ANALYS —
”Bara två av tre finlandssvenskar tror på det svenska språkets framtid i Finland. En dramatisk försämring jämfört med tidigare år. Resultatet överraskade även Barometern 09 som utför den återkommande kartläggningen av attityder och opinioner i Svenskfinland. Det här är avsevärt färre än 2005 då 87 procent trodde på svenskans framtid. År 1997 trodde hela 90 procent av finlandssvenskarna att det svenska språkets framtid var tryggad.” (”Finlandssvenskar tappar sin språktro”, SVT Text/ Utrikes, Fredag 22 januari 2010)
Men resultatet är inte alls så anmärkningsvärt som det framställts i undersökningar och media. Det är ett faktum att den svenska språkutvecklingen blir allt mer hotad och utsatt. Våra ordböcker och lexikon lemlästas och rensas på kulturhistoriska ord och bevingade uttryck. Samtidigt tillförs nya moderna ordkonstellationer. Hur ska då minoritetsspråkens ställning värnas om själva svenska språket inte har ett klart framtidsperspektiv? Svenskans och minoritetsspråkens roll har således stagnerat. På samma gång blir engelskans dominerande ställning allt tydligare. Svenskan genomgår en intensiv språkvåldtäkt av värsta sorten. Våra politiker och svenska språkakademin måste ställas till svars för detta illdåd och dess medföljande oöverskådliga konsekvenser!
Det har sina skäl till varför svenska språkets framtid i Finland har försämrats. Våra historieläromedel skönmålar och höjer den svensk-norska unionen samt det svensk-finska riket till skyarna. Brödraunionerna har tidigare genom historien fortlevt för att den ena exploaterat på den andras bekostnad. Finland har dock gjort rätt för sig och upprätthållit svenskan som sitt andra officiella språk. Sverige och Norge har dessvärre inte varit lika ömsesidigt tillmötesgående. Detta visar bara hur den svensk-norska mentaliteten är: att till varje pris styra och ställa över brödraländernas ekonomiskpolitiska, sociokulturella och språkliga intressesfärer.
Redan nu märks tydliga toner i Europeiska unionen (EU) om att skapa ett gemensamt språk för hela Skandinavien, liksom för Balkan, för att förenkla det allt mer betungande pappers- och översättningsarbetet. Det är emellertid hög tid att vi värnar om EU-språkens likvärdiga ställning, däribland skånskans position. För att EU ska fortbestå behöver följaktligen alla de små europeiska språken bevaras och premieras. De många konstgjorda tungomålen på Balkan förbryllar dock allt mer EU-politikerna. Vilket språk (dialekt, skrift, etc.) som ska representera före detta Jugoslaviens republiker i EU-parlamentet ställer oss kanske inför ett omöjligt dilemma och scenario!
drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
