Bakdörrspolitik och dubbelmoral

“Det behövs tydligare regler för svensk vapenexport. Men de som hoppas på entydiga regler lär bli besvikna.” (Sydsvenska Dagbladet/ Opinion, “Inte så lättstoppat”, Fredag 8 maj 2015)

I huvudledaren “Inte så lättstoppat” lägger sig Sydsvenskans ledarredaktion platt kring regler för vapenexporten. I stället för att sätta ned foten och ifrågasätta Sveriges allt aggressivare krigsmaterielexport till länder i krig, diktaturer och länder som kränker mänskliga rättigheter lägger man energi på att rättfärdiga vapenföretagens skumraskaffärer.

Sydsvenskan har gjort ett markant felstamp och ställt sig de facto på krigshökarnas sida. I stället för att bidra till världsfredens symbios och hållbara utveckling raljerar och insinuerar man friskt samt minimaliserar och ifrågasätter fredsorganisationers, såsom Svenska freds- och skiljedomsföreningens, betydelse i världen.

Men vem är Sydsvenskans ledarredaktion och dess politiska chefredaktör Heidi Avellan som ska mästra andra? Har de gått en militärekonomisk utbildning för att de överhuvudtaget ska kunna bilda sig en uppfattning i ämnet i fråga? Att framhäva något så imbecillt och ohållbart som att: “Den svenska försvarsindustrin är viktig för ekonomin, ger jobb åt omkring 20 000 människor och gav 8 miljarder kronor i exportintäkter under 2014”, är ytterst ogenomtänkt, “häpnadsväckande” och “helt otroligt” – precis som Svenska freds ordförande Anna Ek säger. (Sydsvenska Dagbladet/ Opinion, “Inte så lättstoppat”, Fredag 8 maj 2015)

Nej, Heidi och kompani! Vi kan lika gärna skrota den svenska vapenindustrin, för den ger varken något nämnvärt klirr i statskassan eller väderbeständiga och kvalitativa krigsmateriel. Tvärt om har vapenleveranserna brottats och kantats av en rad olika såpaaffärer och leveransproblem. Den svenska krigsindustrin är således dömd att misslyckas. Alfred Nobels upptäckt av krutet var en genialisk upptäckt, men den kom att missbrukas och användas politiskt.

Tanken var sålunda inte att Nobels krut skulle användas i granatmattor och klusterbomber för att decimera befolkningarna på jorden, såsom det skedde under Balkankrigen, den arabiska våren i Nordafrika, i Mellanöstern, Afrika bland övriga länder och kontinenter. Trenden är mer än tydlig: svenska krigsmateriel och bomber säljs på löpande band ute i världen för att döda och lemlästa människor med – och det till Sydsvenskans absoluta gillande.

Sydsvenskans ledarredaktion tycks inte vara intresserad av att skapa världsfred i dess rätta bemärkelse utan i stället önskar man öppna bakdörrarna på glänt, där man smusslar med formuleringarna i regelverket samt bereder vägen för nya infallsvinklar och “undantagsfall där Sverige av säkerhetspolitiska skäl kan ha anledning att förse även en odemokratisk stat med krigsmateriel. En bakdörr kan därför behövas.” (Sydsvenska Dagbladet/ Opinion, “Inte så lättstoppat”, Fredag 8 maj 2015)

Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *