Day: 5 November 2016

TEMA: Orättvisa

Jag hade mitterminskonferens med min arbetsledare 2016-01-26. Samtalet som handlade om min GrnEngX-grupp, Okt-start, 20v., var ”högt i tak”, konstruktivt och givande.

Det jag dock önskade framföra å det vänligaste, vilket jag också klargjorde i ett tidigt skede, var att jag de facto skulle starta upp tre helt nya grupper fr.o.m. mitten av mars månad. Jag hade visserligen redan accepterat detta preliminära beslut men på samma gång tänkte jag att det också är en viktig arbetsmiljö- och jämställdhetsfråga, då det handlar om att bekanta sig med 30+30+30=90 nya elevansikten på extremt kort tid.

Mina klassrum är sålunda oftast överfyllda med drygt 30 på mina listor. På samma gång finns det matte- och samhällslärare som handhar fem-sex elever i övertomma klassrum liksom SVA-kollegor som administrerar över EN grupp/ termin. Förvisso har dessa lärare större behov av att individanpassa elever samt mer kompaktare scheman med fler undervisningspass och intensiva prov- och uppsatsrättningar därtill, men det har egentligen jag också med TRE grupper av skiftande karaktär och därutöver även samordning av Elevrådet. Den absoluta fördelen är att de handskas med samma fem-sex, eller 25-30, elever/ termin. Det är en avgörande skillnad måste jag säga.

Jag har exempelvis uttryckt önskemål om att framöver få fler pass i Studieverkstan, för det tar på krafterna att alltid vara den som ska inleda en rivstart med elever (såsom hantering av inledande testningar, prövningar, förtida betyg, gruppbyten, kursavbrott och utskrivning av elever, dubbel- och återregistreringar, schemakrockar, inloggning på det trådlösa nätverket och annat teknikstrul, blanketter och intyg/ dokument, pågående samtal med kurator/ specialpedagog/ studie- och yrkesvägledare kring frågor i anknytning till studier och elevhälsa, etc.).

Att undervisa, planera, dela grupper, sambedöma och sätta betyg är ju inte riktigt samma som att ”fylla ut scheman” och ”sitta av tiden”. Vad jag förstod ville också lärarfacken (LR, Lf) att de lärare som var motiverade till att jobba med Studieverkstaden skulle göra det – och inte bara för att de hade timmar över på sin tjänstgöring.

Vi ska inte heller behöva samordna ett vikariatsarbete som ska skötas av ledningen och administrationen. Dessutom får vikarien betalt för ett arbete som vi ska göra.

Nej, snälla Gud! Var finns Du? Denna orättvisa i tjänstefördelningen är ytterst beklämmande. Det måste finnas en rotation i systemet, så att lärare inte far illa. Tidigare hade vi arbetsrotation, men här verkar det handla mer om kapacitet och att snacka sig till bättre positioner i arbetstillvaron.

Det får således inte vara så att det alltid blir samma lärare som får betungande uppdrag på skolan. Om det är ett sorts premie- och belöningssystem, så tackar och bugar jag för detta – men då ska det också visa sig i lönekuvertet. Någon sorts rättvisa borde det ändå finnas här!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

ANALYS —

I Skolverkets riktlinjer framgår att vuxenutbildningen ska möta varje elev utifrån hans eller hennes behov och förutsättningar. Detta inkluderar såväl förebyggande arbete som främjande av en god lärmiljö och individuella anpassningar och stöd.

På vår skola har vi ett resursteam som önskar bli mer tillgängliga för ämneslagen, så att vi gemensamt kan bidra till att eleverna kan tillgodogöra sig samt fullfölja sina studier på ett så optimalt sätt som möjligt.

Vi funderar dock över hur vi kan samarbeta kring dessa frågor. Ett sätt kan vara att SYV och kurator kommer till våra ämneslag för att prata om generella elevhälsofrågor, till exempel gemensamt förebyggande arbete och individuellt stöd för elever.

Ett samarbete över gränser är nödvändigt och därför vore det önskvärt att lärarna bjöd in SYV och kurator, men också skolledningen, till uppföljande ämneslagsmöten för vidare diskussion.

Frågor som är av vikt att dryfta är exempelvis: Vilka behov ser du hos flertalet elever och vad skulle resursteamet kunna bidra med här (t.ex. orienteringskurser kring olika frågor, föreläsare, information, annat)?

Flertalet elever behöver mer träning i delmomenten SKRIVA och PRATA. Skrivstödspassen på vår skola som erbjuda två gånger i veckan är uppskattat av eleverna. Kanske fler pass i skrivstöd? Studieverkstan lämpar sig inte så bra för de svagaste eleverna, för de behöver mer kontinuerlig stöttning, punktinsatser, form och struktur!

Resursteamet kan exempelvis bidra med:

– sitt ansvar för exempelvis utbildningen av datorprogrammen Alternativa lärverktyg, för de elever som behöver dessa. Inför dyslexiutredningar göra tester och tillsammans med specialpedagogerna ta fram underlag. Resursteamet hjälper också övriga pedagoger med att skriva pedagogiska kartläggningar och åtgärdsprogram, men också att utröna vilka behov som finns i arbetslagen av information/ diskussion kring olika former av elevproblematik.

Sambedömningsträffar och diskussioner kring olika former av elevproblematik är tidskrävande. Därför är det nödvändigt att tid avsätts med kontinuerliga uppföljningar för ändamålet i fråga! Vilka behov finns av konsultation kring enskilda elever/ grupper av elever med liknande problematik?
W- och X-grupper är betungande, då de många gånger är fullsmockade med deltagare – och det på samma gång med elever med olika handikapp (t.ex. dyslexi, adhd, synfel m.m.).

Elevantalet i W är begränsat till cirka 26 elever, men oftast är de fler än så, vilket per automatik försvårar och stressar upp vårt arbete genom större arbetsbelastning i form av fler gruppändringsanmälningar, kontakter med undervisande kollegor, kuratorer, specialpedagoger samt övrig skolpersonal. Det skulle således vara till vår fördel om Vägledningscentrum gjorde sitt arbete och placerade SVA-eleverna rätt från början, men också att vi fick mer tid för konsultation kring enskilda elever – det vill säga tid som inte dras från vår egen undervisnings- eller planeringstid!

Lärare behöver framför allt ha förutsättningar och mer tid avsatt för att dryfta elevers tillgodogörande och fullföljande av deras studier på ett så optimalt sätt som möjligt!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

Behovet av läromedel och kurslitteratur för studerande inom vuxenutbildningen, och då framför allt engelska grund/ gy, behöver kartläggas.

Syftet med inventeringen skulle vara att kartlägga målgruppens lärsituation och behov av olika läromedel för olika typer av elever för att uppnå de mål som finns fastställda i de av Skolverket angivna kursplaner. Att lära av varandra är en ypperlig väg att gå!

Från och med läsåret 2011/ 12 kom en ny betygsskala att införas. En betygsskala med sex betygssteg skulle användas när betyg sätts. Betygsstegen gavs beteckningarna A, B, C, D, E och F – där A-E stod för godkända resultat och F för ej godkänt resultat.

Kursplanerna och betygskriterierna har således förändrats både till innehåll och form. Formen tycks dock bli mindre viktig framöver och för att få ett E-betyg krävs inte så mycket av form. Det blir för kravlöst med andra ord!

Enligt Skolverket ska bedömning av elevers kunskaper ”inriktas mot de delar av kunskapskraven som rör det som undervisningen har behandlat. Det betyder att vissa delar av kunskapskraven inte tas med i bedömningen. Inför slutbetyget bedöms elevernas kunskaper mot hela kunskapskravet.” (Skolverket)

Men ska man alltid bedöma mot hela kunskapskravet? Kommer antalet icke godkända elever att öka lavinartat – eller kommer vad som krävs bli tydligare för inte minst eleverna och därmed ge ökad måluppfyllelse?

Lärare måste således arbeta mot en likvärdigare och rättvisare bedömning. Ett svårt uppdrag med många hinder på vägen, och därtill pedagogiska träffar, väntar. Därför vore det kanske inte så dumt om våra rektorer och skolledningar la upp det lite mer pedagogiskt genom att dela upp sina lärare i grupper allt efter undervisningsnivå, så att man kunde maximera sina möjligheter att få ut någonting konkret av varandra när man väl möttes!

Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA