ANALYS —
Serber och ryssar härstammar från stolta flertusenåriga furste- och tsardynastier. Vi tycks dock ha förträngt de förnäma och ståtliga ryska tsardynastierna som härskade långt mycket längre än kommunisternas politiska ledare under perioden 1917–2000. Ryssland är åter idag en demokrati i utveckling, precis som det var före kommunistepoken.
Serberna, liksom ryssarna, har orättvist fått utstå Kommunismens följder. Kommunismen har tärt på slaverna, som en elekartad cancersvulst. Kommunismen försökte knäcka Moder Rysslands och Syster Serbiens ryggmärgar och lyckades sålunda förinta miljontals ryssar och serber, närmare precist 27 miljoner ryssar och 1/3 av den serbiska nationen!
Men varken Kommunismen, Marxismen, Lenjinismen eller Bolsjevismen kan vara slaviska uppfinningar, utan mer en judisk-masonisk komplott. ”Av 22 medlemmar i den första kommunistiska regeringen var 17 judar. Förutom det är det viktigt att anmärka, att av 554 högre chefer under den postrevolutionära perioden i Sovjetunionen var 447 av judisk härkomst. Det är uppenbart att revolutionen organiserades till största delen av icke-ryska krafter med hjälp av frimurare runt om i världen. De största offren i den här revolutionen hade det ortodoxa ryska folket tillsammans med sin kyrka”. (Светосавље; http://www.svetosavlje.org/biblioteka/Izazovi/Ecumen/ecumen04.htm.
Varför denna antislaviska konspiration? Det är inte så konstigt att serber och ryssar nu slår tillbaka med handfasthet, då de har surt förvärvade minnen från förr.
Man kan faktiskt hitta inflytande från judendomen i Marxismen. I Västerlandets filosofi och dess samband med den politiska och sociala utvecklingen (originalversionen History of Western Philosophy utkom 1945) hävdar den brittiske filosofen och matematikern Bertrand Russel (1872-1970), att ”Karl Marx (som själv var jude, precis som Lenin och Stalin lär ha varit!?/ mitt inlägg) införlivade den judiska bilden av det historiska förloppet med socialismen” i sitt stora kommunistiska epos ”Das Kapital”.
För det mesta är det negativa saker man får höra och läsa om Serbien och Ryssland i svensk/ nordisk radio, teve och press. Uttryck såsom ”rysskommunister” och ”kommunistfascister” används felaktigt i kultur- och samhällsdebatterna och reportagen. Sovjet- och kommunisttiden är passé. I stället för att blicka framåt återerinras vi dagligen om detta förlegade stadium, som var under förra århundradet.
Vi förvränger och förvrider allt som är slaviskt samt kaotiserar konstant bilden av Serbien och Ryssland, som, vare sig vi vill det eller inte, är en del av vårt Europa — må vara ett annat slags (”Ryssland — ett annat Europa: historia och samhälle under 1000 år”, Sveriges Utbildningsradio AB och SNS Förlag, Birgitta Furuhagen/red., Stockholm 1995).
Långt ifrån alla ryssar är bolsjeviker, kommunister och ultranationalister, liksom med serberna på Balkan. Behövs obegripliga ordkonstellationer för att illustrera Ryssland och rysk kultur?
De nordiska vikingarna var mest intresserade av resor i öst- och sydled (raskiernas land, Munkön, etc.) och reste (raserade tyvärr också!) många minnesmärken och städer, som vittnar om de historiska kulturbanden: Kiev, Novgorod, Volgograd, med flera städer.
Coca Cola är inte en svensk tradition, ändå matas vi med den dag efter dag. Rysk borsjtjsoppa med piroger åts av många svenskar för 200 år sedan. Idag vet knappt någon vad borsjtj är. Ryska kyrkbyar i Sverige är utdöda, men har funnits en gång i tiden. Deras historia är utraderad precis som med allt annat, som vittnar om vendernas och slavernas kulturella spår i Norden (Ven, Vendiska havet, vendiska runor, m.m.).
Olof Rudbeck d.ä. (1630-1702), Johan Ludvig Runeberg (1804-1877), Alfred Jensen (1859-1921), Johann Wolfgang von Goethe (1749-1832), Rebecca West (1892-1983) med flera var alla de sanna vänner av slaverna! Var finns då dagens slavister och slavofiler?
drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
