ANALYS —
“Över hundra människor, de flesta civila, har dödats i Aleppo i Syrien sedan Ryssland och Syrien drog igång frekventa flygbombningar över området i torsdags. Västländerna skrädde inte orden under mötet i FN:s säkerhetsråd på söndagen: Det Ryssland gör är inte ett krig mot terrorism, utan barbari, sade USA:s FN-ambassadör Samantha Power.” (“Hundratal döda i helgens bombningar”, Sydsvenska Dagbladet/ VÄRLDEN, Måndag 26 september 2016)
Här har vi ytterligare ett klassiskt exempel där Sydsvenska Dagbladet och andra svenska medier av dess dignitet trixar och jonglerar med nyhetsfakta och världshändelser efter egen smak och godtycklighet. Det finns sålunda inte en strimma av saklighet och utredande journalistik bakom deras nyhetsrapporteringar utan bara floskler och hörsägen. Deras enda mål tycks vara att svartmåla och utpeka olika samhällsgrupper samt sensationsskapa och trivialisera nyheter till ett maximum. På serbiska finns ett ordspråk som skulle passa väl här, och det är: “Rekla kazala”, som väl närmast kan översättas med “skvallra skvaller”.
Som erfaren skribent och journalist borde man i stället alltid problematisera och ifrågasätta saker och ting ur olika aspekter, även det mindre bekväma och lustiga. Jag tycker inte att man ska tillåta nyhetsförmedlare att raljera, spekulera och dra sina egna slutsatser i teverutan. Det kan inte betraktas som deras lagstadgade uppgift eller skyldighet att göra utan snarare är deras uppdrag, kort sagt, att ställa frågor, anteckna och rapportera. Enklare än så kan det inte vara!
Men som det är idag vågar inte svenska journalister arbeta med nyhetsråvarorna på ett djupare plan. Det är som med en bakdeg, den måste knådas rejält och låtas jäsas under natten. Att ständigt skylla på tids- och personalbrist, avsaknad av nyhetsutrymme, nyhetskapacitet eller nyhetsvärde är lika imbecillt att tro som att bara citera på måfå och hoppas på att ens läsare och åhörare ska svälja det per automatik.
Nyheter som har ett starkt nyhetsvärde slopas från rapporteringen på löpande band på grund av att de kommer från ett visst (läs: ryskt) håll, och inte på grund av något annat. Den så kallade publicistiska seden i Sverige är sålunda lika med noll och ett enda stort hån för nationen och dess ansikte utåt.
Vem tror Samantha Power att hon är egentligen, denna diva till individ som tjänstgjorde i president Barack Obamas kabinett och som USA:s ambassadör i FN från 2013 till 2017? Att låta henne fortsätta bestialisera och satanisera Serbien och Ryssland och därtill gå ostraffat förbi, är mediehusens stora feghet och ovilja att konfrontera sig med det obekväma och känsliga i livet. Medierna har icke desto mindre ett ansvar och skyldighet att ta hänsyn till, vilket förr eller senare kommer upp till dager igen.
Och hur kommer det sig att det alltid är nedslående epitet i massmedierna när det är ryssar och serber i fråga (‘BARBARI’, ‘SLAKT’, ‘MASSMORD’), medan när Nato bombar civila och regeringssoldater är det blott ‘MISSTAG’ och ‘FEL’?
drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
