Broder Ignatius, alias Dragan Šćepanović, verksam som diakon i klosterkyrkan Morača i norra Montenegro, skickade i slutet av december månad 1996 en oförglömlig jul- och nyårshälsning till sina släktingar, läs: familjen Dević, som vid den tidpunkten bodde i sydskånska Arlöv.
Han valde ett vackert vykort med reproduktion av den helige profeten Elias i klosterkyrkan Morača. Men det konstiga här var att inte bara hälsningen på kortet utan även mottagarens adress var handskrivet uteslutande med kyrilliska bokstäver. Det förblir således ett olöst mysterium hur ett vykort, som nästintill liknar “hieroglyfer” sett ur en svensks ögon, kunde komma fram från ett fjärran Montenegro till runornas Skandinavien.
Familjen Dević förvarar idag vykortet på en framträdande plats i huset, och många gånger, när de kastar en blick på det, återupplivar de fina minnen av hemlandet. De pratar med glädje med sina gäster om sin stora tacksamhet för de svenska brevbärarna och deras stora påhittighet, när de en kall januaridag bidrog till att kortet äntligen hittade hem till familjens brevlåda.
Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA