Minska på lärarnas allt mer betungande administrativa och sociala arbete, föreslår Ljubomir T. Dević, f.d. lärare på Komvux Malmö Södervärn.
En arbetsgrupp inom moderaterna önskar längre undervisningstid både på högstadiet och i gymnasiet. ”Bakgrunden är att svenska högstadieelever i dag får mycket mindre undervisning än elever i andra europeiska länder, erfar Rapport. Svenska ungdomar sitter i skolbänken 741 timmar per år, jämfört med hela 922 timmar som är genomsnittet i EU, enligt riksdagens utredningstjänst.” (”Moderaterna vill ha längre skoldagar”, SVT Text, Fred. 14 nov. 2008)
Förslaget är konstruktivt, men leder inte till någon hållbar utveckling på längre sikt. Skolan i övriga Europa är annorlunda utformad och därför också omöjlig att ta efter. Vi vill efterlikna det finska och det nederländska skolsystemet, där det allt mer utspelas våldshandlingar i skolans värld. Vi följer slaviskt Bolognaavtalet och Salamancadeklarationen, men vi förbiser det övriga Europas goda skolutveckling. Exempelvis Norges, som har ett överflöd av mästerliga pedagoger såsom August Bolstad, Tom Tiller, Liv Gjems, Danmarks, Polens, Rysslands, Serbiens, Frankrikes och Irlands skolsystem fungerar bättre; varför tar vi inte efter dem i större utsträckning?
För att vi ska hänga med skolutvecklingen i Europa bör vi vara mer framåttänkande och flexibla i vårt sätt att tänka. Att leka sig till lärandet och bereda större plats för elevernas personliga mognad och utveckling (till exempel genom schemalagda teaterspel) är minst lika viktigt som att förlänga skoldagarna och förkorta sommarlovet. Men det är likaså av vikt att minska på lärarnas administrativa och sociala arbete.
Den svenska skolan håller sålunda på att utvecklas till ett migrationsverk. Vi undervisar allt mindre bland annat för att många sociala hälsoproblem bland våra invandrarelever tär på undervisningen. Dessa har sämre hälsa än många infödda svenskar. Detta kan bero på sjukdomar och avsaknad av förebyggande vård.
Franska och ryska lärare undervisar länge, men de går också direkt hem efter undervisningen. Allt det administrativa arbetet läggs i stället på skolsekreterarna och assistenterna. Våra assistenter gör ett fantastiskt arbete ute på skolorna, men lever många gånger i en parallell värld. Det är kanske dags att även de får hoppa in i pedagogikens värld och kan avlasta oss lärare än mera!?
drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
