De barbariska (äv. varvariska/ vardariska) kungarikena norr om det antika Grekland styrdes av serviska fursteprinsar av de Gudafödda.
Folken i Väst levde i stor hungersnöd och misär och deras ögon frestades av det bördiga frodiga Öst. Barbarerna utsattes således för ständiga attacker från de primitivare västländska riken som låg längs deras landgränser. Barbarrikena försvagades med tiden också inbördes av intriger och strider mellan inhemska folkstammar och fejder inom den kungliga furstefamiljen, gudaättlingarna.
De barbariska kungarikenas mäktiga, sammansvurna, fiender ingick planenligt ett lömskt förbund med den katolska kyrkan i Rom, vilket framkallade än mer brödrakrig, blodsutgjutelser och sekellånga politiska kriser på Balkanhalvön.
Inom kort!
drac Ljubomir T. Dević, fil. kand., medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
Den katolske kardinalen Rišard Pantel anklagade den historiska institutionen vid Vatikanen och tyska politiska kretsar för en brutal förfalskning av den serbiska historien i ett försök att förringa betydelsen av ortodoxin.
Denna attack Cardinal publicerades i ett brev till moderkortet i Vatikanen till internationella relationer, rapporterar Sputnik. I brevet står: Skaparna av den serbiska historien smidda inte bara försöker utmana ursprung serber, men alla serbiska heliga helgedomar och den serbiska vapens enbart armar.
För mer än ett sekel krävs ansträngning nordisk-germanska historiska skolan för att övertyga serberna om att de har en tvehövdad örn och ett kors med symboler tagna från Bysans. Denna kampanj har haft så stor framgång att detta bedrägeri sålunda har implementerats i de serbiska historieböckerna.
Katolske kardinalen Rišard Pantel anklagade historiska institutionen Vatikanen och den tyska politiska kretsar för brutala serbiska förfalskning av historia i ett försök att minska vikten av ortodoxin.
Denna attack kardinalen publicerades i ett brev till moderkortet i Vatikanen för internationella relationer.
Brevet står: Skaparna av serbiska historia smidda inte bara försöker utmana ursprung serber, men alla serbiska heliga helgedomar och den serbiska vapens enbart armar.
För mer än ett sekel krävs ansträngning nordisk-germanska historiska skolan för att övertyga oss om att vi har en tvehövdad örn och ett kors med symboler tagna från Bysans.
Denna kampanj har haft så stor framgång att detta bedrägeri och har gått in i serbiska historieböckerna.
Vad menar du egentligen Ocila den serbiska vapenskölden?
Amerikanska forskare Walter Pitman och Ryan Villijam visade att mer än 5 500 år f.Kr. Svarta havet var en insjö cirka 50 meter under den nuvarande nivån.
Detta faktum tyder på att det finns fyra stora floder (Don, Dnepr, Dnestr och Donau) hade en mynning. I ingen annan plats på planeten fyra stora floder inte strömma in i ett så litet område, praktiskt taget på ett ställe.
Efter antik historia, dessa resultat leder till slutsatsen att, vid sammanflödet av dessa floder där en forntida civilisation och staden Atlantis, eftersom det i urminnes tider av Platon i hans skrifter anges att Atlantis sjönk i havet, och det var omgiven av fyra stora floder.
Vid sammanflödet av fyra floder fanns det faktiskt en civilisation. Men det var inte Atlan, för Atlantis är en helt annan och mycket äldre stad.
Anledningen till den blandade Atlantida och jord serber ligger i det faktum att innan denna gamla flod av serbiska flyktingar förde med sig två traditioner: den om staden Atlantis och den andra av hennes krubba med en sammanflödet av fyra floder sväljas vid havet.
Av dem har hört talas om överlämnandet av de egyptiska prästerna, och de gamla grekerna som skrev dem. Serber i dag för delar av dess folk som bor utanför sitt hemland säger att de är i “diasporan”.
Således, att dra sig tillbaka innan han kom jag kan, logiskt, var nationen flytta uppströms dalar fyra floder.
De serber som gick uppströms älvdal av Dnepr och Don, och grundade senare ett land som fortfarande kallas Rashi (Ryssland, uttalas ‘Rassija’).
De serber som var retirerande uppströms längs Dnjestr hittills har behållit namnet på serberna, med hänvisning Lusatian.
Man är av den uppfattningen att dagens Tjeckien, Mähren, kallades Serbien.
(Agencije)
Ljubomir T. Dević, fil. kand., medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
I dagens nordöstra Serbien har serbiska arkeologer, under ledning av chefsarkeologen Miomir Korać, påträffat två mystiska blybehållare vid utgrävningar av en cirka 2 000 år gammal begravningsplats i den romerska staden Viminacium.
Dessa, som hittades i gravarna, visade sig innehålla tunna guld- och silverpapper där ännu otydda inskriptioner går att utläsa. Enligt arkeologerna rör det sig om olika slags magiska besvärjelser. Bland annat har man lyckats identifiera namn på en rad olika demoner som bland annat är kända från dåtidens Syrien.
Svenska medier har som vanligt, när det är serber och Serbien i fråga, missat helt att rapportera om denna ytterst unika upptäckt.
Det är i för sig förståeligt att man lägger fokus på inhemska utgrävningar, såsom de i exempelvis Uppåkra med omnejd i Skåne, men ur ett europeiskt perspektiv har de föga arkeologiskt värde i sig. Ger man dem å andra sidan full publicitet bör man också kunna motivera det med mer än att de är “unika” och “innovativa”.
Inom kort!
Ljubomir T. Dević, fil. kand., medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
Det centrala firandet av 1700-årsdagen avediktet i Milano, som anordnas av den serbisk-ortodoxa kyrkan, hålls den 6 oktober 2013 i Konstantin den Stores hemstad Niš.
Till ära för 1700-årsdagen av ediktet i Milano ordnar serbisk-ortodoxa kyrkan stora festligheter i den serbiska staden Niš, tillika den romerske kejsaren Konstantin den Stores hemstad.
Ediktet i Milano (lat. Edictum Mediolanense) går tillbaka till år 313. Budskapet proklamerar religiös tolerans i det romerska imperiet. Det blev gemensamt utfärdat från Milano av Konstantin den Store och Licinius. Ediktet i Milano gick längre än tidigare edikt och var ett viktigt steg i rätt riktning för att göra kristendomen till den officiella religionen i imperiet.
Projektet “Ediktet i Milano 313-2013”, som arrangeras av staten Serbien, är ett nationellt program för att markera 1700-års jubileet av proklamationen av ediktet i Milano; ett juridiskt dokument om allmän religionsfrihet som satte ett historiskt slut på tre sekellånga förföljelser av kristna. Firandet av 1700-årsdagen av ediktet i Milano i Serbien fortsätter under hela 2013.
Min fråga är då varför svenska media och politiker tiger kring det unika firandet av 1700-årsdagen av det Milanesiska ediktet, där Europas katolska och ortodoxa överhuvuden samlats för broderlig försoning. Var finns den svenska yttrandefriheten och toleransen här?
Belgrade Pride planerade således att genomföra en parad den 28 september. Tyvärr blev paraden i Belgrad även i år inställd på grund av säkerhetsskäl. EU-kommissionären Cecilia Malmström visade sitt absoluta “stöd till den serbiska HBT-rörelsen”. I ett brev till Serbiens premiärminister Ivica Dačić har hon uttryckt sin “oro dels för säkerheten, men också påmint om vikten i försvaret av mänskliga rättigheter så som demonstrationsfriheten och yttrandefriheten”. (“Hotad stolthet i Belgrad”, ceciliamalmstrom.wordpress.com, 2013-09-17)
Intet ont ord menat om HBT-rörelsen, men om dess anhängare hade fått genomföra sin tilltänkta parad i Belgrad hade många svenska journalister och politiker åkt dit med expressflyg för att propagera med vida munnar.
Var är Du nu, Cecilia Malmström, med flera andra EU-politiker? Denna svenska avsaknad av rapportering från festligheterna i Niš, som är en åminnelse av 1700-årsdagen av toleransediktet i Milano, är minst sagt en skandal av aldrig skådat like!
Ljubomir T. Dević, fil. kand., medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
Under hösten 2013 kommer stora festligheter att äga rum i Serbien till ära för 1700-års firandet av Milano-ediktet.
Staden Niš står värd för när kristna kyrkor samlas för att fira 1700-årsminnet av ediktet i Milano (äv. benämnt milanesiska ediktet; it. Editto di Milano), som år 313 gjorde kristendomen laglig i Romerska riket. Det byggs sålunda en ny ståtlig kyrka i Niš till dess ära.
Men redan i början av juni förra året, närmare precist den 3 juni, avtäcktes ett minnesmärke över Konstantin i hans födelsestad Niš (lat. Naissus). Minnesmärket är en toleransens symbol och kommer för framtiden att påvisa stadens betydelse som “en viktig plats i världshistorien”.
Även en stor återkommande internationell konferens (symposium) under beteckningen “International Symposium of Byzantologists NIŠ AND BYZANTIUM XII” kommer att anordnas 3-7 juni i år.
Stora gudstjänster hölls förra året i östkyrkorna till Konstantin den Stores ära som en inledande fas i konstantinjubileet.
Konstantin den Store (272-337) var en av de största romerska kejsarna, om inte den störste. Han var av serbisk börd. Enligt traditionen mottog han dopet på sin dödsbädd. Hans mor Helena (Jelena) lär ha funnit lidandets kors på Golgata, där Jesus korsfästes. Konstantin vördas som helgon i serbisk-ortodoxa kyrkor i Serbien och serbiska länder, men även i andra ortodoxa samfund, såsom de ryska, armeniska och koptiska kyrkorna.
För 1700 år sedan vann Konstantin den Store en historisk seger “under korsets tecken” (lat. In hoc signo vinces=I detta tecken ska du segra) vid bron Pons Mulvius, över floden Tibern i Rom. Hans minne firas den 21 maj varje år.
Ljubomir T. Dević, fil. kand., medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
Filip II Karan(ović), 382-336 f.Kr., kung av Landskapet Makedonien och far till Alexander den Store, förde en aggressiv politik och erövrade många platser. Han var intresserad av Centralasien och smidde planer på att invadera Persien, men också att återerövra de broderliga lyciska städerna Patara, Olympos, Pinara, Tios, Xanthos och Myra längs Mindre Asiens kust (nuvarande Turkiet), men han mördades innan hans megapolitiska planer förverkligades.
En av Filips mest kända citat var: ”Söndra och härska” (senare översatt till latin: Divide et impera). Filip som gick i sina förfäders fotspår inspirerades av de mytomspunna hjältarna och härförarna Nino Belov (verksam någon gång runt 2000-talet f.Kr.; omnämns som Nebrod i den Heliga skriften) och Serbo Makeridov (aktiv runt 1325 f.Kr.; omtalas som Asur i GT).
Filips son Alexander som efterträdde honom lyckades ta sig ända fram till Afghanistan och Persien (dagens Iran) och han fullföljde faderns imperialistiska erövringsdrömmar: han återerövrade de lyciska städerna och framför allt — han lade hela det väldiga Perserriket i spillror.
När man diskuterar dagens (det nya millenniets) imperialism, som är förbunden med kapitalismens expansion, är det USA man i första hand tänker på — USA som våldets världsmakt och världens polis.
I det gamla Sovjetunionen med flera satellitstater var ”imperialistsvin” ett vanligt skällsord, för att inte tala om Lenins marxistiska imperialismteori. Många slaver: ryssar, polacker, serber har spytt och spyr än idag galla över imperialismen och dess lakejer, ovetandes om att den här härskarideologin skapades av dem själva för flera tusen år sedan!
drac Ljubomir T. Dević, fil. kand., medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
