Day: 24 November 2017

Varför denna skeva bild av Serbien och serbisk tro i svenska massmedier?

ANALYS —

Serbien och serbisk kultur är upprinnelsen till Europas existens idag. Utan Serbiens kunskap och tekniskt kunnande skulle Europas folk fortfarande vara på stenåldersnivå.

I stället för att värdera högre och premiera Serbiens sociokulturella bidrag till den europeiska civilisationens välfärd, sätter man käppar i landets ekonomi och uppbyggnad av infrastrukturen. Varför denna evinnerliga rädsla för serberna och historiska bortstötning av desamma? De serbiska herulerna, även kallade erilar, stöttes bort av danerna för att de var kulturellt överlägsnare. Historien upprepar sig idag.

Redan på den tiden fruktade man serbernas språk, skrift och troslära. Hur många har exempelvis hört talas om vediska eller vendiska runor? Inte en kotte. Varför är det så svårt att smälta att ryssarna är etruskernas avkomlingar, liksom serberna är det? Ryssland har fått sitt namn från serberna och inte från något Roslagen. Det gamla namnet för Serbien är sålunda Raška/ Rasjka, vilket i sin tur härrör från Rasscia/ Rassia – dvs. Ryssland. Svenska medier undanröjer all kännedom om serber och ryssar för allmänheten. Varför? Vad har de att dölja för oss?

Serbisk-ortodoxa kyrkan är den största ortodoxa kyrkan i Sverige, men trots det motarbetas den av svenska massmedier och myndigheter som om den vore en terroristorganisation! Hur kommer det sig att alla andra trosinriktningar får en större medial uppmärksamhet, ett hjärtligare och mycket bättre bemötande och utrymme än den serbiska? Varför denna skeva bild av Serbien och serbisk tro? Det samma skulle kunna sägas om Ryssland och den rysk-ortodoxa kyrkan.

Serbien producerar anrika författare, krönikörer, novellister, diktare, skriftställare och litteraturskapare på löpande band, vars litterära verk översätts till en mängd olika språk – däribland japanska, kinesiska och ryska. I den svenska kulturvärlden, förmedlad av inhemska massmedier, råder serbisk författartorka. Varför är det så? Med tanke på att svenska författare säljer som smör i Serbien borde det finnas en sorts litterär reciprocitet här, eller har jag fel? Det finns inga som helst konkreta belägg på att svenska författare skulle vara bättre än serbiska och ryska, snarare är det tvärt om skulle jag vilja påstå.

Serbisk musik – vare sig det handlar om folklore, rock eller dansmusik – är vida känd på Balkan, så populär att den lyssnas allt från Slovenien och Kroatien (här dock under censurerade former och neddragna persienner) i väster till Bosnien, Montenegro och Makedonien i öster. Serbisk musik lyssnas också utanför Balkan och då främst i centrala och östra Europa, såsom Tjeckien, Slovakien, Ungern, Rumänien, Bulgarien, Grekland, Albanien och Ukraina. Alla de har gehör för serbisk musik, men i Sverige och i svenska massmedier stängs dörrarna igen så fort anspelet av serbiska melodier hörs. Varför denna musikaliskt diskriminerande uteslutning i Skandinavien, med tanke på att svensk musik faktiskt är vida omtyckt på Balkan? Var är det sunda förnuftets reciprocitet?

Svenska vinentusiaster åker till Vojvodina i Serbien och lär sig vinkonstens hemligheter där. När de väl kommer tillbaka till Sverige presenterar de den nya kunskapen i medierna som sin egen. Vilken svensk chauvinism och egoism!

Ordet ’vampyr’, liksom Draculas ursprung, är serbiskt. Om vampyrernas ursprung går sålunda att läsa i trovärdiga encyklopedier runt om i världen. Där står entydigt att vampyrerna är serbiska, men trots det kämpar massmedierna i väst att utmåla vampyrerna som något helt annat och oförklarligt, som mer okända varelser, dunkla och opåvisade ting. Vampyrerna får nya nationalitetsnamn i moderna lexikon och allt som påvisar serbisk härkomst gallras ut från bibliotekshyllorna och blir inte längre sökbart. Detta är om något censurering och förvanskning av språk- och kulturhistorien.

Svenska folket är således helt ovetandes om, tack vare bilderbergska medier, att Serbien har minst två ökända vampyrer att stoltsera med kulturhistoriskt, Sava Savanović och Petar Blagojević. Trots detta är det bara ”vampyrgreven” Dracula som man känner till. Men han var varken vampyr, varulv eller någon greve – utan blott en serbisk fursteprins. Läs min bok Furste Dracula – de drakoniska drobnjakernas herre (Vulkan, 2015) för att förstå!

Bata Živojinović är en av världens mest omtalade skådespelare. Han har gjort många filmer, de mest kända är partisan- och krigsfilmerna. Framför allt i Kina har han blivit en ikon. Kineserna åker vallresor till Serbien för att hedra honom. I Sverige och svensk tv är Živojinović emellertid lika okänd som tallkottarna i skogen. Varför denna bojkott?

När svenska massmedier citerar amerikanska militära språkrör försöker de alltid avpersonifiera dem, för den anrika västerländska integritetens skull, men när serbiska och ryska generaler uttalar sig får de groteska epitetsnamn, blir föremål för svartmålning och raljeranden och personifieras med självaste djävulens missfoster. Vari ligger då skillnaden mellan den amerikanska och den ryska integriteten? Varför värderas den serbiska integriteten mindre än den svenska?

Serbien ses av väst som Lillryssland och ett ryskt bihang på Balkan. Därför ligger det inte heller i västlänningars intresse att Serbien ska breda ut sig för mycket, utan snarare att det ska stagnera i helvetet. Det är samma revanschistiska politik som nazisterna och svartskjortorna bedrev med Vatikanens tysta välsignelse då som kroatiska Ustašarörelsens idag. Men problemet är att serberna inte kan vara några nybyggare, utan snarare fornbyggare på Balkanhalvön, vare sig vi önskar det eller inte, och äger därmed den absoluta rätten till stadsnycklarna. Denna historiska rätt är också bevisat genom DNA-forskningen, som påvisar att serberna är det äldsta folket i Europa, vilket naturligtvis är en evig törn i västländernas politiska ledares och massmediers ögon, som inget hellre skulle vilja än att exploatera och breda ut sig längs Adriatiska havet på serbers bekostnad.

När Sovjetunionen kollapsade under Gorbatjovs tid lyste alla Sveriges tv-kameror mot Kremls murar. Då dög Gorbatjov. När den Ryska Federationens ex-president Jeltsin skämde ut sig inför hela det ryska folket i svenska tv-rutor, bland annat då han föll stupfull i riksdagen, då gick det för sig att ha kamerorna på on-läge och ha kilometerlånga artiklar om “det tafatta” Rysslands ovissa framtid.

Nej! Det är en illusion att vi har neutrala och oberoende medier i Sverige. Tvärt om är alla de både regeringsstyrda, i och med att de erhåller miljonbelopp i statsbidrag, och utlandsstyrda av USA, Nato och EU med en aggressivt liberal-chauvinistisk blueprint-agenda. Alla de kontrolleras av Bilderberggruppen och de 15 familjerna, däribland Wallenberg- och Rotschildfamiljerna, finansmagnaterna George sr/ jr Soros, World Economic Forum (WEF), med flera andra lobby-aktörer!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA