Om USA och Väst skulle invadera Syrien och Iran skulle de begå ett fatalt misstag – av bibliska proportioner.
I för sig skulle de få kontroll över alla olje- och gasledningar från Kaspiska havet till Europa – genom det så kallade transkaspiska Nabucco-projektet, som hade täckt stora delar av Europas framtida energibehov och i sin tur helt avlägsnat ryssarnas dominans från EU:s samhällspolitiska arena. Men kontentan av det hela skulle ändå vara mest förödande för staten Israel med omnejd, som med all rätt fruktar för sin framtida existens.
Detta försåtliga scenario skulle de facto tillintetgöra den växande ryska ekonomin för många decennier framöver, som då skulle hamna på 1990-talets nivåer. Även gasförsörjningen till Kinas industri skulle strypas med tiden och kineserna förödmjukas med allehanda västerländska trakasserier och hot. Naturligtvis även Nordkorea med omnejd skulle drabbas till det sämre i stor utsträckning.
Därför är Ryssland en viktig, men obekväm, maktfaktor i världen. Trojkan Ryssland, Kina och Nordkorea är således förpliktigade att försvara Syriens och Irans oberoenden. USA och dess allierade känner till detta hinder, därför fördröjer de flygbombningarna och attackerna.
Världen har hamnat i en politisk återvändsgränd. Minsta lilla felnavigering kan utlösa ett tredje världskrig – med kärnvapen som huvudsubstans. Varken Ryssland, Iran eller Nordkorea önskar dock detta krig. Vem som gång på gång gjuter olja på elden samt skapar kaos i Mellanöstern är mer än tydligt för de insiktsfulla, men tydligen inte lika självklart för de oinvigda!
drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA
