Självgod rumsrenhet och allmän vedertagenhet i samhällspolitiken

Inrikesminister Anders Ygeman (S) säger till TT att situationen i Malmö är “oacceptabel” och att gärningsmännen bakom sprängningarna måste gripas för att utvecklingen ska kunna vändas.

“Vi har haft tio femton år av stigande arbetslöshet, växande klyftor, sjunkande skolresultat — det är klart att det färgar av sig på samhällsutvecklingen och därmed även på brottsligheten.” (”Detta är inte ett tillfälle för partipolitiskt käbbel. Samling behövs mot våldsdåden.”, SDS, Aktuella frågor, 26 juli 2015; ”Polismästaren: ”Jäkligt bekymmersamt””, SDS – TT, 26 juli 2015)

Men det är långt ifrån hela sanningen. Jag har i min litenhet skrivit om ämnet i fråga tidigare, närmare precist 2009, men då var det inte en kotte som brydde sig. Emellertid, så fort det drabbar hela kollektivet på skinnet, i det här fallet malmöborna själva, ja då problematiseras frågan i all oändlighet – på gränsen till det surrealistiska och makabra.

I Blaskan #9, 2009, kunde folk med intresse för mitt skrivande läsa följande:

“Avskaffa förmynderiet och förbudsmentaliteten, det är ingen ursvensk tradition! Den svenska skolan liknar alltmer ”a gated school” – en inrättning som ligger inom ramen för ”a gated community”, dvs. ett amerikaniserat världsfrämmande utanförskapsboende. Det är emellertid inte stalldjur vi ska uppföda utan barn och ungdomar som behöver ett andrum och ledig tid för att leka och utveckla det konstnärliga sinnet och inte som nu gödas bakom lås och bom med snabbmat på skolmenyn såsom hamburgare, korvar och pulversoppa. Sverige föder parasiter och kriminella redan från starten i och med det här moderna fängelseliknande förvaret!?

Om skolan hade fått se lite annorlundare ut än den idag, alltefter många kloka pedagogers visioner, exempelvis Lev Vygotskij, Tom Tiller, Olga Dysthe med flera, då kanske vi också hade haft ett spontanare lärandeklimat och förhoppningsvis också kvar de nedbrända skolorna Killebäcksskolan i Södra Sandby, Lomboloskolan i Kiruna, Förskolan Maryhill i Malmö och Hovsjöskolan i Södertälje!?” (“Sverige föder kriminella!?”, Blaskan #9, 2009)

Stefan Sintéus, polismästare i Malmö säger att: “Polisen håller på att försöka kartlägga varför sprängningarna sker på så många olika platser, och underättelsetjänsten arbetar “på högvarv” med att försöka få fram motiv och kopplingar”. Andreas Schönström (S), som är kommunalråd i Malmö med ansvar för trygghet och säkerhet, hävdar i sin tur att kommunledningen “arbetar tillsammans med skola, socialtjänst och polisen för att identifiera och stödja unga personer som befinner sig i riskzonen för att dras in i kriminella miljöer”. (”Detta är inte ett tillfälle för partipolitiskt käbbel. Samling behövs mot våldsdåden.”, SDS, Aktuella frågor, 26 juli 2015; ”Polismästaren: ”Jäkligt bekymmersamt””, SDS – TT, 26 juli 2015)

Schönström konkluderar med att raljera friskt: “Samling behövs mot de våldsdåd som hotar tryggheten i Malmö (…) Alla som älskar Malmö har ett gemensamt ansvar att hålla ihop och göra allt för att få stopp på våldsdåden.”

Jag älskar mitt Malmö, min födelsestad, mer än många andra – men var var Andreas Schönström, Anders Ygeman och Malmö stad 2009 när jag bland de första varnade om konsekvenserna av ett ohållbart parasitsamhälle? Om Stefan Sintéus, Anders Ygeman, Katrin Stjernfeldt Jammeh med flera tjänstemän och politiker hade hörsammat mitt skrivande i tid och gett det kredibilitet i svenska medier samt bredare hade vi inte varit där vi är idag.

Det handlar inte om att vinna “partipolitiska poänger” utan snarare om att man som enkel medborgare inte får något stöd – varken på riks- eller individnivå. Det svenska samhället lever verklighetsfrämmande på sina självgoda och självskrivna lagar och regler samt har med åren blivit allt mer politiskt färgat av amerikanismens och likriktningens skeva politik. Endast det “rumsrena” och “allmänt vedertagna” får dryftas och bevakas – allt annat är illavarslande “konspirationsteorier” (från ryskt och serbiskt håll) som med alla medel måste stoppas och bannlysas i svenska sociala medier och nätverk.

Så länge vi lever i ett totalitärt liknande samhällssystem, där blott EU- och HBTQ-vänner, Gudsförnekare och illvilliga russofober har plats, blir vår gemensamma framtid allt annat än demokratisk och rumsren!

Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *