Day: 4 November 2016

I läraruppdraget ingår förutom hantverket också att uppdatera sig och ta del av olika typer av forskningsrapporter och frågor relaterade till exempelvis hur man kan använda sång, litteratur och filmer i klassrummet med kollegialt lärande, liksom skolans värde- och kunskapsuppdrag, i åtanke.

Vad gäller filmer är det viktigt att man berättar för andra kollegor om sina erfarenheter med filmer man har använt i klassen. Searching for Sugar man, Mamma Mia, Billy Elliot med flera filmer är långfilmer som exempelvis nämns i vårt engelska ämneslag. Vi försöker förstå hur man ska använda filmer: vilka frågor man kan ställa till studenter, vilka övningar kan passa, och så vidare.

En kollega berättar att hon har använt falsk/ rätt frågor och att hon har haft problem med texter, eftersom många filmer på streaming bara har svensk text. Det är opassande för hörförståelse. Andra har visat korta filmer från British council eller YouTube. Alla verkar dock vara överens att det bästa skulle vara att hitta filmer som man kan länka till läroboken. Man kan visa filmen i början, diskutera innehållet och vokabulär och sedan läsa text och grammatik i boken. Allting skulle hänga ihop.

Sånger är alltid populärt att använda i klassen, men det är viktigt att fundera på på vilket sätt man ska använda dem i klassen. Alla har någon gång använt sånger i klass. Svårigheterna att arbeta med dessa är att det inte är så lätt att hitta lämpliga sånger som eleverna tycker om. Om eleverna själva väljer sånger, kan texten ibland vara för svårt / med slang och omöjligt att användas för passande grammatik. En lösning kunde vara att låta eleverna i gruppen välja en sång som de ska presentera i klassen.

Litteratur i klassen är nödvändigt, och än mer blir det med implementeringen av de nya kursplanerna under Ht-2016. Det finns olika erfarenheter och synpunkter om vilka lättlästa böcker är bäst att använda: ”The lady in white” används av en kollega med bra resultat: det innehåller bra språk, bra miljöbeskrivning, bildspråk m.m.. Eleverna tyckte om berättelsen och boken kan redovisas i grupper. Kollegan har också skrivit frågor/ realia för eleverna. Det verkar också okej att använda short stories, d.v.s. noveller, i klassen, eftersom de tar upp olika frågor/ situationer som kan vara av intresse till alla elever.

Praktiska frågor bör alltid vara med i samtalet; och då kan man dryfta vilka lättlästa böcker man kan beställa och vilka böcker man önskar använda i klassuppsättningen. Förslag som restes i vårt engelska arbetslag var titlar såsom: ”Land of my childhood” och” The second wife”.

Men för att allt ovan nämnda ska fungera på ett tillfredsställande sätt, är tekniken a och o. Detta är ett problem i sig, för vår skola har haft tidigare vissa problem med elevernas lån (såsom försvunna böcker, svårt att kolla återlämningar av böcker, m.m.). Från höstterminen 2016 ska vi också kunna använda så kallade Teknoteket på vår skola och då hoppas vi att det ska vara lättare att låna/ kolla böckerna.

Angående extramaterial för nya förlagor av olika kurslitteratur blev alla i vårt ämneslag överens att appar är bra. Appar kan användas i förhållande till texter, även om det är svårt att hitta bra diskuterande frågor på appar.

En annan sak som kan vara ett orosmoment är att vi lärare ofta fastnar om praktiska frågor: vilka böcker man ska beställa, hur många, rättigheter och så vidare, och spenderar sålunda lite tid med didaktiska frågor. Vi skulle i stället vilja sätta fokus på varför vi vill använda en sångtext, en bok eller en film och hur vi har arbetat/ tänker arbeta med det i klassrummet!

Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

ANALYS —

Lärarnas förtroende för skolledningen, bl.a. vad gäller den organisatoriska arbetsmiljön och den orättvisa fördelningen av tjänstgöringstimmar, är många gånger urholkat både ur arbetsmiljömässigt, psykosocialt och rättsmässigt perspektiv.

Något som jag lärde mig vid Lärarutbildningen på Malmö högskola är att man alltid bör utgå från sig själv och ta ansvar för de val man gör, både som lärare och elev. Därför lyfter jag fram egna konkreta exempel och drar paralleller till min egen vardagssituation hur jag dagligen som lärare hunsas runt i mitt yrkesutövande.

Förra terminen, precis som förrförra, arbetade jag mycket mer än vad jag skulle som heltidsanställd; vilket mina närmaste arbetskollegor kan intyga. Men jag har noterat skriftligen exakt hur mycket jag arbetat och kommit fram till samma slutsatser som andra, att det handlar om flera obetalda timmar i veckan och månaden.

Som kvalificerad lärare känner jag mig illa till mods att rivstarta varje termin med nybörjargrupper. Jag har absolut ingenting emot nybörjare, men vad det handlar om i realiteten är att när jag väl har fått struktur på de här komplexa och pedagogiskt krävande grupperna och gemytlig stämning och miljö är det någon annan lärare som ”snor” dem från mig. Jag hoppas åtminstone att de är behöriga och legitimerade, för elevernas och Jan Björklunds skull.

Det är varken rättvist eller pedagogiskt försvarbart, eftersom eleverna blir lidande och får ingen kontinuitet i lärandet. Min erfarenhet är att både elever och lärare varje termin invänder mot fördelningarna och delningarna av grupperna. Jag hänvisar eleverna till ledningen, men flera av dem känner inte att det är lönt. Många av dem hoppar således av och byter skola eller grupp (i mån av plats). Samma sak gäller i princip för lärarna, som en efter en drar sig till andra utbildningsanordningar och skolor. Allt detta hade vi kunnat undvika genom att behålla våra grupper. Vi är följaktligen där för elevernas skull och inte för oss själva!

Det har systematiskt och strukturellt satts i system att förbise de erfarna lärarnas behov av att synas. Men med tanke på att jag också är legitimerad lärare, och flera med mig, och i och med det har större kollektivt ansvar kan jag inte tillåta att bli åsidosatt i mitt yrkesutövande vid varje terminsstart.

Skolledningen tycks allt mer tillmötesgå de oerfarna och formellt obehöriga, men när jag var i samma sits fick jag inget större gehör för detta. Jag fick klara mig på egen hand. Nu när vi har omvänd ordning, arbetar ledningen med ljus och lykta för att hjälpa just dessa att rota sig i systemet.

Jag har i mina lärarönskemål tydligt framlagt mina ståndpunkter både vad gäller att få behålla mina klasser, att få arbeta med utvecklingsarbete och pedagogiska frågor samt att jag inte längre kan tänka mig att jobba kvällar. Ingenting av det här har ledningen tagit till sig. Med tanke på att jag är småbarnsförälder borde min säregna situation få empati vid tjänstefördelningarna.

Tidigare hade jag undervisningsfria fredagar på schemat; nu har även de försvunnit. Utvecklingsdagar och annat förläggs allt oftare på just fredagarna, liksom med medarbetarsamtalen som alltid förläggs utanför min reglerade arbetstid. Jag har fått oproportionerligt för många undervisningstimmar jämfört med andra kollegor; mina timmar bara fylls på smygandes i efterhand och till råge på allt prackas jag på allehanda olika uppdrag som det här med Elevrådet, extra stöd vid ordinarie lektionstids slut och i form av extra skrivkurser och stödpass i Studieverkstan.

Ledningen vill att deras lärare ska arbeta maximalt samtidigt som de ska komma med pedagogiska initiativ och lärarönskemål, men dessa tar man inte hänsyn till alls. Vad är då vitsen med att ha önskemål, om de ändå inte tas på allvar? Och sedan borde alla tjänstefördelningar samverkas först innan de gick ut till lärarna, för då hade man också kunnat påverka saker och ting mycket smidigare på ett tidigare stadium.

Ledningen leder och fördelar. Visst, men fördela arbetsuppgifterna med rättvisa och finkänsla så att lärare inte går med huvudet i väggen en efter en! Det nya samverkansavtalet som Malmö stad skrivit under lägger också större fokus på arbetsmiljö och hälsa och sänder en signal att varje anställd och medarbetare är en viktig kloss i utformningen av den långsiktigt hållbara skolan.

Men många saker har blivit bättre på vår skola, sedan jag satte mig ned för att skriva den här texten. Bland annat har mina arbetsledare blivit mer lyhörda, liksom jag själv, och mer förstående för sina anställdas behov och förutsättningar. En konsult är inkopplad för att hjälpa skolledningen på vår skola komma tillrätta med organisationen. Detta har visat sig vara ovärderligt under processen, exempelvis har våra apt- (arbetsförlagda) möten och äms- (ämneslags) träffar blivit mer strukturerade – och det till en hembakad kaka med vaniljsås och en varm kopp kaffe till. Skål!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

A N A L Y S —

Arbetslivet är en viktig tid i människans liv med tanke på att det är då man utvecklas till ansvarsfull medborgare. Det är visserligen en ytterst lång och påfrestande väg att gå igenom som har stor påverkan på en individs mentala och fysiska hälsa, men som med allt annat i livet har också arbetslivet sina för- och nackdelar.

Arbetslivet är något man får uppleva vid olika åldrar i olika delar av världen. I Sverige måste alla barn gå i grundskolan medan gymnasiet är frivilligt. I andra delar av världen har barn inte denna chans och påbörjar sitt arbetsliv redan i tidig ålder som till exempel i Brasilien där barn får arbeta på kaffe- och rörsockerodlingarna. De får dåligt betalt och använder farliga bekämpningsmedel utan något som helst skydd.

På Balkan kan man under den stekheta solen se fattiga barn gå runt och tigga enstaka dinarer för att hjälpa sina syskon och föräldrar. I Montenegro finns en skröna om att man blir myndighetsförklarad efter 40, då många människor blir kreativa och mer arbetsföra då. Skillnaderna är sålunda väldigt stora om man jämför arbetslivet i Sverige med andra länders.

