MEDBORGARFÖRSLAG —
”’Nu är det pay-back time!’. Så skriver en Malmöbo i ett mejl till gatukontoret. Det han menar är att det är dags för staden att resa en staty till fotbollsspelaren Zlatan Ibrahimovićs ära i Malmö. Hyllningen bör utföras i brons och gärna i Rosengård eller på Möllevångstorget, önskar mejlskrivaren.” (Sydsvenskan, Fredag 2 oktober 2009)
Det är inte ett kontroversiellt förslag. Det är klart att Zlatan ska stå som staty i vår stad. Man behöver inte missunna andras framgångar och lycka utan tvärtom glädjas och hylla. Man behöver inte heller ha ett längre perspektiv på att sätta upp statyer. Varför ska allting vara likriktat och varför ska alla fotbollsspelare i vårt land ha samma spelstil?
Alla kan inte vara likadana på plan. Det är inte husbyggen och bygglov vi diskuterar – utan fotboll. Zlatan kör sin självsäkra imponerande stil, och det spelsättet har gjort honom till en fotbollsklassiker i stil med Pelé och Maradona.
Det är utomordentligt trevligt att vi får en brytning i vardagstristessen med en Zlatan-staty i brons, eller varför inte i guld. Zlatans namn säger allt, med det menas helt enkelt: en guldklimp!
Vad som talar för att det blir en staty till Zlatan Ibrahimovićs ära i Malmö är att:
-Zlatan är en internationellt erkänd världsstjärna och en samhällsikon.
-Real Madrids målvakt Iker Casillas fick en staty i sin hemstad Navalacruz bara några år efter att ha startat sin kometkarriär som a-proffs i Real Madrid. Varför skulle inte Zlatan kunna få en staty, som är jämngammal med Casillas!?
-Byggkostnaden för Swedbank Stadion uppgick till 695 miljoner kr. Detta är väl ett sanslöst slöseri med pengar om något? Zlatans staty skulle bara kosta en bråkdel av den här summan!
-Det går inte att jämföra politiker och tjänstemän med idrottsmän. En politiker går i pension vid 65-års åldern med feta avgångsvederlag och fallskärmar för miljoner, en fotbollsspelare blir utsliten och kasserad redan vid 30-35.
Det är många som undrar varför Zlatan inte gjort lika bra ifrån sig i det svenska fotbollslandslaget. Men det är ju inte så konstigt! Han får inte lika stor lön, uppmärksamhet och uppskattning här som utomlands – såsom exempelvis i italienska Internazionale, Milan och spanska Barça.
I Barcelona har han spelarna Xavi och Messi bakom sig bland övriga duktiga spelare som håller absolut världsklass. Det finns idag emellertid ingen i det svenska landslaget som når upp till samma höjder. Men vem vet, det kanske kommer nya friska förändringsvindar om ett par decennier!?
Det svenska landslaget har således stagnerat, precis som flera andra svenska klubbar och företag såsom Volvo, Ericsson och Vattenfall. Ett nytänkande är en förutsättning för all hållbar utveckling, även om det skulle innebära utländskt inflytande. En isolationistisk politik skadar mer än vad den gör nytta.
Ta till exempel Spyker Cars och Saab Automobile som hade det mycket bättre bland holländska och ryska delägare, även om samarbetet gav stora miljonförluster. Moder Sverige lämnade sitt lilla barn bland vassen i sjön allt för att blidka andra. Saab glömmer aldrig detta svek!
drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
