Goran Rahbi var medlem i Vänsterpartiet kommunisterna i ett år under 1980-talet. Sedan sadlade han om och blev i stället medlem i Folkpartiet 1993. Han har arbetat som nämndeman i tingsrätten och länsrätten samt även varit ledamot i Husie stadsdelsfullmäktige. Han startade också Liberala invandrarföreningen i Malmö 2005. Det är sålunda många bedrifter och resultat värda att nämna som Rahbi gjort, men som tyvärr inte lämnat några större nämnvärda fotavtryck i det svenska samhället. Med den anledningen kom den här texten till.
Goran kom till min klass på grundläggande W-nivå, motsvarande åk 6 i grundskolan, under början av augusti månad 2016. Han briljerade och raljerade på alla sätt och vis och klasskamraterna avundades allt mer hans muntliga språkfärdighet. Hur kunde han prata så väl? var det många som frågade sig – inkluderat mig själv. Goran berättade att han bott 35 år i Sverige, om sina meriter och kompetenser han förvärvat här och alla bedrifter han gjort, inte minst för Folkpartiet. Men han kände samtidigt en frustration över att han inte tagits på största allvar i egenskap av politiker. Massmedierna har varit drivande i hetskampanjen att smutskasta honom och hans politiska arbete i Malmö.
Medan Rahbi berättar känslofyllt om sitt livs historia och den successivt växande frustrationen över svenskt samhällsliv och lokal politik, märker jag hos mina elever en stigande empati för den nyförvärvade klasskamraten men på samma gång en nedstämdhet och misstro till framtiden. När Goran inte kunde bygga sin borg i det nya landet efter 35 år, hur ska då de andra i klassen göra det efter att de spenderat många år och tid i skolans värld? löd tongångarna som ett eko i klassrummet.
Gorans plats är inte bland nyanlända flyktingar och anslutningsfall på komvux, utan en rättmätigare plats borde i stället vara i riksdagen eller i regionfullmäktige. Han har stampat på en och samma lövkvist i flera års tid, medan hans partikollegor ironiskt nog avancerat med stora steg och blivit politiskt och medialt erkända, både i pressen och på Wikipedias sidor. Om man söker på “Goran Rahbi” på nätet får man blott 134 sökträffar med nedslående faktainformation, medan en av hans kvinnliga svenska kollegor, som jag valt att kalla Q, av liknande rang hamnar på 866 träffar.
Lyckligtvis satt inte Rahbi så värst länge hos mig på W-nivå utan kunde efter ett par veckors arbete med skrivandet och grammatiken avancera uppåt med fullgott betyg. Men frågan kvarstår: Hur kommer det sig att en kompetent, erfaren och renommerad politiker med utländsk bakgrund skickas till komvux och på så låg nybörjarnivå, i stället för arbetsförmedlingen, efter 35 år i Sverige? *
Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
_____________________________________________
* Goran Rahbi har gett sitt fulla samtycke till att medverka i texten ovan!
