Med Bildt ut ur samtiden

TEMA: Säkerhetsläget i Europa

Carl Bildt (m) som Sveriges f.d. utrikesminister borde lägga vikt på vad som är av intresse och nytta för Sverige och svenska medborgare och inte på vad som är av vinning för honom själv. Att vara ex-utrikesminister är inte ett svepskäl för att missbruka sin särställning och tala om för andra länder hur de ska handhava med sina inre angelägenheter.

Bildt står för kontroversernas kontrovers: “Ryssland måste respektera Ukrainas suveränitet och territoriella integritet och inte bryta mot internationell rätt!” Varför denna cynism? Hur var det då med ex-Jugoslavien, Libyen, Irak, Syrien? Alla de var erkända stater, men det var ingen som opponerade sig, förutom Ryssland och Kina, när deras suveränitet kränktes!

Enligt den före detta tyske förbundskanslern Gerhard Schröder “bär EU skulden för uppdelningen av Ukraina”, något som också jag påpekade i ett tidigt skede.

“EU har bidragit till uppdelningen av Ukraina genom sitt ställningstagande, att associeringsavtalet med EU-blocket är oförenligt med avtalet om tullunion mellan Kiev och Moskva.”, sade Gerhard Schröder. (VESTI-online, 06.03.2014.)

Tjeckiens president Miloš Zeman gav sitt fulla stöd till sin ryske kollega president Vladimir Putin och jämförde situationen på Krim med den södra serbiska provinsen: “Om västländerna inte hade lagt beslag på serbiska Kosovo, skulle de inte ha några problem på Krim idag!” (Informer)

Zeman kommenterade Ukrainakrisen och förklarade att västvärlden nu har stora problem på grund av sina tidigare felsteg:

“Detta är det prejudikat, som vi har i Kosovo. Ja, om det inte var det skulle denna kris ha varit mycket mindre.”, konstaterade den tjeckiske presidenten, och tillade att: “Den främsta orsaken till allt detta var det beslut som den sovjetiske ledaren Nikita Chrusjtjov tog när han gav bort Krim till Ukraina.” (Informer)

Schröder kritiserade också Nato, och sade härvid att: “Alliansen har inget politiskt syfte och dess agerande idag bidrar inte precis till att stärka förtroendet, utan snarare att skapa en växande oro.” (VESTI-online, 06.03.2014.)

Metoderna för att lösa krisen i Ukraina “bör vara diplomatiska”, menade Schröder. Den före detta tyske förbundskanslern uttalade sig kategoriskt emot att försöka isolera Ryssland och avstå från G8-mötet i Sotji. “På grund av krisens omständigheter skulle alla åtgärder som fråntog möjligheten att föra en diskussion vara fel”, sade Schröder. (VESTI-online, 06.03.2014.)

Men det är inte bara Zeman och Schröder som ger sitt stöd till Putin. Även den berömde italienske journalisten Giulietto Chiesa går till attack genom att förklara att: “Västerländska medier är vilseledande och skapar en falsk bild av ryssarna på Krim, vilket i sin tur kan ge en förvrängd information om utvecklingen i Ukraina och skapa en felaktig attityd i allmänhet.”

Giulietto Chiesa polemiserade vidare: “I väst finns ingen informationsfrihet. Amerikanska diktat dominerar världsmedia. Det finns bara en åsikt. Detta är inget annat än censur!”

Han anförde exemplet, att de italienska medierna inte hade rapporterat om nyheten om telefonsamtalet med USA:s biträdande utrikesminister för Europa- och Euroasienfrågor, Victoria Nuland, när hon talade om investeringar på fem miljarder dollar i Ukraina.

Enligt honom förmedlades inte heller nyheten om samtalet mellan Estlands utrikesminister Urmas Paet och EU:s utrikespolitiske talesperson Catherine Ashton under vilket diskuterades händelserna i Kiev.

“Journalister är okunniga och spelar på andras okunskap. I Italien, till exempel, suggererade de att Ryssland hade gått in i Ukraina”, framhävde Chiesa.

Han sade att de ryska åtgärderna kan betecknas som “defensiva” och inte “offensiva”, och tillade: “Ryssland var tvunget att svara. Naturligtvis har Ryssland sina egna intressen i Ukraina, liksom USA och Europa har ett intresse. Revolten i Ukraina föregicks av långa och grundliga amerikanska förberedelser. Detta är det enda sättet man kan tolka Nulands ord på om investeringar i Ukraina.”

Giulietto Chiesa har länge arbetat i Moskva som korrespondent. Han bevittnade upplösningen av det forna Sovjetunionen och framväxten av ett nytt, demokratiskt Ryssland. Under 2004 valdes han in som suppleant i Europaparlamentet, där han ledde ett växande antal kommittéer, däribland de som ansvarar för förbindelserna mellan EU och Ryssland och forna Sovjetrepubliker. För närvarande är han ledamot i styrelsen “Forum för den nya politiken” och ledare för en “alternativ” politisk rörelse. (VESTI-online, 08.03.2014.)

Putin får även oväntat medhåll från israeliska geopolitisk-militära experter. “Ryssland får inte kapitulera inför amerikanerna, även om det skulle vara till priset av ett tredje världskrig”, skriver Yaacov Kedmi, som är en meriterad israelisk geopolitiker, militärpolitisk expert samt f.d. chef för underrättelsestrukturen “Nativ” (officiellt: Lishkat Hakesher eller The Liaison Bureau).

Ryssland kommer att hjälpa befolkningen i den sydöstra delen av Ukraina att skapa sina egna politiska och militära strukturer i syfte att ta bort de som, enligt Ryssland, är illegitima – eftersom de med våld tagit makten i Kiev.

I oktober 1962 stod supermakterna USA och Sovjetunionen på randen till kärnvapenkrig efter att Sovjet placerat kärnvapenbaser på Kuba. Och den ryska ledningen måste återigen idag se över den säkerhetspolitiska och militära hotbilden mot sitt land.

“Hur skulle vi i Israel reagera om till exempel al-Qaida eller Iran skulle ingå ett rättsligt bindande avtal med Jordanien och upprätta luftförsvarssystem med supermoderna PV-robotar och raketramper i det landet?”, frågar sig Yaacov Kedmi.

Det är en livsviktig fråga för Ryssland; därför kommer Moskva inte att böja sig för hoten, och inte heller kommer sanktioner att hjälpa. Dessutom är det föga troligt att Ryssland skulle nå en överenskommelse med väst, eftersom det redan tidigare funnits ett avtal om upplösning av Warszawapakten, som Gorbatjov försökte fastställa, liksom överenskommelsen om Libyen, såsom det senaste avtalet med Janukovitj – som blott varade i en halvtimme.

Kan ytterligare genomträngning av den ryska armén i det kontinentala Ukraina leda till ett fullskaligt krig mellan de två länderna? “För att besvara den frågan, måste man först förstå vilka de allmänpolitiska intressena är för Ryssland”, skriver Kedmi. Och han tillägger:

“I Ukraina kom en särskild politisk grupp till makten, som är mycket mer extremt inställd mot Ryssland och ryssar än Janukovitj och Tymosjenko…

I Ryssland minns man väl att den förra regeringen inte bara strävade efter EU-medlemskap, utan också inträde i Nato. Och Ukrainas deltagande i Nato skulle vara dödligt farligt för Ryssland, eftersom Natos militärbaser på Ukrainas territorium skulle omstöpa hela det ryska missilförsvaret till en hög med metall och därmed även äventyra existensen av medeldistansrobotar och alla andra viktiga centra i landet. Det innebär att Ryssland de facto skulle bli försvarslöst.” (Fakti)

Med utgångspunkt från detta, har Ryssland beslutat att inte låta Ukraina gå med i Nato samt bringa det under en regering som aldrig kommer att vidta åtgärder som hotar Rysslands säkerhet.

I detta avseende anser Ryssland med rätta att det vore absurt att dela Ukraina, och därför åtar sig att verka för dess integritet. Ryssland önskar att hela Ukraina – in i minsta millimeter, ända bort till sin västra gräns – blir ett land.

“Ett regeringsskifte i Ukraina bör ske genom dess medborgares egna fria vilja. Därför kommer Ryssland inte att gå in med sin egen armé, förutom om situationen skulle vara helt utom kontroll…

Den ryska militärmakten skulle kunna (vilket är logiskt) överta kontrollen över kärnkraftverken, för att förhindra oegentligheter, eftersom konsekvenserna av eventuella attacker mot kärnkraftverken skulle kunna bli värre än i Tjernobyl”, anser Yaacov Kedmi.

Om det uppstod en direkt konflikt vore det förnuftigt att inta en del centrala flygplatser, för att förhindra att stödleveranser når de som Ryssland anser vara dess fiender.

Ryssland försöker nu befästa, både organisatoriskt och militärt, de krafter i Ukraina som motsätter sig den nuvarande regeringen i Kiev och som är redo att byta ut den.

Om det lyckas i regeringsövergången med fredliga medel, blir det inga problem. Men om detta inte sker, kommer det att behöva användas våld. Men med kraften av ukrainska medborgare, och inte den ryska armén.

“När det gäller eventuella konflikter mellan den ryska och ukrainska armén, måste jag säga att den ukrainska armén inte existerar helt enkelt. Det finns inget sådant begrepp; den ukrainska armén har sedan länge avväpnats och plundrats. Det finns dock människor som bär den ukrainska arméns uniform – sannolikt kommer en del av dessa att försöka förhindra att den ryska armén tar över strategiska anläggningar i Ukraina. Men det kommer inte att ha någon betydelse”, påstår Yaacov Kedmi. (Fakti)

Det är föga sannolikt att Ryssland kommer att gå till undertecknande av ett avtal som inte ens är värt papperet det är skrivet på.

För att ta ett exempel: I Egypten, den 3 juli 2013, avlägsnades president Muhammad Mursi. USA förklarade att det var en militärkupp och ålade den nya regeringen i Egypten med ekonomiska och militära sanktioner.

“Det som hände i Ukraina kan under inga omständigheter jämföras med händelserna i Kairo. Men Egyptens regering är illegitim och amerikanerna tillämpar sanktioner. Och vad som iscensattes i Kiev, på Majdantorget, utfördes efter samma måttstock i Kairo”, enligt Yaacov Kedmi. (Fakti)

Allt detta känner Sveriges f.d. utrikesminister Carl Bildt till – men ändå blåljuger han i tv-rutan som så många gånger förr. Inte bara att han talar med kluven tunga utan också för han en talan, likt en landsfader, å alla svenskars vägnar. Vem är Bildt som ska tala om för omvärlden vilka “värderingar” som gäller i vårt land?

Bildt, Dina politisk-ekonomiska vinstintressen och stereotypiska värderingar kan Du behålla för Dig själv, men kom inte här och säg vad omvärlden ska göra. Du missbrukar Ditt ämbete på ett osedvanligt oprofessionellt sätt och gör Dig till åtlöje/ clown varstans Du landar. Därför… å det vänligaste, stig åt sidan – ut ur samtiden!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *