Heidi Avellan “är en av många oseriösa hastverksjournalister och opinionsbildare i Sverige som skapar myter – speciellt om folken i öst”

”Det vore inte bara sjaskigt, utan direkt skadligt för hela Europa. Principen som måste gälla – för fred och vanlig anständighet – är att ingen bara kan ta grannens territorium.” (”Propaganda, PR och Putin.”, Heidi Avellan, Sydsvenska Dagbladet, Fredag 27 november 2015)

Heidi Avellan, politisk chefredaktör på Sydsvenska Dagbladet, är en av många oseriösa hastverksjournalister och opinionsbildare i Sverige som skapar myter – speciellt om folken i öst. Hon spelar korrespondent och Rysslandsinsatt, men i själva verket förstår hon sig inte ett dugg på den ryska själen och ryssar. Hon är sannerligen känslomässigt okunnig och opåläst.

Innan man kastar sig in i en politisk diskussion eller ett skrivande borde man läsa många böcker, även den andra sidans, och anstränga sig för att försöka belysa ett lands historia, kultur och värderingar utifrån olika aspekter med största objektivitet och allsidighet. Det går sålunda inte att köra ihopsnickrade finsk-svenska värderingssätt och på samma gång tro sig förstå Rysslands maktposition i Europa ur ett bredare perspektiv, för det enda som kan härröra från ett monopolistiskt belysande är ett indoktrinerat mindervärdeskomplex, en inbiten misstro och ironiserande sarkasm gentemot ryssar. Detta har vi fått se prov på tidigare i svenska medier, bland annat ironiseringen av Ryssland genom ‘Vintergatan’-serierna och musikvideon ‘Tingeling Goes Russia’.

EU och Väst använder sig av tvestandarder för Ryssland och Serbien, och detta förbiser Avellan. Serbiens kulturhistoriska vagga Kosovo och Metohija bröt sig loss från moderstaten i februari 2008, och det under Nato:s uranium- och DIME-bomber (eng. Dense Inert Metal Explosive) samt västs tysta välsignelse. Alla lagar, förordningar och FN-beslut frångicks nonchalant då, men nu när Ryssland gör på samma sätt och återerövrar Krim inom sina beskyddande vingar – ja, då protesterar världssamfundets lakejer nitiskt.

En tysk kollega till mig undrade klokt varför världen dömer ut Rysslands “annektering” av Krimhalvön, vars ryska befolkning alltid har varit i övervägande majoritet. Demokratiska val ägde således rum på Krim och man röstade för en återanslutning till moder Ryssland. Vari ligger problemet? Världssamfundet accepterade Tysklands återförening 1989, men motsätter sig andra länders strävanden. Väst använder sålunda tvestandarder genom att godkänna och sanktionera i ett fall och inte i ett annat. Världssamfundets dubbelmoral är ytterst motbjudande. När Nato stal helig mark från Serbien teg Avellan och likasinnade; då var hon inte en lika talför princip- och paragrafyttrare utan ställde sig platt för imperialisternas ”söndra och härska”-politik.

”Planen verkar vara att flytta världens fokus till krigets Syrien och göra Kreml till en del av lösningen. Så kan sanktionerna mot Ryssland hävas utan att världen protesterar. Och Ukraina lämnas åt sitt öde.” (”Propaganda, PR och Putin.”, Heidi Avellan, Sydsvenska Dagbladet, Fredag 27 november 2015)

När USA:s före detta president Bill Clinton flyttade världens fokus till krigets Kosovo (för att dölja en kärleksaffär) och gjorde Belgrad till en del av lösningen, så att sanktionerna kunde hävas, lämnades den serbiska provinsen åt sitt öde. Var var Avellan då för att opponera eller yttra sig emot i frågan?

Den ryska propagandan fungerar för att den står stadigt och upprätt vid sitt rätta namn – i alla väder. Tyvärr har emellertid det svenska och västerländska demagogiska maskineriet insvept sig i det hemlighetsfulla genom olika myter och konstellationer; man hycklar, raljerar och ironiserar – allt för att dölja sin egen okunskap, inkompetens och mindervärdeskomplex!

Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *