Inhuman svensk djurpolitik med onda aningar till 1930-talets mitt

Den inhumana svenska djurpolitiken för onda aningar till 1930-talets mitt med tvångssteriliseringar och hämningslösa experiment på människor och djur.

Harar och kaniner var symboler för fruktsamhet, ett hälsosamt och livgivande liv under hedniska och förkristna vårfestfiranden i Skandinavien, men nu betraktas dessa gudomliga djur som ovälkomna samhällsfarliga skadedjur. På vems initiativ?

Medan harar, kaniner, vargar, björnar och andra tam- och vilddjur lever i bästa symbios med naturen på många andra platser runt om i världen, vantrivs de till det yttersta i vårt avlånga Sverige. Varför? Här påstås djurartsbeståndet vara så stort att de utgör ett existentiellt hot mot samhället och dess ekosystem. Sålunda har man på högsta nivå satt igång en förintelsekampanj mot dessa djur, som mer eller mindre ska utrota dem för gott från svenskkartan och vardagens tillvaro.

Men vari ligger denna virtuella iscensatta fruktan för tam- och rovdjuren? Vem manipulerar med det svenska djurartsbeståndet? Vargarna och björnarna är heliga djur i många gamla och anrika kulturer, men här portas de, schikaneras och lemlästas med den förevändning att de kan sluka boskapen samt otryggöra livet för många. Detta är imbecillt att tro och rena rama geschäft!

Om samerna och tornedalssvenskarna har kunnat leva sida vid sida med vilddjuren alltsedan mänsklighetens tillblivelse, kan vi det också. Vem är vi förståsigpåare som ska sätta oss över Naturens Lagar? I naturen råder blott naturens gång – allt annat är periferiskt i sammanhanget!

Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *