Det flerstämmigt blomstriga klassrummet

Det flerstämmigt blomstriga klassrummet är a och o för all kunskapsinhämtning och skolutvecklingsarbete. Lärarens roll är facetterad, då den både är teoretisk-praktiskt guidande, ledande och lärande. Läraren är således bara en av många pedagogiska brickor i kunskapslärandets molnstege.

Min professionella lärarroll ska ses som ett mellanting av auktoritär och ”laissez-faire” (låt-gå) ledares egenskaper, men efter 27 års arbete vågar jag bestämt hävda att man bör ha med alla ledaregenskaperna och beståndsdelarna i åtanke och inte låsa sig vid enstaka didaktisk-metodiska moment – allt för att uppnå ett gynnsammare lärandeklimat och en frodigare skolutveckling.

Det finns sålunda långt ifrån bara en applicerbar lösning på skolproblematiken. Interagerande faktorer, som i stor grad påverkar skolresultatet positivt i klassrummet, är själva klassrummets utformning, det didaktiska mötets art och mål, samspelsvillighet i lärandeprocessen, samtalsinteraktion och till slut, men inte minst, lärarens entusiasm, kreativitet och engagemang.

Pedagogen Olga Dysthe skiljer sig från den kognitiva synen på inlärning och talar i stället om det flerstämmiga klassrummet, där hon skriver att ett klassrum innefattar fler röster än bara lärarens och elevernas och att dessa interagerar (samarbetar) för ett bättre lärande. (Dysthe, Olga. Det flerstämmiga klassrummet, 1996)

Pedagogen Tom Tiller diskuterar vikten av mötet mellan eleven och läraren. “När mötet mellan elevens livssituation och skolkunskaperna organiseras på ett meningsfullt sätt – när skolämnena möter vardagen – det är då inlärning äger rum. Det didaktiska mötet är också grunden för en reflekterande lärarpraxis och för vidareutvecklingen av en lärande skola.” (Tiller, Tom. Det didaktiska mötet : ett möte mellan elevens livserfarenhet och skolans kunskaper, 1999)

Psykologen/ pedagogen Lev Vygotskij kom med idén om att barns utveckling sker i samspel med deras omgivning. Både barn och vuxna lär sig genom upplevelser, erfarenheter, fantasi och kreativitet. (Strandberg, Leif. Vygotskij i praktiken – Bland plugghästar och fusklappar(2006) och Vygotskij, Lev. Fantasi och kreativitet i barndomen, 1995)

Författaren Liv Gjems är av åsikten: “Att i den pedagogiska praktiken lägga vikt vid samtal handlar inte om att ta tid från andra aktiviteter där barn engagerar sig och deltar. Samtalen finns där redan.” Barn och vuxna samtalar sig sålunda till kunskap. (Gjems, Liv. Barn samtalar sig till kunskap, 2011)

Emeritus professor Dylan William lägger vikt vid lärarnas professionalism och hantverksarbete: “När lärarna gör sitt jobb bättre lever deras elever längre, är friskare och bidrar mer till samhället. Lärare misslyckas hela tiden. En lärare som inte misslyckas är en lärare som inte försöker eller har extremt låga förväntningar.” Dylan menar härvid att det är svårt att bedöma vilka lärare som är duktigare eftersom undervisningen äger rum i samtiden, men lärandet över tid. (William, Dylan. The formative evaluation of teaching performancewww.dylanwiliam.org ([översättning: Lj. Devic] och Att följa lärande, Studentlitteratur 2013)

Många pedagoger lyfter dialogen mellan lärare och elever och kollegor emellan som en viktig faktor i all kunskapsutveckling. Utan dialog, samarbete, samspel, lyhördhet, lekfullhet, mångfald och högt i taket hämmas både lärares och elevers kreativitet och spontanitet i och utanför klassrummet.

Lärare ska sålunda inte behöva låsa sig vid enstaka pedagogers teorier utan i stället tillvarata de bästa guldkornen från allas tänk. Läraryrket är ett ytterst flexibelt hantverksarbete, där lärarna måste få kunna vara sig själva, välja sin egen idealiska väg, nisch och ism (ljubism etc.) – och inte som nu prackas på uppifrån med gurulitteratur mest hemmahörande på utedass.

Som lärare använder man alla sina fem sinnen, ofta även ett sjätte, i hantverksarbetet. Det är en kombination av undervisningsmodeller och framför allt beprövad erfarenhet som gör lärandet till det det formas till. Trots allt är det lärarna och ledarna som besitter erfarenheterna och kunskaperna – och som med hjälp av dessa kan vägleda, entusiasmera, motivera, engagera, stötta, leda och lära eleverna i ett interkulturellt, blomstrigt mångfaldigt klassrum.

Att avsluta med ett pedagogiskt knytkalas efter terminens gång, såsom ”English tea party”, är ett ypperligt sätt att befästa och förankra kunskaperna på. Genom jordnära och mellanmänskliga samtal, diskussioner, samkväm och mycket lekande uppnås således största stimuli för kunskapsinlärandet, allt efter Vygotskijs teorier – mästarnas mästare!

Ljubomir T. Dević
legitimerad lärare
franska/ engelska för grundskolans senare år,
med utökad kompetens i ryska, svenska och svenska som andraspråk
Malmö Stad, Komvux Malmö Södervärn

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *