TEMA: Svenska medier och dess antiryska rapportering
Rysshatet frodas genom svenska mediers skeva och antiryska rapportering. Sydsvenska Dagbladet är ett praktexempel för att belysa hur deras ansvariga utgivare, redaktörer och skribenter spyr galla över allt som har koppling till Ryssland och ryssar. Frågan är hur länge till medierna kommer att mäkta med detta chauvinistiska förhållningssätt gentemot vår granne i öst. På 1990-talet var det samma ord och visor, fast då var mediehusens strålkastare riktade mot Serbien och serber.
“Ryssland respekterar inte Ukrainas nationella suveränitet. I sammanhanget är det ointressant att Krims befolkning röstade för att tillhöra Ryssland. Det ändrar heller inget i sak att Krim har historiska band till Ryssland. Annekteringen av Krim var ett folkrättsbrott. Liksom separatismen i östra Ukraina visar den att Ryssland inte respekterar de mindre länderna. För Ryssland är det den starkes rätt som gäller”, kan man läsa i Sydsvenskans huvudledare (“Raka rör och öppna kort. Finland visar vägen.”, Sydsvenska Dagbladet, Fredag 1 juli 2016)
Citatet ovan genomsyras av ett föraktfullt förakt och mindervärdeskomplex. Frågan är vem som respekterar vem idag. När Serbiens nationella suveränitet var i fråga var det inte en kotte i Sydsvenskans redaktion som brydde sig, tvärt om gjorde man sitt yttersta för att permanentgöra och glorifiera Natos illegala annektering av Kosovo och Metohija. I sammanhanget var det irrelevant att det räknas som serbernas kulturhistoriska vagga.
Separatismen med jihadistkopplingar i Serbiens södra provins tog man sålunda med en nypa salt och all skuld lades på Slobodan Miloševićs “serbiska chauvinism och diktaturstyre”. Att emellertid många kosovarer längtar tillbaka till det gamla systemet är varken en utopi eller dystopi utan en paradoxal verklighet, men naturligtvis ingenting som västmedier är intresserade av att lyfta fram. En fördel med att man är flerspråkig och har två hemländer är att man bättre kan bilda sig en uppfattning om faktiska lägen ute i världen – någonting som, tyvärr, dagens lekmannajournalister saknar.
“Ideologiskt ligger detta tankesätt i linje med högerextremism, så har Ryssland också stöttat europeiska högerpopulistiska partier ekonomiskt.” (“Raka rör och öppna kort. Finland visar vägen.”, Sydsvenska Dagbladet, Fredag 1 juli 2016) Om nu Rysslands ideologiska “tankesätt” och politiska hållning ligger i linje med högerextremism, ja då ska allting annat benämnas vid sitt rätta namn. USA:s arroganta Brzezinski- och Wolfowitz-doktriner skapades blott för att underkuva jordens befolkningar med hjälp av frifallande kärnvapenbomber, såsom de över Hiroshima och Nagasaki, samt igångsätta blodiga krig och färgade revolutioner ute i världen.
Sydsvenskans huvudledare summerar med att ställa en öppen fråga till dess läsare: “Hur förhålla sig till en granne som ogenerat nonchalerar folkrätten?” (“Raka rör och öppna kort. Finland visar vägen.”, Sydsvenska Dagbladet, Fredag 1 juli 2016) Denna frågeställning är högst missvisande och borde omformuleras. Svaret på frågan hur man förhåller sig till en granne torde dock vara kristallklar för alla. Det ligger i allas intresse – så även vårt – att ha hållbara vänskapliga band med vår faktiska granne i Östersjöområdet. Grannar kan man inte välja, utan de finns där för all evighet. Så länge Sydsvenskans redaktörer frångår detta faktum kommer rysshatet att frodas än mer!
drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
