Inkompetens och likriktning… i Sverige!

Svensk likriktning. Foto: Bokhuset Dević, 2020.

Flera svenska pedagoger, professorer, forskare och näringslivsrepresentanter lobbar för ett införande av ett gemensamt utbildningssystem av europeisk modell.

På exempelvis Lunds universitet hoppas man att så kallad kvalitetssäkring med inspiration från Europa ska bistå utvecklingsländer som Indien att utbilda kunskapsarbetare ”som matchar både den egna industrins och den globala marknadens behov”. Tillsammans med europeiska fränder önskar man således skapa en sorts ”indisk Bolognaprocess”. (”Indiskt lapptäcke”, LUM, Nr 3/ 2010)

Bolognaprocessen, som är ett samarbete mellan 46 europeiska länder om högre utbildning, sätter studenternas lärande i fokus samt kopplar examinationen till tydliga lärandemål. Samarbetet främjar utbildningskvalitet, anställningsbarhet, rörlighet och Europas konkurrenskraft som utbildningsområde. Men en toppstyrd näringslivsanpassning samt en allt för stor samordnings- och kompatibilitetsprocess mellan världens högskolor och universitet skapar en snäv, monokulturell och immobil skolvärld!

Den indiske professorn Achuth Sankar S. Nair, föreståndare för bioinformatikcentret vid universitetet i Kerala, anser att det finns en risk att forma sig efter näringslivets krav. ”Om alla blir lika finns ju ingen anledning att röra på sig! Utveckling handlar inte bara om prylar och teknik. En film eller en dikt kan göra större skillnad för ett samhälle och sätta igång förändring”, säger han. (”Indiskt lapptäcke”, LUM, Nr 3/ 2010)

”Anställningsbarhet i vid mening är ett viktigt mål också för Bolognaprocessen”, menar Jan-Olov Höög, som är professor i medicinsk kemi vid Karolinska Institutet. ”Utan kvalificerad arbetskraft kan vi inte behålla vår kunskapsindustri”, tillägger han. (”Indiskt lapptäcke”, LUM, Nr 3/ 2010)

Samtidigt, ironiskt nog, går överkvalificerade högskoleutbildade och drar nitlotter varje gång de söker jobb. På landets högskole- och universitetsinrättningar innehar politiker och ämbetsmän flera mäktiga styrelseuppdrag och erhåller doktorshattar på löpande band. Hemliga direktiv och nepotiska beslutsfattare från högre instanser sållar bort folk, det vill säga utnämner sina egna. Samma förfarande sker vid våra ambassader, konsulat och Regeringskansliet. Hur länge till ska den här orättvisan och skymfen mot svenska folket få fortbestå?

Moder Sverige är fullt med dolda talanger och stora drömmar, men de finns där ute i kylan och får inte komma till uttryck. I stället väljer vårt avlånga land att investera i likriktningens medelmåttor. Alla måste vara lika och inte olika, varken bättre eller sämre än andra.

De parasitiska minister- och tjänstemannabarnen lärs upp från barnsben att det är moraliskt rätt att ta för sig i livet och inte tänka på sina medmänniskor, att synda, ljuga, vilseleda och manipulera. Att det inte alls är egoistiskt att inneha fler än tre uppdrag samtidigt, att inkassera fantastiska löner på samma gång som man fråntar arbetslösa människors arbets- och försörjningsmöjligheter. Att leva på skyhöga avgångsvederlag i livets slutskede är en smarrig bonuspoäng för många vd:ar och direktörer.

Svenska fotbollsförbundet bland övriga idrottsförbund satsar hellre på gamla uttjänta spelare och förbundskaptener än på unga oetablerade talanger. Och när guldklimpen Zlatan föreslås bli förbundskapten, ja då är debatten kring behörigheten väl uppe igen. De överkvalificerade sitter således på reservbänken och medelmåttorna lever loppan på planen – så även tycks förfarandet vara ute i arbetslivet och resten av samhället!

I en hälsokostaffär blir man hänvisad till internet för att få utförligare information och i en ventilationsfirma till en håltagningsfirma om man önskar ta upp hål till nya ventilationsluckor på sin fasad. Man får inte gå på a-kassa när man studerar, även om man inte upptar csn-bidrag. Men det måste väl i förnuftets namn ligga i samhällets intresse att vidareutbilda och höja kompetensen bland de arbetslösa? Hur ska man annars överhuvudtaget få ett arbete?

Listan är lång för den som vill skriva av sig om det inkompetenta och likriktade Sverige, som tror sig veta bättre än alla andra. Nej, fram med kvasten och låt oss sopa bort odågorna, de besserwissrar som upptar våra arbetsplatser och inte gör något som helst konkret för landets väl. Skål!

Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *