Category: Øresundsregionen

Turning Torso – Malmös snurriga identitet. Foto: Filip Lj. Dević och Bokhuset Dević, mars 2015.

ANALYS —

“Sedan Turning Torso invigdes för tio år sedan har det blivit ett landmärke för Malmö. Nu vill Malmö stad bygga en gemensam identitet runt det skruvade tornet genom att uppföra så kallade “torso-statyer” på ett tjugotal platser runt om i staden.” (“Nu stärks den snurriga identiteten”, Lokaltidningen.se/ Malmö, Onsdag 1 april 2015, Vecka 14, Årgång 8)

Satsningen med torso-statyerna “beräknas kosta 40 miljoner kronor”. Zackarias Frank, stadsplanerare på Malmö stad, vill att “alla ska se sig som Malmöbor och då är Turning Torso en bra symbol att enas under”. Julia Lilja, marknadsförare för Malmö stad, tillägger härvid att “man nästa år planerar att integrera torson i Malmö stads logotyp”. (“Nu stärks den snurriga identiteten”, Lokaltidningen.se/ Malmö, Onsdag 1 april 2015, Vecka 14, Årgång 8)

Man slutar aldrig att förvånas i det här snurriga landet, som heter Sverige. Hur har man mage att överhuvudtaget föreslå något så idiotiskt som att uppföra “ett tjugotal” skräckinjagande torso-statyer runt om i Malmö! Förstår inte stadsplanerarna och marknadsförarna i Malmö stad att dessa tilltänkta skulpturella avbildningar skulle förfula och konstla till livet än mer för många i vårt samhälle. Och vem i hela norden skulle bli så himla fascinerad och full av vördnad inför dessa?

I stället för att slösa skattebetalarnas surt förvärvade pengar på sådant bronsskräp vore det mycket bättre om man investerade klokt i Malmös allt mer haltande sjukvård och skolor. Vårdpersonal och lärare förbrukas till det yttersta för att sedan bli kasserade på löpande band. Många av dem går således med huvudena i väggen och hamnar förr eller senare i psykotraumatiska långtidssjukskrivningar som ett direkt resultat av exploateringens cyniska likställningspolitik.

Jag vet inte om torso-statyerna var menade som första aprilskämt eller inte. Det hör inte till saken, utan det som är alarmerande häri är att beslutsfattarna i Malmö stad överhuvudtaget vågar komma ut med sådant påkostat integrationsutspel i en tid då många Malmöbor lever under existensminimum saknandes mat och logi för dagen.

Och sedan måste man fråga sig i vems intresse det ligger att uppföra bålstatyer, så kallade torsoer*, i det en gång hedniska Norden? Vad har huvud-, arm- och benlösa bålar och överkroppar att göra med dagens Malmö? Ingenting, skulle man nog kunna hävda!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

____________________________________________________

*torso=staty utan huvud, armar och ben; något stympat eller ofullbordat.
KÄLLA: http://sv.wiktionary.org/wiki/torso

ANALYS —

Kostnaderna för avgiftsbelagd gatuparkering och felparkering i Malmö höjdes från och med den första mars 2010. Syftet är att öka utnyttjandet av parkeringshusen samt att minska antalet felparkeringar i Malmö. Den högsta parkeringsavgiften är fastställd till 20 kronor per timme och den högsta felparkeringsavgiften blir 1000 kronor. (Källa: Malmö stad)

Men Malmö stads hantering av trafik- och parkeringsproblemet är dumdristigt och amatörmässigt. Det är dags att våra skattepengar främjar en långsiktigt hållbar utveckling! Nyttjandet av parkeringshusen minskar allt mer med tanke på den stora plundring och vandalisering bilfordonen utsätts för dagligen. Det nästintill ödetomma parkeringshuset vid Adlerfelts väg är ett lysande praktexempel på detta. Felparkeringarna i Malmö ökar drastiskt och skälen till dessa är otaliga. På samma gång finns det knappt någon gata längre där man fritt kan parkera sin bil.

På samma gång har vi stora varuhuskedjor som breder ut sig på längden och tvären. Det är oacceptabelt att man måste köra runt i flera minuter, 1-2 km varje dag, för att hitta en ledig parkeringsruta. Många malmöbor är dessutom stressade på väg till jobbet och ser sig således inte för i trafiken. De både kvaddar och får sina bilar kvaddade på grund av huvudlös trafikplanering. För att inte nämna de besvärande slowmotionaktiga asfaltarbetena, med trögflytande trafik som resultat, och väghindren, som fördärvar både kropp och kaross.

Miljöförvaltningen i Malmö genomför luftmätningar regelbundet. ”Syftet är att dokumentera luftkvaliteten i området och ge underlag för att bedöma effekterna av luftföroreningarna. Resultaten ska sedan användas i det fortsatta luftvårdsarbetet.” (Källa: Malmö stad) Att bygga fler öppna och gratis parkeringsplatser, i stället för trånga och dyra parkeringshus, över hela Malmö stad vore ett smidigare sätt att få ner både stressen, miljöföroreningarna och därmed också trafik- och parkeringsproblematiken.

Inkompetenta tjänstemän upptar andras platser, förtrycker sina nästa, tar ränta, ockrar och roffar åt sig. Men oss har de glömt! (Jfr. m.: Hesekiel 22:13)

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Øresundsbron i bakgrunden. — Foto: Ljubomir T. Dević och Bokhuset Dević, oktober 2004.

Tema: Mångfald

När man gick i skolan fick man lära sig att broar och bryggor förenar människor, varhelst de kommer ifrån. Men har alla broar en enande funktion?

Folk har alltid dragit sig till floder och vattendrag. Vid floderna, bälten, sunden och kanalerna byggs det många broar; de har blivit lite av ett mode. Broar är nödvändiga. De har flera viktiga funktioner i vårt samhälle: de förenar landsdelar och människor, de är praktiska för transport. I ett urbaniserat samhälle håller broarna infrastrukturen i schack.

Men på samma gång i andra delar av världen rivs broar, både gamla och nya, för att de stått för falsk ”broderskap och enighet”. Flera sådana exempel finner vi bland annat på Balkan; för att inte tala om alla de broar som kollapsade under Natos bombningar av Serbien och Förbundsrepubliken Jugoslavien.

Øresundsbrons funktion är att ena Sverige och Skåne med Danmark och övriga Europa. Som ett resultat av detta har vi fått en uppgång i inflyttningen av danskspråkiga hit. Samtidigt beviljas allt färre flyktingar uppehållstillstånd. Svenska utlänningsförordningar börjar således likna allt mer de danska restriktiva lagarna. Tidigare kritiserade vi Danmark för hur människor med utländsk bakgrund behandlas, men hur gör vi själva då? Vårt land var som bekant första land snabbt på plats att införa gränskontroll inom Schengen på många år.

“(…) Sverige är långt ifrån det fantastiska land vi tror. Det är Danmark, känt för åtstramningar för flyktingar och ”smyckeslag”, som skapat möjligheter (…) storebror Sverige rosar sig själv och sin politik, medan lillebror Danmark kritiseras, när det faktiskt är Danmark som klarar sig bäst när det gäller att välkomna människor till utbildning och arbetsmarknad, oavsett språk och etnicitet.” (“Läsartext: Danmark, inte Sverige, har gett mig och andra invandrare chansen”, Sydsvenskan/ Åsikter, Torsdag 25 augusti 2016)

Med bron har också kriminaliteten i Øresundsregionen ökat lavinartat och till stor del läggs skulden till detta förfarande på den allt större invandringen. Lite märkligt, när vi har allt fler avslag på asylärenden och ett restriktivare polisiärt samarbete. Realiteten är den att vi har en tillväxt i invandringen till Skåne vad gäller dansktalande — men inte vad gäller flyktingar.

När man bygger broar får man räkna med olika följder. Då får man också stå ut med dem, med tanke på att broar är byggda med goda avsikter och att de sammanför människor av olika religioner, kultur, seder och bruk. Det måste väl ändå vara tanken!?

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA