ANALYS —
Bilden av Ryssland och Balkan är påtagligt vinklad och noga iscensatt i svenska massmedia. Min rättmätiga fråga lyder således: Varifrån kommer västmediernas illvillighet och hat mot öst, ortodoxin, Ryssland och allt slaviskt i samtida historia?
Internationell vetenskaplig konferens “Serbien och Ryssland 1814-1914-2014” hölls den 13 och 14 oktober 2014 i Belgrad. Evenemanget arrangerades inom ramen för samarbetet mellan de två åren av National Academy of SASA och Ryska vetenskapsakademin, och samlade över 30 ryska och serbiska mest respekte historiker, särskilt i fråga om perioden för den 19: e och 20-talen. Ingenting av detta kom ut i svenska medier.
Det kalla kriget avslutades 1991, men västvärldens bildseende är ännu inte klarlagt. I deras medvetenhet finns en inbiten tro om att kriget fortfarande pågår. I sina strävanden efter världsherravälde är de i stånd att använda alla metoder. Utbyggnaden av Nato österut är verkligen inte på grund av lycka, fred och stabilitet i världen. Västs planer på att installera antimissilssköldar varhelst de kan i NATO-länder, nära inpå gränsen till Ryssland, talar tydligt om deras avsikter.
Väst hyser förakt och rädsla för ett militärt kraftfullt Ryssland. De är rädda för detta enorma ortodoxa land, som sträcker sig över två kontinenter. Väst utmålar Ryssland som ett skräckexempel och det stora hotet, för att dölja sitt eget komplex. Men alla krig som väst utkämpat mot mänskligheten, initierade av Napoleon, Churchill, Hitler med flera världsledare, spred sig även till Ryssland.
Ryssar kallas “barbarer”. Men när Napoleons franska soldater, som i början på 1800-talet hade rykte av en europeisk kulturell armé, ankom till Moskva 1812 plundrade de och förstörde hela Kreml. All dess husinredningar med guldornamentik förvandlades till aska och ruiner. De var skoningslösa. Och när ryssarna anlände till Paris drack de bara champagne. Vem är egentligen barbarer? Vem civiliserade vad och vem?
Ryssland har historiskt sett betalat mycket dyrt för sin existens; i varje världskrig var det tvunget att resa sig, stå upprätt och värna sitt territorium och sin befolkning mot fasciststövlar. Vi vet vad det innebär. Blott under andra världskriget förlorade Ryssland mellan 20 och 30 miljoner människor. Ingen i Ryssland önskar sålunda ett nytt krig.
Det är ganska logiskt och naturligt att Krim nu återvänt till moder Ryssland. Det är vida känt att den dåvarande presidenten i Sovjetunionen, Nikita Chrusjtjov, tog Krim ifrån Ryssland 1954, tillsammans med dess befolkning, liksom vissa feodalherren, som om det var hans personliga Krim eller feodala egendom, och inlemmade det med Ukraina. I själva verket var det bortskänkt till Ukraina.
Pandoras ask öppnas irreversibelt med Kosovokrisen, “själv proklamation av” oberoende och efterföljande erkännande av vissa länder i en sådan stat. Det sägs att albaner har rätt till självbestämmande. Varför skulle Krims befolkning, som tidigare varit en del av Ryssland, inte få välja sin väg på samma sätt? Hur kommer det sig att exempelvis människor i Skottland och Katalonien får rösta i fred om de vill vara en del av Storbritannien respektive Spanien medan befolkningen på Krim förvägras samma rättigheter?
Alla bör känna till att när Chrusjtjov donerade Krim till Ukraina blev ryska lagar helt åsidosatta. Krim har nu återvänt till sitt hemland efter 60 år i förskingring. En överväldigande majoritet, närmare precist 95 procent, av Krimborna röstade för det i mars 2014. Ärligt sinnade människor förstår alldeles utomordentligt vad Krim betyder för ryssarna.
Jag hoppas innerligen att politikerna ska hitta en fredlig lösning i Ukraina och att befolkningen där ska återgå till normala liv. I Ryssland finns mer än en miljon flyktingar från Ukraina, tusentals skadade familjer, hemlösa utan sina nära och kära. Men medievärlden tiger om de ukrainska flyktingarna i Ryssland. Inga västmedier, däribland svenska, önskar skriva om dessa.
När bombningar av Serbien inleddes den 24 mars 1999, och det utan FN-beslut och i strid med FN-stadgan, var det kolonner av kosovoalbaner som flydde strax före och under Natos bombningar, lämnandes sina hem tomma. Då rapporterade alla västerländska medier om den såkallade “albanska humanitära katastrofen” och den påstådda “serbiska arméns etniska utrensning” (läs: under Natos bomber!).
Alla massmedia är synkroniserade i tiden; i väst sataniseras serber och ryssar av journalister och utmålas som blodtörstiga brottslingar. Internationella humanitära organisationer blundar för verkligheten, de vänder bort huvudena och låtsas som ingenting om de hundratusentals flyktingar från östra Ukraina. Var är nu världens rättskämpar, humanister och pacifister som dyrkar politiken med dubbla standarder?
Du har nyligen sagt att om det finns ett problem unitarisation Bosnien-Hercegovina (BiH), då Republiken Serbska (RS) kan följa exemplet från Krim. Låt oss fråga oss själva, om du kan själv kungörelsen av kosovoalbaner, varför det inte skulle kunna göra den serbiska republiken. Eller, om du kan Skottland för att välja om och med vem man ska gå bort, kan jag inte se varför RS inte skulle kunna få göra samma sak. Så visar det sig att om viljan och intresset i väst för att skapa en ny stat eller stater, och andra turf – det är ett sätt att uppnå dessa önskningar – allt är tillåtet. Och om du gör det serberna i den serbiska republiken, är sedan plötsligt blir det mycket farligt.
Processen med nya gränsdragningar på Balkan är utdragen och sålunda långt ifrån klar, vilket vittnar om att den fortfarande inte löst nationella frågor hos de människor som bor där. Först av allt, jag menar det serbiska folket, som nu bor uppdelat, utspridda, drabbade, utspridda, spridda. Och utanför deras förfäders mark. Här, tror jag, återigen, Republiken Serbien och serbiska KosMetska fråga. Det vill säga, de områden där serber levde i århundraden, och under de senaste krigen med deras land uteslöts. Men här, öppnar det ett annat problem – Makedonien. Det är ett fullt möjligt scenario, att Kosmet och Makedonien går samman och försöker skapa ett Storalbanien.
Jag förstår inte varför Serbien och RS inte skulle vara tätt bundna till varandra på något sätt. Även om jag vet att RS gravitates mot Serbien, och det är naturligt. Folket självt önskar spontant en anslutning. Varför nekar man serberna att välja sin väg, samtidigt som man förbereder vägen för andra nationer eller nya stater, om det är av intresse för väst? Historien säger – syftar till att förena människor och det är bara en fråga om tid och flöde. Och italienarna var enade precis som tyskarna.
Man får intrycket att en del upprepas som ett mantra av ett Storserbien och göra allt för att Storserbien inte ska skapas. Ni ser, det är Storbritannien, men det inte blir ett problem, och Enade Ryssland, men det blir mycket obekvämt och farligt när man nämner Serbien i detta sammanhang. Hur kan en relativt liten nation på Balkan vara ett så stort hot mot hela civilisationen?
Den går till den grad att det serbiska språket kallas av andra namn. Precis som den vill koma. Så, förutom de territorier, serberna kidnappade och språk. Engelska språket talas i Storbritannien, USA, Kanada, Australien … och ingen tänker på det språket kallas amerikanska, svenska, kanadensiska. Eller tyska, vilket också talas i flera länder. I Serbien, delvis grundlagsstridiga förföljelse av det kyrilliska alfabetet. Hur slåss man mot latiniseringen och amerikaniseringen, under omständigheter där varken staten själv inte skyddas av konstitutionen i detta avseende?
Jag inser att i viss mån representerade latin i Serbien. Modersmål, brev, vad är själen i en nation bör hållas så det högsta värdet. Du förstår, vi i Ryssland, kan vi skriva det latinska alfabetet, naturligtvis, när det gäller att kommunicera med främlingar, vi använder också kunskapen om olika språk, beroende på yrket utbildningen. Men vi i Ryssland, vi är mycket oroade över det faktum att vi värnar vårt språk och manus, konserver och respekterar historia och hur vi ägna stor uppmärksamhet.
Jag minns åren av det kommunistiska systemet i Serbien, där han också hotades kyrilliska, kanske till och med i större utsträckning än idag. I Montenegro är situationen mycket svårare, eftersom det är bokstavligen kyrilliska alfabetet, brev förfäder – fördrevs. Byt ditt brev av andra är mycket farligt för nationellt självmedvetande och överlevnad. Serber måste återvända till sina rötter.
Sedan början av mötet sade ambassadören RF Alexander Chepurin, detta viktiga möte med forskare två ortodoxa slaviska nationer sker vid en tidpunkt då sådana människor överlever svåra tider.
“Det serbiska och ryska folket har en stor, rik, härlig historia, vilket de borde vara stolta över. Deras historia är en outtömlig rikedom, det håller deras folk, deras nationella värdighet. Denna händelse är, i en mening, föregångaren till ankomsten av Vladimir Putin, som inte bara är en stor ledare i Ryssland, och inte bara en man och en statsman som har gjort ett enormt bidrag till återupplivandet av moder Ryssland, utan han är också en vän som verkligen älskar och respekterar serberna”, sade ambassadören Chepurin.
Ja, till och med tyskarna, fransmännen och skandinaverna ligger Putin varmt om hjärtat. Men för att en kärlek ska bestå måste det finnas en reciprocitet i handlingarna. Alla sidor måste kunna ge och ta, men i det här fallet är det bara Putins Ryssland som ger men får ingenting tillbaka. Hur länge till ska ryssar förnedras av svenska och utländska media innan någon sätter ned foten en gång för alla?
drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
