 |
 |
ANALYS —
Med anledning av Ukrainas nej till ett EU-avtal skriver Sveriges utrikesminister Carl Bildt (M) på Twitter att: “Ukrainas regering bugar plötsligt djupt för Kreml. De brutala påtryckningarnas politik fungerar tydligen.” (https://twitter.com/carlbildt)
Som fredspristagare, f.d. Balkanmedlare och en av initiativtagarna till EU:s östliga partnerskap förväntar man sig av Bildt mycket mer diplomatiska ansträngningar och insiktsfullhet i frågan. Att se “påtryckningarna” från Kreml som det enda skälet till Ukrainas nej är, enligt min mening, ren nonsens och okunskap.
Varför ska man överhuvudtaget försätta Ukraina i en sådan position att välja mellan Öst och Väst? Ukraina har alltid varit en vänskapens kulturbrygga till Europa, men för den skull behållit de broderliga kulturhistoriska banden med Ryssland och det ryska folket. Ukraina har sålunda ett reellt behov av att ha ett frodigt och ekonomiskt hållbart samarbete och samverkan med både Ryssland och EU med tanke på sin geostrategiska position på världskartan.
Vi måste förstå på samma gång att allt inte börjar med EU. Den första kulturcivilisationen uppstod på Krimhalvön för flera tusen år sedan under en tidsperiod då det bara fanns gröna betesmarker och vilda skogsbevuxna ängar i Väst.
Ukraina brottas med interna motsättningar och att då försätta landet i en moment-22 situation försvårar det politiska läget än mer. Och vad säger att landet måste välja sida. Det bästa för Ukraina vore om det kunde få behålla bra kontakter med både Ryssland och EU; något i stil med Serbiens förhållningssätt gentemot supermakterna USA och Ryssland.
Resonemangen som förs i Väst om att Putins Ryssland skulle stå för kommunism, korruption och oligarki medan EU för demokrati och yttrandefrihet är skev information. Ukraina behöver i högsta grad de socioekonomiska banden med Ryssland. Vintern nalkas med stora steg och den enda tillförlitliga gasleverantören som Ukraina kan stödja sig mot och som kan värma upp de ukrainska hushållen är just – den ryska. Det är energiband och andra samhällsstrategiska band som EU inte kan ersätta på något sätt – inte minst på grund av de tiotals miljoner ryssar som mantalsskrivs i Ukraina.
Den ukrainska regeringen värnar naturligtvis om sitt lands intressen och föreslår i stället att man ska skriva under ett avtal med EU i trepartsförhandlingar, där både Ryssland och EU skulle medverka.
Carl Bildt har ett förlegat synsätt i många frågor, som i sin tur är ett arv från den svenska kolonialtiden, vad rör de tidigare sovjetrepublikerna. För Bildt som förespråkar ett svenskt styre över Baltikum är det mer än naturligt att använda sig av “Divide et imperum”-strategin (=Söndra och härska) samt piska upp det kalla krigets retorik och de antiryska stämningarna.
EU och Carl Bildt borde i stället försöka överbrygga de antagonistiska krafterna och fientliga attityderna i Europa och därmed öppna välkomstdörrarna för Rysslands och Ukrainas framtida EU-medlemskap. Ukraina och Ryssland behöver varandra, precis som EU och Ryssland gör det. Ryssland är en del av Europa och inte “ett annat” och förlegat.
När den ryska kylan kommer till Europa är det den ryska gasen som europaborna ber snällt om. Ryssland använder således inte sin gas som påtryckningsmedel utan som energi/ drivmedel mot betalning. Det är väl klart att ryssarna önskar ha betalt för sin service. Alla tjänster kostar så även de ryska. Nästa gång Europa börjar frysa kanske den ryska gasen uteblir för gott. “Som man bäddar får man ligga”, kan man tycka med andra ord!
drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
