Behovet av läromedel och kurslitteratur för studerande inom vuxenutbildningen, och då framför allt engelska grund/ gy, behöver kartläggas.
Syftet med inventeringen skulle vara att kartlägga målgruppens lärsituation och behov av olika läromedel för olika typer av elever för att uppnå de mål som finns fastställda i de av Skolverket angivna kursplaner. Att lära av varandra är en ypperlig väg att gå!
Från och med läsåret 2011/ 12 kom en ny betygsskala att införas. En betygsskala med sex betygssteg skulle användas när betyg sätts. Betygsstegen gavs beteckningarna A, B, C, D, E och F – där A-E stod för godkända resultat och F för ej godkänt resultat.
Kursplanerna och betygskriterierna har således förändrats både till innehåll och form. Formen tycks dock bli mindre viktig framöver och för att få ett E-betyg krävs inte så mycket av form. Det blir för kravlöst med andra ord!
Enligt Skolverket ska bedömning av elevers kunskaper ”inriktas mot de delar av kunskapskraven som rör det som undervisningen har behandlat. Det betyder att vissa delar av kunskapskraven inte tas med i bedömningen. Inför slutbetyget bedöms elevernas kunskaper mot hela kunskapskravet.” (Skolverket)
Men ska man alltid bedöma mot hela kunskapskravet? Kommer antalet icke godkända elever att öka lavinartat – eller kommer vad som krävs bli tydligare för inte minst eleverna och därmed ge ökad måluppfyllelse?
Lärare måste således arbeta mot en likvärdigare och rättvisare bedömning. Ett svårt uppdrag med många hinder på vägen, och därtill pedagogiska träffar, väntar. Därför vore det kanske inte så dumt om våra rektorer och skolledningar la upp det lite mer pedagogiskt genom att dela upp sina lärare i grupper allt efter undervisningsnivå, så att man kunde maximera sina möjligheter att få ut någonting konkret av varandra när man väl möttes!
Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
