på doktorn med vatten (mycket begärt) och hälla dem hela tiden för att lindra smärtan.

Ungerska polisen tidigare används idag vattenkanon och tårgas för att stoppa migranter från att komma in på dess territorium. Situationen vid gränsövergången Horgoš 2 är för närvarande lugn och ungerska polisen på den plats där det fanns en grind som flyktingar tidigare misslyckats i dag att bryta igenom, sätter en ny taggtråd, rapporterade Tanjugs korrespondent från de dramatiska scenerna.

Jag är flykting, inte skonas antingen laget RTS, som blev brutalt misshandlad vid gränsen. UNS sade att attacken på en RTS otillåten användning av våld och kränkningar av internationella lagar om fri journalister och de ungerska myndigheterna är skyldiga inte bara att be om ursäkt till laget av RTS och fastställa ansvar för användning av våld, men också för att underlätta en väl fungerande team av journalister”, sade UNS uttalandet.

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

ANALYS —

Gissa vilket tema kommer att dominera alla tv-nyheter, oavsett om det är ett offentligt eller privat programföretag? Nästan säkert flyktingkrisen och en våg av migranter från Mellanöstern och Afrika kommer in i Europeiska unionen.

Naturligtvis ukrainska flyktingar ränte ingen. Även när man talar om lidande civilbefolkningen i Ukraina, åtminstone i Kroatien, rapporterade media på följande sätt: “I konflikten mellan den ukrainska armén och proryska separat dödade så många civila …” Var är de döda? I vilka städer? Från vars vapen? Ingen nämner det visar sig att nu “armén av Donetsk och Luhansk Folkrepubliken” själv skalade civila bostadsområden i Donetsk, Lugansk, Gorlovka och andra städer och byar där de bor kvinnor barn, vänner och släktingar. Även en interaktiv karta som visar Kiev inte nämna att beskjutningen av städer och byar under kontroll i Kiev juntan.

Det är likartad för flyktingar och media orubbligt tysta om det faktum att om den sorgliga förteckningen över länder från vilka människor flyr Ukraina intar första platsen och överstiger även det av Syrien och Isil.

Enligt FN:s höge Commisioner för flyktingar 2014 av människor som ville fly från sitt land Ukraina översteg Syrien. Ungefär en femtedel av den totala 1,47 miljoner asylansökningar som lämnats in av ukrainare, men 94 procent av dessa ansökningar riktade till Ryssland, vilket kanske förklarar den skamliga tystnad västerländska medier och vår representant vid FN, dr. Ivana Simonović, som är generalsekreterare Ban Ki-moon valde som hans assistent på området för mänskliga rättigheter och inte för Ukraina.

Uppgifter från världsorganisationen lämnas Migrationsverket i Moskva bekräftar detta fenomen: mer än en miljon människor från sydöstra Ukraina på grund av den väpnade konflikten har flyttat till Ryssland, och omkring 600 000 beslutade att de inte vill gå hem. Chef för den federala service, Konstantin Romodanovsky, sade att omkring 114 000 ukrainska flyktingar som omfattas av regeringens vidarebosättningsprogram och erhöll ekonomiskt bistånd, och snart kommer att få ryskt medborgarskap.

Enligt Romodanovsky har tillströmningen av flyktingar från Ukraina har lett till förbättringar i Rysslands inställning till invandrare i allmänhet. Enligt en undersökning som nyligen genomförts av Levada Center trodde 41 procent av ryssarna att det bästa sättet att ta itu med illegala invandringen hjälper flyktingar att hitta arbete och att ge dem juridisk status. Detta är dubbelt så många 19 procent av medborgarna i Ryska federationen som har gett samma svar från ett år sedan.

Konstantin Romodanovsky tillade att hans byrå har varit aktivt kämpa mot illegal invandring och de sista 2,5 åren har lyckats stoppa och skicka tillbaka cirka 1,5 miljoner människor som förbi normer FN försöker ta sig in på ryskt territorium.

Naturligtvis lika bekräftar att en militär konflikt i Donbass-regionen är den främsta orsaken till ökningen av asylansökningar. Mer än 271 000 ansökningar lämnats in av ukrainska medborgare, eller 99 procent av det totala antalet asylsökande, enligt en rapport i juni i år. Det konstaterar också att de ryska myndigheterna har visat en mycket mer tolerans i sitt förhållningssätt gentemot ukrainska flyktingar än västländerna.

Ryssland och Vitryssland har hittills godkänt 90 procent av asylansökningar, medan länder som Storbritannien, Frankrike, Polen och Finland inte har antagit mer än 10 procent av Ukrainas totala behov. USA, Kanada och Tyskland angav att de visat sig vara den mest gästvänliga, och godkändes mellan 35 och 65 procent av det totala antalet ansökningar.

Med ny turbulens i Ukraina, särskilt i Kiev, är larm sprider sig till grannländerna. Till exempel Polen, fruktar att enligt dess gränser kan kvitta en ny våg av ukrainska flyktingar och därför meddelat att man förbereder nödåtgärder, avslutar Globalist.*

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

______________________________________________________________

*Källa: www.altermainstreaminfo

ANALYS —

Hela världen lovordar Serbiens migrantpolitik – förutom Sverige och svenska medier. Enligt svensk press och radio genomlevde flyktingar från Syrien, Afghanistan och Irak “sina värsta dagar – i Serbien”, där de “slogs med polisbatonger” och “plundrades av de serbiska poliserna”. Vad är sanning – och vad är lögn här?

Journalisten och reportern Milan Đelević på Radio Malmöhus FM 102,0 MHz skräder inte med orden när han intervjuar flyktingen Zafaar vid gränsövergången mellan Horgoš och Röszke: “För Zafaar finns inget annat alternativ än att komma vidare. Att fastna i Serbien är otänkbart.” Varför det skulle vara ‘otänkbart’ förklarar Đelević inte, men låter Zafaar redogöra på en knagglig engelska: “(…) Because Serbia cannot give us anything. We came here with our clothes only. I did not have anything.”

Đelević avslutar intervjun med följande ord: “Den svåra situationen för flyktingarna som nu försöker ta sig vidare från Serbien hade varit ännu värre om det inte vore för alla de hundratals frivilliga som kommit till Serbien och Ungern för att hjälpa till.”

Enligt reporterns skeva rapportering utmålas Serbien som oförmöget att självt bistå migranterna med förnödenheter, mat och hygienartiklar, men tack vare hjälparbetare utifrån (läs: från Sverige) har deras närvaro förbättrat situationen avsevärt för många. Vilken rappakalja!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Rima Darious tal vid söndagens protest i serbiska Belgrad. Källa: Pravda.

Vid söndagens protest i Belgrad, som anordnades av den serbiska nationella folkrörelsen “Naši” och “Serbiska Obraz”, höll även den syriska medborgaren Rima Darious tal. Hon har samlat medborgare talade öppet om situationen i Syrien, den våg av migranter och jämförde väst till detta problem.

Här följer Rima Darious hjärtskärande tal överfört i sin helhet:

“Kära vänner, jag står här framför er i dag som stolt medborgare av Syrien för att presentera situationen i mitt hemland – som också berör Serbien. Vi var en gång en älskad och respekterad nation. Före detta krig var vårt största problem Palestina. Vi ville lösa våra små problem jämfört med vad vi har idag, ett problem i byråkrati och korruption inom vissa statliga sektorer. Vi visste inte om orättvisor, terrorism och annan brottslighet. Vi har arbetat hårt de senaste 10 åren före kriget, och vi har gjort stora framsteg. Det viktigaste är först och främst att före kriget hade vi inga syrier som flyktingar.

Vi hade en stark nationell identitet. De som ni ser ute på gatorna i Belgrad på väg till Tyskland eller Nederländerna är inte sanna syrier. Förstå mig inte fel, jag älskar mitt folk, men mitt folk är de som kämpar för Syrien och våra fädernesländer.

Det är sant att flyktingar lider, men som inte har lidit under detta krig? Varför resten av Syrien kvar i landet och fortsätter att kämpa? Om de är flyktingar, då de skulle välja att gå först till närmaste säker plats och inte att bli slagna av den ungerska polisen, för att de vill komma till Tyskland. Låt mig ställa frågan: gör att väst inte vill flyktingar eller flykting vill eller inte vill dö på havet? Så varför inte stoppa sina sanktioner mot det syriska folket? Deras sanktioner kostar Syrien 143 miljarder dollar!

Varför västvärlden inte hjälpa syrierna att stanna, varför inte ge stöd till den syriska armén att bli av terrorister och Syrien att återigen vara en säker plats? Varför bidrar de inte till att bygga upp förstörda hus med pengar på flyktingar? De tar människor som inte kan förnya det här landet. De vill bryta Syrien och det syriska folket. De kidnappar syriska läkare och de bästa studenterna som kommer att orsaka en kompetensflykt å ena sidan och å andra sidan, multinationella företag vill Subtila arbetskraft för att minska lönerna för folket.

Vår nation har förlorat över 100 000 soldater i kampen mot extremister, så länge vi inte har hört att västvärlden är gråter för dem, de som gav sina själar för att försvara nationen och lämnar efter sig en stolt familj de förtjänar hjälp, medan endast å andra sidan, den västerländska medier synd människor som dödades försöker fly och lämna sitt land, inklusive jihadister, och de har pengar att betala flera tusen euro för en sådan resa.

Låt mig berätta för er att pengarna kommer en familj på fem personer betala för att komma till Europa, tillräckligt för att köpa ett hus i Syrien, i ett skyddat område där inget krig, för att börja det nya jobbet och leva i en god levnadsstandard. De är inte flyktingar utan invandrare med ekonomiska motiv. Efter fem år av krig fullgör vår flotta fortfarande sina internationella åtaganden. Vår kust är välskötta, därför ingen flyktingar fartyget inte gå till Europa.

En annan trend i dessa dagar är att vara i Europa att acceptera kristna från Syrien, vilket är frisättningen av de första kristna länderna i de kristna… Vad vi har i Syrien liknar vad ni tidigare hade i Serbien. Väst attackerar vår identitet, vår enighet och suveränitet.

Jag vill betona att de syriska och serbiska nationerna alltid har varit vänner, vi har ett stort och respekterat ortodoxt samfund, Syrien har inte erkänt Kosovos självständighet, och vi har många gemensamma fiender. Ni ska veta att medan kampen mot politiker som främjar en ny världsordning, Amerikas intressen, och massinvandring, samtidigt rädda många liv och sin framtid. Vi är mer än ansluten samma albanska terrorister som kämpade i Kosovo i dag och dödade civila i Syrien, och att låta dem korrupta politiker i USA, dess allierade i EU och låta dem och deras anhängare i Serbien, och se till att migrationsvågen av tillbaka till Serbien.

Kära vänner, är allt vi ber att ni står med oss ​​eftersom vi är en nation som försvaras. Visa er service av våra militära och våra bara kamp, ​​för om vi förlorar kriget de jihadister kommer inte att sluta efter Syrien. Tillsammans kommer vi att stå tills seger.”*

All ära åt Rima Darious som vågade stå upp för sanningen! “Je suis Rima Darious!”

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

________________________________________________________________

*Källa: Pravda, 7. septembar 2015./ Översättning: Lj.T. Dević.

ANALYS —

“Ahmad går för att köpa tågbiljetter direkt från Skopje till Belgrad i Serbien. – Jag kommer att försöka muta kontrollanterna eller de serbiska poliserna så att de låter oss stanna på tåget vid gränspassagen (…) Det finns tyska poliser och serber överallt. De är galna, de slåss!” säger han. (“Flykt genom nio länder till Sverige: ‘Rör er i skuggorna'”, Claire Billet, SvD/ Världen – Reportage, Söndag 2015-08-30)

Här är ytterligare ett citat från Svenska Dagbladet daterat den 30/8-2015. Återigen är det serberna som är i fokus i stället för migranterna. SvD tycks ha en hemlig agenda att svärta ned allt som är serbiskt och ryskt. Det är väldigt märkligt att SvD, som den största presstödstagare sedan många år, fått fria tyglar uppifrån att bete sig omdömeslöst. Att inte Presstödsnämnden, som numera ligger under Myndigheten för radio och tv, och Kulturrådet för den delen, synar och reagerar på det här slöseriet med flödig trycksvärta finansierat direkt genom skattebetalarnas pengar och som de i sin tur använder för att bemästra och satanisera för dem obekväma medborgare, nationer och dess ledare.

I stället för att använda sig av tillförlitliga källor fokuserar man sig på nyckfulla handelsmäns, skräddares, bokhandlares och andra samhällsskikts fragmentariska beskrivningar utan faktaunderbyggnad. Exempelvis enligt Michael Davenport, tidigare Storbritanniens ambassadör i Serbien och för närvarande chef för EU:s delegation i Belgrad, har “Serbien starka utsikter för EU-medlemskap och därför är en del av EU:s planeringsprocess Serbien har antagit dagordning som fastställts av EU precis som sina partner i regionen, och kanske till och med i större utsträckning”. Davenport poängterade vid den årliga Belgradkonferensen under titeln ‘European Union at the Crossroads? Consequences for Serbia’ att:

“Serbien blir mer konstruktivt och kunna bidra till att formulera gemensamma säkerhets- och utrikespolitiska ramar för EU, liksom den gemensamma säkerhetspolitiken (…) Detta blir ännu tydligare genom Serbiens OSSE-ordförandeskap och dess verksamhet inom det regionala samfundet”, konstaterade han. (“Davenport Says Serbia Has Strong EU Membership Prospects”, inNews, May 8, 2015)

“Serbien har sålunda fått beröm från många håll för sin behandling av flyktingar”, skriver den tyska dagstidningen Frankfurter Allgemeine Zeitung (FAZ), och vidare att: “Serbien upphöjt sig i detta avseende framför alla sina grannar.” (“FAZ: Puno pohvala Srbiji za ophođenje prema izbeglicama”, RTS, Subota 05. septembar 2015.)

Men inte en tillstymmelse av det positiva om serber når den svenska allmänheten på grund av mediernas trixande, raljerande, konspirerande och propagandiserande. Då blir det inte heller så konstigt att Serbiens samhällspolitiska engagemang faller i trovärdighet och att gemene Svensson inte känner till EU-politiker såsom Michael Davenport, medan bokhandlare och skräddare från Fjärran Östern går hem som smör i vårt fiktivt surrealistiska samhälle.

Det är förvisso upp till redaktionerna själva att hantera nyhetsrapporteringarna, men i och med detta medföljer således ett genuint ansvar med livsavgörande insatser och skyldigheter gentemot de inhemska skattebetalarna samt den kritiska hållning som rapporteringen och informationen ständigt kräver!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

“När familjen skulle ta en båt från Turkiet till Grekland hade de tur: båten precis framför dem sjönk och flera människor dog. Räddast under hela resan var de dock i Serbien.

– Polisen är väldigt hård där, säger skräddaren.

Historierna om serbiska poliser som tagit migranternas pengar, ibland under gevärshot, är otaliga, både på nätet och i berättelserna som utbyts av de resande själva på hela Västra Balkan. Andra berättelser handlar om makedonsk maffia som styr flyktingsmugglingen: landet kallas ibland för ‘Mafiadonien’.” (”Nya vägen till EU-länderna: Via Balkan”, Svenska Dagbladet/ Världen-Reportage, Teresa Küchler, Linus Sundahl-Djerf, Måndag 3 augusti 2015)

Citatet ovan är hämtat från Svenska Dagbladet från den 3 augusti 2015 och är ett klassiskt skolexempel på hur medierna i Sverige konspirerar och blåljuger allmänheten rakt upp i ansiktet – och det på skattebetalarnas bekostnad!

Att migranter från Syrien och Afghanistan skulle vara “räddast” i Serbien stämmer inte alls. Detta är, om något, hets mot folkgrupp och nation, geschäft och en illvillig sammansvärjning mot det serbiska folket. Reportrarna Teresa Küchler och Linus Sundahl-Djerf raljerar och insinuerar friskt utan minsta strimma av verklig förankring och opartiskhet. Tvärt om är migranterna oerhört tacksamma för den serbiska gästvänlighet och innerliga värme som de möts med dagligen, vilket man inte precis kan hävda på samma sätt om många av EU:s medlemsländer, såsom Grekland och Ungern, som satt in både militären och poliser för att slå och skingra bort dem. Naturligtvis finns det alltid rötägg och idioter som plundrar och skor sig på andras olyckor, men detta är väl inget samhällsproblem som blott Serbien brottas med!?

Inte heller har mottagande EU-länder och framtida kandidatländer (såsom Makedonien) bemödats att registrera migranterna, vilket Dublinförordningen om registrering föreskriver. Det är ironiskt nog inte förrän de ankommit till Serbien som de omfamnats med vida armar och upptagits på rättssäkra förteckningslistor – allt för att överhuvudtaget komma på tal vid en asylansökningsprövning. Vilken parodi! Serbien som inte ens fått kandidatstatus till EU har fått slita och stå i en hel del, men på samma gång fått beröm från olika håll i väst, framför allt från USA, Österrike och Tyskland, för sin ovanligt migrantvänliga politik. Serbiens premiärminister Aleksandar Vučić är således ett föredöme för Europa.

Uttalandet från självaste högkommissionären för UNHCR talar sitt tydliga språk: “Migrationsproblemet är ett europeiskt, och inte ett serbiskt, problem och kräver en gemensam europeisk åtgärd, medan den serbiska regeringens praktexempel, som generöst bistår och humant behandlar flyktingar, är ett exempel som bör följas av alla andra – sade António Manuel de Oliveira Guterres, högkommissionär för UNHCR.” (”DRAMA NA GRANICI: Makedonija digla vojsku, migranti hrle ka Srbiji!”, Kurir, 21.08.2015.)

Michael Davenport, f.d. Storbritanniens ambassadör i Serbien och för närvarande chef för EU:s delegation i Belgrad, uttalade sig exklusivt till serbiska RTS att: “Europeiska kommissionen redan har anslagit stora belopp, främst genom Röda Korset”, och han tillade: “Vi är imponerade av Röda Korsets arbete. I förra veckan la vi ut 150 000 euro, och den här veckan ytterligare 1,5 miljoner euro för Serbien och andra länder i regionen (…) och Bryssel komma nu att utvärdera sin yrkesmässiga bedömning av dessa behov”, säger Davenport. (“Devenport: Impresionirani smo radom Crvenog krsta, Srbiji veća pomoć Brisela”, Agencija TANJUG – Kurir, 29.08.2015.)

Davenports positiva omdöme om serbiska Röda Korsets arbete tycks emellertid ha hamnat mellan stolarna i svenska medier. Hans viktiga iakttagande är förbisett och lika med noll efter svenska mått, medan skräddarens godtyckliga ord och antiserbiska iakttagelser lyfts till skyarna. Det anstår inte en renommerad tidning som Svenska Dagbladet att bete sig så oprofessionellt. Det är under all kritik och kan inte betraktas som “journalistik av god sed”. SvD:s propagandister borde ta sig i kragen och skämmas!

Den serbiske försvarsministern Bratislav Gašić meddelade även han att: “Serbien fått beröm från EU för att behandla migranter på ett korrekt sätt, och att det därav inte finns några incidenter på serbiskt territorium samt att det ännu inte visats att någon av migranterna fört in någonting vilket nästa dag skulle kunna vara en del av terroristhandlingar.” (”Gašić: Srbija korektna prema migrantima, nema incidenata”, Tanjug – Kurir, 27.08.2015.)

Serbiens premiärminister Aleksandar Vučić har också han helt rätt när han säger: “Vi kommer att arbeta allt som Serbien vara säker på ditt eget hem och du är alltid välkommen i vårt land, premiärminister Aleksandar Vučić migranter och meddelade att, med tanke på att komma kalla dagar, för dem som ska uppföras ett tillfälligt mottagningscentrum, troligen bakom hotellet “Nacional” i Belgrad. Vučić uppgav att flyktingar från Syrien och Afghanistan, Serbien under förutsättning gästfrihet och värme som inte är uppfyllda någonstans och att detta land inte kommer att höja murar och lägga ut taggtråd för att hindra flyktingar från att komma in. Han påpekade att EU inte får blunda för sådana fall i andra länder.

– Jag tror att EU från början inte vågade blunda för tråd och stängsel, och medvetet blundade, sade statsministern, och noterade att EU bör reagera, liksom en del andra saker.
– För vår del kan vi inte blunda, men vi kommer att hjälpa till så mycket vi kan, och om EU skulle hjälpa Serbien – så tackar vi dem om de hjälper, och om inte, så återigen tack – sade Vučić, sade som svar på frågor från journalister att ställa strängar för honom obegripligt och fel att vara “bara någon att låta nuvarande och” avsluta jobbet “.””

Men där är också ett otal vittnesmål från helt vanliga människor som berättar om sin vistelse i Serbien. Exempelvis den syriske flyktingen Nadeem Ghanom säger att hans barn gråter, men att han skämtade en hel del och uppfann spel för att trösta dem: “Vi brukade komma till Serbien som turister förr, och nu är vi flyktingar. Åtminstone här har vi en bra behandling”, sade Ghanom.

Rula, flykting från Syrien, sade att hon talar sanning till barnen: “Vi hörde bomber, såg vapen på gatan. De vet att vi gick på jakt efter ett bättre liv”, säger Rula.

Bilden på en treårig pojke från Syrien som drunknade i Egeiska havet varnade Europa att skynda med lösningen. Fram till dess drömmer flyktingarna om att återvända hem när kriget är över: “Vi hade ett fint hus, men ingen frihet. Nu är vi flyktingar. I Grekland beskrev de oss som om vi inte vore människor, här påminns vi om att vi existerar”, säger Rula.

Här har jag försökt motbevisa SvD med minst fem skottsäkra argument, av resterande hundratals, att migranterna visst känner sig välkomna i Serbien och inte något annat. I stället för att syssla med satanisering, skvaller och ryktesspridning på heltid borde svenska medier granska och säkerställa sina källor först innan de går ut i etern och på webben. Jag menar, det kan väl inte vara så att en enkel skräddares ord som SvD:s reportrar på måfå valt ut att intervjua ska väga tyngre än alla andra tunga politikers. Men sanningen ska fram, hur illvillig och lömsk den än må vara, vare sig vi önskar det eller inte!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

TEMA: Balkan och tilliten till svenska myndigheter

Medan svenska bomber föll över Balkan under Balkankrigen på 1990-talet gned svenska Bofors händerna och inkasserade blodspengar i miljardbelopp. Medierna teg då om Sveriges de facto flagranta militärpolitiska inblandning på Balkan. Den svenska välfärden blomstrade sålunda på Balkanbornas bekostnad. Hur är det våra äldre säger? “Den enes bröd, den andres död!”

Serbiska offers offentliga vittnande fick minimalt utrymme i svensk TV, radio och press. Levandebeskrivningar från civila gamla och unga om följderna efter handgranaters och klusterbombernas skadliga verkningar sopades som så oftast under mattan.

De som däremot höjde sina röster för serberna, såsom Jugoslavienkommittén – Kommittén för solidaritet med Jugoslaviens folk – med Bengt Silfverstrand, Karin Wegestål och Jan Hagberg hånades och ironiserades av medierna för att de ”sympatiserade med Miloševićs ’korrupta’ regim”. Serberna sataniserades i medierna genom att utmålas som ”rödbruna četniker”, ”ultranationalister”, ”kommunistfascister”.

Nu 2015 när handgranater och ammunition börjat strömma in till Sverige i stor skala, är Balkan ånyo i fokus hos medierna. Det är de ”jugoslaviska handgranaterna” som ligger bakom explosionerna i Malmö, hävdar svenska medier med Sydsvenska Dagbladet i spetsen. (”Jugoslaviska handgranater bakom explosionerna”, SDS, Torsdag 23 juli 2015)

Hur vet Sydsvenska Dagbladet det? Varifrån har tidningen fått den informationen? Att indirekt stämpla Serbien för explosionerna är direkt felaktigt och missvisande, då de kriminella gängen i Malmö har allt annat än serbisk och kristen bakgrund. Det är snarare så att genom denna skeva bild och svartmålning kan den svenska regeringen bana vägen för ett återinförande av resevisum för de serbiska medborgarna.

Vad vi däremot med fasthet och god sakkunskap känner till är att:

a. Svenska klusterbomber och utarmat uran bidrog till civilt lidande, massdöd och förödelse på Balkan trots Sveriges tysta vetskap. Någon måste ta det politiska ansvaret, syndabockar kan vi vara utan!

b. Korruptionen frodas i Nato-annekterade Kosovo, allt sedan bombningarna av Förbundsrepubliken Jugoslavien 1999, där rättsmanipulation, droghandel, organ- och vapensmuggling och trafficking är en vardaglighet. Varför skriver inte Sydsvenskans kriminalreportrar om alla dessa problem i stället, som vore mer aktuellt, jordnära och verklighetstroget?

Slå inte split mellan Malmös befolkningsgrupper, det kan kosta det svenska samhället dyrt! Missnöjet, misstron och tilliten mot myndigheter och institutioner eskalerar således i allt snabbare takt, i stadens alla vrån och hörn! ”Tilliten rämnar genom att politikerföraktet, misstron mot myndigheter ökar. Med rätta misstänker man att skattepengar används fel, att pengar betalas ut ur systemet på felaktig grund. Välfärdsstaten kräver tillit. Varför öka misstron och splittringen?” (”Återerövra en nationell värdegrund”, Samtiden/ Krönika, 4 augusti 2015)

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

ANALYS —

SDP ledare för Civic Initiative Oliver Ivanović fördes i eftermiddags till sjukhuset i Kosovska Mitrovica, efter en åtta dagar lång hungerstrejk i fängelset. Appellationsdomstolen i Priština fastställde beslutet om förlängning av kvarhållandet av Ivanović. (RTS, Fredag ​​14 augusti, 2015)

Chef för Health Center i Kosovska Mitrovica, Milan Ivanović, sade att Oliver Ivanović upptagna till 17:35.

Uttalande av Dr. Milan Ivanović

Bekräftat beslut om att utvidga förvar

Appellationsdomstolen i Pristina avslog överklagandet Försvarsadvokat Oliver Ivanović och bekräftat ett beslut om att utvidga vårdnaden.

Domstolens beslut kommer att presenteras i morgon, bekräftade för TV De flesta i zveçan advokat Nebojša Vlajić.

Dr Ivanović sade att ledaren för medborgarinitiativet SDP förde till en intern avdelning på sjukhuset i Kosovska Mitrovica, inspekteras och antagen till intensivvårdsavdelning, där den är ansluten till en monitor för att övervaka alla vitala parametrar.

“Diagnos kommer att fortsätta under de kommande dagarna och den första detaljerad rapport om vårt konsultteam, som kommer att övervaka hälsostatus och införa åtgärder för diagnos och behandling, kommer att vara kända i morgon. Vid middagstid kommer att hållas för allmänheten”, säger Dr Ivanović RTS.

Han tillade att SDP ledare fortfarande inte ta mat.

Kardiolog Dr Milan Jakovljević berättade Tanjug att Ivanović granskas och att den första slutsatsen att hans hälsotillstånd försämrades och behövde sjukhusvård.

“Under den diagnostiska proceduren han fick och ansluten till bildskärmen, är hans tillstånd övervakas av minut och den första riktiga uppgifter om omfattningen av dålig hälsa, kommer vi att ha i morgon, när vi kommer att hålla en presskonferens”, säger Jakovljević.

Ivanović fru Milena Popović Ivanović berättade för Tanjug att hon var glad över att Oliver Ivanović förts till sjukhuset, eftersom de kommer att vara under ständig medicinsk övervakning eftersom hans tillstånd är dåligt.

Hon tillade att hennes man vägrade att acceptera infusionen, vägrar han att ta mat som har kvarstår i det han började.

Oliver Ivanović, en hungerstrejk i fängelset i Kosovska Mitrovica började den 7 augusti med en begäran om att få borgen i en process mot honom inför en internationell rättsinstans i grund domstolen i den staden. Han startade en hungerstrejk efter Eulex domare panelen fattat ett beslut att förlänga hans internering i ytterligare två månader, tills 6 oktober.

Ivanović greps den 27 januari förra året och detta är andra gången som det beslutas att ta detta steg. Tidigare hungerstrejk en vecka i Priština, kräver flytt av Priština i Mitrovica fängelse, vilket i slutändan beviljades.

Direktör för regeringens kontor för Kosovo och Metohija Marko Đurić träffade i dag med laget för att försvara Oliver Ivanović i Kosovska Mitrovica, och tillade att de statliga ledare med topptjänstemän inom EU under den kommande perioden att köra “fallet Ivanović”.

Ivanović är laddade att den 14 april 1999 och 3 februari 2000 begick krigsförbrytelser mot civilbefolkningen och uppmanade allvarligare mordet på albaner i Kosovska Mitrovica. Hans fall är kopplat till ytterligare fyra serber – serbiska polisen överste Dragoljub Delibašić, som Eulex på onsdagen förlängdes också kvarhållandet i ytterligare två månader. Fallet är kopplat till både far och son, Elia och Nebojša Vujačić och Aleksandar Lazović, som är åtalad för mord och mordförsök, och att Eulex fick försvara sig.

Hur är det möjligt att EU-politiker, såsom Anna Maria Corraza Bildt, Cecilia Wikström och Marita Ulvskog, medier, såsom SVT och SR, och människorättsorganisationer, såsom Amnesty International och Human Rights Watch, tiger sig igenom Kosovos korrupta rättssystem? Oliver Ivanovićs mänskliga rättigheter är sålunda äventyrade, närmare precist från februari 2014 sitter han i fängsligt förvar i Kosovo – och det bara för att han är serb.

Ingen i Väst verkar överhuvudtaget bry sig. Det spelar tydligen roll vem man är och vad man är; hade det rört sig om den svensk-eritreanske journalisten och författaren Dawit Isaak hade medier arbetat dag och natt för att värna om hans medborgerliga rättigheter! Vilken cynism och dubbelmoral!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

TEMA: Migration i Europa

“Chef för Ungerns premiärminister Janos Lazar sade Mr att detta år i Ungern fram till början av augusti, 120.000 invandrare in och uppskattningen är att denna takt fram till slutet av året kom mellan 250 och 300 tusen migranter. Vi pratar inte om flyktingar, utan om migration av människor som kan äventyra den europeiska livsstilen och de värderingar som vi värnar, säger Lazar.” (“Lazar: Na snazi velika seoba naroda u Evropu”, RTS, Četvrtak 13. avgust 2015.)

Invasionen av Balkan: Tusentals migranter i Gevgelija väntar på ett tåg till Serbien

MAKEDONIJA08 39, 14.08.2015.Autor: Tanjug

Flyktingarna, varav en del är ganska små barn, att sluta ljuga och sitter på mattor, eller var de kan

Migranter, Gevgelija, järnvägsstation, tåg, 2015/12/08

Föregående stranicaSledeća sida

Gevgelija – Om tusen invandrare från Mellanöstern, främst flyktingar från Syrien, väntar umakedonskom staden Gevgelija att fortsätta på vägen mot Serbien och EU-länderna.

Vid järnvägsstationen i Gevgelija, i blizinimakedonske och grekiska gränsen, hundratals migranter tillbringade natten i närheten av järnvägsspåren, väntar på tåget vid 04:40 prvijutarnji från Gevgelija till TABANOVAC.

De har också tålmodigt väntar i kö för att få det pappersarbete för att behålla lagligt i Makedonien under en period av högst 72 timmar, eftersom polisstationen är intill järnvägen.

Unga kurder från Syrien fick höra Tanjug reporter att fly från kriget i detta land och att ha sålt samtliga tillgångar för att gå och bo med vänner och släktingar i Tyskland, där de gjorde någonting.

“?? I Syrien är mycket farliga människor, och varje dag människor dör. Å andra sidan, i europeiska länder som Serbien, Tyskland och andra, människor är mycket trevligt,” ?? sade Adam Elhadad tillade att det inte finns någon mer verksamhet som i Syrien .

Vid järnvägsstationen de säger att den största publiken runt 10:00, när tåget går från Tabanovce till Gevgelija vid gränsen till Serbien, och att det är varje dag mer än tusen.

Migranter använda internationella tåg från Thessaloniki till Belgrad. De säger att de går till Serbien och sedan hänvisa till Ungern och västeuropeiska länder, eftersom ett tryggare liv väntar på dem där.

Migranterna, bland vilka det finns en hel del små barn, ligger och sitter på mattor på järnvägsstationen eller varhelst de kan.

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

________________________________________________

https://youtube.com/watch?v=UIsZ4qHVo-s%3Ffeature%3Dplayer_detailpage

Migranter från Mellanöstern i tumult vid järnvägsstationen i Gevgelija, Makedonien, under ombordstigning på tåglinjen Gevgelija – Tabanovce, som går från Makedonien till den serbiska gränsen.
Källa: Radio-televizija Vojvodine, 14. avgust 2015., http://www.rtv.rs

ANALYS —

Massmedierna på Balkan är minst sagt hysteriskt euforiska kring de serbiska U20-fotbollsspelarnas historiskt viktiga framgång. Alla kommentatorer är samstämmiga, vare sig det är slovenska, kroatiska eller montenegrinska: Serbien vann rättvist den blytunga VM-matchen mot Brasilien. Men svenska medier vilseleder och tiger ihjäl sig till tystnad, som så många gånger förr när Serbien och serber är i fråga.

(RTS, “Mediji u regionu o istorijskom uspehu srpskih fudbalera”, Lördag 20 juni, 2015)

Känslan, befogenhet att avgörande ögonblick, den största framgången i historien om serbiska fotboll … Dessa och liknande rubriker medier i regionen rapporterade om att vinna titlar serbiska spelare ålder till 20 år. Serberna har vunnit populära “Mundijalito” och så slutade den flera veckor i Nya Zeeland.

Zagrebs Večernji list påpekade att Brasilien föll efter extra tid, vilket gör landslaget Serbien organiserade en sensation som knappast någon kunde hoppas på innan turneringen.

Som nämnts, valt Veljko Punović visade några nonclassical för serbiska mentalitet, men mentaliteten i denna region – befogenhet att avgörande ögonblick.

“Brasilien dominerade, men inte för mycket, serberna stor stående på marken och väntade på sin chans …”, den Večernji list. (RTS, “Mediji u regionu o istorijskom uspehu srpskih fudbalera”, Lördag 20 juni, 2015)

Portal säger index.hr att serbiska spelare i det svåraste sättet att bli mästare i världen i tio dagar, fyra gånger de vunnit på extra tid eller på straffar.

Framför Uruguay, Mali och Mexiko, serberna vann första plats, och deras otroliga marsch varade från början till slutet av knockout etapper, skriver index.hr, erinrar den otroliga straffserie som antogs i kvartsfinalen seger över USA.

Radio-TV Republiken Srpska skriver att den serbiska ungdomar till den största framgång i historien om serbiska fotbollsmål kom Staniša Mandić i 70:e minuten och Nemanja Maksimović i 118:e.

Matchen sågs både bra spelutbud, enligt Radio Television Montenegro, med många möjligheter framför båda målen, men nyanserna och lite tur är överviktiga undan Paunovićs “örnfåglar” som välförtjänt ockuperade tronen i världen.

Slovenska Delo skriver att detta är den största framgången för serbiska landslaget sedan Serbien är ett självständigt land. (RTS, “Mediji u regionu o istorijskom uspehu srpskih fudbalera”, Lördag 20 juni, 2015)

Men vad rapporterade svenska medier då om den här serbiska fotbollsframgången? Ytterst lite eller ingenting alls, kan man, tyvärr, konstatera. Det är ytterst bedrövligt med tanke på att drygt 120 000 svenskserber bor i Sverige, och att utelämna en sådan världseuropeisk nyhet är att visa vanvördnad och skymf mot ens egen befolkning!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

ANALYS —

”Det har till och med pratats om att bojkotta tävlingen nästa år om Ryssland vinner, i flera delegationer inklusive den svenska enligt uppgifter”, skriver Expressen-reportern Therese Färsjö. (”Måns Zelmerlöws känga mot Ryssland”, Therese Färsjö, Expressen, Söndag 24 maj 2015)

Men det framgår inte i Färsjös artikel om det på samma sätt har förts liknande resonemang om att bojkotta Israel från framtida medverkan i ESC på grund av dess etniska rensningens-politik, något som många FN-rapportörer och människorättsorganisationer vittnar om. Detta är viktig information som Färsjö undanröjt, medvetet eller omedvetet, och som hade kunnat balansera upp artikelns trovärdighet.

Exempelvis John Dugard, FN:s särskilde rapportör för mänskliga rättigheter i de ockuperade palestinska territorierna, har utfärdat ”en skarpt kritisk rapport om Israels mänskliga rättigheter i fråga om dess behandling av palestinierna i det ockuperade Palestina”. (”UN Rapporteur compares Israel to Apartheid South Africa”, John Dugard, The Electronic Intifada, 27 February 2007) Denna rapport hade Färsjö kunnat använda sig av för att påminna världen om Israels apartheidpolitik, och därmed visa sin journalistiska självständighet och opartiskhet. Men icke, sa Nicke!

Varför en blidkande försoningspolitik gentemot ett lands brott mot mänskliga rättigheter och ett annats på en ständig bojkotts- och utpressningsvågskål? Väst använder sig utan tvekan av illvilliga avsikter och dubbla standarder för öst. Men tänk om öst skulle införa samma politik av dubbla måttstockar gentemot väst? Då skulle det inte ta så lång tid innan västeuropéerna gick på knäna för gott. Och det är precis detta scenario som kan komma att ske om väst inte tar sitt förnuft till fånga.

Enligt många profetior nalkas mörkare tider för Europa och USA. Den västerländska civilisationens dagar är sålunda räknade. Det kommer svåra torkdagar för USA där befolkningen inte kommer att ha mat och vätska för dagen. Det enda som kommer att serveras ute på restaurangerna och säljas i matbutikerna är rysk borsjtj, men folk kommer inte att kunna betala för sig.

Therese Färsjö raljerar och ironiserar på Rysslands och det ryska folkets bekostnad vad gäller dess nuvarande och framtida medverkan i ESC. Detta är dålig stil. Journalistik går ut på att man ska informera och rapportera om olika skeenden ute i världen ”i en god journalistisk anda” och inte som nu att politisera, intrigera, smida ränker, sammansvärja, stämpla, konspirera, smussla, piska upp, sätta dit och hämnas. Det är sandlådefasoner och inte värdigt en renommerad tidning som Expressen. Vad har ESC med politik att göra? Det är två skilda begrepp!

Måns Zelmerlöw är en självgod person och tror att hans musik är världsbäst. Hans bidrag blev emellertid nästan diskvalificerat på grund av misstankar om plagiat. Det står fortfarande oklart om han gjort sig skyldig till otillåtlig plagiat eller inte. Hans bidrag skulle under alla omständigheter inte ha fått grönt ljus förrän alla misstankar lyfts bort. Vidare Zelmerlöws uttalanden om Rysslands anti-gay lagar får stå för honom själv, men är oacceptabla i sådana här evenemang. Hade han kläckt dessa tankar utanför dess ramar hade ingen brytt sig.

Om man idag ska läsa en insiktsfull och välgrundad artikel får man leta med ljus och lykta. Tyvärr finns de allra flesta inte att beskåda på stora tidningssajters hemsidor, utan det är snarare på privatpersoners enkla bloggsidor där man hittar guldkornen – huruvida jag kan räkna mina egna textalster dit får framtiden utsäga. Detta är absolut inte rätt, att stora tidningar såsom Expressen, Sydsvenska Dagbladet med flera tidningar får miljoner i presstöd för att raljera och vinkla och inte göra sitt professionella arbete, medan andra som bloggar och skriver helhjärtat på sin fritid aldrig får det moralisk-ekonomiska credit de är värda. Detta är hyckleri av värsta sorten och bäddar inte väl för framtidens svenska journalistik!

Lägg ned ESC – allt för att värna sig mot kommersialiserad Conchitateve, som verkar under manteln på uppdrag av svenskt näringsliv, och svenska massmediers allt hätskare raljerande, ironiserande och hånfulla spottloskor om medtävlare och deras värdländer!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

TEMA: Makedonien i fel fokus

“Makedonien befinner sig i sin värsta kris sedan det korta inbördeskriget 2001. En kris som antingen kan innebära ännu en revolution i Östeuropa, eller också en etnisk konflikt. Eller ingetdera. Ett litet land utan kust, inklämt mellan Kosovo, Bulgarien, Grekland och Albanien. Ett land, menar många av dess unga invånare, utan framtid. (…)” (“Makedonien vid skiljevägen”, Andreas Norman, Sydsvenska Dagbladet, Söndag 17 maj 2015)

Sydsvenska Dagbladet lägger sig platt för de muslimsk-fundamentalistiska krafterna och rösterna ute i världen. Så även är fallet i Makedonien, Bosnien och Kosovo vars allt mer extrema och radikaliserade minoritetsrepresentanter, under wahhabitiskt inflytande och saudisk sponsring, strävar efter ett upprättande av ett Storalbanien på bekostnad av grannländers, och då i synnerhet serbiska, territorier.

Svenska så kallade Balkan- och Östeuropakännare tycks ligga lågt på sparlågeenergi nu, jämfört med tidigare års konflikter i Serbien, Ryssland med omnejd då man lade in sina högväxlar och sin propagandaarsenal på att bastunera ut antislavisk desinformation. Genom att utelämna kännedom om bakgrunden till konflikten i Makedonien och framför allt Serbiens nyckelroll på Balkan blir rapporteringen därifrån också ytterst missvisande och dilettantisk, då landet historiskt sett alltid varit en del av det Serbiska riket.

Den schismatiska, autokefala makedoniska kyrkans hållning är även den en bidragande faktor till de eskalerande oroligheterna i Makedonien, som brutit sig loss från den Serbisk-ortodoxa kyrkans överhöghet samtidigt som den understött den makedoniska regeringens inskränkningar i grundlagen, begränsningar av de medborgerliga rättigheterna samt övriga samfunds trosutövningar i landet. Om detta tillstånd har svenska medier, och framför allt Sydsvenska Dagbladet, utelämnat helt och hållet i sina rapporteringar.

I stället går Sydsvenska Dagbladets reportrar, med Andreas Norman i spetsen, och raljerar, kaotiserar och konspirerar utan att förankra skeenden i Makedonien till kulturhistorisk bakgrund, etnogeografisk beskrivning, socioekonomisk situation, språkpolitiska förhållanden, dess möjligheter och begränsningar. Tanken med reportaget var väl att det skulle spegla den rådande situationen i landet ur olika aspekter, men detta har inte skribenten lyckats med på långa vägar på grund av olika faktorer.

För det första undanröjer Norman väsentlig information, bland annat genom att utelämna kartografiska uppgifter om Makedoniens norra, och viktigaste, granne – d.v.s. Serbien. Att utelämna Serbien från Europakartan är sålunda ett utopiskt och revisionistiskt tänk och någonting som Maria Leissner, Folkpartiets partiledare mellan åren 1995 och 1997, försökte lansera genom att likna det med “ett svart hål”.

För det andra konspirerar Norman på högvarv med lösryckta indicier och insinuationer från den makedoniska vardagen. Han citerar således inte en enda militärexpert på plats. Miroslav Lazanski, som är Balkans mest erfarne och anlitade Balkanexpert och militäranalytiker hade kunnat vara ett ypperligt stöd till Normans reportage om Makedonien.

Norman politiserar och utpekar “den korrupta regimen i Makedonien” som odemokratisk och orsaken till oroshärdarna i Kumanovo med omnejd med indirekta anspelningar på en diktaturregim av tidigare skådat slag. Detta sammanträffar väl med Förbundsrepubliken Jugoslaviens, tillika Serbiens, f.d. president Slobodan Miloševićs era, där västmedier, däribland SDS med flera andra inhemska medier, gjorde sitt yttersta för att svartmåla, ironisera och satanisera för att till slut få honom avsatt och bortförd till Haagtribunalen.

Som trogen SDS-läsare har man höga förväntningar på dess texters språkliga och innehållsliga kvaliteter, och så med författaren Andreas Normans så kallade reportage från Makedonien. Man förväntar sig ett journalistiskt djupdyk, en väl avvägd, balanserad och analytiskt resonerande artikel om de bakomliggande orsakerna, men likaså följderna, till Makedoniens mångåriga politiska oreda efter utbrytandet från Serbien.

Man blir oftast oerhört besviken och less, då Sydsvenska Dagbladets ledarskribenter, reportrar och journalister hårdvinklar, undanhåller och röjer information från allmänheten. Många gånger ger de sig allt för lättvindigt in i långa utlägg och tvivelaktiga spekulationer kring frågor som de inte är tillräckligt insatta i. De ska på kort tid skriva ihop något hopkok, så det kan lätt hänt bli misstolkningar utan någon egentlig förankring till fakta av olika slag. Språkförbistringen är sålunda en viktig faktor till svenska journalisters oförmåga att möta journalistikens allt större krav på exakthet, opartiskhet och god journalistisk sed. Det stora ointresset bland många journalister och nyhetsfolk att gå till botten med Östeuropa- och Balkanfrågor är en annan bidragande faktor.

Jag vet inte hur många språk Norman talar, men något av de serbokroatiska språken torde han väl känna till för att hans reportage från Balkan ska bli trovärdiga och kvalitetssäkrade. Att ge sig ut i vida världen som frilansande reporter är kanske en önskedröm för många, men att för den skull ge sig i kast med hastverksliknande extraknäcksarbeten är varken försvarbart eller hållbart i längden. Journalistik är när man brinner för det skrivna ordets existens och är beredd att offra sin själ och sitt liv för det och inte, som nu, att prestera billiga marknadsföringspoäng. Om Norman hade brunnit för Balkan hade hans reportage genomsyrats av denna passion, men i stället blev det ett enda stort och skandalöst pladask!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

ANALYS —

Journalisten Heidi Avellan börjar sin raljerande artikel om Rysslands starke man, Vladimir Putin, med följande ord: “Han är inte en tung författare, men han har skrivit en viktig berättelse. Inte stor litteratur, men väl en beskrivning av en verklighet som är ohyggligare än dikten:
Bill Browder är Chicagosonen som ville göra skillnad och göra pengar. Han såg chansen när östblocket föll samman. (…) Om detta berättar Browder i Mitt krig mot Putin – den sanna historien om stora pengar, mord och en mans kamp för rättvisa.” (“När ryska björnen sover räv”, Sydsvenska Dagbladet, Fredag 17 april 2015)

Heidi Avellan och kompani på Sydsvenska Dagbladet glorifierar och prisar utländska massproducenter av lågbudgeterade författare och deras verk, på samma gång som de degraderar, ironiserar, stigmatiserar, raljerar och dumförklarar den inhemska kulturelitens författare och dess vänner av det skrivna och tryckta ordet – alla de som vågar emotstå mainstream-mediers endimensionella lögner och propaganda.

Journalister gör sig ofta lustiga på andras bekostnad samt missbrukar sin ställning och makt för att manipulera med den allmänna opinionen. Ett otal samhällsindivider av olika de slag, såsom journalisten Annika Hamrud, författarna Christian Palme och Jens Lapidus, politikerna Lars Adaktusson (Kd) och Maria Leissner (Fp), freds- och konfliktforskarna Wilhelm Agrell och Örjan Sturesjö, reportageförfattaren Åsne Seierstad, Balkanhistorikern Sanimir Resić bland övriga, ser sin chans att leva och berika sig på andras olyckor.

I stället för att lägga allt för stor vikt vid världens kända och okända söner vore det mer fördelaktigt att lyfta fram våra egna söner och döttrar – som även de arbetar febrilt för att “göra skillnad”. Exempelvis jag själv ser mig som en enkel Malmöson som “vill göra skillnad” framför att göra egen vinning. Jag såg chansen när västs moral och värderingar började rasa samman likt Pandoras ask. Om detta berättar jag i min bok Vladimir Putin – “the Tsar of the East”. (Vulkan, 2017/10/26. ISBN: 9789163765735)

Bill Browder är “Chicagosonen” vars “krig mot Putin” Sydsvenska Dagbladets Heidi Avellan och likasinnade varmt ställer sig bakom. Men inte ett enda dyft om vad den andra sidan tycker och tänker i frågan. Exempelvis CNN:s grundare, Reese Schonfeld, som är 100 gånger mer känd än vad Browder är totalt okänd för Sydsvenska Dagbladets läsarskara. Vad denne Schonfeld säger om Putin omkullkastar och nakengör svenska massmediers antiryska hållning:

“Det förefaller mig som att väst än en gång kämpar för att skilja Ryssland från sina östra grannar, vilket sätter ökad press på Putin när han kämpar för att behålla Rysslands inflytande i det området. Väst utnyttjar en prorysk ukrainsk ledares nederlag för att driva bort de före detta sovjeterna från sina tidigare proryska allierade. Putin agerar som vilken politisk ledare som helst, när han försöker bevara och skydda sitt land. Han kanske inte är en trevlig man, men han är definitivt inte den djävul som vi försöker göra honom till.” (“The Russians Are Not Coming II”, Reese Schonfeld, HUFF POST POLITICS/ THE BLOG, April 16, 2015 – www.huffingtonpost.com/)

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

__________________________________________________

Läs Reese Schonfelds läsvärda artikel i sin helhet på HUFF POST POLITICS/ THE BLOG (April 16, 2015): http://www.huffingtonpost.com/reese-schonfeld/the-russians-are-not-comi_1_b_7072900

“Den Heliga elden” från Jerusalem har nått Sankt Savas tempel i Belgrad.

TEMA: Massmedias prioritering

Svenska massmedia bojkottar årets ortodoxa påskfirande. Inte ett enda ord om de ortodoxa kristnas heligaste högtid. I stället väljer man att lägga allt krut på Vatikanens tysta “diplomatdiss” och homosexualitet. (“Tyst diplomatdiss från Vatikanen”, SVT-Text, Söndag 12 april) — Mitt råd till svenska medier: Gud är stor, Gud är rättvis – frukta i stället för att skymfa Guds vrede, innan det blir för sent!

”Den heliga elden” – även kallat ljusundret eller miraklet, i Jerusalem bygger på oförklarliga fenomen och utövas inte utanför den ortodoxa traditionen. Varje år på lördagen dagen innan den ortodoxa påsken sker sålunda ett mirakel i Kristi Uppståndelsekyrkan i Jerusalem.

Direkt från Kristi kyrkas grav i Jerusalem.

FÖR FÖRSTA GÅNGEN I SERBIEN: Holy Fire högtid hälsade på Sankt Savas tempel.

“Den Heliga elden” i Belgrad, Serbien, passerade en speciell resa från Tel Aviv.

BEVIS FÖR GUDS NÄRVARO: Holy Fire är en av de största underverk Herren.

Påskafton: Den heliga elden brann Jerusalem, kommer den heliga lågan i kväll till Belgrad.

FÖRSTA GÅNGEN i Belgrad: Holy Fire i Jerusalem ikväll anländer till Sankt Savas tempel.

FÖRDEL: “Den Heliga elden” anländer till Serbien i en lykta.

BELGRAD – På Påskafton för första gången i historien om Serbien i Belgrad kom “den Heliga elden” från Kristi Uppståndelsekyrkan i Jerusalem.

“Den Heliga elden” i Belgrad, Serbien, passerade en speciell resa från Tel Aviv.

Den Heliga elden eller “Holy Fire” symboliserar uppståndelsen av Herren Jesus Kristus, och föll på Påskafton (dagen före påsk) enligt den julianska kalendern. Man tror att lågan jag spontant kommer fram från graven av Kristus.

ХРИСТОС ВОСКРЕСЕ – ВАИСТИНУ ВОСКРЕСЕ! (Kristus är återuppstånden – sanningsenligen återuppstånden)

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

TEMA: Massmediers nyhetsbevakning

Svenska massmediers lågbudgeterade nyhetsbevakning av skeenden i Ryssland är russofobisk, utpekande, drivande, raljerande, ironiserande och förlöjligande. Detta är under all kritik – som bara förvärrar de svensk-ryska relationerna. Vid ett ryskt anfall mot svenska intressen är det inte Ryssland och ryssarna man ska gå med kritiken och protestnoten utan till massmedia. Det är dessa besserwissrar och falska profeter som hädar i Guds namn och sår split mellan människor.

Inkompetenta nyhetsrapportörer och journalister felciterar, förvränger ord och manipulerar med verkligheten på löpande band. Den svenska befolkningen tycks vara så naiv och sväljer allt den ser och hör, något som f.d. finansminister (S) Kjell Olof Feldt uppmärksammade oss om redan på 1990-talet. Enligt honom räcker det att viska i öronen på svenskarna för att de ska tro på det som en sanning. Likaså basonerar media ut sitt meddelande: “Ryssland är det största hotet i Europa”, “Putins erövringskrig”, “Putin är Hitler”, “Putin mot HBTQ-rörelsen”, “Putins samröre med den ryska maffian och undre världen”, och så vidare.

Svenska mediers lögner och avsiktliga felciteringar skapar missämja mellan folken, vilket i sin tur kan eskalera i ett regelrätt inbördeskrig på hemmaplan. Ryssland följer dock allting som skrivs och sägs i Sverige och vid eventuella framtida kärnvapenkrig mellan USA och Ryssland skulle inte ryska missiler frångå svenska mål såsom TV- och tidningshusen samt radiomaster. Man kan fråga sig å vems vägnar svenska massmedier arbetar. Medier ska vara granskande, opartiska och ojäviga, men i stället väljer de allt oftare sida och den enklare vägen i stället för att ta sitt ansvar.

“Fyra länder har avskaffat sanktionerna Ryssland

Ryssland eu stjärnor 788U växande missnöje med EU-sanktioner mot Moskva och piren är ett slags uppror som skulle ha varit i Grekland, Cypern, Ungern och Slovakien, enligt den brittiska tidningen Telegraph.

Den stela attityd Europa mot Grekland är ett strategiskt gåva som EU har beviljat Rysslands president Vladimir Putin på ett fat, och att han inte kommer att vägra, britt dagligen.

EU:s sanktioner mot Ryssland går ut i juni månad 2015, det vill säga om dess 28 länder inte accepterar att förnya desamma.

Bryssel skulle kunna leda in vända en ledamot, men inte mer motsträviga länder. EU blir maktlös inför sin egen interna “femte kolonn”, skriver den brittiska tidningen.

Onödigt att säga att det inte förnyas sanktioner vid en tidpunkt då Donbas fortfarande under kontroll av proryska styrkor satte iren av de amerikanska europeiska förbindelser, ytterligare försvagar Nato och vad som återstår av västerländska säkerhetsstrukturer. Allt fler störningar av ryskt militärflyg.

Passagerarflygplan vid södra och sydöstra Sveriges farvattenled varnas allt oftare för ryskt militärflyg i svenska massmedia. Men varför varnar man inte på samma sätt när amerikanska militärflyg kör där ? Hur kommer det sig att i det ena stunden är det helt i sin ordning att se mellan fingrarna på USA:s allt intensivare flygaktiviteter i Östersjön, men å andra sidan skylta med FN och ? “Det ryska flyget syns inte på de civila piloternas instrument”, men så är det väl också när amerikanska flyg kör utan transpondrarna påslagna. Väst använder dubbla måttstockar för Ryssland och Serbien, men hur länge till ska detta få försiggå?

“Vi ser ett allvarligt flygsäkerhetsproblem som man måste göra något åt”, säger Lars-Eric Blad, som kallar sig “sakkunnig” vid Transportstyrelsen. Antingen är han okunnig eller dum på riktigt. Sverige behöver kompetenta människor på rätt plats, men som det är nu är det tvärtom. Just i orostider är det mer än nödvändigt att svenska myndigheter håller igen på brödluckan och uttalar sig neutralt i frågor som är av vikt för nationell säkerhet.

Dumdristiga människor har ingenting att göra i så kallade transportstyrelser, säkerhetspoliser, gränspoliser, underjordsverksamheter, bland övriga viktiga samhällsområden. Fel och uppsåt citera Putin! Ryssland kommer att svara med fulla mått!

Kringgående av gemensamma rapporteringsregler i västerländska medier, i beskrivningen av Ryssland, som gränsar med öppnandet av jaktsäsongen. Med lite hjälp från västerländska tjänstemän, kan de citera Rysslands president Vladimir Putin, med angivande av hans tal som aggressiv, men i själva verket sa han inget liknande.

Under de senaste månaderna har observerats två “olyckor” när president Putin felciterad. Den första var när han “påstås” om Ukraina talade med en ton av erövring. Journalist från La Repubblica sade att Putin berättade då den dåvarande EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso att “kan hålla Kiev i veckor.” “Skryt”, upptäcktes av europeiska tjänstemän vid ett möte i rådet, föll han snart i vattnet, efter Moskva sade att det skulle publicera en utskrift av hela intervjun att européerna medgav att orden ur sitt sammanhang. EU medger att Putins kommentar om anstormningen på Självständighetstorget i Kiev, kallat Majdan (”torget”), togs ur sitt sammanhang. När ska de svenska massmedierna göra samma sak?

Förmodligen ännu mer skandalöst Händelsen orsakade en före Polens utrikesminister Radoslaw Sikorski, som sade en politisk tidning som han hörde Putin föreslog 2008. Polens premiärminister Donald Tusk, att de två länderna skulle dela Ukraina. Officiella organ, efter negativa reaktioner, både ryska och polska partiet, uppgav att Putin faktiskt aldrig gjort en sådan Hitlers plan tillade att de två tjänstemän inte är uppfyllda vid tidpunkten för de påstådda uttalandena.

Moskva tvivlar på att båda incidenterna dolda del av kampanjen mot Ryssland. “Jag tvivlar inte på att hela situationen är uppblåst och att detta i själva verket är en avsiktlig handling mot Ryssland”, sade Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov för Channel Life sniffar. Var det någon illvilja skriftligen några av våra västerländska kolleger, som översatt en del av innehållet i konfidentiella samtal vände feltolkning? Kanske en del människor har beslutat att visa sin lojalitet till sina utländska vänner, kör som föl framför oss själva och så förstärker de antiryska känslor i Europa, sade Lavrov.

Moskva kommer att fortsätta att svara på liknande händelser, som har avslöjat Barrosos beteende. “Jag tror att vi har hittat det bästa motgiftet – vi kommer omedelbart att berätta att vi är redo att tillkännage en fullständig utskrift av samtalet, eftersom det var med Barroso och andra personligheter”, sade Lavrov. “Vi har inget att dölja. Vissa saker är konfidentiella, men vi vill inte lägga oss i någons inre angelägenheter, och om detta ämne hänvisar vi filosofiskt”, tillade Lavrov.

Rysslands ministers tillrättavisning följde några dagar efter ett viktigt tal av president Putin, där han anklagade USA för att destabilisera det globala politiska systemet och markerade dess själviska och hycklande politik efter Sovjetunionens fall.

Lavrov har också varit ett offer för felaktiga citeringar under 2008, då Ryssland svarade på Georgiens attack mot Sydossetien, där de dödades där statione ryska fredsbevarare. Sedan den brittiska tidningen The Telegraph rapporterade att Lavrov svor i samtal med en massa yngre brittiska motsvarighet David Miliband, och påstås sa till honom: “Vem är du att hålla dina j …. lektioner”? Svära nekades både ministerier, och ryska och brittiska.

Finland deltog aktivt i andra världskriget mot Ryssland och Sverige fram till slutet av kriget, och om neutral generöst levereras Tyskland med järnmalm. Finland och Rumänien som dras från de sanktioner som följde det som en förlorare länder. Samlingen ser vägen!

Vladimir Putins ”personliga sändebud” Sergej Markov säger något betänkningsvärt i Svenska Dagbladet, från den 8 juni 2014, att: “Fem, sex länder ligger i täten när det gäller russofobin i Europa: Sverige, Polen de baltiska länderna och Finland. I Sveriges och Polens fall kan rysshatet förklaras med gamla stormaktskomplex, i Lettlands och Estlands med att det har blivit ett politiskt instrument. Russofobin i Finland är däremot oförklarlig, Finland har ju bara vunnit ekonomiskt på handeln med Ryssland. Av allt att döma är det Sverige och de baltiska länderna som har påverkat Finland […]

Sergej Markov varnar för konsekvenserna om Ryssland trängs in i ett hörn, genom att konstatera: “Antisemitismen startade andra världskriget, russofobin kan starta det tredje!”

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

TEMA: Vladimir Putin

NEW YORK – Rysslands president Vladimir Putin befann sig i första hand bland de världsledande i listan över mest inflytelserika personer, som släpptes i morse store Time, baserat på online-undersökningar av läsare. Veckotidningen Time har publicerat sedan 1923 en lista över de 100 mest inflytelserika personer publicerats sedan 1999.

I november 2014 var Putin för andra gången i rad att befinna sig i toppen av listan över mest inflytelserika personer, utgiven av den amerikanska tidskriften Forbes.

Putin toppar år efter år rankinglistorna både på hemmaplan och världen runt, men hans popularitet tycks dalna och falna i Skandinavien. Här är det något som inte stämmer, antingen är det så att skandinaverna har en genetisk predisposition för att se rött mot allt som är ryskt eller så har deras medier microchippat dem med lögner och farsägelser ända från barnsbenen. Varifrån detta hat gentemot ryska ledare och allt som är ryskt?

Fredspristagaren Barack Obama dalnar i popularitet på grund av sin krigsföring i världen, men dennes publicitet gör sig dock alltid påmind i svenska media. Av fem nyheter från USA är således tre av dem om Obamas så kallade “krig mot terrorismen”.

På samma gång har vi den nitlottlöse Vladimir Putin som tagit oproportionerligt mer initiativ för att bringa fred i världens alla hörn, bland annat genom att stärka Rysslands vacklande ekonomi, militära maktapparat och struktur, samhällspolitiska klimat, Trans-Ural-asiatiska samarbete, ryska naturgasledning Turkish Stream (till Balkan) bland övriga områden.

Rysslands fredsmedlande i många oroshärdar ute i världen har alltid tagits med en nypa salt och västerländsk skepsis, medan USA:s cyniska “fredsmedlande” gjort mer skada än nytta genom uppviglingar i Mellanöstern och Nordafrika, blodspillan och förstörelse av länders infrastruktur och ekonomier för flera decennier framåt.

Ryska fredsansträngningar globalt och ryskt initierat samarbete i Europa, såsom rysk-serbisk-grekiska-ungerska samarbetet, skapar välfärd och inte. USA:s militära upptrappning och uppsättning av militärbaser och missilsköldar i Östeuropa är en krigsförklaring till Ryssland. Ryska militära förband håller sig på ryskt territorium, medan Natos pansarvagnar skickas på godståg via Österrike till Ukraina. USA skapar sålunda en europeisk oreda och kaos världen över.

Varhelst där USA upprättar sina militära baser skapar man osämja folken emellan och otrygghet för flera generationer framåt. Och när amerikanska plan långt hemifrån signalspanar över Östersjön, är det ryssarna som svenska massmedier anklagar i stället. Detta förfarande är ytterst fegt. Man är en sorts förlängd arm till CIA, NSA och Pentagon. Då ryska plan, som till och med är på hemmaplan, flyger i internationellt luftrum kallar medierna det för “incidenter” och “ett hot mot världsfreden”.

Tyska, men även franska, underrättelsetjänster har gjort uttalanden om att de inte ser adekvat rysk närvaro i Ukraina såsom USA:s – som dominerar Natos styrkor i området. USA har de facto startat ett ekonomiskt krig, vilket i sig är en krigshandling mot Ryssland samt att det skapar en oöverskådlig militär upptrappning i Europa. Det är minst sagt ett hyckleri av oproportionerliga proportioner!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

TEMA: Kosovoalbansk exodus

Tysklands ambassad i Priština varnade för en lavinartad ökning av asylsökande från Kosovo, rapporterar tyska Bild am Sonntag. Tidningen citerar diplomater som kräver omedelbara åtgärder från tyska myndigheter. De tror att Kosovo står inför en nära förestående massflykt – som genom snabba åtgärder, främst från Berlin, skulle kunna förhindras.
Gudenus: “USA har ett ansvar och är skuld till den senaste vågen av flyktingar från Kosovo!”

Den biträdande chefen för Frihetspartiet i Österrike, Johan Gudenus, sade att den flyktingvåg från Kosovo som för närvarande står vid Västeuropas trösklar är ett bevis på att Kosovos förhastade erkännande och utbrytning från dess serbiska rötter var ett misstag. Gudenus säger att USA, som någon som stöder självständighet, måste ta ansvar. (RTS, Ponedeljak, 9. februar, 2015.)

Gudenus sade i ett uttalande att Kosovokriget inte var ens ett krisområde, och att ändå flera tusen människor från området framför gränser Österrike, enligt nyhetsbyrån Tanjug.

I detta avseende betonade chefen för den parlamentariska gruppen av Frihetspartiet i Österrike (FPO) i Wiens församling att man måste fundera över varför så många människor kör bort från en stat som “förment” arbete.

“Nu är det klart att Kosovos utbrytning från dess serbiska rötter och förhastade erkännande som självständig stat var ett misstag. Den nuvarande flyktingvågen från Kosovo bekräftar att denna skapelse inte kan överleva som stat”, sade Gudenus och påminde om att skapandet av staten var en önskan från USA.

Han påpekade att när oberoende inte respekterades internationell rätt, eftersom det inte var en folkomröstning.

“USA har nu en skyldighet att ta emot flyktingar från Kosovo, eftersom de är statens andliga och geostrategiska ögon och därmed också förpliktigade att ta ansvar”, poängterade Gudenus.

Vid säger samtidigt att kapaciteten i Österrike för mottagande av flyktingar överskrids, och att landet är att ha ekonomiska flyktingar, inte kommer att kunna ta emot de som behöver skydd.

Det är därför begärt att upphäva tillämpningen av Schengenavtalet och återinföra gränskontroller och rigorösa utvisningsbeslut.

Gudenus sade att det var nödvändigt att ställa frågan varför är bland invandrare i Österrike, på senare år, slående många muslimer – tjetjener, afghaner, kosovoalbaner och andra.

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

RTV Vranje: Översvämningar i Vranjes periferi, södra Serbien 2015-02-06

TEMA: Ensidig massmedial rapportering

I Serbiens södra landsdelar hotar stora jord- och lerskred att drastiskt förvärras med åren. De massiva översvämningarna har satt sin prägel på stads- och naturmiljön i landet. De svenska massmedierna lägger dock ointresserat locket på.

Människor i de södra delarna av Serbien har börjat evakueras efter att kraftiga regn lett till att ett flertal floder i landet svämmat över sina breddar, däribland södra Moravafloden. Många serbiska hushåll, bostäder och byggnader har följaktligen hamnat under vatten under vårflodens spill. Enligt myndigheten för nödsituationer i staden Vranje, har byarna på den högra sidan av södra Morava drabbats av vattenspill som översvämmat drygt 30 hushåll och åtta objekt. En familj har också evakuerats på grund av jordskred. Cirka 160 hektar jordbruksmark har översvämmats till följd av de stora vattenmassorna, samtidigt som broar kollapsat i Mazarac och i Bujanovac kommun. Översvämningarna utgör således stora problem i områdena Grdelica, Gračanica, Laplje Selo och andra platser i södra Serbien med omnejd. (RTS, Nedelja 8. februar, 2015.)

Men var är svenska massmedier att rapportera om de nästintill apokalyptiska översvämningarna och lerskreden i Serbiens historia? Bilderburgarna verkar gäspa och vara helt obekymrade över lägessituationen, samtidigt som de riktar kamerorna över Atlanten mot den uppumpade nyheten om den “atmosfäriska regnfloden” över Kalifornien: “Ett kraftigt regn började falla över norra Kalifornien på fredagen. Det rör sig om en så kallad ”atmosfärisk regnflod” som kan ge upp till 250 millimeter regn de närmaste dagarna. Myndigheterna varnade för översvämningar och jordskred.” (“Regnflod över Kalifornien”, SVD.se, 7 februari 2015)

Varför detta medvetet skeva ointresse för allt som har med slaver och Balkan att göra? Serberna utgör cirka 0,01% av den svenska befolkningen, närmare precist uppemot 150 000 invånare som är av serbiskt ursprung. Därför borde det också per automatik finnas ett rättmätigare behov av att man mer ingående rapporterade kring olika företeelser och skeenden på Balkan.

USA-nyheterna tar oproportionerligt för mycket utrymme i de svenska medierna. Med vilken rätt? Det kan ju inte vara så att man på SVT på en och samma dag rapporterar om fem nyheter av skiftande intressevärde från USA, varav tre är om Obama, och inte ett enda ord om den serbiske premiärministern Aleksandar Vučićs svenska statsbesök som ägde rum den 2 februari 2015 – det första i sitt slag sedan Palmetiden! Var finns proportionen i mediernas nyhetsflöden?

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

TEMA: Bilaterala relationen mellan Sverige och Serbien

Serbiens premiärminister Aleksandar Vučić träffade sin svenske kollega Stefan Löfven, som sade att Serbien kan räkna med hjälp av Sveriges mot EU, särskilt i öppnandet av de första förhandlingskapitlen. Premiärminister Vučić frågade svenska företagare om råd hur Serbien kan förbättra investeringsvillkoren.

Mötet mellan statsministrarna i Stockholm tog längre tid än väntat, och de gick ut ur salen synbart nöjda med det som avtalades, rapporterar RTS:s utsände. (RTS, Ponedeljak 2. februar, 2015.)

Premiärminister Vučić och Löfven talade till reportrarna efter mötet och arbetslunchen och sade att Serbien och Sverige har ett utmärkt politiskt samarbete, men att det ekonomiska samarbetet och handelsförbindelserna hade kunnat vara bättre. I framtiden kommer att stå ut, arbeta på det att göra så många svenska företag kommer till Serbien, men också till våra tillverkare kunde mer produkter att sälja på den svenska, ganska utmanande marknad.

“Jag hoppas att Serbien kommer att kunna genomföra alla reformer som krävs och att erhållas efter överenskommelse med IMF och paketet med ekonomiska åtgärder misslyckas med att locka fler utländska investeringar”, säger premiärminister Vučić efter ett möte med sin svenska motsvarighet.

Vučić är tackade Sverige för att få hjälp att reparera följderna av översvämningar och sa att vi har mycket att lära av Sverige, särskilt när det gäller regleringen av staten, de besparingar i landet, om hur svenska företag arbetar på ett disciplinerat och ansvarsfull.

Han tillade att Serbien genomfört ekonomiska reformer för framtiden för landet och dess folk som påstår att landet kommer att uppnå en överenskommelse med IMF, och att han hoppas att kunna locka fler av svenska investerare.

“Vi hade ett runt bord och forum i morse med de största och viktigaste svenska företag och vi hoppas du hittar deras intresse för att investera i vårt land, och vi kommer att göra vårt bästa för att ge dig bästa möjliga affärsmiljö för dem”, säger Vučić. (RTS, Ponedeljak 2. februar, 2015.)

Serbiens premiärminister uppmanade den svenska kollegan Stefan Löfven att besöka Serbien, på vilken Löfven sade att han skulle vara glad att komma, och ensam det här året.

“Ända sedan Olof Palme besökte Belgrad, har ingen annan svensk statsminister besökt vårt land och jag tror att det skulle vara fördelaktigt för båda parter”, säger Vučić. (RTS, Ponedeljak 2. februar, 2015.)

Löfven sade att Serbien kan räkna med hjälp av Sveriges EU-anslutningen, särskilt när det gäller att öppna det första kapitlet.

Han tillade att EU:s utvidgning leder till välstånd, ekonomisk tillväxt, fred och stabilitet på kontinenten, som anger att anslutningsprocessen har hjälpt landet uppnå ekonomisk tillväxt, rättsstatsprincipen, bättre resultat i kampen mot korruption och brottslighet.

Löfven sade att Sverige stöder öppnandet av nya kapitel, eftersom han tror att det är viktigt att inleda förhandlingar.

“Vi vet att det finns vissa frågor som måste lösas, till exempel Kosovo, men vi stöder möjligheten att öppna ett kapitel. Vi önskar att denna process påbörjas, är det viktigt för EU som helhet, men inte mindre för sydöstra Europa”, säger Löfven. (RTS, Ponedeljak 2. februar, 2015.)

Den svenske statsministern sade till reportrarna att han och Vučić pratade om många ämnen, bland annat, om relationerna mellan de två länderna, europeisk integration och situationen i Ukraina.

Han tillade att det finns utrymme för att stärka de ekonomiska och handelsmässiga band mellan de två länderna och betonade att i detta skandinaviska land har en befolkning på drygt 120 000 serber.

“Och Sverige är på nittiotalet går igenom tuffa ekonomiska åtgärder, genom det som nu Serbien passerar, och vi vet att dessa betalningar”, säger Löfven. (RTS, Ponedeljak 2. februar, 2015.)

Den svenske statsministern, som påminner om att den serbiska ordförandeskapet för OSSE, den institution som är en mycket viktig aktör i konflikten kring Ukraina, sade att det var viktigt att Serbien åtagit sig att de principer som OSSE och inbyggda – inklusive territoriella integritet.

Premiärminister Vučić sade, när frågan om sanktioner Ryssland, sade att Serbien stöder Ukrainas territoriella integritet och har inte för avsikt att överge de rättsliga principerna i internationell rätt, men att det syftar till att upprätthålla goda relationer med Ryssland.

“Det är inte en politik för balans mellan de två krafterna, eller liknande. Vår väg är väg mot EU, och för att vi väldigt bestämd. Å andra sidan måste vi och vi vill överleva och vi vill ha bra relationer med Ryssland”, säger Vučić. (RTS, Ponedeljak 2. februar, 2015.)

Han säger att han hoppas att vara inom OSSE och dess partner inom EU för att finna en fredlig lösning på konflikten i Ukraina, vilket han säger är bäst för alla.

Statsministern tidigare träffade den första vice ordförande i den svenska riksdagen Tobias Billström med vilka han diskuterade den europeiska vägen för Serbien och bilaterala förbindelser.

Vučić sade att den serbiska regeringen genomfört tuffa reformer utan påtryckningar utifrån, till förmån för det serbiska folket.

“Serbiens strategiska mål är att bli medlem i Europeiska unionen och vi gör allt vi kan för att nå det målet”, sade Vučić. (RTS, Ponedeljak 2. februar, 2015.)

Statsministern och tackade honom för den hjälp Serbien efter floden till regeringen i Konungariket Sverige och företaget.

Billström betonade att Serbien och Sverige har en lång och goda relationer, och tillade att medlemmar av det serbiska samfundet i Sverige är väl integrerade i samhället, och att de är mycket hårt arbetande och duktiga, sade i ett uttalande den serbiska regeringens kontor för samarbete med medierna.

“Kul att se Serbien på vägen mot EU, och vi arbetar för att hjälpa till på detta sätt hjälpa”, avslutade Billström. (RTS, Ponedeljak 2. februar, 2015.)

Diskussionsämnen var större deltagande av kvinnor på arbetsmarknaden och reformera skolsystemet, bygger på den erfarenhet Konungariket Sverige.

Premiärminister Aleksandar Vučićs besök i Sverige inleddes med ett möte med representanter för Sveriges största företag i branschen forumet, som har infört ett program för ekonomiska och rättsliga reformer som regeringen i Serbien.

Vid detta tillfälle sade Vučić att åtstramningsåtgärderna går som planerat, och det var första gången i budgetöverskott stat i januari.

Statsministern betonade att regeringen genomför reformer för Serbien och inte för att någon från utsidan, även om den har stöd av IMF, Världsbanken, EBRD. För de kommande två åren, meddelade en ökning med cirka två procent.

Tala till företrädare för bolaget “Scania”, “Erikson”, SAAB, “Alstom”, “Amphenol koneksi” och den andra, frågade Vučić om råd från de svenska affärsmän på det sätt på vilket Serbien kan förbättra investeringsvillkoren för att locka fler utländska investerare.

Han tillade att det serbiska folket har mycket mer att göra för att leva ett bättre liv och att ingenting kommer att falla från himlen, vilket möttes med godkännande och orsakade stora applåder från deltagarna i Business Forum.

Statsministern uppmanade svenska företag att investera i Serbien och påpekade att vi kan lära oss vad de arbetar, disciplin och ansvar. Han betonade att Serbien är ett stabilt land, som har goda förbindelser med länderna i regionen och andra länder i Europa, samt frihandelsavtal.

På tal om fördelarna med att investera i Serbien, statsministern, bland annat, att monetära incitament, bra arbetsrätt, kontrakt för tullfri export och framför allt den politiska stabiliteten i ett land som är på väg mot medlemskap i Europeiska unionen.

Företrädare för svenska företag har sina kontor i Serbien, konstaterade att det är en bra investering basis, samt en utbildad och kvalificerad arbetskraft, meddelade Serbiens regering.

De betonade att det finns stabilitet i landet, vilket är en mycket viktig förutsättning för att dra till sig utländska investeringar, tillkännagav Serbiens regering.

Det är viktigt att fortsätta arbetet med privatisering av statliga företag, som kommer att förbättra den ekonomiska situationen i landet.

Vučić träffade Sveriges utrikesminister Margot Wallström, som han talade med om Serbiens europeiska väg, regionala förbindelser och situationen i Ukraina.

“Du är bland vänner förlängningar, eftersom detta är det bästa som Europa kan hända”, sade Wallström välkomnar ankomsten av den första serbiska premiärministern på officiellt besök i Sverige. (RTS, Ponedeljak 2. februar, 2015.)

Vučić tackade för det stöd Serbiens europeiska integrationen och utvidgningsprocessen, enligt kontoret för Serbiens regering att samarbeta med media.

Med detta är allt i sin ordning, men var är svenska massmedia nu att rapportera om statsbesöket? Det är olyckligt att man sopar ett sådant unikt besök under mattan – och det samtidigt som Serbien tagit över ordförandeskapet i OSSE under första halvåret av 2015. Den serbiske premiärministern har således fått varmt bemötande varthän han kommit i Europa. I Tyskland är han nästintill helgonförklarad på grund av sin EU-vänliga politik och insatser för att få Serbiens ekonomi på fötterna igen. I Sverige är han, och förblir, inkognito.

Avsaknad av rapportering om premiärministerns besök i Sverige är ingenting annat än ren avundsjuka. Hade det varit en okarismatisk marionettledare från EU hade SVT:s propagandamaskineri varit på högvarv dygnet runt. Det är ett oförlåtligt beteende!

Tidningen Expressen är ett undantag, som faktiskt valt att publicera en rätt lång artikel om den serbiske premiärministerns besök i Sverige. Bra jobbat, Expressen!*

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

___________________________________________________

* “Löfven mötte Serbiens premiärminister”, Expressen, Måndag 2 februari 2015.

TEMA: Massmedial manipulation

Den tyske journalisten och författaren dr Udo Ulfkotte chockade världssamfundet när han gick ut i etern, på den ryska nyhetskanalen Russia Today, och tog till orda: “Vi skriver lögner om Ryssland för att frammana ett tredje världskrig!”

“Jag har varit journalist i drygt 25 år. De utbildade mig i hur man skriver lögner för att provocera fram världskrig. Jag blev tränad i att ljuga och bedra i texterna och hur man kunde göra en lögn av en sanning på ett sätt så att allmänheten aldrig skulle få vetskap om vad som verkligen hänt”, säger dr Udo Ulfkotte i sitt offentliga anförande till världen.

Nyligen bevittnade vi en aldrig tidigare skådad censur av amerikanska medier, då de inför den argentinska presidentens tal på FN:s möte i New York i förra månaden stängde av direktsändningen endast därför att den argentinska presidenten hade varnat allmänheten om USA:s brottsliga räder i Mellanöstern. Amerikanska medier följde alla andra medier runt om i världen, så även de svenska, och på så sätt berövades den argentinska presidenten sitt tal. Men varför får inte folk höra sanningen? frågar sig den insiktsfulle. Varför är detta viktigt?

“Mainstream-medierna planterar ut absoluta lögner i världen”, hävdar dr Udo Ulfkotte som är ivrig efter sanning och frid. Han varnade världen att vi lever i en ändlös illusion skräddarsydd av media och medieägare, vilka är en del av en toppelit som styr världen genom lögner och manipulationer. Han bekräftade således de facto att människor introduceras in i nät av lögner under elitistiska individer för vilka det viktigaste målet är att frammana krig.

Varför krig? frågar sig den klarsynte. Jo, för att människor ska bli helt utarmade och för att därpå presentera en ny världsordning för dem som ska frälsa mänskligheten. Faktum är att världens folk vandrar hjärntvättade och allt det som vi ser och hör är blott en illusion av döda individer av vårt redan nu demoniserade samhälle, som syftar till inget mindre än att bringa mänskligheten till ett absolut vansinne och intet.

Den tyske journalisten och författaren Dr Udo Ulfkotte som arbetat på en rad olika prestigefyllda tyska medier, bl.a. Frankfurter Allgemeine Zeitung (FAZ), bestämde sig för att blottlägga den chockerande sanningen om manipulerandet av hela vår mänsklighet, vilken de önskar dra in i ett tredje världskrig genom makt och propaganda. Han bestämde att han skulle skriva en bok som i detalj beskriver hur medierna fungerar i Europa, och även på så sätt berätta för allmänheten om det stora bedrägeri som inbefattade att ljuga för och manipulera med allmänheten i syfte att skapa ett incitament för krig. Ulfkotte ville inte längre ljuga för folk och var trött på propagandan som ingalunda är en förebild för den så kallade demo(n)kratin eller mediefriheten – begrepp som inte existerar på långa vägar, och tillägger vidare:

“De senaste månaderna har jag beslutat att avslöja lögnerna och berätta för allmänheten hur amerikanska och tyska/ europeiska mainstream-medier brutalt ljugit för att provocera fram ett krig med Ryssland. Detta är poängen med allt, och det finns ingen återvändo. Nu vill jag säga till alla att varken det jag gjort tidigare eller det som mina kollegor gör idag är okej gentemot hela mänskligheten. Jag önskar inte ha ett nytt krig och det är anledningen till att jag drog mig ur den här lögnaktiga propagandan. Det är av vikt att veta att krig aldrig framträder av sig självt. Människor anstiftas till krig i hemlighet och politiker är mindre viktiga. I detta medverkar mestadels medier och journalister som är utbildade för det.”

Exempelvis fick dr Udo Ulfkotte, liksom hans kollegor, i uppdrag att hetsa Europa att gå in i krig med Ryssland. Han skulle strikt och bestämt skriva proamerikanska texter mot Ryssland. Han var tvungen att stödja CIA och NSA, men också Europas och USA:s transatlantiska avtal, och på så sätt visa det som något positivt och bra även om alla visste att fallet inte var så. Han kommer inte att göra det mer och det är därför som han kommer att publicera en bok, så att hela världen ska veta vad som pågick bakom stängda dörrar. Det är hans ansvar att kompensera för allt falskt han skrivit.

Ett annat exempel är år 1988, då kurderna blev attackerade med mjältbrand och stridsgifter. Han skickades till gränsen mellan Irak och Iran för att skapa bilder av iranier som attackerats av stridsgas. Efter det kom det ut till allmänheten blott ett litet foto i en liten tidning i Frankfurt och ingenstans i texten fanns information om att Tyskland i decennier efter andra världskriget använt militära gifter och gaser för att döda människor med. “Det är strängt förbjudet att använda och jag fick aldrig någonsin rapportera om det”, avslöjar dr Udo Ulfkotte bland en myriad av chockerande informationer som man kan ta del av i ovan video!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Så här vinklar SVT-Text nyheter från Balkan! — Foto: Bokhuset Dević.

ANALYS —

Demonstranter kastade sten på Montenegros ambassad i Priština i Kosovo-Metohija. Ingen skadades, dock krossades flera glasfönster på byggnaden, meddelar nyhetssajten Priština | Telegraf. (“Kamenovana ambasada Crne Gore u Prištini”, RTS, subota 24. jan, 2015.) Det här är ingenting som kom upp på SVT-Texts nyhetsslinga. Varför?

RTK2:s TV-team blev dessutom verbalt och fysiskt attackerat vid nyhetsrapporteringen från demonstrationen i centrala Priština, där tusentals albaner protesterade mot minister Aleksandar Jablanovićs uttalanden och Kosovoregeringens beslut att dra tillbaka sitt beslut om att döpa om det serbiska gruvbolaget “Trepča” till ett offentligt bolag.

SVT-Text undanröjer information om att albaner i Priština skulle ha attackerat serbiska journalister. Varför döljer man denna nyhet?

“De kastade plakat och stenar på oss. De försökte rycka kameran ifrån oss när de hörde att vi talade serbiska, säger reportern Aleksandra Jovanović. (Priština | Telegraf, “Albanci u Prištini napali srpske novinare!”, (Telegraf.rs / Izvor: rtklive.com))

Inte heller får man veta anledningen till varför minister Aleksandar Jablanović skulle ha kallat “en del etniska albaner barbarer” (SVT-Text, Lörd 24 jan 2015). Sanningen är den att uttrycket “barbarer” inte nämnts någonstans i hans uttalande. Det ministern däremot säger, om man bemödar sig att vässa ören, är att “vildar i Đakovica kastat stenar på serber som kommit från förskingringen under den serbiska julaftonen för att besöka sina döda anhöriga samt tända ett ljus i kyrkan för deras själar.”

Ingenting av detta framkom i SVT-Texts rapportering. Detta är sålunda relevant information som inte borde ha utelämnats för text-tv-läsarna. Om det nu handlar om språkförbistring på SVT, vore det förnuftigt att anställa folk som behärskar serbiska språket. Genom att erbjuda tolkservice åt de inkompetenta journalisterna på Sveriges Television hade vi med mångt om mycket sluppit fadäser och grodor.

Vad är det för vits att rapportera om nyheter och skeenden, om man ändå inte får veta dem i sin helhet? Hur är det egentligen med den journalistiska andan och solidariteten gentemot andra journalister ute i världen? Var är nu världsbudskapet “Je suis Charlie!”; eller än bättre i det här fallet: “Je suis RTK2!”?

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Reaktion på artikeln: ”TV är ett vapen mot Ryssland”, Heidi Avellan, Sydsvenska Dagbladet, 23 januari 2015.

Sydsvenskans reporter Heidi Avellan skriver att: ”Rysslands propaganda måste bemötas. Radio Free Europe sänder åter, men fler behöver nå de ryskspråkiga – både hjärta och hjärna.”

Heidis och andra likasinnade journalisters chauvinistiska antiryska retorik utan minsta lilla självkritik och självutvärdering måste naturligtvis också bemötas på rätt sätt.

Heidi verkar tro sig ha alla svaren inne för hur man ska bemöta Putins Ryssland. Hon menar att om man tar till propagandaapparaten Radio Free Europe med stöd från USA och popmusik kan man nå ”hela vägen till människors hjärtan” i Ryssland. Och för att sedan på så sätt bidra indirekt till Putins fall. Nej, Heidi! Massmedias uppgift är inte att hetsa eller underbygga stämningar på osaklig grund.

Jag håller med Heidi när hon skriver: ”Krigets första offer är sanningen och vinnaren skriver historien.” Det är precis så det är, men så är även fallet med bombningarna av Förbundsrepubliken Jugoslavien 1999, där Natos attackflygplan gick in och lade ut sina bombmattor med utarmat uranium – i hela 78 dagar. Det var knappt någon som ville höja rösten i Sverige, och allra minst brydde sig journalister på Sydsvenska Dagbladet om att vara engagerade och sakliga i sina rapporteringar från Balkan.

I flera franska städer samlades folk för att visa sitt stöd och sin sorg efter terrordådet i Paris mot tidningen Charlie Hebdos medarbetare. Snabbt spred sig budskapet: ”Je suis Charlie!” (Jag är Charlie) och massmedia var förstås inte sen att haka på. Varför gick inte massmedia och folkmassorna ut på samma engagerande sätt med liknande budskap: ”Je suis RTS!” – ”Je suis l’Ambassade de Chine à Belgrade!” Detta är de dubbla standardernas politik som inte får ske.

Jan Hagberg, Karin Wegestål och Bengt Silfverstrand från svenska Jugoslavienkommittén var bland de modigaste svenskarna att sätta ned foten när man motsatte sig Natos krigsföring och bombningar av Serbiens ansedda TV-hus RTS och Kinas ambassad i Belgrad, skolor, sjukhus, civila bostadsområden och infrastruktur under Kosovokrisen. Föga visade medierna i väst solidaritet gentemot de serbiska offren.

Heidi skruvar upp än mer tonen: “Ryssland annekterade Krim utan att rodna, östra Ukraina verkar gå samma väg, gaskranen används som vapen också mot väst.” Men var är Heidis geografi- och historiekunskaper? Vet hon inte om att Krim räknas som Rysslands vagga och att den alltid varit en del av rysk intressesfär?

”Vem beskriver verkligheten för ryssarna i dessa nära grannländer?”, frågar sig Heidi. Jag frågar mig snarare vem som beskriver verkligheten för svenskarna i deras omnejd.

Heidi försäger sig när hon skriver att: ”Radio Free Europe/ Radio Liberty är tillbaka och tar upp kampen mot Moskva”. Om en radiostations ändamål blott är ämnat för att ta upp kampen mot Moskva är det inte längre en radiostation utan en agentbyrå och propagandabastilj, där all ondska och illvilligheter mot Ryssland och Serbien produceras på löpande band.

Visst, det är viktigt med yttrandefrihet och demokrati, men när det går till ytterligheter är det på gränsen till det förbjudna.

Heidi skriver vidare: ”Den ryska regimen förstår värdet av att kontrollera ordet. Pressfriheten i Ryssland kringskärs sedan länge, kritiska röster tystas (…) ryska konspirationsteorier och regimens desinformation som hotar bli gällande sanning bland de ryskspråkiga.”

Men jag skulle snarare vilja säga att även Sydsvenska Dagbladet förstår värdet av att kontrollera, censurera eller bojkotta det obekväma ordet. Pressfriheten i Sverige är sålunda långt ifrån optimal som man kanske skulle kunna tro utomlands.

Heidi oroar sig för hur ”EU ska tackla den ryska propagandan”. Heidi behöver inte oroa sig. EU hittar säkert någon lösning fram till 2019. Sedan stänger Putin gaskranen för européerna för gott.

Heidi dundrar på vidare: ”Att klippa vingarna på propagandan kring Putins rike är inte gjort på en eftermiddag. Detta måste vara en fråga för hela Europa (…).”

Det som krävs är att Heidi och likasinnade varvar ned tonmässigt för att inte skapa missämja grannar emellan, och framför allt inte piska upp de antiryska stämningarna i landet. När man väl satt fyr på den chauvinistiska retorikens eldar är det svårt att släcka desamma för flera generationer framåt.

Heidi avslutar arrogant och patetiskt med orden: ”Målet är ju att nå vanliga människor som på goda grunder är misstänksamma mot makten. Charma dem med underhållning och övertyga med sanning.” Heidi alluderar till den ryska befolkningen och menar härvid att man genom kontinuerligt förlöjligande och ironiserande av ryska kulturella värdegrunder och den Rysk-ortodoxa kyrkan, med Tingeling och Pussy Riot som inslag, ska få bukt med Putin och hans rike. Där tar hon bet – Ryssland är inte Serbien!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

ANALYS —

Bilden av Ryssland och Balkan är påtagligt vinklad och noga iscensatt i svenska massmedia. Min rättmätiga fråga lyder således: Varifrån kommer västmediernas illvillighet och hat mot öst, ortodoxin, Ryssland och allt slaviskt i samtida historia?

Internationell vetenskaplig konferens “Serbien och Ryssland 1814-1914-2014” hölls den 13 och 14 oktober 2014 i Belgrad. Evenemanget arrangerades inom ramen för samarbetet mellan de två åren av National Academy of SASA och Ryska vetenskapsakademin, och samlade över 30 ryska och serbiska mest respekte historiker, särskilt i fråga om perioden för den 19: e och 20-talen. Ingenting av detta kom ut i svenska medier.

Det kalla kriget avslutades 1991, men västvärldens bildseende är ännu inte klarlagt. I deras medvetenhet finns en inbiten tro om att kriget fortfarande pågår. I sina strävanden efter världsherravälde är de i stånd att använda alla metoder. Utbyggnaden av Nato österut är verkligen inte på grund av lycka, fred och stabilitet i världen. Västs planer på att installera antimissilssköldar varhelst de kan i NATO-länder, nära inpå gränsen till Ryssland, talar tydligt om deras avsikter.

Väst hyser förakt och rädsla för ett militärt kraftfullt Ryssland. De är rädda för detta enorma ortodoxa land, som sträcker sig över två kontinenter. Väst utmålar Ryssland som ett skräckexempel och det stora hotet, för att dölja sitt eget komplex. Men alla krig som väst utkämpat mot mänskligheten, initierade av Napoleon, Churchill, Hitler med flera världsledare, spred sig även till Ryssland.

Ryssar kallas “barbarer”. Men när Napoleons franska soldater, som i början på 1800-talet hade rykte av en europeisk kulturell armé, ankom till Moskva 1812 plundrade de och förstörde hela Kreml. All dess husinredningar med guldornamentik förvandlades till aska och ruiner. De var skoningslösa. Och när ryssarna anlände till Paris drack de bara champagne. Vem är egentligen barbarer? Vem civiliserade vad och vem?

Ryssland har historiskt sett betalat mycket dyrt för sin existens; i varje världskrig var det tvunget att resa sig, stå upprätt och värna sitt territorium och sin befolkning mot fasciststövlar. Vi vet vad det innebär. Blott under andra världskriget förlorade Ryssland mellan 20 och 30 miljoner människor. Ingen i Ryssland önskar sålunda ett nytt krig.

Det är ganska logiskt och naturligt att Krim nu återvänt till moder Ryssland. Det är vida känt att den dåvarande presidenten i Sovjetunionen, Nikita Chrusjtjov, tog Krim ifrån Ryssland 1954, tillsammans med dess befolkning, liksom vissa feodalherren, som om det var hans personliga Krim eller feodala egendom, och inlemmade det med Ukraina. I själva verket var det bortskänkt till Ukraina.

Pandoras ask öppnas irreversibelt med Kosovokrisen, “själv proklamation av” oberoende och efterföljande erkännande av vissa länder i en sådan stat. Det sägs att albaner har rätt till självbestämmande. Varför skulle Krims befolkning, som tidigare varit en del av Ryssland, inte få välja sin väg på samma sätt? Hur kommer det sig att exempelvis människor i Skottland och Katalonien får rösta i fred om de vill vara en del av Storbritannien respektive Spanien medan befolkningen på Krim förvägras samma rättigheter?

Alla bör känna till att när Chrusjtjov donerade Krim till Ukraina blev ryska lagar helt åsidosatta. Krim har nu återvänt till sitt hemland efter 60 år i förskingring. En överväldigande majoritet, närmare precist 95 procent, av Krimborna röstade för det i mars 2014. Ärligt sinnade människor förstår alldeles utomordentligt vad Krim betyder för ryssarna.

Jag hoppas innerligen att politikerna ska hitta en fredlig lösning i Ukraina och att befolkningen där ska återgå till normala liv. I Ryssland finns mer än en miljon flyktingar från Ukraina, tusentals skadade familjer, hemlösa utan sina nära och kära. Men medievärlden tiger om de ukrainska flyktingarna i Ryssland. Inga västmedier, däribland svenska, önskar skriva om dessa.

När bombningar av Serbien inleddes den 24 mars 1999, och det utan FN-beslut och i strid med FN-stadgan, var det kolonner av kosovoalbaner som flydde strax före och under Natos bombningar, lämnandes sina hem tomma. Då rapporterade alla västerländska medier om den såkallade “albanska humanitära katastrofen” och den påstådda “serbiska arméns etniska utrensning” (läs: under Natos bomber!).

Alla massmedia är synkroniserade i tiden; i väst sataniseras serber och ryssar av journalister och utmålas som blodtörstiga brottslingar. Internationella humanitära organisationer blundar för verkligheten, de vänder bort huvudena och låtsas som ingenting om de hundratusentals flyktingar från östra Ukraina. Var är nu världens rättskämpar, humanister och pacifister som dyrkar politiken med dubbla standarder?

Du har nyligen sagt att om det finns ett problem unitarisation Bosnien-Hercegovina (BiH), då Republiken Serbska (RS) kan följa exemplet från Krim. Låt oss fråga oss själva, om du kan själv kungörelsen av kosovoalbaner, varför det inte skulle kunna göra den serbiska republiken. Eller, om du kan Skottland för att välja om och med vem man ska gå bort, kan jag inte se varför RS inte skulle kunna få göra samma sak. Så visar det sig att om viljan och intresset i väst för att skapa en ny stat eller stater, och andra turf – det är ett sätt att uppnå dessa önskningar – allt är tillåtet. Och om du gör det serberna i den serbiska republiken, är sedan plötsligt blir det mycket farligt.

Processen med nya gränsdragningar på Balkan är utdragen och sålunda långt ifrån klar, vilket vittnar om att den fortfarande inte löst nationella frågor hos de människor som bor där. Först av allt, jag menar det serbiska folket, som nu bor uppdelat, utspridda, drabbade, utspridda, spridda. Och utanför deras förfäders mark. Här, tror jag, återigen, Republiken Serbien och serbiska KosMetska fråga. Det vill säga, de områden där serber levde i århundraden, och under de senaste krigen med deras land uteslöts. Men här, öppnar det ett annat problem – Makedonien. Det är ett fullt möjligt scenario, att Kosmet och Makedonien går samman och försöker skapa ett Storalbanien.

Jag förstår inte varför Serbien och RS inte skulle vara tätt bundna till varandra på något sätt. Även om jag vet att RS gravitates mot Serbien, och det är naturligt. Folket självt önskar spontant en anslutning. Varför nekar man serberna att välja sin väg, samtidigt som man förbereder vägen för andra nationer eller nya stater, om det är av intresse för väst? Historien säger – syftar till att förena människor och det är bara en fråga om tid och flöde. Och italienarna var enade precis som tyskarna.

Man får intrycket att en del upprepas som ett mantra av ett Storserbien och göra allt för att Storserbien inte ska skapas. Ni ser, det är Storbritannien, men det inte blir ett problem, och Enade Ryssland, men det blir mycket obekvämt och farligt när man nämner Serbien i detta sammanhang. Hur kan en relativt liten nation på Balkan vara ett så stort hot mot hela civilisationen?

Den går till den grad att det serbiska språket kallas av andra namn. Precis som den vill koma. Så, förutom de territorier, serberna kidnappade och språk. Engelska språket talas i Storbritannien, USA, Kanada, Australien … och ingen tänker på det språket kallas amerikanska, svenska, kanadensiska. Eller tyska, vilket också talas i flera länder. I Serbien, delvis grundlagsstridiga förföljelse av det kyrilliska alfabetet. Hur slåss man mot latiniseringen och amerikaniseringen, under omständigheter där varken staten själv inte skyddas av konstitutionen i detta avseende?

Jag inser att i viss mån representerade latin i Serbien. Modersmål, brev, vad är själen i en nation bör hållas så det högsta värdet. Du förstår, vi i Ryssland, kan vi skriva det latinska alfabetet, naturligtvis, när det gäller att kommunicera med främlingar, vi använder också kunskapen om olika språk, beroende på yrket utbildningen. Men vi i Ryssland, vi är mycket oroade över det faktum att vi värnar vårt språk och manus, konserver och respekterar historia och hur vi ägna stor uppmärksamhet.

Jag minns åren av det kommunistiska systemet i Serbien, där han också hotades kyrilliska, kanske till och med i större utsträckning än idag. I Montenegro är situationen mycket svårare, eftersom det är bokstavligen kyrilliska alfabetet, brev förfäder – fördrevs. Byt ditt brev av andra är mycket farligt för nationellt självmedvetande och överlevnad. Serber måste återvända till sina rötter.

Sedan början av mötet sade ambassadören RF Alexander Chepurin, detta viktiga möte med forskare två ortodoxa slaviska nationer sker vid en tidpunkt då sådana människor överlever svåra tider.

“Det serbiska och ryska folket har en stor, rik, härlig historia, vilket de borde vara stolta över. Deras historia är en outtömlig rikedom, det håller deras folk, deras nationella värdighet. Denna händelse är, i en mening, föregångaren till ankomsten av Vladimir Putin, som inte bara är en stor ledare i Ryssland, och inte bara en man och en statsman som har gjort ett enormt bidrag till återupplivandet av moder Ryssland, utan han är också en vän som verkligen älskar och respekterar serberna”, sade ambassadören Chepurin.

Ja, till och med tyskarna, fransmännen och skandinaverna ligger Putin varmt om hjärtat. Men för att en kärlek ska bestå måste det finnas en reciprocitet i handlingarna. Alla sidor måste kunna ge och ta, men i det här fallet är det bara Putins Ryssland som ger men får ingenting tillbaka. Hur länge till ska ryssar förnedras av svenska och utländska media innan någon sätter ned foten en gång för alla?

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

TEMA: Per T Ohlson och Putins Ryssland

Då var det dags igen, herr Per T Ohlson! — ”Ryssland projicerar militär styrka i Östersjöområdet genom flygkränkningar, anfallsövningar och kanske också ubåtsintrång. Det pågår parallellt med ett aggressivt ryskt agerande i gråzonen mellan krig och fred, manifesterat genom den folkrättsvidriga annekteringen av Krim och militärt understöd till separatister i östra Ukraina.” (”Som att kastas trettio år bakåt”, Per T Ohlson, SDS, Lördag 25 oktober 2014)

Men Östersjön, eller rättare benämnt Vendiska havet (uppkallat efter de slaviska venderna), är inte bara svenskt territorium utan även Rysslands viktigaste handelsfartsled. Det vore således bra om Per T Ohlson och Sverige började vänja sig vid tanken att det faktiskt lever andra grannar i Östersjöregionen än dem själva, samt att Krim har varit ryskt och befolkningen vill tillhöra Ryssland.

”Rysslands revanschistiske president Vladimir Putin har vält den europeiska säkerhetsordningen över ända. Han ljuger skamlöst när han förnekar att ryska trupper opererar i Ukraina. Han skramlar med kärnvapen och säger sig kunna erövra östeuropeiska huvudstäder. Han förföljer politiska motståndare och återupprättar vedervärdiga symboler från Sovjettiden.” (”Som att kastas trettio år bakåt”, Per T Ohlson, SDS, Lördag 25 oktober 2014)

När USA och Nato gick in och bombade Irak efter 11/9 med den förevändningen att landet förfogade över massförstörelsevapen, var det inte en kotte som synade bluffen och blålögnen – förutom Ryssland. När USA:s och Natos flygplan luftbombade Serbien “till stenåldern” (infrastruktur, sjukhus, skolor, tv-master, byggnader, m.m. med stora civila offer) och det med strängt förbjudna vapen, så som utarmat uran och svensktillverkade klusterbomber, höll medierna i Sverige tyst. Vem var det som opponerade sig här och förmådde Världssamfundet att det skulle hörsamma kraven på återhållsamhet, att respektera FN-stadgan och inte kringgå den – om inte Ryssland?

”Under tiden driver Rysslands statskontrollerade medier skadeglatt med ett svenskt försvar som med en BNP-andel på 1,1 procent har blivit just ett skämt. Att försvaret får 680 miljoner kronor extra i torsdagens budgetförslag är förvisso välkommet, men blott en droppe i Östersjön.” (”Som att kastas trettio år bakåt”, Per T Ohlson, SDS, Lördag 25 oktober 2014)

Ubåtsaffären som inträffade under förra veckan var ett rejält militär-politiskt jippo och en fars. De flesta svenskar har synat bluffen – men inte Per T Ohlson och kompani som fortfarande har mage att anklaga Ryssland för ubåtskränkningar utan att lägga fram några bevis för desamma. “Bättre fria än att fälla”, säger man inom rättsväsendet. Och det borde också gälla här. Med tanke på den stora militära aktivitet som försiggått och försiggår i Östersjön kan det i praktiken vara vem som helst som hälsar på i de svenska farvattnen.

I stället för att stirra sig blind på Putin och Ryssland tycker jag att Per T Ohlson borde vända sin blick västerut och mer lokalbaserat se på vår arma svenska befolkning som drabbats av de värsta översvämningarna i modern tid. Västra Götaland och Västra Svealand befinner sig således i katastroftillstånd, vägarna är avstängda, husen översvämmade och fulla med fuktskador och hälsofarligt mögel.

Denna sanering, avfuktning, renovering och återuppbyggnad av husen och infrastrukturen kommer att kosta Sverige dyrt. Ryssland erbjöd sig att hjälpa till med sina hyperstora och moderna vattensläckningsplan vid släckningsarbetet med skogsbränderna och massevakueringen av den svenska nöddrabbade befolkningen, något som stolte Carl Bildt (M) och likasinnade tackade blankt nej till. Dumdristigt.

Hur har Ohlson mage att ens nämna de 680 miljoner kronor extra i budgetförslaget? Menar han att regeringen skulle ha skjutit till 680 biljoner i stället för miljoner för att leka katt och råtta med supermakterna? Att han inte skäms! Det är tur att det finns klokare folk här i landet som insett att pengarna borde gå till annat, så som den haltande sjukvården och skolan, i stället för att kastas rakt ned i sjön.

En sak har Per T Ohlson däremot helt rätt i, och det är när han skriver: ”Det är som att kastas trettio år bakåt i tiden.” Om någon är det just denne reaktionäre, konspiratoriske Ohlson som likt en påve i predikstol predikar Sveriges politiska historia från tidigt 80-tal och framåt. Om Per T Ohlson nu så enträget vill lyfta fram historia, vore det bra om han kunde se sin omvärld på ett mer nyanserat och balanserat sätt.

Att raljera och spy galla över Ryssland och ryssarna utan minsta lilla självkritik och självreflektion är opassande för en ansvarig utgivare och än mindre för en renommerad tidning som Sydsvenska Dagbladet. Sydsvenska Dagbladet under Per T Ohlson har sålunda blivit en minst sagt skandalaktig såpopera- och skvallertidning.

Men det har inte alltid varit så. Svenska dagstidningar för trettio-fyrtio år sedan, däribland Sydsvenskan, hade djupgranskande journalistik på agendan. Det var med stor lust och fägring stor som man djupdök i de läsvänliga och engagerande rubrikerna, ingresserna och brödtexterna.

Som liten gick jag runt och sålde morgontidningar för Kvällsposten och Sydsvenskan. Det var med stor glädje och glimten i ögat som jag tog på mig detta hedersuppdrag, att tidigt varje morgon leverera tidningarna till de skånsk-svenska hushållen. Det var med dålig självkänsla som man kom hem med osålda tidningsexemplar.

Idag vete sjutton om jag överhuvudtaget skulle sälja och dela ut tidningar eller ens föreslå det till mina barn – om jag så fick en miljon kronor. Så var det med den saken!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

TEMA: Putin och Serbien

Rysslands president Vladimir Vladimirovitj Putin anlände den 16 oktober 2014 till Serbien på statsbesök. Putin mottogs med stort engagemang och stor entusiasm av serberna, som ser moder Ryssland som en nära vän, allierad och partner trots sina EU-närmanden.

Putins besök äger rum med anledning av att det gått 70 år sedan sovjettrupper tillsammans med jugoslaviska partisaner drev ut de nazistisk-fascistiska ockupanterna.

Putin välkomnades på Belgrads flygplats “Nikola Tesla” av den serbiske presidenten Tomislav Nikolić. Därefter följde nedläggning av krans och blommor vid minnesmärket över de ryska soldater, som stupade vid Belgrads befrielse i oktober 1944. Putin tilldelades också Serbiska republikens orden, som är Serbiens högsta statliga utmärkelse.

Under den första militärparaden sedan 1985, som under torsdagseftermiddagen tågade genom Belgrad i hällregn, hälsades den ryske ledaren av tiotusentals flaggviftande serber. Sedeligen ser många serber ryssarna som sina ortodoxa bröder och Ryssland som Serbiens moder och beskyddare. Och det har iakttagits under Putins besök, som fick ett ytterst hjärtligt mottagande i Belgrad vars husväggar prytts med stora vit-blå-röda Putinplakat.

Serbien inledde under 2014 förhandlingar om EU-medlemskap, något som Ryssland ser allvarligt på. I meningsutbytet mellan västmakterna och Moskva över situationen i Ukraina har Belgrad dock strävat efter att följa “en gyllene mellanväg”.

Serbien har sagt sig respektera Ukrainas territoriella integritet, och tagit avstånd från den ryska annekteringen av Krim. Men till skillnad från EU-länderna och USA har Belgrad inte infört några sanktioner mot Ryssland. Sanktioner skulle enligt flera bedömare innebära en ekonomisk katastrof för Serbien, i synnerhet då landet är helt beroende av rysk gas. (svenska.yle.fi)

Därtill har den serbiska livsmedelsexporten till Ryssland gynnats av det ryska importstoppet för västliga produkter, något som Putin lyfte fram under sitt besök. “Serbien har nu en ypperlig chans att vinna andelar på den ryska marknaden.”, menade han. (svenska.yle.fi)

Putin lovade sina serbiska värdar en miljardinvestering i det rysk-serbiska oljemonopolet NIS, som till stor del ägs av ryska Gazprom. Han framhöll också betydelsen av den nya gasledningen South Stream, som via Svarta havet, Bulgarien och Serbien ska transportera rysk gas till Europa. På så sätt ska Ukraina med tiden förlora rollen som transitland för gasen.

EU anser att det finns juridiska hinder för projektet, och har avrått både Serbien och medlemslandet Bulgarien från att tills vidare ta itu med bygget. Putin hävdade å sin sida att Gasprojektet South Stream: “gynnar Europas konsumenter, eftersom det minskar transitriskerna … De som vill försvåra det ekonomiska livet gör det bara svårare för sig själva. Politik bara skadar ekonomin.” (svenska.yle.fi)

De broderliga vänskapsbanden mellan de båda slaviska nationerna har befästs med gåvor. Serberna har tackat genom att i sin huvudstad avtäcka en staty över den siste ryske tsaren Nikolaj II (1868-1918). Ryssland har skänkt ikoner för 30 miljoner euro till Sankt Savas tempel i Belgrad, som är Balkans största ortodoxa kyrka.

Detta exklusiva antifascistiska minnesevenemang över Belgrads befrielse 1944 fick dock, inte helt oväntat, ett kyligt mottagande i svenska medier. En del valde att överhuvudtaget inte ens nämna det vid ord, såsom redaktionerna på SVT-Text och TV4-Text. Det är skamligt och beklämmande att Sverige genom denna bojkott och partiska ställningstagande de facto ställt sig på de mörka, fascistiska, krafternas sida.

Sveriges internationella fredsarbete klingar sålunda dåligt när man på samma gång distanserar sig från de demokratiska krafter i Europa som vill hylla 70-årsminnet av tiden då sovjettrupper tillsammans med jugoslaviska partisaner drev ut de nazistisk-fascistiska ockupanterna från Balkan!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

ANALYS —

Ukrainakonflikten klassas som ”krig” medan det genocida folkmordskriget på Gazaremsan klassas och beskrivs som en ”gammal konflikt” om territorium med inslag av starka historisk-religiösa rötter. Vilket hyckleri!

”Striderna i östra Ukraina måste kallas för ett krig”, anser Röda Korset. Det möjliggör åtal för krigsbrott för förra veckans flygkrasch, om vilken även ett krig med ord pågår.

“Det här förändrar (separatisternas) ansvar på den internationella arenan. Det här gör att individer lättare kan åtalas för krigsbrott.”, säger Andrew Clapham på Genèveakademin, en organisation som arbetar med folkrätt, till Reuters.”

”Internationella rödakorskommittén har FN:s mandat att avgöra när konflikter ska bedömas som krig, då folkrättens särskilda lagar börjar gälla. Enligt diplomatkällor till Reuters vill neutrala Röda Korset inte gå ut med beslutet officiellt för att inte stöta sig med Kiev eller Moskva, men har meddelat sidorna sin bedömning enskilt.”

Svenska medier målar fan på väggen och piskar upp hatet mellan ryssar och ukrainare samt den eskalerande lägessituationen i östra Ukraina. Redan innan striderna bröt ut pratade man i media om “en krigszon”, “proryska terrorister/ separatister”. En internationell utredning efter flygplanskatastrofen i östra Ukraina eftersöks.

Flygkraschen har gjort Ukrainakrisen till en internationell angelägenhet och skapat intensivt tryck på president Putin för Rysslands stöd till de proryska rebellerna, som av flera västregeringar anses ha skjutit ned planet. Men på samma gång tiger väst kring folkmordets fasor på Gazaremsan. Människor dör i tusental. Och fler lär det bli. Hur många ytterligare människoliv ska det till för att Världssamfundet ska få upp ögonen på det mänskliga lidandet i Gaza? Var är f.d. fredsmäklaren (eller rättare sagt krigsivraren) Carl Bildt och kompani nu att säga sin mening?

Scenariot påminner väldigt mycket om Irakkriget, där det dog över 4000 spädbarn varje månad som ett direkt resultat av de angloamerikanska sanktionerna 1990-2003. USA:s tidigare utrikesminister Madeleine Albright blev frågad om det här: ”Detta är ett mycket svårt val, men vi tycker att priset är värt det.”, svarade hon. Albright och hennes likasinnade tänker säkert likadant i Gazafrågan. Vilket hyckleri!

Putin gav diplomatisk moteld: “Internationella experter i området vågar inte sticka upp huvudet på grund av de förnyade ukrainska attackerna.”, sade den ryske ledaren i statlig tv. (”Ukrainakonflikten klassas som krig”, Sydsvenskan, 22 juli 2014)

(”Bakgrund: Konflikten på Gazaremsan”, SVT.se, 23 juli 2014)

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Helt enkelt insåg Putin att väst närmade sig Rysslands gränser och vidtar nu konkreta åtgärder och detta är den så kallade. EAU uteslutande till stater som gränsar till Ryssland. Han önskar med andra ord inte förnya Sovjet utan bara att säkra dess gränser och smartaste har vänner i länder med vilka det angränsar.

Andra “gamla” och “nya” EU – säger gammal är ekonomiskt starkare fler medlemmar, o.s.v.. Och för en ny ännu okänd framtid. Så om någon har otroliga naturresurser och möjligheter kommer sannolikt att utvecklas snabbt och de som är beroende av dem, är enkla att montera. Putin lägger relationerna med Kina, Sydkorea, till nya rörledningar och kontrakt värda mer än EU. Sedan glöm inte Bricks. Det är uppenbart att Putin vänder tillbaka till EU, är det uppenbart att de arbetar mot Ryssland. (“Evroazijska unija, šta Putin može?”, RTS, Subota 31. maj 2014.)

Vem Europa fullt huvud till deras fiende Ryssland. Så att förlora en stor marknad som är outtömlig för europeiska produkter, och Europa förlorar ett stort område med outtömlig rikedom. När Adenauer och de Gaulle skapade EU, trodde de på sitt absoluta oberoende och självständighet i beslutsfattandet. Vi ser att det inte är så, och gör en del andra människors intressen i sig skada. Tyskland kommer att vara det första landet som känner av det.

I de svenska media saknades iögonfallande kommentarer och analyser av det officiella inrättandet av den Eurasiska Ekonomiska Unionen (EEU), som är det grunddokument undertecknades i torsdags i Astana mellan Ryssland, Kazakstan och Vitryssland.

Rapporter om händelsen publiceras på en framträdande plats, men dess betydelse är fortfarande släckt. Frågan “Vad vill Putin?” Närvarande i lokala medier sedan början på krisen i Ukraina, finns det nu en ny form som “Vad kan Putin?”. (“Evroazijska unija, šta Putin može?”, RTS, Subota 31. maj 2014.)

Moskva inrättades den Eurasiska ekonomiska unionen, förebild EU – EU: s nya ekonomiska mönster i gruppen, enligt Der Spiegel. Varor, tjänster, bör arbets vara flödade fritt hela teamet regionen, som är det fjärde året samtrafik tullunion.

Dock är “i allmänhet små” den ekonomiska vikten av den nya enheten, skriver Der Spiegel och Österrike Pressar, är oslanjajućii därmed ekonomisk kategori av bruttonationalprodukten.

I de “nya” EU:s BNP tre medlemmar är cirka 2 600 miljarder kronor, varav den mest avfall i Ryssland, 2 200 miljarder. I den “gamla” EU av 28 medlemmar i den gemensamma BNP är ännu 17 000 miljarder, mindre än ett tusen miljarder mer än den årliga produkten i USA. (“Evroazijska unija, šta Putin može?”, RTS, Subota 31. maj 2014.)

Unspoken kommentar av beräkningen – om Putin har ” återställt det sovjetiska imperiet, “det skulle vara på väg förr eller senare hitch frågan “cache”, det vill säga finansiella tillgångar och ekonomiska resurser, som inte når ens i närheten av dem tillgängliga för andra aktörer. (“Evroazijska unija, šta Putin može?”, RTS, Subota 31. maj 2014.)

I undersökningen är det tydligt att den valda ekonomiska grund av det aktuella politiska Satus Ryssland, eftersom den visar tydligt den storleksordningen som hänvisas till här – sant, har Ryssland stark ekonomisk konsolidera Ryssland under Putin, men den årliga produktionen fortfarande står under den individuella årliga Tillverkat i Tyskland, Frankrike och Storbritannien.

Och befolkningen “nya” EU släpar efter “gamla”. Samtidigt som den nya “Moskva” unionen bryr sig om det fria flödet av varor, tjänster och personer inom det område som omfattar 170 miljoner människor, är det “Bryssel” på grund av en halv miljard.

Dessutom bör det också nämna de 300 miljoner medborgare i USA, ett land som sedan utbrottet av den ukrainska krisen förra hösten markerade uppför sig som en associerad medlem (Bryssel) Europeiska unionen – med alla de rättigheter som resulterade från medlemskapet, men utan någon skyldighet eller ansvar.

Och det är därför media är tysktalande dåliga kommentarer – vad som förvirrar dem är en potentiell affär i Astana. Det är ostridigt att Rysslands politiska och ekonomiska siffror framträdande i medvetandet hos EU – europeiska nationer. Inte oviktigt eller att ytterligare ökade ömsesidiga kulturella och historiska band det ekonomiska sammanhang i den ryska faktorn.

Kort sagt är Ryssland till Europa inte bara ett statligt juridisk enhet på 150 miljoner människor, är det ett fenomen, logotyp och emblem som kapar någon enkel definition av så kallade “europeiska varelser”.

Men Ryssland som ekonomisk integration krafter, som ett parallellt projekt för den europeiska fotbollen (relativa) välstånd, som generativ faktor i den nya ekonomin igång – om att Moskva alls?

Alla överförda Putins uttalande i Astana att: “Ryssland inte återställer det sovjetiska imperiet”, som är en annan sak som fortfarande är här utan kommentar. Inte att media här tror Putin, utan snarare för att deras sunda förnuft säger oss att det finns en viss sanning. (“Evroazijska unija, šta Putin može?”, RTS, Subota 31. maj 2014.)

Därför att, varför skulle den ryske presidenten förnya Sovjetunionen, ekonomiskt bankrutt skapelse som kollapsat av sig själv, om det bara skadar Rysslands gradvis återgång till världsscenen under de senaste åren? Han har uppenbarligen innan den andra möjliga realistiskt mål – men vilken?

Vad är gemensamt för alla rapporter är en titt på bolagsordning Astana som ofullständig, öppen process som kan, men behöver inte, skriva en helt ny dynamik i den globala parallella processer för integration.

Översatt, kan det komplicera saker och ting för EU på alla de områden där EU inte redan komplicerat på egen hand.

Mest sådant tänkande närmare Noah Zürcher Zeitung, att undertecknandet av avtalet mellan Ryssland, Kazakstan och Vitryssland i en nära perspektivet fler jemeniter och Kirgizistan, rapporteras i en artikel med rubriken “Rysslands steniga väg till de eurasiska krafterna”.

Ryssland är tydligen “på vägen” till vilka de skickar Barroso och Rompuy; vet var det börjar, men jag vet inte var det kommer att komma fram. Processen för dess avlägsnande från Europa började.

Schweiziska lista som definierar den ryska resa i det okända genom en ideologisk snarare än territoriella och militära termer, som återigen betonade den känslomässiga sätt med hjälp av USA, Polen och Baltikum.

Putin verkar ideologiska plattformar “eurasianismen” kulturhistoriskt ramverk som betonar “den speciella identitet för folket i det historiska området i Eurasien”, skiljer sig från den rådande liberaldemokratiska arbetsmodellen inom EU. (“Evroazijska unija, šta Putin može?”, RTS, Subota 31. maj 2014.)

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

TEMA: Serbien och EU:s civilskyddsmekanism

Världen och den serbiska diasporan hjälper Serbien som drabbats av kraftiga översvämningar – de värsta på 120 år. Utländska och inhemska frivilliginsatser organiseras och samordnas i de översvämningsdrabbade områdena. Hjälpen sänder sju medlemsländer i EU, Ryssland, USA, Israel och Makedonien, men sålunda den serbiska diasporan har aktiverats. “Folket i Serbien kan räkna med hjälp från EU”, meddelade Catherine Ashton. (“Svet i dijaspora pomažu Srbiji”, RTS, Petak 16. maj 2014.)

EU:s civilskyddsmekanism aktiveras efter gårdagens begäran om hjälp skickades till Serbien på grund av kraftiga översvämningar som drabbade stora delar av landet, och i det första svaret i dag reagerade Slovenien, Bulgarien, Tyskland, Ungern, Österrike, Tjeckien och Kroatien, enligt EU-delegationen i Serbien.

Talesmannen för EU:s höga representant Catherine Ashton sade att: “Människorna i Serbien kan räkna med hjälp från EU. Serbien och Bosnien och Hercegovina kan räkna med vänner och partners från Europeiska unionen i kampen mot de förödande översvämningarna”, rapporterar Tanjug.

“Vi sörjer de förödande översvämningar och jordskred som drabbade stora delar av Serbien och Bosnien och Hercegovina under de senaste dagarna. Våra tankar är med de som drabbats av denna naturkatastrof, liksom de som ännu inte är säkra”, sades det i uttalandet från en hög EU-företrädare.

“Som svar på denna situation, har Europeiska unionen och dess medlemsstater börjat att ge nödhjälp till stödja myndigheterna i de båda länderna. Under dessa svåra tider folket i Serbien och Bosnien och Hercegovina kan förlita sig på solidaritet och fortsatt stöd av vänner och partners Europeiska unionen”, sades det enligt uttalandet. (“Svet i dijaspora pomažu Srbiji”, RTS, Petak 16. maj 2014.)

Frankrike skickade ett brådskande räddningsuppdrag för att leda Serbien för att hjälpa det i kampen mot översvämningar, enligt den franska ambassaden i Belgrad.

Förväntad ankomst till Serbien, till tre lag av civilförsvar Slovenien, med pumpar med hög kapacitet hämta vatten. Teamet består av 19 personer och två pumpar med hög kapacitet, sades i uttalandet.

Från Bulgarien till Serbien skickades två brandbilar med 10 motorpumpar hög pumpkraft och fler bilar och båtar med 16 hög kapacitet pumpar för att hämta vatten, och har gjorts tillgängliga och två motorbåtar till undsättning.

Det förväntas anlända i morgon i Serbien även hjälp från Tyskland, som består av 15 badvakter blir tre stora pumpar som pumpar makt, fem lastbilar och aggregat. (“Svet i dijaspora pomažu Srbiji”, RTS, Petak 16. maj 2014.)

Komplimanger till grannlandet Norge som handlade med stor osjälviskhet genom betydande humanitära insatser och bidrag till de nödställda på Balkan – och framför allt för sin objektiva syn på naturkatastrofen. Norge har således under årens gång bistått mycket Serbien, även före flodöversvämningarna. Hatten av för Norge!

Tyvärr har inte alla nordiska länder reagerat på samma beslutsamma sätt. Svenska medier har sänt ett par korta, 2-3 minuters, nyhetsinslag på sin nationella television. Mer än så blev det dock inte. De stora humanitära hjälpgalorna lyste med sin frånvaro. Sverige har alltid legat på sparlågeenergi och varit passivt gentemot Serbien. Så var även fallet under Balkankriget.

SVT-text körde med samma gamla nyhetsflöde i två dagar i streck om katastroftillståndet på Balkan. Här hade det varit i sin ordning om Sveriges Television hade inrättat en katastrofsluss för att hjälpa och bistå på olika sätt. Hade det varit tal om en tsunamikatastrof i Thailand och Filippinerna hade det anordnats känslosamma hjälpgalor på tv på löpande band.

Sverige har visat sitt sanna ansikte här. Det bryr sig inte nämnvärt om katastrofer i omvärlden och att hjälpa människor i nöd, utan det är snarare ekonomiska vinningar och särintressen som spelar större roll. Det är klart att den svenska regeringen och de svenska medierna lägger större fokus på Sydsudan, Eritrea, Burma och Thailand framför Balkan, eftersom där finns olja och naturtillgångar i överflöd att hämta. Var är nu Bildt och kompani? Skam vare er!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

ANALYS —

Alla tavlor hänger upp- och nedvända i vår fördolda värld, men en oskriven sida är på väg att skrivas – och det som har varit förljuget och fördolt ska avmaskeras under och efter 2012.

En del svenska samhällspolitiska kommentatorer menar att det är fel att sprida hemligstämplade uppgifter, som inte står i samklang med rikets intressen, om exempelvis diplomatkåren och kungafamiljen. Men vi lever i en demokrati och ett rättssamhälle med 100-åriga anor, därför är en välgrundad kartläggning, granskning och uppföljning nödvändigt. Allting annat vore ”demonkrati” och anarki!

Tiden löper ut för många förljugna och häcklande människor, som inte lever upp till Skriftens läror om människosläktets enhet. Deras osunda levnadssätt med vapenprofitering som huvudnäring är påtagligt och smittar av sig som en böld. Bland övriga kan nämnas det hemliga sällskapet ”Scull and Bones”, tidigare ”The Brotherhood of Death”, som ofta omtalas mest på grund av att det har som medlemmar expresidenten George H. W. Bush, expresidenten George W. Bush och före detta presidentkandidaten John F. Kerry. (”Scull and Bones”, Wikipedia)

Svenska toppolitiker deltar i den inofficiella klubben Bilderberggruppen som har ett negativt inflytande på världspolitiken, liksom på massmedierna och näringslivet. Att förära Carl Bildt (M) epitetet ”en av världens stora tänkare” är missvisande, då han oftast handlar och talar å västmakternas räkningar. Detta visade han så mästerligt prov på bland annat i medlaruppdraget under Balkankriget på 1990-talet! ”Utrikesminister Carl Bildt finns på en topplista över världens stora tänkare. Det är den amerikanska tidskriften Foreign Policy som placerat svensken som 95:a på den lista som toppas av de amerikanska mångmiljardärerna Warren Buffett och Bill Gates.” (”Bildt bland världens stora tänkare”, Sydsvenskan, Söndag 28 november 2010)

Den så kallade Nobelkommittén delar ut Nobels fredspris för lättvindigt och till inkompetenta ledare som saknar grundläggande kunskaper om antimilitarism, fred och säkerhet. 2007 fick Al Gore fredspriset och två år senare (2009) Barack Obama; det var skandaler av aldrig skådat like. Det finns sålunda bättre kandidater att förära med förtjänsttecken såsom exempelvis Serbiens banbrytande president Aleksandar Vučić, som har arbetat mer än någon annan politiker med att bygga vägar och broar samt skapa grannsämja mellan Balkanfolken.

Den så kallade krisen mellan Nord- och Sydkorea iscensattes av George W. Bush, som stämplade i januari 2002 Nordkorea som ett av länderna i ”ondskans axel” vid sidan om Irak och Iran!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

SVT-Text, Utrikes, Tis 08 apr 2014. (Foto: Bokhuset Dević)

TEMA: Vinklad nyhetsrapportering

Och Estland då? Tydligen känner man inte till på SVT-Text att även Estland hör till Baltikum, och att man där anser annorlunda i fråga om ryska tv-sändningar. Allt är inte svart och vitt här i livet, så som Sveriges Television (SVT) vill ha det till!

SVT-Text åberopar “baltiska medier”, men i praktiken har de endast använt sig av lettiska och litauiska medier. All respekt för finländska YLE, men varför citera dem när man likväl hade kunnat återge de estniska medierna – som är av en nyanserad åsikt?

Svenska Dagbladet har däremot lyckats mycket bättre med sin nyhetsrapportering och borde således få en ros för korrekt återgivning av verkligheten:

“En betydande del av invånarna i de baltiska länderna är rysktalande. Ryska uttalanden om att försvara ryska minoriteter utomlands har väckt starka farhågor i alla de tre baltiska staterna. Estland anser dock att det inte är effektivt att stänga ner tv-kanaler.” (“Baltstater stoppar rysk tv”, SvD/ Nyheter, Tisdag 8 april 2014)

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

ANALYS —

Svensk TV, radio och press har sedan länge övergett sin professionella roll som nyhetsförmedlare. Som svensk skattebetalare kan man därför fråga sig varför man tvingas betala skyhöga avgifter för de facto toppstyrda skräpprogram.

Barnprogrammen är utstuderat fördummande, kultur- och minoritetsprogrammen enspåriga och stereotypiska, natur- och dokumentärprogrammen politiserade, matlagningsprogrammen sockrade, väderprognoserna oftast felprognostiserade, text-tv nyheterna klichéartade, nyheterna skeva, och så vidare.

De en gång belevade, belästa, korrekta och sakliga svenska journalisterna och reportrarna har blivit sociopolitiskt kommersialiserade och trogna representanter för svensk skvallerkärringstv och radio. Tydligen har de inget viktigare för sig än att ideligen stå/ sitta vid mikrofonen och räkna upp i decimaltal hur många arma ryssar som dör av spriten årligen, hur många ryska flaggor som vajar på Krimhalvön och hur mycket Ryssland upprustar sin flotta och armé veckoatligen och månatligen. Vart är den svenska massmediala utvecklingen på väg?

Hänsynslösa mediedrevanhängare och krigspropagandister agerar som självutnämnda journalister. Svenska massmedier är ett typiskt exempel på den relativism och likriktning som genomsyrar vårt samhälle. Och det är inte bara medierna, utan även den politiska makten, rättsväsendet och varje por av vårt avlånga land, som präglas av en stereotypisk relativisering. De har systematiskt reducerat betydelsen av angelägna frågor genom att lyfta fram mindre viktiga ämnen som viktigare. Detta vittnar om ett djupt nationellt komplex.

Konkreta exempel är:

– fysikern och uppfinnaren Nikola Teslas uppfinningar och arbete förringas till förmån för andra vetenskapsmän;
– tennisspelaren Novak Đokovićs bragder förringas till fördel för andra förlustspelare;
– vinter-OS i Sotji som kom i skymundan i den svenska tv-rutan till fördel för andra vinterarrangemang;
– de fem minoritetsspråken fördelas inte proportionerligt i svensk tv – utan blott ett dominerar över de andra;
– undernärda krigsoffer i hundratusental i Afrika och Mellanöstern relativiseras till fördel för jordskredsoffer i tiotal i USA;
– svensk tv och radio lägger månatligt fokus på de amerikanska presidentvalen, som blivit en återkommande såpopera i svensk tv, framför andra minst lika viktiga presidentval i världen (exempelvis Rysslands, som sveps förbi i all hast).

Svenska journalister och reportrar har sedan länge upphört att vara undersökande och sakliga. En läkarexamen är inte bara ett diplom, utan även en förpliktelse att följa Hippokrates ed. På samma sätt är en journalists arbete inte bara att synas i media med en självömkande självbild, utan att strikt följa den journalistiska koden – i varje läge och till varje pris. Där brister många av dagens journalister.

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

TEMA: Saklighet i media

Även om det oftast finns fog att kritisera tjänstemän och politiker för felaktigt gjorda beslut och uttalanden eller massmedia för skev och partisk nyhetsrapportering, bör man försöka vara saklig och hålla sig till sak i stället för person. Det är kutym.

Det är heller ingen som har påstått någonting annat. Och detta är inte problemet i sig, utan förbistring uppstår när en sida använder sig av menliga sätt och osaklighet för att svartmåla sin motpart, som i sin tur blir refuserad eller inte får komma till tals på ett jämbördigt sätt. Och om vederparten nu får ordet blir han/ hon ofta censurerad, avbruten, dubbelt ifrågasatt, raljerad, ironiserad och cyniskt betraktad – allt för att undervärdera och misskreditera en.

För att konkretisera det hela: När Sveriges utrikesminister Carl Bildt (M) får obekväma frågor från reportrar och journalister, snäser han till och frågar vilka källor de använt sig av. Om det är ryska källor, väljer han att avstå från att kommentera. Och precis så gjorde han under Balkankriget, då han gång på gång ifrågasatte serbiska källor.

Bildts resonerande och argumentation är många gånger ogenomtänkt, entonigt och ytterst arrogant i den massmediala och politiska debatten. Han binder riset åt sin egen rygg när han ena gången inbitet försvarar baltstaternas, Kroatiens, Georgiens och Kosovos lösrivningar och nästa gång blankt ifrågasätter Abchaziens, Sydossetiens, Krims och Transdnjestriens självbestämmanderätt. Och för att inte nämna Ukrainas demokratiskt folkvalde president Janukovitj, som han kallar för en “quisling”.

Men det finns andra situationer där Bildt agerat oklokt, kortsiktigt och i jäv, till exempel när han köpte sommarhuset i Kroatien mitt under Balkankriget eller hans samröre med oljebolaget Lundin Petroleum. Vilken tilltro önskar han ge oss med sina kontroversiella förehavanden? På samma gång kräver Bildt av sina medtalare och opponenter att vara korrekta och sakliga i sina sätt att vara. Vilken fisförnämlighet!

Man kan undra vem som har monopol på sanningen och begreppen korrekthet och saklighet. Vem ger rätten till att överhuvudtaget definiera och avgöra vad som är sakligt och inte i media? Om man åberopar bibeln och andra profetietexter ses det som tabu och väldigt osvenskt, och än mer att citera serbisk och rysk press – som direkt klassificeras som propaganda. Om man däremot skulle referera till Pussy Riot eller HBTQ-rörelsen, skulle man per automatik vara beprövad samt vän av demokrati och mänskliga rättigheter.

Ett praktexempel som tydligt visar varför Ryssland och Serbien måste vara vaksamma och stå upprätta, allt för att kontra massmedialt agg och revisionistisk antirysk/ antiserbisk propaganda, är exemplet nedan:

“Serbien ‘raderades’ från Europakartan i en PR-video för de provisoriska myndigheterna i Kiev. I videon på YouTube förklarar den ukrainske premiärministern Jacenjuk varför landet bör gå med i EU, medan man på en karta ser hur alla stater i ex-Jugoslavien blivit raderade och införlivade med Kroatien, skriver den Zagreb-baserade Internet-tabloiden Index.hr.” (RTS, 2014-03-23)

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

_________________________________________

Segment från videoklipp. (Foto: YouTube)

VILKEN MAKT HAR MEDIA ÖVER MÄNNISKOR?

UNDANHÅLLER MEDIA OSS FRÅN SANNINGEN?

Källa: www.wikileaks.org

A N A L Y S —

Webbsajten Wikileaks arbete är nödvändigt för yttrandefrihetens vara eller icke vara. Wikileaks skapar optimism i världens alla hörn och är en sann ”Guds gåva” från himmelen!

Där är egentligen ingenting nytt som framkommit för de som är insiktsfulla och klarsynta, för så länge vi har förljugna politiker som konstrar och dribblar med sanningen kan vi inte hysa någon större tilltro till dem. Ordspråket “Är man bra på att ljuga ska man bli politiker” är inte trycksvärtan värt. Och det handlar inte om “konspirationsteorier”, som en del journalister och mediefolk vill ha det till, utan snarare om en smutskastningskampanj mot Wikileaks grundare Julian Assange och likasinnade medarbetare.

Det är emellertid inte bara CIA som har “ett finger med i spelet” utan även den inofficiella Bilderberggruppen med dess manipulativa massmedier. Ja, till och med Sveriges utrikesminister Carl Bildt (M) hör hit, som “har anklagat Ecuador för att leva i en ‘fantasivärld’ med Julian Assanges asylbidrag”. (“Wikileaks: Swedish minister says Ecuador living in ‘fantasy world'”, www.telegraph.co.uk, 17 August 2012)

Man kan undra var alla Europas ståtliga drakordnar och sällskap är nu, som ska skydda rättvisors talesmän ute i världen från annalkande orättvisor och fabricerade lögner. Sankt Göran och draken är en legend inom den kristna kyrkan, där Sankt Göran enligt sägen räddade fromma människor från hotfulla drakar. Julian Assange torde vara en ny Sankt Göran, eller?

Det är dock föga troligt att Assange får en rättvis rättegång utan manipulation i Sverige med tanke på hur många banala domstolsbeslut som verkställs dagligen. Folk som kör med helljus mitt på dagen blir bötfällda medan andra som skjuter, kränker, inkräktar, förolämpar och bussar hundar på oskyldiga individer går fria i det evinnerliga. Vilken värld är vi på väg mot, en förljugen eller en ärlig och rumsren?

Man kan till syvende och sist blott hoppas på att Wikileaksaffären får ett lyckligt slut och att det härvid inrättas en opartisk sanningskommission för utdömande av straff – allt annat vore en skam och skymf mot demokratin!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

ANALYS —

Med massmedia som fördumningsvapen försöker Aftonbladet, Norrbottens-Kuriren, Svenska Dagbladet med flera inhemska tidningar att återuppliva den gamla rysskräcken.

I en ledare i N-K onsdagen den 15 november: ”Rysk ö ett nytt hot” hävdar man att en rysk gasledning skulle bli en spionledning. Spionerar gör nog både väst och öst med eller utan gasledningar. Att ett reguljärt anfall mot Sverige skulle ske från en plattform i Östersjön är väl också föga troligt.

Hotet kommer inte uteslutande från öster. Så här i efterhand vet vi, att Nato planerade att även bomba norra Sverige med kärnvapen vid en eventuell konflikt med det forna Sovjetunionen.

I stället för de inbillade hot våra politiker med massmedias hjälp försöker påföra oss bör vi vända blickarna mot det reella hot som föreligger. Vi står på randen till ett kärnvapenkrig, framtriggat av olje- och vapenindustrierna ― dvs. Bilderberggruppen.

Inför anfallet mot Iran har USA överfört tonvis med så kallade mini-nuces till Israel. Mini-nuces är små atombomber med en halv Hiroshimabombs styrka.

Planerna att anfalla Irak, Afghanistan, Libanon, Iran och Nordkorea fanns redan på Bushs skrivbord den dagen de neokonservativa stal makten. Med kuslig exakthet styrs världen efter: ”The Project for the New American Century”. En av grundarna till denna tankesmedja är Richard Perle. Några av de övriga är: Dick Cheney, Donald Rumsfeld, Paul Wolfowitz.

Israel har en liknande agenda: ”A New Strategy for Securing the Realm”, som är ett dokument från 1996. Där förordar författarna bland annat brott mot den pågående fredsprocessen.

Några av upphovsmännen till denna skrift är: Douglas Feith, nu tredjeman i försvarsdepartementet i Bushadministrationen, David Wurmser på utrikesdepartementet och så Richard Perle igen, som nu leder Pentagons: ”Defense Policy Board”.

Många av dessa herrar har kopplingar till vapen och oljeindustrier och deltar i Bilderberggruppens möten. Bilderberggruppens syfte är att påverka politiker, en maktfaktor där folket inte har insyn. Vår statsminister Fredrik Reinfeldt deltog i det senaste mötet i Ottawa, Canada, 8-11 juni 2006.

Astrid Boman

Ljubomir T. Dević