I Sverige har alla som arbetar oftast en vänligare arbetsmiljö, där man under lugn och ro tillbringar sin tid. Det finns dessutom olika fackförbund som kämpar, eller borde i alla fall kämpa, för arbetarnas rättigheter, dit folk kan vända sig för att få hjälp och stöd. Arbetare i Sverige har många rättigheter, men också skyldigheter.

Man kan till exempel ta lån från en bank om man har ett tillsvidarejobb medan denna möjlighet inte erbjuds till arbetslösa personer, eftersom chansen är stor att detta lån inte betalas tillbaka till banken. Varje månad dras en summa från arbetarnas lön, fast denna får de retroaktivt tillbaka när de har slutat arbeta genom sin pension.

Trots alla dessa fördelar och förmåner kan man än idag finna många nackdelar vad gäller arbetslivet i Sverige. För vissa yrken är arbetstiderna väldigt fysiskt och psykiskt krävande och belastande. Busschaufförer jobbar ibland 12-timmarspass per dag med få och väldigt korta raster, trots att de enligt lag har rätt till fem minuters vila varje timme.

Det finns således stora klyftor mellan inkomsterna och inkomsttagarna. Läkare och ingenjörer får exempelvis högre löner än utbildade lärare som har längre arbetsdagar, tuffare arbetsmiljöer samt utsätts för mer psykosocial stress. Trots lägre löner för en del yrkesgrupper betalar alla i Sverige skatt och arbetsgivaravgifter på samma premisser varje månad. På www.informationsverige.se får man svar på tal varför det är så:

“Det svenska skattesystemet är grunden för den svenska välfärden. Genom skatten kan staten ge alla samma chans till utbildning och ett bra liv i Sverige. En stor del av Sveriges välfärdssystem betalas av skatter. Det är skatter som bekostar till exempel sjukvård, barnomsorg, socialtjänst och äldreomsorg. Men också vägar, kollektivtrafik, flyktingmottagning och det gemensamma miljöarbetet bekostas av skatter.”

Det är naturligtvis bra med skatt, eftersom den går till rätt saker för att vårt avlånga land ska kunna rulla och fungera tillfredsställande, men denna siffra kan påverka inkomsten i stor grad. Efter att skatt och avgifter betalats är det en ganska liten summa pengar som blir över för gemene man – och för att klara av hela månaden med pengar i fickan måste man vara nitiskt sparsam och hushållsam.

Alla medborgare i Sverige har samma rättigheter (ja, åtminstone på papperet), men trots det är det mycket svårare för nyanlända flyktingfamiljer, invandrare och nya svenskar att få ett arbete med riktig lön. Det är även svårare för utomeuropeiska kvinnor med hijab och slöja att få jobb än kvinnor utan huvudbonad.

Alla nackdelar och orättvisor med arbetslivet i Sverige kan kanske försummas om man jämför med andra delar av den outvecklade världen. Det är dock alltid en krävande period som omfattar ansvar, respekt och försiktighet hos individen själv och i omgivningen.

Med mångkulturens inträde kom också industrialiseringen i Sverige att sätta fart i rekordtakt. På 1950- och 1960-talet startade den stora flyktinginvandringen till Sverige. Utländska medborgare påverkade mycket och positivt det svenska samhället, och utan invandring skulle Sverige stanna, skriver Johan Schück i DN. (“Johan Schück: Vi behöver fler i arbete – utan invandring stannar Sverige”, DN.se, 2013-12-13)

Under 1950- och 1960-talet behövde vårt land sålunda en stor arbetskraftsinvandring på grund av sin starka ekonomiska tillväxt. Det var främst invandrare från Finland, Ungern, Jugoslavien, Grekland, Italien och Turkiet och resten var från krigsdrabbade områden. När de kom till Sverige fick de gå en snabbkurs i svenska i tre månader och sedan slussades de vidare och fick direkt arbete på olika arbetsmarknader. Så småningom blev den svenska ekonomin allt bättre på grund av invandrarnas goda insatser.

Den andra punkten var att de kom till Sverige med sina kulturer, matvanor, traditioner, språk och etniska bakgrund, som det svenska samhället påverkades djupt av. Sverige har i många avseenden blivit ett rikare land med invandringen. Se på alla livsmedelsaffärer som säljer mat av bästa kvalitet från hela världen – och det till överkomligare priser än i svenska butiker.

Utländska matvanor och matkultur väckte således en ganska stor uppmärksamhet hos svenska folket, i så stor grad att de idag allt oftare väljer att äta pizza, falafel, kebab, baklava, langos med flera andra exotiska rätter framför andra.

Språket är en av många faktorer som bidragit till att det svenska samhället påverkats i hög grad; exempelvis kan man nämna arabiskans ”jalla jalla” (skynda, skynda) eller ordet ”guss” (tjej) som har turkiska rötter.

Sverige har en mångkulturell samexistens idag, men där återstår en hel del saker att göra på vägen. För att man ska ha ett bättre och tryggare samhälle krävs fler stödjande insatser för att stimulera invandringen och därigenom stärka gemenskapen mellan invandrare, svenskar och andra folkgrupper!

drac Ljubomir T. Dević, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA