TEMA: Regionala konflikter
På många sätt är klosterriket Kosovo-Metohija för serberna vad kung Salomos Israel och Jerusalem är för judarna. Parallellerna mellan dessa två regionala konflikter är skrämmande snarlika.
I båda fallen hade en region med forntida kristen-judiska rötter invaderats av ottomanska styrkor under medeltiden. I båda fallen gick kristen-judiska styrkor till krig för att återerövra sina forna hemländer. I båda fallen motverkar FN, genom Nato-alliansen, de kristen-judiska strävandena efter ett eget land.
Nato, USA och EU har egenhändigt tagit på sig auktoritet och militär jurisdiktion att tvinga igenom sin vilja på de balkanska länderna – och då främst den suveräna nationen Serbien.
Nato och dess allierade expanderar således sitt militära inflytande på Balkanhalvön, trots många balkanstaters ogillande. Likaså gör Ryssland det i allt större skala, fast med Serbiens och flera andra balkanstaters indirekta stöd.
FN gjorde väldigt lite för att hindra Nato från att ensidigt angripa dåvarande Förbundsrepubliken Jugoslavien (äv. Serbien-Montenegro). Den 24 mars 1999 angrep Nato Serbien och Kosovo-Metohija med bomb- och attackflygplan, utan FN:s mandat och i strid mot FN-stadgan och Nato-fördraget. Bombningarna, ledda av USA, kom att vara i hela 78 dagar. Nato utövade således sina militära operationer med FN:s tysta välsignelse!
“Kriget i Jugoslavien är ett tecken på en ny utveckling i internationella relationer, genom vilket det internationella samfundet använder våld för att införa internationella avtal.” (Palestinska myndighetens kabinettssekreterare Ahmed Abdel Rahman till reportrar 1999)
Ett annat tydligare tecken på att vi är på väg mot en ny världsordning är Natos allt mer aggressiva flygbombningskampanjer allt från Balkan, Afghanistan och Irak till Mellanöstern- och Nordafrikakonflikterna – allt efter Bibelns många profetior.
Medan Ariel Sharon var Israels utrikesminister (1998-99) uttryckte han stor oro för att väst skulle internationalisera och ingripa mot Israel och Jerusalem såsom det gjorde i Förbundsrepubliken Jugoslavien och Kosovo-Metohija.
Många EU-länder stödjer idén om en självständig palestinsk stat; USA och dess likasinnade önskar däremot förhala processen. Palestinierna å sin sida kräver att östra Jerusalem ska vara dess odelbara huvudstad samt att Israel retirerar till “1967 års gränser”.
Världssamfundet kräver således en internationalisering av Jerusalemfrågan, men i den slutliga uppgörelsen kommer varken Israel eller Palestina att ges makt över Jerusalem. Precis som krisen i Kosovo, där varken serber eller albaner i slutändan kommer att segra. Jerusalem kommer att bli indragen i ett internationellt krig, där FN och Nato kommer att bli den styrande stormakten.
Palestinska myndighetens kabinettssekreterare Ahmed Abdel Rahman sade 1999 att: “Vi måste göra klart att det som händer i Jugoslavien måste tjäna som en läxa till Israel att dra sig tillbaka från sin nuvarande politik innan något liknande händer med det som nu sker i Jugoslavien.” (…) “Vi kommer be det internationella samfundet att ingripa för att få slut på Israels ockupation av palestinsk mark och utvisa bosättarna från den.”
Vad kommer att hända om Israel står i vägen för den nya världsordningen, och för en PLO-stat med östra Jerusalem som huvudstad? Washington kommer förr eller senare att inta samma hårda hållning mot staten Israel som man tog mot Serbien och Kosovo-Metohija.
Kosovo var bara början. Nato har allt sedan dess etablerat en stor militär offensiv mot talibanerna i Afghanistan och Pakistan samt mot Muammar Khadaffis styrkor i Libyen. Natos vidare frammarsch är av oberäkneliga proportioner.
Vi ser skapandet av den länge profeterade konflikten mellan jordens nationer och Jesus Kristus själv. Bibeln beskriver tydligt det kommande slaget vid Harmagedon. (Uppenbarelseboken 19:19.) “Och jag såg vilddjuret och jordens kungar och deras härar samlade till strid mot honom som satt på hästen och mot hans armé.”
Jesus Kristus kommer, enligt bibeltolkarna, att återvända för att försvara Jerusalem, när denna enorma internationella militära aggression sker.
Joel 3:02 beskriver insamlingen av arméer: “Jag kommer också att samla alla hednafolk och föra dem ned till Josafats dal, [som går genom Jerusalem] och kommer att vädja till dem där för mitt folk och mitt arv Israel, som de har förskingrat dem bland hedningarna och utskiftat mitt land.”
Bombningarna av Serbien, Afghanistan, Irak och Libyen var tidiga stadier av det krig som snart vänder FN:s och Natos uppmärksamhet och blickar mot det heliga Jerusalem – innan den slutliga uppgörelsen vid Harmagedon.
Dessutom profeterade Hesekiel att Gud skulle sätta en krok i Rysslands käken och dra in stormakten i den här striden också.
Före kriget i Kosovo existerade Nato-alliansen endast för att försvara det gamla Östeuropa mot den så kallade “ryska aggressionen”. Men Nato har breddat på sin intressesfär till att även omfatta upprättandet av en ny världsordning – däribland en palestinsk stat.
Ryssland och Latinamerika har visat ett ovanligt starkt stöd för deklarationen om en palestinsk stat; Ryssland står därmed fast vid det forna Sovjetunionens erkännande av en palestinsk stat 1988.
I mars 2009 kom den konservative Benjamin Netanyahu tillbaka i Israels politik. Hans politik sätter emellertid dagliga käppar i hjulen i fredsprocessarbetet i Mellanöstern, vilket gjuter än mer olja på elden.
Allianser med och åtaganden till den palestinska myndigheten tycks vara den kroken i Rysslands käken (Hesekiel 38:4) som kommer att dra ner dem i slaget vid Harmagedon, ett sista krig före jordens absoluta undergång.
Ryska sändebudet Viktor Tjernomyrdin förhandlade med Nato för att få ett slut på Nato-Serbien konflikten. Ryssland kommer så även att gå in och förhandla i stundande frammanade Nato-Jerusalem krisen.
2008 flyttade Ryssland söderut in i ex-sovjetiska delstaten Georgien, och samlade sina trupper i dess provinser Sydossetien och Abchazien, allt för att inrätta en permanent militär närvaro där. En del bibelforskare menade vid den tidpunkten att Ryssland var igång med att iscensätta slaget vid Harmagedon.
G20- och IMF-mötena anordnas med jämna mellanrum, där det reses starka uppmaningar till en ny global valuta – enligt de insatta en föregångare till “djävulens tecken”. Ovannämnda händelser passar perfekt till de bibliska varningar som går tillbaka flera tusen år – eller är det bara illusioner och konspirationsteorier som västmedierna vill ha det till?
I vilket fall som helst står vi inför en tid där världens medierubriker under de kommande månaderna och åren, särskilt under åren 2012/2013 och 2024/2025, kommer att anta en karaktär som påminner om bibliska profetior och uråldriga myter. Händelserna vi kommer att bevittna kan framstå som så dramatiska och oförutsägbara att de överträffar allt vi tidigare skådat i modern historia. Det är som om världen står på tröskeln till en ny era, där verkligheten blir mer otrolig än fiktionen. Som man brukar säga: ‘Den som lever, får se!’
drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
______________________________________________________
*Vid utarbetandet av den här artikeln har bl.a. följande källa använts:
Online-artikel, “Is Ezekiel’s War Armageddon?”
