ANALYS —
Svensk TV, radio och press har sedan länge övergett sin professionella roll som nyhetsförmedlare. Som svensk skattebetalare kan man därför fråga sig varför man tvingas betala skyhöga avgifter för de facto toppstyrda skräpprogram.
Barnprogrammen är utstuderat fördummande, kultur- och minoritetsprogrammen enspåriga och stereotypiska, natur- och dokumentärprogrammen politiserade, matlagningsprogrammen sockrade, väderprognoserna oftast felprognostiserade, text-tv nyheterna klichéartade, nyheterna skeva, och så vidare.
De en gång belevade, belästa, korrekta och sakliga svenska journalisterna och reportrarna har blivit sociopolitiskt kommersialiserade och trogna representanter för svensk skvallerkärringstv och radio. Tydligen har de inget viktigare för sig än att ideligen stå/ sitta vid mikrofonen och räkna upp i decimaltal hur många arma ryssar som dör av spriten årligen, hur många ryska flaggor som vajar på Krimhalvön och hur mycket Ryssland upprustar sin flotta och armé veckoatligen och månatligen. Vart är den svenska massmediala utvecklingen på väg?
Hänsynslösa mediedrevanhängare och krigspropagandister agerar som självutnämnda journalister. Svenska massmedier är ett typiskt exempel på den relativism och likriktning som genomsyrar vårt samhälle. Och det är inte bara medierna, utan även den politiska makten, rättsväsendet och varje por av vårt avlånga land, som präglas av en stereotypisk relativisering. De har systematiskt reducerat betydelsen av angelägna frågor genom att lyfta fram mindre viktiga ämnen som viktigare. Detta vittnar om ett djupt nationellt komplex.
Konkreta exempel är:
– fysikern och uppfinnaren Nikola Teslas uppfinningar och arbete förringas till förmån för andra vetenskapsmän;
– tennisspelaren Novak Đokovićs bragder förringas till fördel för andra förlustspelare;
– vinter-OS i Sotji som kom i skymundan i den svenska tv-rutan till fördel för andra vinterarrangemang;
– de fem minoritetsspråken fördelas inte proportionerligt i svensk tv – utan blott ett dominerar över de andra;
– undernärda krigsoffer i hundratusental i Afrika och Mellanöstern relativiseras till fördel för jordskredsoffer i tiotal i USA;
– svensk tv och radio lägger månatligt fokus på de amerikanska presidentvalen, som blivit en återkommande såpopera i svensk tv, framför andra minst lika viktiga presidentval i världen (exempelvis Rysslands, som sveps förbi i all hast).
Svenska journalister och reportrar har sedan länge upphört att vara undersökande och sakliga. En läkarexamen är inte bara ett diplom, utan även en förpliktelse att följa Hippokrates ed. På samma sätt är en journalists arbete inte bara att synas i media med en självömkande självbild, utan att strikt följa den journalistiska koden – i varje läge och till varje pris. Där brister många av dagens journalister.
drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
