ANALYS —
Massmedierna i väst, däribland de svenska, undergräver sig själva till vanvett. Att de inte har skam och empati för de döda! “De mortuis nil nisi bene” – Om de döda inget annat än gott. (Latinskt ordspråk)
Saddam Hussein (1937-2006) är sedan länge död och tillhör numera historien, men trots detta nämns hans namn ofta i negativa sammanhang, nästan dagligen. Historieböcker skrivs, som bekant, av segrarna, och de tolkningar de presenterar måste betraktas med viss skepsis.
Många av mina kollegor och elever som kommer från Irak vittnar om att livet under Saddams tid, trots allt, var bättre. Landet var då enat, ekonomiskt stabilt och internationellt oberoende. De påstår att tryggheten och välfärden i viss mån var större, något som jag inte kan ifrågasätta då jag inte har deras erfarenheter.
Det är sant att Hussein styrde som en diktator och hade många människoliv på sitt samvete, däribland kurder och politiska motståndare. Men vi får inte förminska att han även hade sympatisörer och att hans regering bidrog till en viss ordning och stabilitet i Irak, något som förtjänar att nämnas. Samtidigt kan vi fråga oss om dagens ledare, som Joe Biden, George Bush, Bill Clinton, och Barack Obama, är utan skuld när det gäller politiska misstag och mänskliga tragedier.
Västerländska medier, inklusive de svenska, tenderar att måla en alltför förenklad bild av världen, där komplexa situationer reduceras till en svartvit skildring. Trots att sanningen ofta är betydligt mer nyanserad fortsätter många att fastna i det ensidiga narrativet. Det är därför viktigt att vi alla strävar efter att se bortom medias beskrivningar och förstå den större bilden!
drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA