ANALYS —
Lärarnas förtroende för skolledningen, bl.a. vad gäller den organisatoriska arbetsmiljön och den orättvisa fördelningen av tjänstgöringstimmar, är många gånger urholkat både ur arbetsmiljömässigt, psykosocialt och rättsmässigt perspektiv.
Något som jag lärde mig vid Lärarutbildningen på Malmö högskola är att man alltid bör utgå från sig själv och ta ansvar för de val man gör, både som lärare och elev. Därför lyfter jag fram egna konkreta exempel och drar paralleller till min egen vardagssituation hur jag dagligen som lärare hunsas runt i mitt yrkesutövande.
Förra terminen, precis som förrförra, arbetade jag mycket mer än vad jag skulle som heltidsanställd; vilket mina närmaste arbetskollegor kan intyga. Men jag har noterat skriftligen exakt hur mycket jag arbetat och kommit fram till samma slutsatser som andra, att det handlar om flera obetalda timmar i veckan och månaden.
Som kvalificerad lärare känner jag mig illa till mods att rivstarta varje termin med nybörjargrupper. Jag har absolut ingenting emot nybörjare, men vad det handlar om i realiteten är att när jag väl har fått struktur på de här komplexa och pedagogiskt krävande grupperna och gemytlig stämning och miljö är det någon annan lärare som ”snor” dem från mig. Jag hoppas åtminstone att de är behöriga och legitimerade, för elevernas och Jan Björklunds skull.
Det är varken rättvist eller pedagogiskt försvarbart, eftersom eleverna blir lidande och får ingen kontinuitet i lärandet. Min erfarenhet är att både elever och lärare varje termin invänder mot fördelningarna och delningarna av grupperna. Jag hänvisar eleverna till ledningen, men flera av dem känner inte att det är lönt. Många av dem hoppar således av och byter skola eller grupp (i mån av plats). Samma sak gäller i princip för lärarna, som en efter en drar sig till andra utbildningsanordningar och skolor. Allt detta hade vi kunnat undvika genom att behålla våra grupper. Vi är följaktligen där för elevernas skull och inte för oss själva!
Det har systematiskt och strukturellt satts i system att förbise de erfarna lärarnas behov av att synas. Men med tanke på att jag också är legitimerad lärare, och flera med mig, och i och med det har större kollektivt ansvar kan jag inte tillåta att bli åsidosatt i mitt yrkesutövande vid varje terminsstart.
Skolledningen tycks allt mer tillmötesgå de oerfarna och formellt obehöriga, men när jag var i samma sits fick jag inget större gehör för detta. Jag fick klara mig på egen hand. Nu när vi har omvänd ordning, arbetar ledningen med ljus och lykta för att hjälpa just dessa att rota sig i systemet.
Jag har i mina lärarönskemål tydligt framlagt mina ståndpunkter både vad gäller att få behålla mina klasser, att få arbeta med utvecklingsarbete och pedagogiska frågor samt att jag inte längre kan tänka mig att jobba kvällar. Ingenting av det här har ledningen tagit till sig. Med tanke på att jag är småbarnsförälder borde min säregna situation få empati vid tjänstefördelningarna.
Tidigare hade jag undervisningsfria fredagar på schemat; nu har även de försvunnit. Utvecklingsdagar och annat förläggs allt oftare på just fredagarna, liksom med medarbetarsamtalen som alltid förläggs utanför min reglerade arbetstid. Jag har fått oproportionerligt för många undervisningstimmar jämfört med andra kollegor; mina timmar bara fylls på smygandes i efterhand och till råge på allt prackas jag på allehanda olika uppdrag som det här med Elevrådet, extra stöd vid ordinarie lektionstids slut och i form av extra skrivkurser och stödpass i Studieverkstan.
Ledningen vill att deras lärare ska arbeta maximalt samtidigt som de ska komma med pedagogiska initiativ och lärarönskemål, men dessa tar man inte hänsyn till alls. Vad är då vitsen med att ha önskemål, om de ändå inte tas på allvar? Och sedan borde alla tjänstefördelningar samverkas först innan de gick ut till lärarna, för då hade man också kunnat påverka saker och ting mycket smidigare på ett tidigare stadium.
Ledningen leder och fördelar. Visst, men fördela arbetsuppgifterna med rättvisa och finkänsla så att lärare inte går med huvudet i väggen en efter en! Det nya samverkansavtalet som Malmö stad skrivit under lägger också större fokus på arbetsmiljö och hälsa och sänder en signal att varje anställd och medarbetare är en viktig kloss i utformningen av den långsiktigt hållbara skolan.
Men många saker har blivit bättre på vår skola, sedan jag satte mig ned för att skriva den här texten. Bland annat har mina arbetsledare blivit mer lyhörda, liksom jag själv, och mer förstående för sina anställdas behov och förutsättningar. En konsult är inkopplad för att hjälpa skolledningen på vår skola komma tillrätta med organisationen. Detta har visat sig vara ovärderligt under processen, exempelvis har våra apt- (arbetsförlagda) möten och äms- (ämneslags) träffar blivit mer strukturerade – och det till en hembakad kaka med vaniljsås och en varm kopp kaffe till. Skål!
drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
