ANALYS–
“Sverige har fått information om ett ökat hot från Ryssland. Hotet är topphemligt och bidrog till att Gotland i veckan återmilitariserades.” (“Nytt hot mot Sverige hölls hemligt”, DN/ Sverige, Söndag 18 september 2016)
Sveriges Försvarsmakt och massmedier har satt i system att systematiskt anklaga Ryssland för närflygningar och kränkningar av svenskt territorium – och det utan några som helst handfasta bevis. Det är sorgligt och beklämmande att ett renommerat land som Sverige sjunkit så lågt i mångas ögon. Dess befolkning indoktrineras dagligen att tro saker och ting om vår granne i Öst, men mycket av det de inhämtat är rena rama fantasier och fabricerade historier.
Den gemene Svensson räds den ryska björnen, det ligger i blodet. Svensken tror att kommunismen fortfarande härjar i Ryssland, att ryssar är ociviliserade människor likt onda barbarer, ultrabolsjeviker och lenjinister. Inhemska medier bär sålunda den största skulden till att dagens ungdomar, vuxna och äldre människor bildat sig en sådan skev uppfattning om världsbilden. Massmedia har ingjutit ett livslångt hat och en obotlig missunnsamhet i den svenska själen i stället för tro, hopp och kärlek.
Talesmän för ryska Försvarsdepartementet går ut med sitt namn och efternamn när de dementerar eller bekräftar uppgifter för medier, som sig bör. Västs talesmän har däremot inte samma stamina och djärvhet, utan de brukar i stället gömma sig bakom pseudonymer och antagna namn som fega kloakråttor. Men ändå är det just dessa som alltid exponeras i teve. Hur än vassa argumenten är sopas de undan mattan för att lämna plats för halvsanningar, trekvartssanningar, lögner och påhopp. Det som säljer sig bra idag är att kunna ljuga, raljera, ironisera, förtala, baktala, misskreditera och trivialisera i media. Att vara rumsren och klockren är ingenting för de fula fiskarna att anamma, eller?
drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
