SVT-Text i full fart med att basunera ut sina antiryska budskap. (Foto: Bokhuset Dević)
ANALYS —
På SVT-Text kan man läsa att Rysslands president Vladimir Putin skyller på världen och alla andra för att den ryska ekonomin börjat rasera i rekordfart (“Putin skyller krisen på omvärlden”, SVT-Text, Torsdag 18 december 2014).
Men Putin har helt rätt. Det är omvärlden som försöker köra Rysslands ekonomi till botten, för före USA:s och EU:s sanktioner och handelsbojkott var Rysslands ekonomi på framfart. Euromonitor International, ett institut som ägnar sig åt strategisk forskning om konsumentmarknader, publicerade för en tid sedan en rapport som visar att Ryssland, Indien och Kina kommer till år 2020 att vara bland världens största ekonomier (fem i topp). Ryssland intog således sjätte plats i rankingen innan sanktionerna började implementeras.
Men väst gräver sin egen grop. Våra äldre brukar säga: “Den som gräver en grop åt andra, hamnar själv i den förr eller senare.” Västs medier, däribland de svenska, beskyller Putins regim och Ryssland för en hel del tomma opåvisade påståenden och brottshandlingar. Listan är lång: fusk, pengatvätt, etnisk rensning i Sydossetien, brott mot INF-avtalet, systematisk dopning, DOS-attack, krigföring med klusterbomber i Georgien, brott mot internationell rätt, spioneri på världsledare, NFL-ringstöld, soldattortyr, handelskrig, engagemang i OS, låg straffskala för brott relaterat till piratkopiering, invasion och truppsändning in i östra Ukraina, eld över gränsen, humanitär aggression, inskränkningar av det fria ordet.
“LaRouches idéer har varit en klar vägvisare för president Putin, som den senaste tiden tagit en del remarkabla initiativ för att leda världen bort från krig. Genom att begränsa de ryska oligarkernas makt har han klart och tydligt visat sitt motstånd mot globaliseringens effekter på Ryssland. Han har vid upprepade tillfällen pekat på den amerikanska traditionen från Roosevelt som den potentiella grunden för positiva mellanstatliga relationer.” (“Vägen ur krigsfällan: LaRouches landbrostrategi”, http://lege.net/politiken.biz/landbrostrategi.html, 17.6.2007)
Vid det internationella ekonomiska forumet i S:t Petersburg, som ägde rum den 9-10 juni 2007, gick Vladimir Putin ännu längre och krävde en ny internationell finansstruktur. Han räckte ut handen till USA vad gäller ett robotförsvar mot påstådda iranska raketer genom att erbjuda ryskt stöd för militärbaser i Azerbajdzjan i stället för i Polen och Tjeckien. Men responsen från den brittisk-amerikanska sidan var kallsinnig.
Putin anklagas sålunda för många ting, men i grund och botten handlar det om ren avundsjuka och att han, om någon politisk världsledare, haft modet att försvara sin stolta nation mot globaliseringens oförutsägbara effekter. I stället för att inleda samtal och stärka diplomatiska kontakter har USA försökt provocera fram ett krig med Ryssland med allt tätare mellanrum. Amerikansk-brittisk geostrategisk politik går ut på att förhala och förhindra allt interkontinentalt och kontinentalt samarbete, där Ryssland är involverat.
Det är emellertid inte fredssträvaren Putin som ska straffas för att föra en “kallakrigets”-retorik, utan snarare USA:s krigshetsande paltroner, EU:s quislingar och likasinnade som sätter dödliga käppar i världsekonomins hjul. Men dessa käppar slår tillbaka mot de som kastat dem. Under och efter 2015 får vi se vem som går vinnande ur den här illvilligt redigerade krisen, en kris som varken Putin eller Ryssland har skapat!
drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
