TEMA: Människoleverne
Vi gör det ofta svårt för oss själva att leva i samexistens med andra kulturer och religioner. Vi hittar flera olika anledningar till att ta kål på varandra, men i grund och botten handlar allting om missförstånd och okunskap.
Man borde försöka utgå mer från sig själv. Att trivas i sitt eget sällskap, men även i sällskap med andra, och att ha tillgång till goda relationer över gränser är av stor vikt. För att finna ensamheten behöver man vara sams och vän med sig själv. Har man inte tillgång till säkerhet och trygghet är det stor risk att man blir kontrollfreakaktig, destruktiv och missunnsam i sina förbindelser med andra livsfränder. Risken är också överhängande att man gör sig själv illa. Det svåra är att urskilja vad som är bra eller mindre bra. Man kommer dock långt med att lita på den egna magkänslan och intuitionen.
Men det största hotet mot mänskligheten är varken sociala olikheter, naturkatastrofer, miljöförstöring, atombomben eller islam, utan människans allt mer tilltagande onyktra och missunnsamma leverne. Hur många människor har inte dött i förtid på grund av felaktiga kostvanor och ohälsosam livsstil, men också de av ren avund och ondska!
En del förståsigpåare menar att religioner borde förbjudas att utövas, eftersom de skapar missämja och intolerans mellan människor. Men religioner behövs, precis som kulturer, seder, bruk, kärlek och arbete. Utan en mångfald av nyanser i livet skulle mänskligheten vara allt för monoton och likartad, likt ett betongarmerat tjeckiskt kontorskomplex eller en tyskkonstruerad underhållsfri motorväg!
drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
