Många människors dröm är att vinna stora pengar på lotteri eller tips och inte behöva arbeta resten av livet.
Jag brukar också ofta fantisera och drömma, precis som min bortgångne far Tomislav Lj. Dević gjorde, om att vinna riktigt stora pengar. Tyvärr har drömmarna aldrig besannats för oss – i alla fall inte hittills – men så har det inte alltid varit.
Min förfader Ilija II S. Kosarić-Lijović var av adlig börd och således ofantligt rik med dåtidens mått räknat. Högmodiga serbiska landsfränder och missunnsamma ottomanska skatteindrivare sneglade avundsjukt på honom och hans familj. Han var således en evig törn i ögat på alla bittra människor i omnejden. Enligt kyrkböckerna ägde han “100 hästar och nötkreatur samt 600 får”. Men han halshöggs 1705 av den ottomanske härföraren Mahmud-paša Selmanović och all egendom beslagtogs.
Allt från den dagen lever vår familj ett minimiliv. Livet är märkligt på många sätt. Men man ska inte ge sig utan stå på sig, göra goda gärningar, varje dag, samt drömma vidare – för sin familjs och sina barns skull. Men en vacker dag ska den gråa uppochnedvända tavlan komma till sitt rätta gyllene jag.
Om jag vann 150 miljoner kronor på lotteri, hade jag först och främst velat köpa någonting unikt för mig och min familj. Jag skulle ha ett stort funktionellt hus med sjötomt och skog där jag och min familj kunde trivas och må bra. Jag hade också velat hjälpa mina syskon och släktingar, så att även de och deras familjer fick det bra.
Självklart hade jag försökt hjälpa fattiga barn. I exempelvis Serbien och Montenegro finns det väldigt många barn som har det svårt och är fattiga och jag vet att pengar kan vara till stor hjälp för dem. Jag hade inte kunnat hjälpa alla, men varje person är viktig och att bara få kunna hjälpa någon hade gjort mig oerhört lycklig och lugn i själen.
Jag är en person som älskar att resa jorden runt och se världen från nära håll, men det är dyrt vilket gör att jag inte alltid kan ta mig till de platser som jag skulle vilja besöka. Jag hade under alla omständigheter velat passa på att åka och besöka släkt och vänner nere på Balkan. Avsaknad av tid och pengar, men också på grund av den utdragna pandemin, har gjort att vi inte kunnat göra det tidigare. Indien, Mongoliet, Japan och Tibet är exotiska länder som jag absolut skulle kunna tänka mig att resa till någon gång under min livstid, eftersom jag har hört så många positiva saker om dem.
Om jag hade vunnit så pass mycket pengar, hade jag nog inte velat spara dem på ett bankkonto utan i stället investera i olika projekt. Jag vet att livet är kort och jag hade nog velat njuta av det så mycket jag kan!
drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
