ANALYS —
I arbetslöshetens arma tider tar allt fler svenska institutioner, myndigheter och politiska partier fram utbildnings- och behörighetsfrågorna som en propagandafloskel.
De arbetslösa måste: ”Studera, studera och studera!” (Lenins berömda valspråk). De arbetande arbetar för två-tre, arbetsuppgifter som i stället hade kunnat fördelas på andra. Samtidigt valideras utländska utbildningar efter godtycke samt anställs allt mer (obehörig!?) utländsk arbetskraft (byggnadsarbetare, läkare, infödda lärare, präster, m.fl.). Var finns förnuftsmoralen här?
Vi borde prioritera våra egna arbetslösa samhällsindivider och vägleda dem till ett självförsörjande liv. En ny arbetskraftsinvandringsvåg för att trygga den svenska välfärden behövs nog inte, välståndet kan vi gott säkra själva. Yrkesbehörigheten är dessutom inte en garanti för att man är en lämplig yrkesutövare. Exempelvis en legitimerad läkare är säkert en oerhört skicklig yrkesman/ -kvinna, men vilka kunskaper har hen av homeopati? All hälso- och sjukvårdspersonal i Sverige arbetar enligt ”vetenskap och beprövad erfarenhet”, vilket de facto innebär att de inte får använda sig av alternativmedicin. I och med detta går den svenska hälsovården miste om ovärderliga naturmedicinska kunskaper, såsom qi gong (ch’i kung), t’ai chi ch’uan och kinesisk örtbehandling.
Att citron- och ingefärste, pepparmynta, salvia, tomater och vattenmeloner hjälper mot kronisk ledinflammation får man inte veta av reumatologer utan av homeopater och kloka olegitimerade gummor. Jag menar, förr gick våra mödrar ofta ut i skogen med tygpåsar under tidig vår- och sommartid och plockade både det ena och det andra – bland annat späda groblad, så kallade läkeblad, för att dra varet ur sår på skadade. Men det hände också att de skar skåror i björkarna och samlade björksaven i krukor, då björksav blandad med honung var läkande – både när man hade ont i bröstet och värk i lederna. Inte heller det får man lära sig. En kombination av alternativ medicin och traditionell läkarkonst vore alltså det ytterst bästa för vårdtagarna. Så borde också vara fallet med samförståndet mellan formellt outbildade och utbildade yrkesgrupper ― för samhällets bästa!
Nej, fram för mer sunt förnuft och fler kloka gummor! Förr var människorna mycket friskare med hjälp av kloka gummors och gubbars råd, som var ett viktigt hjälpmedel i vardagslivet. Ett exempel på detta är det världsberömda skånska mediet, författarinnan Helga Braconnier (1894-1973). Führern med flera av 1900-talets politiska ledare fascinerades av henne. I Skåne och Sverige tycks hon redan vara bortglömd. Varför?
drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
