ANALYS —
Sveriges utrikesdepartement har inga kommentarer till Barešićs staty, utan hoppas i stället på “goda relationer mellan Serbien och Kroatien”. (Beta | 02.08.2016.)
Sveriges utrikesdepartement ville inte kommentera avtäckningen av en kontroversiell staty i Kroatien till emigranten Miro Barešićs ära, som (läs och häpna!) tidigare dömts och avtjänat ett mångårigt fängelsestraff i Sverige för mordet på den före detta Jugoslavien-ambassadören Vladimir Rolović.
“Vi har ingen kommentar till detta förutom att säga att vi hoppas att Kroatien och Serbien fortsätter utveckla ömsesidigt goda relationer”, svarade det svenska utrikesdepartementet till den serbiska nyhetsbyrån Beta efter begäran om kommentarer kring avtäckningen av Barešićs staty i hemstaden Pakoštane och kroatiska regeringsmedlemmars närvaro vid densamma.
Vid ceremonin deltog således ett antal celebriteter från det kroatiska politiska livet – däribland ministrar från den avgående kroatiska regeringen, “teknisk” kulturminister Zlatko Hasanbegović och minister för kroatiska krigsveteraner Tomo Medved.
Förbundsrepubliken Serbien-Montenegro lade fram en officiell protestnota till Zagreb i samband med den högtidliga avtäckningen av Barešićs staty den 31 juli 2016, vilket dock snabbt förkastades av den kroatiska ambassaden i Belgrad.
Miro Barešić likviderades den 31 juli 1991 i Benkovac under oklara omständigheter. Han hade just återvänt till Kroatien från emigrationen, där han var medlem av ultraextrema pro-Ustaša grupper.
Sveriges påtagliga tystnad kring Ustaša-fascisternas terror och illdåd är en form av krigsbrott och kommer inte att gå ostraffat. Förr eller senare kommer den svenska regeringen att ställas till svars inför domstol för dess flagranta passivitetslugn och stora skymf mot Jugoslaviens renommerade ambassadör, serbmontenegrinen Vladimir Rolović (1916-1971), som kallsinnigt blev skjuten i munnen efter lynchningen på Jugoslaviens Stockholmsambassad den 7 april 1971.
Sverige som gör anspråk på demokratin måste sålunda välja sida och för en gångs skull i historien tala om för Världssamfundet, och inte minst för sin egen befolkning, om dess politik är att stödja fascister, svartskjortor och terrorister eller antifascister. Sveriges politik har aldrig varit rumsren. Inhemska rasbiologiska experiment och tvångssteriliseringar på samiska och romska kvinnor mellan åren 1934 och 2013 vittnar om detta.
Det är hög tid att vara ärlig mot sig själv och lyfta fram alla korten på bordet. Antingen är man fascist eller antifascist – något mellanting finns inte. De som svänger kappan efter vinden är de största krigsförbrytarna – och för dessa visar Gud ingen nåd! Eller som Ivica Dačić från serbiska SPS säger: “Hitler är en krigsförbrytare för Tyskland, men Kroatien prålar med NDH!” (“Dačić: Hitler je za Nemačku zločinac, a Hrvatska se ponosi NDH”, Blic, 02.08.2016.)
drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
