Category: Inkompetens och likriktning

ANALYS —

Allt fler felparkeringssyndare, oseriösa parkeringsvakter och byggansvariga härjar runt i Malmö stad. Malmö bygger ut sin infrastruktur i rekordfart och med den tillkommer nya byggnader och kvarter med felbedömningar och konstruktionsfel som en naturlig följd. Då är det mer än viktigt att stiftade lagar och förordningar respekteras och inte åsidosätts av lagstiftarna själva.

Serviceförvaltningen och Stadsfastigheter i Malmö stad måste ta ett större ansvar och se till att lagen inte förbises. Som det är nu råder stor godtycklighet, inkompetens och många gånger avsaknad av svar från myndigheterna. De begår dagligen brott mot jordabalken, plan- och bygglagen samt plan- och byggförordningen.

Efter kraftiga vibrationsalstrande arbeten från Malmö stads byggentreprenad på Dukaten, projektnr. 6A22, har flera husägare upptäckt skador på sina fastigheter. Skadorna består av sprickor i grundmur/ tegelfasad, sprickor invändigt och eventuell sättning. Skador utvändigt enligt följande: Sprickor i grundmur/ källarvägg+golv; sprickor i tegelfasad; skorsten, fogsläpp, sprickor.

När husägarna börjar inkomma med skadeståndskrav väljer kommunen att lägga locket på. Det har sålunda inte gjorts några besiktningar i området innan byggarbetena kom igång under april 2014, vilket skulle ha gjorts. Och då är det inte så konstigt att husägare som tredje part känner sig överkörda i en tvåpartsöverenskommelse mellan Malmö stad och byggentreprenören.

Byggherren har inte heller ordnat eller förhandlat fram parkeringsplatser åt sina arbetare. Byggarbetarna parkerar hur som helst och de tycks “ha lagen på sin sida”. Det är väl klart att de får det, då det ligger i kommunens intresse att de avslutar arbetet inom tidsramarna.

Malmö stad har parkeringsautomater i överflöd i centrum, men knappt några i villakvarteren och periferin. Man hade likväl kunnat investera i parkeringsautomater för de platser där det finns ett behov av att få rotation på bilarna. Att Gatukontorets och Polisens resurser inte räcker till för att övervaka parkeringstider och andra parkeringsförseelser som inte framkallar direkta trafikfaror är kanske inte förvånande, men absolut inte Malmöbornas huvudbry och problem.

Det vore väl, om man kunde införa utbildningskrav på alla parkeringsvakter i Malmö stad samt bredare. “Vi har mött parkeringsvakter som säger att de inte har fått någon utbildning alls om lagstiftningen och de är ändå ute och sätter lappar. Det är inte bra”, säger han. (www.di.se)

Polisen handskas inte längre med klagomål vid parkeringsböter, i stället har man inrättat en parkeringsnämnd inom Allmänna reklamationsnämnden. På senare år har således kommunerna “blivit allt flitigare när det gäller att kamma in parkeringsavgifter”. (www.di.se)

Syftet med parkeringsavgifter ska enligt lagstiftningen vara att ordna trafiken, inte att ha vinstsyfte. Men det är just det sistnämnda som passar in på Malmö stad, som bedriver ocker på olika plan. Parkeringslisorna går ocker- och bärsärkagång på Persborg, Hårds väg, Thomssons väg, Von Lingens väg och andra socialt utsatta områden i stan, men var är de i Västra Malmö och i andra bättre ställda kvarter av stan?

“Folk parkerar hur som helst. Det blir kaos om vi inte håller efter”, säger Eva Svenning, planeringssekreterare på Gatukontoret vid Malmö stad. (metro.se, 23 oktober 2013) Men då tycker jag att ni ska hålla efter på alla plan och inte gå de nitiska felparkeringssyndarnas vägnar. Efter flera mejlutskick med fotobevis till Gatukontoret, allt för att underlätta deras arbete, fick jag ett svar på luciadagen 2012:

“Gatukontoret har mottagit ditt ärende angående dina grannars bilar. Som jag meddelat innan är det onödigt att du fortsätter att skicka fotografier. Ditt ärende är redan diariefört. Som du själv skriver är det snart hela kvarteret på bild. Eva Svenning är handläggare. Vid frågor om trafikreglering kan du kontakta henne. Med vänliga hälsningar, Kristina Andersson, Gatukontoret Malmö – Förvaltningskansliet.”

Jag ringde två år senare (våren 2014) till Gatukontorets parkeringsavdelning beträffande nya felparkeringsanmälningar. Felparkerare hade, precis som föregående år, parkerat utanför vår infart till huset. Svaret från dem var att “Parkering Malmö varit ute och kontrollerat och gjort bedömningen att dessa inte gjort sig skyldiga till brott”.

“(…) Infarten var inte tillräckligt bred för att det skulle bedömas som infart.” Det var det dummaste jag hört! Menar Gatukontoret att de bilar de lappat tidigare på samma adress och gata inte räknas, att de nya bedömningar de gjort för stunden räknas. Vad är det för märkliga parkeringsbestämmelser Malmö stad har? Det liknar rena rama vilda västern och skrupelfria maffiametoder.

Vid samtliga felparkeringsanmälningar till Gatukontoret fick jag frågan: “Behöver Du komma in med fordonet?” Vad har de med det att göra, om jag ska in med bilen eller inte på min egen infart? Det är integritetsintrång med tanke på deras förfarandemetoder och resonemang.

Det är märkligt att kommunen får göra sina egna luddiga godtyckliga bedömningar från fall till fall utan konsultation med husägare, och att bedömningar som gällt tidigare helt plötsligt inte gäller längre för en och samma infart!? Några egenmäktiga ändringar kring husinfarten har inte gjorts heller, så att vi på det sättet skulle ha påverkat Gatukontorets nya bedömning.

Men jag misstänker att det har att göra med bygget av det nya LSS-boendet (boende för personer med funktionsnedsättning) på Dukaten, att byggarna fått dispens att parkera i området utan att vi fått ta del av detta vare sig muntligen eller skriftligen.

Tack Malmö stad för att ni skapar oreda, misstro och missämja i våra bostadsområden. Men, kom ihåg en sak: Problemen är oundvikliga och kommer tillbaka som en bumerang!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

En varm hösthälsning till en nitisk felparkerare på Dukaten, framprovocerat av Malmö stads inkompetens.

ANALYS —

Flera svenska pedagoger, professorer, forskare och näringslivsrepresentanter lobbar för ett införande av ett gemensamt utbildningssystem av europeisk modell.

På exempelvis Lunds universitet hoppas man att så kallad kvalitetssäkring med inspiration från Europa ska bistå utvecklingsländer som Indien att utbilda kunskapsarbetare ”som matchar både den egna industrins och den globala marknadens behov”. Tillsammans med europeiska fränder önskar man således skapa en sorts ”indisk Bolognaprocess”. (”Indiskt lapptäcke”, LUM, Nr 3/ 2010)

Bolognaprocessen, som är ett samarbete mellan 46 europeiska länder om högre utbildning, sätter studenternas lärande i fokus samt kopplar examinationen till tydliga lärandemål. Samarbetet främjar utbildningskvalitet, anställningsbarhet, rörlighet och Europas konkurrenskraft som utbildningsområde. Men en toppstyrd näringslivsanpassning samt en allt för stor samordnings- och kompatibilitetsprocess mellan världens högskolor och universitet skapar en snäv, monokulturell och immobil skolvärld!

Den indiske professorn Achuth Sankar S. Nair, föreståndare för bioinformatikcentret vid universitetet i Kerala, anser att det finns en risk att forma sig efter näringslivets krav. ”Om alla blir lika finns ju ingen anledning att röra på sig! Utveckling handlar inte bara om prylar och teknik. En film eller en dikt kan göra större skillnad för ett samhälle och sätta igång förändring”, säger han. (”Indiskt lapptäcke”, LUM, Nr 3/ 2010)

”Anställningsbarhet i vid mening är ett viktigt mål också för Bolognaprocessen”, menar Jan-Olov Höög, som är professor i medicinsk kemi vid Karolinska Institutet. ”Utan kvalificerad arbetskraft kan vi inte behålla vår kunskapsindustri”, tillägger han. (”Indiskt lapptäcke”, LUM, Nr 3/ 2010)

Samtidigt, ironiskt nog, går överkvalificerade högskoleutbildade och drar nitlotter varje gång de söker jobb. På landets högskole- och universitetsinrättningar innehar politiker och ämbetsmän flera mäktiga styrelseuppdrag och erhåller doktorshattar på löpande band. Hemliga direktiv och nepotiska beslutsfattare från högre instanser sållar bort folk, det vill säga utnämner sina egna. Samma förfarande sker vid våra ambassader, konsulat och Regeringskansliet. Hur länge till ska den här orättvisan och skymfen mot svenska folket få fortbestå?

Moder Sverige är fullt med dolda talanger och stora drömmar, men de finns där ute i kylan och får inte komma till uttryck. I stället väljer vårt avlånga land att investera i likriktningens medelmåttor. Alla måste vara lika och inte olika, varken bättre eller sämre än andra.

De parasitiska minister- och tjänstemannabarnen lärs upp från barnsben att det är moraliskt rätt att ta för sig i livet och inte tänka på sina medmänniskor, att synda, ljuga, vilseleda och manipulera. Att det inte alls är egoistiskt att inneha fler än tre uppdrag samtidigt, att inkassera fantastiska löner på samma gång som man fråntar arbetslösa människors arbets- och försörjningsmöjligheter. Att leva på skyhöga avgångsvederlag i livets slutskede är en smarrig bonuspoäng för många vd:ar och direktörer.

Svenska fotbollsförbundet bland övriga idrottsförbund satsar hellre på gamla uttjänta spelare och förbundskaptener än på unga oetablerade talanger. Och när guldklimpen Zlatan föreslås bli förbundskapten, ja då är debatten kring behörigheten väl uppe igen. De överkvalificerade sitter således på reservbänken och medelmåttorna lever loppan på planen – så även tycks förfarandet vara ute i arbetslivet och resten av samhället!

I en hälsokostaffär blir man hänvisad till Internet för att få utförligare information och i en ventilationsfirma till en håltagningsfirma om man önskar ta upp hål till nya ventilationsluckor på sin fasad. Man får inte gå på a-kassa när man studerar, även om man inte upptar csn-bidrag. Men det måste väl i förnuftets namn ligga i samhällets intresse att vidareutbilda och höja kompetensen bland de arbetslösa? För hur ska man annars överhuvudtaget få ett arbete?

Listan är lång för den som vill skriva av sig om det inkompetenta och likriktade Sverige som tror sig veta bättre än alla andra. Nej, fram med kvasten och låt oss sopa bort odågorna, de besserwissrar som upptar våra arbetsplatser och inte gör något som helst konkret för landets väl. Skål!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Kostnaderna för avgiftsbelagd gatuparkering och felparkering i Malmö höjdes från och med den första mars 2010. Syftet är att öka utnyttjandet av parkeringshusen samt att minska antalet felparkeringar i Malmö. Den högsta parkeringsavgiften är fastställd till 20 kronor per timme och den högsta felparkeringsavgiften blir 1 000 kronor. (http://www.malmo.se/)

Men Malmö stads hantering av trafik- och parkeringsproblemet är dumdristigt och amatörmässigt. Det är dags att våra skattepengar främjar en långsiktigt hållbar utveckling! Nyttjandet av parkeringshusen minskar allt mer med tanke på den stora plundring, vandalisering och glaskross bilfordonen utsätts för dagligen. Det näst intill ödetomma parkeringshuset vid Adlerfelts väg är ett lysande praktexempel på detta.

Felparkeringarna i Malmö ökar drastiskt och skälen till dessa är otaliga. Det finns knappt någon gata där man fritt kan parkera sin bil. På samma gång har vi stora varuhuskedjor som breder ut sig på längden och tvären. Det är oacceptabelt att man måste köra runt i flera minuter, 1-2 km varje dag, för att hitta en ledig parkeringsruta. Många malmöbor är dessutom stressade på väg till jobbet och ser sig således inte för i trafiken. De både kvaddar och får sina bilar kvaddade på grund av huvudlös trafikplanering. För att inte tala om de besvärande väghindren, som fördärvar både kropp och kaross.

Miljöförvaltningen i Malmö genomför luftmätningar regelbundet: ”Syftet är att dokumentera luftkvaliteten i området och ge underlag för att bedöma effekterna av luftföroreningarna. Resultaten ska sedan användas i det fortsatta luftvårdsarbetet.” (http://www.malmo.se/) Att bygga fler öppna och gratis parkeringsplatser, i stället för trånga och dyra parkeringshus, över hela Malmö stad vore ett smidigare sätt att få ner både stressen, miljöföroreningarna och därmed också trafik- och parkeringsproblemet.

Inkompetenta tjänstemän upptar andras platser, förtrycker sina nästa, tar ränta, ockrar och roffar åt sig. Men oss har de glömt! (Jfr. m.: Hesekiel 22:13)

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

ANALYS —

Villaägare och andra fastighetsägare ska hålla rent runt fastigheten, som är en fråga om framkomlighet, trafiksäkerhet, trivsel och trevnad.

Därför ska man se till att ta upp skräp och ogräs, som finns utanför ens fastighet, på rätt sätt: ”Gångyta skall hållas i ett sådant skick att uppkomsten av sanitär olägenhet hindras samt att de krav tillgodoses som med hänsyn till förhållandena på platsen och övriga omständigheter kan ställas i fråga om trevnad, framkomlighet och trafiksäkerhet.” (ur Renhållningsstadgan 3 §)

Villaägare och andra fastighetsägare ska dessutom röja snö och se till att det inte är halt på trottoarerna utanför sina hus. Det gäller även andra ytor för gångtrafiken, även om de inte kallas för trottoarer. Det säger stadgan om renhållning av gångbana. ”Det ankommer på fastighetsinnehavaren att snarast avlägsna snö och is som är till olägenhet för gångtrafiken och att vid halka sanda gångbana respektive annan gångyta eller vidta andra åtgärder till motverkande av halka.” (ur Renhållningsstadgan 6 §)

Kommunen tar hand om körbanor, cykelbanor samt övrig allmän platsmark. Kommunen och fastighetsägaren har således ett ”gemensamt ansvar” för renhållning. Men i praktiken är det skattebetalarna som står för notan och Kommunen för utförandet. ”Intäkter från parkeringsavgifter och p-böter ger kommunernas kassor rejäla tillskott. Intäkterna har ökat från 600 miljoner kronor 2002 till drygt en miljard kronor i fjol.” (SVT.se, Tisdag 11 juli 2006)

Villaägare och andra fastighetsägare har renhållningskostnader för flera tusenlappar om året, som intäkterna i deras verksamheter inte täcker. Vem ska subventionera deras del av renhållningen? Lika ansvar bör även ge lika intäkter för renhållning av vårt närområde!

Vad gäller prioritering vid snöröjning är det oacceptabelt att man ska behöva vänta i flera dagar för att få sin gata plogad. Villagator i tredje prioritering hinner dessvärre aldrig bli snöröjda. ”Tredje prioritet vid snöfall: Allmänna ytor och villagator med lite mindre trafik.” (www.malmo.se/vinter) Prioriteringarna är minst sagt ohållbara, föråldrade och behöver uppdateras. Inkompetens med andra ord.

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Posten klarade inte av att leverera det rekommenderade brevet till rätt adress. (Foto: Bokhuset Dević)

Jag sitter i skrivande stund och väntar fortfarande svar från handläggarna på Postens reklamationsavdelning. De har uteblivit med att höra av sig, fastän det uttryckligen står i reklamationsbekräftelsen att de ska göra det senast inom en månad.

Posten är bland de mest oseriösa och inkompetenta statliga bolagen som finns på den svenska marknaden. Folk klagar med jämna mellanrum på Posten, men det är för döva öron. Man kan faktiskt fråga sig varför Staten inte ingriper i stället för att ställa sig passiv i frågan. Om anställda inom Posten nu inte mäktar med sitt arbete, då får de gå åt sidan och bereda plats för andra mer kompetenta människor.

Posten måste således ta sitt moraliska och etiska ansvar samt kompensera drabbade kunder. Det räcker inte med en telefonuppringning och presentkortsutdelning till de mest kritiska kunderna. Posten måste bli rejält ersättningsskyldig vid uteblivna svar vid reklamation och i synnerhet vid ej gjorda leveranser av rekommenderade försändelser.

Mitt brev till prins Charles kom inte fram fastän det var korrekt adresserat och skickat som rekommenderad försändelse. Mitt hopp om ett framtida samarbete med prinsen rann ut i sanden – på grund av andras oförmåga. Jag misstänker att brevet hade hamnat på villovägar, även om jag hade skickat det till kung Carl Gustaf och drottning Silvia.

Sverige har blivit ett likriktningens land, där man måste följa strömmen för att inte gå i motvind. Att skriva till kungligheter, kyrkans representanter och andra digniteter varken lämpar eller lönar sig – för man blir ändå inte tagen på största allvar av Posten och andra likasinnade.

Det är lite av ironins skimmer, för det känns lite som 1 april varje dag man går till Postens ombud och önskar använda deras undermåliga tjänster. Men det är nog dags för ett byte!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

_________________________________________
Läs mer om samma tema/
“Posten visste inte vem prins Charles är”, Sydsvenskan.se, Torsdag 27 februari 2014.