TEMA: Lönerevision
I december förra året fick Malmös lärare ta del av sina nya löner för 2012. Flera av dem känner sig minst sagt frustrerade och besvikna. Det där påslaget på 10 000 kr som lärarfacken Lf och LR drivit känns nu avlägset.
Jämfört med andra länder är lärarlönerna i Sverige ett enda stort skämt och ett hån mot alla de lärare som tagit sig igenom flera års högskolestudier.
Den individuella lönesättningen borde avskaffas. Den är missvisande och orättvis eftersom lärare delas in i A- och B-lag. Skolengagerade lärare, fackliga representanter, miljörådsmedlemmar med flera hamnar allt mer utanför arbetsgivarens fokus. Lärare som inte är fackligt anslutna och som inte lyfter ett spadtag utöver undervisningen åker snålskjuts, på gott och ont.
Hur kommer det sig att förskollärare och fritidspedagoger har haft gynnsammare löneutveckling under flera år jämfört med grundskole- och gymnasielärare, som i stället stagnerat? Frågan är av vikt, eftersom den visar hur skev lönesättningen är.
Som lärare och pedagog har man varken tid eller ork att fylla i milslånga komplicerade lönekriterier. Ändå lägger arbetsgivarna tyngden på just dem. Andra kompetenser och kvalifikationer förbigås helt. Därför blir det oftast så att de som kan snacka till sig en bättre lön går före andra som tiger ihjäl sig.
Större vikt borde läggas vid hantverket och skolengagemanget. Engagerade och entusiasmerande lärare borde således ligga på bättre löner. Det är skolledarnas uppgift att stötta lärarna, så att de uppmärksammas och får credit för det de gör i skolans värld. Naturligtvis kan alla bidra, men det är för få som gör något konkret.
Tyvärr är skolledningarna på Malmös skolor allt för ofta frånvarande. Kontentan av det hela blir att de förlitar sig blint på schablonmässiga kriterier och tabeller. I slutändan är det dock den enskilde läraren som får bära det tyngsta lasset!
drac Ljubomir T. Dević,
Gruv-/ Sfi-lärare, Komvux Malmö Södervärn
f.d. skyddsombud LR
