TEMA: Organiserad brottslighet
Den organiserade brottsligheten i Sverige idag består av ”etablerade sammanslutningar under begreppet “gäng” och andra sammanslutningar med organisation och struktur som kan kategoriseras som just svensk maffia”. (Wikipedia)
Svenska forskare varnar för en ny våg av ryska maffiagrupper som vill etablera sig i Sverige. Walter Kegö som är en av författarna till rapporten Russian Speaking Organized Crime Groups in the EU hävdar att det rör sig om riktigt grovt kriminella med en stark ställning i den undre världen. (Walter Kegö and Alexandru Molcean. Russian Speaking Organized Crime Groups in the EU, STOCKHOLM PAPER, March 2011)
”Jämfört med i många andra EU-länder är de ryskspråkiga kriminella grupperingarna små i Sverige. Men enligt rapporten från Institutet för säkerhets- och utvecklingspolitik kan det förändras. Walter Kegö varnar för att Sverige kan vara på väg att bli ett viktigare mål. (…) – De är väldigt intelligenta och duktiga på att utnyttja naiviteten i Sverige, de utnyttjar systemen och ser till att få del av samhällets resurser. De möjligheterna har man inte i många andra länder.” (”Forskare varnar för “rysk maffia””, DN.se, 2011-04-13)
Maffian från forna Sovjetunionen (Ryssland, Vitryssland, m.fl. länder) och Balkan (Serbien, Montenegro, Albanien, bland övriga) framställs som skräckexempel på framtida hot mot Sverige. Men detta är skev information precis som den om förestående turistinvandring från Serbien med omnejd.
Den ”ryska maffian” är underlägsen andra maffialiknande konstellationer i både inhemska och internationella sammanhang. Kegö lyfter fram ett klassiskt antiryskt scenario, som hämtat från kalla krigets dagar. Den ryska björnen utmålas som smått fumlig och bortkommen i jakt efter den svenska honungen. För det första finns det inte så mycket honung att hämta i Sverige och även om det nu skulle finnas, så är den många gånger konstgjord och preparerad med tillsatser för smakens och konsistensens skull. Det är naturligtvis en liknelse, där honungen symboliserar den svenska välfärden. Och så även med välfärden är inte allt guld som glimmar!
Den haltande sjukvården och skolan är nära kollapsstadiet. Arbetslösheten är fingerad, den verkliga siffran är långt större än den som skönmålas i medierna. Svenskarna har blivit friskare och mer arbetsföra, enligt Statistiska Centralbyråns statistik. Men i själva verket tvingas sjuka och orkeslösa att arbeta eller gå på långvarigt socialbidrag. Försäkringskassan har sina egna läkare som friskförklarar de flesta individer – däribland cancerpatienter, handikappade och rullstolsbundna. Allt fler barn och ungdomar mår psykiskt dåligt. Balkonghoppare och åderskärare har blivit ett sorts mode och en trend i Sverige.
Det finns ett gammalt ordspråk som klingar väl här: ”Ett äktenskap är som honung, längst upp på ytan finns all sötma, men under den ligger allt det beska.” Med detta vill sägas att i stället för att försköna, glorifiera, skylla ifrån sig och hitta syndabockar vore det bättre om vårt avlånga land blickade innanför sina egna gränser och hjälpte alla fattiga, hemlösa, hjälplösa, orkeslösa, arbetslösa, rättslösa, lösdrivare, våldsdrabbade, krigsdrabbade och barnfamiljer i nöd.
Vad tjänar Sverige på att komma i konflikt med sin granne i öst? Frågan är av vikt, för häri ligger roten till all problematik. För att bygga ut och modernisera den svenska krigsmakten, däribland Jas Gripen-planet, behövs både partipolitiskt och svenska allmänhetens stöd. Därför gör man billiga tricks med kalla krigets retorik allt för att rusta upp landet militärt innan tiden sinar iväg.
Sverige tjänar således ingenting på att trilskas, envisas, trotsas och eggas. Gustav Vasas son Johan III vecklade in sig i ett meningslöst krig med Ryssland som inte ledde någonstans. Inte heller kommer Walter Kegös och Alexandru Molceans kontroversiella rapport att få något större juridiskt och utrikespolitiskt stöd!
drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
